Av Jonte Karlsson

Har nu på höstregnens högsäsong ägnat en del tid åt att se och läsa om internationell basket. Det finns ju mängder att välja på och jag har varit på de flesta nivåer och botaniserat. Efter att ha läst LeBron James kommentar på twitter angående Lakers försäsongsresa till Milwaukee, så blev jag oerhört fundersam och kände mig nödgad att skriva några rader om egon samt avsaknaden av lagförståelse.

Egentligen började min fundering tidigare. Speciellt då det gäller NBA spelare som har en förmåga att uttrycka sig på en nivå som övergår mitt förstånd. Anthony Edwards i Minnesota Timbervolwes, en av de stora unga stjärnorna, gav i en intervju det famösa påståendet ”att ingen undantagen Michael Jordan under 90 talet hade någon färdighet/talang för att spela basket. Idag har alla det”

Som ni förstår så gick topplocket på flera av basketens största legendarer som gav uttryck för vad de tyckte. Se gärna följande klipp på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=me3vIJLX-LU&pp=ygUzMTUgbmJhIGxlZ2VuZHMgc2hhcmUgdGhlaXIgcHJvYmxlbXMgd2l0aCB0b2RheXMgTkJB

Vi har alla rätten att tycka men frågan är varför den nya generationen inte kan ge respekt åt de som var före deras tid? Anthony Edwards är dessutom en fantastisk basketspelare och erkänd av alla samt nybliven OS guldmedaljör. Med tanke på vad han tjänar samt hur mycket han hyllas undrar jag vad han vill med ett sådant här uttalande?

När sedan LeBron James går ut och ifrågasätter varför Lakers måste flyga till Milwaukee för en försäsongsmatch så häpnar jag. Detta är alltså en spelare som vissa anser vara den bäste genom tiderna, han tjänar en halv miljard om året och flyger alltid i Lakers (eller eget) privatjet, han lyckas få med sin egen son i sitt NBA lag (kanske inte att han platsar om vi skall vara ärliga) och så gnäller han över en flygresa som han inte vill ta för att han är trött! Dessutom på twitter så att alla kan läsa det. Detta twitter , med sin uppsjö av ”fake news”, förgiftar det samhälle vi för tillfället lever i. Bara idioten Trump, och några till,  har ju lyckats bli förbjudna att använda det alla andra tydligen är välkomna att nyttja.
Herre je vad LeBron sjönk i mina och många andras ögon. Men egon bryr sig om sig själv så det påverkar inget. De skall ju alltid tycka och anser att det är det viktigaste som sker i den värld där de befinner sig.

Det blir ännu lustigare med Edwards som i sin intervju säger att han inte kan prata om den tiden då han vare sig såg dem spela och än mindre var med. Ändå så fortsätter han och säger det han säger. En riktig knallkork i mina ögon.

Jag börjar förstå varför NBA spelet är som det är idag. De handlar inte längre om lag utan om individer och stjärnor. En stjärnstatus som svaga journalister hjälper till att bygga mer än någonsin tidigare efter som alla vill vara med den framgångsrike och det är sällan någon vågar/vill ifrågasätta det ”stjärnorna” säger.  I mina ögon en farlig väg att vandra…Om inte så kan vi ju kika på en del av de världsledare som finns i politiken idag?

Ni som läst mig tidigare vet att det var länge sedan jag slutade titta på NBA. Jag kan förstå att den yngre generationen har sålts in marknadsmässigt och inte har någon möjlighet att veta vad basketboll egentligen var för spel från början. Det är idag anpassat med regler och annat för att just vara en sport för de stora stjärnorna och det är vad de yngre känner till och då blir det som det blir. I en lagsport, i alla fall för mig, så är alla spelare viktiga samt delaktiga i om vinster skall inkasseras. Det är ”laget före jaget”! Vill du som egospelare hävda dig själv så tycker jag att du kan välja en individuell sport.

Nu kommer de yngre som läser att säga, jo den där gamla gubben är bara bitter. Det brukar vara standardsvaret till oss äldre bara för att vi inte tycker som den yngre egogenerationen. Men det är klart att om de yngre inte kan diskutera med de äldre samt acceptera andras åsikter så är ju kortet med bitterhet enkelt att dra! Bitterhet ligger inte för mig. Däremot har jag en mängd åsikter. Alla har ett val och det innebär att ”When you get older you either get bitter or better”

Så vill ni se på lagbasket, och i mina ögon, riktig basket så finns det mängder av bra europeisk basket med toppen Euroleague att kika på. Det är dessutom lätt att se de andra europeiska cupmatcherna samt de bästa inhemska ligorna. Där härskar fortfarande lagsammanhållning och lagspel samt givetvis klubbkänsla. Både för många spelare men framför allt för publiken. Att se inramningen till en match i Serbien eller Grekland slår allt som NBA kan producera. Anledningen är just passionen, kärleken och tillhörigheten för alla inblandade.

Jag som även följer SBL noga ser också tecken på att NBA attityden börjar mattas. Många av de amerikaner som denna säsong spelar här i SBL är lagorienterade och bra individer. Dessutom har många av de unga svenskarna en attityd som även den är klädsam där de inte ständigt pratar om sig själv (där finns det tyvärr avarter) och det gillar jag.

Jag vill gärna avsluta med att denna text är vad jag tycker. Det innebär, att jag inser att det finns fler svar än de jag ger och det accepterar jag. Det är vad som kallas demokrati. ”Egoism är en sjukdom som gör alla sjuka utom den som har den”. Låt oss komma ihåg det!

Av Tapio Joulamo

I WNBA pågår slutspelet. De fyra högst rankade lagen: New York, Minnesota, Cincinnati och Las Vegas, vann sina kvartsfinalserier i två raka. Av någon anledning var spelordningen sådan att de högre rankade startade med två hemmamatcher, så det blev en ganska enkel resa för topplagen. Därmed tog säsongen över för Indiana och Caitlin Clark, en säsong som inte varit någon annan lik, framför allt vad gäller intresse. Antalet utsålda arenor i ligan ökade från 45 förra säsongen till 154. Sammantaget ökade publiken under grundserien med dryga 48%. Till största delen kan de här siffrorna tillskrivas Caitlin Clark effekten. Rookien från Iowa har på egen hand förändrat WNBA, både på och utanför planen.

Indiana snittade 17 036 åskådare under säsongen, högst i WNBA och en ökning mot föregående år med hela 319%. Sju av Indianas bortamatcher flyttades till NBA-arenor och flera av dem drog åskådarskaror på över 20 000. Toppnoteringen blev matchen Washington-Indiana i september, då det sattes ett publikrekord för WNBA med 20 711.

Indiana hade egentligen ingen chans mot Connecticut i kvartsfinalen, men kan trösta sig med att man vann 20 grundseriematcher jämfört med 13 året innan. Och så blev det ju ett slutspel för första gången på åtta år. Dessutom kan man anta att klubbens kassa har stärkts rejält.

Första lag att bli klart för final blev New York, som i sin semi fick revansch på Las Vegas efter förra årets finalförlust. NY vann den moraliska finalen med 3–1 i matcher och satte spiken på bortaplan i en match som hade det mesta. Bättre än så blir det inte. Vem som blir New Yorks finalmotståndare, Minnesota eller Connecticut, vet ni förmodligen när den här texten publiceras, för den semin gick till en femte match. Kanske liten fördel för Minnesota, som har hemmaplan. I finalen, som startar på torsdag, är trots allt NY storfavorit, oavsett vem som blir motståndare.

Att NY slog LV i semin var helt logiskt. De har varit bäst hela året och t e x vunnit alla matcher utom en mot Las Vegas den här säsongen. New Yorks har vässat sitt försvar ordentligt jämfört med 2023 och är förödande effektivt framåt, anförda av den fenomenala Breanna Stewart.

Stewart i all ära, men det dräller av offensiva hot i New York, bland dem Sabrina Ionescu, som imponerat oerhört och definitivt tagit steget till den absoluta gräddan av dambasketspelare. Vi kan nog förutspå att det amerikanska landslagets bakplan från och med nu och många år framåt kommer att utgöras av Ionescu och Caitlin Clark. Det blir något att bita i för konkurrenterna.

Den stora sensationen i New Yorks lag, och i WNBA, har dock varit tyskan Leonie Fiebich, som gör sin första säsong i ligan. Och som hon har gjort det. Efter att ha spelat ströminuter i början av året har Fiebich har slagit sig in i förstauppställningen i NY, ligger nu på runt 30 minuter per match och är en tung faktor i NY. Hon har fått stort förtroende av coach Brondello och inte undra på det. Fiebech sitter som handsken i New Yorks lag. Hon tar konsekvent bra beslut, tvekar inte att ta sina lägen när hon får dem och är så duktig i 1–1 försvaret att hon kan användas på motståndarnas guards, trots att hon själv är nästan 195 lång.

Fiebich är en utomordentlig skytt utifrån. Hon sätter 43% av sina treor, med vilket hon rankas som fyra i ligan bland alla som skjutit fler än 200 treor. Och det som ger henne riktig offensiv spets är att hon är så bra på att utnyttja sina styrkor i transition. Hon har under säsongen satt 67% av sina skott i transition, som ger henne fenomenala 84 i måttet eFG% (effective field goal percentage), där treorna alltså får ett högre värde. Tyskland har nu tre spelare i WNBA och det är inte att undra på att deras landslag på några år tagit klivet in i den yppersta Europaeliten. Tyskland kom ju sexa i EM förra året och följde upp det med att kvalificera sig till OS i Paris, där de kom sjua. Utan att överdriva kan vi nog räkna med att Tyskland kommer att leverera stort i nästa års EM på hemmaplan.

Breanna Stewart valdes inte till MVP efter grundserien, utan det blev A´Ja Wilson som fick utmärkelsen för tredje gången i rad. Det var ett helt okontroversiellt val. Wilson är den bästa spelaren, inte bara i WNBA utan i hela världen. Hon blev i år den första spelaren att göra 1000 poäng under en grundseriesäsong. Hon var bäst i ligan i gjorda poäng, 26,9 per match och i blockar (2,6), samt tvåa i returtagning (11.9). Under OS i Paris kunde var och en se varför hon är bäst. I dessa tider, när resten av världen börjar knapra in på amerikanernas försprång. Wilson var   den stora skillnaden. Hon ”räddade” nästan på egen hand USA ett flertal gånger och såg till att guldet åter hamnade i USA.

Wilson är bäst just nu, men Caitlin Clark blir det kanske en dag. Hon blev inröstad i ligans förstalag tillsammans med Wilson, Napheesa Collier, Breanna Stewart och Alyssa Thomas. Självklart blev också Clark utsedd till årets rookie i WNBA. Och medan vi är inne på årets utmärkelser: Cheryl Reeve blev välförtjänt vald till årets coach för sitt jobb med Minnesota. Bästa sjätte spelare blev Tiffany Hayes i Las Vegas.

Det tillkommer ett lag i WNBA nästa år, Golden State, och ytterligare två, Toronto och Portland, 2026. Inför Golden States inträde nästa år är det nu klart att ”expansionsdraften” kommer att äga rum 6 december. Då kommer Golden State att få plocka en spelare från vart och ett av de tolv lag som nu finns i ligan. De tolv befintliga lagen får dock ”skydda” sex av sina spelare som inte kommer att vara tillgängliga för Golden State. Det blir förstås spännande att se vilka som spelare som dels blir skyddade och vilka som Golden State därefter kommer att välja. Men så ”enkelt” blir det dock inte, eftersom det är tillåtet för Golden State att göra ”trades” med de andra lagen i samband med expansionsdraften. Det kan ju uppstå alla möjliga situationer, t e x att Golden State vill ha två spelare från lag A. Då kan de göra en deal och erbjuda lag A den spelare de valt från lag B i utbyte mot den spelare de är ute efter.

trots att matchen bara marknadsfördes på sociala medier. Det får man vara nöjda med i BSKT. Tyvärr väljer man att inte annonsera i lokaltidningen. Det tycker jag är en miss av BSKT ledningen. Det måste få kosta en slant att sälja in en hemmamatch.

Bildskärmen fungerade och ljudanläggningen som är ny var riktigt bra. Speakern skötte sig utmärkt liksom publiken som lät som 1500. Ljudnivån på musiken var lite för hög men bara lite och det är ett gott betyg.

Jag förstår att BSKT tvekar att annonsera med tanke på lokaltidningens låga intresse för att skriva om basketsporten, men man får absolut inga random besökare som läser blaskan utan annons.

VK har valt att inte heller streama matcherna som övriga lokaltidningar gör så då försvinner även den marknadsföringen. Basketen får helt tydligt inte kosta.

Inför matchen mot Borås fanns det ingen förhands text i tidningen bara hockey, fotboll, innebandy, hockey, hockey. Kanske är det ett måste för BSKT att annonsera fysiskt i papperstidningen för att få en artikel med bild inför hemmamatcherna.

Det som BSKT presterar i Borås matchenvarierar mellan heaven and hell. Unga oerfarna amerikaner varvar atletisk uppvisning med junior misstag.

Omställningen till att spela i Sverige där domarna ”bara blåser för benbrott eller dödsfall” är en chock för många.

Det är häpnadsväckande vad som kan passera på en basketplan i SBL herr idag utan åtgärd från domarna. Det vackra spelet är som bortblåst. Jag mår illa.

Det ojusta och fysiska spelet suger musten ur många och när matcher skall avgöras då är bensinen är slut.

Jag skrev efter OS att toleransnivån på kontakt kommer att höjas ytterligare i SBL inför säsongen och precis så har det blivit. Toleransnivån är nu galet hög.

Jag hoppas verkligen att BSKT kan klara av den här säsongen och få lite medgång i slutet av matcherna snart.

Två sådana här smällar kan få många att tveka och få förlustraden att fortsätta att  växa.

Personligen känner jag så här.

Det är inte längre den basket som jag vill se som visas upp så jag har bestämt mig för att trappa ner tittandet på SBL herr både fysiskt och genom stream. Det är inte längre en njutning att titta på min älskade sport i alla fall på SBL herr som mer liknar wrestling än basket.

Jag väljer i fortsättningen helhjärtat Viaplay och ser Euroleague och Courtside1891 och tittar på Champions League.

Godmiddag

BSKT förlorade i Uppsala på söndag med 76 – 75. Jag har inte sett matchen och jag tänker inte se den heller. Ni slipper en personlig analys.

Jag har kollat play by play och tycker att det är märkligt att BSKT inte fick något straffkast och inte kunde göra någon poäng de sista 4 minuterna vid 65 – 75.

Ska det bli same procedure as almost every year ?

I morgon tisdag är det hemmapremiär i SBL. Borås kommer på besök och om du känner till historien då vet du att segrarna mot Borås under de senaste 10 åren är lätträknade.

Jag hoppas att BSKT kan bjuda på en bra fight och ”leverera en Högsboskräll”. 

Trist är det att notera att Umeå basketarenas stora TV skärm inte fungerade under den senaste helgens innebandymatcher i högsta ligan. Hinner man fixa den till tisdag kväll ?

De långa digitala skylten står dessutom utomhus vid fotbollsplanen där reklamen knappt syns i solljus eller regn.

Tänk dig B-löven match utan fungerande Jumbotron och digitala skyltar under nästa hemmamatch. Det kan väl aldrig hända.

SBL dam fick några timmars uppmärksamhet av mig i helgen och det visade sig att de som har sagt att ligan återigen är sämre har rätt.

Det är häpnadsväckande att se bristen på teknik, skytte och speluppfattning. Drillar man bara strukturerat spel och defensiva rotationer ute i klubbarna

Alvik är ganska bra det skrev jag för en vecka sedan och det gällde även i helgen. Dom samspelar bra. Tivenius, Teigland och Levin väldigt bra, men gör inte Tivenius stegfel ganska ofta och kommer undan med det ?

AIK tycker jag borde ha vunnit med Brown, Hansson och Lucacovicova. Jag tror att AIK laget missade minst 10 layup lägen i bara första halvlek och då kan man inte vinna en jämn match. AIK kommer att bli bättre och bättre.

Södertälje vann lätt mot ett svagt Visby. Jag förstår inte hur Visby tänker nu för tiden när dom sätter ihop sina lag. Förr var Visby en maktfaktor men inte längre. Är det hockeyn och innebandyn som har tagit alla resurser ?

Luleå BBK var nu tillbaka i det extremt täta kladdförsvaret och det skrämde Eos så till den milda grad att dom inte fick ihop mer än 39 pinnar. Rättskiparna släppte dessutom det mesta på planen.

Norrköping ser ganska bra ut men har mött för dåligt motstånd för att kunna värderas på riktigt. Östersund, Eos, Visby och Mark/Borås och Uppsala gör upp om de 2 sista slutspelsplatserna.

Godmiddag

som konstigt nog ingen elitförening i Umeå har satsat på att använda. Vildmannen och Draken är symboler för regementet i Umeå som fortfarande är en stor arbetsgivare med stor betydelse för staden. Båda symbolerna skulle sitta snyggt på Umeå BSKT´s speldräkt.

De fyra publik starkaste lagen fick hemmamatch i den första omgången i SBL herr. Inte var det någon tillfällighet att de fyra ”restaurang klubbarna” fick hemmamatcher och chansen att håva in 100 papp netto direkt.

SBL ville också få en inledande omgång med höga publiksiffror och det fick dom. Ibland undrar jag om det är det sportsliga som styr eller bara business.

Den nya inkast regeln känns gammaldags i mina ögon. Det blir ofta missförstånd bland både spelare och domare. Sekretariat personalen måste fatta blixtsnabba viktiga beslut ibland om dom kan trycka på signalen eller inte. 

Känns väldigt konstigt att vi har infört den regeln när man inte använder den i FIBAS tävlingar ute i Europa och inte i Euroleague heller. Det kanske fungerar bra i Spanien men inte här. Lägg ner direkt.

Domarna verkar ha oerhörda problem med charge bedömningen och vilka tacklingar som man skall tillåta. Handkontakt och stegfel har man nästan helt slutat att blåsa på. Spelare kommer tom undan när man sticker in fel arm mot attackerande spelare och skapar kontakt . Helt galet.

