HOOPS

Av Jonte Karlsson

Ovanstående rubrik är något några av oss som varit med länge brukar slänga oss med när saker blir som det brukar bli. Det är väl en ganska bra sammanfattning av landslagets insatser mot Tyskland? En makalös vinst hemma med vidhängande överdådiga kommentarer och sen platt fall i Heidelberg.

Det viktiga i det här kvalfönstret är genomfört vilket var en vinst mot Tyskland. Att det sedan skedde på ett helt osannolikt sätt var ju kul men spelar ingen som helst roll, vinsten var vad det handlade om. Just nu skall vi vara glada över att inte Bulgarien slog Montenegro på hemmaplan. De ledde ett tag med 13 poäng och hade de lyckats vinna så hade det känts rätt pyrt nu. Saken är ännu inte klar (trots alla över optimister som säger så) men Sverige har i alla fall ett riktigt hyfsat läge inför det avslutande kvalfönstret i februari.

Egentligen var det bara en sak som imponerade väldeliga på mig i matcherna mot Tyskland. Den tro på sig själva samt den moral som laget visade i vinsten på Hovet tyder på att det här är en riktigt bra grupp som leds av bra ledare. Det här tror jag är Sveriges bästa egenskap att som grupp alltid ge allt vilket ofta leder till bra saker. För vad vi än säger så har vi en bit kvar i svensk basket innan vi spelar med de bästa. Vi är dock på väg framåt och det är positivt. Låt oss nöja oss med det i stället för att skena i väg för mycket. Om inte annat så blev vi väl påminda om att vara realist efter det som hände i Heidelberg.

Som lag så har vi det svårt eftersom vi är ett, till längden, ganska kort och litet landslag. Våra spelare som dominerar är ju även våra guards och det mesta av vårt spel går genom dem. Det är ju till och med så guard orienterat att vi glömmer bort att använda den enda center som vi har. Jag får en fadd smak i munnen när det klagas på Simon Birgander som om han skulle varit dålig i detta kval. Här har vi en kille som i en av världens bästa ligor (spanska ACB) snittar 7 skott på 24 min i UCAM Murcia. Han har dessutom haft andra ruskiga fina statiska kolumner under säsongen och när han kommer till det svenska landslaget borde han få en riktigt stor roll. Då får han skjuta 4 skott per match under ett spelsnitt på 30 min? Hur skall du då som spelare kunna dominera och leda ett lag.

Jag är, det vet ni som läst mig tidigare, inte alltid förtjust i det anfall Sverige spelar. Men en sak vet jag i alla fall och det är att Mikko Riipinen med stab inte sagt till sina spelare att dribbla massor och ge fan i att passa Birgander. För det är de för smarta och de förstår hur viktig han är för vårt lag.
Ovanstående är för mig ett av de största problemen med den svenska offensiven. Birgander är dessutom en väldigt bra center på midhigh positionen där han även är en passare av rang. Men utan boll kan ingen spela. Inte ens TV kommentatorer och experter.

Jag tyckte att Sverige hamnade, som så många andra lag med förkärlek för den höga P/R screenen, för högt upp i banan och fick därmed ingen yta eller djup i spelet. Det är då vi börjar dribbla samt skjuta långa treor. Och det håller inte i längden även om Ludde Håkansson är en riktigt vass skytt, och då speciellt på Hovet. Vi blir för endimensionella och lättscoutade i vårt anfall och som Ludde själv sa i intervjun efter Heidelbergmatchen. ”När de ändrar i sitt försvar och scoutar oss så att de hjälper från vissa spelare som de låter skjuta, då blir det trångt och svårt”. En klockren analys av en mycket kompetent spelare!

Nu har vi inga insidespelare som är offensiva hot förutom Birgander samt Viktor Gaddefors som skall ha en eloge för sitt sätt att ta strid och djup på nedre blocket. Sen är det tunt då de andra större killarna hellre skjuter utifrån. Skulle vi förhoppningsvis gå till EM så tillkommer ju våra andra världsstjärnor (ja, jag raljerar) Pelle Larsson, Bobi Klintman och Elliot Cadeau. Ingen direkt stor fysisk spelare där heller.
Vad skall vi göra då? Det överlåter jag åt våra coacher som jag inte har ett uns kritik mot i det här kvalet. De har tid att fundera men jag anser att vi kanske bör anpassa vår offensiv på ett annat sätt men där är de säkert mer idérika och kunniga än vad jag är.

Defensivt gör vi det ganska bra och till och med riktigt bra ibland. Att se en spelare som Melwin Pantzar lägga fokus på defensiven när offensiven inte fungerar visar på mycket av den moral det här laget har som jag pratat om tidigare. Och det här med de offensiva returerna är ju ett problem men det kanske inte är så konstigt? Vi är som sagt var små i internationell jämförelse vilket gör att vi måste hjälpa mer än många andra. Detta skapar svåra rotationer i ut blockeringen och här hamnar vi då för djupt (till skillnad mot anfallet) och motståndarnas längd och fysik gör det enkelt för dem att ta returer. Det är ju inte så, vilket man kan tro ibland när man tittar, att spelarna inte bryr sig om den här frågan utan vi kanske måste ha större och starkare spelare framöver.  Däri ligger den intressant utvecklingsfrågan för svensk basket som jag brukar tjata om. Hur kommer vi dit?

För övrigt imponeras jag av hur SBBF lyckas få så mycket publik till alla landskamper samtidigt som det verkar vara bra arrangemang. Att sen delar av kungafamiljen kommer gör inte saken sämre ur marknadsmässiga synvinklar. Jag noterade även att det satt några herrar ur den svenska kadern av kapitalstarka individer på första raden. Även sådant är bra för framtiden. Att vi även har mycket duktiga och framgångsrika europaspelare i Håkansson, Birgander samt Pantzar gör mig glad. De andra spelarna är även de duktiga basketarbetare i olika länder. Men att ge oss hän till den, i mina ögon, helt fanatiska lovsången för att vi vinner en match mot världsmästarna (nåja det var inte så många av dem med) gör inte livet och uppgiften som ligger framför oss enklare.

Grattis till de som lyckades vinna den där matchen. Och grattis till oss som fick se det. Men lite ödmjukhet inför framtida uppgifter borde vi kanske ha mer av. Speciellt efter vad som hände i Heidelberg.

Nu väntar en mycket spännande fortsättning av kvalet där mycket står på spel. Att Sverige kommer klara av det hoppas vi men det är långt ifrån säkert. Montenegro är ett bra landslag avsevärt högre rankat än vad många av oss vet om. Att spela i Bulgarien borta i avgörande matcher har jag, samt många andra levande basketspelare, egen erfarenhet av. Det finns lättare uppgifter kan jag lova och det kommer krävas maximalt fokus, även om vi har en poängskillnad med oss, för att vi skall klara av det.

Heja Sverige!

Av Tapio Joulamo

Efter det stora tappet under pandemin tycks idrotten, läs ungdomsidrotten, ha återhämtat sig. 2019 rapporterades totalt 58,1 miljoner deltagartillfällen, d v s aktiviteter som ger LOK-stöd. Tre år senare hade siffran sjunkit dramatiskt, till 50,5 miljoner. De preliminära siffrorna från RF, som en tid cirkulerat i medierna visar att noteringen för 2023 blev 59,7 miljoner. I jämförelse mellan 2019 och 2023 är det dock bara fem idrotter som har ökat sina deltagartillfällen, tre av dem marginellt. De enda två som ökat markant är fotbollen (+14 %) och basket (+11 %). Det gör att basketen numera är den sjätte största idrotten i landet, efter fotboll, innebandy, ishockey, gymnastik och handboll, mätt i antalet deltagaraktiviteter.

För drygt tio år sedan kollade jag, med hjälp av olika källor, hur många aktiva vi hade inom basketen. Den ungefärliga siffran jag kom fram till var 32 000. När jag nu får fram förra säsongens siffra är den på 54 000 registrerade spelare. Den skickade Torbjörn Lyrström på SBBF till mig, och den kan vi lita på. Lyrström har koll på sina siffror. Det är en magnifik ökning, med 69% om jag har räknat rätt. Att basketen är på rejäl frammarsch är ställt utom alla tvivel. Intresset ökar och allt fler ungdomar lockas av sporten. Frågan är om och hur nästa kliv skall kunna tas. Ser man till kvantiteten (deltagartillfällen) är nog fotboll, ishockey och innebandy utom räckhåll under överskådlig tid. Basketen flåsar dock gymnastiken och handbollen i nacken. Med den nuvarande ökningstakten skulle basketen snart kunna bli den fjärde största idrotten i landet. Det vore något!

Var håller de svenska domarna hus? Sverige har ett antal FIBA-domare och jag ser ganska många internationella matcher, men ser nästan aldrig svenskar bland rättsskiparna. Vartenda litet basketland tycks ha domare som får internationella matcher. Det skulle inte förvåna om det dyker upp någon från Vatikanstaten eller San Marino innan vi får se en svensk domare. Jag vet inte vad det beror på. Står de svenska domarna inte högt i kurs eller är det jag som ser ”fel” matcher?

(Mr Basket: Både Månson i Riga, Bardagji i Kotka och Begenicic har dömt Eurocup matcher de senaste veckorna)

Det går ganska bra för svensklagen i Euroleague och Eurocup. Mersin (Regan Magarity) och Zaragoza (Ellen Nyström) är klara för andra rundan i Euroleague. Vad gäller Polkowice (Amanda Zahui) är det mer osäkert. Polkowice tampas med franska Villeneuve om att gå vidare och med en match kvar är lagen lika i tabellen. Polkowice har inbördes, men möter Fenerbahce på onsdag, vilket lär bli för svårt. Villeneuve spelar borta mot Zaragoza, så Nyström och hennes lag kan alltså spela in Polkowice in i nästa rond.

I Eurocup är Euskotren (Louice Halvarsson) vidare, liksom San Giovanni (Elin Gustavsson) och Girona (Klara Lundquist). Girona åkte dock på en förlust mot italienska Campobasso förra veckan efter en slätstruken insats i en ganska medioker match, där det spanska försvarets fönster stod vidöppet. Om Girona vill vara med och tampas om titeln ni Eurocup duger inte sådana insatser. Favoritskapet i turneringen får nog i stället läggas på de franska lagen Lyon och BLMA, samt turkiska Besiktas och Galatasaray.

De andra två svenskorna i Eurocup, Precious Johnson i Szekszard och Evelyn Ovner i Benfica, måste vinna sina matcher i veckan för att kunna avancera. Bäst chans har Szekszard, som står på två vinster och har hemmamatch mot Estudiantes. Det blev förlust med 30 borta, så uppgiften känns tung. Benfica å sin sida behöver inte bara en vinst på onsdag, då de för övrigt möter San Giovanni i Lissabon. Benfica behöver nog också hjälp från högra makter eftersom de bara har vunnit en match hittills i turneringen.

Tänka sig att Geno Auriemma på UConn i veckan blev den vinstrikaste coachen någonsin inom collegebasketen, både dam och herr inräknade. När UConn besegrade Farleigh Dickinson passerade han Tara VanDerveer och tog vinst nummer 1217. Auriemma har tagit alla vinsterna med UConn, där han varit head coach i 40 år och vunnit elva nationella mästerskap. I collegebasketen dräller det av coacher som haft sitt jobb i 30–50 år, något som man inte ser på annat håll. Förutsättningarna, jämfört med ett ”vanligt” lag är ju annorlunda på college, där man byter ut hela laget i cykler om fyra år. Bara undantagsfall ser man coachingperioder på tio år eller längre i samma klubb, vid sidan av college.

Ett undantag är Gregg Popovich i San Antonio Spurs i NBA, som han varit head coach för sedan 1996, d v s 28 år. Bland europeiska damcoacher på toppnivå är det nog Natalia Hejkova i USK Prag som haft sitt uppdrag längst tid. Hejkova, som hunnit fylla 70, har varit head coach i klubben sedan 2012. Prag är ett etablerat lag i Euroleague och har även vunnit turneringen, men det är Prags och Hejkovas svit av segrar i den tjeckiska ligan som är något utöver det vanliga. Prag förlorade en ligamatch 30 april 2013 och sedan inte förrän 22 april i år, då Brno vann med 71–69. Det blev en segersvit på närmare 300 matcher under de elva åren. Det måste ha varit tröstlöst att vara konkurrent till Prag och Hejkova de här åren.

Natalia Hejkova är den mest framgångsrika coachen på damsidan i Europa någonsin, med sin svit i Tjeckien, med fem segrar i Euroleague i tre olika klubbar och 22 nationella mästerskap i fyra olika länder. Och kanhända är det inte slut ännu. Hejkova är dessutom en ”skön gumma”, men en ovanlig och avslappnad coachingstil. Ibland sitter hon på bänken hela matcherna, under time-outerna går det oftast stillsamt till och det ritas det sällan på taktiktavlan. Understundom verkar det inte ens sägas så mycket över huvud taget. Hur länge hon fortsätter står skrivet i stjärnorna, men vi kan nog utgå ifrån att när hon för sista gången reser sig från bänken så blir det i USK Prag.

Av Jonte Karlsson

På fredag drar EM kvalet i gång igen med omgång tre (och fyra) av de sex som skall spelas. Sverige befinner sig i en av de jämnare grupperna med Tyskland, Montenegro samt Bulgarien. Alla lagen har en seger var och hur sluttabellen skall se ut är vidöppet. Dock oroar det undertecknad att många tror att det är ett givet läge att Sverige avancerar.

Som bekant har ju inte Sveriges herrar någon lysande statistik då det gäller deltagande i EM i basketboll. Senast var det 2013 i Slovenien som vi kvalade in men där åkte vi tyvärr ut i gruppspelet efter att ha lottats i en tuff grupp med Ryssland (dock vinst) Turkiet, Grekland, Italien samt Finland. Sedan dess har vi inte riktigt varit nära. Totalt har Sverige deltagit i åtta EM sedan starten 1953 och tre av dem (1993, 1995 och 2013) är i modern tid om vi skall ha samma tids spann som jag hade då de tio bästa spelarna rankades i Expressen förra helgen.

Med en historisk återblick för oss som varit med länge så vet jag hur svårt det är att lyckas och det oroar mig att många tror att det här är en väg som kommer vara enkel att vandra. Jag har träffat både förbundspersonal, styrelsemedlemmar, experter, mediafolk samt klubbrepresentanter från SBL som alla i princip tror att det här är klart och att vi är i EM.
För mig har det varit en överdriven hype om ur bra vi är i Sverige, vilket dock till viss del kan vara sant. Men har vi inte glömt bort att vi har motståndare också? Eller är det så enkelt att vi så gärna vill vara med i EM så att vi tappat allt vett och sans samtidigt som vi (gud förbjude) därmed sätter för stor press på vårt lag? Jag har både själv som spelare och coach varit i de här situationerna och haft svårt att handskas med allt önsketänkande vilket lett till misslyckanden.

Tyskland kommer hit med en annorlunda laguppställning och det är bara en (Johannes Thiemann) av spelarna som var med när de vann VM samt kom fyra i Paris OS i somras. Dessutom är tre av spelarna i deras trupp från Euroleague som krockar med den första matchen på fredag på Hovet. Tanken är dock att de skall medverka i Heidelberg kommande måndag då returmatchen spelas. En av dem är Andreas Obst som var med i mästerskapslaget.
Ny i laget är amerika/tysken Dylan Osetkowski med erfarenheter från ASVEL i Euroleague och numer i spanska Unicaja Malaga. När jag vid en av Sveriges träningar pratade med de svenska spelarna i den spanska ligan så sade de att han är mycket bra. Lägg därtill många andra mycket kvalificerade Bundesliga spelare så förstår i alla fall jag att det här inte blir, som många verkar tro, en promenad i parken.

För coachstaben med Mikko Riipinen i spetsen så finns det även säkert även frågetecken om hur Tyskland kommer att spela. Ny förbundskapten är nämligen den spanske före detta storspelaren Alex Mumbru, som även hunnit med att coacha Valencia i Euroleague. Det är alltså ett mycket bra Tyskland men med nytt sätt att spela som kommer till Sverige. De är ju dessutom i samma sits i gruppen som Sverige med en vinst och en förlust så vinster är av största värde även för dem.

Jag fick möjligheten att se en av Sveriges träningar häromdagen och imponerades över den intensitet som fanns i spel och övningar. Dessutom var det en grupp individer som tycktes fungera väl tillsammans. Det var tydligt att timing med mera inte satt fullt ut, samtidigt som några spelare saknades på grund av lättare skador, som gjorde att det ibland såg en aning hackigt ut. Det är ett bra svenskt landslag men låt oss inte tro att vi på något sätt är mycket bättre eller mer välrenommerade än tyskarna bara för att många vill att vi skall vara det!

Vi har ju några riktigt bra spelare i form av Melwin Pantzar, Ludde Håkansson och Simon Birgander alla spelandes i spanska ACB ligan där de gjort mycket  bra ifrån sig. Men att säga att de är Europastjärnor (lika lite som att Pelle Larsson är en NBA stjärna) är inte att göra dem eller Sverige någon tjänst utan skapar bara i mina ögon en felaktig press på dem. Låt oss vara stolta över vilka bra spelare de är utan att lägga överdrivet tryck på dem.

Annars imponerade Olle Lundkvist mest på mig på den enda träning jag sett. Han berättade också att han är friskare än vanligt gällande efterhängsna skador och han kan kanske, vara en överraskning med den spelförståelse samt intensitet han besitter. Det såg även ut som Adam Ramstedt trivdes att vara hemma i ett bra gäng till skillnad mot det Nantes i franska andradivisionen som suger fett i tabellens nedre del.

I det andra mötet i gruppen drabbar Bulgarien samman med Montenegro och för dem är det givetvis samma premisser som för de lag jag pratat om tidigare, vinster som gäller. De har det lite bättre förspänt när det gäller sina bästa spelare eftersom de inte har mer än en spelare i Euroleague. Det är naturaliserade amerikanen Codi Miller – McIntyre som spelar för Bulgarien. Han kommer att delta i måndagens match men inte på fredag eftersom han representerar Röda Stjärnan som spelar serbiskt derby i Euroleague dagen innan (missa inte den matchen ni som gillar basket!). Annars så kommer de här att mönstra sina bästa lag vilket innebär att de kan vinna varsin match i det här fönstret på hemmaplan.

Ni förstår då vikten av att Sverige vinner hemma på fredag samt att det är långt ifrån självklart med tanke på motståndet som de skall upp mot. Och tänk hemska tanke att det i nästa fönster blir ett avgörande mot Bulgarien på bortaplan med Euroleague stjärnan Sasha Vezenkov på hemmaplan uppbackad av Miller McIntyre.

Låt oss därför ge landslaget allt vårt stöd på fredag samt se till att vi har rimliga förväntningar på dem och att det är ur underläge vi slår. Oavsett vad alla önskerobotar säger! Sverige är bra men vi har långt kvar innan vi är på någon toppnivå. Den diskussionen hur vi skall komma dit borde nu starta i stället för att ta för givet att det landslag som nu finns är det bästa någonsin.

Det blir en bra match på fredag. Låt oss gå dit och vara entusiastiska och patriotiska samtidigt som vi har insikt om vilket svårt uppdrag som väntar vårt landslag. Vi kan vinna men då krävs det en riktigt bra insats på planen. Inte bara i snacket runt omkring för alla oss andra som inte deltar. Heja Sverige!

är utan tvekan den bästa lösningen laget kunde få just nu. Jag trodde inte att det var möjligt att skriva med Gehrke pga BSKT´s begränsade resurser men Gehrkes hjärta för sporten bidrog nog till att de kunde komma överens.

Han kan få fart på laget för han vet vad som krävs och han ”tar inga fångar”. Om spelare inte gör sitt jobb på träning och match då lär dom tillbringa tid med honom på bänken eller tom på läktaren. 

Den slapphet och brist på engagemang som de amerikanska spelarna har visat på träning och matcher under senhösten har spridit sig som en cancer i laget och måste snabbt fås bort.

Det lär bli tuffa veckor fram till julskinkan. Jag kanske börjar gå och titta på några träningar igen.

Jag är säker på att Gehrke med sin gedigna erfarenhet vet hur han skall handskas med och leda laget. Om det sedan genererar tillräckligt många vinster för ett slutspel vore ett snyggt Houdini trick.

Ställ inte för höga förväntningar.

Tiden är knapp. BSKT måste träna bra tiden fram till jul för då blir det lättare att leva efter julskinkan. Jag tror på en lite snabbar spelstil med mer djup och maximalt utnyttjande av specialisterna.

Blir det någon vinst innan julskinkan ?

 Uppsala b, Borås h, Nässjö b, Köping b, återstår.

Säsongen är nästan körd men bara nästan när det gäller att ta sig till slutspel.

BSKT har ansvar mot sponsorerna och den trogna hemmapubliken med runt 500 fans som kommer på alla matcher så det är bara att torka bort smutsen under skorna och köra.

Toppbasket kl 20:30 i kväll Virtus Bologna mot Fenerbache får mig att må bra.

Godmiddag

Måndagen den 18 november var en ovanlig dag och det beror på att VK´s papperstidning för första gången på minst 15 år har lagt ut alla basketresultat och tabeller på förbundsserier där Umeå lag deltar. Jag blir glad för jag har tjatat på sportchefen om det och nu händer det.

Att synas i papperstidningen med resultat och tabeller tror jag har en viss betydelse för basketsportens status speciellt med tanke på att tidningen redovisar innebandy, handboll, volleyboll m.m.

De som fortfarande läser papperstidningen (40% av Umeås hushåll) ser då att det finns bra mycket mer basket än enbart eliten.

Förr redovisade lokaltidningen även resultat & tabeller från alla ungdomsmatcher i kommunserien för åk 4 – 6 men numera så spelar vi s.k Easy Basket utan poängräkning så det finns inga resultat att redovisa.

Många tycker att det är trist utan resultattavla och poängräkning. Jag uppfattar det som att det är barnen som saknar det mest. Dom håller alltid reda på vad det står i EB matcherna iaf.

Igår redovisades aktuella tabeller för basketligan, basketettan herr och dam, div 2 och div 3 herrar. Div 2 damer saknades liksom de matcher som har spelats i USM flickor U16.

Kul att VK äntligen har hakat på. Den digitala rapporteringen underlättar. Allt går snabbt och är lätt att hitta uppe på redaktionen en söndag eftermiddag.

Åsikterna om Superettan varierar. Jag försöker hänga med lite om vad man tänker och tycker. De som är involverade i serien verkar tycka att det är en seriös elitverksamhet. De som inte är involverade verkar se den serien som en motionsverksamhet liksom basketettan.

Jag följer inte Superettan alls så jag kan inte bedöma nivån på vare sig träning eller spel men jag tycker att organisationerna verkar kloka och seriösa när dom vägrade att gå med på en ”tvångsuppflyttning” av 4 lag inför nästa basketsäsong. Att spela i SBL är inte kul om man inte kan tävla med övriga lag.

