Hoops kan idag erbjuda er läsare en rykande färsk krönika av Tapio Joulamo.
Den senaste säsongen i SBL Dam liknade ingenting annat. Överraskningarna, ja t o m sensationerna, duggade tätt. Etablerade topplag hamnade på skam medan lag som ingen hade väntat sig något av, gav förståsigpåarna ordentligt på pälsen. Det hela rundades av med att nykomlingen Östersund tog sig hela vägen till semifinal och var på vippen att där slå Norrköping, som i sin tur sedan chockade alla med att göra processen kort med suveräna grundserievinnaren Luleå och vinna SM-guldet.
Mycket talar faktiskt för att även nästa säsong blir något av omkastningarnas tid. Kartan i SBL Dam ritades om ordentligt redan i våras, när såväl Borås, som Helsingborg och Wetterbygden drog sig ur. Till slut blev det ändå ett ”Boråslag” i ligan, när Sjuhärads Basket poppade upp och fick överta Borås Baskets plats. Men följetongen är inte över ännu.
Kartan kommer att ritas om ytterligare, av flera skäl. Ett av dem är att vi har ett nytt sorgebarn i form av Umeå, som om de lyckas hålla sig kvar i ligan inte längre kommer att heta A3. Frågan är hur det kommer att gå med Umeå, som har en jättelik skuld hos kronofogden att brottas med. En extern finansiär eller en avbetalningsplan med fogden är förmodligen de enda möjligheterna.
Oavsett vilket så väntar ett antal lågbudgetår för klubben, som efter sin ankomst till ligan varit känd för att strö pengar runtomkring sig på ett sätt som ingen annan. De stora satsningarna har ju lett till att man etablerat sig som ett topplag och en gång t o m vunnit SM.
Men de dagarna tycks vara över. Allt fler personer som jag pratar med är pessimistiska vad gäller Umeåklubbens möjligheter att ens rida ut stormen och kunna fortsätta ligaspelet. Går det ändå vägen så lär det bli med ett lag som håller en helt annan nivå än den vi vant oss vid. Det sägs att man i så fall skall försöka bygga laget på ett par importer och lokala svenska spelare. Då lär inte ens en slutspelsplats vara inom räckhåll.
Om ett varaktigt topplag skulle falla som en sten förändrar det naturligtvis strukturen i ligan.
Umeås möjligheter att värva svenska spelare får bedömas som ytterst begränsade. Med det utflöde som svensk dambasket har, främst till college, är det nästintill omöjligt att hitta spelare på liganivå på marknaden. Enda chansen är att värva från ligakonkurrenter och i det avseendet får Umeås möjligheter anses vara minimala. De resurserna finns nog inte och dessutom skickar ju klubben knappast ut några positiva signaler om sin verksamhet, i alla fall inte sådana som skulle locka spelare. Och att behålla den svenska stommen kommer man knappast att lyckas med.
Intressantast blir förstås att se var landslagsmässiga Abigail Asoro hamnar.
Inte ens en coach har Umeå ännu, men i det avseendet är de inte helt ensamma. Uppsala har heller inte någon, efter att Mady Mahdy flyttat tillbaka till Stockholm och tagit sig an Alvik. Mahdy har som avskedspresent lovat att hjälpa Uppsala hitta en efterträdare och det blir nog inte lika svårt att lösa den saken som i Umeå. Fyra kvinnliga head coacher har vi så här långt i SBL Dam och mycket talar väl för att det blir minst ytterligare en.
Spelarpresentationerna börjar nu dugga tätt, även om det mesta ännu återstår. Inga namn är så här långt offentliggjorda av Umeå, Alvik, Eos, Visby och Uppsala. Umeå har som sagt sina problem, medan Eos alltid är sen ur startgroparna. Vad gäller Uppsala finns nog ingen anledning till oro. Man vill förstås först gå ut med namnet på nye coachen, sedan kommer spelarnamnen. Uppsala har sin kader och lär nog få några importer från start den här säsongen, för man behandlar sina lag lika. Herrarna gick ju upp i ligan och deras trupp lär kryddas med några utlänningar, så samma sak lär hända med damerna. Uppsala ryktas dessutom få tillbaka både Tiffany Brown och Sandra Hansson, som knappast ser någon framtid i Umeå.
Visby är ett fall för sig. Klubben har klart med sin trupp, men tänker av ”strategiska skäl” inte gå ut med några namn ännu. Man vill vänta med hänsyn till att spelarna har olika åtaganden under sommaren. Vad den karusellen skall tjäna till är svårt att förstå.
