Basket i Västerbotten

Detta är ingen exakt faktaredovisning och texterna ligger heller inte i exakt tidsordning. MrBasket.se är min privata hemsida och jag skriver om det som jag kommer ihåg och det som jag känner för eller emot.

Det finns kanske någon som kan ha en annan uppfattning om historiens gång men i så fall är Ni välkomna att höra av Er till mig så får vi se om min text behöver redigeras.

Basketbollen introducerades i Sverige av flyktingar från baltstaterna, som hade flytt undan 2:a världskriget.

Svenska Basketbollförbundet bildades 1952.

1960 – talet

1960 flyttade några gymnastikdirektörer till Västerbotten eftersom de hade fått anställning i Umeå.

Karl Evert Lindelöf från Malmberget och Jan Pålsson från Östersund var missionärerna som drog igång sporten i Umeå. Utanför seriesystemet startades fyra lag (Seminariet, Läroverket, Gimonäs CK och IFK Umeå). Det spelades spontana matcher mellan dessa föreningar. Inom kort lyckades man även få idrottlärare Rune Edebro att starta basketlag i Vännäs. Umeå var på den tiden en handbollsstad med flera lag i landets högsta serie. Basketen var hänvisad till små gymnastiksalar. Handbollen fick spela i Sporthallen.

1960 spelades matcher i basketboll mellan IFK Umeå, Yrkesskolan, Läroverket och Vännäs.

1960/1961 spelades en stadsmatch mot Sollefteå och Umeå överraskade genom att vinna den.

Jan Pålsson blev ombudsman i basket (ordförande)

1961/1962 vann Umeå Läroverks flickor något oväntat den Allsvenska skolcupen.

1962/1963 spelades ett flertal träningsmatcher i Umeå

1963/1964 KFUM Umeå tog som första förening upp basketsporten. Arne Jansson, Boden höll kurs i Umeå och KFUM Umeå träningsspelade mot Bodens BK. En träningsserie organiserades i Umeå området.

1964/1965 KFUM Umeå ställde upp i div 2 Norrland och belade en andraplats , en hårsmån från segrande SK Gränsen från Tornedalen. KFUM Umeå spelade en kvalmatch mot Djursholms IF om en plats bland de fyra lagen som fick kvala till Allsvenskan. Det blev förlust med några poäng. Calle Lindelöf blev vald till ombudsman. Umeå skickade deltagare till kurs i Boden. Den första domar och instruktörskursen hölls i Umeå. KFUM Umeå´s damer spelade i div 2. Träningsserie organiserades i Umeå området med div 3 och 4 för herrar samt div 3 för damer. Basketbollen var nu på allvar på uppstuds.

1965 den 15 september Bildades Västerbottens Basketbollförbund och Carl-Evert Lindelöf blev förste ordförande och tävlingsverksamheten kom igång på allvar. Torsten Lindgren från Östersund flyttade till Umeå 1966. Han hade ett stort basketintresse och blev 1967 Västerbottens andra förbundsordförande och satt kvar på den posten fram till hösten 1974.

De sportsliga framgångarna kom snabbt. Redan 1967 blev Östra Gymnasiet, till hela basket Sveriges förvåning Svenska Skolmästare då man vann med Janne Pålsson som ledare. 1968 var man återigen i final men den gången blev det silver. KFUM Umeå tog sig snabbt upp i seriesystemet både med herr och damlaget. Redan 1966 fick KFUM Umeå med Jan Brännström i J-landslaget. KFUM Umeå överraskade 1966 med att som nykomling vinna div 2 och dessutom klara av kvalet till div 1 som då var landets högsta serie. KFUM Umeå spelade i högsta serien div 1 66/67, 67/68 och 68/69. Säsongen 68/69 tog man sig dessutom till SM slutspelet. KFUM Umeå hade 1969 tre landslagsspelare, Janne Brännström, Kris Kibler i A-landslaget och Bo Liljeqvist i J-landslaget. Bo Liljeqvist (avled tyvärr för några år sedan) blev även uttagen till USA turne med J-landslaget.

1970 – talet

1970 hade antalet föreningar och skolidrottsföreningar ökat till 19 st och sporten hade fått ett fast grepp om skolorna i Umeå, Skellefteå, Vännäs, Robertsfors och Lycksele. 1974 blev Lars Högberg från Robertsfors länets tredje förbundsordförande fram till 1978.

1970 åkte KFUM Umeå ur Allsvenskan som serien nu hette. 1972 vann KFUM Umeå återigen både serien och kval och tog steget upp i högsta serien, men det blev en kort sejour eftersom laget tappade duktiga studenter som var klara med sina studier. 1973 var laget tillbaka i div 2.

Sandåkerns SK hade damlag i början av 70-talet. Lena Andersson, Marinett Lundström,Eva Renholm & Susanne Tegström var några av profilerna, Laget var framgångsrikt och tillhörde Norrlands toppen.

1971 begärde Haga SK att få föra över sin herrbasketverksamhet till Sandåkerna SK. Fusionen var snart ett faktum och Haga/SSK blev snabbt ett av Norrlands bästa lag. Framgångar innebär alltid ökade kostnader. Herrlaget prioriterades av SSK styrelsen. 1976 beslutade damsektionen att lämna SSK och föreningen IF Cometerna bildades.

Sten Carlsson & Calle Lindelöf (KFUM Umeå) och Annica Bergström (SSK & Cometerna) var de starka ledarna i Umeå i mitten på 70 talet. I slutet på 70 och början på 80 talet var det Lena Andersson i Cometerna, Peter Brändström i KFUM Umeå och Bo Lerner samt Lennart Lindström i KFUM Skellefteå, som var de starka ledarna men även jag var en starkt bidragande orsak till att sporten växte i länet. I Robertsfors fanns på 70-talet och början av 80-talet eldsjälarna Lars Högberg (avled tyvärr 22/5 2014 endast 71 år) & Björn Fält som höll igång skolbasketen och var bakom att RIK även hade ett div 3 lag. Både Lars Högberg & Björn Fält blev dessutom elitdomare med många uppdrag i de högsta serierna.

I augusti 1974 fick Västerbotten sin första basketkanslist då jag anställdes av KFUM Umeå. Till min stora glädje fanns en mycket omfattande ungdomsverksamhet. Vi hade 40 träningsgrupper varav 25 leddes av elever på dåvarande lärarhögskolan, som gjorde detta som sin praktik under studietiden. Calle Lindelöf som var handledare för lärarstudenterna fixade fram tränare för grupperna. En genialisk lösning som innebar stor ungdomsverksamhet med över 500 aktiva och 50 tränare/ledare som senare aldrig har överträffats.

KFUM Umeå fostrade många duktiga spelare vilket gav framgångar inte bara på elitsidan utan framförallt på ungdomssidan i t.ex i junior SM och flera topplaceringar i omfattande skolturneringar som skol SM och 70iaden. 1976 blev det brons för Sandåkerna SK i JSM nere i Ockelbo och KFUM Umeå spelade JSM semifinal mot Solna nere i Malmö i mars 1977 och föll med några få poäng och fick nöja sig med en fjärde plats. Jerry Selberg blev direkt efter matchen uttagen till J- landslagsläger av dåvarande coachen Mikki Herkel. Och kort därefter även till A-landslagsläger.