När det gäller Umeå BSKT så har det varit tyst efter slutsignalen hemma mot Nässjö. Lokalmedia var inte särskilt kritisk till förlusten. Hoops var väldigt kritisk till inställningen i första halvlek. Jänkarna såg ut som 4 spelare som inte hade förberett sig på bästa sätt inför matchen.

Det har sagts mycket negativt om den första halvleken av experter och kommentatorer på stream och sociala medier. Det som ingen kommer ihåg det är att Nässjö såg lika svaga ut som BSKT i starten på andra halvlek när BSKT gjorde 20 – 4 och nästan hann ifatt.

Jag avstår från att kommentera domarna.

Jag kan säga så mycket att det var en domare av de tre som tutade i pipan hela tiden och tyvärr tutade han alldeles för många gånger fel. Publikens suckar och neeeej var många.

I andra halvlek dömde dom tillsammans och på ett helt annat sätt och mycket bättre. Rätt lag vann.

Igår råkade jag klicka in mig på MBA Moskva mot UMMC. Jag noterade att en av mina favoritspelare inte kunnat motstå Euro från Ryssland och har gjort ”en Jerebko”. Kroatiskan Jovana Nogic spelar numera för UMMC. Kroatien tog inte med Nogic i landslaget vid senaste EM kvalmatcherna – snyggt jobbat.

Godmiddag

Jag gick fram med kvasten efter BSKT´s torsk mot Nässjö för det var en trist tillställning.

Jag hoppas verkligen att man kan komma tillrätta med inställningen snabbt. Personligen hade jag startat den här veckan med att försöka få fart på lagets ben, men i stället då fick laget tre dagar ledigt.

Är det så man gör i svensk basket ?  Tar ledigt när det är landslagsuppehåll. Har alla lag i SBL tagit ledigt 3 dagar ? Hör gärna av er om du tycker att jag har fel.

De som måste rehabilitera ska så klart vila men de övriga ? Som jag ser det så är landslagsuppehållet på hela 13 dagar ett utmärkt tillfälle att leta formen i stället. Märkligt. Ridå.

Vad skall man då säga om matchen Jämtland mot BC Luleå ?

Min åsikt är att BC Luleå  i starten vek ner sig på liknande sätt som BSKT mot Nässjö. Försvarsspelet var lika frånvarande hos BCL som det var hos BSKT.

Det är lite svårt att förstå att så professionella basketspelare går ut på planen med så taskig inställning.

Jag blev lite orolig när jag såg att Gustav Hansson hade snaggat sig. Han spelar sämre med snagg. Låt håret och skägget växa.

Styrkan sitter i håret det vet ni väl så mitt råd till Wikström-Stümer är att inte lyssna på kritikerna. Klipp dig möjligtvis till sommaren eller fixa ngn som flätar kalufsen. Gutenius borde ha sparat kalufsen för procenten har gått ner.

Borås visade kämpatag och ganska bra spel men periodvis så spårade man ur helt och då kom Norrköping tillbaka lite. Som tur var för Borås så hade även Norrköping ett antal spontana avslutningar som i lördags inte resulterade och Borås kunde vinna rättvist.

Jag tycker att Norrköpings seger igår mot Högsbo var tveksam.

Om inte coach Stark i Högsbo är besviken över domarna då vore det märkligt.

Norrköping fick spela grisigt försvar, domarna tog 2 av 10. Norrköpings fördel var så tydlig så att det kändes riktigt trist att se matchen.

Taylor-Lundgren har börjat med gester och samma ständiga påverkanssnack med domarna som hans kollega gör.

Jag tycker att det är trist att se med tanke på vad dom har att jobba med.

Både Taylor-Lundgren och Ripinen har powerhouse lag så jag kan förstå att dom blir frustrerade när Borås resp Högsbo styrde matchen och var i ledningen, men lite smartare uppträdande please.

I andra halvlek startade Norrköping jakten.

Norrköping spelade extremt tätt och tufft hela tiden. Domarna släppte kontakterna.

Publiken skrek när någon Högsbo spelare kom i lite fysisk kontakt med en hemma spelare.

Både Pelander och Gyberg satte rörliga screens och gjorde stegfel några gånger utan avblåsningar.

Vad tittade domarna på egentligen. Var det på matchklockan eller väntade dom på slutsignalen. Det är min fråga.

Är det så att man bara helt enkelt ”måste stå upp och leken tåla”. Den som är modigast och fräckast vinner. När det är på det här viset då är det inte säkert att ”rätt lag vinner”.

Godmiddag

Efter att ha sett Umeå BSKT mot Nässjö 76 – 93, har jag fått nog. Återigen fick Nässjö komma till Umeås baskethall och dominera fullständigt. Umeå BSKT´s lag spelar helt utan stolthet just nu tom i sitt eget hus.

Den första halvleken (32 – 60) var bland det värsta jag har sett sedan BSKT gick upp i SBL för 10 år sedan. Inget fungerande lagspel, inga kämpatakter, negativt kroppsspråk, fel spelare (enligt mig) som tar skotten ingen explosivitet och intensitet.

Ryktet går att Gehrke tar över efter sjukskrivningen. Han har ett drygt jobb framför sig om det stämmer. Jag har skrivit det förr och nu kan jag inte låta bli att upprepa mig. Davis och Gaffney spelar långt ifrån den basket som fanns på videos och som agenten lovade.

Om bara Davis & Gaffney skulle kunna bidra med någonting elitmässigt så skulle det betyda mycket. Tyvärr måste jag konstatera att alla 4 amerikanarna hade en lågprocentig match. Till och med killen som fick skjuta AVION kastet i pausen hade bättre med 50%.

Jag har hört snacket från experter i snart 2 år. 23/24 skulle varaRiipinens sista säsong i Norrköping. Han skulle vidare utomlands. Dom hade fel. Han blev kvar. Redan nu hör jag samma snack igen inför nästa säsong och jag tror att dom har fel igen. Jag tror att han blir kvar minst ett år till. Det förtjänar han.

Jag har flera gånger varit kritisk mot honom när det gäller hans kroppsspråk och en del kommentarer till spelare och ”förväntningar på särbehandling” av domarna, men jag är imponerad av den unga grabbens coachning och förmåga att få alla dessa duktiga spelare att följa hans strategier.

Jag är också imponerad av vad dom har presterat i Eurocup i år. Det finns inget dåligt lag i den cupen trots att det är den fjärde nivån i Europa. Deras svagaste länk har varit Cole och det skrev jag om tidigt i höstas. Bakplan är lite för svag och skyttet lite för svagt och Forsling lite för grön. Jag tror att dom kan korrigera alla dessa saker till nästa år och vinna fler matcher.

Jag saknar Tobias Borg i den svenska landslagstruppen. Han borde vara given om han inte har någon skada. Vi har ingen annan just sådan hoppskottsskytt som Borg

Godmiddag

Jag är med jämna mellanrum inne på Finska Basketförbundets lättöverskådliga och lättlästa hemsida basket.fi och försöker nyfiket snappa upp vad dom sysslar med i vårt broderland i öster.

När jag går in på basket.se så ser jag SVENSK BASKET Upplev spänningen, en uppmaning att börja spela idag och en bild. En meny högst upp är ganska luddig tycker jag.

Det är otroligt viktigt att det första intrycket blir bra när man går in på en hemsida. Den skall locka till att klicka vidare.

När jag går in på basket.fi då får jag en omfattande och detaljerad meny, bilder, information om landslagets match mot Georgien i november och det kommande EM som spelas i Tammerfors i sommar. Dessutom inbjuder man till det Ungdomstränarseminarium som skall hållas sommaren 2025.

Med lite scrollning kan  du läsa om hur det gick kvällen innan för Jantunen som startar för Paris i Euroleague. Det är bara att scrolla vidare och du får lätt massor av intressant information om utbildning, Finlands spelare i USA och ute i Europa.

Beror skillnaden i upplägg och bevakning på brist på intresse och engagemang hos de ansvariga i Sverige ? 

Jag läser på en sida att det finns imponerande 49 fullstora baskethallar i Tammerfors.

Inte så konstigt att basketsporten växer så det knakar i Finland. Då finns det utrymme för både volleyboll och salibandy (inne) som båda är stort i Finland. Handbollen är liten. Barn från 6 – 10 år får i första hand nöja sig med de mindre skolgympasalarna. Det gäller också alla övriga sporter.

Jag läser och hör ofta kommentarer om hur mycket basketen växer i Sverige och det stämmer säkert. Basketen har tappat massor sedan millennieskiftet och under coronan så det finns utrymme att växa, men problemet är att det saknas halltider i stora hallar och det saknas ledare.

Jag blir så less på de föreningar som skryter med att dom har kö till sin verksamhet. Vem har inte det om man bara tar emot 12-14 st i en basketgrupp. Alla vuxna utbildade ledare borde kunna handskas med minst 20+ st i gruppen.

Köbildning är ett tecken på att ledarrekryteringen inte är bra. Om man klagar på bristen på halltid då säger jag att det finns massor av halltid i små gympa salar som man borde nöja sig med för barn mellan 6 – 10 år. Sänk korgarna, kasta ut bollarna och låt barnen börja lira. Reglerna är enkla, bollen skall i korgen.

Det är ganska dyrt att köpa säsongskort till SBL och det känns än dyrare när SBL under säsongen ger bort gratissändningar och som nu 5 matcher på ett bräde. Till nästa år bör man anpassa prisnivån efter antalet gratismatcher.

Godmiddag

Jag tittade in på Umeå BSKT´s träning igår onsdag.

Jag noterade att en nyligen opererad Torbjörn Gehrke kom in på kryckor och satte sig på sidan. Jesper Gustavsson höll i en bra träning så spelarna fick svettas.

Förmiddagspassen den här veckan har varit stillastående värdelös skytte som enligt mig inte har gett någonting. Tidsfördriv enligt mig. Jag har svårt att förstå att man slösar bort viktig dyrbar tid.

Att döma av Gehrkes fysiska tillstånd så kan det knappast vara aktuellt med att han tar över. Han skulle inte kunna coacha aktivt under träningar.

Med en god medhjälpare skulle det möjligtvis kunna fungera. Han skulle kunna fungera som match coach och vara den ansvarige för en matchplan. Jag tvivlar iaf på att det är aktuellt.

Norrköping gjorde återigen en ganska bra match i FIBA Eurocup men förlorade mot Sabah. Tyus vrickade foten i inledningen och det var kanske det som avgjorde.

Förhoppningsvis är han frisk och kan spela när Norrköping kommer till Umeå den 27 december. Många vill se en sådan lirare.

Det som inte är bra det är att eftersom det svenska spelprogrammet bygger på matcher på tisdagar och fredagar så påverkas alla lag i SBL om ett eller flera lag spelar internationellt.

SBL lagen blir tvingade att spela på udda speldagar för att tillmötesgå t ex Norrköping. BSKT skulle egentligen ha mött dem hemma i tisdags.

I fjol var det kaos när vi hade 3 lag som spelade internationellt.

Spela SBL på helgerna då kanske fler också har råd med Eurocup. Titta på spanska ligan m fl. De spelar serielunken ofta på söndagar och har Euroleague eller Champions League i mitten på veckan.

Är det bara jag som irriterar mig på Norrköpings speaker när han i micken skriker ut FAOUUUUUULL när en motståndare får en foul. Till och med i Eurocup gjorde han det.

En utbildad opartisk speaker säger efter någon sekund ”personal foul number 15”. Detta var ett utbildningstips till Norrköping.

I Euroleague vann Paris hemma mot Zalgiris med 83 – 77. Det var nykomlingens femte raka vinst och dom gick upp på femte (5) plats i tabellen efter 6 vunna och 3 förlorade.

Spelfördelaren TJ Shorts ,177 cm var bästa poängplockare med 21 och 6 assist. Vilken lirare. Imorgon spelar Paris borta mot ettan Barcelona. Vid vinst toppar man EL. Missa inte det.

Noterade du att jag skriver matchplan och inte gameplan samt spelfördelaren och inte pointguarden eller playmakern.

Varför inte använda bra svenska ord när det finns sådana. I Finland har dom egna beteckningar för det mesta inom basketen. Guards kallas t ex för bakplans spelare.

Godmiddag

Krönikören i Länstidningen i Södertälje var otroligt negativ till Södertälje BBK efter förlusten borta mot BC Luleå.

Det är nästan så att jag tror att han har något emot föreningen eller så förstår han sig inte alls på basket.

Sanningen är den att laget gjorde en mycket bra match och återigen imponerade returtagningen.

Det är pga deras spel och returtagningen som SBBK har tagit så pass många vinster. Jag njuter av att se dem spela. Dom spelar snabbt när det går och balanserat när det inte går.

Bli inte förvånad om SBBK spelar semifinal till våren. Jag tippade dem högt redan inför säsongsstarten.

Jag tycker lite synd om Köping.

Uppsala kom undan med en del defensiva kontakter i slutet och det innebar det sista rycket. Det är så här det fungerar i SBL. Den som våga vinner ofta. Det är inte lätt att radera ut Wilson. Gaddefors vågade.

En del lag spelar hela tiden försvar på gränsen med mottot att om man foular 10 ggr så tar domarna bara 2. 

BSKT har förlorat fyra sådana matcher redan. Blir det en repris igen på lördag hemma mot Nässjö ? 

Nässjö brukar trivas som fåglarna på höglandet när dom spelar i Umeå baskethall. Barton har briljerat storligen med sin teknik, atletism och skytte. Ruffin och Gutenius har inte ens behövt göra toppmatcher för att vinna. BSKT har chokat hemma mot Nässjö för ofta. Dags för revansch tycker jag.

Efter lördagens match kommer landslagsuppehållet. Det blir hela 13 dagar till nästa match. Det borde vara ett intensivt 13 dagar långt träningsläger. Jag hoppas att BSKT har en plan för laget för laget har tappat allt den senaste månaden.

Om inget radikalt händer under de närmaste 14 dagarna ger jag laget kicken och nöjer mig med ungdomsbasket.

Tack och lov att det finns annan streaming basket att titta på.

Igår fick jag i Euroleague se Alba Berlin vinna med 105 – 101 efter förlängning mot Milano.

Alba har skador på flera av lagets bästa spelare så det var nog en stor missräkning för Milanos coach Ettore Messina att Alba vann.

Milano ligger på 13:e plats av 18 just nu. Coachen skulle normalt ha fått kicken vid det här laget men inte Messina för han är ordförande i Armani Milano.

Lyon-Villeurbanne ledde länge borta mot omöjliga topplaget Olympiakos men orkade inte stå emot och Olympiakos gick förbi och vann med 94 – 92. Maccabi Tel Aviv gjorde en toppmatch borta mot Panathinaikos men Pana kom ikapp och gick för bi på slutet till 93 – 87. Om du inte följer Euroleague då är det dags att börja.

I kväll kl 20:30 nykomlingen Paris (7:a) vs Zalgiris (3:a). Paris har överraskat och vunnit 3 av 4 hemmamatcher och har 5 vunna och 3 förlorade. Även Zalgiris säsongsstart är en stor överraskning med 6 vunna och 2 förlorade. Jag tippar att TJ Shorts & company tar hem det för Paris.

Godmiddag

BC Luleå gjorde en strålande match i Norrköping utan sina fyra utlandsproffs. Bröderna Hansson visade ännu mer klass än vad många har sett tidigare. Wikström-Stümer imponerade liksom flera av lagets rookies. Tyvärr verkar Sjöberg aldrig komma upp i Kalmar klass. Han måste ta nästa steg nu om BCL ska till final.

Det är skrattretande att läsa att BC Luleå hade begått ett administrativt misstag och missat att betala trots upprepade påminnelser. Sanningen är nog den att det handlar om likviditetsbrist och noggrann ekonomisk planering för att få slantarna att räcka till.

Det är oroande att en sådan maktfaktor i svensk basket lever ur handen i mun men med 7-8 anställda spelare i laget och flera övriga anställda så vill det till att sponsorerna är med och att publiken är villiga att betala i både entré och restaurang.

Vad blir Umeå BSKT´s nästa drag ?

Plockar man in en ny utländsk tränare eller kan man få Gehrke att nappa. Jag tror inte alls på att någon ung coach kan få ordning på BSKT´s trupp. Det skulle kunna gå med en erfaren coach som Gehrke.

Att ta över Umeå BSKT nu är ganska tacksamt för ingen kan ha några större förväntningar på resultat förrän om kanske 6 veckor. Det tar minst den tiden att bygga ett lag. Det kan verka vara ett Mission Impossible uppdrag men serien är lång och än finns det tid att börja vinna matcher.

Noterar att Schöldström i podden Bänkvärmarana har samma tankar som jag angående Superettan. Det är dags att tänka om när det gäller serierna i Sverige.

Dags att starta Regionserier och låta de bästa gå vidare och spela om SM Guldet. Dags att tänka ekonomiskt. Låt oss bli föregångare även här med en ny spelform som vi var med SBL.

Superlördag kallar man kommande lördag.

Är det verkligen någon som allvarligt tror att det finns folk som tar sig tid att sitta framför TV´n och titta på SBL matcher på lördag mellan kl 12.00  till 22.00. Det kommer inte att hända inte ens med en ganska intresserad person som jag. 

Umeå fick matchtiden 14:00 och det var inte bra för då har man samma matchstart som Umeå IK mot AIK i kval till damallsvenskan, man delar på samma parkerings utrymmen. Thorengruppen spelar också innebandy samtidigt.

Matchen borde gå betydligt senare för att få publik.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Än en gång i det här EM-kvalet krånglade sig det svenska laget till seger och rodde hem gruppsegern och platsen i sommarens slutspel. Väldigt kul för de svenska spelarna och coachstaben, som i mångt och mycket har jobbat i motvind under kvalet, men som nu står där som vinnare. Målet är nått, vilket är det viktigaste. Att kvala in till EM så ofta som möjligt är oerhört angeläget för svensk basket.

Det svenska avancemanget möjliggjordes en timme efter att den svenska matchen mot Storbritannien var slut, då Estland tog sin första seger i kvalet, mot Danmark. Danskorna gjorde en minst sagt medioker match och satte bara vart fjärde skott. Med två matcher kvar för lagen har därmed Danmark tre förluster i gruppen och kan inte nå Sverige. Det kan heller inte GB med sina två förluster, för Sverige har inbördes på dem.

Det har som sagt varit en krånglig och nervpirrande resa till vinsterna i de tre svenska nyckelmatcherna: de två mot GB och så Danmark för ett år sedan. Den totala svenska målskillnaden i de tre kamperna blev bara +12. Stolpe in i tre matcher, skulle man kunna säga, för det kunde faktiskt ha blivit stolpe ut i alla tre. Ett decimerat Sverige har sannerligen inte övertygat spelmässigt i det här kvalet och gjorde det inte heller mot GB i Malmö. Man måste däremot imponeras av svenskornas kamp- och segervilja. Det måste vara ett tecken på att något finns där, när spelet är knackigt, men att man ändå tre gånger av tre blir herre på täppan.

Den svenska taktiken i defensiven i matchen mot GB var dock svår att förstå sig på. Jag var säker på att Sverige skulle backa av på alla utom Winterburn och packa ihop sig mer. Jag har svårt att förstå varför man skall spela aggressivt ute på perimetern på spelare som bevisligen inte kan skjuta treor. Som matchen mot GB gestaltade sig, visade det sig att britterna inte ens kunde sätta sina layups. Men det är bara att tacka och ta emot. Britterna har ett tvåmannalag och fick som väntat stora problem när spelare skulle roteras in. Att de förlorade med bara tre poäng sa mer om den svenska insatsen än den brittiska förmågan.

Jag skrev ju innan matchen att det krävdes starka insatser av Hjern, Gustavsson och Wadling. De två första klarade det inte, medan Wadling blev skillnaden. Hon blev matchens utropstecken och gjorde sin bästa landskamp. Nyström och Lundquist är ju basen och motorerna i det här landslaget, men tack och lov att Eldebrink och Halvarsson bestämde sig för att spela vidare i landslaget. Utan dem hade det inte gått vägen.

Det brittiska laget ligger nu bäst till för att ta andraplatsen i gruppen och därmed få chansen att kvala in som en av de fyra bästa grupptvåorna. GB har redan en bra målskillnad och slår de Danmark i det sista fönstret, i februari, så är nog saken biff. Det svenska laget å sin sida får nu arbetsro inför EM-slutspelet i sommar. Och det kommer att behövas, för det lag som Sverige kommer att ställa på benen i EM blir ett annat än det som spelat kvalmatcherna. In i laget skall förstås komma Regan Magarity och Matilda Ekh, troligen också Emma Johansson, kanske även Tilda Trygger och Natalie Fontaine, och vi skall väl heller inte utesluta Elin Eldebrink.

Med halva laget utbytt blir krävs med nödvändighet ett nytt spel och det är bara att hoppas att ”de nya” kan tillföra den offensiva eldkraft som det här laget behöver. All heder till spelarna som genomfört kvalet, som gjort det som förväntades och faktiskt lite till, men i EM kan vi inte räkna med att det räcker med att kämpa sig igenom matcherna. Då blir det motstånd av annan kaliber än Estland, Danmark och GB. Men vi kan nog säga att tiden talar för Sverige. Det är inte utan att vi kan ha lite förhoppningar inför sommarens EM.

Jag har fått lite gliringar ibland pga stavfel, faktafel och ordval men det gör inget för jag är ju inte professionell journalist som Lindwall, Hegethorn och Rajcic. Jag behöver inte vara så exakt med min research.

Ettusenniohundrasextionio (1969) besök på HOOPS bloggen den 2 november är rekord för 2024. Jag kanske orkar filosofera och gissa ett tag till för ni verkar gilla att logga in och läsa HOOPS trots alla fel som ni hittar.

Mikko Riipinen hörde av sig igen. Senast var han negativ men nu var han positiv eftersom jag berömde hans lag och coachningen trots att dom förlorade mot Spirou. När man förtjänar beröm då får man det av HOOPS.

Svenska damlandslaget hade oerhörda svårigheter mot Estland i matchstarten.

Estland varierade försvaret mellan man-man, 2 – 3 zon, box and one på Klara eller Frida. 30 – 36 i halvtid visar att det lönar sig att våga testa olika kombinationsförsvar men det håller sällan i längden. Våga testa några minuter.

Estland såg lite väl otränade ut och när Sverige ökade aggressiviteten då tog bensinen slut snabbt. Jag tror faktiskt att det kan vara en vinnande taktik även mot Storbritannien på söndag. Deras guards imponerar inte trots att Winterburn är en av dem.

Vi har tre spelare som lyste starkare än alla övriga.

Frida Eldebrink är i suverän form fysiskt. Jag har sett hennes matcher i Chartres den här säsongen och hon har varit bra i alla. Klara Lundqvist var klassen bättre än alla övriga guards på plan förutom Frida. Klara är bättre än någonsin liksom Ellen Nyström.

De svenska spelarna blir bättre i Spanien och Frankrike pga konkurensen.

Om Sverige kan driva upp tempot så blir det vinst på söndag.

Jesper Gustavsson hade skruvat ganska mycket i taktiken inför Högsbo matchen och det tycker jag att han gjorde rätt i. Han ville inte köra med Sjögrens taktik.

Den som är coach för laget är den som bestämmer taktiken och matchningen. Det var inte så långt ifrån att han fick åka hem med en vinst.