Det är meningen att matcherna skall gå snabbare men i stället har vi fått mer strul. Vi kan väl ändra till 2 ggr 15 minuter och spela som vanligt i stället. Hahaha.

Efter förra helgens premiär i den franska damligan skrev jag att Frida Colas gjorde en bra match. Jag trodde att Frida Eldebrink hade gått och gift sig. Igår stod det Eldebrink på linnet och hon spelade hela matchen och återigen bra. Tyvärr andra raka förlusten för nykomlingarna.

Godmiddag

Två helsidor  om BSKT i dagens lokaltidning är jättebra och väldigt trevligt men den har givetvis ingenting att göra med mina utsvävningar om den svaga mediabevakningen av Umeå BSKT. Texten och foto har givetvis producerats under arbetsveckan. Ett måste inför seriestarten.

Notera att det är 60% foto och bara 40% text. Det är vad man orkade med för stadens basketlag i landets högsta serie inför seriestarten. Det finns många intressanta frågor som man kan ställa till icke media tränade spelare för att få ihop en bra artikel men om man inte ställer dem så…….

Jag hoppas självklart att jag får helt fel vad det gäller tabell placeringen för Umeå BSKT. Den 27 september placerade jag laget 9:a av 10. Det kan faktiskt bli 4-5 lag som fightas om slutspelsplatserna. Alla borde ha som målsättning att bli sämst 6:a. Du vet varför.

Borås tog en säker seger mot Nässjö som jag har haussat upp. Sonko visade upp lite av sin normala coach stil och fick fart på laget.

Är inte Andreas Person i form eller har han ngn skada ? Person är ligans i särklass mest underskattade spelare. Jag skulle signa honom direkt om jag var sportchef med cash.

Köping som har tippats som topplag av många inklusive mig i september blev helt avklädda uppe i Luleå igår.  Loaiza höll sig cool i boxen.

Synd att vi i Umeå inte får se deras guard Chavez live i Umeå förrän i mars. BSKT har 2 borta på hösten och 2 hemma på våren. Märkligt upplägg.

Gustav Hansson har i sommar utvecklat sitt pointguard spel ytterligare. Han läser av P&R situationerna bättre och han har tillfört en långsam skottfint i repertoaren som ger en hel del betalt. 19 pinnar i första är vasst.

Högsbo slog mästarna Norrköping i deras egen kula i premiären. Härlig injektion för Högsbo.

Nykomlingar brukar kunna sprattla till i inledningen av en serie. Dom är ofta ej så väl scoutade då. Högsbo har BC Luleå hemma på tisdag och Borås borta nästa fredag. Jag tror att dom tar en av de matcherna.

Kul att se Jonathan Peleg så bra. Han var bra när han spelade i Umeå trots fotproblem och han var omtyckt.

Om du har läst HOOPS då vet du att jag hade Högsbo sist i serien i september men samtidigt hade jag dem som årets Dark Horse. Dom spelar väldigt bra tillsammans.

Imorgon är det premiär för Umeå BSKT. Jag hoppas att dom är väl förberedda på Uppsalas varierade försvarsspel. Nyckeln brukar ofta vara att inte bry sig utan bara fortsätta med sitt ordinarie grundspel så löser det sig. Att bli stirriga mot en 2 – 3 zon är förödande.

BSKT borde kunna matcha Uppsala på alla positioner och Uppsala borde får en del problem med BSKT´s guards. Om alla är friska och krya då borde BSKT kunna vinna den matchen men jag är lite tveksam eftersom jag tror att Uppsala kommer att spela mycket zon. Zonförsvar är underskattat.

Godmiddag

Ledningen för SBL vill att Umeå BSKT skall marknadsföra laget så att det kommer publik på matcherna.

I Umeå är det lika svårt som att sälja konserverad gröt – allting går inte att sälja med mördande reklam.

Om SBL bara fattade och förstod hur ointressant basketen i Umeå är för dem på sportredaktionen så skulle man kanske ha förståelse – knappast

Det blir snabbt stora rubriker och undersökande artiklar om basketen när det gäller skandaler eller skulder till stat och kommun och räda siffror i bokslutet men inte några intressanta reportage om nyförvärven eller ambitionerna när det är dags för seriepremiär.

Man skulle kunna tro att Umeå BSKT spelar i ”lingonserien” med tanke på avsaknaden av reportage. OK det var en lite artikel i veckan om det fina bokslutet, men det hade varit en helsida om det hade varit ett stort minus.

Varje morgon när jag går in på vk.se då dominerar B-löven nyhetssidorna och på sportsidorna är det mer hockey och fotboll och återigen fotboll trots att herrarna är i ”division 3”.

Innebandyn kommer därefter pga att det finns fyra lag i den högsta serien.

Är det förresten så låg nivå på innebandyn i landet när 4 lag från Umeå platsar ? Björklöven kallar jag för B-löven för dom är verkligen B och verkar aldrig bli A.

Man kan tycka att det i rättvisans namn borde finnas någon rim och reson hur man fördelar spaltmillimetrarna men så är inte fallet varken på vk.se eller i papperstidningen. Allting styrs av det intresse som journalisterna har och dom är definitivt inte intresserade av basket.

För basketen räcker det inte ens med bra resultat för att få rejält med utrymme i Umeå media. Om man vinner många matcher i fotbollens div 1 (div 3) då äger man sportsidorna.

Igår var det premiär på årets SBL mellan Jämtland och Södertälje. Det var något helt annat än de träningsmatcher och cupmatcher som Jämtland har visat upp.

Om dom får spela det aggressiva och fysiska försvaret på hemmaplan hela säsongen då kommer dom inte att tappa många matcher hemma. Södertälje hade faktiskt ingen chans. Dom hade långa stunder problem med att få bollen över mittlinjen.

Undrar om Rajacic blev orolig. Han har ju sagt att han flyttar till Östersund om laget hamnar topp fyra kommande säsong. Det är inte omöjligt. Jefferson blir så klart kvar och Rajacic flyttar inte även om Jämtland vinner SM Guldet.

På söndag har Umeå BSKT seriepremiär borta mot Uppsala. Det borde finnas en bra chans till vinst om dom får försvaret att klaffa. Uppsala borde få problem med framförallt med BSKT´s guards som alla håller riktigt bra nivå.

Jag tittade på Euroleague premiären mellan Bayern München och Real Madrid igår. Det var nog inte många som trodde på Bayern. Definitivt inte jag, men dom överraskade med seger och nye coachen Gordon Herbert blev stor hjälte.

Matchen dömdes av bl a Saulius Racys som bor i Stockholm och har dömt i den svenska SBL i många år.

Vad jag förstår så dömer han av någon anledning inte i den svenska SBL längre. Jag skulle vilja veta varför. Stämmer det att det är schism med SBBF som ligger bakom ?

Det skulle vara nyttigt för de svenska spelarna att ha en internationell topp domare som de respekterar och ser upp till. För de svenska domarna skulle det vara lärorikt och nyttigt att få döma med en mångårig Euroleague domare.

Champions League startade också den här veckan. 76 – 87 till Teneriffa borta mot Karsiyaka sänder signal om att ö-laget kanske är lika bra i även om man har väldigt många nya spelare. Huertas är skadad, men Willis, Kramer och Schrubb är starka nya spelare med krutet torrt.

Godmiddag

Umeå IK damfotboll går återigen ut med en vädjan till Umeå Kommun och till Näringslivet om hjälp för att kunna överleva.

Det borde även Umeå BSKT ha gjort för några år sedan när det ekonomiska läget var på katastrofnivå men prestige förlusten var då för stor för ledningen så man valde att hålla tyst och köra på och skulderna ökade.

Med den nya ledningsgruppen har BSKT fått ordning på ekonomin och det är beundransvärt men i slasken ligger fortfarande nästan en miljon i skulder och troligtvis även någon gammal surdeg. Det lär ta minst ett år till innan ekonomin är helt i balans och föreningen kan satsa igen.

Jag tycker att Umeå IK gör rätt som vädjar om hjälp. Dom borde få hjälp av Umeå Kommun för kommunens PR lever på idrotten. Utan idrotten inga rubriker i media om Sveriges duktiga idrottsstad.

Tyvärr så tror jag inte att dom får hjälp den här gången. Det är nu en gång för mycket.

Det är tredje räddningsbegäran av Umeå IK på de senaste 10 åren och det är bara att konstatera att UIK nog måste trappa ner sin satsning.

Jag trodde att SBL för Umeå BSKT var över i våras när det ekonomiska läget blev offentligt, men ledningsgruppen har gjort ett Houdini trick som är beundransvärt. Nu gäller det att hålla i och genomföra stålbadet för då finns det en framtid.

Det har gått två veckor sedan incidenten i Köping då coach Loaiza attackerade Umeås Omar Krayem och Krayem försvarade sig. Båda blev så klart direkt utvisade resten av matchen.

Vid lunchtid idag fick jag reda på att både Loaiza och Krayem slipper ytterligare bestraffning.

Jag kan bara konstatera att jag tycker att det är otroligt att inget ytterligare bestraffning tillkommer.

Det sänder konstiga signaler att man faktiskt kan komma undan med sådant. Man vill antagligen vara snäll mot båda parter inför seriestarten. Konstigt är det.

Godmiddag

Lång tågresa och ingen Ruffin blev för tufft för Nässjö. För första gången spelade coach Larsson dessutom med alla 4 jänkare plus Gustav Hansson. Då var dom alldeles för starka för Nässjö. Luleå har kapacitet var så säker. När Sjöberg kommer i form blir dom svåra. 

Det duger inte att skylla på tågresan för med dagens ekonomiska förutsättningar får nog de flesta lagen i SBL nöja sig med lokaltrafiken and ”take the snake”. BSKT genomgår ett ekonomiskt stålbad och reser med minibussar hela hösten. Tufft men nödvändigt.

Luleå spelade inte lika slarvigt kladd försvar som man gjorde i Nässjö. Där åkte man på minst 10 desperata korkade foul pga överaggressivt försvar. Spelarna verkade överladdade då. Nu var BCL redo för match. Det gäller att skärpa till sig inför kommande bortamatcher och se till att man har rätt anspänningsnivå.

Behåll Svenska Cupen men gör om till fri anmälan för lag från div 1 och uppåt. Låg avgift för att stimulera till anmälan.

Kostnadsutjämning på allt i varje match mellan hemma och bortalaget för att stimulera till anmälan. 2 domarsystem så klart.

Lag från lägre division får fördel av hemmaplan i kvalmatcherna.

Regionala matcher i rond 1 och 2 med en match och direkt utslagning. SBL lag som anmäler sig seedas till 1/8 finaler direkt. Final Four under en helg.

Euroleague starten för herrarna närmar sig.

Jag har sett en ganska många lag  och följt spelarförflyttningarna under sommar och höst och det är bara att inse att ligan blir riktigt spännande att följa.

Real Madrid har varit den självklara favoriten inför säsongsstarten de senaste åren men nu är det helt nya förutsättningar. De grekiska skeppsredarna satsar mer än någonsin och de blir årets favoriter. Här kommer HOOPS tips på hur det ser ut efter grundserien.

Panathinaikos

Olympiakos

Real Madrid

Barcelona

Fenerbace

Monaco

Milano

Partizan

Baskonia

Maccabi Telaviv

Zalgiris

Crevna Zvezda

Bayern München

Paris

Lyon

Alba Berlin

På damsidan ser Fenerbache alldeles för starka ut för att jag skall kunna tro på något annat än en walk in the park för dem.

Godmiddag

Jag har i princip lagt av med  att regelbundet följa SBL dam sedan A3 drog sig ur, men eftersom SBL herr inte har startat och Cupen tog paus så passade jag på att kika lite på några av de damlag som skall tillhöra toppen enligt experten.

Wadling, Lindstrom, Kraker och Hägg imponerade i premiären när Luleå körde över SBBK. 

Kvartetten dominerade totalt och laget spelade med högt tempo och god intensitet. Hedlund, Alem och Persson kompletterade väldigt bra.

Det som skiljer LBBK i år från i fjol det är att dom spelar bättre balanserat försvar med mindre korkade kontakter. Konstant tät press utan ständigt kladdande händer.

Laget är utan tvekan redan nu ett finallag och om Allis Nyström dyker upp i laget efter årsskiftet då blir dom vassare. Är det någon som minns Amy Mohr som spelade i Umeå Comets till 2010 ? Kraker är en Mohr kopia.

Södertäljes lag ser på papperet hyfsat ut men flera spelare  verkade vingliga och lite otränade. Både Gustafsson och Mirkovic är rätt bra om dom är i form. Dom hängde helt enkelt inte med i Luleås tempo och det kostade foul.

SBBK drog på sig foul både ute på mittplan och under korgen pga av att man låg ett steg efter hela tiden. Luleås försvar fick SBBK ut på sidorna och som alla vet så är det så mycket lättare att spela försvar när bollen är på sidan.

Jag tittade även på Högsbo mot Alvik och jag måste säga att jag blev överraskad över Alviks frejdiga spel. Hegestrand, Tivenius och Levin var riktigt vassa.

Så länge som orkan fanns kvar spelade man ganska jämnt med Högsbo. Alvik kommer att ta många fler skalper i år.

Det var jämnt ända till halvtid men det berodde nog en del på att Kelliher fick 2 foul på 2 minuter i inledningen och fick sitta på bänken resten av halvleken.

Det var tydligen hög anspänning för även Alva Stark drog på sig en snabb teknisk foul i början av matchen.

Stark har några spelare med bra kvalitet och ganska stor bredd på laget så det lär nog gå bra för dem i år men jag tvivlar på SM Guld som Nick R tror så Starkt på.

Dagen avslutades med att studera Frida Colas i sin debut i Chartres i den franska basketligan. Chartres är nykomlingar och i match ett mötte man topplager Bourges.

Efter en bra premiär blev det minus 13.  Frida var starter och spelade mycket. Hon var riktigt bra. Såg vassare ut än i fjol i Södertälje. 

Godmiddag

Svenska Cupen är inte intressant bland SBL klubbarna. Jag undrar vad det beror på att man har återupptagit den. Var det någon som fick en idé om att man på så vis skulle ge SBL lagen träningsmatcher inför säsongen ? Det sköter klubbarna bäst själva.

Om lördagens matcher tycker jag så här.

Köping spelar bra men nog såg du väl att Borås tog dessa matcher i Cupen som rena träningsmatcher. Inför match ett sade coach Sonko att man inte hade lagt ner någon tid på scoutingen av Köping och att man bara koncentrerade sig på sitt spel. 

I match nummer två var det tydligare. Borås matchade hela tiden två amerikaner med tre svenskar. Man toppade aldrig laget. Coach Sonko var ännu coolare på sidlinjen än  vad han var i Köping. Han som brukar dirigera och skutta omkring stod still med händerna i fickorna på sina jeans. Om Borås verkligen hade satsat på 20+ så hade det varit möjligt. Den extra kostnaden ville man inte ha.

Ärligt talat så såg det ut på samma sätt ifrån Jämtlands sida eller så har nya coachen Kehris inte riktigt koll på laget. Att ha både Johansson, Czerapowicz och Jefferson på bänken när Uppsala spelar zon stora delar av matchen är ju lite väl konstigt. Dom är ju lagets bästa skyttar.

En erfaren spelare som Desport irrar omkring på planen, sätter screens men får inga passningar från jänkare som vill ha stats.

Det såg faktiskt ut som att inte heller Jämtland ville gå vidare till dyra cupmatcher i december.

Uppsala spelar riktigt bra med enbart svenska spelare. Coach Garcia ger dessutom de unga spelarna mycket speltid och dom växer för varje match. Jag har dissat Uppsala i förhands men dom blir farliga för Umeå BSKT i premiären på söndag.

Den nya inkastregeln skapar stor förvirring. Det visas ”varnande finger” och delas ut tekniska foul i nästan varje match dessutom så har domarna helt plötsligt tvingats att börja springa. Jag tror inte att domarna gillar regeln. Den passar i Spanien där spelet har varit snabbt i alla tider men inte här.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Dags för SBL start i en serie där en vinnare skall koras efter att nuvarande liga startade säsongen 1992/93. Tänk vad tiden går!
Stora favoriter är givetvis Norrköping men jag tänkte lägga tippandet åt sidan (det är så många andra som gjort ett bra jobb där, tror de i alla fall) och fokusera på en annan punkt som jag anser vara viktig i år.

Jag har genom åren publicerat krönikor för SBL samt diverse tidningar från norr till söder under ligans livstid. I år kommer jag fokusera på Expressens SBL sändningar och dels kommentera själv, vara expert (hatar det ordet), dels studioankare med Johanna Dahlén vid ett flertal tillfällen. Så några krönikor blir det inte, förutom möjligen någon gång då jag skriver åt min vän här, Torbjörn Björnström.

En regnig sommardag gick jag genom mina tidigare krönikor och noterar att jag ofta återkommer till samma ämnen. Det gör jag även denna gång och det är väl ett tecken på att det jag tycker inte har någon påverkan och det är därför bra att det kommer fram nya krafter som krönikörer.

Under försäsongen har jag hunnit med att se en del matcher, både live samt på webben, och noterar till min förskräckelse att gnället på domarna fortsätter och möjligen värre än någonsin. När coacher och spelare redan under försäsongen ägnar stor tid på att klaga på alla domslut så känner jag en viss oro inför kommande seriestart. Det övergår mitt förstånd att de inblandade kan fortsätta på den tidigare inslagna vägen. Att bli förbannad ibland tillhör spelet på elitnivå, men detta ständiga smågnällande på nästan varje domslut?  Det ger verkligen ingenting av värde till någon som vill vara med här. Framför allt inte för publiken. Nu har regler införts för att spelet skall gå snabbare men så blir inte fallet då det i stället skall diskuteras efter mängder av domslut vilket stoppar tempot.

Förutom det så tror även hemmapubliken att de skall bete sig som hemmacoachen (de förstår uppenbarligen inte bättre) och så buas det och gnälls även från deras sida. Snacka om trist stämning när vi skall se matcher.

Jag kan inte heller förstå argumenten om att domarna skall vara så dåliga, tjänar mer pengar än spelarna, tränar inte, har taskig attityd och förstör för svensk basket. Kan någon komma med en konstruktiv lösning i stället? Nää gnället och egna antaganden finns bara där utan några som helst förbättringsförslag från de gnällande.