Det största frågetecknet får man nog sätta för Alvik, som redan har blivit av med trotjänarna Elin Ljunggren och Paula Juhlin till Sjuhärads. Det skall bli intressant att se hur klubben lyckas fylla hålen i truppen. Det kanske lutar åt någon collegeåtervändare och några rejäla importer.
Sjuhärads, med nya coachen, Karin Inger Key, har hur som helst fått en smakstart på sitt lagbygge. Visserligen uppges både Emma Ström och Lovisa Djurström vara klara för Högsbo, men det lutar ändå åt en slagkraftig trupp hos ”nykomlingen”, som värvat svenskt på ett sätt som få andra kan ha förhoppningar om. Med några smarta utländska värvningar kan nog Sjuhärads röra om i SBL kommande säsong.
Det är bara Södertälje som har lyckats bättre, när man lyckades med det som blivit vårens stora snackis, att kontraktera Frida Eldebrink, Elin Eldebrink och Louice Halvarsson. Och därmed bidrar man till att ordentligt förändra styrkeförhållandena i SBL Dam. SBBK har redan åtta spelare under kontrakt, vilket inkluderar Klara Lundquist och Matilda Claesson. Den fråga som ställs är om Södertälje tänker spela helsvenskt. Målet är ju att vinna SM-guld, men även om Jesper Sundberg har en riktigt vass uppställning till sitt förfogande, så är det svårt att se att det i dagens läge skulle gå vägen utan några vassa importer. Senast det hände att ett helsvenskt lag vann var 2010, men det är helt andra tider nu.Man skall dock låta det vara osagt, i synnerhet i ett så här tidigt skede.
Klart är i alla fall att Luleå inte frivilligt tänker ge upp matchen om guldet. Målet är att behålla alla spelare och dessutom krydda laget med någon ytterligare import. Och Luleå är definitivt på väg. Namn efter namn från förra året offentliggörs i norr.
SM-vinnarna, Norrköping, uppger i alla fall att man inte deltar i den ”kapprustning” som pågår i Södertälje och Luleå. Det lutar åt två importer i Norrköping och möjligen någon svensk värvning, eftersom man tappar Anna Lundquist, som flyttar tillbaka till Stockholm för att prioritera livet vid sidan av planen. Om inte något väldigt överraskande inträffar, så får man nog säga att det blir oerhört svårt, om inte omöjligt, att vinna igen.
Hungriga efter mer än förra säsongen är man i Högsbo och Visby. Det senare laget vet som sagt väldigt lite om i dagsläget, men tongångarna är optimistiska. Visby kommer ”inte att nöja sig med målet att hamna bland de åtta bästa”, vilket låter som att man har några starka kort under kontrakt.
I Högsbo lämnar Jonas Fredrikson över coachjobbet till Selma Delibasic och siktet är inställt på att revanschera sig efter den förra, ganska rumphuggna säsongen. Systrarna Fredrikson och amerikanskan Devon Brookshire, 190, uppges vara klara, liksom Ström och Djurström från Borås, men Louise Noaksson ryktas vara på väg att ansluta till ”kompisarna” Juhlin och Ljunggren i Sjuhärad.
Frågan är också hur Östersund skall kunna omgruppera sig efter förra säsongens succé. Elena Popkey, som var sensationellt bra under sin första och enda säsong i ligan, är redan borta och händer samma sak med Mehryn Kraker, som det ryktas att Luleå är ute efter, har man ett drygt jobb i Östersund. Att man överraskande lyckades ”återaktivera” Malin Aasa , var bra, men det är nog för mycket begärt att hon skall kunna bära laget efter sitt långa uppehåll. Vi får se vad Östersund kommer fram med. Kan de leverera i närheten av den nivå de hade förra säsongen, så får det anses vara med råge godkänt.
Mark poppade upp förra säsongen och tog med sina fyra amerikanskor skalp efter skalp innan motståndarlagen tog dem på allvar. Det landade till slut med en plats bland de åtta bästa. Skall något liknande kunna ske kommande spelår, så vill det till att man lyckas med sina importer. Mark lider, som så många andra lag, av svårigheterna att värva dugliga svenska spelare. Det finns inget annat val än att använda sig av de tillåtna fyra utländska spelarna, och det är precis vad Mark kommer att göra.Mycket oklarheter är det som sagt, och så brukar det ju vara vid den här tidpunkten. Vi vet bara en del av det som kommer att ske med lagen. Det enda som är säkert är att SBL-kartan kommer att se helt annorlunda ut än säsongen 21/22. Några försvinner, andra faller och ytterligare några flyttar fram positionerna ordentligt.