Laget har tappat kondition under de senaste månaderna och att det är en stor anledning till att man inte orkar spela 40 minuter med kort rotation.

I början av serien spelade man mycket snabbare och intensivare. En hel del sitter även i inställningen. Just nu är inställningen lika med null.

De som inte skärper sig snabbt borde få åka hem det har jag skrivit tidigare och det står jag förr. Har Umeå BSKT några som helst muskler till att åstadkomma en förändring det är frågan.

Personligen tycker jag inte att tränarfrågan är den viktigaste nu. BSKT måste få jänkarna att börja spela.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Att Sveriges bortamatch mot Estland i damernas EM-kval skulle bli en expeditionsaffär visste vi på förhand, även om det kom sena återbud från Magarity och Fontaine. Men det tog ett tag innan matchen satte sig. Starten i tredje perioden, då Sverige gjorde 18–2, var det som stängde tillställningen. Innan dess var den svenska prestationen ganska usel. Det var inte ordning på någonting, faktiskt en bedrövlig första halvlek som räddades av ett antal treor, Det var definitivt inte lagspelet som höll Sverige kvar i matchen, för det var alldeles för statiskt och osynkat. Och defensiven var inte heller mycket att hänga i julgranen.

Estland har inte en enda spelare som kan ta en plats i den svenska startfemman, så man kan med all rätt kräva en enkel seger mot dem. Det blev det till slut också, vinst med 30 poäng efter en andra halvlek då Estland föll samman, men det var inte med mersmak. Och det är svårt att dra några större växlar av matchen, för Estland kan man besegra med tufft och aggressivt spel, typ den som Luleå spelar i ligan, men det håller naturligtvis inte mot bättre europeisk lag, inte ens mot Storbritannien, som väntar för Sverige på söndag.

Nåväl, vi skall inte vara för kritiska, för Sverige gjorde till slut jobbet i Tallinn, men vi får se hur det svenska laget kan hantera matchen mot GB. Med flera viktiga spelare borta krävs det precisa insatser av de starkaste svenska korten. Man blir också lite orolig för Elin Gustavsson liksom för den svenska bänken, som är rejält försvagad. De svenska coacherna lär spela med en riktigt kort rotation mot GB. Vad gäller Gustavsson så har hon ju varit långt ifrån sin bästa form i år och övertygade inte på något sätt mot Estland. Det är bara att be en bön om att Gustavsson kan komma upp en nivå på söndag och att Hjern och Wadling kan göra bra inhopp, för det kommer att krävas.

Om man kan kalla något för nyckelmatch, så är det den på söndag, mot Storbritannien, faktiskt för båda lagen. Sannolikt avgör den matchen grupp D. Om Sverige vinner den, och sedan programenligt slår Estland på hemmaplan i februari, så är gruppsegern och EM-platsen klar. Seger på söndag innebär att GB inte kan gå förbi Sverige i tabellen. Det teoretiska hotet mot en svensk gruppseger kommer i stället från Danmark, som kan komma upp i 4–2 i matcher om de går rent i de sista tre matcherna och tar inbördes på Sverige. Men för dansk gruppseger krävs två svenska förluster i februari, och det tror vi ändå inte på.

Det här fina läget för Sverige uppstod i och med Storbritanniens seger på torsdagskvällen mot ett Danmark, som stretade emot hela vägen, men aldrig var riktigt nära att vinna. Det var ingen klang- och jubelföreställning i Manchester, snarare en brittisk arbetsseger. GB saknar, precis som Sverige, några av sina bästa spelare, och har sannerligen ingen vass bänk, men nya coachen, Ana Montanana tycks redan ha fått en hyfsad ordning på de trupper hon har. Hon disponerade sitt lag väl och överraskande nog var det inte storstjärnorna Fagbenle och Winterburn som stod för merparten av poängproduktionen, utan Wilkinson, Ashby och Beckford-Norton.

Storbritannien fick helt enkelt ut mycket av sitt lag och svensk promenadseger på söndag är inte att vänta. Montanana vet vad hon sysslar med. Matchen kommer att bli en intressant kraftmätning mellan coacherna. Smartast vinner, kan man säga. Och för britterna är det allt eller inget på söndag. Skall de ta en direktplats till EM-slutspelet så krävs seger mot Sverige. Matchen i Malmö har förutsättningar att bli något alldeles extra.

För några dagar sedan skrev jag att något kommer att hända i Umeå BSKT. Det som hände var oväntat. Coach Sjögren sade upp sig på måndag kvällens möte innan ledningsgruppen hann känna honom på pulsen om läget i laget.

Jag trodde att minst ett par spelare skulle få sätta sig på flyget, i stället blev det han som tog flyget.

Det har gått tungt för BSKT och coach Sjögren har förmodligen haft många sömnlösa nätter om hur han skall få ordning på laget.

Någon måste få BSKT att börja spela tillsammans.

Coach Miralles som har assisterat Christer Sjögren som tillsammans med fd coachen Jesper Gustavsson nu skall leda laget de närmaste matcherna lär knappast kunna förändra något rent spelmässigt på kort tid, men dom kan kasta om i laget och direkt förändra matchningen. Det kan även förändra spelet.

Rent idrottspsykologiskt så pekar allt på att laget kommer att fortsätta att förlora till det att man kan komma fram till en stor förändring i träning, förberedelser inför matcher, förändring i taktik och genomförande av taktiken.

Jag har en känsla av att det har klickat illa på flera plan men det är bara min gissning.

Det står skrivet i stjärnorna vem som så småningom kommer att leda laget. Jag tippar att man letar efter en billig tillfällig lösning från baltstaterna eller från Balkan. Kanske en spanjor till.

Det dräller av  tränare i dessa basketländer som kan ta ett korttidskontrakt.

Jag tror dessutom att BSKT måste förändra i spelartruppen men det lär knappast hända något innan julskinkan.

Det fanns trots allt en del ljusglimtar igår. En av dessa var Norrköping som gjorde en strålande match i Belgien och var nära att kunna vinna matchen. Dom spelar verkligen tillsammans och i Marcus Tyus har man en sniper som knappast lär vara kvar i Norrköping nästa säsong.

Jag har många gånger kritiserat Riipinen för hans tjat med domarna och uppträdande på linjen. Det är iaf imponerande att han får ihop laget på det sätt som han lyckas med.

Norrköping är ngn miljon till ifrån att kunna spela på Champions League nivå.

Norrköping kommer till Umeå fredagen den 27 december kl 19:04 för mellandagsmatch. Jag föreslår att du köper några biljetter till den matchen och tar med dig hela familjen för att se landets överlägset bästa lag i Sporthallen mot Umeå BSKT. 

Nästa ljusglimt var Ludde Håkansson och Simon Birgander. Deras lag UCAM Murcia spelade borta i Belgrad mot FMP. Håkansson levererade 28 p och Birgander 21. Dom båda satta nästan alla poäng när matchen stod och vägde. Titta på matchen om du har tid. Den finns hos FIBA.com.

Godmiddag

när man inte klarade av att betala den månatliga domarinbetalningen på 60 000 kr till SBBF´s admin. BC Luleå måste nu spela utan sina amerikanska spelare till helgen i bortamatchen mot Norrköping.

Jag tycker att bestraffningsmetoden är orimlig.

Det är publiken i Norrköping och föreningens egna anställda spelare som drabbas pga att någon har gjort en miss eller pga att man har skjutit betalningen framför sig pga brist på banktillgångar.

BC Luleå borde i stället ha fått en påtryckning som man inte kunde tacka nej till. Beloppet och t ex 25% i bot måste betalas inom 24 timmar. Om inte det görs kan man hota med indragen coachlicens för Håkan Larsson eller i värsta fall tom direkt uteslutning enligt stadgarna för SBL.

Kanske borde SBBF Tävling ge Umeå BSKT segern i den förra matchen eftersom BC Luleå fick använda jänkarna trots att man inte hade gjort rätt för sig.

Nu ger man bort matchen på lördag till Norrköping. Norrköping tappar troligtvis åtskilliga hundratal åskådare. BC Luleå sparar iaf 15 000-20 000 på att lämna jänkarna hemma och bara åka med bröderna och några rookies.

Jag skäms lite över BC Luleå. Vad är det som händer i föreningen. Först den trista och uppslitande affären med Eddie Carrazana och nu detta. Jag får en känsla av att det är mer turbulent under ytan än vad som hittills har kommit fram.

Godmiddag

brukar speakern J P Kostet i Luleå Energi Arena säga med jämna mellanrum.

Mikke Ruumensari är lite försiktigare med det uttrycket. Min personliga åsikt är att Umeå´s publik tillhör de allra bästa trots att dom har ett lag som inte vinner så ofta. Jämtlands publik är också vassare än BC Luleås.

Det finns en tendens att den publik som restaurangklubbarna har ”sitter trötta och mätta” uppe på läktaren och även om dom är mellan 1500 – 2500 så hörs dom inte särskilt mycket. Dom har kanske lite för lite passion för basket .

Av de 802 som var på läktaren i Umeå baskethall i lördags var uppskattningsvis ca 400 över 30 år.

Jag gick runt och studerade publiken som jag ofta gör. Resten ca 400 verkade vara studenter och ungdomar från de lokala föreningarna och dom levde verkligen med i matchen.

Det var ett rejält tryck i hallen och dom lät som flera tusen.

Jag tror att flera som hade fått en fribiljett vid utdelningen i Avion kan komma igen eftersom jag tror att dom tyckte att det var bra underhållning, för det var det trots en ny torsk. Det var ett jäkla tryck i hallen.

Umeås publik är dessutom väldigt sportslig. Man trakasserar inte domarna trots att missnöje hörs ibland.

I t ex Jämtland och Södertälje är kommentarerna höga och hårda från ett flertal experter när det går hemmalaget emot. Någon enstaka hård kommentar hörs ibland så klart även i Umeå.

Fick höra att en känd basketledare som satt på läktaren bakom Södertälje när dom spelade mot Högsbo lyckades dra en teknisk foul på Södertälje. Kommentaren kanske var motiverad vad vet jag och domaren borde ha koll innan han delar ut teknisk foul till läktaren som drabbar laget.

Jag ser med spänning fram emot vad som kommer att hända i Umeå BSKT för något måste hända och kommer att hända.

BSKT har aldrig bytt ut en coach under pågående säsong däremot har ett flertal spelare fått lämna skutan tidigare år innan jul när man inte håller måttet. I fjol var det Chatham.

Är det den av många hyllade guarden Hilaire som är problemet ?

Vad jag kan se så kör han sitt eget race i match efter match och verkar jaga statistik hela tiden. Är det pga hans sätt att spela som Kennedy, Gaffney och Davis producerar så lite. Dom tre hade lika antal skott tillsammans som Hilaire nämligen 21 st i matchen mot BC Luleå.

Är det så att Hilaire inte passar bollen till de övriga. Han kanske inte litar på att dom levererar. Sportchefen Jesper Gustavsson har här en tuff uppgift att tillsammans med head coach Sjögren få LAGET att börja fungera som ett lag. Nu fungerar det uppenbarligen inte.

Jag skrev tidigare att jag saknade mycket zonförsvar av BSKT mot BC Luleå.

BSKT körde zonförsvar en kort stund när man gick upp i ledningen. Coach Larsson tog timeout för att råda bot på problemet. BSKT gick tillbaka till man man och bytte sedan inte tillbaka till zon. Det var synd.

Godmiddag

Igår var jag lite hård mot Umeå Energi Arena när jag kallade hallen för ”den gamla sunkiga Sporthallen”.

Hallen har trots allt fått en ansiktslyftning med nyslipat & nymålat golv och ny ljudanläggning.

Som publik saknar man lite trevliga ljuskällor och givetvis borde det finnas modern digital skylt efter arenans långsidor. Även parkeringsfrågan måste lösas.

När jag skrev sunkiga hallen så jämför jag så klart med Luleå, Norrköping, Borås och Östersund som alla har modernare förutsättningar och kronan på verket en restaurang.

Dessa lag kan erbjuda upp till 300 personer en sittning med middag och föredrag innan uppkast och det lockar så klart och det ger klirr i kassan.

Jag är inte så naiv så att jag tror att restaurang och ljusspel automatiskt ger mycket mer publik. Det är som alltid det sportsliga som måste levereras först innan kedjereaktionen startar.

Jag tror att Umeå BSKT just nu befinner sig i ett avgörande läge inför framtiden.

Tyvärr går det snett med resultaten. Det som oroar mig mest är att jag i BSKT saknar den där desperationen och kämpaglöden som krävs för att vinna på elitnivå. Vilka är dom informella ledarna ? Det syns inte. Det borde synas.

Om laget hade haft tre vinster i bagaget nu då hade man varit rejält på väg ur ”den gamla krisen” men i stället blir oket tyngre och jag vet att de som sliter ideellt troligtvis mår precis som tabelläget.

De som har sysslat med elitidrott vet hur coachen och laget mår. ”Man mår som tabellplaceringen”.

Om man inte känner så då spelar man för sig själv och då bryr man sig inte. Om inte Umeå BSKT börjar vinna snart då tror jag att man inte orkar fortsätta en säsong till i SBL.

Svenska Basketligan är verkligen skilda världar. Jag läste i NT.se att Norrköping omsätter 36 miljoner i föreningen och arenabolaget. Det är fantastiskt men ställ det i relation till Umeå BSKT som troligtvis ligger runt 3.6 miljoner. Även det är fantastiskt att man kan klara av att spela i SBL med den resursen.

Jag tror inte att jag är fel ute om jag tippar att Marcus Tyus ensam tjänar mer än alla fyra amerikanare i Umeå BSKT. Jag har inget emot det. Tyus är suverän och säkert värd det.

Det jag vill peka på det är att förutsättningarna är så olika i SBL och det skulle vara nyttigt för fler att förstå skillnaderna. Då skulle man kanske inte vara så dömande. Vi tävlar på väldigt olika villkor men domen från media, experter och allmänheten är ofta onyanserad.

Det var väldigt kul att det kom hela 802 personer till lördagens match trots att laget hade 0 – 5 i matcher och utan minsta lilla artikel i papperstidningen.

Föreningen kan knappast göra drastiska förändringar i laget på grund av att föreningen saknar resurser.

Man måste komma till rätta med hur man skall få laget att fungera för man borde kunna vinna en match då och då. Årets SBL är inte bättre än så.

HOOPS är inte blyg när det gäller åsikter så jag föreslår att BSKT står först i kön för att ta över Jefferson när hans tillfälliga avtal med Jämtland tar slut. Jag vet att han gillade Umeå och gärna hade kommit tillbaka om man bara hade pratat med honom i god tid innan förra säsongens slut. 

Godmiddag​

Jag är verkligen överraskad och förvånad över att det kom 802 personer på en lördag eftermiddag till gamla sunkiga Umeå Sporthall för att titta på BSKT mot BC Luleå. Det är den överlägset bästa publiksiffran på mycket länge.

Kanske borde BSKT börja spela alla matcher på lördag eftermiddag för på tisdagar och fredagar kommer det bara drygt hälften.

Ser i media att coach Sjögren tar på sig förlusten. Det behöver han inte göra för det var ingen heroisk insats utan en slätstruken insats av av nästan hela laget. Luleå (läs Gustav Hansson) snurrade upp Umeås försvar gång på gång.

Bröderna Brothers hade tidig lilla Julafton med 22 respektive 20 poäng.

Möjligtvis kan han ta på sig förlusten om han tycker att han valde fel taktik. Du som läste HOOPS innan matchen vet att jag efterlyste olika zonförsvar trots att BC Luleå har så bra skyttar. Det syntes inget zonförsvar.

Dom enda som får godkänt av HOOPS är Rami Ghanem som med sitt hårda jobb i försvar mot Gustav Hansson störde Luleå en hel del. Jag gläds även att Alexander Yemane äntligen har fått den tid han förtjänar efter många års träning. Med 8 respektive 13 poäng var dessa killar Umeås utropstecken.

Vad jag tycker om några av BSKT´s importer har jag skrivit om tidigare.

Som Norrbottning så ser jag matchen med delade sympatier.

Jag hoppas att BSKT som är i så förtvivlat stor poängnöd skall kunna ta sin första vinst.

Samtidigt så finns hjärtat fortfarande kvar i ”Jampas lag”. Jag gillar Håkan Larssons spelstil och coachuppträdande. Däremot gillar jag inte att dom tillåts ha 3 coacher stående och agerande under långa tider under matchen. En del regler gäller inte för alla lag.

Att döma av publiken reaktioner så var det många icke avblåsningar och avblåsningar som var mycket märkliga och då åt båda hållen. Måste kännas lite pinsamt för domarna.

Det är faktiskt omöjligt att säga att det bästa laget vann när det ser ut som det gör. Det är rena lotteriet om domarna kommer att fria eller fälla när spelarna gamblar.

Vid ett avgörande läge i slutskedet pekade en av domarna inkast till fördel för Luleå men ALLA i hallen såg att det var Umeå BSKT´s boll och vrålade Neeeeeej. Som tur var så hade de två andra domarna koll den gången.

Godmiddag

Den 27 september hade alla lag i SBL herr spelat 3 matcher och då listade jag topp 5 så här.

Norrköping, Borås, Nässjö, Köping och Södertälje.

Jag tyckte att Nässjö såg intressanta ut på försäsongen. Deras skytte var strålande men kanske stämmer det som Rajacic säger nämligen att dom spelar så uselt försvar. Jag kan då inte se det däremot har dom tappat inside out spelet som förr var deras styrka. Nu är det enbart five out som gäller. Ruffin, Gutenius och Barton kommer inte in i sitt spel.

Coachen i Nässjö har inte hittat de spelare som spelar bäst tillsammans.

Felix Broström med all respekt men igår gjorde rookien 29 p, tog flest skott i laget och spelade 37 minuter. Det är inte så konstigt att RGB inte kommer in i spelet. Serben Djeric som var så bra på försäsongen har hamnat på bänken och har tappat självförtroendet. Får coachen vara kvar ?

Jag var lite osäker på BC Luleå och hade dem på plats sex (6) men dom har nu visat att dom är att räkna med ända in i kaklet bara dom slipper spela mot zonförsvar. Jag tycker att dom trots flera fina skyttar faktiskt är svaga mot zon. Det blir oftast för slumpmässiga oväntade avslut.

Dom slipper zon för inga lag vågar spela olika former av zon för ”man tror att motståndarna skjuter för bra”. Dom som tror det har fel.

Norrköping kommer att tappa ngn match då och då pga slitage under Europaspelet om dom går vidare till den andra omgången. Truppen är grym. Hunter har fyllt ut den svåra luckan efter Ramstedt och dessutom tillfört lite hederligt postspel med ryggen mot korgen. Forsling är huge och kan bli bra om man har tålamod med honom. Bollen ser fortfarande ”lite för tung ut” i hans händer.

Borås kommer att tappa ngn match då och då men topplatsen består. Palmqvist är det stora utropstecknet bakom Townsend. Andreas Person är fortfarande den mest underskattade spelaren i SBL. Bra defensiv och suverän skytt. Inte många kan jämföras med honom.

Jag hade Södertälje som femma den 27/9. Det baserade jag på Adnan Chucks kunskaper och förmåga att bygga lag. SBBK har dessutom grävt djupt i kassalådan och hittat cash som gick att handla för. Chuck utnyttjade sin kunskap och pondus när man vände och vann i Umeå. Kul att se Gehrke så bra dessutom.

Köping är inne i samma flyt som Umeå BSKT var säsongen 22-23 och man verkar springa ifrån de flesta.

Lyckade värvningar, stenhård träning från början av augusti, engagerad ”lite galen” och uppoffrande coach och viktiga vinster i början av säsongen kan bygga upp en surfing våg som man kan flyta med i ganska länge. Inte ens skador verkar bromsa Köping. Kul att det går bra för Botold.

Högsbo hade jag toksist och det fick jag äta upp direkt när dom öppnade med vinst borta mot Norrköping och vinst hemma mot BC Luleå. Nykomlingar som spelar strålande har man sett förr, men det är sällan som det håller. Har Högsbo landat ? Alla vet nu hur dom spelar. Har dom tänkt förstärka laget för det har dom ju råd med.

Umeå BSKT mot BC Luleå idag kl 16:00 i Umeå Sporthall, ingen annons insatt av arrangören och inte mer än 4 rader i fredagens papperstidning det innebär som du säkert förstår ingen större publikrusning.

Hockey och fotboll dominerar med flera helsidor varje dag i veckan, innebandyn får resten. Skönt att snön faller för då tystnar i alla fall fotbollen något. Om Umeå FC går upp i Superettan då tystnar inte fotboll skriverierna utan då kommer stormen.

Godmiddag

Kollade in BC Luleås hemsida men jag kunde inte hitta något inför matchen i morgon. Vad konstigt.

Det brukar alltid finnas en ordentligt förhands med coach eller någons spelare. Inte heller NSD.se skriver en rad om morgondagens match. Betyder det att man ser matchen som ”a walk in the park” eller att man är lite osäker på var man står just nu. Jag tror på det senare och då är man inte så kaxig.

Historia är historia men man har fortfarande inte glömt att BSKT vann 6 av 7 matcher mot BC Luleå för två år sedan.

När jag tittar på spelartrupperna så ser jag lite för stor skillnad mellan lagen. BC Luleå ser starkare ut framför allt om även Buckingham spelar.

Jag tippar att BC Luleå sätter stenhård press på helplan och driver upp tempot.

BSKT vill spela långsamt – tror jag. Det har i alla fall sett ut så. Frågan är om man har hittat rätt inför lagets 6:e seriematch och totalt 12:e match för säsongen.

Det är åtta dagar sedan den senaste matchen (-3 i Köping). BSKT borde ha slickat såren och vara utvilade och redo för en ny toppinsats som den mot Borås.

BSKT borde plocka minst 2 av de 4 närmaste matcherna som är BC Luleå h, Högsbo b, Norrköping b och Nässjö h om man skall kunna hänga med mot slutspel i årets tabell.

Jag tror att Gustav Hansson längtar efter att imorgon få spela i Umeås baskethall där han fick sitt stora genombrott.

Kanske vore det en bra strategi att inte lägga allt krut på att kontrollera honom. Låt honom göra 30+, försök att få kontroll på övriga i stället.

Mycket hänger på vad Umeås Davis, Gaffney och Kennedy kommer att bjuda på.

I början av säsongen såg alla tre lovande ut men i de senaste matcherna har det varit svagt. Jag skrev i en krönika för ngn vecka sedan att man borde skicka hem dem. Det är dags att börja leverera.

Om några dagar det dags för presidentval i USA. Om Trumpeten vinner då blir jag inte förvånad om han utvisar Doncic, Jokic med flera suveräna spelare från Europa som har tagit över NBA.

Godmiddag

Läste Gehrkes krönika på SBL herrs hemsida. Gehrke ställer bl a frågan om domarna har en större roll i SBL än vad vi vill erkänna. Jag tolkar hans text som att han tycker det och jag håller verkligen med.

Jag tror att Gehrkes krönika kan vara det första steget till förändring. Han är den första basket personen med hög status som vågar beröra ämnet och peka på brister.