KFUM Umeås herr & damlag vann div 2 1975, 1976 och 1977 och kvalade varje år till Allsvenskan som var landets högsta serie utan att lyckas ta sig upp. Lagets stora profiler var Karin Bonnedahl & Eva Diehl.

1978 tog Cometerna över taktpinnen på damsidan och har därefter dominerat dambasketen i Västerbotten och periodvis även i hela Norrland ända fram till den trista nedläggningen 2009.

I augusti 1976 fick Västerbotten sin andra basket kanslist. Då anställdes Thomas Heetveld från Västerås av Öråns SK, Lycksele. Det blev starten på några år av stort basketintresse och seriespel i div 3 för både herrlag och damlag.

1976 – 1978 dök Universum Stars upp. Det var KFUM´s herrlag som fick Restaurang Universum som stor sponsor. Det var definitivt en av föregångarna när det gällde företagssponsring och i norrlandsfinalen om en plats i landets högsta serie mötte vi de som startade det hela Plannja Basket. Vi förlorade borta på hösten med 20 p och behövde vinna med 21 p för att gå till kvalet till elitserien då vi möttes på hemmaplan i mars månad.

I Stars spelade ”Sweet” Dee Harris, Jan ”Lingon” Lindgren, Jerry Selberg, Lennart Falkmer, Anders Hedman i Plannja Charles Barton, Lars Andersson, Josef Forslund m.fl en klassisk match som drog runt 800 åskådare i Sporthallen. Tyvärr så vann vi bara med 19p. Matchen dömdes av en långhårig Ulf Öhrman, Uppsala med moderiktiga byxor med utsvängda ben samt Lars Högberg, Robertsfors.

1980 – talet

Under början av 80-talet var KFUM Umeå, KFUM Skellefteå och IF Cometerna föreningarna med de stora framgångarna och de stora profilerna. KFUM Umeå var topplag i div 1 norra. 1981 var jag coach för Cometerna. Alla spelare utom en var juniorer och A-flickor men trots det lyckades vi med konststycket att klara kvalet och ta steget upp till Elitserien. Det var en jätteskräll i basketsverige. Laget fick utrymme inte bara i lokal media utan även i Aftonbladet och i SVT´s Sportspegel. Att det sedan bara blev en ettårig sejour i landets högsta serie var logiskt. Alla andra lag var mycket äldre och större, många med landslagsspelare men vi hade Pia Edvinsson, 192 cm och hon gjorde intryck på alla. Redan i december 1981, bara 2 år efter att hon hade börjat med basketboll blev Pia uttagen i det svenska seniorlandslaget endast 17 år gammal. Den 29 december 1981 fick vi i Cometerna den stora äran att arrangera just den seniorlandskampen mellan Sverige och Holland i Sporthallen. Sverige vann med några poäng, Pia fick spela och gjorde poäng till den stora publikens glädje.

Efter säsongens slut värvades Pia Edvinsson direkt till Solna och tog flera SM Guld med dem. Därefter blev det spel på college i USA med stor framgång. Pia Edvinsson är en egen produkt och en av våra mest meriterade spelare och förtjäner lite extra utrymme på min hemsida.

Att Pia Edvinsson började med basket är en saga för sig. Pappa Erling hade spelat basket i ett tidigt KFUM. Pia var inte särskilt intresserad utan valde höjdhopp i stället.

En augustidag 1979 var jag på friidrottstävlingar på Gammliavallen. Jag såg denna 15 åriga tjej på 192 cm hoppa höjd på ett imponerande sätt. Hon var ruggigt spänstig. Jag frågade tjejerna i Cometlaget, som jag tränade om det var någon som kände henne och att jag ville få med henne i vårt lag. Det visade sig att hon var klasskompis med flera i laget på Tegs Central. Bara några dagar senare dök hon upp på en träning. Ingen var mer målmedveten än Pia. Jag tränade henne extra i returtagning, passningar och straffkastskytte fram till seriestarten och det gav snabbt resultat. Hennes pappa berättade att på vilodagarna då sprang hon långa distanser för att förbättra konditionen.

När serien startade i oktober då hade vi en center som dominerade luftrummet och resultaten lät inte vänta på sig. Vi vann alla utom en match den säsongen. I den som vi förlorade på bortaplan i Gällivare blåste domarna stegfel eller 3 sekunder på Pia så fort som hon närmade sig motståndarnas 3 sekunders område. Jag är glad för att hon inte blev ledsen och slutade efter den orättvisa behandlingen. I kvalet till elitserien slog vi ut Hageby (numera Norrköping).

1982 tog Cometerna silver i A-flick SM och sedan JSM silver med samma lag, Något sådant har få lag i Sverige klarat varken förr eller senare. Det var för mig en stor sportslig upplevelse.

Under 1983-1985 hade Öråns SK skåningen Bertil Raalas anställd som konsulent. Ralas gjorde ett strålande jobb med ungdomsbasketen i Lycksele. Bröderna Tomas och Mattias Olsson är ett bevis på detta. Båda gick hela vägen till spel på elitnivå. Rolf Mellström och Mattias Jonsson tog ansvaret för basketen i Lycksele i slutet på 80 och början på 90-talet, de var då eldsjälarna bakom Öråns SK. Tyvärr så har basketen avsomnat helt i Lycksele under 2000-talet.

Coca Cola Cup var SBBF´s stora ungdoms event i slutet på 70-talet och början på 80-talet

med finalspel på Johanneshov i Stockholm. Klass 5 C från Mariehemsskolan vann 1980 Cupen efter 2 förlängningar. Matchens spelades inför 7000 åskådare. Trots att laget bestod av bara 6 spelare så spelade man med ett högt tempo och aggresivt. Jag minns fem av spelarna, Ann Ågren, Veronica Flodell, Ylva Linghult, Erika Strömsten och Helena Öhlund. Coach var Jerry Selberg.

1982 blev jag erbjuden jobb som basketkonsulent i Skellefteå.

Efter viss tvekan tog jag beslutet att ta chansen och se vad jag skulle kunna åstadkomma där. Skellefteå var redan då präglat av ”de gul svarta” AIK och intresset för basket var noll. Att få media att skriva något var i det närmaste omöjligt. Laget hade dessutom blivit toksist i div 2 och var nedflyttnings klara till 3:an. Det som var spännande var att ledningen hade som mål att avancera rejält i seriesystemet. Jag lyckades med konststycket att tjata oss kvar i div 2 med löfte till Norrbottens BBF om seriös satsning. Vi var snart uppe i en träningsdos på 4-5 ggr/vecka och resultaten lät inte vänta på sig. Jag hade dessutom turen att få hem några spelare (Martin Lundmark & Mikael Jalmby) som hade spelat på high school i USA året innan. Killarna hade fått lära sig mycket och blev de informella ledare som jag behövde i laget för att få snabba resultat. Vi blev omedelbart topplag i div 2 men för att ta sig till div 1 så krävdes det mycket mer eftersom de Norrbottniska div 2 lagen var bra, ofta innehållande nedtrappande fd elitserie spelare dessutom skulle vi i ett kval få möta lag från Stockholm som alla hade utländska spelare. Ledningen i Skellefteå var snabbt med på att vi behövde en amerikansk profil för att nå div 1 men framförallt för att få upp intresset för sporten.