För ingen vill betala för att utbilda domarna mer och framför allt vill ingen ta hit de bästa domarna från Europa då det är för dyrt. Ingen vill heller bli domare då det inte är kul att få gnäll fastän de får så mycket betalt. Hur fan går den ekvationen ihop?

Ingen coach förstår heller att de med sitt viftande och gnällande påverkar publiken, sporten och sponsorerna vilket de absolut gör. För att inte tala om hur de påverkar sina egna spelare som givetvis gör som coachen, då det verkar vara OK att gnälla. Jag har sagt det förut och säger det igen: Ta bort domarna och döm själva som när vi spelar 3–3 på gatan. Coacher och spelare kan alla regler enligt dem själva och dessutom kan ni ju dela på domaravgifterna. Jag är säker på att detta skulle bli en monumental succé’ då alla skulle vara glada och objektiva mot varandra. Det kanske är bäst att påpeka att jag raljerar så ingen på de sociala medierna går i taket och känner sig kränkt. Givetvis fungerar inte mitt förslag och därför måste vi, oavsett vad vi tycker anpassa oss. Alternativet är vi ju inte beredda att stå för ekonomiskt.

Nu är det ju inte bara coacher och spelare som skall ha kritik i den här debatten. Klubbdirektörerna är ju ytterst ansvariga och att de, som skall sälja det här, tillåter de egna att fortsätta gnällandet och göra vår produkt sämre i mångas ögon är ju faktiskt även det remarkabelt.
För att inte tala om domarna själva som tillåter alla aktörer att fortsätta. Egentligen är ju ni de enda som kan styra det här åt rätt håll. Skicka ut spelare och coacher som upprepar sitt dåliga beteende. Stå för en linje som rensar upp i sporten och låt oss vara de första som tar tag i problemet. För alla vet ju att det finns i alla bollsporter på alla nivåer idag där dessutom de flesta tycker det är tråkigt att både se och uppleva.

Och på tal om gnäll. Ni noterar ju givetvis att även jag gnäller eftersom jag skriver det här. Uppenbarligen är jag inte bättre än någon annan vilket jag håller med om. Dock erbjuder jag mig gärna att vara med i diskussioner som neutral för att få till ett bättre klimat för sporten. Jag har ju i alla fall en viss erfarenhet i form av spelare, coach, klubbdirektör samt förbundsanställd. Om någon har en konstruktiv idé så går det bra att höra av sig.

Så låt oss därför alla i år bara hålla käften och spela. Gärna med entusiasm och kampinslag på gränsen till det tillåtna. Visa att vi bryr oss med känslor och kroppsspråk men på ett sätt som engagerar. Det kommer gagna oss alla.

På Facebook blev det aktivitet när faktiska siffror kom fram om SBL klubbarnas ekonomiska läge. Genast börjar man spekulera om diverse små förändringar men det är mycket stora förändringar som behövs för att komma ner på rimliga kostnader.

När små klubbar hade ekonomiska problem då sade många till mig att bl a BSKT får börja jobba och sluta klaga. Det är inte reglerna eller restaurang klubbarnas fel. Inte skall dom starka behöva anpassa sig efter dom svaga.

Nu är det ”dom rika” som darrar och verkar vara på väg att tappa sin maktposition. Då sprider sig paniken i SBL leden.

När jag läser de texter och förklaringar som Södertälje och BC Luleå ger om nuvarande förlustsiffrorna får jag en stark känsla av att läget är allvarligare än så.

Jag har i HOOPS sedan 2014 menat att SBL herr och dam är en enda stor kuliss som till sist kommer att kollapsa. Damkulissen kollapsade med start 2021 och 2022 och fortsatte 2023.

Är det som nu händer början på slutet ? Jag tror att man till sist inser att det krävs en total makeover.

Kan ni förstå hur det var möjligt att t ex lagen i både herr & damligan kunde ha sex (6) utländska spelare för inte så många år sedan. Hur tänker man då ?

Vi spelar om SM guldet men det är knappt svenska spelare på plan.

Man har nu minskat på antalet utländska spelare men…….man borde kapa till noll och börja om från scratch.

Övriga kostnaderna är fortfarande alldeles för höga. Upplägget med det stora antalet matcher, matcher på vardagar, dyrt 3 domarsystem + kommissarie är förödande för ekonomin.

Billiga korttidsanställda jänkare är inte problemet utan resor & logi på vardagar och alldeles för dyra domare på vardagar.

I onsdags var BC Luleå tvungen att spela Svenska Cupen i Nässjö. Kostnaden lär ligga nära 100 tkr med 13  x flyg, hyrbilar, hotellogi, mat. Det är ju galenskap att inte få spela i Nässjö under helgen. Kostnaden hade varit 50% lägre.

Jag misstänker att hela upplägget för Cupen är så här så att gräddan av domare ca 8 – 9 st skall få döma det mesta. Kulorna rullar in och inte ut. Förresten domar insatsen har hittills varit mycket sämre än spelarnas. Hinner dom komma i form ?

1 vecka till uppkast så här kommer HOOPS med sin egen lilla serietabell som bygger på dagsformen.  Jag har sett alla lag i 2-3 matcher. 

Norrköping

Borås

Nässjö

Köping

Södertälje

BC Luleå

Uppsala

Jämtland

Umeå BSKT

Högsbo

De tre översta har kommit längst med att få ihop laget. Loaiza har drillat hela laget sedan början av augusti så dom har kommit längst av alla i förberedelserna. Det kan komma att räcka ganska långt i SBL. Titta bara på Hugo Bergström. Han är mer fit än någonsin.

Södertälje må vara helt nytt men dom blir ingen slagpåse när Chuck är klar med dem. Detsamma gäller med BC Luleå för dom byter ut 1 kanske 2 av jänkarna snart. 

Uppsala har bra kloka svenska spelare. Klok satsning av Uppsala men även den är nog ganska dyr. Inte spelar dom gratis.

Jämtland lika flaxiga i spelstilen som Borås just nu men det lär väl stabilisera sig så småningom för båda lagen. Det blir en del onödiga förluster på vägen. Czerapowicz & Jeffersson outnyttjad kapacitet än så länge. Bra skyttar behöver ett smart spelsystem och en bra pg. 

Enligt coach Sjögren i BSKT finns det massor av kapacitet i spelarmaterialet. Jag hoppas att han har rätt. Högsbo placerar jag sist men det är ganska jämnt mellan de fyra sista lagen i tabellen.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Som väntat hade Ellen Nyströms nya klubb, Zaragoza, inga problem i kvalet till Euroleague. Zaragoza vann den första matchen, på bortaplan, mot rumänska Constanta, med 75–67 och lika enkelt blev det i returen på hemmaplan. Siffrorna skrevs då till 71–52. Det blev därmed andra säsongen i rad som Nyström lyckades ta sig in i turneringen via kval. Förra året spelade Nyström i ett annat rumänskt lag, Sepsi, som väldigt överraskande slog TTT Riga i båda matcherna. Det var en skräll att de lyckades bryta ned etablerade Riga eftersom Sepsi inte ens är Rumäniens bästa lag. Det heter nämligen Constanta. Sepsi lyckades sedan vinna två av sina 14 matcher i Euroleagues grundserie. Högst troligt blir segerprocenten för Zaragoza högre än så, men något topplag blir Nyströms lag inte i Euroleague, såvida det inte kommer några friska förstärkningar. Och inte blir det lätt i Liga Endesa heller, med konkurrenter som Valencia, Bourges, Villeneuve och Avenida.

Därmed har vi tre svenskor i Euroleague den här säsongen. Vid sidan av Nyström är det Regan Magarity i turkiska Mersin och Amanda Zahui i Polkowice, Polen. En av Zahuis lagkamrater i Polkowize blir för övrigt danskan Maria Jespersen som vann SM-guld med Södertälje i våras. Att Mersin kommer att husera i toppen i år igen kan vi räkna med, och Polkowice, de kommer nog att klara sig hyfsat. Intressant blir att se hur Zahui kommer att prestera. Förra säsongen blev det bara 13 matcher för svenskan, då i australiska Townsville. Hon skulle egentligen ha spelat i Israel men lämnade landet innan säsongen ens hade börjat, när oroligheterna bröt ut i oktober.

Det var inte långt ifrån att det blev en fjärde svenska i Euroleague. Precious Johnson, som i våras lämnade Duquesne efter sina fem år på college, gör nämligen sitt första proffsår, i ungerska Szekszard. Johnsons klubb spelade sina kvalmatcher mot Brno och förlorade knappt mot det tjeckiska laget. Det blev förlust med en poäng borta och sju på hemmaplan. Än så länge får inte Johnson särskilt mycket utrymme i Szekszard. Mot Brno spelade hon bara fem minuter i kvalmatcherna. Desto bättre tycks det rulla på för Johnsons lagkamrat i Szekszard, finskan Sara Bejedi, som även hon kommer direkt från college. Bejedi hade fem fina år på Florida State. I returen skickade Bejedi in 22 poäng efter 4/5 på treorna.

I den andra europeiska klubblagsturneringen, Eurocup, blir det också tre svenska spelare: Klara Lundquist i spanska Girona, Louice Halvarsson i likaledes spanska Euskotren och så Elin Gustavsson i San Giovanni, Italien. Det kunde faktiskt ha blivit en fjärde och en femte, men båda stöp i kvalet. Osnabrück från Tyskland, med Elsa Paulsson Glantz i laget, sveptes bort av Bodrum från Turkiet i den första matchen och spelade sedan mycket bättre på bortaplan, då de förlorade med bara fyra poäng. Och så Felicia Dourva, som spelar i Giannena, ett grekiskt mittenlag, som blev utklassade av italienska Sassari i kvalspelet.

De flesta har nog Paulsson Glantz i minnet, inte minst för sejouren i Östersund 2020–22. Säsongen därefter spelade hon i Polen och gör nu sitt andra år i Osnabrück. Paulsson Glantz har ju varit uttagen i landslagstruppen och kanske får även Felicia Dourva den chansen en dag. Dourva är en liten doldis bland svenska utlandsproffs, vilket nog beror på att hon varit borta från svensk basket i fem år. Men många kommer säkert ihåg henne som en lovande guard från Eos ligalag och DU 18 landslaget. Lundatjejen Dourva flyttade till college efter gymnasiet och hamnade på Fresno Pacific, en division II skola, som hon lämnade i våras. Att hon plockades upp av ett grekiskt lag beror nog på hennes kopplingar till landet, då hennes pappa är av grekisk härstamning. 

 Paulsson Glantz gjorde inget större väsen av sig i matcherna mot Bodrum. Hon fick sina 12–15 minuter och satte några poäng, men det är å andra inte så lätt att göra särskilt mycket på den begränsade tiden. Däremot blev jag positivt överraskad av Dourvas spel. Hon har direkt fått stort förtroende i sin grekiska klubb. Dourva spelade 30+ minuter i båda kvalmatcherna. Och jag förstår coachen. Hon är mångsidig spelare, som i och för sig inte glänser så mycket och inte är någon vass scorer på den här nivån, men är nyttig för laget i båda ändarna av planen, och har en bra spelförståelse. Helt enkelt en spelartyp som alla coacher vill ha i sitt lag. Synd bara att hon inte har ett bättre lag runt sig i Giannena.

I dagarna fick vi veta att Sverige nu officiellt har ansökt om att få arrangera ett gruppspel under EM 2027. Sedan tidigare är Finland och Litauen spikade som arrangörer, men i likhet med slutspelet nästa år kan det bli aktuellt med upp till två medarrangörer. Vid sidan av Sverige har även Belgien och Slovakien ansökt om att få hålla gruppspel. Beslut från FIBA kommer i november.

Det vore förstås mumma för Sverige och svensk basket om vi skulle utses som medarrangör. I så fall skulle ju Sverige vara direktkvalificerat till slutspelet, vilket skulle ge gott om tid för förbundet att göra något extra av evenemanget och för landslaget att förbereda sig på bästa sätt inför mästerskapet. Man vill gärna tro att Sverige, ligger bättre till än Belgien genom den geografiska närheten till Litauen och Finland. Och det vore sannerligen på tiden, för det är 15 år sedan som Sverige stod värd för ett internationellt mästerskap. Den gången, 2009, spelades ju DU 18 EM i Södertälje.

Man kan konstatera att det finns toppspelare som inte har några skrupler när det gäller att spela i Ryssland. De ryska klubbarna erbjuder garanterat topplöner till de utländska stjärnor som är beredda att lägga sitt världssamvete och sin moral åt sidan. I den ryska ligan återfinner man t e x flera spelare från USA och Nigeria. Och förra säsongen var den serbiska landslagsstjärnan Tina Krajisnik-Jovanovic i UMMC Ekaterinburg och slovenskan Eva Lisec, också hon landslagsspelare och sitt lands bästa spelare, tillhörde Nika.

I dagarna blev det klart att Kyara Linskens, som flera år varit en tung faktor i det framgångsrika belgiska landslaget, värvats av Dynamo Kursk. När det gäller Krajisnik-Jovanovic och Lisec, som båda kommer från forna öststaterna, kan man förstå att det ligger närmare till hands att spela i Ryssland. Men att en toppspelare som Linskens, som är från väst och tillika ett Natoland, flyttar till Ryssland framstår som obegripligt. Det måste handla om jättelika summor eftersom hon dessutom skall bo och spela i Kursk, den region där Ukraina har trängt in i Ryssland och där hårda strider pågår.

Om de här tre spelarna hade varit svenskor skulle de omedelbums blivit avstängda från spel i landslaget, enligt ”lex Jerebko”. Men andra är inte som vi. Varken Krajisnik-Jovanovic eller Lisec har blivit petade från landslagsspel. Hur det blir med Linskens återstår att se, men jag tvivlar på att det belgiska landslaget kommer att avstå hennes tjänster. När det är dags för EM nästa år kommer nog Linskens att finnas i det försvarande mästarlaget, som vanligt. Det är bara att konstatera att det berömda svenska världssamvetet är väldigt stort och att många andra länder inte har i närheten av samma syn på saker och ting. Och i det här fallet tycker jag att vi har rätt. 

Både BC Luleå och Södertälje BBK har över 5 miljoner minus den senaste säsongen men båda klubbarna gasar på med många utländska spelare och dyra tränarstaber.

Det är inte bara SBL dam som har problem. SBL herr är verkligen illa ute.

Ledningen inom SBBF och SBL envisas med att inte vilja inse att det är dags att ändra upplägget på serien.

Man borde ha tagit det steget redan tidigt i våras inför den här säsongen. Signalerna om flera SBL klubbars svaga ekonomi började cirkulera redan i februari-mars. 

Superettan klubbarna insåg faran och markerade med att det är för tidigt med 14 lag till 25/26.

Att inte göra några radikala förändringar redan tidigt i våras när man insåg klubbarna ekonomiska läge var fegt.

Jag förstår att det är en stor prestige förlust att inse problemen och att ta ett par steg tillbaka. Att inte göra det kan ha varit ”droppen som fick bägaren att rinna över”.

Den beska medicinen är

En rak serie och kortare med endast dubbelmatcher och totalt 18 omgångar. Ett kortare och billigare slutspel hade varit rätt. Bortamatcher på fredag och söndag när man ändå reser söderut eller norrut.

Endast 2 domare och ingen kommissarie hade varit det enda rätta . Reducerade avgifter och lägre domararvoden likaså. Alla måste spara om det skall bli ngt rejält resultat.

Vi kan inte fortsätta och låsas att vi har en professionell liga i Sverige längre. Jag tippar att SBL herr säsongen 25 – 26 endast har åtta (8) lag. 

I lördagens VK och i blogginlägg kallas det som hände mellan Köpings coach Loaiza och Umeås spelare Krayem för en kontrovers. Synonym för kontrovers är bl a meningsmotsättning. Var det bara en kontrovers ?

Det blir intressant att se hur disciplinnämnden handlägger detta. Jag har varit med länge och jag har aldrig sett något liknande. Det lär knappast passera utan ytterligare bestraffning.

Vad det gäller BSKT´s prestation i den andra matchen i Köping så tycker jag att den borde vara ganska godkänd. 

På BSKT´s FB sida skriver coach Sjögren att BSKT kan förbättra sig med 50% och det låter ju väldigt lovande. Om den analysen stämmer då borde laget definitivt vara med i kampen om slutspelsplatserna i år.

Umeås div 1 lag fick en bra start på årets serier.

Herrarna vann båda matcherna i Mälardalen och damerna en. Det som utmärker div 1 lagen från Umeå är att dom skjuter många treor men väldigt ojämnt.

Herrarna drog iväg 70 st i helgen med 19 respektive 50% precision. Damerna 65 st med 29 respektive 17% precision.

Blir spännande att följa hur det går för båda lagen den här säsongen. 

Melwin Pantzar dominerade plan när Bilbao vann borta mot Klaipeda, Lit med 8 p. Bäst av 2 avgör vem som tar steget in i ordinarie Euro Cup turnering. Pantzar hade 66% skytte, 14p, 8 r, 6 ass. Bilbao borde gå vidare men Klaipeda är inte att underskatta.

Zaragoza, Spa och Landes, Fra tog sig vidare till damernas Euroleague. Zaragoza coachen var så säker på seger så han gav alla spelare runt 10 minuter. Besiktas hade ingen chans alls mot Landes trots att Landes har mycket svagare lag i år så Euroleague resan blir svår.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Häromdagen nåddes vi av beskedet att coachprofilen från Luleå, Mikael Johansson, lämnar RIG för att bli assisterande coach på University of Texas at Tyler, en skola i NCAA division II. Det var förstås en kul nyhet, för det hör inte till vanligheterna att svenska coacher rekryteras till college. Samtidigt var det lite överraskande att han skulle lämna den trygga hemmabasen för i första hand en ettårig utflykt över Atlanten.

En förklaring till att han tog steget är att Johansson sedan länge haft goda kontakter med coachstaben på Tyler, vilket ger en viss trygghet. Han har ju många gånger ”placerat” spelare från RIG Luleå på olika college, bland annat Stephen F. Austin och Colorado State. Head coachen på Tyler, Rebecca Alvidrez, har varit assisterande på båda skolorna, och var för övrigt också en tid i Sverige som spelare. Och Tim Moser, som varit ”associate head coach” på Tyler två säsonger, men som nu skall coacha skolans herrlag, var även han assisterande på Colorado State flera år. Johansson hamnar m a o bland vänner och gamla bekanta.