Tyvärr så tar han inte upp det som jag tycker är det största problemet och det är domarnas favorisering av vissa lag. En del spelare och coacher får helt enkelt göra mer än andra.

Jonte Karlsson har ett flertal gånger i sändning tagit upp domarnas alla petiga foul mot unga rookie spelare.

Gehrke kanske inte tycker att t ex Norrköping får spela för aggressivt försvar på hemmaplan. Han kanske inte ser att Borås foular i slutsekunden mot Umeå utan åtgärd från domarna. Om det är så då vet jag inte vad allt är värt.

Mr Baskets åsikter passerar ju helt utan att någon inom domar skrået bryr sig.

Domarna har stor makt och stort ansvar och det är av yttersta vikt att dom följer lagboken precis som en domare i Tingsrätten och Hovrätten och att dom så långt det är möjligt är rättvisa. Egna bedömningar om vad som är rätt eller fel måste bort. Jag har mässat om detta i HOOPS i 10 år.

Domarna påverkar matcher och matchbild oerhört mycket i SBL. De flesta lagen är nästan lika starka så det är oerhört viktigt med lika bedömning och 100% rättvisa.

Vi måste ställa krav på våra domare – men också visa dem respekt skriver Gehrke och jag håller med till 100%.

Respekt är något som man förtjänar och det får man om man gör sitt bästa och framförallt om man är rättvis. Härskar teknik är ett stort misstag. Kunskap & rättvisa är bäst.

Domarnas roll måste kontinuerligt utmanas och granskas för deras roll är enormt stor.

Här träffar Gehrke på en riktig Hot Spot.

Jag vet att genomgång av matcher med domare är eftersatt, det kommer ingen feedback på videokritik som skickas in av klubbar, mentorskapet finns men är mycket eftersatt.

Någon gång blir en domare i tysthet avstängd från matcher någon vecka pga en större miss.

Jag vet att vår internationellt mest respekterade domare har erbjudit sig att gratis hjälpa till med utbildning och mentorskap men SBL är inte intresserad.

Det är för mig fullständigt ofattbart att SBBF & SBL inte tar tillvara på denna kunskap. Det ligger förmodligen ngn form av prestige i det.

Förminska inte rollens betydelse genom att freda domarna  – utmana dom. Censur och tystnadskultur skadar varumärket skrev Gehrke och jag håller med till 100%.

SBL föreningarna betalar domarnas löner och är domarnas arbetsgivare inte SBBF. Som arbetsgivare borde föreningarna kunna ställa krav men de flesta vågar inte säga något med rädsla för att laget skall drabbas.

Coacherna måste sluta att bearbeta domarna under matcherna och hålla sig till att coacha sina spelare. Spelarna måste sluta tjata om avblåsningarna och bänkspelarna måste sluta med det extrema firandet och psyk – kommentarerna.

Domarnas arbetsmiljö skulle bli avsevärt bättre.

Firandet på lagbänkarna måst få rimliga proportioner. I Finland förbjöd man överdriven nedvärderande firande redan i fjol.

Det är så pinsamt att se 10 personer i lagbänksområdet stå upp och jubla när en motståndarspelare gör ett stegfel eller ramlar. Fattar man inte vilka signaler det sänder till barn och ungdomar.

För några veckor sedan såg jag en match där båda lagen tog 63 st trepoängare tillsammans. Vid varje 3 poäng skott reste sig alla på lagbänkarna upp direkt skott togs med armarna upp i luften men tyvärr så rest dom säg förgäves eftersom endast 13 av skotten resulterade i 3 poäng. Parodi.

Jag tycker att domarna helt borde avstå från att konversera med coacher och spelare under match. Det finns inget att snacka om under matchen. Dömt är dömt. Utvärderingen får komma efter matchen. Matcherna skulle dessutom gå snabbare utan onödigt surr.

Om domarna skulle våga sig på en snabb utvärdering med coacherna direkt efter en match vore mycket vunnet men det kommer aldrig att hända.

Jag har skrivit det förr och jag upprepar mig. Jag har största respekt för de som är basket domare bara dom gör sitt bästa och framförallt är rättvisa.

Jag röstade på Rikard Eriksson som SBL´s bäste domare i fjol trots att han bara dömde en match i Umeå, men jag såg honom döma många matcher i både herr och damligan. Rättvis och korrekt och stresstålig. Han borde vara många domares föredöme.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Nu har Regan Magarity missat två raka matcher med sitt turkiska lag, Mersin. Hon saknades i förra veckans match i Euroleague, mot Olympiacos, och i lördagens ligamatch mot Botas. Den senare matchen förlorade Mersin för övrigt överraskande. I kväll 16.30 skall Mersin möta Bourges i EL och på lördag Zonguldak i ligan. Om Magarity inte kommer till spel den här veckan är det oroande, för landslagets del vill säga. Det finns anledning att tro att hon har någon typ av skada, vilket är illavarslande eftersom det bara är en dryg vecka kvar till EM-kvalet. Risken är överhängande att Mersin inte släpper henne till landslaget om hon har skadekänningar. Det vore typiskt om den största svenska stjärnan skulle missa kvalmatcherna, nu när hon bestämt sig för att ställa upp i landslaget igen. Vi hoppas dock på det bästa, för det blir ett helt annat landslag i kvalet om Magarity inte är med.

Klara Lundquist verkar det dock inte vara några problem med. Hon satte säsongsbästa i poäng i helgens ligamatch i Spanien, när Girona slog Araski med 76–61. Lundquist svarade för 23 poäng och dessutom för sju returer och fem assister. Girona har nu 4–0 i ligan och får tillsammans med Valencia anses vara de starkaste spanska lagen. Kanske kan utmaningen komma från Zaragoza, som i helgen besegrade Avenida, dessutom på bortaplan. Ellen Nyström gjorde en stabil insats och höll bland annat Avenidas landslagsspelare Laura Gil i herrans tukt och förmaning. Nyström är en viktig pjäs i sitt klubblag och även så i landslaget. Att hon och Lundquist är i god form inför EM-kvalmatcherna känns betryggande.

Intresset för WNBA har som bekant skjutit i höjden den här säsongen. En effekt av det är att ligan har lyckats få till det riktigt bra när man omförhandlat om tv- och streamingrättigheterna. Det nya avtalet är med Disney, Amazon Prime och NBC, och gäller i elva år. De kommer att betala 200 miljoner dollar per år för att sända WNBA, vilket är fyra gånger så mycket som ligans nuvarande avtal. Det har lett till att spelarföreningen har reagerat. Spelarna vill ha bättre betalt och har sagt upp det gällande kollektivavtalet, som egentligen var i kraft till 2027. I och med uppsägningen upphör avtalet 1 oktober 2025. WNBA-klubbarnas ägare är inte direkt entusiastiska över det, i synnerhet som de gick back med 40 miljoner dollar i år. Och ingen kan säga hur det kommer att gå när ett nytt kollektivavtal skall förhandlas fram. Det kan bli både strejk och lockout om parterna inte kommer överens. Vi får se.

Frågan är om det finns någon liga som kan jämföra sig med WNBA när det gäller omsättning på ledande positioner, i synnerhet på coachsidan. Just nu är sex av lagen, d v s hälften, av coachuppdragen, lediga. Långsiktighet och tålamod tycks inte höra till honnörsorden i ägarkretsarna. Bland de som fått sparken i år finns Curt Miller i Los Angeles och Christie Sides, Indiana. Miller blev så sent som 2021 utsedd till årets coach i ligan, då med Connecticut, där han var i sex år. 2023 rekryterades han till LA för att bygga upp ett nytt lag, men efter två säsonger tog det slut. Sides får också gå efter bara två år. Indiana gick till slutspel i år efter åtta års väntan, men det räckte inte för att få behålla jobbet.

Det här är Sveriges placeringar på FIBAs senaste världsranking:
Damerna: 27 i världen, 15 i Europa
Herrarna: 49 i världen, 25 i Europa
Flickorna: 37 i världen, 19 i Europa
Pojkarna: 43 (i världen, 20 i Europa

Vad säger man om det? Inte så mycket annat än att det är en tuff uppförsbacke. Konkurrensen är mördande och enda chansen att förbättra rankingen är att uppnå fler internationella framgångar. Och dem har vi inte varit så bortskämda med. Tre gånger har Sverige stått på pallen med landslagen. Damer U 18 vann EM-brons både 2006 och 2009, och DU 19 tog VM-silvret 2007. På pojksidan är fjärdeplatsen i U18 år 1974 den största EM-framgången.

Seniorlandslaget på damsidan har som bäst uppnått en sjätteplats i EM, år 2019. Det har även blivit två sjundeplatser, 1987 och 2013. Herrarnas bästa placering i EM är elfteplatsen 1995, och två gånger har man kommit tolva, 1969 och 1983. Herrarna har dock en fin merit från OS i Moskva 1980. Det är enda gången ett svenskt landslag varit med i en OS-turnering. Spelen i Moskva bojkottades av flera västländer och Sverige kom in på en reservplats, men icke desto mindre: Sverige tog en tiondeplats och vann tre av sina sju matcher i turneringen.

Jag hoppas att jag fick alla siffror rätt. Hur som helst är det lite oroande att de flesta framgångarna, damlandslaget undantaget, kom för länge sedan. Dessutom kan dam- och flicksidans framgångar sedan 2006 kopplas till några enstaka årskullar av spelare, de födda 1988 till 1992. Det handlade alltså mindre om strategiskt elittänkande och mer om turen att det dök upp några talangfulla årgångar. Sammantaget är det som om Sverige tappade styrfarten i något skede och sedan inte lyckats äta i kapp avståndet till konkurrenterna.

Den dåliga nyheten är som sagt att konkurrensen internationellt är stenhård, den goda att det bara kan bli bättre. Hur det skall ske är en annan femma, men det handlar givetvis om en långkedja av saker, från rekrytering och spelarutveckling till satsningar på elit och landslagen. Strategin måste vara att ta lite mark i taget, ungefär som man gjort i Finland. Sverige är ju bara bättre rankat än Finland i en av kategorierna, damseniorerna.

Hur det går för seniorlandslagen är oerhört viktigt för den svenska basketen, mycket viktigare än de inhemska ligorna om ni frågar mig. Om man börjar nå framgångar med landslagen så kommer massor av goda följdeffekter. Det första viktigt klivet borde därmed vara att landslagen mer regelbundet når EM-slutspelen. Skall det allokeras mer resurser till någon specifik satsning så är det den.

Nästa vecka börjar, till mångas glädje, collegesäsongen. Den stora förändringen i år är att Pac 12 har tappat flera av sina bästa lag och därmed förlorat statusen som en av de allra bästa. Stanford har t e x flyttat till ACC och UCLA, liksom USC, tillhör numera Big Ten. En annan milstolpe är att Stanfords legendariska head coach, Tara VanDerveer, nu gått i pension. VanDerveer har varit collegecoach i 45 år, de senaste 38 i Stanford. Förra säsongen passerade hon Mike Krzyzewski och blev den mest vinstrika coachen på college någonsin, med sina 1216 vinster. Men en som gnetar vidare är Geno Auriemma på UConn. Han har varit head coach på skolan sedan 1985 och vunnit det nationella slutspelet elva gånger. Auriemma har just nu 1213 segrar och kommer alltså att snart bli den nya rekordinnehavaren.

Som vanligt är de första två månaderna inom collegebasketen en startsträcka inför själva tävlingsmatcherna. Först vid nyår börjar conferencespelet, men alla matcher innan dess har betydelse och räknas in när lagen rankas, undantaget någon enstaka ”uppvisningsmatch” som spelas innan säsongen startar. På damsidan tippas allmänt att det kommer att stå mellan South Carolina, UConn, Southern California och UCLA. Svenskorna i de högst rankade lagen, Matilda Ekh (Virginia Tech) och Tilda Trygger (North Carolina) har spelar var sin uppvisningsmatch den här veckan, men går in i elden på riktigt 4/11 respektive 5/11.

när det gäller uppflyttning av lag från Superettan till SBL m.m.

Det är så det kan bli när man tar beslut som inte är förankrade i rörelsen. Det känns som att några har suttit på fikarummet och filosoferat fram tanken om 4 lag från Superettan ska upp i SBL 25-26.

Lagen i Superettan skrev för en tid sedan till SBBF och talade om att det av både organisatoriska och ekonomiska skäl inte var möjligt att gå med på den typen av uppflyttning.

Det är tur att en del personer har driftigt folk i ledningen som inte bara knyter näven i byxfickan och gör som man blir tillsagd utan även gör något när det blir tok.

SBL herr kommer förmodligen att ha 10 lag även även säsongen 25-26 om de nuvarande lagen klarar av att genomföra säsongen utan att det blir en total ekonomisk kollaps. 

En till Vision

Jag är så naiv så att jag tror på att en regional SBL blir verklighet inom några år.  Även restaurangklubbarna måste inse att en nyordning skulle i det långa loppet gynna även dem. 

Kostnadsökningarna är så stora så man borde spela dubbelmatcher vid varje bortaresa.

Tänk dig en norr grupp med BC Luleå, Umeå BSKT, Jämtland, Uppsala och Köping och en söder grupp  Södertälje, Norrköping, Nässjö, Borås och Högsbo. Man spelar 4 matcher mot varann (16 st) fram till jul. Det skulle innebära 8 helger av 12. Landslagsfönstret skulle få plats plus ngn ledig helg.

Matcher på fredag och söndag skulle innebära bara 4 resor under hösten och dessutom 4 hemmahelger. Det skulle innebära närmare 50% lägre rese och logi kostnader. Mer tid hemma med familjen och vänner.

Fredag och söndagsmatcher skulle dessutom gynna restaurangklubbarna.

Efter trettonhelgen skulle fortsättningsserierna få starta vilket skulle innebära att alla lag skulle få ”slicka såren och återhämta sig något”. De som vill kan klämma in ngn bra träningsmatch. Alla skulle kunna få fira jul med en hel vecka ledigt.

Jag tror att det mesta skulle bli bättre med ett sådant upplägg. Söndagsmatcherna skulle kunna bli stora familjeföreställningar. 

Det som skulle orsaka problem är att:

Endast de tre bästa i varje grupp får spela slutspel 2 matcher mot varje lag, alltså 10 matcher med samma upplägg. 2 matcher på samma helg fr+sö.

Lag 1 och 2 möts i en final bästa av 3. Lag 3 och 4 spelar en match om brons.

Övriga 4 lag spelar spelar nedflyttningsserie (12 matcher) med 2 borta och 2 hemmamatcher (bara 3 resor). Jag vill se direktnedflyttning av ett (1) lag och direktuppflyttning av segraren i Superettan. Statusen på SBL och Superettan skulle höjas i allas ögon. Serien skulle få en ny nerv.

Döp om superettan till basketettan och basketettan till baskettvåan och sänk alla avgifter för serien är en ren mjölkkossa för SBBF. En utvecklingsserie för ungdomar. 

SBBF måste hjälp föreningarna.

Sänk avgifterna, minska de samlade logistiska kostnaderna och domar & kommissarie kostnaderna då kommer det att börja puttra i basketgrytorna igen.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

För svenskt vidkommande kom ett intressant besked häromdagen, då Storbritannien offentliggjorde sin trupp på 15 spelare inför EM-kvalfönstret i november. I listan finns nämligen inte Kristine Anigwe, inte Sydney Wallace och inte heller Karlie Samuelson. Tre av britternas allra starkaste kort saknas alltså, precis som i matchen i Manchester för ett år sedan. Faktum är att bara sex av de som var med då återfinns i den här truppen.

Man får intrycket av att nya förbundskaptenen Anna Montanana, till vardags head coach i Perfumerias Avenida, har satt i gång med en renovering, eller möjligen generationsväxling av landslaget. I truppen finns några erfarna spelare men också många unga som är med i landslaget för första gången. Två av spelarna i truppen är klubblösa, åtta kommer från den inhemska ligan och fem spelar således utomlands: Temi Fagbenle och Holly Winterburn i Besiktas, Turkiet, Kiki Harrigan i Avenida, Spanien, Bo Guttormsdottir-Frost i Njardvik, Island och Savannah Wilkinson i Elitzur Holon, Israel. Det blir nog många minuter för de här fem och, troligen också för rutinerade Hanna Robb och guarden Sam Ashby, som spelar i Oakland.

Sammantaget innebär det att det brittiska laget känns en smula klent, och minst sagt oerfaret. Jag har ju tidigare gjort utfästelsen att Sverige kommer att vinna matchen i Malmö om britterna har samma lag som i hemmamatchen mot Sverige förra året. Och det får jag stå fast vid, även om Avenidaspelaren Kiki Harrigan ställer upp den här gången och bidrar till att den brittiska startfemman är en smula bättre än sist. Det svenska laget har dock en helt annan bredd än Storbritannien, och även om stjärnor som Fagbenle och Winterburn kan göra stor skada, så kommer britterna att få stora problem när spelarna 6–10 skall roteras in.

Sverige möter Storbritannien 10 november men tre dagar innan har britterna hemmamatch mot Danmark. Och det blir en intressant värdemätare. Det kan nog bli så att GB får fullt upp med Danmark, som har vässat sin trupp. Alva Stark har lyckats få loss collegestjärnan Frida Formann, som till vardags spelar i Colorado. Formann har alltså lyckats få ledigt från Colorado trots att collegesäsongen är i gång när EM-kvalmatcherna spelas. Det händer någon enstaka gång att collegespelare ansluter till sina landslag under säsongen. Bland annat gjorde Matilda Ekh samma sak när Sverige spelade kvalet till EM 2023.

Dessutom får Danmark tillbaka stora Lena Svanholm (198), som avslutade sin collegekarriär i UC Davis i våras och numera spelar för Halle i den tyska ligan. Med tanke på de problem som Danmark skapade för Sverige förra hösten så kan man inte utesluta en dansk skräll i Manchester. Det blir en verklig nyckelmatch för Danmark, som med en seger mot britterna kommer att ha en rejäl chans att kvalificera sig till EM-slutspelet.

Självklart håller vi tummarna för Danmark och Alva Stark, men sett ur ett strikt svenskt perspektiv så vore en brittisk seger att föredra. Om GB vinner mot Danmark, så kan Sverige säkra gruppsegern och en plats i EM-slutspelet genom att besegra Storbritannien i Malmö. Det förutsätter att Sverige planenligt vinner båda kvalmatcherna mot Estland, och något annat räknar väl ingen med?

Ellen Nyströms spanska klubb, Zaragoza, lyckades ju kvala in till säsongens Euroleague och lottades sedan in i grupp C, tillsammans med Fenerbahce, Polkowice och Villeneuve. Jag skrev vid något tillfälle att Zaragoza inte skulle bli att räkna med i turneringen, men får nog anledning att revidera det uttalandet, för Zaragoza har startat säsongen med att besegra Polkowice och Villeneuve. Mot Fenerbahce blev det en hedersam förlust på bortaplan. Halvvägs in i gruppspelet har alltså Zaragoza överraskande slagit lag med mer namnkunniga spelare och är på god väg att en plats i nästa runda i turneringen. Det är alltid kul med uppstickare.

Naturligtvis har Zaragoza bra spelare, men ingen fixstjärna av internationella mått. Det som har bäddat för framgången är att man fått till det som många eftersträvar, att man spelar för laget och med disciplin i både anfall och försvar. Elva spelare snittar mer än tio minuter hittills i turneringen, och ingen över 30, vilket visar att man utnyttjar hela sitt lag, men också att man ”spar” på sina spelare för att orka en lång säsong. Zaragoza är helt enkelt välcoachat och tycks få ut optimalt av det man har till sitt förfogande. Och i ett sådant sammanhang passar den svenska landslagsspelaren Nyström in på ett perfekt sätt.

Ellen Nyström får stort förtroende av coach Cantero Morales och är bland de som ges mest speltid. Vid sin sida har Nyström spelare som spanjorskorna Mariana Ortiz, som är bakplansgeneral och forwarden Helena Pueyo. Båda får sägas vara på gränsen till landslaget. När det gäller importer har Zaragoza kompletterat sitt lag med välbehövliga spelartyper, som forwarden Tanaya Atkinson, centern Markeisha Gatling och Stephanie Mawuli, powerforwarden som är japanska med ursprung i Ghana. Gatling är nog ett bekant för många. Hon är ju naturaliserad av Montenegro och har varit med och spelat EM-kvalmatcher mot Sverige. Intrycket man får är att importerna inte har några divafasoner utan inordnar sig i laget och det spelsätt Zaragoza har. Zaragoza blir helt klart för omgång 2 i Euroleague om det blir en seger till. Kvar att möta är Polkowice (b), Fenerbahce (h) och Villeneuve (h), men det kan också räcka med de två som laget har.

Med lite flyt går både Zargoza och Polkowice vidare till nästa runda. I den polska klubben finns ju Amanda Zahui, och skulle det bli på det sättet får vi alla tre svenskorna vidare i turneringen, för Mersin, med Regan Magarity, är obesegrade efter tre omgångar. Och det kommer ju att räcka. I Mersins senaste match, mot Olympiacos, saknades Magarity på nytt. Hon har ju missat några matcher den här säsongen. Om det beror på skadekänningar eller annat skall vi låta vara osagt.

I Eurocup rullar det också på bra för ”svensklagen”. Såväl Girona (Klara Lundquist) som Euskotren (Louice Halvarsson) har tre vinster av tre möjliga och det skall vara nog för att ta sig till play off spelet. San Giovanni (Elin Gustavsson) har 2–1 och kan kanske krångla sig vidare från gruppspelet. Såväl Benfica (Evelyn Ovner) som Sczekszard (Precious Johnson) ligger sämre till med 1–2 i matcher.

Jag såg Norrköping vinna i Baku i onsdags kväll med 70 – 74.

Bra jobbat men man hade en hel del tur för Sabah tappade kontrollen på slutet på ett märkligt sätt med underliga bortkastade bollar.

Norrköping hade dessutom kunnat vinna med fler poäng men även dom kastade bollen upp på läktaren i stället för mot korgen under slutsekunderna.

Coach Riipinen säger i NT.se att folk inte förstår hur tufft det är. Jag tycker att han har fel där. Vi som följer med i basketen och det vi som är folket vet hur tufft det är och att man måste prestera.

Sabahs litauiske coach Kürtinaitis stod och råskällde på sina spelare under i stort sett hela matchen.

Det var symptomatiskt att det skulle gå illa med en coach utan kyla och coaching. Jag blir inte förvånad om han inte är kvar när Sabah kommer till Norrköping för returen.

Virtus Bologna lyckades vinna borta mot Partizan igår kväll med 69 – 70.

Coach Obradovic i Partizan gav Iffe Lundberg den avgörande attacken i slutsekunden men domarna valde att inte blåsa foul för brösttacklingen som han fick nära korgen. Undrar vad domarchefen säger om den. 

Om det hade blivit förlust då skulle Virtus ha stått på 0 – 4 och då hade coach Luca Banchi suttit löst. Om han kan vinna hemma nästa vecka mot Bayern München då rider han ut stormen.