Leo Brown som spelade i Jokkmokks div 1 lag tipsade oss att kontakta hans kompis Ike Person.

Ike satt hemme i Chicago och deppade. Han hade just missat kontrakt med Detroit Pistons. Jag skall inte gå in i detalj om hur det gick till när vi lyckades få honom till Skellefteå men så mycket vågar jag påstå att ”Ike” måste vara an av de absolut bästa utländska spelare som någonsin har spelat i en svensk förening.

Jag har goda minnen från åren 1982-1987 i Skellefteå.

Fantastiska killar och tjejer att jobba tillsammans med. Duktiga hårt jobbande ledare som Bo Lerner, Lennart Lindström & Anders Jonsson. Under de 3 första åren i Skellefteå var jag head coach för A-laget och vi nådde toppen i div 1, men sedan tog Ike över och förde upp laget till elitserien. Det kändes faktiskt som att ingenting kunde stoppa oss då. Vi hade sportsliga framgångar, sponsorer, media var med oss, publiken kom till matcherna, ungdomsverksamheten var stabil. Umeå som var basketens Mekka i länet hade vi seglat förbi med råge. Vi hade herrlag i elitserien, damlag i div 1 och flertal ungdomslag bland de bästa i länet. Norrhammarskolan tog dessutom Skol SM Guld 1985 för högstadieskolor. En strålande prestation bara det.

Seniorlandskamper i Umeå och Skellefteå 1983 och 1984

Med KFUM Skellefteå och Cometerna i div 1 toppen samt spelare i landslagen tilldelades länet två herrlandskamper 1983, mellan Sverige och Finland. Den 5 november i Skellefteå och den 6 november i Umeå. Jerry Selberg spelade i Sveriges lag. I november 1984 tilldelades vi även en dubbellandskamp för damseniorer mellan Sverige och Finland. Pia Edvinsson spelade i det svenska laget. Jag var ansvarig för eventen i Skellefteå och det blev lyckade och publika arrangemang. Nordiska Mästerskapen för dam juniorer spelades i Umeå våren 1985 med Cometerna och Kalle Selberg som arrangör. Stora profiler i laget var Ann Ågren och Liselott Andersson från Cometernas elitlag.

Avancemang till Elitserien blev klart i april 1986

Jag minns så väl när vi i ledningsgruppen satt i kanslilokalen på Stationsgatan i april 1986,

när den avgörande matchen i elitseriekvalet spelades i Västerås. På den tiden fanns inga mobiltelefoner. Lennart Lindström stod i en telefonkiosk och matade mynt när han live rapporterade till oss från matchen. Det blev förlängning och då tog givetvis mynten slut. Vi fick sitta ganska länge och vänta innan Lennart ringde upp igen och berättade att vi hade vunnit och att Elitserieplatsen var klar. Vilken otrolig bedrift av ett gäng killar från Skellefteå med en i och för sig väldigt bra amerikan Ike Person.

Skellefteå fortsatte att satsa på de egna produkterna och några spelare värvade vi från andra lag.

Håkan Henriksson var en av dem. En bra 1-1 spelare med ett bra skott hjälpte oss mycket till fortsatt framgång, men den spelare som betydde mest för fortsatt framgång var Ingemar Aasa som vi lyckades sno från Plannja. Ingemar fick för lite speltid i Plannja i förhållande till sin kapacitet tyckte vi och gav honom ett bud och han nappade. Han var en stentuff försvarare och hade ett fantastiskt 3p skott. Det var enkelt att passa inside till Ike Person som drog på sig dubblingar och tripplingar och som sedan gav bollen till back cuttande P-O Sjödin i high low spel eller till Ingemar som spottade up för en 3:a. Det var underbart att se dessa spelintelligenta killar lira basket på den tiden. De spelade redan på den tiden modernare än de flesta lagen i Sverige.

Det blev förlust för Skellefteå i premiären hemma mot Södertälje inför ett fullsatt Eddahallen, men den 28/10 1986 spelade vi hemma mot stora Plannja. Ingen trodde på Skellefteå men det blev vinst med 110 – 77 inför 1100 åskådare i Eddahallen. Det var en chock för många Norrbottningar. Ike Person levererade 36 p, P-O Sjödin 28, Martin Lundmark 14p och Mikke Jalmby 11p.

Försök att fatta att Ike snittade 34.4 poäng per match under sitt första år 86/87 i elitserien. Magiskt. Försök även att fatta att vi spelade i landets högsta serie med nästan bara unga killar från Skellefteå. Sammanhållningen i gruppen var kittet som födde framgångarna. Vi hade ett bra publikstöd på hemma matcherna men det var inte så konstigt med 95% egna produkter i laget. Per-Olof Sjödin & Mikael Jalmby togs ut i Nord vs Syd matchen (en All Star match där de bästa spelarna från de 6 nordliga lagen mötte de 6 sydligare lagen) som spelades i Eddahallen i Skellefteå inför 1300 åskådare. P-O Sjödin blev dessutom uttagen i seniorlandslaget. Skellefteå gjorde en suverän första säsong i elitserien och höll sig kvar utan problem.

1985 – 1989 var Ume Basket mycket framgångsrika i damernas elitserien.

Ume Basket var ett fristående elitlag med Comterena som farmarklubb. Kerstin Skagius, Anna Oscarsson Ulrika Plogner, Erika Åström och Eva Söderberg, är spelare som nådde det svenska Alandslaget. Kertsin och Anna var starters när Bengt Viström var coach. Ume Basket blev som bäst femma i Sverige 1988 men notera att det var med 9 egna produkter plus en amerikanska. Cometerna tog JSM silver även 1985 efter förlust mot Uppsala i finalen.

1987 var jag ”hemma i Umeå igen”. Tog mig an Cometernas div 2 lag och lyckades vinna serien och kvalet och ta steget upp till div 1. En stark prestation av tjejerna eftersom de bara var 17-18 år gamla. Efter det fick jag erbjudande om att träna Umeå Baskets damelitlag. Jag var egentligen tveksam. Kände mig inte redo för den nivån men tackade ja eftersom de tjatade och inte hade resurser till att köpa in en ny tränare till Umeå. Ersättningen var mycket liten men jag gillade läget och ställde upp.