Dessutom har Johansson en av sina forna adepter från RIG i spelartruppen i Tyler. Det är Lovisa Hevinder, Stockholmstjejen som spelade i Fryshuset, senare RIG Luleå, och nu gör sin fjärde säsong på college. Hevinder, född -02, har spelat i flera svenska ungdomslandslag och kommer vad jag förstår att ha en stor roll i Tyler den kommande säsongen.

De flesta som intresserar sig för collegebasketen har förstås bättre koll på division I än II, även om massor av svenska spelare hamnat på just division II skolor. Och de båda divisionerna fungerar lite olika. Det finns till exempel 360 skolor i den högsta divisionen och bara 80 i den andra, och de 80 är indelade i åtta olika regioner, med tio skolor i varje. Precis som på division I nivån har man på våren ett nationellt slutspel, dit de bästa 64 skolorna tar sig. Varje region har sedan var sin åttondel av bracketen, d v s slutspelsträdet, och bara en skola från varje region tar sig alltså till kvartsfinal.

Så vad vet vi om damlaget på Texas Tyler? I ärlighetens namn inte så mycket och själv har jag aldrig sett dem spela, men lite efterforskningar ger vid handen att innan Alvidrez och Moser tillträdde 2021 hade skolan haft två riktigt katastrofala säsonger, som slutade 3–23 och 0–14 i matcher. Sedan vände det till 19–9, därefter 27–8 och förra säsongen 27–9, då man också nådde tredje rundan i slutspelet. Där föll Tyler mot blivande finalisten Texas Woman´s, efter att ha slagit ut två bättre rankade lag i de inledande rundorna. En titt på laguppställningen visar att Tyler har ett ungt lag. Bara tre av spelarna är ”seniors”, d v s sistaårsspelare. Och likaså är laget väldigt internationellt. Vid sidan av Hevinder finns spelare från Ryssland, Spanien, Nya Zeeland och Kosovo, samt tre nykomlingar från Nigeria.

Det är alltså en riktig profil som lämnar den svenska basketen, i alla fall för den kommande säsongen. Fast Johansson skulle man t o m kunna kalla legendar. På hans meritlista finns ju bland annat tre internationella medaljer från ungdomsmästerskap, två EM-brons och ett VM-silver, och det är faktiskt allt som Sverige som basketnation har vunnit. Visserligen gjorde han det med de ”gyllene årgångarna”, 88–89 och 91–92, men ändå.

Begreppet profiler som lämnar kan man också tillämpa på SBL Dam den kommande säsongen. Ligans största svenska profiler och tillika landslagsspelarna Louice Halvarsson, Frida Eldebrink, Klara Lundquist, Lovis Hjern och Stephanie Visscher lämnar för spel utomlands. Och den saken bidrar till att säsongen 2024/25 blir ganska oviss. Jag pratade nyligen med Mikael Nordqvist från Eos om den saken. Knubbe som han allmänt kallas, återfinns ju sedan många år i Eos, där han bland annat coachat i ligan, som han länge följt på nära håll och är insatt i som få.

Knubbe instämmer i att SBL Dam blir väldigt öppen och dessutom svårtippad, i alla fall under den topptrio som känns ganska given. Många svenska stjärnor har ju som sagt lämnat, det har värvats friskt mellan lagen och i vanlig ordning inte vet så mycket om de nya importerna. Han lämnade i alla fall ett tips, baserat på lagens rotation på åtta spelare i dagsläget, och som avser grundserien. Knubbes tips ser ut så här:

1. Luleå
2. Norrköping
3. Högsbo
4. Södertälje
5. Alvik
6. Mark Borås
7. AIK
8. Eos
9. Östersund
10. Visby
11. Uppsala

Ett tips så gott som något. De tre i toppen av Knubbes tips är lätt att hålla med om. Resten kan nog slå varandra huller om buller, men att placera Östersund och Uppsala, förra säsongens femma och fyra, i botten av tabellen känns ändå rätt. Båda lagen har ju brandskattats rejält, och vad gäller Visby så har de ju för vana hålla till där nere, men kan kanske krångla sig loss från den absoluta botten och t o m kriga om en slutspelsplats. Södertälje, som har tappat hela sin förstafemma, placeras så högt som fyra av Knubbe. Han sätter stor tillit till att återvändarna Gustafsson och Taylor kommer att ge den nödvändiga stabiliteten, men frågan är om det räcker för topp fyra. AIK var slagpåsen förra säsongen, men har värvat bra och kan nog bli årets lyft.

Men på det hela taget, vem är jag att döma? Jag avstår själv från att tippa och förlitar mig på Knubbes tränade öga. Södertälje lite för högt, Visby lite för lågt, det är allt. Sen får vi se.

I Norrköping tycker dom att jag är alldeles för negativ mot dem i Hoops. Jag har verkligen inget emot klubben, som har gjort en beundransvärd marsch under de senaste fem (5) åren.

Jag har höga förväntningar på den föreningen med tanke på deras resurser. Kanske förväntar jag mig för mycket av dem.

Igår förväntade jag mig inte seger mot Fribourg för det är ett bra lag, men jag skrev tidigare i veckan att dom skulle ha en bra chans.

Det såg kört ut med 5 minuter kvar och 10 p underläge. Norrköping hade missat flera öppna skott och dessutom gjort några ovanliga turnover.

Efter timeout med 5 minuter kvar vände matchen.  Fribourg fick ”brunt i brallan”.

Norrköping imponerade med sitt defensiva tryck över hela plan och erövrade bollen flera ggr. Med 4.5 sekunder kvar tog man ledningen med 78 – 79 och Fribourg tog timeout.

Enligt grafiken hade Norrköping 3 lagfoul så det fanns en att ta så det verkade vara vinst. Nästan som pengarna på banken. Tyvärr så finns det så många faktorer i detta underbara spel som kan påverka slutresultatet.

Norrköping försökte så klart foula när Fribourg hade passat in bollen men enligt Norrköping så valde domarna att inte blåsa.

Jag tycker att man inte vågade foula tillräckligt hårt. Antagligen var man rädd för 2 kast och bibehållen boll. ”Man måste våga för att vinna eller hur”.

Fribourg fick iväg ett vilt skott och en offensiv retur och avgjorde.

Norrköping var värda segern efter forceringen på slutet. Verkligen trist att dom inte gick vidare för Benfica är inte lika bra i år som i fjol.

Ni kan säkert räkna ut vad som kan komma att hända under kommande säsong när domarna väljer att inte blåsa foul i olika liknande situationer.

Spelare och coacher kommer att tappa kontrollen och följden blir osportsliga eller tekniska foul som domarna är ansvariga för pga no call.

Att avvakta med avblåsningar är ett brott mot spelets idé.

Två och en halv timme till match # 2 mellan Köping och Umeå BSKT. Jag har ingen koll på hur BSKT´s laguppställning ser ut idag. Om den är densamma då blir det mycket torsk igen.

Godmiddag

sätta emot Köping med Derrek Hillaire och Rami Ghanem på sidan. Hade knappast gjort så stor skillnad om dom hade varit med heller.

Enligt uppgift så saknas Letter of Clearence för Hillaire & Ghanem från Saudarabien.

Lite konstigt. Det borde inte vara något problem.

Om inte det landsförbund där dom har spelat senast hör av sig inom en vecka efter ansökan då brukar LOC beviljas av SBBF. Har man sökt för sent eller……

Jag valde att titta på Champions League i stället eftersom jag var ganska säker på hur det skulle se ut. 25 turnovers för BSKT och hela 17 steals för Köping är riktigt svagt av BSKT.

37 p torsk måste ha smakat riktigt illa för alla inblandade parter från coach, spelare till klubbledning.

Jag tror att de som har varit väldigt optimistiska nu inser att det blir en ganska lång och tuff höst. Laget kommer att ha svårt i det minst sagt hårda och fysiska spelet som blir hårdare i höst än vad det var i fjol. Allt tyder på det.

Returen på fredag lär inte Aftonbladet få några större intäkter av.

RIG Coachen Micke Johansson 52 år, är klar för coachjobb på University of Texas at Tyler som är en div 2 skola inte långt från Dallas. I USA blir man mer och mer nyfiken på den Europeiska basketen. Hoops har bett Mikke rapportera i Hoops om hur det går.

Godmiddag

var VK rubriken efter helgens matcher i Östersund och så klämde VK till med en bild på två skäggiga spelare som inte längre finns kvar i varken Jämtland eller Umeå BSKT. Så ointresserade är man på VK när det gäller basket.

Återigen nekade VK att sända de kommande SBL matcherna live trots att man fick ett kraftigt rabatterat pris. Kanske är det trots allt bäst för BSKT. Kanske ger det mer fysiska besök i hallen och mer netto.

SBL play som SBBF äger sänder försäsongens träningsmatcher, Aftonbladet sänder Svenska Cupen och Expressen sänder SBLs ordinarie säsong. Vad beror det på att det inte är en leverantör för all basket ?

Det kan inte vara möjligt att man slåss om sändningsrätterna ? I mina ögon ser det ut som ett onödigt komplicerat och för fansen dyrt upplägg.

Försöker man suga ut så mycket som möjligt även här ? Inte ens HOOPS ids betala för alla tre. Det är det inte värt.

SBL bjöd på en krönika av Torbjörn Gehrke i förra veckan. Tyvärr så var den alldeles för lång och seg så jag läste inte den noga till slut, men jag såg att han baissade Umeås BSKT´s chanser i årets SBL. Det nya krönikan som Gehrke lade ut idag behöver ingen kommentar. BSKT fortfarande toksist. Ingen press tack.

Norrköping klarade av det första hindret i Champions League kvalet mot BC Sabah med 75 – 71. Det var väldigt rättvist eftersom Norrköping helt enkelt var det bättre laget.

Sabah hade många bra spelare men alla solo körde och det slutade med fjasko för den kände coachen Kurtinaitis (från Litauen).

Tyus och Dawits 3p skytte i Norrköping var nycklarna till vinsten.

Norrköping spelade renare försvar än i SBL. Ingen hand checking eller hand/arm stopping, inga rörliga screens. Man satsade på fotarbete och body checking plus utblockering och returtagning. Det blev succé.

Fribourg blir nästa motstånd. Det laget spelar betydligt bättre tillsammans som lag så det blir en svår nöt att knäcka men inte omöjlig. Om det blir vinst då får man troligtvis möta Benfica i final. I fjol föll man mot dem. Tyvärr så ser Benfica ut att vara bättre i år.

I kväll Köping mot Umeå BSKT i Svenska Cupen. Alla experter och förståsigpåare säger att Köping i år blir topp sex (6). Om det stämmer då ska dom väl vinna med 20 plus i kväll på sin hemmaplan med takhängda korgar.

För coach Loaiza och Botold är det en speciell match med mycket prestige. Botold lär få starta. Håller säkringarna för Loaiza ?

Godmiddag​

Av Tapio Joulamo

Den nya amerikanska proffsligan, Unrivaled, som skall spelas i 3×3 formatet på en komprimerad basketplan, drar i gång i januari 2025 och är tänkt att pågå i åtta veckor. 19 av de totalt 30 spelarna är nu namngivna, alla toppspelare i WNBA, och i den kretsen ingår större delen av det amerikanska landslaget. Det innebär i klartext att hela det amerikanska toppgänget kommer att stanna på hemmaplan den här vintern, och sannolikt de vintrar som kommer. De kommer därmed att utebli från de bästa europeiska lagen även den här säsongen. Förra året var ju den här utvecklingen tydlig och nu fullbordas den. Vi får vänja oss vid att de europeiska turneringarna kommer att avgöras av de ”näst bästa” amerikanskorna och de bästa europeiska spelarna.

Det första utländska namnet i Unrivaled har dock överraskande dykt upp, tyskan Satou Sabally. Hon lär därmed missa Tysklands EM-kvalmatcher i vinter och det kan hon göra med gott samvete. Tyskland är ju ett av de direktkvalificerade arrangörsländerna. Att hon och några andra väljer bort de lukrativa kontrakten i Europa under vintern beror på att lönerna i Unrivaled kommer att vara mycket höga, enligt uttalanden från Unrivaled de högsta inom kvinnlig idrott. Då blir ju valet enkelt, i synnerhet som säsongen i Unrivaled bara varar i två månader. Det blir alltså gott om tid för vila, återhämtning och grundträning mellan säsongerna.

Innan Unrivaled sparkar igång återstår att slutföra WNBA-säsongen.  Ännu återstår två omgångar av grundserien innan slutspelet börjar nästa vecka. Sju av åtta slutspelslag är nu klara. Om den sista platsen står det mellan Washington och Chicago, som båda står på 13–25 i matcher. New York kommer att vinna serien och sitter därmed i en bra sits inför slutspelet, medan rivalen Las Vegas ser ut att sluta som fyra. För det regerande mästarlaget är det förstås en stor besvikelse. LV har inte riktigt fått till det den här säsongen, mycket beroende på skadeproblematik. På senare tid har det sett lite bättre ut, men det mesta talar nu för att Las Vegas kommer att stöta på New York redan i semifinal. Och i så fall blir det förstås den moraliska finalen.

Säsongens lyft har Minnesota gjort. Lynx ser ut att landa som tvåa i grundserien och har med två matcher kvar redan vunnit tio matcher mer än förra säsongen, då det blev en sjätteplats. Landslagsspelaren Napheesa Collier har varit enastående i Minnesota i år med snitten 20.3 och 9,8 i poäng och returer, men det är styrkan i laget som gett Minnesota lyftet. Bidragande till det är möjligen att Minnesota till stor del består av internationella spelare med viktiga roller. Där finns Alanna Smith från Australien, Bridget Carleton, Kanada, italienskan Cecilia Zandalasini och Dorka Juhasz från Ungern. Man måste säga att Cheryl Reeve, som också är landslagscoach, har fått ihop det riktigt bra, definitivt bättre än under OS-turneringen, då hon tog ett antal märkliga beslut.

Lyft sig har också Indiana gjort. Förra säsongens 13 vinster har förvandlats till 20 med två matcher kvar, och en stabil sjätteplats i tabellen. Det blir Indianas första slutspel på åtta år, vilket är en effekt inte minst av att man haft förstavalet i draften både 2023 och 2024. Då valde man Aliyh Boston och Caitlin Clark, som verkligen blivit en dynamisk och effektiv duo. Och så har Indiana veteranen Kelsey Mitchell, som gör sin bästa säsong i karriären och som verkar njuta av att kunna ta för sig när motståndarna fokuserar på Clark och Boston.

Den viktigaste pusselbiten för Indiana var att man lyckades drafta Caitlin Clark. Frågan är om ligan någonsin haft en rookie som haft så stor effekt. Både hon och Indiana har slagit olika rekord, såväl på planen som utanför. Intresset och tittarsiffrorna har skjutit i höjden på ett remarkabelt sätt, och det råder nu samstämmighet om att det var ett stort misstag att inte ta ut Clark i OS-laget. Det svala intresset för damernas OS-turnering hade kunnat vändas till en riktig boost för kvinnlig basket om USA hade tagit med sin unga fixstjärna, för Clark är på många sätt ett fenomen. Som basketspelare är hon bländande, främst offensivt. Hon har hela registret, med skyttet, attackspelet och spelförståelsen. Clark leder till exempel assistligan i WNBA, vilket är anmärkningsvärt för en förstaårsspelare. Clarkhysterin har spridit sig långt utanför de amerikanska gränserna, till den milda grad att t o m svensk statstelevision har inslag om henne. Och med all rätt. Den som inte sett henne spela rekommenderas starkt att göra det.

Frågan är när Sverige får sin nästa WNBA-spelare, för visst kommer det att ske. Den senaste var ju Amanda Zahui, vars sejour i ligan, som började 2015 när hon valdes som tvåa i draften, av allt att döma är över. Kanske är nästa namn Matilda Ekh. Hon har mångsidigheten och fysiken för att vara ett bra WNBA-prospect. Ekh spelar numera i Virginia Tech och det hon åstadkommer under sitt sista år kommer att avgöra om hon blir draftad eller inte. Under alla omständigheter placeras hon som nummer 26 i en mock draft som sammanställts av nba draft room. En sak som kan gynna Ekh är att WNBA nästa år utökas med ett lag. Det kan göra att fler draftade spelare än vanligt kommer att plockas upp av lagen.

En gedigen säsong 2024/25 blir som sagt nyckeln för Ekh. Med Amoore och Kitley borta talar allt för att Ekh kommer att få ta en större roll och mer ansvar i Virginia Tech. Det blir helt enkelt upp till svenskan att leverera och ta för sig. Defensivt är det inga problem för Ekh och vad som rimligen kommer att krävas av henne är att de offensiva siffrorna förbättras. Hon har under de tre första collegeåren snittat 10–12 poäng per match. Dryga 15 under det sista året skulle göra nytta. Och kapacitet för det finns utan tvekan. Hennes skytte utifrån, med dryga 40% på treorna, är en bra bas. Kanske kan det bädda för att Sverige får ytterligare en spelare i WNBA.

hämtade jag från Södertälje BBK. Deras fina framgångar var ett resultat av ledningens målmedvetna arbete det kan väl ingen förneka. 

Några kanske nu säger att det där var väl inget konstigt. Kanske tom ”så gör även vi och har gjort så i många år”.

Jag håller med. Det är inget märkvärdigt idag mer än helt enkelt klokt ledarskap och en bra röd tråd i verksamheten. Men på den tiden var det ovanligt.

Allt som dom gjorde i SBBK då skulle kunna fungera även idag om man bara hade förmåga att införa det och sedan genomföra det.

När man idag pratar om hur viktigt det är att det är kul med det som man sysslar med då drar hardcore fanatikerna direkt till med att verksamheten inte är seriös.

Dom har fel. Man kan faktiskt ha riktigt kul även om man förlorar många matcher bara man har bra och utvecklande roliga träningar. Jag vet för jag har gått igenom både high och low. Vinner man då är det kul hela tiden.