Polkowice var nära en oväntat skräll i damernas Euroleague hemma mot Fenerbahce. 88 – 90 slutade matchen efter att Meesseman, 22p fått prestera på högsta nivå.

Emma Cannon, 28p i hemmalaget var riktigt vass och även från Lettland bekante Aneta Steinberga med 21p. Jespersson, 13p som i fjol spelade i Södertälje var riktigt bra och borde ha fått förtroendet på slutet. Hon var i flow men det såg inte coachen.

Övriga matcher i damernas Euroleague slutade ungefär som väntat.

Fjolårets finallag i Euroleague och i Frankrike Villeneuve fortsätter att förlora både i ligan och i EL. Coach Meziane som även är förbundskapten för Belgien ser mer och mer pressad ut.

Alla franska topplag Villeneuve, Bourges, Landes, Lyon har tappat sina 2-3 bästa spelare till klubbar med mer cash (Turkiet). Landes och Bourges har lyckats bra med att fylla platserna. Ligan är inte lika bra i år som i fjol.

Angers är årets stora överraskning med 4 raka segrar i La Bolangere Wonderligue som den franska damligan nu heter.

Det är en brödfirma https://www.laboulangere.com/   som är sponsor.

Att det skall vara så svårt att få fram en huvudsponsor för den svenska damligan ? Kanske dags att ringa Polarbröd som går som tåget. 

Godmiddag

Under den senaste helgen spelade Umeå BSKT´s  Utvecklingslag i Basketettan borta mot RIG Luleå och Luleå Steelers. Det blev vinst i båda matcherna för Umeå laget. Någon från Luleå sade sade till mig att det känns sådär att Umeås ”Akademilag” slår Luleås ”Akademilag”.

Det är en intressant notering.

RIG laget i Luleå består av idel ungdomslandslagsspelare som är blivande påläggskalvar till USA College eller SBL lag men ändå så kunde man inte stå emot Umeå. Luleå Steelers är duktiga motionärer men dom orkar inte riktigt.

Framtiden för Umeås många unga basketkillar är ganska ljus om det bara finns en någorlunda professionell organisation som tar hand om de motiverade. Någon måste erbjuda dem bra träning och då året runt. Dom måste även få spela många bra matcher mot jämnåriga.

Om Umeå BSKT gör som i fjol och släpper greppet om spelarna från april tom augusti då finns det risk att man tappar talang igen och igen. 

Det finns många 16 – 20 åringar i Umeå som vill mycket men någon måste ta tag i detta och ge dem chansen annars lägger dom ner.

Umeå borde redan nu sätta ihop ett ”motiverat lag” som skall träna tillsammans direkt efter den här säsongens slut. Under sommaren skall de ut på spännande matcher mot bra motstånd i Baltikum. Det behöver inte bli särskilt dyrt eftersom lagen i Balticum är väldigt positiva till utbyte. 

Jag hoppas att basketfolket som styr skutan i Umeå ser potentialen på pojksidan och tar tag i den befintliga talangen omedelbert. Om man bara kör på utan en tydlig röd tråd i verksamheten då kommer man att tappa många under de närmaste 12 månaderna.

Tyvärr så är förutsättningarna inte alls detsamma på flicksidan.

2009 lade Cometerna Basket ner verksamheten och gick in i KFUM Umeå. 2012 bestämde KFUM Umeå att inte längre satsa på damelitbasket och Umeå Comets lades ner. 2022 kom dödsstöten med nedläggning av Umeå BBK/A3. En katastrof för flickorna.

Det behöver inte ta 8 år igen innan återkomsten i SBL.

KFUM Umeås damlag i Basketettan gör det bra men inom föreningen finns det ingen uttalad elitinriktning på verksamheten. Frågan är om flickorna vill upp i SBL. Är man beredd att göra den satsning som krävs av både förening och spelarna för att nå eliten igen ? Det kan gå snabbt om man bara vill.

Antalet flickbasketspelare i Umeå mellan 16 – 20 år är idag låg. Kanske kan de som är födda 2009 – 2010 bli ett lag på hög nivå men det är tveksamt eftersom underlaget är så litet. Framtiden för dambasketen i Umeå ser just nu mörk ut om inget radikalt görs snart. 

Någon borde fundera på att sätta ihop ett ”framtidslag” även på flicksidan. De spelare som är motiverade och beredda att satsa säg 3 år borde få en rejäl chans.

Om inget radikalt görs snart då måsta de som går ut 9:an till våren söka sig till andra orter om de vill nå upp till SBL nivå eftersom inte ens NIU får ta emot tillräckligt många spelare längre. 

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Det blev inte oväntat New York som vann WNBA-finalen. Det var faktiskt New Yorks första titel, men oj vad det satt hårt åt. För andra gången i finalserien blev det förlängning när den femte och avgörande matchen spelades i söndags i NY. Minnesota bjöd verkligen till på ett enastående sätt och blev definitivt årets utropstecken i ligan, med starka insatser av inte minst Collier, McBride och Courtney Williams. New York hade dock en större bredd i sitt lag och kunde gå runt på fler spelare, vilket möjligen blev avgörande.

Sex europeiska spelare fanns i de båda finallagen. I New York Leonie Fiebich, Ivana Dojkic och Nyara Sabally och i Minnesota Cecilia Zandalasini, Dorka Juhász och Olivia Epoupa. Alla utom Dojkic och Epoupa fick i varierande grad vara på planen i finalen. Nyara Sabally stod i söndagens femte match för en tung insats med sina 13 poäng och sju returer på dryga 17 minuter, men bäst av de europeiska spelarna har förstås Fiebich varit. I match fem spelade hon t e x 40 av de 45 minuterna och man kan utan tveka säga att titeln hade glidit NY ur händerna om hon inte varit så bra. Nu återvänder de sex sannolikt till europeiska klubbar för vintersäsongen. Gissningsvis står några av de turkiska klubbarna redo att förstärka sina lag, och att det blir ett megakontrakt för Fiebich är ett som är säkert.

De vassaste amerikanskorna kommer dock inte till Europa. Som jag skrivit om tidigare skall 30 av dem spela den nya ligan Unrivaled, som startar i januari. I skrivande stund är 26 av de bästa klara för Unrivaled, dock inte alla. Det mest spännande blir att se om A´Ja Wilson och/eller Caitlin Clark kommer att spela Unrivaled. Clark är den som möjligen skulle spela utomlands, eftersom hon ännu inte omfattas av prioriteringsregeln i WNBA, den som innebär att en spelare stängs av om hon inte dyker upp i USA när träningslägren startar. Regeln gäller nämligen bara spelare med tre års erfarenhet av WNBA.

Det svenska landslagets nyckelspelare visar god form inför EM-kvalmatcherna i november. Regan Magarity svarade åter för en stark insats i den turkiska ligan, när Mersin i lördags besegrade Kocaeli på bortaplan. 25 poäng och sju returer stod Magarity för, efter 10/12 på skotten. Klara Lundquist satte elva poäng när Girona slog Ardoi, på 25 spelminuter. Lundquist verkar trivas bättre den här gången jämfört med sina tidigare utlandsäventyr. Hon har dock en lite annorlunda roll än vad man är van vid. Lundquist får inte så många avslut som hon borde, eftersom hon långa stunder spelar i en tydlig pg-roll och mest får fördela bollar till de andra.

Även Ellen Nyström hade en bra dag när hennes Zaragoza slog Jaris, med Stephanie Visscher i laget, med 70–68. Tio poäng från Nyströms händer är helt ok, med tanke på all annan nytta hon gör, inte minst defensivt. Fina 15+9 blev noteringen för Halvarsson i Euskotren i segern mot Estudiantes. Lovisa Hjern gör fortsatt bra ifrån sig i polska Wroclaw. Det blev förlust mot Gdynia, men 30 minuter, fem poäng och lika många assister av Hjern. Frida Eldebrink spelade 32 minuter för Chartres i förlusten mot Lyon. Hon fick ihop nio poäng, men Eldebrink har fortsatta problem i sitt trepoängsskytte. En av sju blev det den här gången och hittills under säsongen bara 5/31. Men vi vet ju vad hon normalt kan leverera. Hoppas att det lossnar i kvalmatcherna.

I Italien hade Nathalie Fontaine en fin föreställning när hennes Scrivia besegrade Brescia. Det blev 22 poäng och sex returer för Fontaine, som gör en efterlängtad comeback i landslaget i november. Lite tyngre går det för Elin Gustavsson i San Giovanni, som föll mot Venezia och nu är 1–3 i ligan. Gustavsson hade 4+4 i helgens match. Sammantaget ser det ändå bra ut för de svenska landslagsspelarna. De får mycket speltid i sina klubblag och producerar rejält.

Hälften av matcherna i SBL Dam den här säsongen har slutat med differenser större än 30 poäng. Det är en väldigt hög andel och alla dessa utklassningssegrar är knappast något som attraherar publiken, varken den befintliga eller potentiell ny. Ojämna matcher är ju bland det tråkigaste man kan se. Att det kan vara stor skillnad mellan toppen och botten är förstås inte konstigt, men att det sker en säsong då t o m lagen i toppen är svagare än förra året är förstås anmärkningsvärt. Logiskt innebär ju det att de sämre lagen blivit väldigt mycket svagare, och det är ju inte ett problem man vill ha. Med en svagare topp hade man förväntat sig en jämnare liga, men det blev tyvärr tvärtom. T o m ett förväntat topplag som Högsbo gick på pumpen med 36 poäng mot Luleå, dessutom på hemmaplan. Just Högsbo kommer nog tillbaka vad det lider, men att de stora differenserna består finns det risk för.

Jag har börjat titta på den nya Netflix serien ”Starting 5”, som följer några av mest profilerade spelarna i NBA under en säsong. Efter ett par tre avsnitt måste man säga att delar av det som man får se är vämjeligt, i alla fall i min smak. Vissa av dem uppträder som bortskämda snorungar med sina bakåtvända kepsar och ägnar större delen av sin fritid åt tv-spel. En av dem har t o m en släkting som packar väskorna åt honom inför bortamatcherna., för själv kan han inte packa. ”Jag bara slänger ned allt i en väska”.

Man visste förstås att det här inte är några Einstein figurer, som inte vistats en dag mer än nödvändigt i skolan därför att de hade basketgåvan och gjorde sig tillgängliga för draften så snabbt de kunde. Men ungdomar i hela världen ser upp till de här spelarna, som nog borde uppträda mer som de föredömen de borde vara. Kanske är det en generationsfråga, men nog gav gamla tiders stjärnor ett mer vederhäftigt intryck vid sidan av planen, sådana som Kareem, Russell, Bird, Bryant, Magic och Jordan. Skillnaden är kanske att de i alla fall gick sina fyra år på college.

Mest sympatisk i ”Starting 5” tycker jag att Sabonis är, men en sak som man imponeras av, och det gäller alla, är med vilken seriositet de tar hand om sina kroppar, hur mycket tid de lägger på träning och förberedelser, och hur het viljan att prestera och vinna är. Det är behållningen med serien. Och oavsett vad, jag kommer garanterat att se alla avsnitt.

Igår såg jag första halvlek i div 2 mellan KFUM Umeå och BK Vråken. 

Nog är det underligt att William Eriksson-Hansson spelar div 2 basket med sin moderklubb BK Vråken i år och inte ligabasket med Umeå. I fjol var han starter i många matcher i SBL. Det känns tokigt att se en så duktig spelare på den nivån.

Jag ställer mig frågan vad det beror på. Varför är inte han med i Umeå BSKT den här säsongen ?

Vad jag förstår så går han på polisskolan i Umeå. Det kanske inte är för sent. BSKT skulle behöva honom enligt mitt sätt att se. Han är inte så snabb men han kan spela och han kan passa bollen.

Har Högsbo seglat klart det är frågan för Köping hade inga som helst problem med att besegra dem.

Domarna hade återigen problem pga inkonsekventa domslut och det innebar 4-5 tekniska foul och mycket irritation. Peleg fick lämna hallen och lär vara avstängd nästa match.

I NSD/Kuriren finns det en artikel om David Lövgren som efter 33 år som elitdomare har gjort sin sista match. En trevlig artikel om en trevlig kille som har gjort en stor insats för basketsporten. Han har under åren dömt många matcher i Umeå och ”Davve” är en mycket omtyckt domare i Umeå.

Eddie Carrazana, tidigare Team Manager i Plannja/LF/BC Luleå är gäst i Between The Lines podden.

Jag tycker att du skall lyssna på den. Du får dig ett gott skratt och dessutom en hel del allvar. Om du lyssnar då kommer du att förstå och få en viss respekt.

Var nyfiken på Decostas comeback till SBL dam så jag tittade på första halvlek mellan Östersund och Eos. När hon spelade med Alvik då var hon suverän. Nu var hon ur form och tung i kroppen. Hon hinner inte komma i form under säsongen. Eos spelade trevlig basket i min smak.

I kväll möts Norrköping och Södertälje i SBL dam. En intressant match som jag inte missar.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Olika falla ödets lotter. Det är sant I det här jordelivet och gäller i lika hög grad i basketsamfundet. Vissa spelare blir framgångsrika och välbärgade. Den stora majoriteten når inte de höjderna och i spektret av spelaröden ryms allt från eufori till tragedier. Och det måste det göra, för basketen är som livet. Däri finns allt man kan tänka sig, på gott och ont.

Vi börjar med en framgångssaga. Nu när Caitlin Clark har lämnat collegebasketen står nya stjärnor redo att ta över strålglansen. Mycket talar för att de andra får stå i skuggan av Juju Watkins, som spelar i Southern California. Hon drog in som en virvelvind under sitt första år på college. Watkins gjorde bland annat 920 poäng, vilket är alla tiders rekord för en freshman. Hennes poängsnitt blev 27,1, slagen endast av Clark.

Watkins är en stor (188) bakplansspelare som är en sylvass poänggörare. Hon är inte det snabbaste man sett på en basketplan, men har en atletism och en kontroll över kropp och boll som är något alldeles extra. Dessutom tycks hon ha en fin attityd och verkar vara i avsaknad av divalater. Watkins ledde i våras sin skola till titeln i Pac 12 och till de sista åtta i NCAA-slutspelet. I år väntas USC bli ett lag för Final Four. Inte bara för at Juju Watkins finns där. USC har t e x fått till sig de två högst rankade spelarna från transferportalen; forwarden Kiki Iriafen från Stanford och guarden Talia von Oelhoffen från Oregon State. Dessutom har USC rekryterat bäst av alla från high school , med bland annat tre som rankas bland de 30 bästa nykomlingarna.

Men högst av alla förväntas Juju Watkins skina, inte bara i USC, utan som sagt i hela collegebasketen. Hennes marknadsvärde är redan skyhögt och ett tecken på det är att Nike snart väntas skria ett kontrakt med henne, som blir det största sponsoravtal en kvinnlig idrottare fått. Den hittills högst noteringen är Caitlin Clarks avtal med samma firma, som uppges ge henne 28 miljoner dollar. Så kan det gå för dem som har fått gåvorna och har förstånd att använda sig av dem. Framtiden ter sig onekligen ljus ut för Juju Watkins.

I bjärt kontrast står det som hände med Tyra Whitehead, den stora amerikanskan, som spelade för Wetterbygden Sparks i SBL säsongen 2021–22. Whitehead kom då direkt från en framgångsrik collegetid på Wake Forest och San Jose State. Hon var 2021snubblande nära att komma in i WNBA. Whitehead fick ett ”training camp contract” med Washington, men blev till sist ratad. Hon bestämde sig i alla fall för att fortsätta karriären och efter året i Sverige spelade Whitehead i Storbritannien och Australien. I september i år skrev hon på för den rumänska klubben Targoviste

Hon hann spela en enda match med sin nya klubb, innan vi i början av oktober nåddes av beskedet att hon hade gått bort. Whitehead hittades avliden i sin lägenhet i Targoviste med skador på kroppen som antydde att hon hade begått självmord. Tyra Whitehead blev bara 26 år och även om hon inte blev någon världsstjärna, så var hon en kompetent basketspelare med en bra karriär på den internationella scenen. Hon hade både livet och många idrottsår framför sig, men allt tog slut den där oktoberdagen i Targoviste.

Jag lärde känna Whitehead en del när hon var i Sverige och minns att hon var en utåtriktad och levnadsglad person, alltid på bra humör och hade nära till skämt. Och ett sådant rykte verkar hon ha haft i de klubbar hon representerat. Inte för inte hade hon smeknamnet ”the gentle giant”. Whiteheads öde visar att det är svårt att döma av det yttre. Vi vet sällan vad som pågår i andra individers innersta. Ibland når signalerna ut till omvärlden och man kan i bästa fall få hjälp med den problematik man har. Allt för ofta slutar det tyvärr lika tragiskt som för Tyra Whitehead.

Ett annat spelaröde handlar om den 23-åriga danskan Julianne Okosun, som rev upp stora hål i det svenska landslagsförsvaret i EM-kvalmatchen i Norrköping förra året. Okosun flyttade 2020 till USA för att spela collegebasket på Marquette, men de tre åren hon stannade där utvecklades till en mardröm. Det var framför allt de hårdföra coacherna, och den tuffa träningskulturen, som var nära att knäcka henne. Den hårda tonen och de ”avhyvlingar” som tränarna gav spelarna var något som Okosun inte var van vid.

Det gick så långt att hon blev rädd att gå till träningarna och utvecklade stress- och ångestliknande symptom. Hon fick ofta panik och fick tvinga sig upp ur sängen på morgnarna av ren fasa för den kommande träningen. Hennes prestationer blev förstås därefter. Den unga talangen kunde inte alls leverera på planen och fick bara spela enstaka minuter. Till slut fanns ingen annan råd än att avsluta collegekarriären och flytta hem till Danmark. Då, våren 2023, kände hon sig ganska klar med basketen p g a upplevelserna på Marquette,

Samma höst fångades hon i alla fall upp av ligaklubben Falcon i Köpenhamn och lyckades hitta glädjen i basketen igen. Och sedan gick det snabbt. Hon blev uttagen i Alva Starks landslagstrupp och fick spela EM-kvalmatcherna i november med känt resultat. Okosun följde upp det med att bli dansk mästare med Falcon i våras och hon utsågs även till ligans MVP. I början av den här säsongen fortsätter hon dominera. Falcon går som tåget och Okosun toppar skytteligan med 24,3 i snitt och tar dessutom drygt tio returer per match.

Man kan fråga sig varför en 23-åring på 193 och med Julianna Okosuns potential inte har rekryterats av någon europeisk storklubb. Hon borde vara högvilt. Högst troligt är hon det också, och har antagligen fått anbud i massor. Men än så länge är hon kvar i Danmark och Falcon. Det är ingen avancerad gissning att såren från tiden i Marquette sitter så djupt att hon inte vågar lämna tryggheten på hemmaplan. Men även om Okosun aldrig skulle ta steget ut i proffslivet utomlands, så är det ändå något av en seger att hon är tillbaka inom basketen.

På Facebook finns en sida som heter Basketball Officiating Questiones.

Frågeställningarna är många och diskussionerna är många men det verkar vara nästan helt utan svenska inlägg.  Är det verkligen ingen i Sverige som orkar bry sig ? Det innebär att nästan vad som helst kan få passera. 

När Umeå BSKT mötte Borås foulades Hilarie under korgen i slutsekunderna utan avblåsning. Borås tog returen och kunde avgöra.

Jag tror att alla som var i hallen såg att det var foul. Även Sonko och staben. Domarna vågade inte ta en matchavgörande avblåsning. Ingen i Umeå BSKT vågade klaga.

Ledningen för SBL herr borde vara bekymrad. 

Jag tror att sättet att bedöma är en anledning till att lag från Superettan inte vill upp i SBL. Det kostar mer än vad det smakar att ta det steget på flera plan.

Kalmar drog sig ur direkt för dom ansåg sig inte rättvist behandlade. Starkt av dem.

Basketboll är en vacker och elegant sport om man dömer strikt efter regelboken. Den brottning, tacklingar och de slag och knuffar jag ser i SBL herr innebär att spelet inte blir vackert och elegant. 

Jag tittade på Champions League igen. Teneriffa var suveräna och även Bilbao. Jag ryser när jag ser deras försvar och som grädde på moset deras fantastiska offensiv. Den basketen är vacker och elegant. Domarna sådär men dom tar det dom ser.

Ja ja ja……… jag skall sluta anmärka på domarnas sätt att döma i SBL herr för det har ingen effekt men konsekvensen blir också att jag slutar att gå på matcherna för jag mår faktiskt både fysiskt och mentalt illa av att se på skiten.

Norrköping mot Spirou i Eurocup var inte helt tokigt men Spirou var lite för stora och lite för vassa på trepoängarna. Tyus fick inte komma loss med sitt skytte. Domarna var bra och delade ut 27  foul på båda lagen. 

Synd att Zahui tackade nej till landslaget nu när hon äntligen har kommit i form igen. Hon gjorde en utmärkt match för Polkowice i onsdags.

Nyström(Zaragoza) blev utan poäng trots 23 minuter borta mot Fenerbache. Det blev 0 – 6 på skotten den här gången. Hon fick dessutom hålla Meesseman och det är tufft.

Lundqvist hade en bra kväll igen med 28 minuter och 8 poäng. Coachen har förtroende för henne.

Magarity var suverän i Mersin med 18 poäng.

Zalgiris låg under med 27 poäng borta mot Milano i torsdagens Euroleague match men dom gav inte upp. När slutsignalen ljöd hade dom vunnit med 83 – 85. Den legendariska Milano coachen Ettore Messina var ödmjuk efteråt och inser nog att tom hans dagar kan vara räknade i Milano.

Godmiddag

Jag skrev inför säsongsstarten att det blir spännande att få se om Umeå BSKT´s nya unga amerikanska spelare klarar av det äckliga försvarsspel som tillåts i SBL herr.

Jag skrev dessutom att nivån kommer i år att höjas ytterligare pga det vi fick se under OS. Det syns tydligt att toleransnivån har höjts. Det finns ingen på plan eller på läktaren som vet vad som kommer att tolereras när matchen startar.

Umeå BSKT har nu spelat 11 matcher och det är bara att konstatera att Davis, Gaffney och Kennedy så här långt inte håller måttet.

Det verkar vara en chock för dem att stifta bekantskap med det grisiga spelet i SBL. Det är ett evigt gnällande som i och för sig är förståeligt men dom måste lägga av och försöka börja spela annars är det bara att åka hem.

Några träningsmatcher gick sådär men nu står man stilla eftersom man måste slita sig lös för att ta sig fram. Jag rekommenderar dem att slå sig fri från kramarna. Ta en för laget.

Hilarie har internationell erfarenhet plus skills och kvickhet så han klarar sig bra men vem skall han passa som kan skjuta bollen i korgen.

Omar Krayem har erfarenhet och smartness men inte heller han kan orka att spela bra på högsta nivå när han blir fasthållen och tacklad i golvet 4 – 5 gånger varje match.

De tre jänkarna som jag nämnde ovan har förmodligen skavanker efter otaliga fysiska kontakter. Jag noterade i gårdagens match att alla tre haltade och lunkade omkring mest hela matchen och dessutom med ett trist kroppsspråk.