I Umeå var Jerry Selberg under 1985 – 1989 den stora publikfavoriten som snabbt värvades till Alvik i Stockholm där han vann 3 SM Guld. Det blev även spel i Täby och Östersund samt massor av A-landskamper innan han avslutade sin karriär 1994/1995 med spel i moderklubben KFUM Umeå. Kuriosa är att jag coachade Jerry Selberg 1976 när han inledde sin elitkarriär och var även hans coach när han slutade sin karriär 1995.

Coacher som var framträdande under början av 1980-talet var Mikael Eldborn och jag med Cometerna & Ume Basket. Vi jobbade även ihop i Skellefteå 1985-1987. Tiden 1984-1988 var Sten Solander och Erik Brandén coacher med stora framgångar med Cometerna & Ume Basket i damernas elitserie. De hade bra resultat flera säsonger med en femteplats som bästa resultat 1987/88.

1988 – 1991 coachade jag Ume Basket. Vi behövde aldrig kvala för att hålla oss kvar i elitserien. En sjunde plats blev mitt bästa resultat med Umeå Basket.

1990 – talet

Säsongen 1991/1992 coachades Ume Basket av serben Igor Sredojevic. Det blev en sjuk säsong med 0 vinster på 22 matcher i elitserien. Serbens kunskaper var rent formellt stora men ledarstilen passade inte i Sverige. Sredojevic fick sparken inför kvalet. Tjejerna i laget vädjade till mig att ställa upp. Jag gjorde det för dem även om jag egentligen inte ville. Jag hade fått sluta året innan trots att jag gärna hade fortsatt. Vi vann alla matcher i kvalet och höll oss kvar i elitserien. Jag hade bra spelare och tjejerna hade roligt igen på träningarna trorts att vi tränade hårt då blev det bra resultat. Jag minns att VK krönikören frågade sig vad jag kunde göra. Skulle det verkligen kunna hjälpa med lite roliga träningar. Vi sitter nu med facit i hand. Laget höll sig kvar i elitserien utan problem men………….

Några av lagets tongivande spelare blev värvade till toppklubbar och några spelare blev gravida. Tjejerna som spelade i div 2 laget tyckte att steget till elitserien var för stort och tackade nej dessutom valde eldsjälarna i ledarstaben att kliva av. Det blev dödsstöten för Ume Basket som tvingades lägga ner verksamheten på hösten 1992. Att starta om i div 2 var inte aktuellt. Det skulle komma att dröja 8 år innan Umeå återigen fick elitseriebasket för damer.

Säsongen 91/92 avslutade vi som gillar basket genom att åka med Vasabåterna över till Finland och vidare till Helsingfors där en av EM grupperna för damer spelades. Vi stannade i tre dagar och fick se fina matcher. Det som var en extra krydda var att två Ume Basket spelare Ulrika Plogner och Erika Åström spelade i landslaget.

Under tiden 1992 – 1999 hade länet inget lag i landets högsta serie. Vi hade herr & damlag som började om i div 2 och man snart var man tillbaka i div 1 igen. Antalet föreningar minskade liksom antalet ledare och lag. Under slutet av 90-talet var det herrbasketen i KFUM Skellefteå och KFUM Umeå som spelade i div 1 samt Comterna UBF, som hade bra resultat i div 1. KFUM Skellefteå hade anlitet en karismatisk coach från Malmö som hette Dusan Petrov. Med hans kontakter plockade man in ett antal riktigt duktiga spelare från forna Jugoslavien och genast blev Skellefteå en maktfaktor i div 1 Norra med flera toppresultat och en serieseger. Tyvärr så kostade kalaset för mycket och Skellefteå drog sig ur serien.

1993/1994 tackade jag ja till att coacha KFUM Umeås herrar i div 2. Vi hade många duktiga spelare och när vi toppade laget med att ta in Scott Gobely från USA då vann vi serien och gick upp i div 1 norra.

Inför säsongen 1994/1995 i div 1 hade vi ett utmärkt lag med Jerry Selberg (sista elit säsongen) Mikke Jalmby, Urban Andersson, Scott Gobely, Magnus Lindblom, Johan Sandström, Claudio Lambert, Magnus Jönsson och många fler duktiga spelare. Inför juluppehållet hade vi vunnit de flesta matcherna och var klara för det så kallade ligakvalet (motsvarande dagens superetta). De tre bästa lagen från norra & södra div 1 skulle göra upp om vem som skulle få chansen till ligaspel. Vad som hände under jul uppehållet behåller jag för mig själv men jag kan säga att vi slutade sist i kvalgruppen med bara en vinst. Lika så bra kanske för KFUM Umeå ville inte satsa mer på herreliten, det kostade ju så mycket och man lade ner herrlaget som vanligt.

Sommaren 1996 bildades Umeå Nordics

På sommaren 1995 träffade jag Jörgen Moverare. En karismatisk volleyboll ledare som hade lett IKSU till stora framgångar. IKSU hade sagt upp honom och jag ville få med honom i en ny basketsatsning med målsättningen att nå nya Basketligan. Efter en tids betänketid så svarade han ja. Min plan var att jag med min erfarenhet och han med sitt kontaktnät vad gäller sponsorer skulle kunna klara av att föra ett herrlag till ligan. Målsättningen var att inom några år nå den svenska Basketligan. Jerry Selberg kontrakterades som tränare och flera intressanta nyfövärv tillkom. I april 1998 besegrade vi Lobas i i basketettans final i Gammliahallen och någon vecka senare fick laget inträde i Basketligan. Målsättningen att nå ligan på två år var uppnått.

Umeå Nordics blev inledningsvis en stor succé med vinst i premiär matchen mot M7 Borås inför 2200 personer i Sporthallen. Umeå Nordics vann 5 av 22 matcher under säsongen vilket var bättre än någon annan nykomling hade gjort tidigare. I maj var drömmen en mardröm för ledarna i Nordics. Basketbollförbundet visade ingen nåd utan man kastade ut Nordics ur ligan eftersom serieavgiften 25.000 sek inte betalades i tid. Ledningen i Nordics bönade och bad om att få fortsätta. Man lovade att betala inom kort då man väntade på en del bidrag. Förbundets TU sade nej. SBBF ansåg att organisationen var för svag och att man behövde ytterligare ett år i div 1 innan klubben var mogen för den nya stängda basketligan. Styrelsen för Nordics begärde då föreningen i konkurs. Att återvända till att harva i div 1 basketen var för dem inte ett tänkbart alternativ. Ordförande & kassör anklagades för ekonomisk brottslighet men frikändes tack och lov i tingsrätten.

1998 hade Cometerna hämtat nya krafter.

Huvudsponsoravtalet med Balticgruppen innebar att föreningen kunde satsa. De duktiga juniorspelarna Kicki Johansson & Pia Westerlund hämtades från KFUM Östersund och Mary Morning från USA. Seriespelet gick bra men inte kvalet. Luleå satsade ännu hårdare och genom att ta in en gigantisk center Nyree Roberts, 198 cm från Houston Comets i WNBA gick dem inte att stoppa. Besvikelsen var stor.