När vi i Umeå Comets spelade i Damligan kvalet och hade en viktig avgörande match hemma mot Järfälla lånade jag ihop skridskor, hjälmar och klubbor och tog ut laget på bandyplanen bara för att skingra tankarna och ha lite roligt.

Stämningen var både spänd och irriterad på träningarna inför de viktiga kommande matcherna. Det blev lyckat med bandy. Vi körde över Järfälla.

Den senaste helgen har jag sett fyra träningsmatcher mellan herrligalag och jag noterar att domarna har börjat att dela ut fler tekniska foul till coacher och spelare – BRA !

Kanske kan man begränsa det tidsödande och onödiga snacket i år.

Domarna springer omkring och varnar för flopping för ofta när det inte är flopping för att motivera sitt tveksamma beslut om en defensiv foul.

Däremot tillåter man hårdare och hårdare spel under korgarna precis som jag misstänkte i ett inlägg efter OS. Det kommer att innebära spontana kommentarer från spelare och en del kontakter som kan innebära att spelare får lämna spelplanen.

Jag blir lite lack på att domarna envisas med att hålla koll på om spelarna har linnet nerstoppat i brallorna. Sluta tjata om det och koncentrera er på bedömningen i stället.

Låt spelare och klubbar själva sköta det så gott som det går med de linnen som man har fått av dräktsponsorn.

Nästan alla linnen är 15-20 cm för korta och då åker dem upp ur byxorna så fort som en spelare hoppar efter en retur. Få leverantörer har bra dräkter anpassade för basket.

Umeå BSKT spelade mycket bättre försvar i lördags än vad man gjorde uppe i gruvmetropolen förra helgen. På söndag mot Jämtland var defensiven inte alls lika bra. Skyttet var hyfsat på lördag men inte på söndag.

BSKT´s backcourt känns ganska stabil men inte front courten. Både Davis och Gaffney är atletiska men dom kanske sparar sin explosivitet till värde matcherna. Vem vet.

Yemane gör ett bra jobb så nu gäller det för  David Johansson att ta på sig elit dressen för att kunna komma in i rotationen när det drar ihop sig.

Borås hittills obesegrade i träningsmatcherna. Palmquist stort utropstecken.

Nässjö helt ok spel trots att Barton är långt ifrån bra form. Inte lika bra som i fjol. Lindqvist får samma skitfoul i Nässjö som han fick i Umeå.​

Högsbo spelade bra i helgen. Dom är min ”dark horse” i år.

Jämtland var inte bra i helgen men dom kommer så småningom. Det finns erfarenhet i laget.

Godmiddag

Råden har gett fina resultat under 25-30 år. Vilken förening ?

*Det måste vara kul att spela, kul att se på och utvecklande på alla sätt

*Spelarna är inte till för coachen, coachen är till för spelarna

*En bra spelare är en bra spelare, men en riktigt bra spelare är en bra spelare som också gör sina medspelare bättre

*Coachen måste ha en genomtänkt filosofi som är heltäckande. Allt måste hänga ihop

*Respekt vinner coachen genom att ha stor kunskap och vara ärlig och rättvis

*Du har ingen rätt att skälla på eller förnedra spelare. Gör hen fel, så är det ditt fel. Då du inte har lärt spelaren

*Det är skillnad på ungdom och seniorer. Ungdomarna måste lära och utvecklas

*Du måste ha tålamod. Det går att lära spelaren en ”mowe” på några dagar, men det tar 8 månader innan hen gör rätt i en matchsituation

*Detaljerna avgör hur långt spelaren når. Summan av detaljerna sätter gräns för hur långt spelaren når.

*I defence måste spelaren ha ett antal rätta reflexer. Kräver flera tusen repetitioner för att skapa dessa.

*100 ”regler” styr vårt anfallsspel. Det gäller att kunna agera och sedan reagera på det som sker.

*Vi skjuter väldigt få treor. Vi vill utveckla kreativitet och bra smarta rörelser och lära oss fatta beslut.

*Analysera när det blir fel. Förstod spelaren situationen. Fattade spelaren rätt beslut. Hade hen teknik för genomförande.

*Om du vill bli bra i basket måste du ha bra fundamentals. Viktigt med alla detaljer.

*När en spelare drillar, måste hen veta vad och varför hen gör övningen så att hen vet vad hen förbättrar

*Det skall gå fort, men det handlar i första hand om tempoväxling och timeing

*Breakspel (helplan) och setspel (fem mot fem halvplan) är två ”olika idrotter”. Kräver helt olika teknik och beslutsfattande

*Turnovers är en bra febermätare. De uppkommer som regel p.g.a bristande teknik och spelförståelse 10-15 ok, 16-20 problem, 20-25 stora problem, över 25 byt coach.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Länder som Cypern, Schweiz, Armenien och Israel är med, likaså Portugal med två lag och dessutom Finland (PeKa). Det handlar om Eurocup, klubblagsturneringen där Sverige som vanligt lyser med sin frånvaro. 48 lag är med i Eurocup den här säsongen och så finns ju också den ”finaste” turneringen, Euroleague, som har 16 lag. Ytterligare åtta lag är med och kvalar till de båda turneringarna, vilket sammantaget gör att 72 lag har anmält sig.

Men inget av lagen är alltså svenskt, vilket är beklagligt. Jag börjar känna mig uttjatad i det här ämnet, men kan bara konstatera att det finns ett mycket större intresse för de europeiska klubblagsturneringarna i andra länder. Av olika anledningar kan de också mobilisera de resurser som krävs, för billigt är det inte att vara med. Kostnaderna är utan tvekan det största hindret för de svenska klubbarna, vilka ofta t o m har bekymmer med att finansiera spelet i SBL Dam.

Eftersom det skulle vara så viktigt att delta men ingen enskild klubb tycks kunna bekosta ett europaäventyr, skulle man behöva ta nya grepp för att lösa saken. Klubbarna och förbundet skulle behöva göra gemensam sak och försökte hitta en utväg. Kanske är lösningen att man skickar ett lag med spelare från olika klubbar, för sådant har ju FIBA tillåtit tidigare. Belgien fick göra just så för ett antal år sedan. Man fick spela i Eurocup med ett hopplock av unga belgiska spelare från olika klubbar, som man kallade ”Belgian Cats”. Intressant nog återfinns flera av spelarna i ”Belgian Cats” numera i det framgångsrika landslaget.

Nåväl, några svenska spelare kommer vi i alla fall att se i Euroleague och Eurocup säsongen 2024–25. Elin Gustavsson är med i Eurocup med sin nya italienska klubb, San Giovanni. Det är också Klara Lundquist (Girona, Spanien) och Louice Halvarsson (Euskotren, Spanien). I Euroleague spelar Regan Magarity (Mersin, Turkiet), Amanda Zahui (Polkowice, Polen) och kanske Ellen Nyström, som kvalar till turneringen med sin spanska klubb Zaragoza. I kvalet möter Zaragoza det rumänska laget Constanta, hemma och borta, 17/9 och 24/9.  Det blir första gången Constanta försöker ta sig in i Euroleague och de får göra det som stora underdogs mot ett starkt Zaragoza, som förra säsongen tog sig till kvartsfinal i Euroleague. Om Zaragoza mot alla odds skulle slås ut av Constanta i kvalet får de som tröst delta i Eurocup.

Det är totalt sex lag som kvalar för att ta platser i Euroleague. Förutom Zaragoza-Constanta spelas kvalen så här här:

Brno (Tjecken) – Sczekszard (Ungern)
Besiktas (Turkiet) – Landes (Frankrike)

Eurocup spelas enligt den ”vanliga” modellen, d v s efter gruppspelen går de 32 bästa lagen av de 48 deltagande till utslagsfasen, som hela vägen t o m finalen spelas i hemma- och bortamöten. I Euroleague testas däremot ett helt nytt format den här säsongen. När kvalen är klara är det gruppspel i fyra grupper om fyra lag. Lagen möts hemma och borta, varefter de fyra lag som placerar sig sist åker ut ur turneringen och får spela Eurocup. I andra rundan bildas två grupper om sex lag. Man tar med sig resultaten från första rundan och möter nu de lag man inte spelat mot tidigare, hemma och borta. Lagen som hamnar femma och sexa åker ur turneringen. Övriga åtta spelar ”play in” både till kvartsfinal och semi, då ytterligare två lag åker ut. Turneringen avslutas med ”Final Six”, 9–13 april nästa år.

Det nya spelformatet förefaller intressant. Det kan bli ganska raffinerat när fyra lag åker ur turneringen efter första rundan, ytterligare fyra efter den andra och sedan två i ”play in.” I stället för det monotona harvandet under en lång grundserie, där det mesta är avgjort ungefär halvvägs skapas det här formatet nya förutsättningar och möjligheter efter varje runda, något som förhoppningsvis håller alla lag alerta under hela säsongen

Favoritskapet i Euroleague faller åter ganska tungt på regerande mästarlaget Fenerbahce, som återigen har värvat bra. Några amerikanska landslagsspelare blir det dock inte, så man kan säga att Fenerbahce redan har det bästa av det som är tillgängligt. Klubben har redan gjort klart med de belgiska stjärnorna Meesseman och Allemand, med Jonquel Jones, Ariel Atkins och Gaby Williams. Och känner man den turkiska klubben rätt, så lär några starka namn tillkomma.

Mersin, som föll i semin mot Fenerbahce i våras, är möjligen det främsta hotet mot Fener. Förutom Regan Magarity har Mersin gjort klart med den franska trion Marine Johannes, Iliana Rupert och Marine Fauthoux, med amerikanskan Natasha Howard samt Yvonne Anderson, Sverigebekantingen som var i Fenerbahce förra säsongen. Men fler vill naturligtvis vara med i leken. I våras gick ju franska Villeneuve till final och Prag lyckas alltid få till ett bra lag. Och så är det ju det där med de slutliga trupperna. De är inte 100-procentigt klara och ett antal sista minuten värvningar kommer garanterat att dyka upp.

Kvalmatcherna till Euroleague spelas 17–25 september, och sedan drar säsongen i gång 9 oktober. Innan dess, 3/10, spelas den traditionella Super Cupfinalen, den mellan vinnarna av Euroleague och Eurocup. Fenerbahce kommer då inte att få möta London Lions, som gick hela vägen i Eurocup i våras. I stället blir det Besiktas, laget som London besegrade i finalen. Super Cupen blir alltså en ren Istanbulaffär. Anledningen är att London Lions mer eller mindre har imploderat. Man har tappat sponsorer som möjliggjorde förra säsongens stora Europasatsning och spelarna har övergett det sjunkande skeppet. De båda London- och brittiska landslagsspelarna Holly Winterburn och Temi Fagbenle har t e x flyttat till just Besiktas och får lustigt nog ändå spela Super Cupmatchen.

Jag undrade senast om det finns något bidrag från SBBF till de lag som vill spela internationellt i Eurocup osv med tanke på det finska förbundet fina stöd med 25 000 Euro till finska lag.

Jag fick snabb återkoppling från SBL ledningen att man stöttade lag som Norrköping, Borås och Jämtland med 50 000 vardera i fjol och det låter ju bra men vilka pengar var det som användes till det ? Tog man slantar ur avgifterna som ligalagen betalar till SBL ?

Jag tvivlar på att de lag som inte spelar internationellt vill vara med och stötta dem som gör det. Det borde ligga helt på SBBF att backa upp de lagen. Om SBL får in så mycket pengar så att man kan bidra till ligalags internationella spel då är det dags att dra ner på avgifterna.

Senaste avsnittet av Bänkvärmarna handlade nästan enbart om SBL herr och SBL dam.

Man diskuterade vem som kommer att över prestera, svika och vem som blir dark horse.

Helt klart är att Rajacic fortsätter att haussa upp Köping på herrsidan och Högsbo på damsidan. Damerna har nästan guldmedaljen runt halsen redan.

Han är nästan säker på att Köping kommer att spela semifinal till våren. Snacka om att sätta press på det trots allt ganska unga laget.

Alva Stark går in i säsongen för första gången i sitt liv med skyhöga förväntningar på sig. Jag tycker inte hon fick ihop laget i Östersund i fjol trots ganska bra trupp. Vi får se om den erfarenheten har gett ny kunskap.

Jag tror till skillnad från ”värmarna” att de lag som har många erfarna spelare kommer att lyckas bäst. Det vore överraskande om unga icke erfarna lag på herrsidan som Södertälje, Umeå, Köping och Högsbo skulle hamna högt i tabellen. Jag tror att den kvartetten får göra upp om plats 7 och 8.

I mina ögon så är Norrköping, Borås, Luleå, Uppsala, Nässjö och Jämtland mer erfarna. Det finns givetvis utrymme för både positiva och negativa skrällar men inte mycket. I SBL råder ett dödläge.

Jag såg Högsbo igår mot ett bättre spelande Randers och blev positivt överraskad. Högsbo kan bli en ”dark horse” i år. Det är nog bara jag och kanske dom själva som tror på dem. Dom blir mer dark horse i damligan.

När det gäller Umeå BSKT så kan ingen människa som har följt SBL under de senaste 10 åren förvänta sig några stordåd av årets Umeå BSKT.

Laget är ett ungt och oerfaret lag och det inklusive de amerikanska ”pojkarna”.

Nya coachen Sjögren är en ärrad veteran men han har aldrig coachat i SBL så även för honom blir det en riktigt tuff uppgift att leda laget

Omar Krayem är en bra ledare men inte ens han kan bära laget på sina axlar. Det vill till att de unga importerna växer och att de unga svenskarna vågar.

Om laget når slutspel så är det en bra prestation.

Godmiddag​

Klubbarna har skrivit till SBBF och meddelat redan 2025-2026 är för snabbt. Jag tycker att dom har helt rätt. Det krävs nog förändringar i SBL´s upplägg med tävlingsbestämmelser, matcher, resor och kostnader innan klubbarna nappar.

Om det finns en enda förening som har resurser och sportsliga resultat är mitt råd att låta dem ta steget upp. Vem vet förresten om alla nuvarande klubbar ens finns kvar om ett år.

Det kostar skjortan att spela i SBL. Här kommer ett exempel.

Domarkostnaden är 60 000 kr/månad som skall inbetalas i förskott till den som administrerar domarna. Oktober till mars blir 360 000. Går man till slutspel så tillkommer ytterligare 60 000 kr. Jag är glad att jag inte längre behöver dra in kulorna.

Jag skulle tro att det finns några runt om i landet som inte gillade min sammanfattning av träningsmatcherna som spelades i helgen. Många tycker nog att jag bara skall hålla käft och inte komma med några åsikter alls. Om man absolut skall skriva något då skall det vara positivt.

Några tycker kanske att jag var överdrivet positiv gällande Köping och BC Luleå och att jag var för negativ när det gäller Umeå.

Jag var i alla fall tydlig med att man inte kan veta hur det kommer att bli genom att utgå ifrån ett par inledande träningsmatcher men tendenser kan jag notera trots allt. 

Jag tycker att det är spännande att komma med en gissning om vad jag tror komma skall. När lagen kommer upp i 10 omgångar då är det dags att checka av om jag var ute på en cykeltur eller om jag träffade rätt. 

Mikke Rumansaari fortsätter som BC Luleås speaker. Jag gillar hans sportsligt korrekta och balanserade arbete. Jag har aldrig hört den killen komma med dumma kommentarer eller vråla tuuuuuurnover som några alltför partiska speakers gör. Snart rankar jag SBL herrs speakers under fjolåret.

Rumansaari är från i höst tillbaka även som säljare för BC Luleå. Det blev ca 7-8 år som säljare i textilbranschen innan återkomsten. I unga år var han även en riktigt bra basket domare på förbundsnivå. Jag gillade honom som domare. Alltid rättvis.

Igår kväll spelade Borås mot danska Randers. Motståndet var ganska svagt så det är lite svårt att bedöma Borås men dom såg starka ut. Guarden Jase Townsend så riktigt vass ut men det kan ha berott på avsaknaden av försvarsspel.

Umeå BSKT satte priset för säsongskort till 1495 kr (1295 pensionärer) . Snittet blir 99:67 kr(86:30 kr) och det tycker jag är rimligt med tanke på att det är få som kan se alla 15 hemmamatcherna. Dessutom finns ingen restaurang i Umeå Energi Arena så de flesta behöver åka hem och äta middag innan det är matchdags. Varm Korv med bröd och en gobit räcker inte.

Tänk om folk kunde köpa sig en ”Basketburgare med strips” och en lättöl i hallen. Jag tror att det skulle innebära mer publik bara det. Det borde gå att ordna men det är klart att det behövs ett par personer som är beredd att lägga ner lite jobb på det. 

Finska Basketförbundet bidrar med 25 000 Euro till herrlaget BC Nokia för deltagande i Eurocup. Om man går vidare till omgång 2 kommer ytterligare 10 000 Euro. Den summan utgår enbart om man är SM vinnare och det är BC Nokia.

Damlaget PeKa som också spelar Euro Cup får 10 000 Euro eftersom de blev 2:a i SM(FM). Jag undrar om det finns något sådant bidrag från SBBF till svenska klubbar ? Skulle säkert stimulera till att prova testa vingarna.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

I väntan på att säsongen här hemma skall komma igång på allvar, kan vi ägna oss åt att blicka framåt, för det är bara två månader kvar till damernas andra fönster i kvalet till EM nästa år. Det svenska utgångsläget i kvalet är riktigt bra, efter vinster mot Storbritannien (b) och Danmark (h) för nästan ett år sedan. Till EM tar sig de åtta gruppvinnana och de fyra bästa tvåorna. Det finns visserligen nio grupper, men en av dem innehåller de fyra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade.

Den här gången skall Sverige möta Estland på bortaplan och britterna hemma. Och mycket står på spel, för med stor säkerhet kan vi säga att EM-biljetten är fixad om det blir vinster i båda matcherna. I så fall skulle Sverige sluta som sämst med 4–2 i matcher. Det kan t o m räcka för att vinna gruppen, och skulle det bli en andraplats förefaller det osannolikt att fyra andra grupptvåor kan uppnå ett bättre resultat. En plats i slutspelet vore något att glädjas åt, efter att Sverige missade att kvala in till EM 2023. Men det går inte att ropa hej ännu, i synnerhet som vinsterna i det första kvalfönstret var halvdarriga. Det blev seger med sju mot Danmark och två mot GB.