Men det är inte bara skavankerna som skaver. Det gör även deras spel framförallt offensivt, som är svagt och lågprocentigt.

Davis och Gaffney borde för det mesta spela ”i färgen” nära korgen för dom är svaga skyttar och dom kommer inte bli bättre den här säsongen. Motståndarna låter dem skjuta.

Om det fanns cash då skulle jag ha skickat hem alla tre redan nu. BSKT behöver några spelare som kan skjuta bollen i korgen då och då och inte bara dunka när dom är fri. Det finns så klart inte cash men något måste göras.

Det skulle krävas ett omtag när det gäller spelsystemet för att få ut mer av dem tycker jag men det lär knappast heller hända.

Med två ganska ofarliga spelare på plan blir det lite för enkelt att försvara mot Umeå BSKTs duktiga guards. Dom orkar inte bära laget till vinster det har vi nu sett 3 ggr.

Den medicin som HOOPS ordinerar är att ändra taktiken något eller att byta ut Davis och Gaffney mot spelare som motståndarna inte kan lämna öppna.

Igår stod både Davis och Gaffney 205-208 långa ute på perimetern mest hela tiden när dom borde vara mer under korgen och sopa rent.

Godmiddag​

Av Tapio Joulamo

En bra kvaltrupp ger Sverige chansen i EM-kvalet

Det är mycket glädjande att alla tillgängliga spelare, utom Amanda Zahui, ställer upp i landslaget under EM-kvalfönstret i november. Zahui har ju deklarerat att hon är färdig med svensk landslagsbasket, så det kom inte som någon överraskning att hon saknades när truppen offentliggjordes. Positivt är att Nathalie Fontaine åter är med, liksom att Frida Eldebrink och Louice Halvarsson fortsätter. Det är viktigt eftersom Sverige, förutom Zahui, kommer att sakna tre skadade spelare: Elin Eldebrink, Allis Nyström och Josefine Vesterberg.

Nyckelbeskedet är ändå att Regan Magarity kommer att spela. Hon är den största svenska stjärnan och den med det högsta marknadsvärdet. Det är av enorm betydelse att Magarity kommer att kliva in på planen för Sverige igen. En viss oro väckte det att hon i helgen saknades i sitt klubblag, Mersin, som överraskande förlorade mot Besiktas i den turkiska ligan. Förhoppningsvis är det ingen skada som riskerar att hålla henne borta från spel. Annars har säsongen börjat riktigt bra för Magarity, som utsågs till veckans spelare i ligan efter omgång två, när hon levererade en double-double, 20 poäng och elva returer, mot Nesibe.

Överraskningarna i landslagstruppen var Precious Johnson, som spelar i ungerska Szekszárd och Cecilia Holmberg från Eos. Det är bra att de båda unga 190-spelarna får vara med på landslagssamlingen. Spelare av den storleken är ju en bristvara. De har också gemensamt att de är födda 2000 och gick ut college i våras.

Givna i den slutliga truppen lär de här vara: Eldebrink, Halvarsson, Fontaine, Magarity, Nyström, Gustavsson, Lundquist, Hjern, Visscher, Wadling och Hägg, som lär få chansen när Elin Eldebrink saknas på bakplanen. Det skulle innebära övriga får tampas om en plats, d v s Johnson, Holmberg, Frankl Sandberg och Åhlberg.

Magarity har som sagt fått en bra start i sin nya klubb, men det har flera andra också, t e x Ellen Nyström, Klara Lundquist och Lovisa Hjern. Formen är alltså god på många håll. Ett aber är att Elin Gustavsson har fått begränsat med speltid i sin nya klubb, San Giovanni. Gustavsson har ju haft en uppåtgående karriär de senaste åren, så det är märkligt att hon inte får mer förtroende i sitt nya lag. Jag tycker inte heller att hon har tillräckligt bra spelare runt sig i San Giovanni. Hon kommer helt enkelt inte till sin rätt.

Sverige skall ju möta Estland (b) och Storbritannien (h) under det kommande kvalfönstret. Estland bör vara en expeditionsaffär, både borta och hemma (i februari), allt annat vore en skräll. Om vi räknar med dubbla vinster mot Estland, så innebär en seger mot Storbritannien i november att sämst en andraplats i gruppen är säkrad. Det betyder dock inte att EM-biljetten är i hamn. Blir man tvåa i gruppen skall man ju mätas med de andra grupptvåorna, av vilka de sex bästa tar sig till slutspelet. Samma dag som Sverige spelar i Tallinn möts GB och Danmark. Idealresultatet där vore en brittisk seger, för det skulle betyda att Sverige kan spela hem gruppsegern genom att slå Storbritannien 10 november. Och det skulle förstås smaka mumma. En god början är att Sverige har den bästa landslagstruppen på mången år.

Britterna har nog gnisslat tänder över förlusten mot Sverige i den första kvalmatchen för ett år sedan. Det var en riktig svensk bonusseger, som kom efter en rejäl svensk lag- och kämpainsats och med hjälp av ett antal ödesdigra beslut av den brittiske coachen. Lita på att britterna är revanschsugna, och ser man det ur deras perspektiv, så gäller det allt eller inget under de två matcherna i november. Det är britternas chans att trots allt ro hem gruppen och säkra en EM-slutspelsplats efter tiondeplatsen förra året.

Med en ny coach på plats kan det hända att britterna får med sig alla sina bästa spelare till det här kvalfönstret, för det är den avgörande frågan för dem. Kommer de med samma lag som mot Sverige senast, så lär de gå på pumpen mot Sverige i Malmö. Däremot, om alla ställer upp, så blir matchen en oviss historia. Nyckelspelarna Temi Fagbenle och Holly Winterburn, visar i alla fall god form. Båda spelar i Besiktas och var de som låg bakom segern mot Mersin i helgen. Fagbenle är precis tillbaka efter en bra säsong i WNBA, där hon hade en hyfsad säsong i Indiana. Och Winterburn, hon går på i ullstrumporna och har snittat 20 poäng hittills.

 som skriver under HOOPS bloggen ? I hans senaste podd inlägg så antyder han att vi är så negativa. Jag tycker att pojken borde kamma sig och åtminstone respektera Jonte Karlsson och Tapio Joulamo .

Om han inte respekterar mig och mina åsikter bryr jag mig inte det minsta.

Han är nog svensk expert på NBA och kunnig när det gäller SBL herr men när det kommer till SBL dam och internationell dambasket då är han inte det. Jag vet att åtminstone några håller med mig.

Vi som skriver krönikor kan leva medatt han profilerar sig själv i sina utläggningar men han borde skita i att bajsa på andras krönikor.

Några kortisar

Blir inte förvånad om Norrköping slår grekerna hemma. Green, Tyus, Hunter och Hampton är bra. Cole håller inte riktigt måttet. Langevine som spelade i Jämtland för några år sedan var sådär i det stora grekiska laget. Raduljevic en jätte. Isländske Fridriksson riktigt vass. Bra domare som vanligt. Fysiskt men juste.

BSKT förlorade stort borta mot Jämtland. Med tanke på hur illa det hade kunnat gå när man körde av vägen pga en väjning så kan vi alla pusta ut. Att BSKT över huvud taget kunde genomföra matchen var bra gjort. Kan man komma över det till Södertälje matchen ?

Återigen fick vi se en spansk coach lämna coachboxen för att blanda sig i ett knuffande utan åtgärd mot coachen. Det var uppe i Luleå i fredags. Det kommer att hända igen när inte domarna bestraffar sådant uppträdande. Otroligt mesigt av domarna tycker jag.

Luleå BBK´s överkörning av Högsbo måste ha gett några en sömnlös natt.

Du som är HOOPS läsare vet att jag ofta har synpunkter på hur matcherna i SBL döms.

Hoppas du förstår att jag inte har något emot domare personligen.

Under min långa  aktiva tid som coach i Damligan och BEH har jag för det mesta haft goda relationer med domare. Några höll inte rättvise måttet och dom fick också höra det. Ingen nämnd och ingen glömd.

Domarna tolererar för mycket hand & armkontakt, rörliga screens, på springningar av spelare som går på layup och dessutom knuffar. Jag vet inte varför man gör på det viset. Det blir ju mycket svårare att då döma rättvist.

Jag ser minst 10 internationella matcher varje vecka och jag kan upplysa er om att det är fysiskt men på ett annorlunda sätt. När det blir för mycket då kommer signalerna.

De svenska domarna ser så klart vad som händer på plan.

Avstår dom att blåsa för att ”dom inte vill blåsa sönder matcherna”.

Det uttrycket är ett gammalt uttryck som kom redan i början av 80-talet när man försökte popularisera sporten.

Nu skall man tydligen avvakta.

Jag har redan efter tre (3) omgångar sett 10-15 situationer där försvarare har foulat hårt. Domarna avvaktar med avblåsningen. Om det blir poäng då avstår man att blåsa även om spelaren som gjorde layup ligger på golvet nedklubbad.

Om det blir en miss då kanske man blåser av och tilldelar anfallaren inkast under korgen eller straffkast. Syna detta i din nästa match.

Det är inte den basket jag vill se om du fattar vad jag menar.

Domarna måste tagga till sig och visa lite mod och blåsa i pipan när när omfamningarna på springningarna , knuffarna och kapningarna går för långt 

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

En bekant sa häromdagen om SBL Dam att alla lag utom Högsbo är svagare än förra säsongen. Det var förstås lite raljerande, men i stora drag är man benägen att hålla med, även om t e x AIK har vässat upp sitt lag. På det hela taget kan ligan liknas vid en tunna som man förgäves försöker fylla med vatten eftersom tunnans botten har stora hål. Det rinner ut mer vatten än man hinner fylla på. Det stora utflödet av spelare, till college, till spel utomlands och sådana som slutar, gör att lagen inte kan fylla på sina trupper tillräckligt väl.

En och annan återvändare blir det ju varje säsong, men på det hela taget är det en hopplös ekvation för klubbarna, när Sverige har uppemot 100 spelare i ”förskingringen”. Sammantaget innebär det att nästan en hel liga av svenskor spelar utanför rikets gränser. Om det är bra eller dåligt kan man diskutera och beror på vilket perspektiv man har på frågan. Att SBL Dam är den stora förloraren är i alla fall helt klart, men ur ett landslagsperspektiv är det förstås bra. I stort sett hela landslaget spelar i bättre europeiska ligor och bra collegeskolor, vilket gör att de under träning och matcher har ett motstånd som är bättre än i den svenska ligan. Det gynnar dem och det gynnar landslaget.

Merparten av utlandsspelarna finns på college och i det sammanhanget finns en intressant fråga, den som handlar om hur man bäst ser till att spelarna klarar omställningen från ungdoms- till seniorbasket på hög nivå. Det är en sak som svensk basket historiskt haft problem med.

De som går till college flyttar direkt efter gymnasiet, d v s när de är 19 år gamla. Deras utveckling till hög seniornivå överlåts alltså till ett antal collegecoacher, vilkas mål och strävanden inte alltid korrelerar med den svenska basketens behov. Andra, dock inte lika många, går direkt efter gymnasiet till andra europeiska ligor, där de hamnar i klorna på klubblagscoacher. Och ytterligare några av ungdomstalangerna blir kvar på hemmaplan.

Man kan fråga sig vilken väg som är bra och vilken som är dålig. Kanske finns det inget enkelt svar på det, utom den att vägen till internationell seniornivå och landslagsspel nästan uteslutande går via utlandsspel. Det faller sig ganska naturligt eftersom olika college och europeiska klubbar suger upp alla talanger. Och det innebär att svensk basket och svenska coacher inte jobbar med utveckling av spelare från ungdomselit till internationell dito, och därmed inte heller kan det. Rent krasst kan man säga att de svenska coachernas huvudsakliga uppgift numera är att utveckla spelarna fram till 19 års ålder, d v s göra spelarna redo för utlandsäventyren. Det och inget annat. Men det håller de nog inte med om.

Så var finns de svenska spelarna som befinner sig utomlands? Jag har skrivit om spelarna på landslagsnivån, men det kan vara värt att upprepa:
Regan Magarity, Mersin, Turlkiet
Amanda Zahui, Polkowice, Polen
Lovisa Hjern, Wroclaw, Polen
Elin Gustavsson, San Giovanni, Italien
Nathalie Fontaine, Scrivia, Italien
Frida Eldebrink, Chartres, Frakrike
Louice Halvarsson, Euskotren, Spanien
Ellen Nyström, Zaragoza, Spanien
Stefanie Visscher, Jaris, Spanien
Klara Lundquist, Girona, Spanien
Amanda Kantzy, Trutnov, Tjeckien
Paulina Hersler, Al Ahly, Egypten

Men det finns fler svenskor ute i Europa. Här några av dem: Amanda Okodugha, Livorno, Italien, Felicia Dourva, Giannena, Iitalien, Emma Karamovic, Le Poinconnet, Frankrike, Elsa Paulsson Glantz, Osnabrück, Tyskland, Maria Gültekin, Canakkale, Turkiet, Precious Johnson, Szekszard, Ungern, Mikaela Borg, Blonay, Schweiz och Evelyn Ovner, Benfica, Portugal. Just Ovner tappade jag bort när jag i en tidigare krönika skrev om svenskorna i de europeiska klubblagsturneringarna, för Benfica deltar i Eurocup.
Utöver de här nämnda spelarna finns drygt tio svenskor i andra europeiska ligor.

Om vi vänder oss till college, där säsongen startar i början av november, så brukar där finnas 50–60 svenska spelare. Bland dem hittar vi Tilda Trygger, som redan varit med i seniorlandslaget, och Matilda Ekh, som är etablerad på den nivån. Trygger gör sitt första collegeår och har hamnat i toppskolan North Carolina State Hon är därmed den svenska som spelar i den högst rankade skolan. NC State blev förra året tvåa i starka ACC och tog sig sedan till Final Four i NCAA slutspelet, där det dock tog stopp mot blivande mästaren South Carolina. NC State är rankade som elfte bästa lag, men förutspås i år bli ett lag i topp tio.

Vann grundserien i ACC förra säsongengjorde Ekhs Virginia Tech, som tog sig till andra rundan i slutspelet och som har rankingen 19. Det är lite osäkert hur bra VT blir i år, eftersom de båda stora stjärnorna Amoore och Kitley har lämnat. Ekh gör sitt fjärde år på college, men kan välja att stanna ytterligare ett år. Hur som helst blir det den här säsongen flera intressanta svenskmöten i ACC.

Andra intressanta collegespelare är Diana Collins, som gått till Alabama (rankat 30) från Ohio State, Edessa Noyan i Virginia (62), Julia Nyström i St. Josephs (59) och Tilda Sjökvist, som flyttat från Presbyterian till Missouri, rankat på plats 84. Vidare har vi Stina Almqvist, som fortsätter på Penn (153), Freja Werth i San Fransisco (159) och Tova Sabel i UC Davis (171).

Till sist måste vi nämna Emma Johansson, som redan har goda meriter från seniorlandslaget och EM-slutspel. Hon har lämnat South Florida efter två säsonger och skall i stället spela för California Baptist (119) i Western Athletic Conference. Skolan har gjort bra ifrån sig de senaste åren. California Baptist vann både grundserien och slutspelet i WAC såväl 20/21 som 23/24 och bokade därmed biljetter till NCAA-slutspelet. I våras stöp man i första rundan mot UCLA.

De två åren på South Florida blev inte riktigt vad man hade hoppats på för Emma Johansson och knappast heller vad hon själv hade räknat med. Johansson fick blygsamt med speltid och kom aldrig riktigt in i det hela. Bytet av skola, till en helt ny miljö var nog det enda rätta för den svenska talangen. Nivåmässigt är skolbytet inget nedköp för Johansson. California Baptist kan sägas vara i paritet med South Florida. Förhoppningsvis faller det hela väl ut.

Av Jonte Karlsson

Har nu på höstregnens högsäsong ägnat en del tid åt att se och läsa om internationell basket. Det finns ju mängder att välja på och jag har varit på de flesta nivåer och botaniserat. Efter att ha läst LeBron James kommentar på twitter angående Lakers försäsongsresa till Milwaukee, så blev jag oerhört fundersam och kände mig nödgad att skriva några rader om egon samt avsaknaden av lagförståelse.

Egentligen började min fundering tidigare. Speciellt då det gäller NBA spelare som har en förmåga att uttrycka sig på en nivå som övergår mitt förstånd. Anthony Edwards i Minnesota Timbervolwes, en av de stora unga stjärnorna, gav i en intervju det famösa påståendet ”att ingen undantagen Michael Jordan under 90 talet hade någon färdighet/talang för att spela basket. Idag har alla det”

Som ni förstår så gick topplocket på flera av basketens största legendarer som gav uttryck för vad de tyckte. Se gärna följande klipp på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=me3vIJLX-LU&pp=ygUzMTUgbmJhIGxlZ2VuZHMgc2hhcmUgdGhlaXIgcHJvYmxlbXMgd2l0aCB0b2RheXMgTkJB

Vi har alla rätten att tycka men frågan är varför den nya generationen inte kan ge respekt åt de som var före deras tid? Anthony Edwards är dessutom en fantastisk basketspelare och erkänd av alla samt nybliven OS guldmedaljör. Med tanke på vad han tjänar samt hur mycket han hyllas undrar jag vad han vill med ett sådant här uttalande?

När sedan LeBron James går ut och ifrågasätter varför Lakers måste flyga till Milwaukee för en försäsongsmatch så häpnar jag. Detta är alltså en spelare som vissa anser vara den bäste genom tiderna, han tjänar en halv miljard om året och flyger alltid i Lakers (eller eget) privatjet, han lyckas få med sin egen son i sitt NBA lag (kanske inte att han platsar om vi skall vara ärliga) och så gnäller han över en flygresa som han inte vill ta för att han är trött! Dessutom på twitter så att alla kan läsa det. Detta twitter , med sin uppsjö av ”fake news”, förgiftar det samhälle vi för tillfället lever i. Bara idioten Trump, och några till,  har ju lyckats bli förbjudna att använda det alla andra tydligen är välkomna att nyttja.
Herre je vad LeBron sjönk i mina och många andras ögon. Men egon bryr sig om sig själv så det påverkar inget. De skall ju alltid tycka och anser att det är det viktigaste som sker i den värld där de befinner sig.

Det blir ännu lustigare med Edwards som i sin intervju säger att han inte kan prata om den tiden då han vare sig såg dem spela och än mindre var med. Ändå så fortsätter han och säger det han säger. En riktig knallkork i mina ögon.

Jag börjar förstå varför NBA spelet är som det är idag. De handlar inte längre om lag utan om individer och stjärnor. En stjärnstatus som svaga journalister hjälper till att bygga mer än någonsin tidigare efter som alla vill vara med den framgångsrike och det är sällan någon vågar/vill ifrågasätta det ”stjärnorna” säger.  I mina ögon en farlig väg att vandra…Om inte så kan vi ju kika på en del av de världsledare som finns i politiken idag?

Ni som läst mig tidigare vet att det var länge sedan jag slutade titta på NBA. Jag kan förstå att den yngre generationen har sålts in marknadsmässigt och inte har någon möjlighet att veta vad basketboll egentligen var för spel från början. Det är idag anpassat med regler och annat för att just vara en sport för de stora stjärnorna och det är vad de yngre känner till och då blir det som det blir. I en lagsport, i alla fall för mig, så är alla spelare viktiga samt delaktiga i om vinster skall inkasseras. Det är ”laget före jaget”! Vill du som egospelare hävda dig själv så tycker jag att du kan välja en individuell sport.

Nu kommer de yngre som läser att säga, jo den där gamla gubben är bara bitter. Det brukar vara standardsvaret till oss äldre bara för att vi inte tycker som den yngre egogenerationen. Men det är klart att om de yngre inte kan diskutera med de äldre samt acceptera andras åsikter så är ju kortet med bitterhet enkelt att dra! Bitterhet ligger inte för mig. Däremot har jag en mängd åsikter. Alla har ett val och det innebär att ”When you get older you either get bitter or better”

Så vill ni se på lagbasket, och i mina ögon, riktig basket så finns det mängder av bra europeisk basket med toppen Euroleague att kika på. Det är dessutom lätt att se de andra europeiska cupmatcherna samt de bästa inhemska ligorna. Där härskar fortfarande lagsammanhållning och lagspel samt givetvis klubbkänsla. Både för många spelare men framför allt för publiken. Att se inramningen till en match i Serbien eller Grekland slår allt som NBA kan producera. Anledningen är just passionen, kärleken och tillhörigheten för alla inblandade.

Jag som även följer SBL noga ser också tecken på att NBA attityden börjar mattas. Många av de amerikaner som denna säsong spelar här i SBL är lagorienterade och bra individer. Dessutom har många av de unga svenskarna en attityd som även den är klädsam där de inte ständigt pratar om sig själv (där finns det tyvärr avarter) och det gillar jag.

Jag vill gärna avsluta med att denna text är vad jag tycker. Det innebär, att jag inser att det finns fler svar än de jag ger och det accepterar jag. Det är vad som kallas demokrati. ”Egoism är en sjukdom som gör alla sjuka utom den som har den”. Låt oss komma ihåg det!

Av Tapio Joulamo

I WNBA pågår slutspelet. De fyra högst rankade lagen: New York, Minnesota, Cincinnati och Las Vegas, vann sina kvartsfinalserier i två raka. Av någon anledning var spelordningen sådan att de högre rankade startade med två hemmamatcher, så det blev en ganska enkel resa för topplagen. Därmed tog säsongen över för Indiana och Caitlin Clark, en säsong som inte varit någon annan lik, framför allt vad gäller intresse. Antalet utsålda arenor i ligan ökade från 45 förra säsongen till 154. Sammantaget ökade publiken under grundserien med dryga 48%. Till största delen kan de här siffrorna tillskrivas Caitlin Clark effekten. Rookien från Iowa har på egen hand förändrat WNBA, både på och utanför planen.

Indiana snittade 17 036 åskådare under säsongen, högst i WNBA och en ökning mot föregående år med hela 319%. Sju av Indianas bortamatcher flyttades till NBA-arenor och flera av dem drog åskådarskaror på över 20 000. Toppnoteringen blev matchen Washington-Indiana i september, då det sattes ett publikrekord för WNBA med 20 711.

Indiana hade egentligen ingen chans mot Connecticut i kvartsfinalen, men kan trösta sig med att man vann 20 grundseriematcher jämfört med 13 året innan. Och så blev det ju ett slutspel för första gången på åtta år. Dessutom kan man anta att klubbens kassa har stärkts rejält.

Första lag att bli klart för final blev New York, som i sin semi fick revansch på Las Vegas efter förra årets finalförlust. NY vann den moraliska finalen med 3–1 i matcher och satte spiken på bortaplan i en match som hade det mesta. Bättre än så blir det inte. Vem som blir New Yorks finalmotståndare, Minnesota eller Connecticut, vet ni förmodligen när den här texten publiceras, för den semin gick till en femte match. Kanske liten fördel för Minnesota, som har hemmaplan. I finalen, som startar på torsdag, är trots allt NY storfavorit, oavsett vem som blir motståndare.