2000 – talet

1999/2000 då var det dags och Comets tog sig tillbaka till elitserien på våren 2000 med coach Magnus Lindblom och Peter Brännström vid rodret. CUBF missade kvalet men fick en friplats eftersom Sätila drog sig ur serien.

Det blev en tuff säsong 00/01 och laget fick genom kvalspel jobba sig tillbaka till elitserien. Takilya Davies visade upp lite trollkonster vid den avgörande matchen borta mot Arvika (som direktsändes i sportradion) och platsen i elitserien var grejad.

Säsongerna 2000 – 2007 var tuffa säsonger med en hård kamp för att behålla elitserie statusen. Säsongen 2007/2008 blev den bästa på många år med Amy Mohr som spelande coach och en 9:e plats och 7 segrar i Damligan men för ledningsgruppen var det tufft att kunna hålla ihop ekonomin men vi lyckades klara det med mycket små svarta siffror. Säsongen 2008/2009 blev tuff både ekonomiskt och sportsligt men med kämpatag så höll sig laget kvar i ligan. Vad som hände sedan följer en bit längre ner i texten.

Under början av 2000-talet hade KFUM Skellefteå ett bra div 1 lag som tillhörde serietoppen och man vann div 1 år 2001/2002 därefter valde man tyvärr att kliva av div 1 spel, men som alla förstår så berodde det återigen på ekonomi. I Umeå hade vi påbörjat en hårdträning med div 2 killarna i KFUM redan 2001. Vi blev ett topplag i 2:an och gick upp för spel i div 1 2002/2003. Några veckor före seriestart kände jag att jag tyvärr måste hoppa av uppdraget. Peppe Brännström tog över laget som fick en jobbig säsong i ettan.

2002/2003 var jag head coach för Umeå Comets med Gisela Claeson som assistent.

Vi hade som vanligt en tuff säsongsstart eftersom 9 av 12 spelare i laget bestod av egna unga spelare och vi hade endast 1 amerikansk spelare. Vi blev dessutom tvugna att skicka hem den amerikanska vi hade under hösten eftersom det uppstod en del s.k personliga problem. Jag fick ett tips om en viss Christy Bacon som just hade avslutat studierna på University of Wyoming. Hon hade fina stats och de personliga rekommendationer jag fick var positiva. Den 27 december 2002 landade Christy i Umeå och 13 dagar senare besegrade vi Luleå Basket för första gången på 10 år. Coach Lasse Johansson i Luleå Basket var inte glad efter matchen. Med Christy i laget vann vi några fler matcher och placerade oss på 9:e plats bara en futtig seger ifrån slutspelet. Efter avslutad säsong värvades Christy Bacon till Luleå Basket. Hösten 2016 spelar hon för Uppsala, gör sin 15:e säsong i Sverige, är Bullet i Gladiatorerna och deltar i fångarna på fortet. Det hade aldrig hänt om inte jag hade värvat henne till spel i Umeå Comets 2002. Tänk så det kan bli.

2003 tog jag uppdraget att träna KFUM Umeå´s div 2 lag igen. Ingen ville ta laget så jag ställde upp.

Vi startade en välplanerad försäsongsträning direkt efter valborgshelgen med tre träningar i veckan som leddes av Lars Frängsmyr med uppvärmning i Gammliaskogen, långa intervaller på Gammlias löparbanor, löpteknik, häckhop och hopp i trappor. Vi hade satt under 12 minuter på Cooper testet som ett grundkrav för att få börja träna med laget i hall i slutet av augusti. Jag måste säga att killarna imponerade på oss tränare. Jag hade runt 20 killar som dök upp på nästan varje träning. Flera av dem var inte tillräckligt bra i basket för att platsa i ett satsande lag men de gav trots detta allt. Jag hade några spelare som jag aldrig trodde skulle komma i närheten av 12 minuter på testet eftersom de vid starten låg på 15-16 minuter men alla fixade det och det gav mig huvudbry med laguttagningen. I truppen hade jag bl.a pg Peter Öqvist numera headcoach på liganivå och pg Erik Kemppainen som var hårsmånen från en plats i Plannja Basket året innan. Vi sopade rent i serien och tog direkt steget upp i div 1. Mitt jobb som coach var väl ok men utan bra spelare når man inga resultat så enkelt är det.

Året efteråt 2004/2005 fick jag en främlingslegion bestående av spelare från Umeå, Luleå, Örebro, Frankrike och det visade sig att det var många duktiga spelare. Efter att ha inlett säsongen med att förlora de tre inledande matcherna med en poäng vände det och vi började vinna. Vi tappade ingen hemmamatch i serien. Bortasegern i grundserien mot Luleå Steelers glömmer jag aldrig. Vi vann efter förlängning på dubbla buzzer beaters. Vi slutade 3:a och tog oss till kvartsfinal mot Srbija från Malmö. Vi föll med några få poäng i två raka matcher och blev utslagna. Laget var bra, hade liga potential men det kostade att spela i ettan och sponorerna /bidragsgivarna stod inte i kö så KFUM Umeå gjorde som så många gånger förr, man lade ner laget.

Herrbasketen hamnade återigen i en chock.

Det var ”femtielfte” gången på de senaste 20 åren som KFUM Umeå hade beslutat att dra sig ur div 1.

Hur skall man skapa klubbkänsla och framtidstro om föreningen lägger ner det framgångsrika laget så fort som det blir bra. Många slutade och många duktiga spelare lämnade Umeå och framtiden såg hopplös ut. Jag anser att det inte är rätt att alltid motivera nedläggningar med att laget måste dra in sina egna kostnader. Det kan man göra med ungdomslag men inte med lag som spelar i någon av landets högsta serier. Då måste en förenings styrelse/huvudstyrelse ta sitt ansvar och dra in nödvändiga slantar eller använda föreningens vinster till att stödja verksamheten. KFUM Umeå omsatte 2006-2007 nästan 40 miljoner. Jag tycker att föreningen borde kunna se en satsning på laget som bra marknadsföring men det tycker inte de. Att ständigt hävda att man inte vill riskera att ungdoms verksamheten drabbas och pga det så drar man sig ur högre serier är att skjuta sig själv i foten. Det är när man lägger ner som ungdomarna tappar intresset och byter till annan sport. Det finns massor av fakta om detta. Massor av talangfulla ungdoms spelare, som slutade tidigt pga att föreningen aldrig ville satsa på dem. Jag skulle kunna lista många här som slutade eller flyttade till annan ort för att kunna spela basket på hög nivå men avstår.

Under 2004 hade en Italienare med namnet Luca Romano flyttat till Umeå.

Vi blev ganska fort basket vänner eftersom bådas hjärtan klappar stort för sporten. Efter en tids eftertanke bildade vi två Umeå Virtus på våren 2005. Det fanns fortfarande kvar en stomme av bra spelare såsom Kurkinen, Kempainen, Biderholt, Danell, Boman, som studerade på UMU, samt Daniel Botold, Said Altumi. Lagbygget ganska lätt. Umeå Virtus sopade rent i div 2 och tog direkt steget upp i div 1. Redan år ett i div 1 nådda laget Final Four och rankades, som 15:e lag i landet. Finansieringen sköttes av Luca Romano med framför allt egna medel och några få sponsor kontakter, vilket givetvis var omöjligt i längden och laget lades ner 2009.

