I mellandagarna svarade Michigan State för en riktig knall, när man på hemmaplan besegrade fjärderankade Indiana i collegebasketens conferencespel. Samma dag var det två andra topplag, Virginia Tech (rankade sjua) och North Carolina State (sexa), som fick bita i gräset mot ”orankade lag”, d v s sådana som inte rankas bland de 25 bästa. Överraskningar förekommer frekvent inom collegebasketen och när de sker under vårens slutspel blir det förstås lite extra tillspetsat, eftersom det handlar om att vinna eller försvinna i en match.
Att det blir knallar beror på att det är ganska bra spridning på de absolut bästa spelarna. Det är inte längre så att de största talangerna bara hamnar i UConn. Toppen, d v s de 30–40 bästa lagen, kan därför slå varandra huller om buller. Det finns bara ett par lag, i år South Carolina och Stanford, kanske också UConn när de har fullt lag, som inte låter sig besegras av orankade lag. Får de på nöten, så är det sent i slutspelet.
Michigan State slog hur som helst Indiana med 83–78 efter en jämn match, där Michigan State hade ledningen större delen av tiden. Matilda Ekh var högst delaktig i segern. Svenskan spelade 36 minuter och satte sina 18 poäng efter 7/9 på skotten, medan Stephanie Visscher bara var på planen i tre minuter. Segern var en riktig fjäder i hatten för Michigan State, som hade förlorat sina två första matcher i conferencespelet, men laget visade att man kan bli en uppstickare i Big Ten den här säsongen.
Indiana kom till matchen som obesegrade den här säsongen, med 12–0 i matcher. Man saknade visserligen sin stora stjärna, Grace Berger, som varit borta en tid på grund av en skada, men även utan Berger har Indiana slagit tillbaka några högt rankade konkurrenter. En av de som i stället klivit fram är den israeliska förstaårsspelaren Yarden Garzon, som snabbt blivit en faktor för sitt lag. Yarden saknades i det israeliska laget, som nyligen besegrade Sverige i EM-kvalet. Till sommarens EM lär hon dock finnas på plats, för Yarden är den bästa inhemska spelaren som Israel fått fram på länge. Ett annat bekant namn i Indiana är finskan Henna Sandvik, som också gör sitt första år på college. Sandvik har startat ett par matcher för Finland i EM-kvalet, men har ännu inte någon av de tyngsta rollerna i Indiana, där hon snittar tolv minuter.
Från collegebasketen kan vi också notera att Caitlin Clark, Iowas unga stjärna, har tangerat ett rekord som Elena Delle Donne hade. De båda är nu de två collegespelare genom alla tider som uppnått 2000 gjorda poäng snabbast. Båda gjorde det i sin 75:e match, och för båda skedde under det tredje spelåret. Clark har nu halva den här säsongen och hela nästa på sig att öka poängskörden, men hon lär knappast nå collegebasketens poängrekord.
Poängrekordet innehas av Kelsey Plum med 3527. Hon nådde det 2017 och raderade då ut ett 16 år gammalt rekord. Det är totalt 13 spelare som har gjort över 3000 poäng. Tvåa på poängörarlistan är Kelsey Mitchell (3402), trea är Jackie Stiles (3393) och på fjärde plats återfinns Brittney Griner (3283). Delle Donne är nia med 3039. Om Clark håller samma takt som hittills (26,6 per match) kan hon i alla fall nå dryga 3000 och sluta topp tio genom alla tider.
Några dagar efter Caitlin Clarks poängnotering slogs ett nytt rekord, då Clarks parhäst i Iowa, insidespelaren Monika Czinano, även hon nådde 2000 karriärpoäng. För Czinano tog det dock lite längre tid. Hon är inne på sitt femte år på Iowa. Det är många genom åren som gjort 2000 poäng eller mer, men när Czinano nådde det blev det första gången någonsin i collegehistorien som två lagkamrater åstadkom det.
Breanna Stewart har nu landat i Turkiet, där hon skall spela resten av säsongen i Fenerbahce. Den saken gör att Fener får ses som kanske den största favoriten att vinna såväl den turkiska ligan som Euroleague. I våras föll ju Fenerbahce mot Sopron i finalen i EL, men då fanns inte Stewart i laget, och inte heller Meesseman. Med de båda, samt Iagupova, Kayla McBride, Kiah Stokes, Natasha Howard och fransyskan Olivia Epoupa i laget, blir Fenerbahce förstås svårslaget.
Utmanaren finns det dock gott om i Euroleague. Titelförsvararen Sopron vill förstås ha ett ord med i laget och USK Prag är som alltid starkt. Även italienska Schio går bra i år. Flera spanska lag, främst Avenida är också med i ligan och kanske årets överraskning i EL, polska Polkowize, som just nu leder den ena gruppen.
Fenerbahces ligakonkurrent i Turkiet, Mersin har nog sändå etts som den främsta utmanaren. Medstjärnor som Jonquel Jones, Dewanna Bonner, Tiffany Hayes, Quanitra Hollingsworth, Chelsea Gary och Briann January, har Mersin vunnit det allra mesta hittills den här säsongen, men utan att imponera. Det är som om coachen inte får ut det han borde av stjärngäng, som inte spelar som ett lag. Mersin lever enbart på stjärnornas individuella prestationer och måste hitta en ny struktur om det skall bli tävlan om någon titel framåt vårkanten. Häromdagen kom så beskedet att Jonquel Jones lämnar Mersin och i hennes ställe kommer veteranen Elisabeth Williams. Hon är en bra spelare, men bytet innebär definitivt en försvagning. Utan Jones i laget kan nog inte Mersin hota Fener. Och ingen annan heller, tror jag.
Apropå Turkiet, så kan vi notera ett klubblagsbyte för en av utlandssvenskorna. Maria Gültekin, som var med i det svenska landslaget i matchen mot Israel, startade klubblagsäsongen i Bursa i förstaligan. Nu återfinns Gültekin i Bogazici i andraligan, där hon hunnit spela ett par matcher. I Bogazici blir Gültekin lagkamrat med en annan svenska, Günesh Karaoglan, den förra AIK-spelaren, som även gjort en ligasäsong i Norrköping, 2018–19. Karaoglan är inne på sin fjärde säsong i Turkiet.
Ytterligare en svensk utlandsspelare har rört på sig. Det handlar om landslagsspelaren Abigail Asoro, som lämnat sin belgiska klubb Namur. Asoro uppges inte ha funnit sig till rätta i Namur, i synnerhet inte med coachen, portugisen Araujo. Det märktes i EM-kvalmatchen mot Israel att Asoro inte var i balans och sitt rätta jag, och att det berodde på situationen på jobbet står ganska klart. Någon ny klubbadress tycks inte vara klar för Asoro. Kanske finns någon svensk ligaklubb som fångar upp henne?
Såvitt jag vet är Abigail Asoro inte känd för att vara besvärlig eller inte kommer överens med folk eller coacher, men det verkar vara något på tok i den belgiska klubben. Namur är visserligen vidare till play-off i Eurocup men går halvknackigt i den belgisk ligan och miste nyligen ytterligare en av sina spelare. Namurs stjärna, den amerikanska centern Mikaela Vauhgn, har även hon lämnat kubben.
Till sist: Skall man ha en nyårsönskan så får det bli den att alla de bästa svenska spelarna ställer upp för landslaget under det sista EM-kvalfönstret i februari. Det kommer att krävas om man skall kunna gripa det lilla halmstrået som gör att Sverige kvalificerar sig till sommarens EM-slutspel.
Tapio Joulamo