Att NY slog LV i semin var helt logiskt. De har varit bäst hela året och t e x vunnit alla matcher utom en mot Las Vegas den här säsongen. New Yorks har vässat sitt försvar ordentligt jämfört med 2023 och är förödande effektivt framåt, anförda av den fenomenala Breanna Stewart.

Stewart i all ära, men det dräller av offensiva hot i New York, bland dem Sabrina Ionescu, som imponerat oerhört och definitivt tagit steget till den absoluta gräddan av dambasketspelare. Vi kan nog förutspå att det amerikanska landslagets bakplan från och med nu och många år framåt kommer att utgöras av Ionescu och Caitlin Clark. Det blir något att bita i för konkurrenterna.

Den stora sensationen i New Yorks lag, och i WNBA, har dock varit tyskan Leonie Fiebich, som gör sin första säsong i ligan. Och som hon har gjort det. Efter att ha spelat ströminuter i början av året har Fiebich har slagit sig in i förstauppställningen i NY, ligger nu på runt 30 minuter per match och är en tung faktor i NY. Hon har fått stort förtroende av coach Brondello och inte undra på det. Fiebech sitter som handsken i New Yorks lag. Hon tar konsekvent bra beslut, tvekar inte att ta sina lägen när hon får dem och är så duktig i 1–1 försvaret att hon kan användas på motståndarnas guards, trots att hon själv är nästan 195 lång.

Fiebich är en utomordentlig skytt utifrån. Hon sätter 43% av sina treor, med vilket hon rankas som fyra i ligan bland alla som skjutit fler än 200 treor. Och det som ger henne riktig offensiv spets är att hon är så bra på att utnyttja sina styrkor i transition. Hon har under säsongen satt 67% av sina skott i transition, som ger henne fenomenala 84 i måttet eFG% (effective field goal percentage), där treorna alltså får ett högre värde. Tyskland har nu tre spelare i WNBA och det är inte att undra på att deras landslag på några år tagit klivet in i den yppersta Europaeliten. Tyskland kom ju sexa i EM förra året och följde upp det med att kvalificera sig till OS i Paris, där de kom sjua. Utan att överdriva kan vi nog räkna med att Tyskland kommer att leverera stort i nästa års EM på hemmaplan.

Breanna Stewart valdes inte till MVP efter grundserien, utan det blev A´Ja Wilson som fick utmärkelsen för tredje gången i rad. Det var ett helt okontroversiellt val. Wilson är den bästa spelaren, inte bara i WNBA utan i hela världen. Hon blev i år den första spelaren att göra 1000 poäng under en grundseriesäsong. Hon var bäst i ligan i gjorda poäng, 26,9 per match och i blockar (2,6), samt tvåa i returtagning (11.9). Under OS i Paris kunde var och en se varför hon är bäst. I dessa tider, när resten av världen börjar knapra in på amerikanernas försprång. Wilson var   den stora skillnaden. Hon ”räddade” nästan på egen hand USA ett flertal gånger och såg till att guldet åter hamnade i USA.

Wilson är bäst just nu, men Caitlin Clark blir det kanske en dag. Hon blev inröstad i ligans förstalag tillsammans med Wilson, Napheesa Collier, Breanna Stewart och Alyssa Thomas. Självklart blev också Clark utsedd till årets rookie i WNBA. Och medan vi är inne på årets utmärkelser: Cheryl Reeve blev välförtjänt vald till årets coach för sitt jobb med Minnesota. Bästa sjätte spelare blev Tiffany Hayes i Las Vegas.

Det tillkommer ett lag i WNBA nästa år, Golden State, och ytterligare två, Toronto och Portland, 2026. Inför Golden States inträde nästa år är det nu klart att ”expansionsdraften” kommer att äga rum 6 december. Då kommer Golden State att få plocka en spelare från vart och ett av de tolv lag som nu finns i ligan. De tolv befintliga lagen får dock ”skydda” sex av sina spelare som inte kommer att vara tillgängliga för Golden State. Det blir förstås spännande att se vilka som spelare som dels blir skyddade och vilka som Golden State därefter kommer att välja. Men så ”enkelt” blir det dock inte, eftersom det är tillåtet för Golden State att göra ”trades” med de andra lagen i samband med expansionsdraften. Det kan ju uppstå alla möjliga situationer, t e x att Golden State vill ha två spelare från lag A. Då kan de göra en deal och erbjuda lag A den spelare de valt från lag B i utbyte mot den spelare de är ute efter.

trots att matchen bara marknadsfördes på sociala medier. Det får man vara nöjda med i BSKT. Tyvärr väljer man att inte annonsera i lokaltidningen. Det tycker jag är en miss av BSKT ledningen. Det måste få kosta en slant att sälja in en hemmamatch.

Bildskärmen fungerade och ljudanläggningen som är ny var riktigt bra. Speakern skötte sig utmärkt liksom publiken som lät som 1500. Ljudnivån på musiken var lite för hög men bara lite och det är ett gott betyg.

Jag förstår att BSKT tvekar att annonsera med tanke på lokaltidningens låga intresse för att skriva om basketsporten, men man får absolut inga random besökare som läser blaskan utan annons.

VK har valt att inte heller streama matcherna som övriga lokaltidningar gör så då försvinner även den marknadsföringen. Basketen får helt tydligt inte kosta.

Inför matchen mot Borås fanns det ingen förhands text i tidningen bara hockey, fotboll, innebandy, hockey, hockey. Kanske är det ett måste för BSKT att annonsera fysiskt i papperstidningen för att få en artikel med bild inför hemmamatcherna.

Det som BSKT presterar i Borås matchenvarierar mellan heaven and hell. Unga oerfarna amerikaner varvar atletisk uppvisning med junior misstag.

Omställningen till att spela i Sverige där domarna ”bara blåser för benbrott eller dödsfall” är en chock för många.

Det är häpnadsväckande vad som kan passera på en basketplan i SBL herr idag utan åtgärd från domarna. Det vackra spelet är som bortblåst. Jag mår illa.

Det ojusta och fysiska spelet suger musten ur många och när matcher skall avgöras då är bensinen är slut.

Jag skrev efter OS att toleransnivån på kontakt kommer att höjas ytterligare i SBL inför säsongen och precis så har det blivit. Toleransnivån är nu galet hög.

Jag hoppas verkligen att BSKT kan klara av den här säsongen och få lite medgång i slutet av matcherna snart.

Två sådana här smällar kan få många att tveka och få förlustraden att fortsätta att  växa.

Personligen känner jag så här.

Det är inte längre den basket som jag vill se som visas upp så jag har bestämt mig för att trappa ner tittandet på SBL herr både fysiskt och genom stream. Det är inte längre en njutning att titta på min älskade sport i alla fall på SBL herr som mer liknar wrestling än basket.

Jag väljer i fortsättningen helhjärtat Viaplay och ser Euroleague och Courtside1891 och tittar på Champions League.

Godmiddag

BSKT förlorade i Uppsala på söndag med 76 – 75. Jag har inte sett matchen och jag tänker inte se den heller. Ni slipper en personlig analys.

Jag har kollat play by play och tycker att det är märkligt att BSKT inte fick något straffkast och inte kunde göra någon poäng de sista 4 minuterna vid 65 – 75.

Ska det bli same procedure as almost every year ?

I morgon tisdag är det hemmapremiär i SBL. Borås kommer på besök och om du känner till historien då vet du att segrarna mot Borås under de senaste 10 åren är lätträknade.

Jag hoppas att BSKT kan bjuda på en bra fight och ”leverera en Högsboskräll”. 

Trist är det att notera att Umeå basketarenas stora TV skärm inte fungerade under den senaste helgens innebandymatcher i högsta ligan. Hinner man fixa den till tisdag kväll ?

De långa digitala skylten står dessutom utomhus vid fotbollsplanen där reklamen knappt syns i solljus eller regn.

Tänk dig B-löven match utan fungerande Jumbotron och digitala skyltar under nästa hemmamatch. Det kan väl aldrig hända.

SBL dam fick några timmars uppmärksamhet av mig i helgen och det visade sig att de som har sagt att ligan återigen är sämre har rätt.

Det är häpnadsväckande att se bristen på teknik, skytte och speluppfattning. Drillar man bara strukturerat spel och defensiva rotationer ute i klubbarna

Alvik är ganska bra det skrev jag för en vecka sedan och det gällde även i helgen. Dom samspelar bra. Tivenius, Teigland och Levin väldigt bra, men gör inte Tivenius stegfel ganska ofta och kommer undan med det ?

AIK tycker jag borde ha vunnit med Brown, Hansson och Lucacovicova. Jag tror att AIK laget missade minst 10 layup lägen i bara första halvlek och då kan man inte vinna en jämn match. AIK kommer att bli bättre och bättre.

Södertälje vann lätt mot ett svagt Visby. Jag förstår inte hur Visby tänker nu för tiden när dom sätter ihop sina lag. Förr var Visby en maktfaktor men inte längre. Är det hockeyn och innebandyn som har tagit alla resurser ?

Luleå BBK var nu tillbaka i det extremt täta kladdförsvaret och det skrämde Eos så till den milda grad att dom inte fick ihop mer än 39 pinnar. Rättskiparna släppte dessutom det mesta på planen.

Norrköping ser ganska bra ut men har mött för dåligt motstånd för att kunna värderas på riktigt. Östersund, Eos, Visby och Mark/Borås och Uppsala gör upp om de 2 sista slutspelsplatserna.

Godmiddag

som konstigt nog ingen elitförening i Umeå har satsat på att använda. Vildmannen och Draken är symboler för regementet i Umeå som fortfarande är en stor arbetsgivare med stor betydelse för staden. Båda symbolerna skulle sitta snyggt på Umeå BSKT´s speldräkt.

De fyra publik starkaste lagen fick hemmamatch i den första omgången i SBL herr. Inte var det någon tillfällighet att de fyra ”restaurang klubbarna” fick hemmamatcher och chansen att håva in 100 papp netto direkt.

SBL ville också få en inledande omgång med höga publiksiffror och det fick dom. Ibland undrar jag om det är det sportsliga som styr eller bara business.

Den nya inkast regeln känns gammaldags i mina ögon. Det blir ofta missförstånd bland både spelare och domare. Sekretariat personalen måste fatta blixtsnabba viktiga beslut ibland om dom kan trycka på signalen eller inte. 

Känns väldigt konstigt att vi har infört den regeln när man inte använder den i FIBAS tävlingar ute i Europa och inte i Euroleague heller. Det kanske fungerar bra i Spanien men inte här. Lägg ner direkt.

Domarna verkar ha oerhörda problem med charge bedömningen och vilka tacklingar som man skall tillåta. Handkontakt och stegfel har man nästan helt slutat att blåsa på. Spelare kommer tom undan när man sticker in fel arm mot attackerande spelare och skapar kontakt . Helt galet.

Det är meningen att matcherna skall gå snabbare men i stället har vi fått mer strul. Vi kan väl ändra till 2 ggr 15 minuter och spela som vanligt i stället. Hahaha.

Efter förra helgens premiär i den franska damligan skrev jag att Frida Colas gjorde en bra match. Jag trodde att Frida Eldebrink hade gått och gift sig. Igår stod det Eldebrink på linnet och hon spelade hela matchen och återigen bra. Tyvärr andra raka förlusten för nykomlingarna.

Godmiddag

Två helsidor  om BSKT i dagens lokaltidning är jättebra och väldigt trevligt men den har givetvis ingenting att göra med mina utsvävningar om den svaga mediabevakningen av Umeå BSKT. Texten och foto har givetvis producerats under arbetsveckan. Ett måste inför seriestarten.

Notera att det är 60% foto och bara 40% text. Det är vad man orkade med för stadens basketlag i landets högsta serie inför seriestarten. Det finns många intressanta frågor som man kan ställa till icke media tränade spelare för att få ihop en bra artikel men om man inte ställer dem så…….

Jag hoppas självklart att jag får helt fel vad det gäller tabell placeringen för Umeå BSKT. Den 27 september placerade jag laget 9:a av 10. Det kan faktiskt bli 4-5 lag som fightas om slutspelsplatserna. Alla borde ha som målsättning att bli sämst 6:a. Du vet varför.

Borås tog en säker seger mot Nässjö som jag har haussat upp. Sonko visade upp lite av sin normala coach stil och fick fart på laget.

Är inte Andreas Person i form eller har han ngn skada ? Person är ligans i särklass mest underskattade spelare. Jag skulle signa honom direkt om jag var sportchef med cash.

Köping som har tippats som topplag av många inklusive mig i september blev helt avklädda uppe i Luleå igår.  Loaiza höll sig cool i boxen.

Synd att vi i Umeå inte får se deras guard Chavez live i Umeå förrän i mars. BSKT har 2 borta på hösten och 2 hemma på våren. Märkligt upplägg.

Gustav Hansson har i sommar utvecklat sitt pointguard spel ytterligare. Han läser av P&R situationerna bättre och han har tillfört en långsam skottfint i repertoaren som ger en hel del betalt. 19 pinnar i första är vasst.

Högsbo slog mästarna Norrköping i deras egen kula i premiären. Härlig injektion för Högsbo.

Nykomlingar brukar kunna sprattla till i inledningen av en serie. Dom är ofta ej så väl scoutade då. Högsbo har BC Luleå hemma på tisdag och Borås borta nästa fredag. Jag tror att dom tar en av de matcherna.

Kul att se Jonathan Peleg så bra. Han var bra när han spelade i Umeå trots fotproblem och han var omtyckt.

Om du har läst HOOPS då vet du att jag hade Högsbo sist i serien i september men samtidigt hade jag dem som årets Dark Horse. Dom spelar väldigt bra tillsammans.

Imorgon är det premiär för Umeå BSKT. Jag hoppas att dom är väl förberedda på Uppsalas varierade försvarsspel. Nyckeln brukar ofta vara att inte bry sig utan bara fortsätta med sitt ordinarie grundspel så löser det sig. Att bli stirriga mot en 2 – 3 zon är förödande.

BSKT borde kunna matcha Uppsala på alla positioner och Uppsala borde får en del problem med BSKT´s guards. Om alla är friska och krya då borde BSKT kunna vinna den matchen men jag är lite tveksam eftersom jag tror att Uppsala kommer att spela mycket zon. Zonförsvar är underskattat.

Godmiddag

Ledningen för SBL vill att Umeå BSKT skall marknadsföra laget så att det kommer publik på matcherna.

I Umeå är det lika svårt som att sälja konserverad gröt – allting går inte att sälja med mördande reklam.

Om SBL bara fattade och förstod hur ointressant basketen i Umeå är för dem på sportredaktionen så skulle man kanske ha förståelse – knappast

Det blir snabbt stora rubriker och undersökande artiklar om basketen när det gäller skandaler eller skulder till stat och kommun och räda siffror i bokslutet men inte några intressanta reportage om nyförvärven eller ambitionerna när det är dags för seriepremiär.

Man skulle kunna tro att Umeå BSKT spelar i ”lingonserien” med tanke på avsaknaden av reportage. OK det var en lite artikel i veckan om det fina bokslutet, men det hade varit en helsida om det hade varit ett stort minus.

Varje morgon när jag går in på vk.se då dominerar B-löven nyhetssidorna och på sportsidorna är det mer hockey och fotboll och återigen fotboll trots att herrarna är i ”division 3”.

Innebandyn kommer därefter pga att det finns fyra lag i den högsta serien.

Är det förresten så låg nivå på innebandyn i landet när 4 lag från Umeå platsar ? Björklöven kallar jag för B-löven för dom är verkligen B och verkar aldrig bli A.

Man kan tycka att det i rättvisans namn borde finnas någon rim och reson hur man fördelar spaltmillimetrarna men så är inte fallet varken på vk.se eller i papperstidningen. Allting styrs av det intresse som journalisterna har och dom är definitivt inte intresserade av basket.

För basketen räcker det inte ens med bra resultat för att få rejält med utrymme i Umeå media. Om man vinner många matcher i fotbollens div 1 (div 3) då äger man sportsidorna.

Igår var det premiär på årets SBL mellan Jämtland och Södertälje. Det var något helt annat än de träningsmatcher och cupmatcher som Jämtland har visat upp.

Om dom får spela det aggressiva och fysiska försvaret på hemmaplan hela säsongen då kommer dom inte att tappa många matcher hemma. Södertälje hade faktiskt ingen chans. Dom hade långa stunder problem med att få bollen över mittlinjen.

Undrar om Rajacic blev orolig. Han har ju sagt att han flyttar till Östersund om laget hamnar topp fyra kommande säsong. Det är inte omöjligt. Jefferson blir så klart kvar och Rajacic flyttar inte även om Jämtland vinner SM Guldet.

På söndag har Umeå BSKT seriepremiär borta mot Uppsala. Det borde finnas en bra chans till vinst om dom får försvaret att klaffa. Uppsala borde få problem med framförallt med BSKT´s guards som alla håller riktigt bra nivå.

Jag tittade på Euroleague premiären mellan Bayern München och Real Madrid igår. Det var nog inte många som trodde på Bayern. Definitivt inte jag, men dom överraskade med seger och nye coachen Gordon Herbert blev stor hjälte.

Matchen dömdes av bl a Saulius Racys som bor i Stockholm och har dömt i den svenska SBL i många år.

Vad jag förstår så dömer han av någon anledning inte i den svenska SBL längre. Jag skulle vilja veta varför. Stämmer det att det är schism med SBBF som ligger bakom ?

Det skulle vara nyttigt för de svenska spelarna att ha en internationell topp domare som de respekterar och ser upp till. För de svenska domarna skulle det vara lärorikt och nyttigt att få döma med en mångårig Euroleague domare.

Champions League startade också den här veckan. 76 – 87 till Teneriffa borta mot Karsiyaka sänder signal om att ö-laget kanske är lika bra i även om man har väldigt många nya spelare. Huertas är skadad, men Willis, Kramer och Schrubb är starka nya spelare med krutet torrt.

Godmiddag

Umeå IK damfotboll går återigen ut med en vädjan till Umeå Kommun och till Näringslivet om hjälp för att kunna överleva.

Det borde även Umeå BSKT ha gjort för några år sedan när det ekonomiska läget var på katastrofnivå men prestige förlusten var då för stor för ledningen så man valde att hålla tyst och köra på och skulderna ökade.

Med den nya ledningsgruppen har BSKT fått ordning på ekonomin och det är beundransvärt men i slasken ligger fortfarande nästan en miljon i skulder och troligtvis även någon gammal surdeg. Det lär ta minst ett år till innan ekonomin är helt i balans och föreningen kan satsa igen.

Jag tycker att Umeå IK gör rätt som vädjar om hjälp. Dom borde få hjälp av Umeå Kommun för kommunens PR lever på idrotten. Utan idrotten inga rubriker i media om Sveriges duktiga idrottsstad.

Tyvärr så tror jag inte att dom får hjälp den här gången. Det är nu en gång för mycket.

Det är tredje räddningsbegäran av Umeå IK på de senaste 10 åren och det är bara att konstatera att UIK nog måste trappa ner sin satsning.

Jag trodde att SBL för Umeå BSKT var över i våras när det ekonomiska läget blev offentligt, men ledningsgruppen har gjort ett Houdini trick som är beundransvärt. Nu gäller det att hålla i och genomföra stålbadet för då finns det en framtid.

Det har gått två veckor sedan incidenten i Köping då coach Loaiza attackerade Umeås Omar Krayem och Krayem försvarade sig. Båda blev så klart direkt utvisade resten av matchen.

Vid lunchtid idag fick jag reda på att både Loaiza och Krayem slipper ytterligare bestraffning.

Jag kan bara konstatera att jag tycker att det är otroligt att inget ytterligare bestraffning tillkommer.

Det sänder konstiga signaler att man faktiskt kan komma undan med sådant. Man vill antagligen vara snäll mot båda parter inför seriestarten. Konstigt är det.

Godmiddag

Lång tågresa och ingen Ruffin blev för tufft för Nässjö. För första gången spelade coach Larsson dessutom med alla 4 jänkare plus Gustav Hansson. Då var dom alldeles för starka för Nässjö. Luleå har kapacitet var så säker. När Sjöberg kommer i form blir dom svåra. 

Det duger inte att skylla på tågresan för med dagens ekonomiska förutsättningar får nog de flesta lagen i SBL nöja sig med lokaltrafiken and ”take the snake”. BSKT genomgår ett ekonomiskt stålbad och reser med minibussar hela hösten. Tufft men nödvändigt.

Luleå spelade inte lika slarvigt kladd försvar som man gjorde i Nässjö. Där åkte man på minst 10 desperata korkade foul pga överaggressivt försvar. Spelarna verkade överladdade då. Nu var BCL redo för match. Det gäller att skärpa till sig inför kommande bortamatcher och se till att man har rätt anspänningsnivå.

Behåll Svenska Cupen men gör om till fri anmälan för lag från div 1 och uppåt. Låg avgift för att stimulera till anmälan.

Kostnadsutjämning på allt i varje match mellan hemma och bortalaget för att stimulera till anmälan. 2 domarsystem så klart.

Lag från lägre division får fördel av hemmaplan i kvalmatcherna.

Regionala matcher i rond 1 och 2 med en match och direkt utslagning. SBL lag som anmäler sig seedas till 1/8 finaler direkt. Final Four under en helg.

Euroleague starten för herrarna närmar sig.

Jag har sett en ganska många lag  och följt spelarförflyttningarna under sommar och höst och det är bara att inse att ligan blir riktigt spännande att följa.

Real Madrid har varit den självklara favoriten inför säsongsstarten de senaste åren men nu är det helt nya förutsättningar. De grekiska skeppsredarna satsar mer än någonsin och de blir årets favoriter. Här kommer HOOPS tips på hur det ser ut efter grundserien.

Panathinaikos

Olympiakos

Real Madrid

Barcelona

Fenerbace

Monaco

Milano

Partizan

Baskonia

Maccabi Telaviv

Zalgiris

Crevna Zvezda

Bayern München

Paris

Lyon

Alba Berlin

På damsidan ser Fenerbache alldeles för starka ut för att jag skall kunna tro på något annat än en walk in the park för dem.

Godmiddag

Jag har i princip lagt av med  att regelbundet följa SBL dam sedan A3 drog sig ur, men eftersom SBL herr inte har startat och Cupen tog paus så passade jag på att kika lite på några av de damlag som skall tillhöra toppen enligt experten.

Wadling, Lindstrom, Kraker och Hägg imponerade i premiären när Luleå körde över SBBK. 

Kvartetten dominerade totalt och laget spelade med högt tempo och god intensitet. Hedlund, Alem och Persson kompletterade väldigt bra.

Det som skiljer LBBK i år från i fjol det är att dom spelar bättre balanserat försvar med mindre korkade kontakter. Konstant tät press utan ständigt kladdande händer.

Laget är utan tvekan redan nu ett finallag och om Allis Nyström dyker upp i laget efter årsskiftet då blir dom vassare. Är det någon som minns Amy Mohr som spelade i Umeå Comets till 2010 ? Kraker är en Mohr kopia.

Södertäljes lag ser på papperet hyfsat ut men flera spelare  verkade vingliga och lite otränade. Både Gustafsson och Mirkovic är rätt bra om dom är i form. Dom hängde helt enkelt inte med i Luleås tempo och det kostade foul.