På ungdomssidan har länet varit framgångsrikt. En storhetstid under 1975 – 1990 gav ett flertal medaljer i olika Skol SM turneringar och KFUM Umeå, KFUM Skellefteå och Cometerna i Ungdoms och Junior SM. Umeå Virtus nått viss framgång med sitt U 20 lag. Framgångarna på seniorsidan är stora med tanke på att så få föreningar utövar basket och att basketsporten inte tillhör de 10 största sporterna i distriktet. Umeå har i höst både herrlag & damlag i landets högsta basketligor. Flera av Sveriges största städer har inte samma framgångar. Den 6 juli 2015 drog sig Solna Vikings ur herranas basketliga. Försök att fatta att Stockholm saknar herrlag i landets högsta serie under tiden 2015-2018. Har en känsla av att det kommer att påverka basketsporten neagtivt när det gäller mediabruset. När mediabruset tystnar då sviker även den lilla publik vi har. Om dessutom landslaget inte lyckas då är basketen i total mediaskugga.

2007 och 2008 fick Cometerna återigen arrangera landskamper. Cometerna fick arrangera EM Kval för damer mellan Sverige och Slovakien den 15 september 2007. Det kom 1123 åskådare vilket innebar succé även om Sverige förlorade. I september 2008 var det dags igen. Vi i Comets fick arrangera EM Kval för herrar Sverige – Georgien i Gammliahallen. Sverige vann och arrangemanget blev lyckat med drygt 1600 åskådare. Jag har under åren arrangerat 5 A-landskamper och detta var nummer 4 och 5. Om jag skall vara riktigt ärlig så är jag ganska nöjd med dessa arrangemang men det skulle inte ha varit möjligt att genomföra dem utan mina många duktiga medhjälpare som alltid har ställt upp ideellt. Det som är trist är att det nu verkar som att det är slut med decentraliserade matcher. Alla matcher skall tydligen spelas i Södertälje, Norrköping eller Uppsala. SBBF pratar om att logistiken är besvärlig till Umeå och Luleå men att byta flyg på Arlanda och flyga till Umeå eller Luleå tar ju inte längre tid än att åka buss till Norrköping eller Södertälje.

Den sista juni 2009 hände något negativt för basketen i Umeå – tycker jag.

Cometerna bildad 1976 lades ner efter 33 års framgångsrik verksamhet. De svarta siffrorna var klart hanterbara. Jag skulle ha föredragit några års stålbad ekonomiskt, seriespel på lägre nivå och fortsatt verksamhet men KFUM´s locktoner om ekonomisk stöd och administartiv hjälp blev för starka för basketstyrelsen i Cometerna och man valde att ta steget över till KFUM. Jag var tveksam till övergången till KFUM eftersom jag kände till historien så väl. 1994 lade KFUM ner sin dam & flickverksamhet och skickade alla till Cometerna. Nu hade man återskapat den genom att ta över Cometerna.

Övergången till KFUM hösten 2009 startade bra. Vi hade en bra verksamhet med 24 tränings grupper och 16 av dem kom från Cometerna. På KFUM Umeås huvud styrelses årsmöte i mars 2010 hyllades basketens ordförande och även jag för den fina verksamheten. Inkomsterna från aktivitetsbidragen, övriga bidrag samt medlems & träningsavgifter täckte med råge ungdomslagens verksamhet. Överskottet från breddsidan och sponsormedel var tillräckligt för att hålla elitlaget levande men givetvis med en minimal budget som tidigare.

KFUM Umeå hade dessutom en uttalad målsättning att man ville satsa på en ungdomskonsulent och det var Amy Mohr som var tilltänkt i den rollen. Amy Mohr var Umeå Comets stora profil sedan 2007 skulle finansieras av huvudföreningen – trodde vi.

2010 – talet

Satsningen på Amy Mohr som ungdomskonsulent rann ut i sanden eftersom KFUM Umeå´s huvudstyrelse under hösten 2010 med mycket kort varsel beslutade att ungdomsverksamhetens ekonomi helt skulle separeras från elitverksamheten. Amy Mohr skulle nu betalas av elitlaget och jobba gratis för ungdomsverksamheten när vi trodde att vi hade blivit lovade att KFUM skulle ta hennes lön. Det kom som en total överraskning och budgeten för 2010 var ju redan fastställd. Flera hundratusentals kronor som redan fanns i budgeten försvann och elit verksamheten fick själv finansiera kostnaden för Amy Mohr som redan var på plats i Umeå. Det var början till dödsstöten för damelitlaget.

Under alla år i damligan hade Umeå Comets alltid klarat sin ekonomi bra, de flesta åren utan röda siffror. Detta har varit möjligt eftersom elitverksamheten fick ett omfattande ekonomiskt stöd från ungdoms sidan med ungdomssidans goda minne och på det viset hade basketstyrelsen tänkt sig att det skulle fungera även i KFUM Umeå Comets. Utan ungdoms verksamhetens stöd var det näst intill omöjligt att hålla igång dam elitlaget. Utan ekonomiskt stöd från KFUM Umeå skulle det helt enkelt inte gå att bedriva elitlaget vidare. Genom att separera ekonomin sköt man elitlaget i sank. Detta faktum kände alla till men trots detta gav KFUM Umeås ledning klartecken till fortsatt spel i damligan. KFUM ville helt enkelt inte ta på sig den neagtiva PR som en nedläggning skulle innebära.

Efter 1 år med separat ekonomi mellan elit & ungdom började tongångarna bli negativa. Det var inte direkt oväntat eftersom flera hundra tusen i budgeten hade ryckts undan från elit-basketverksamheten både 2010 och 2011 och basket styrelsen hade ingen möjlighet att fylla luckorna med sponsormedel. Damelit laget Umeå Comets behövde nu ytterligare stöd från huvudföreningen för att klara sin verksamhet och det fick man. Kostnader som basketsektionen inte kunde betala för elitlaget godkändes och betalades av huvudföreningen. KFUM godkände även fortsatt spel i damligan både 2010/2011 och därefter 2011/2012. Det konstiga var att huvudstyrelsen inte reagerade. Huvudstyrelsen hade elit-bokslut från säsongerna 2009/2010 och 2010/2011 men godkände trots det fortsatt spel i damligan 2011/2012.

Det har förekommit uppgifter i media om att en konkurs var nära förestående

med det är helt taget ur luften. KFUM Umeå har starkare ekonomi än de flesta föreningarna i Umeå och alla fakturor betalades i tid. Det enda som stämmer är att KFUM´s huvudstyrelse beslutade att lägga ner damernas elitverksamhet eftersom de ansåg att den kostade för mycket. Huvudstyrelsen har ju beslutat om nedläggning av både herrlaget och damlaget flera gånger tidigare så beslutet var inte någon överraskning för de som känner till historien. Trots KFUM´s återkommande miljonvinster under de senaste åren för sin sociala verksamhet så har man aldrig haft viljan att satsa på den ideella verksamheten basket. Basketboll, har varit KFUM´s varumärke sedan 60 talet.