Svenskorna togs lite på sängen av ett oförskräckt och tufft Danmark, med Jespersen och unga Julianna Okosun i spetsen. Danmark vann t e x returtagningen överlägset (lite typiskt för svenska landslag), men hade ett svagt trepoängsskytte. En stark tredjeperiod avgjorde för Sverige, som kom undan med blotta förskräckelsen. Nyckeln till det fina utgångsläge som Sverige nu har var ändå matchen i England. Båda lagen var rejält åderlåtna, vilket GB led mest av. Det svenska laget gjorde dock en riktig kämpainsats och fick stor draghjälp av den brittiske coachen, Buceta. Han tog några häpnadsväckande beslut under matchen, till den milda grad att man kunde misstänkta att den stackarn var otillräknelig. Och som ett brev på posten fick han lämna posten efter kvalfönstret. Storbritannien leds numera av spanjorskan Anna Montanana.

Nyckelmatchen under novemberfönstret blir utan tvekan också den mot Storbritannien, för Estland borde bli en munsbit för det svenska laget. Och frågan är vilket lag GB kommer med. I den första EM-kvalmatchen mot Sverige saknades flera av deras bästa. Varken Sydney Wallace, Kristine Anigwe, Mikiah Herbert-Harrigan eller Karlie Samuelsson spelade då. Och likadant var det i det nyligen avslutade förkvalet till VM. Inte ens Temi Fagbenle var med i den turneringen. Om det var för att hon inte kom loss från WNBA eller skälet var något annat vet jag inte. Med ett rejält decimerat lag gjorde GB en ganska medioker insats i förkvalet. Visserligen vann de mot Rwanda och Libanon, två mycket svaga basketländer, men föll mot lägre rankade Argentina och hade inte en chans mot Ungern. Om inte Fagbenle kommer till spel mot Sverige är det egentligen bara Winterburn och Wilkinson som håller god internationell klass i det brittiska laget. Grundtipset är ändå att Fagbenle är med.

Det blir intressant att se vilket lag Sverige kan ställa på benen. Regan Magarity spelade inte under det första kvalfönstret, men mycket pekar på att hon ställer upp den här gången, för hon var med under landslagssamlingen i somras. Magarity är Sveriges största stjärna för närvarande. Om hon återvänder till landslaget har det samma betydelse som att Meesseman är med i Belgien. Zahui, som inte heller var med har sagt att hon är färdig med landslaget. Det är synd, för hon kommer att få en bra matchning i sitt klubblag den här säsongen. Zahui skall spela i det polska mästarlaget Polkowice, som också är med i Euroleague.

Saknades gjorde också Nathalie Fontaine, som inte brukar vara med när Zahui inte är det, så henne kan vi nog inte räkna med. Borta i matchen mot GB var också Matilda Ekh, som går på college och så den skadade Elin Eldebrink. När hon kan spela igen, och i så fall var, är såvitt jag vet ännu oklart. Med Magarity i laget, och om Halvarsson och Eldebrink(arna) fortsätter i landslaget sitter Sverige ändå i en bra sits inför matcherna i november.

I stort sett alla i landslaget spela numera i utländska klubbar. Om samtliga ställer upp finns det bara plats för någon enstaka från SBL. Kanske bara Wadling och Allis Nyström, om den senare är kurant. Att landslagsspelarna är utlandsproffs är något vi vant oss vid och som är helt i sin ordning. I de bättre europeiska ligorna spelar de vecka ut och vecka in mot bra motstånd, något som inte är möjligt i SBL i synnerhet som svenska klubbar inte deltar i europeiska turneringar. Att svenskorna spelar i riktigt bra ligor utomlands gör inte saken sämre. Magarity tillhör ju numera starka Mersin i Turkiet, Lovisa Hjern och Zahui spelar i Polen, Elin Gustavsson och Fontaine i Italien, Frida Eldebrink i Frankrike och fyra andra (Halvarsson, Ellen Nyström, Klara Lundquist och Stephanie Visscher) i Spanien.

Att fem av de nämnda lämnade SBL för spel utomlands den här hösten var förstås ett hårt slag för den inhemska ligan, som därmed tappade sina starkaste profiler. Klubbarna kan inte göra annat än att fylla på sina trupper med importer, främst amerikanskor som vi inte vet så mycket om. Och pengar finns det ju inte så mycket, så några klassvärvningar är det knappast frågan om.

Några importer har vi i alla fall koll på, sådana som Kelliher och Kraker som vi sett tidigare, och som är starka kort i den svenska ligan. Och Jessica Lindstrom, som skall spela i Luleå, är ett bekant namn bland de nya. Hon har efter college haft sex bra år i Europa, i Luxemburg och Belgien, senast i Castors Braine. Vi får se om någon av de andra amerikanskorna visar sig på styva linan, kanske någon av de tre som Norrköping har tagit in. I Norrköping brukar de ju göra fynd på marknaden.

Förra säsongen i SBL Dam var kvalitetsmässigt ganska risig och tyvärr ser den kommande värre ut, vilket inte så konstigt med tanke på att halva landslaget har flyttat utomlands. Det är ju stört omöjligt att täppa till en sådan lucka. Men den liga vi har är det bästa vi har på hemmaplan så den får vi leva med. Och nytta gör ju SBL Dam, som språngbräda för unga svenska spelare med ambitioner. Först SBL, sedan vidare till college och/eller bättre europeiska ligor, och därefter möjligen seniorlandslaget. Det är karriärvägen. Så hur kommer det att gå i SBL Dam i år? Med ett brandskattat mästarlag, Södertälje, som dessutom måste hålla i plånboken, kan man anta att SM-guldet blir en uppgörelse mellan Luleå och Norrköping.

Uppsala överraskar med kvickt och bra passningsspel och bra skytte. P. Stümer riktigt intressant.

Uppsala spelade ganska jämnt med Norrköping i 15 minuter men sedan klev man upp i försvar och det kunde inte Uppsala handskas med och man gled ganska ifrån till 85 – 60.

Norrköping borde ha en bra chans att gå vidare i Champions League kvalet som snart spelas på Cypern med den breda spelartruppen. 

Några av Köpings amerikanare ser intressanta ut. Med Bergström & Persson blir Köping vassa. Köping är laget som spelar snabbast och aggressivast just nu och har kommit längst i att använda nya inkastregeln på bakre planhalvan. 

Södertälje kommer inte att tillhöra topp sex i år med den laguppställningen. Det ser tunt ut. Det var kul att se Eddie Czerapowicz. Killen har utvecklats. Var klart bäst i SBBK. Dyker Radosaljevic och en frisk Gehrke upp då blir det annat.

Det var även kul att se domare Robban Katic tillbaka. Robban och den unga kollegan hade inga problem att hantera den matchen trots att man bara var två. Låt dom rutinerade domarna döma. Dom får ju döma i NBA.

BC Luleå har bröderna Hansson och det räcker mot svaga försvar och det är det som BC Luleå fick möta den här helgen. 

Det mesta av focus på BSKT´s träningar har nog legat på att försöka få ihop lite fungerande anfallsspel. Försvarsspelet var iaf osynligt. Man gick bort sig i P&R spelet hela tiden.

Om bröderna Hansson  får minsta lila utrymme då skjuter dom bollen i korgen.

Sjöberg fick inget motstånd alls från BSKT och kunde göra poäng nära korgen hur lätt som helst när han var inne. BSKT foulade inte ens honom. De tre spelande jänkarna i BC Luleå är sådär – inte mer. Henson ok.

BSKT hade två hyfsat bra spelare i helgen i Hilaire 26 år & Krayem 36 år. Erfarenhet väger tungt.

Kennedy var periodvis ok men inte mer. Gaffney spelade bara sporadiskt i match ett och hann inte visa något pga ngn skada. Davis har mycket att bevisa om det skall bli mer än en provanställning.

Matchen mot Tromsö på lördag em var den sämsta jag har sett på många år mellan två elitlag.

Det gjorde ont i min basketsjäl var och varannan minut när jag såg det svaga beslutsfattandet på planen. Man litar till en struktur och missar chanser till attack eller poäng. Är speluppfattningen så svag eller ………

Det enda som var bra med den matchen var att coach Sjögren lät de unga Umeå grabbarna få mycket speltid. 

37-35 i halvtid på söndag mot BC Luleå var godkänt. Krayem ledde laget föredömligt och gjorde nästan poäng som han ville trots bra försvar. Luleå testade med båda bröderna och med Stümer. Lundmark förtjänar beröm. 

Tredje perioden riktigt svag igen. Kunde ha varit mer än 68 – 55 efter 3 perioder. Luleå har inga problem att göra poäng pga alldeles för svagt försvarsspel.

Jänkarna i BSKT spelar med för stort avstånd hela tiden och går inte hårt på returer varken i försvar eller anfall. Det måste korrigeras till nästa helg om det inte skall bli en till jobbig helg.

I anfall saknas fart och djup i spelet hos BSKT. Alla cuts eller säg förflyttningar inom strukturen går för långsamt och screen sättningen är riktigt dålig. Tendensen är dessutom att skotten i BSKT tas lite för ofta ”av fel spelare”.

Luleå vinner lätt utan att behöva anstränga sig med 89 – 79. Åldermannen i BSKT var bäst igen. Bröderna brothers överlägset bäst i Luleå.

Det går inte att bedöma lagens kapacitet av de träningsmatcher som har spelats i helgen, men så mycket kan jag våga mig på och det är att Rajacic har rätt när han haussar upp Köping. Hyfsade jänkare och hyfsade svenska blir en ganska bra soppa.

Loaizas ungdomliga entusiasm smittar av sig på boysen i Köping och jänkarna har redan fattat att det är bäst att sätta fart på benen och börja jobba. Så länge som Köping får med sig lite flyt i spelet då kan det sluta hur som helst.

Godmiddag

Jämtland spelarna tar man ut på en fjällvandring. BC Luleå spelarna får känna på att vara rökdykare på brandstationen. Umeå BSKT´s spelare får åka VW Buss dryga 7 timmar norr om Polcirkeln för träningsmatcher i Kiruna.

Snacka om upplevelse för de nya jänkarna som får se renar och kanske någon älg efter vägen och troligtvis även snöklädda fjälltoppar i horisonten. Bilderna som dom kommer att skicka hem kommer att vara mycket speciella.

Personligen tycker jag att de 25 tkr som det kalaset troligtvis kostar borde man ha satsat på att ta båten över till Vasa och spela mot Pyrintö och Nokia eller Kobrat och Karhu i stället. Det hade varit bättre valuta för pengarna.

Jag skulle förstå beslutet att åka till Kiruna om LKAB/BC Luleå skulle sponsra hela kalaset men vad jag erfar så är det inte så.

Till råga på allt så skall man till Östersund nästa helg och då återigen 8 – 9 timmar i VW buss och liknande kostnad. Undrar förresten om dom spelar på plastgolv i Kiruna ? Synd att BSKT inte orkar fixa en egen turnering som förr.

Det har skrivits en del om den engelska dam spelaren som var på väg till Uppsala. Det var en tanke vurpa av Uppsala basket. Man måste tänka till före. Även BSKT hade på gång en kille med rötter i Ryssland i Umeå i fjol. När frågor började ställas då tänkte han om och drog. Klokt beslut.

I fjol spelade en massa US och Balkan spelare i de högsta ligorna i Ryssland. Det är mammon som styr många idrottsmäns hjärnor. Mr Heurtel petades från det franska landslaget eftersom han for till Ryssland och missade en plats i OS lage.

Till helgen spelas det landskamper i innebandy i Luleå. Jag kan räkna ut att de åldrande basket guruna Jampa Eriksson, Ingemar Ek och Lars Mosesson skruvar sig oroligt med tanke på att matcherna spelas i basketarenen.

Ger man de unga entusiastiska innebandy ledarna lillfingret då tar dom hela handen. Innebandyfolket tar över om dom får chansen och rullar ut en plastmatta på parkettgolvet.

I Umeå finns det över 5000 registrerade innebandyspelare men de allra flesta är barn & ungdomar som vill lira. Intresset för att gå och titta på senior innebandy är låg i förhållande till antalet aktiva.

Jag tycker i alla fall att det är bra av innebandy förbundet att lägga landskamperna i Luleå och inte i Umeå. Det är så man sprider och väcker intresse på vita fläckar på IB kartan. Det är så som även Basketbollförbundet borde göra när man arrangerar kval och landskamper.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Efter Finlands EM-guld i DU 16 har jag från flera håll fått synpunkter och frågor, och essensen i det jag fått höra är det här: ”Varför kan Finland men inte vi?” Det finns förstås inte ett enkelt svar på den frågan, men som fri skribent får man ju ha åsikter i saken. Jonte Karlsson skrev häromdagen några texter, där han sammanfattade landslagssommaren på ungdomssidan och i den avslutande delen pekade på några saker som måste förbättras och förslag på åtgärder. Mina rader i den här krönikan får ses som ett komplement till Jontes analys. För de uppmärksamma läsarna, de som tagit del av mina tidigare alster, kan det framstå som att jag upprepar mina ”gamla synpunkter”. Och det har de alldeles rätt i.

Först och främst vill jag säga att visst skulle Sverige också kunna vinna ett EM-guld på ungdomssidan. Vi har ju varit hyfsat nära två gånger, då det har blivit brons, båda gångerna i DU 18. Men skall vi kunna vinna så måste stjärnorna stå helt rätt på himlen. Det krävs en exceptionell, välskolad och talangfull årskull, ett bra ledarskap, lite flyt i några av de egna matcherna och medgång i några av de andra, samt massor av jäklar anamma. Och det är ju inte så ofta vi har allt det där på en gång. Men om det är möjligt? Absolut.

Jag tänkte att vi skall ta avstamp i en jämförelse med ett av de bästa europeiska basketländerna, Spanien. På så sätt kan vi få en uppfattning om vad har att kämpa emot på ungdomssidan. Bara genom att jämföra sig med de bästa kan man ju komma fram till vad man själv behöver göra för att bli lika bra eller åtminstone bättre.

För ett tag sedan läste jag ett FB-inlägg av en svensk basketförälder som hade sin dotter i den spanska basketverksamheten. Tyvärr har jag glömt vad han och dottern heter, men jag hoppas de ursäktar mig och kan leva med att jag återger några av pappans rader.

Till saken hör att den här basketföräldern inte tog ställning för eller mot det spanska systemet, utan ville bara berätta hur det går till. Han skrev bland annat att man i Spanien har regionala lag från U10, där man tar ut de bästa från regionen och spelar mot andra regioner, typ ”tv-pucken”. Till de akademilag som finns i klubbarna runt om i Spanien får man söka vid tolv års ålder. Det är ungefär 50–70 sökande per kön och akademi, och varje år väljer man ut 12–14 tjejer och 12–14 killar. ”Som ny tränar man fyra gånger i veckan, 1,5 timme plus två gånger fys. 0,5 timme. Om det är en matchfri dag på helgen så är det i stället 1,5 timmes träning (man spelar normalt i två ligor). En ledig dag i veckan.  När man kommer upp i till U15 så tränar man 4 x 2 timmar samt 4 x 0,5 timme fys. Spel i två ligor och matchfri helgdag, extra träning. En ledig dag i veckan.” Och så fortsätter det högre upp i åldrarna. I U16-18 tränar man 4×2 timmar samt 4×1 timme fys. Man spelar i två ligor och har en ledig dag i veckan, för matchfri dag innebär träning.

Han skriver vidare att: ” Utslagningen är ganska hård. Man omsätter ungefär 1/3 av laget varje år. Dessa ersätts genom att antingen dammsuga regionen eller att erbjuda stipendier för spelare på landslagsnivå från andra regioner. Träningen är ofta mer intensiv än i Sverige och sen ankomst innebär normalt automatisk bänkning i nästa match. Tonen är också betydligt hårdare. Satsningen är betydligt mer elitistisk.”

Sammanfattningsvis bedriver spanjorerna en tydligt elitinriktad ungdomsverksamhet, med tidigare gallring och selektering än vi har hos oss, och med mer och hårdare träning långt ned i åldrarna. Hur kan vi ens tro att vi kan konkurrera med spanjorerna och de andra toppländerna i ungdoms-EM när våra tolvåringar fortfarande harvar runt i EB, medan spanjorerna i den åldern har oändligt många fler träningstimmar bakom sig, spelar i regionala turneringar och de bästa redan blir del av landslagsverksamheten. Det är som om vår avsikt är att leka oss igenom den period då andra ägnar sig åt att sätta den grundläggande tekniken, d v s 8–12 årsåldern. Konsekvensen blir att spanjorerna och andra bygger upp ett försprång som våra ungdomar inte har någon chans att ta igen. Det är där vi har det stora tappet gentemot de bättre länderna, med viss respekt för att vi inte har samma förutsättningar och resurser som de större basketnationerna. Ett land som Spanien är ju avsevärt större ur befolkningssynpunkt, har fler basketspelare, fler och förmodligen bättre ledare och resurser i form av anläggningar, spelarakademier etcetera.

Icke desto mindre är min tes att vi måste hitta ett sätt fungera som gör att våra ungdomar kan träna mer och bättre redan från unga år, för att vi skall kunna konkurrera bättre. Vi tränar på tok för lite. Och då handlar det i första hand om teknik. Om tekniken inte finns på plats i tonåren spelar det nog ingen roll vad man sedan försöker hitta på. Häromdagen läste jag ett uttalande av den kände professorn i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, Michail Tonkonogi. Han intervjuades i ett sammanhang som handlade om fysträning i unga år, vilket han rekommenderade om det görs på rätt sätt. Men Tonkonogi påpekade samtidigt teknikträningens betydelse för unga idrottare. Den får inte åsidosättas. Tekniken måste sitta där när spelarna senare börjar utvecklas på andra sätt. Det är samma sak som att man inte kan lösa en andragradsekvation om man inte kan multiplikationstabellen.