SBBK drog på sig foul både ute på mittplan och under korgen pga av att man låg ett steg efter hela tiden. Luleås försvar fick SBBK ut på sidorna och som alla vet så är det så mycket lättare att spela försvar när bollen är på sidan.

Jag tittade även på Högsbo mot Alvik och jag måste säga att jag blev överraskad över Alviks frejdiga spel. Hegestrand, Tivenius och Levin var riktigt vassa.

Så länge som orkan fanns kvar spelade man ganska jämnt med Högsbo. Alvik kommer att ta många fler skalper i år.

Det var jämnt ända till halvtid men det berodde nog en del på att Kelliher fick 2 foul på 2 minuter i inledningen och fick sitta på bänken resten av halvleken.

Det var tydligen hög anspänning för även Alva Stark drog på sig en snabb teknisk foul i början av matchen.

Stark har några spelare med bra kvalitet och ganska stor bredd på laget så det lär nog gå bra för dem i år men jag tvivlar på SM Guld som Nick R tror så Starkt på.

Dagen avslutades med att studera Frida Colas i sin debut i Chartres i den franska basketligan. Chartres är nykomlingar och i match ett mötte man topplager Bourges.

Efter en bra premiär blev det minus 13.  Frida var starter och spelade mycket. Hon var riktigt bra. Såg vassare ut än i fjol i Södertälje. 

Godmiddag

Svenska Cupen är inte intressant bland SBL klubbarna. Jag undrar vad det beror på att man har återupptagit den. Var det någon som fick en idé om att man på så vis skulle ge SBL lagen träningsmatcher inför säsongen ? Det sköter klubbarna bäst själva.

Om lördagens matcher tycker jag så här.

Köping spelar bra men nog såg du väl att Borås tog dessa matcher i Cupen som rena träningsmatcher. Inför match ett sade coach Sonko att man inte hade lagt ner någon tid på scoutingen av Köping och att man bara koncentrerade sig på sitt spel. 

I match nummer två var det tydligare. Borås matchade hela tiden två amerikaner med tre svenskar. Man toppade aldrig laget. Coach Sonko var ännu coolare på sidlinjen än  vad han var i Köping. Han som brukar dirigera och skutta omkring stod still med händerna i fickorna på sina jeans. Om Borås verkligen hade satsat på 20+ så hade det varit möjligt. Den extra kostnaden ville man inte ha.

Ärligt talat så såg det ut på samma sätt ifrån Jämtlands sida eller så har nya coachen Kehris inte riktigt koll på laget. Att ha både Johansson, Czerapowicz och Jefferson på bänken när Uppsala spelar zon stora delar av matchen är ju lite väl konstigt. Dom är ju lagets bästa skyttar.

En erfaren spelare som Desport irrar omkring på planen, sätter screens men får inga passningar från jänkare som vill ha stats.

Det såg faktiskt ut som att inte heller Jämtland ville gå vidare till dyra cupmatcher i december.

Uppsala spelar riktigt bra med enbart svenska spelare. Coach Garcia ger dessutom de unga spelarna mycket speltid och dom växer för varje match. Jag har dissat Uppsala i förhands men dom blir farliga för Umeå BSKT i premiären på söndag.

Den nya inkastregeln skapar stor förvirring. Det visas ”varnande finger” och delas ut tekniska foul i nästan varje match dessutom så har domarna helt plötsligt tvingats att börja springa. Jag tror inte att domarna gillar regeln. Den passar i Spanien där spelet har varit snabbt i alla tider men inte här.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Dags för SBL start i en serie där en vinnare skall koras efter att nuvarande liga startade säsongen 1992/93. Tänk vad tiden går!
Stora favoriter är givetvis Norrköping men jag tänkte lägga tippandet åt sidan (det är så många andra som gjort ett bra jobb där, tror de i alla fall) och fokusera på en annan punkt som jag anser vara viktig i år.

Jag har genom åren publicerat krönikor för SBL samt diverse tidningar från norr till söder under ligans livstid. I år kommer jag fokusera på Expressens SBL sändningar och dels kommentera själv, vara expert (hatar det ordet), dels studioankare med Johanna Dahlén vid ett flertal tillfällen. Så några krönikor blir det inte, förutom möjligen någon gång då jag skriver åt min vän här, Torbjörn Björnström.

En regnig sommardag gick jag genom mina tidigare krönikor och noterar att jag ofta återkommer till samma ämnen. Det gör jag även denna gång och det är väl ett tecken på att det jag tycker inte har någon påverkan och det är därför bra att det kommer fram nya krafter som krönikörer.

Under försäsongen har jag hunnit med att se en del matcher, både live samt på webben, och noterar till min förskräckelse att gnället på domarna fortsätter och möjligen värre än någonsin. När coacher och spelare redan under försäsongen ägnar stor tid på att klaga på alla domslut så känner jag en viss oro inför kommande seriestart. Det övergår mitt förstånd att de inblandade kan fortsätta på den tidigare inslagna vägen. Att bli förbannad ibland tillhör spelet på elitnivå, men detta ständiga smågnällande på nästan varje domslut?  Det ger verkligen ingenting av värde till någon som vill vara med här. Framför allt inte för publiken. Nu har regler införts för att spelet skall gå snabbare men så blir inte fallet då det i stället skall diskuteras efter mängder av domslut vilket stoppar tempot.

Förutom det så tror även hemmapubliken att de skall bete sig som hemmacoachen (de förstår uppenbarligen inte bättre) och så buas det och gnälls även från deras sida. Snacka om trist stämning när vi skall se matcher.

Jag kan inte heller förstå argumenten om att domarna skall vara så dåliga, tjänar mer pengar än spelarna, tränar inte, har taskig attityd och förstör för svensk basket. Kan någon komma med en konstruktiv lösning i stället? Nää gnället och egna antaganden finns bara där utan några som helst förbättringsförslag från de gnällande.

För ingen vill betala för att utbilda domarna mer och framför allt vill ingen ta hit de bästa domarna från Europa då det är för dyrt. Ingen vill heller bli domare då det inte är kul att få gnäll fastän de får så mycket betalt. Hur fan går den ekvationen ihop?

Ingen coach förstår heller att de med sitt viftande och gnällande påverkar publiken, sporten och sponsorerna vilket de absolut gör. För att inte tala om hur de påverkar sina egna spelare som givetvis gör som coachen, då det verkar vara OK att gnälla. Jag har sagt det förut och säger det igen: Ta bort domarna och döm själva som när vi spelar 3–3 på gatan. Coacher och spelare kan alla regler enligt dem själva och dessutom kan ni ju dela på domaravgifterna. Jag är säker på att detta skulle bli en monumental succé’ då alla skulle vara glada och objektiva mot varandra. Det kanske är bäst att påpeka att jag raljerar så ingen på de sociala medierna går i taket och känner sig kränkt. Givetvis fungerar inte mitt förslag och därför måste vi, oavsett vad vi tycker anpassa oss. Alternativet är vi ju inte beredda att stå för ekonomiskt.

Nu är det ju inte bara coacher och spelare som skall ha kritik i den här debatten. Klubbdirektörerna är ju ytterst ansvariga och att de, som skall sälja det här, tillåter de egna att fortsätta gnällandet och göra vår produkt sämre i mångas ögon är ju faktiskt även det remarkabelt.
För att inte tala om domarna själva som tillåter alla aktörer att fortsätta. Egentligen är ju ni de enda som kan styra det här åt rätt håll. Skicka ut spelare och coacher som upprepar sitt dåliga beteende. Stå för en linje som rensar upp i sporten och låt oss vara de första som tar tag i problemet. För alla vet ju att det finns i alla bollsporter på alla nivåer idag där dessutom de flesta tycker det är tråkigt att både se och uppleva.

Och på tal om gnäll. Ni noterar ju givetvis att även jag gnäller eftersom jag skriver det här. Uppenbarligen är jag inte bättre än någon annan vilket jag håller med om. Dock erbjuder jag mig gärna att vara med i diskussioner som neutral för att få till ett bättre klimat för sporten. Jag har ju i alla fall en viss erfarenhet i form av spelare, coach, klubbdirektör samt förbundsanställd. Om någon har en konstruktiv idé så går det bra att höra av sig.

Så låt oss därför alla i år bara hålla käften och spela. Gärna med entusiasm och kampinslag på gränsen till det tillåtna. Visa att vi bryr oss med känslor och kroppsspråk men på ett sätt som engagerar. Det kommer gagna oss alla.

På Facebook blev det aktivitet när faktiska siffror kom fram om SBL klubbarnas ekonomiska läge. Genast börjar man spekulera om diverse små förändringar men det är mycket stora förändringar som behövs för att komma ner på rimliga kostnader.

När små klubbar hade ekonomiska problem då sade många till mig att bl a BSKT får börja jobba och sluta klaga. Det är inte reglerna eller restaurang klubbarnas fel. Inte skall dom starka behöva anpassa sig efter dom svaga.

Nu är det ”dom rika” som darrar och verkar vara på väg att tappa sin maktposition. Då sprider sig paniken i SBL leden.

När jag läser de texter och förklaringar som Södertälje och BC Luleå ger om nuvarande förlustsiffrorna får jag en stark känsla av att läget är allvarligare än så.

Jag har i HOOPS sedan 2014 menat att SBL herr och dam är en enda stor kuliss som till sist kommer att kollapsa. Damkulissen kollapsade med start 2021 och 2022 och fortsatte 2023.

Är det som nu händer början på slutet ? Jag tror att man till sist inser att det krävs en total makeover.

Kan ni förstå hur det var möjligt att t ex lagen i både herr & damligan kunde ha sex (6) utländska spelare för inte så många år sedan. Hur tänker man då ?

Vi spelar om SM guldet men det är knappt svenska spelare på plan.

Man har nu minskat på antalet utländska spelare men…….man borde kapa till noll och börja om från scratch.

Övriga kostnaderna är fortfarande alldeles för höga. Upplägget med det stora antalet matcher, matcher på vardagar, dyrt 3 domarsystem + kommissarie är förödande för ekonomin.

Billiga korttidsanställda jänkare är inte problemet utan resor & logi på vardagar och alldeles för dyra domare på vardagar.

I onsdags var BC Luleå tvungen att spela Svenska Cupen i Nässjö. Kostnaden lär ligga nära 100 tkr med 13  x flyg, hyrbilar, hotellogi, mat. Det är ju galenskap att inte få spela i Nässjö under helgen. Kostnaden hade varit 50% lägre.

Jag misstänker att hela upplägget för Cupen är så här så att gräddan av domare ca 8 – 9 st skall få döma det mesta. Kulorna rullar in och inte ut. Förresten domar insatsen har hittills varit mycket sämre än spelarnas. Hinner dom komma i form ?

1 vecka till uppkast så här kommer HOOPS med sin egen lilla serietabell som bygger på dagsformen.  Jag har sett alla lag i 2-3 matcher. 

Norrköping

Borås

Nässjö

Köping

Södertälje

BC Luleå

Uppsala

Jämtland

Umeå BSKT

Högsbo

De tre översta har kommit längst med att få ihop laget. Loaiza har drillat hela laget sedan början av augusti så dom har kommit längst av alla i förberedelserna. Det kan komma att räcka ganska långt i SBL. Titta bara på Hugo Bergström. Han är mer fit än någonsin.

Södertälje må vara helt nytt men dom blir ingen slagpåse när Chuck är klar med dem. Detsamma gäller med BC Luleå för dom byter ut 1 kanske 2 av jänkarna snart. 

Uppsala har bra kloka svenska spelare. Klok satsning av Uppsala men även den är nog ganska dyr. Inte spelar dom gratis.

Jämtland lika flaxiga i spelstilen som Borås just nu men det lär väl stabilisera sig så småningom för båda lagen. Det blir en del onödiga förluster på vägen. Czerapowicz & Jeffersson outnyttjad kapacitet än så länge. Bra skyttar behöver ett smart spelsystem och en bra pg. 

Enligt coach Sjögren i BSKT finns det massor av kapacitet i spelarmaterialet. Jag hoppas att han har rätt. Högsbo placerar jag sist men det är ganska jämnt mellan de fyra sista lagen i tabellen.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Som väntat hade Ellen Nyströms nya klubb, Zaragoza, inga problem i kvalet till Euroleague. Zaragoza vann den första matchen, på bortaplan, mot rumänska Constanta, med 75–67 och lika enkelt blev det i returen på hemmaplan. Siffrorna skrevs då till 71–52. Det blev därmed andra säsongen i rad som Nyström lyckades ta sig in i turneringen via kval. Förra året spelade Nyström i ett annat rumänskt lag, Sepsi, som väldigt överraskande slog TTT Riga i båda matcherna. Det var en skräll att de lyckades bryta ned etablerade Riga eftersom Sepsi inte ens är Rumäniens bästa lag. Det heter nämligen Constanta. Sepsi lyckades sedan vinna två av sina 14 matcher i Euroleagues grundserie. Högst troligt blir segerprocenten för Zaragoza högre än så, men något topplag blir Nyströms lag inte i Euroleague, såvida det inte kommer några friska förstärkningar. Och inte blir det lätt i Liga Endesa heller, med konkurrenter som Valencia, Bourges, Villeneuve och Avenida.

Därmed har vi tre svenskor i Euroleague den här säsongen. Vid sidan av Nyström är det Regan Magarity i turkiska Mersin och Amanda Zahui i Polkowice, Polen. En av Zahuis lagkamrater i Polkowize blir för övrigt danskan Maria Jespersen som vann SM-guld med Södertälje i våras. Att Mersin kommer att husera i toppen i år igen kan vi räkna med, och Polkowice, de kommer nog att klara sig hyfsat. Intressant blir att se hur Zahui kommer att prestera. Förra säsongen blev det bara 13 matcher för svenskan, då i australiska Townsville. Hon skulle egentligen ha spelat i Israel men lämnade landet innan säsongen ens hade börjat, när oroligheterna bröt ut i oktober.

Det var inte långt ifrån att det blev en fjärde svenska i Euroleague. Precious Johnson, som i våras lämnade Duquesne efter sina fem år på college, gör nämligen sitt första proffsår, i ungerska Szekszard. Johnsons klubb spelade sina kvalmatcher mot Brno och förlorade knappt mot det tjeckiska laget. Det blev förlust med en poäng borta och sju på hemmaplan. Än så länge får inte Johnson särskilt mycket utrymme i Szekszard. Mot Brno spelade hon bara fem minuter i kvalmatcherna. Desto bättre tycks det rulla på för Johnsons lagkamrat i Szekszard, finskan Sara Bejedi, som även hon kommer direkt från college. Bejedi hade fem fina år på Florida State. I returen skickade Bejedi in 22 poäng efter 4/5 på treorna.

I den andra europeiska klubblagsturneringen, Eurocup, blir det också tre svenska spelare: Klara Lundquist i spanska Girona, Louice Halvarsson i likaledes spanska Euskotren och så Elin Gustavsson i San Giovanni, Italien. Det kunde faktiskt ha blivit en fjärde och en femte, men båda stöp i kvalet. Osnabrück från Tyskland, med Elsa Paulsson Glantz i laget, sveptes bort av Bodrum från Turkiet i den första matchen och spelade sedan mycket bättre på bortaplan, då de förlorade med bara fyra poäng. Och så Felicia Dourva, som spelar i Giannena, ett grekiskt mittenlag, som blev utklassade av italienska Sassari i kvalspelet.

De flesta har nog Paulsson Glantz i minnet, inte minst för sejouren i Östersund 2020–22. Säsongen därefter spelade hon i Polen och gör nu sitt andra år i Osnabrück. Paulsson Glantz har ju varit uttagen i landslagstruppen och kanske får även Felicia Dourva den chansen en dag. Dourva är en liten doldis bland svenska utlandsproffs, vilket nog beror på att hon varit borta från svensk basket i fem år. Men många kommer säkert ihåg henne som en lovande guard från Eos ligalag och DU 18 landslaget. Lundatjejen Dourva flyttade till college efter gymnasiet och hamnade på Fresno Pacific, en division II skola, som hon lämnade i våras. Att hon plockades upp av ett grekiskt lag beror nog på hennes kopplingar till landet, då hennes pappa är av grekisk härstamning. 

 Paulsson Glantz gjorde inget större väsen av sig i matcherna mot Bodrum. Hon fick sina 12–15 minuter och satte några poäng, men det är å andra inte så lätt att göra särskilt mycket på den begränsade tiden. Däremot blev jag positivt överraskad av Dourvas spel. Hon har direkt fått stort förtroende i sin grekiska klubb. Dourva spelade 30+ minuter i båda kvalmatcherna. Och jag förstår coachen. Hon är mångsidig spelare, som i och för sig inte glänser så mycket och inte är någon vass scorer på den här nivån, men är nyttig för laget i båda ändarna av planen, och har en bra spelförståelse. Helt enkelt en spelartyp som alla coacher vill ha i sitt lag. Synd bara att hon inte har ett bättre lag runt sig i Giannena.

I dagarna fick vi veta att Sverige nu officiellt har ansökt om att få arrangera ett gruppspel under EM 2027. Sedan tidigare är Finland och Litauen spikade som arrangörer, men i likhet med slutspelet nästa år kan det bli aktuellt med upp till två medarrangörer. Vid sidan av Sverige har även Belgien och Slovakien ansökt om att få hålla gruppspel. Beslut från FIBA kommer i november.

Det vore förstås mumma för Sverige och svensk basket om vi skulle utses som medarrangör. I så fall skulle ju Sverige vara direktkvalificerat till slutspelet, vilket skulle ge gott om tid för förbundet att göra något extra av evenemanget och för landslaget att förbereda sig på bästa sätt inför mästerskapet. Man vill gärna tro att Sverige, ligger bättre till än Belgien genom den geografiska närheten till Litauen och Finland. Och det vore sannerligen på tiden, för det är 15 år sedan som Sverige stod värd för ett internationellt mästerskap. Den gången, 2009, spelades ju DU 18 EM i Södertälje.

Man kan konstatera att det finns toppspelare som inte har några skrupler när det gäller att spela i Ryssland. De ryska klubbarna erbjuder garanterat topplöner till de utländska stjärnor som är beredda att lägga sitt världssamvete och sin moral åt sidan. I den ryska ligan återfinner man t e x flera spelare från USA och Nigeria. Och förra säsongen var den serbiska landslagsstjärnan Tina Krajisnik-Jovanovic i UMMC Ekaterinburg och slovenskan Eva Lisec, också hon landslagsspelare och sitt lands bästa spelare, tillhörde Nika.

I dagarna blev det klart att Kyara Linskens, som flera år varit en tung faktor i det framgångsrika belgiska landslaget, värvats av Dynamo Kursk. När det gäller Krajisnik-Jovanovic och Lisec, som båda kommer från forna öststaterna, kan man förstå att det ligger närmare till hands att spela i Ryssland. Men att en toppspelare som Linskens, som är från väst och tillika ett Natoland, flyttar till Ryssland framstår som obegripligt. Det måste handla om jättelika summor eftersom hon dessutom skall bo och spela i Kursk, den region där Ukraina har trängt in i Ryssland och där hårda strider pågår.

Om de här tre spelarna hade varit svenskor skulle de omedelbums blivit avstängda från spel i landslaget, enligt ”lex Jerebko”. Men andra är inte som vi. Varken Krajisnik-Jovanovic eller Lisec har blivit petade från landslagsspel. Hur det blir med Linskens återstår att se, men jag tvivlar på att det belgiska landslaget kommer att avstå hennes tjänster. När det är dags för EM nästa år kommer nog Linskens att finnas i det försvarande mästarlaget, som vanligt. Det är bara att konstatera att det berömda svenska världssamvetet är väldigt stort och att många andra länder inte har i närheten av samma syn på saker och ting. Och i det här fallet tycker jag att vi har rätt. 

Både BC Luleå och Södertälje BBK har över 5 miljoner minus den senaste säsongen men båda klubbarna gasar på med många utländska spelare och dyra tränarstaber.

Det är inte bara SBL dam som har problem. SBL herr är verkligen illa ute.

Ledningen inom SBBF och SBL envisas med att inte vilja inse att det är dags att ändra upplägget på serien.

Man borde ha tagit det steget redan tidigt i våras inför den här säsongen. Signalerna om flera SBL klubbars svaga ekonomi började cirkulera redan i februari-mars. 

Superettan klubbarna insåg faran och markerade med att det är för tidigt med 14 lag till 25/26.

Att inte göra några radikala förändringar redan tidigt i våras när man insåg klubbarna ekonomiska läge var fegt.

Jag förstår att det är en stor prestige förlust att inse problemen och att ta ett par steg tillbaka. Att inte göra det kan ha varit ”droppen som fick bägaren att rinna över”.

Den beska medicinen är

En rak serie och kortare med endast dubbelmatcher och totalt 18 omgångar. Ett kortare och billigare slutspel hade varit rätt. Bortamatcher på fredag och söndag när man ändå reser söderut eller norrut.

Endast 2 domare och ingen kommissarie hade varit det enda rätta . Reducerade avgifter och lägre domararvoden likaså. Alla måste spara om det skall bli ngt rejält resultat.

Vi kan inte fortsätta och låsas att vi har en professionell liga i Sverige längre. Jag tippar att SBL herr säsongen 25 – 26 endast har åtta (8) lag. 

I lördagens VK och i blogginlägg kallas det som hände mellan Köpings coach Loaiza och Umeås spelare Krayem för en kontrovers. Synonym för kontrovers är bl a meningsmotsättning. Var det bara en kontrovers ?

Det blir intressant att se hur disciplinnämnden handlägger detta. Jag har varit med länge och jag har aldrig sett något liknande. Det lär knappast passera utan ytterligare bestraffning.

Vad det gäller BSKT´s prestation i den andra matchen i Köping så tycker jag att den borde vara ganska godkänd. 

På BSKT´s FB sida skriver coach Sjögren att BSKT kan förbättra sig med 50% och det låter ju väldigt lovande. Om den analysen stämmer då borde laget definitivt vara med i kampen om slutspelsplatserna i år.

Umeås div 1 lag fick en bra start på årets serier.

Herrarna vann båda matcherna i Mälardalen och damerna en. Det som utmärker div 1 lagen från Umeå är att dom skjuter många treor men väldigt ojämnt.

Herrarna drog iväg 70 st i helgen med 19 respektive 50% precision. Damerna 65 st med 29 respektive 17% precision.

Blir spännande att följa hur det går för båda lagen den här säsongen. 

Melwin Pantzar dominerade plan när Bilbao vann borta mot Klaipeda, Lit med 8 p. Bäst av 2 avgör vem som tar steget in i ordinarie Euro Cup turnering. Pantzar hade 66% skytte, 14p, 8 r, 6 ass. Bilbao borde gå vidare men Klaipeda är inte att underskatta.

Zaragoza, Spa och Landes, Fra tog sig vidare till damernas Euroleague. Zaragoza coachen var så säker på seger så han gav alla spelare runt 10 minuter. Besiktas hade ingen chans alls mot Landes trots att Landes har mycket svagare lag i år så Euroleague resan blir svår.

Godmiddag