Gå ner på stan och fråga 1000 personer om de vet vad KFUM Umeå är. Jag svär på att minst 60% svarar basketboll. Nej I stället för att satsa på basketsporten valde man konstigt nog istället att lägga ner elitlaget och skatta bort vinsterna under åren 2009-2012.

I media framställs åren 2000 – 2010 i damligan som värdelösa. Umeå Comets ”det notoriska bottenlaget” hånas med jämna mellanrum. De 5 – 6 personer som kämpade hårt i många år för att behålla elit statusen för dambasketen förtjänar lite bättre. Även nuvarande aktiva ledare i Umeå BBK/Udominate Basket talar ibland illa om åren då Umeå Comets kämpade för att hålla sig kvar. Det verkar som att man anser att det var bortkastade år.

Tänk om jag och några till i Umeå Comets hade gett upp 2005-2006-2007 när det var som tuffast med att få ekonomi och det sportsliga att gå ihop då hade Umeå idag inte haft ett lag i damligan . Udominate Basket hade inte existerat. Det skulle inte ha speltas någon SM Final i Umeå 2015, 2016, 2017 och 2018.

Beslutet 2012 att lägga ner damelitlaget klingade väldigt illa

med tanke på att KFUM Umeå bara ett år senare valde att backa upp herr elit laget till div 1 satsning och, som grädde på moset gick in som huvudsponsor till spel i den Svenska herr Basketligan. Kanske beror allting på att KFUM Umeå numera har en helt annan ledning än på KFUM Umeå Comets tid. Jag gratulerar herrarna men beklagar damernas öde. Det är inte mer än rätt att KFUM Umeå satsar sina vinster på de ideella verksamheterna som dessutom ofta är året runt verksamheter och inte tillfälliga projekt.

2017 läser vi nu och KFUM Umeå har dragit in stödet till Umeå BSKT helt vilket innebär ett mycket stort hål i BSKT:s budget som inte går att fylla. I juni 2017 fick KFUM dessutom besked om att man inte längre får kommunens stöd för att fostsätta verksamheten med ensamkommande. Eftersom nästan hela föreningens verksamhet har byggts upp runt detta så är krisen total. Minst halva personalstyrkan kommer att säga upp. Basketen kommer med stor sannolikhet inte att erhålla något stöd under 2017/2018, kanske kommer alla medlemmar i stället att tvingas till att stödja föreningens fortsatta existens.

KFUM har alltid lagt ner när det har blivit kostsamt.

Så fort som a-lagsverksamhet har börjat att kosta då har ledningen dragit ur herr eller damlaget från seriesystemet. Detta har hänt många gånger som Ni säkert har noterat i texten ovan och det har hänt fler gånger än vad jag har exakt koll på eftersom jag inte har jobbat för KFUM Umeå mer än 6½ av 40 år i Västerbotten. 1994 tyckte KFUM dessutom att det inte var lönsamt att konkurrera med Cometerna UBF och lade ner all dam & flickverksamhet. Mer än 150 unga tjejer slutade direkt med basketboll när inte KFUM Umeå längre ville driva verksamheten vidare. De ville helt enkelt inte gå över till deras antagonist Cometerna och det kan jag utan vidare förstå. Fighterna klubbarna emellan var lika tuffa som när Skellefteå AIK och Björklöven drabbar samman. Konkurrensen och rivaliteten som fanns mellan Cometerna och KFUM Umeå fram till 1994 fostrade dessutom fler och många gånger bättre kvinnliga basketspelare än vad dagens organisation klarar av. Ett par nya basket föreningar i Umeå Kommun med både ungdoms och elitverksamhet skulle vara en bra utveckling. Tyvärr så orkar inte jag starta och dra igång det tåget.

Förenings ansvar

Jag tycker att det är ansvarslöst av KFUM Umeå att bedriva bred ungdomsverksamhet men inte erbjuda möjlighet för de som vill satsa att kunna göra det i sin egen förening. Det får någon annan ta hand om. Det är särskilt dåligt i en stad som Umeå där det inte finns någon annan som kan ta över dem som vill satsa på elitbasket på damsidan. Just nu har KFUM Umeå tur eftersom UD finns i damligan och BSKT i herrligan, men hur många platsar på den nivån.

I Umeå borde det även finnas ett div 1 lag både för damer och herrar så att de basket intresserade under eliten alltså i KFUM Umeå kunde sikta åtmindstone mot div 1 spel. Nu måste man flytta om man inte platsar i elitlaget.

Varför bedriver man egentligen basket verksamheten i KFUM Umeå ? Gör men det för bara för att kunna redovisa många medlemmar och erhålla stora aktivitetsstöd och olika sociala bidrag ? Målsättningen kan knappast vara att utbilda och fostra nya duktiga basketspelare även om det borde vara ett viktigt mål. Det finns ingen bättre ekonomi än att vara självförsörjande på spelare. Att slippa värva.

Jag har själv inte lyckats med att få KFUM att satsa på basketen under mina totalt 6½ år som anställd i KFUM Umeå (1974-1978) samt (juli 2009- feb 2012). Jag har alltid hoppats att ett nytt synsätt skulle komma. Kanske med några nya i KFUM´s huvudstyrelse men så blev det aldrig under den tid som jag var anställd i föreningen. De basketungdomar som vill satsa på att bli riktigt bra kan bara spela junior och div 2 basket men det är ingen utmaning på sikt. Man behöver många års hård träning och matchning på div 1 nivå innan de har någon som helst chans att kanske ta en plats i någon av ligalagen.

Alla kostnader var godkända av ledningen i KFUM Umeå

I en del media framstod det som att jag var ansvarig för den dåliga ekonomin under 2010/2011 (även om mitt namn aldrig nämndes), men så var ju inte fallet. Varje kostnad som damligalaget hade under 2009-2011 då jag var ansvarig, var godkänd och attesterades av enhetschef, ekonomichef och föreningsdirektör i föreningen. KFUM´s huvudstyrelse godkände fortsatt spel i damligan både 2010 och 2011 trots att det var kostsamt. Ledningen hade givetvis kunnat dra i nödbromsen tidigt men de godkände den fortsatta satsningen på damelitlaget.

Säsongen 2011/2012 hade jag inget ekonomiskt ansvar utan endast ungdomslagens arrangemang och elitlagets match arrangemang. De i ledningen som tog över besluten och driften av elitlaget från maj 2011 får ta ansvaret för ekonomin under 2011/2012. Våren 2012 hade jag dessutom lämnat föreningen.