Vad gäller just EB tycks den modellen vara cementerad i Sverige. I grund och botten är det inget fel i att ha en spelmodell där man i unga åldrar spelar med färre i laget, på mindre planer och med lägre korgar. Sådana anpassningar görs i även i andra idrotter, till exempel i fotboll där man spelar på mindre planer, med sjumannalag och mindre mål. Det förödande med EB är att man har tagit bort tävlings- och konkurrensmomentet. Ingen får vinna, ingen får vara bäst (trots att någon måste vara bäst). Finns det sätt att skapa en vinnarkultur så är vårt system i alla fall inte ett sådant. Axiomet bland ledare och tränare tycks vara att det skall vara lek genom hela EB-åldern och den uppenbara risken är att det präglar både träningarna och EB-matcherna.

När man ger sig in i en ganska radikal modell som EB och låter den genomsyra all verksamhet borde det finnas en övertygelse om att det är det absolut bästa att göra på ungdomssidan. Så frågan är förstås: har EB gjort att de svenska basketungdomarna blivit bättre på sporten? Har EB gjort oss mer konkurrenskraftiga? Jag lämnar frågan öppen och kan bara konstatera att om svaret på frågorna är ja, så är det bara att elda på. Om EB-modellen däremot inte skapar bättre och mer konkurrensdugliga spelare, så borde man överväga om den skall vara kvar i dess nuvarande form.

Att helt skylla de svenska tillkortakommandena i ungdomssammanhang på EB är dock inte korrekt. Svenska spelare som växt upp med EB kan naturligtvis nå internationell elitnivå. Bland annat blev ju två svenskar, som växt upp under EB-eran, i år draftade till NBA-lag. För det är ju så att oavsett vilket utvecklingssystem vi har på ungdomssidan så finns det individer som har drivkraften och viljan att lyckas, oavsett vad. Och det gör de också. Men långt ifrån alla har samma driv. Men om vi vill utveckla verksamheten på bred front, så krävs andra grepp än att lita till ungdomarnas inre drivkrafter.

För att återgå till jämförelsen med Spanien, så finna det saker i deras modell som inte är helt tilltalande. Den väldigt tidiga selekteringen är till exempel ytterst tveksam, ja till och med förkastlig enligt alla erfarenheter och forskning på området. Häromdagen kom t e x en undersökning om svenska hockeyspelare som blir draftade till NHL Den visade att de som är bäst i tidiga tonåren är i minoritet i förhållande till de som utvecklas senare av alla NHL-draftade svenska spelare. Om dessa ”late bloomers” hade blivit bortgallrade som tolvåringar hade de förmodligen inte haft en chans, och hockeyvärlden blivit några profiler fattigare. Svensk basket har inte heller råd att tappa de som utvecklas lite senare, men inte heller att slarva bort de år då teknikträning är som mest gynnsam.

Jag har flera gånger uppmanat er HOOPS läsare att skriva av er om ni har någon åsikt som ni vill föra fram.

Härom dagen fick jag den här texten från en mycket kunnig basket människa. Jag hoppas att ni sätter er ner och begrundar efter att ha läst texten.

-” Har lite svårt att släppa UEM. Jag såg Sveriges samtliga tjejmatcher och mer än hälften av pojkmatcherna.

Flicklagen gör ett mycket svagt UEM. Det sämsta någonsin och det har blivit sämre för vart år…  

Det sorgligaste är ändå inte resultaten, utan hur vi spelar och hur vi ser ut (tekniskt).

Jag tycker synd om tjejerna och lider med dem. De är inte roligt att resultatmässigt misslyckas…

De kämpar och jobbar, dyker efter bollar, sliter i försvar m.m. Bra attityd!

Något är dock fel! De svenska spelarna saknar den mest grundläggande tekniken och brister i beslutsfattande. 

Skall det bli bättre måste man;

Definiera de tekniska bristerna och veta hur man åtgärdar felen. Man måste också ha en plan för hur man skapar ett bättre spel (samarbete). 

Sverige är ganska bra på vissa saker (trepoängsskytte), så bra att vi kan vinna mot dåliga lag och många ledare tror att spelarna är bra…

Men vi har så enorma brister att vi aldrig kan besegra bättre lag  (ledarna blir förvånade och besvikna).

I tio år har försämringen pågått och det verkar inte bekymra förbundet. Läser man hemsidan så verkar allt vara jättebra. Många saker är säkert bra, men inte elitungdomsverksamheten.

Se på Finlands U16-tjejer! Det går men det krävs kunskap och hårt arbete….”.

Hen skriver också.

-”Får jag lite inspiration, skall jag beskriva bristerna och komma med förslag till åtgärder”.

Godmiddag

Jag förstår inte hur man tänker nu för tiden när det gäller presentationen av nya spelare. Är det för stor tilltro till sociala medier eller brist på intresse från media som styr eller sitter det fast i handläggningen ?

Mellan 1986 – 2011 har jag skrivit avtal med 42 spelare till de klubbar som jag har representerat. (KFUM Umeå, KFUM Skellefteå, Cometerna, KFUM Umeå Comets)

Under alla år har jag tagit lokaltidningarna till flygplatsen för aktuella bilder när spelare anländer och lokaltidningarna har fått chansen att göra en snabbintervju med spelarna. Det gäller att se till att man får media utrymme så ofta och så mycket som möjligt för att väcka intresse hos publik och sponsorer.

De medier som inte kom till flygplatsen fick inga bilder och ingen övrig information. Det var inte ovanligt med båda lokaltidningarna och TV 4 på plats, ibland även Västerbottensradion. För det mesta hade medierna nyhetstorka. 

Nu för tiden stjäl man nästan allt från andra medier och och saknar nyhetstorka. Man jobbar nio till fem förutom på helger då man ”gud förbjude” ibland måste vara närvarande. Allt som oftast kan man se den direktsända matchen på redaktionen och slipper vara närvarande och se matchen live. 

Jag gick en helgutbildning i sports marketing i Stockholm i början på 80-talet. En röd tråd i utbildningen var att man måste förstå att ALLT som skrivs om klubben, spelare eller laget är bra reklam för klubben. 

Det gäller att mata lokaltidningarna med lite av varje. Ibland kan det vara på sin plats med några vita lögner för att höja intresset. Fyllekörning, slagsmål eller annat brott skadar självklart klubben. 

Vart vill jag komma med detta ? 

Umeå BSKT har haft tre av sina amerikanska spelare på plats i Umeå sedan i onsdags men inga bilder från flygplatsen och inga bilder från träningen. Inget reportage. Det var betydligt bättre när Hegethorn fanns på redaktionen för han var på tårna när det gällde basket. 

Om det är så att lokaltidningen vägrar att komma till dukat bord samtidigt som man i princip sänder direkt från B.-lövens förmiddagsträning och skriver helsidor nästan varje dag om Umeå FC då är det frågan om det är någon idé att fortsätta med elitbasket i Umeå.

B-löven och Umeå FC ligger inte ens i landets högsta serie men Löven drar mycket publik och då är det ball att vara där särskilt när man gillar hockey. Det har inte varit ballt med fotboll men nu när FC börjar få samma publiksiffror som basketen då är det ballt & coolt att mässa om dem dagligen.

Jag har studerat Umeå BSKT´s USA nyförvärv i veckan och det ser bra ut men, hur det blir i skarpt läge är ofta något helt annat. Jag har inte glömt t ex Chatham från i fjol. Han verkade bra med sina dunkar på highlight filmen så BSKT tog honom. När det blev skarpt då blev det inga dunkar och allt för ofta många bra missade lägen. 

Alonzo ”Zo” Gaffney ser ut att vara de utlovade 208 centimetrarna men han är ingen tung kille. Han är mycket atletisk och spänstig och skottet ser helt ok ut. Killen jobbar intensivt hela tiden och snappar upp det mesta kvickt vilket är en förutsättning för framgång.

Nick Davis är knappast mer än 204 cm men han har power i benen, och mowes i kroppen och dessutom kvickhet. Han kan bli en ganska svårstoppad rörlig femma. Skottekniken ser inte ut att vara den bästa just nu men det kanske kommer. Vi får se.

Keonte Kennedy guarden är 195 cm, snabb och har leap i benen och skottet ser hyfsat ut. Det som är kul att se det är att alla tre verkar komma från bra defensiv bakgrund. Dom är van att spela aggressivt man man försvar.

Det jag gillar mest av allt är att alla tre har träningsetik. Dom jobbar hårt på träningarna.

Det är omöjligt att redan nu se om BSKT har gjort en flip eller en flopp med dessa spelare men jag får i alla fall en känsla av att coach Sjögren har varit mycket noggrann. Med begränsade resurser vill man pricka rätt direkt. 

Coach Sjögren sade till mig att han nog hade lagt ner närmare 100 timmar i sommar på att titta på olika spelare. Jag undrar om arbetsgivarna någonsin kommer att förstå hur många gratistimmar som vi basket coacher lägger ner för våra föreningar.

Jag väntar med spänning på USA spelare # 4 och så Omar Krayem förstås. Kanske kan det bli en intressant baskethöst i Umeå som återigen väcker intresse hos den breda massan och att man fyller hallen till premiären mot Borås tisdag den 8 oktober.

Vid Umeå FC´s senaste hemmamatch mot Piteå den 24 augusti hade man fått tillstånd att ha öltält på ena kortsidan. 130 personer betalade 350 kr för hamburgare & strips samt en 1/2 liter ÖL. 

Det låter ganska oskyldigt men jag noterade att flera personer hade svårt med balansen när man gick för att kissa i läktarbyggnaden. Om det fanns folk från tillståndsmyndigheten på plats då blir det knappast något öltält igen.

Godmiddag

”Mina ögon” på plats vid en av Jämtlands träningar berättade följande:

”Jag kollade på JB:s träning idag och jag gillade verkligen det jag såg! David Czerapowicz och Adam Johansson var de som såg klart vassast ut av alla! De har skött sommarträningen ned beröm godkänt! Adam Massarsch , Denzel och Elias gav oxå allt utan att fuska sig igenom övningarna! Grant, Troy och Ben blir jäkligt bra. De med sin erfarenhet snackade hela tiden och var tydliga i sitt spel! Andris överraskade mig genom att vara otroligt auktoritär och bestämd när han presenterade övningarna! Gjorde nån något fel så stoppade han övningen och visade med tydlighet vad han ville ha ut av övningen! Positivt överraskad trots att De bara kört sedan i Lördags med full trupp ( förutom Akili)”

Tänk vad kul det skulle vara om fler av mina kontakter kunde komma med liknande rapporter som ovan. Det skulle uppskattas runt om i landet och göra SBL än mer spännande inför säsongen.

Jag kan rapportera att jag har kollat på några förmiddagsträningar och 1.5 kvällsträning i Umeå BSKT.

Under de tre senaste åren har de spanska coacherna med högljudd verbalt pådrivande genomfört sina träningar med ett ”äckligt disciplinerat” nötande av löpvägarna och samspels kombinationerna med ofta ganska hög bakgrundsmusik.

Drillningen fungerade bra för Balibrea år 2. Han hade ett bättre lag än Loaiza under år 3.

Antalet s.k plays som man har drillat har ”varit oräkneliga”. Skotträningen bokfördes noggrant liksom den fysiska statusen och stretchingen eller säg töjningen har skött exemplariskt.

Trots det hade laget för många skador under säsongen. Hoops misstänker att fysen inte sköttes under maj till augusti som den borde skötas.

I år saknas än så länge personal i BSKT staben. Kanske har man valt att satsa den kostnaden på en coach och spelare i stället. Jag tycker att det är en bra prioritering. BSKT måste bli bättre på matcherna om man skall kunna få publik. Umeå BSKT spelar i SBL för att behaga publiken och det gör man genom att vinna matcher.

Den stora skillnaden i år vad jag kan se är mer fysisk träning i terrängen, mer intervall löpning ute, mer löpning på kvälls träningarna och mer skotträning. Det ser även ut att bli ett enklare spel att komma in i.

Det finns dock en risk och det är att de spelare som inte har skött perioden maj till augusti på rätt sätt riskerar att dra på sig bristningsskador.

Jag gillar vad jag ser och inte hör, den ofta öronbedövande diskotek volymen är borta, upplägget är helt annorlunda så det gäller för spelarna att vara skärpta på varje träning. Alla startar från scratch.

BC Luleå har i sociala medier frontat med ”tortyrträning” barfota i sand. Frågan är om man har gjort det ett par gånger eller om det är schemalagt ett par gånger i veckan under 1.5 månader. Jag kan garantera att det fungerar och att det är både härdande mentalt och att det ger mycket mer fysiskt än intervall löpning på bana.

Godmiddag

Notera:

”Äckligt disciplinerat” är inte negativt i mina ögon utan snarare ett gott betyg till ledarna.

Krönikören i NSD skriver att Omar Krayem förhandlar med Umeå BSKT och att en sådan värvning skulle vara en sensationell värvning. Jag håller med krönikören. Det blir spännande och intressant under förutsättning att Krayem är helt utan skador – om han kommer till Umeå.

Mr Krayems kapacitet från fjolåret finns på youtube. Han kan definitivt fortfarande spela på hög nivå bara han är skadefri. 

Det går inte att förvänta sig att han nu 36 år gammal ska bjuda på samma spektakulära spel som när han senast var i Umeå men en sak är helt klart och det är att han kan spela basket och om han får med sig några lekkamrater som kan spela med honom då blir det kul i hallen i vinter.

Jag tror dessutom att coach Sjögren är en coach som inser att en spelare som Krayem inte kan stängas in i ett strikt spelsystem. Han måste ha frihet att bryta mönser när läge finns.

I morgon onsdag landar de tre amerikanerna berättade coach Sjögren. Dom har troligtvis en provanställningsperiod inskriven i avtalet. Om en spelare inte håller måttet måste man avbryta ganska fort.

På den tiden när jag tog hit amerikanska spelare brukade jag i princip köra dem direkt till träning. Anledningen var den att dom själva ville få springa av sig resan och jetlagen.

BSKT brukar aldrig sätta in spelarna i träning samma dag som dom har landat så jag får nog vänta till på torsdag kväll eller kanske fredag innan jag får syna vad som har landat.

Om BSKT tillför ytterligare en amerikan så har man en startfemma som blir intressant att se. Det blir en rejäl utmaning för övriga spelare i truppen att bevisa för coach att dom förtjänar minuter på planen.

Jag tycker att det är väldigt trist att Umeå BSKT inte erbjuder sina hemma fans någon träningsmatch innan seriestarten. Vem ids åka till Kiruna, Östersund eller Köping ?

Kanske har alla träningsmatcher på bortaplan med ekonomi att göra. BSKT blir väl bjuden på både mat & logi kan jag tänka. Men resorna till Kiruna, Östersund och Köping kostar. Det är lika långt till Kiruna som till Stockholm från Umeå.

De finska lagen på andra sidan Kvarken Karhu Basket, Kobrat Lapua, BC Nokia och Tampereen Pyrintö brukar vara intresserade av att komma till Umeå. Man borde behålla den traditionen.

Luleå BBK har ansökt om att få arrangera EM kval damer mellan Sverige och Estland i februari.

I NSD står det att anslutningsresorna för båda lagen  kommer att kosta 350 tkr och det är det som är haken. Det låter konstigt. Förr var FIBA´s regel att båda lagen stod för sina resor till spelplatsen men sedan tog den lokala arrangören över kostnad för mat & logi för lag och domare samt transporter och hallar. 

2007 arrangerade jag tillsammans med Cometerna Basket EM kval damer Sverige mot Slovakien. Då fick vi ett arrangörsbidrag på 25 tkr. Resten fick vi ordna själva. Jag fick hotell och restauranger att hjälpa till med specialpris, kommunen bjöd på lokalerna och avslutande bankett. I slutändan blev det mycket jobb men ett litet netto.

2008 gjorde vi det igen och då EM kval för herrar mellan Sverige och Georgien. Dealen var densamma men nu med lite rutin så blev nettot lite högre. SBBF sade båda gångerna att dom var väldigt nöjda med arrangemangen. De gästande lagen var fötjusta.

Jag har försökt att få arrangera flera gånger efteråt men alltid fått höra att matcherna måste gå i Mälardalen pga logistiken ???? Fan trot.

SBBF måste decentralisera mer landskamper och EM kval. Det är så man sprider basketpropaganda. Det måste få kosta lite att sprida basketintresset ute i landet. Om alla matcher skall spelas i Mälardalen då händer inget runt om i landet. Ge matchen till Luleå. Jag kommer att vara på plats för det är inom ett rimligt avstånd att resa för oss i Umeå. Kanske fyller jag en hel buss.

Matchen senast i Göteborg och snart i Malmö är ett bra första steg men det är dags att ta steget fullt ut. Det går inte att bara kapitalisera och räkna hem dessa matcher som en vinst för SBBF. Titta återigen på Finland. Nästa års EM grupp lade man i Tammerfors och inte i huvudstaden.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer den sista delen av mitt tyckande gällande den svenska landslagssommaren på herrsidan. I de två tidigare har jag ägnat mig åt de olika lagens prestationer samt en del raljerande gällande ”experter” samt de åsikter som dessa framför. I denna del hade jag tänkt mig att försöka komma med mina högst personliga synpunkter på åtgärder samt vad som saknas ren basketmässigt i de olika lagen.

När jag ser på våra ungdomslandslag noterar jag mängder av positiva saker. Talangen finns och så även storleken på spelarna vilket var en bristvara under tidigare generationer. Det är glädjande och i och med att vår bas av bredd ungdomsspelare ökar så borde det kunna bli än bättre gällande urval framöver.

Det finns även negativa saker att påpeka men det är lite annorlunda utifrån den ålder spelarna besitter samt från vilka miljöer de kommer. Och när det gäller miljöer så finns det ingen garanti, om du valt USA eller Europa, att du blir bättre eller sämre än de som spelar i Sverige. Allt handlar givetvis om vilken coach/program samt vilken seriositet för basketen som finns där talangen befinner sig. Låt oss inte heller glömma den kravbild som finns på aktörerna om vi nu skall prata elit. Det är vad jag gör som räknas i eliten och det är självklart en stor skillnad på den kontra den breddverksamhet som också är viktigt. Dock på ett annat sätt.

Jag har alltid varit en supporter av gren specifik styrka på basketplanen. En basketspelare skall alltså inte vara som en brottare eller tyngdlyftare vilket är självklart, men det är viktigt att påpeka då belackarna för styrketräning ofta framför dylika åsikter. Är du fysiskt stark så blir du även oftast starkare mentalt. Det brukar finnas en korrelation där som inte är att förakta. Du kan även tillgodogöra dig mer träning samt anpassa dig till ett högre tempo om du är starkare. Och högre tempo är vi väl alla överens om att det är internationellt.