I januari 2012 meddelade KFUM Umeå´s huvudstyrelse helt plötsligt att de efter februari inte längre skulle betala några kostnader för damelitlaget. Jag kan förstå att de som då var ansvariga för elitlagets verksamhet slet sig i håret över det märkliga och okunniga beslutet. En förening kan inte helt plötsligt sluta att betala sina räkningar mitt i en pågående säsong. Har man gett sig in i leken får man leken tåla heter det och det hade KFUM Umeå gjort när man anmälde sig till säsongen 2011/2012. Huvudstyrelsen för KFUM Umeå hade godkänt fortsatt spel i damligan och då får man faktiskt lov att fullfölja en säsong med allt vad det innebär fram till bokslut.

KFUM Umeå sparkade alltså 2012 återigen ut sin damelit verksamhet från föreningen (senast 1994) . De som vill satsa hänvisas återigen till någon annan. Turligt nog fanns det några elsjälar kvar som lågan inte hade slocknat för.

Umeå Basketbollklubb bildades under våren 2012.

En grupp personer samlades och pratade igenom sitauationen och bildade en ny förening med namnet Umeå Basketbollklubb. Under sommaren fick Umeå BBK en huvudsponsor och laget började att kallas för Udominate Basket efter företagets namn. Jag fick också jobbet tillbaka i september. Det kändes bra eftersom jag bara hade 1½ år kvar till pensionen.

2012/2013 blev en bra säsong för dam elit basket i Umeå. En femteplats i serien blev till slut en delad tredjeplats med Luleå Basket (Northland).

Den 3 april 2013 ett drygt år före min pensionsdag blev jag uppsagd av Umeå BBK eller Udominate Basket som laget numera heter. Man motiverade det med att det var ”arbetsbrist” under sommaren och att man behövde spara pengar. Man var heller inte beredd att erbjuda mig nyanställning till hösten trots att jag pga en whiplashskada har ett bidrag från AF som täcker 85% av lönen. Den resterande 15% har jag ju alltid själv dragit in med råge på olika sätt. Jag insåg att de helt enkelt inte ville ha mig kvar i föreningen. Jag packade ihop och slutade samma dag.

– Sorgligt var det. Och det är klart att jag blev lite arg, men sorgligt är ordet. Överallt i världen, i vilken klubb som helst, i vilken sport som helst, hade man inte gjort på det sättet. Att inte visa respekt. Det var inte ett värdigt slut. Efter en tids besvikelse och viss bitterhet gick känslorna över i en befrielse och en lättnad. All den tid och alla de egna medel som jag har plöjt ner i basket åkern under åren kan förhoppningsvis gro vidare.

Jag kunde givetvis ha gått ut i media och sagt vad jag tyckte om behandlingen. Det hade kunnat bli en rejäl pajkastning. Jag avstod och tänkte som vanligt på basketsportens bästa. Kanske borde jag ha tänkt på mig själv i stället den här gången.

2013/2014 blev resultatet för UD en fjärdeplats i grundserien och återigen en delad tredjeplat denna gången med Sallén. Vi basketälskare fick även se dam matcher i den Baltiska Ligan. Dessutom kryddades basketen med att Umeå BSKT avancerade till herrarnas basketliga.

2014/2015 blev den bästa som Västerbottnisk basket någonsin har haft. UD silver och BSKT 9:a. Kan kanske jämföras med 87/88 då Ume Basket damerna blev 5:a och KFUM Skellefteå 8:a i elitserien.

UD´s deltagande i Eura Cup var en höjdare. Villeneuve från Frankrike var ett fantastiskt baskelag.

2015/2016 innebar återigen en silvermedalj för UD. Umeå BSKT kämpade sig kvar i ligan genom en fortsättningsserie och det var väldigt roligt för oss basketälskare. UDs deltagande i EuroCup var intressant. Hemmamatchen mot Dynamo Moskva var årets bästa men tyvärr samtidigt årets sämsta publiksiffra.

2016/2017 blev historiskt för herrbasketen. BSKT lyckades hålla plats 8:a i serien och fick spela kvartsfinal mot BC Luleå. Luleå vann med 3 – 0 men det var trots det en trevlig sportslig upplevelse. Umeå BBK/Udominates målsättning var solklar. SM Guld var det enda som räknades men Luleå Basket blev för tredje året i rad förstarka och vann med 3 – 1 i matcher.

2017/2018 Är Västerbottnisk baskets bästa år hittills. Umeå BBK/Udominate tog återigen silver och Umeå BSKT placerade sig på femte plats i herrarnas basketliga. Det blir spännande att se om det resultatet kan förbättras till kommande säsong.

Jag är som sagt glad över att nya människor har tagit över stafettpinnen och för basketen vidare. Tyvärr så verkar föreningarna ha svårt att stärka sina organsiationer och det innebär stora svårigheter att kunna hävda sig på t ex sponsormarknaden i Umeå. Utan en stabil organsiation så når man kanske tillfällig framgång – inte mer.

Efter 45 år på basket barrikaderna har jag gjort mitt på elitnivå och ägnar mig nu åt att träna barn och tonåringar. Om de slutar lyssna på mig då lägger jag ner direkt.

Jag är speciellt glad över att se mina f d spelare som, Michael Jalmby, Urban Andersson och Christoffer Lundström samt Sebastian Sandberg leda Umeå BSKT i Basketligan herr. Jag ser dessutom Jerry Selberg som jag coachade 76 – 78 samt 94 – 95 sköta NIU, lokala basketgymnasiet. Några utav mina tidigare dam spelare såsom Liselotte Andersson, Ulrika Pettersson, Jenny Järvholm, Maria Dahlgren och Eva-Lotta Strömsten har klivit fram som baskettränare för sina döttrar och deras kompisar. Jag hopas att fler kliver fram och hjälper till med att lyfta basketsporten till högre höjder.

Jag önskar alla basketarbetare i Västerbotten ett stort

LYCKA TILL !

Torbjörn Björnström

Fakta

Det fanns 19 föreningar med basket på programmet i Västerbotten 1970. Många av dessa var skol IF. Denna siffra har aldrig överträffats. Antalet aktiva var dock inte fler än ca 300 st. Antalet föreningar har varierat mellan 8 – 15 under de 53 år som har förflutit. Maj 2018 finns det vad jag vet 12 föreningar i länet med basketverksamhet. KFUM Umeå, KFUM Skellefteå, KFUM Coasters/Obbola, Umeå Virtus, Minerva IF, IKSU Basket, Umeå BBK, Umeå BSKT & Nordmaling dessutom har Storuman, Dorotea och Vilhelmina kommit igång. Totalt rör det sig idag om kanske 800 aktiva.

När basketen var som starkast i Västerbotten (1980-1988) då fanns det ca 1500 spelare (KFUM Skellefteå 600 mix)(KFUM Umeå 350 mix) (Cometerna 300 fl) (Öråns SK 100 mix) (Robertsfors 20 po) ( (IKSU 40 mix) (Nysätra IF 15 fl) (Vindelns IF 15 fl) (Bygdeå IF 15 fl) (Sävar IK 20 fl)