De svenska ungdomarna ser generellt klena ut jämfört med sina motståndare. Det yttrar sig ofta i att de inte vill ta kampen i exempelvis returtagningen. Den fysiska aktivitet som krävs vid ut blockering samt förmåga att snabbt hitta offensiva vinklar för den offensiva returtagningen är inte något vi klarar av. Vår screensättning törs jag inte ens prata om…

Vi är även underrepresenterade att kunna avsluta egna attacker med fysisk kontakt när vi går på korgen vilket gör att vår skottprocent sjunker samtidigt som vi väljer att skjuta mer från distans. Vår förmåga att ha ett kvickt och snabbt första steg för att kunna slå våra motståndare till korgen bygger också på styrka och atletism.
Spelförståelse är även det en stor brist. Och ja, jag tror att den blir sämre när vi inte orkar eller vågar.

Så ja, (med tanke på att jag kallar mig en papegoja i del 1) vi måste lägga mer fokus på den fysiska nivån på landslagen. Det här kan inte ske under de få landslagsammandragningar som finns utan är ett arbete som måste skötas kontinuerligt ute i klubbarna under övervakning av landslagscoacherna eller förbundet.

Det finns faktiskt siffror som visar att den här tesen är riktigt. Under säsongerna mellan 2011–2015 hade SBBF en anställd som drev de här frågorna och följde upp det hela digitalt, vilket var revolutionerande på den tiden. Dessutom fanns det landslagsledare som ställde som krav att spelarna var tvungna att genomföra den här träningen om de ville vara med i landslagen. Något som givetvis inte var populärt hos alla, då de flesta vill vara med i landslag men inte alla ville lägga ned det arbete som krävdes. Utan att gå in för mycket i detaljer så konstaterar jag att utfallet efter några år var att fem av sex u-landslag spelade i den mycket tuffare och mer lärorika A divisionen. Här finns massor att göra i svensk basket!

När vi ändå pratar styrka, som kanske ger aggressivitet, så undrar jag även vad Easy Baskets regler om att spelare inte kan ta bollen ur varandras händer gett för utveckling av sporten. Att fler får/kan vara med är ju bra när det gäller bredd bland ungdomar. Däremot är jag väldigt skeptisk till vad det gör med instinkter för en spelare som lär sig att spela.

Vi har även borttagandet av regionsammandragningar som var ett mycket bra och effektivt sätt att kontrollera status på spelare samt även kartlägga de talanger som fanns. Hela det upplägget gjorde ju även att det fanns möjligheter att korrigera samt påpeka de brister som vid varje tillfälle fanns hos de olika spelarna. För vi har en del brister och kan inte göra något åt allt med en gång. Däremot fanns möjligheten att individuellt skicka med talangerna vad de specifikt borde träna mer på.

Det är ju av allas intresse i vår sport att landslagen är bra. I allra högsta grad gäller det A landslaget som är det lok som skall dra verksamheten men framför allt kanske skapa möjligheter till att vi även ekonomisk kan dra nytta av sportsliga framgångar. Vi vet ju hur det fungerar med media och det allmänna intresset. Om inte har vi återigen under OS blivit påminda om vad framgångar gör för en idrott. Både bordtennis och beachvolleyboll har ju ändrade förutsättningar numer.

SBL herr borde även de ha ett stort intresse av landslagsframgångar. Om inte så är de helt fel ute. Varför inte hjälpa förbundet och se till att alla coacher som anställs i föreningarna har en klausul som säger att de skall coacha ungdomslandslag om förbundet så vill. Sen står föreningarna för lönekostnaderna och SBBF kan använda de pengarna till läger för ungdomarna i stället. Det är ju förhoppningsvis så att de bästa coacherna är i vår högsta liga så då skall vi utnyttja dem. Med tanke på behovet av assisterande coacher så kan vi väl även lägga till Superettan i det här upplägget.
Och kom nu inte dragandes med att coacher behöver semester. De är oftast lediga mellan maj och augusti och mig veterligen finns det ingen yrkesgrupp i vårt samhälle som har längre ledighet.

Det finns mycket mer att tillföra i denna debatt men tyvärr får det inte plats när jag skriver. Min förhoppning är att alla hjälps åt att förbättra det som finns idag. Ändrar vi inte på något så kommer vi få samma resultat framöver. Om någon vill använda min erfarenhet så kanske jag kan hjälpa till med något? Som tyckare har vi ju även att ansvar att ställa upp/hjälpa till om vi nu skall äga rätten att alltid ha åsikter.

Det där med att någon annan skall göra det, håller inte i mina ögon.

Av Tapio Joulamo

Det är ganska enastående att det varje år arrangeras ungdoms-EM i tre åldersklasser, då de bästa unga spelarna får känna på den internationella konkurrensen. Att få vara med och tävla mot tuffast tänkbara europeiska motstånd redan i tonåren är viktigt och lärorikt. En paradox ur svensk synvinkel är dock att det internationella utbytet tar slut när spelarna fyllt 20 år, undantaget det fåtal som spelar i utländska klubbar och i seniorlandslaget. För de övriga, som kan ha spelat i EM under 5–6 år, väntar bara tragglandet i den inhemska ligan. Svenska klubbar deltar ju inte i internationellt spel, vilket är bedrövligt. I många andra länder har de förstått betydelsen av att fortsätta det internationella utbytet.

Med det sagt skall vi lämna några sammanfattande synpunkter på EM-sommaren på flicksidan. Någon djupanalys blir det inte, för då hade jag behövt se mer matcher än jag gjorde. Men sammantaget kan man säga att den svenska landslagssommaren var knackig, i alla fall om man ser till resultat. Även om spelarna är i en utvecklingsfas under de år då de är med i EM, så får man anta att resultaten är viktiga. Helst vill man ju att alla lagen skall nå spel i A-gruppen för att få möjligheten att möta de bästa, för att göra bästa tänkbara erfarenheter och om möjligt närma sig de bättre länder. Men så är ju inte läget. Nästa år är bara ett lag i A-gruppen på flicksidan och avståndet till topplagen har snarare ökat än minskat.

Bäst rent resultatmässigt lyckades DU20, som kom på tolfte plats i A-gruppen. De svenska tjejerna föll i åttondelen, mot Slovenien, men vann sedan den mest kritiska matchen, den första i placeringsspelet, mot Finland. Den räckte för att säkra fortsatt spel i A-gruppen. Det är ju så ordnat i EM, att det är tillräckligt att vinna en enda match i hela turneringen för att komma bland de tolv bästa, något som faktiskt har hänt ett par gånger just för Sverige i DU 20-klassen. Vinner man bara den första matchen i placeringsspelet så är man hemma.

Det finns en viss tröst i att DU 20 lyckades bättre än sina kollegor i de yngre åldersklasserna. Hellre det än tvärtom, d v s att framgångarna kommer i de yngre åldersklasserna och att man sedan tappar i U20. Avståndet till de bättre lagen för de svenska DU 20-tjejerna är fortfarande väldigt stort, men laget innehåller i alla fall några spelare som kan få bra karriärer och möjligen bli viktiga för framtidens damlandslag, sådana som Collins, Trygger och Noyan.

Om avståndet för DU 20 till den europeiska toppen är stort, så är det gigantiskt för DU 18, som inte placerade sig bättre än plats 17 i B-gruppen d v s plats 33 i den europeiska hierarkin. Framför sig hade Sverige t e x alla de andra nordiska länderna: Finland, Danmark, Norge och Island. Att det understundom blir resultatmässiga bottennapp är dock inget att förfäras över. Det är bara de stora basketnationerna, som Spanien och Frankrike, som kan hålla nivån år efter år. För de allra flesta länderna är det väldigt volatilt, d v s det går upp och ned. Svagare årsgrupper följs av bättre och så vidare. Och Sverige är inget undantag.

U16-EM, den yngsta åldersgruppen, är lite speciell. Spelarna är med i EM för första gången och spelet blir som det blir för så unga och omogna spelare. Det dräller av turnovers, halsbrytande passningar, oöverlagda attacker, forcerade avslut i svåra lägen och högfrekvent men lågeffektivt trepoängsskytte. Att se matcher i den här åldersklassen kan vara tålamodsprövande, men för spelarna är det ett lärande.

Det svenska laget i U16 och dess A-grupp, förlorade i sin åttondel mot Frankrike med stora siffror och misslyckades sedan med som DU 20 gick i land med, d v s stöp i den första placeringsmatchen, mot Serbien. Med vinst i nästa match kunde man ha gett sig chansen att stanna kvar i A-gruppen. Det gick dock inte. Montenegro tog till zonförsvarsvapnet, vilket brukar vara effektivt i de unga åldersgrupperna och slog ett hårt kämpande Sverige med en ynka poäng. Det hela slutade för svensk del med att laget kom sist i turneringen utan att ha vunnit en enda match.

Det handlar som sagt mycket om lärande och utveckling, i synnerhet i den yngsta åldersgruppen, och de svenska coacherna disponerade sitt lag i enlighet med det. Alla spelare fick gott om tid på planen och det är ju hedervärt, men just i placeringsmatcherna hade man önskat ett undantag, och en hårdare matchning av ett särskilt skäl: nästa år är det nämligen dags för årskullen -09 att spela sitt första EM och de kommer att få göra det i B-gruppen. Till saken hör att -09 årgången lär vara något alldeles extra. Där finns väldigt mycket talang, där finns längd och färdigheter. Vad jag har hört är det en exceptionell årskull. Det är synd att de inte får chansen att tävla med de bästa lagen nästa år. Hur som helst skall det bli spännande att följa det här laget nästa sommar. Kan vi kanske redan nu börja hysa förhoppningar om att de spelar tillbaka DU 16 till A-gruppen 2025?

Till sist skall vi notera att det finska DU 16-landslaget skrev historia i EM-turneringen. Laget tog sig hela vägen till final, besegrade där överraskande Frankrike med 49–47 och tog därmed Finlands första guld i ett europeiskt mästerskap, ja faktiskt den första medaljen någonsin. Coach för det finska laget var för övrigt Sverigebekantingen Janne Hänninen, som hade en sejour i SBL Dam för några år sedan, då han coachade Uppsala. Det blev bara ett år i Sverige för Hänninen, som sedan återvände till den finska basketen och landslagsverksamheten. För närvarande är Hänninen coach i HBA-Märsky.

Den finska framgången var högst välförtjänt sett till spelet de presterade. Visst var det, som för alla andra i den här åldersgruppen, ganska valpigt, men finskorna spelade med gediget lagförsvar, bra close outs, och med bra rörlighet och stor variation i anfallet. Det var inte bara de sedvanliga passningarna i sidled. Det fanns till exempel oftast en spelare på high post att droppa in bollen till, för att skapa nya passningsvägar.

Intressant blir förstås att se hur långt den här talangfulla årskullen kan ta finsk landslagsbasket på damsidan. Det är ännu för tidigt att säga, för det är först efter 5–10 år vi får någon form av facit. Hur som helst ger förstås EM-framgången i DU 16 en rejäl boost för finsk basket. Nu har man ju kommit över tröskeln och bevisat att det faktiskt går, att mindre länder kan gå hela vägen.

Jag vet att det finns de inom den svenska basketen som har lite nedlåtande syn på Finlands modell för utveckling av unga spelare. Något rätt måste de ändå ha gjort när de vinner ett europeiskt guld och dessutom har flyttat fram positionerna rent generellt för finsk basket. Och lita på att vi hade gjort på oss av glädjefnatt om det hade varit ett svenskt lag som vunnit guldet. Att nå de där stora framgångarna är ju vad det handlar om, oavsett vad och hur man bedriver sin verksamhet

Under den senaste tiden har vi fått läsvärda och spännande krönikor från både Jonte Karlsson och Tapio Joulamo.

Det blir spännande att få läsa Jonte Karlssons del 3 som kommer snart där han har lovat att leverera medicin till de svenska ungdomslandslagen. 

Jag tar inte åt mig av Jontes synpunkter om ”basketexperter” för jag har aldrig utgett mig för att vara det. Jag brukar bara skriva vad jag tycker att man borde göra och det står jag för. 

Jag tycker att Jonte träffar mitt i prick i det mesta. Han vill se att SBBF öronmärker pengar till sport och inte till administration. 

Tänk dig att för 25 år sedan hade jag nästan daglig kontakt med SBBF i olika ärenden. Numera har jag näst intill aldrig kontakt med dem. Förr kände jag personalen ganska väl genom all telefonkontakt.

På 80 och 90 talet när basketen i Sverige var större då klarade man sig med fem (5) anställda.

Jag tippar att telefonen på SBBF inte ringer särskilt ofta. Det är den trista hemsidan som är så svåra att använda som gäller. De få gånger jag har ringt under de senaste 10 åren ”då har den personen som har ansvar för just det” inte varit närvarande.

Det är samma sak med VIF och SDF. Förr daglig kontakt. Numera nästan aldrig.

Västerbottens Idrottsförbund har lika många anställda som SBBF. Där är det också frågan om administration som kostar 20 miljoner av statens medel till idrotten. Fem anställda borde räcka för att klara admin både på SBBF och VIF.

Hoops har nu börjat att snegla lite på spelartrupperna i SBL herr och dam och snart är det dags att komma med en profetia om hur årets grundserie kommer att sluta.

Jag avvaktar ett tag för jag vet att det händer en hel del i slutet av augusti i många klubbar. Just nu ser det ut som om Norrköping skall sopa rent på herrsidan. Även på damsidan verkar Norrköping bli starka men räkna aldrig bort Luleå BBK.

Gjorde ett svep igenom Euroleague damlagens roster och det är bara att konstatera att Fenerbahce och Mersin i alla fall just nu i mina ögon är överlägsna favoriter.

Fenerbache har klart med Emma Messeeman, Gabby Williams, Nicolina Milic, Julie Allemand, Marienne Badianne, och Sente Onar redan. Mersin har Yvonne Anderson, Ilanan Rupert. Reagan Magarity, Marien Fauthoux och några av de bästa turkiska spelarna. Snacka om rivalitet mellan dem.

Euroleague herr blir det svårare att tippa. Det enda som är ganska klart det är att Real Madrid med stor sannolikhet kommer att tillhöra toppen. Tavares, Campazzo, Hezonja, Llull och Musa väger tungt. Även Olympiakos blir utmanare #1 tror jag nu när Vezenkov är tillbaka från NBA. Alla lag i EL är bra. 

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer fortsättningen på mina tankar gällande den svenska landslagsommaren för herrar. I den första (som ni hittar tidigare i Hoops bloggen) gick jag igenom de olika lagen. Den här gången skall jag försöka gå in på detaljer och eventuella åtgärder som kan göras för att landslagen kanske kan bli bättre. Men det kommer även en del 3 för det är svårt att vara kort i detta ämne.

Jag hänvisade ju i tidigare alster till den debatt som startades av entusiasten Nick Rajajic om vårt U 16 landslag och deras misslyckande på Facebook. Jag har återigen försökt läsa mediet med dess svar, vilket visar sig vara omöjligt när jag inte är ansluten. Det går att få fram fragment av de svar som kommer in men inte allt av värde. Och det är väl lika bra med tanke på att det mesta inte innehåller substans som kan hjälpa oss framåt. Däremot verkar det vara väldigt viktigt för många att tycka om allt även om de inte har någon kunskap om ämnet. Det enda ämne de behärskar är att bygga sin egen identitet som något fantastiskt. Jag tycker nedanstående bild är både rolig och talande:

Det tycks och kommenteras men det är sällan det presenteras lösningar. Skribenten själv skriver ju att det saknas pengar till landslagen (”-se till att skapa de här pengarna. Hur? Vettefan, det är inte mitt jobb”) vilket är rätt i sak, men det finns sällan förslag på hur vilket ofta genomsyrar vår debatt om basket. Vi tycker att någon skall göra något. Bara det inte handlar om att jag själv måste göra det.

Jag lyckades i alla fall läsa ett svar av en konstruktiv person som föreslog att vi skulle lägga på 50 kr på försäkringspengen hos Folksam för varje licens som dediceras till ungdomslandslagen. De få andra svar jag fått fram är rätt talande för bilden här ovan.

Själv skulle jag gärna se, med tanke på ekonomin, att SBBF skulle öronmärka pengar till sport i stället för att satsa på administration. Det är ju inte ett specifikt problem för SBBF utan något riktigt svenskt som förekommer i de flesta organisationer. På hemsidan ser jag att förbundspersonalen uppgår till 23 personer. En normal snittlön i Sverige idag är 39 900 kr, vilket jag inte tror att alla anställda på förbundet har, men slår ni på skatter och andra lagstadgade kostnader så förstår ni ju själva att till detta går det stora summor.

Brad Dean (tidigare förbundskapten för herrlandslaget under EM 2013) hade även en karriär i tyska Bundesliga, innan den blev lika stor som nu. Han var många år i Ulm som inte kunde mäta sig med de stora lagen. Där beslöt man att minska personalkostnaderna till ett minimum och i stället lägga dem på bra spelare vilket innebar att Ulm vann matcher som skapade ett större intresse vilket genererade än mer sponsorinkomster. Idag, många år senare, tillhör laget de bästa både sportsligt samt ekonomiskt i Tyskland.

Skulle vi inte kunna göra något liknande hos oss och se till att våra landslag får de förutsättningar de behöver för att förbereda sig. Kanske också se till att vi har de bästa coacherna på ungdomarna även om vi får betala några kronor för det?

Vi ägnar oss i stället åt att tala om att basketen växer, vilket är jättebra och viktigt, samt att intresset är större än någonsin. Men finns det någon som kunnat slå mynt av den företeelsen? Det verkar inte så. Så vi administrerar i stället…
Eller så hyllar vi faktumet att vi fått två nya NBA spelare (jättekul och bra, grattis Pelle och Bobi) och tror att det löser våra problem. Vi sa likadant när de två andra svenska NBA spelarna tog plats i ”showbiz” ligan för några år sedan.

När de var med i landslaget (innan vi själva stängde av dem) så var intresset på topp och våra resultat gjorde det möjligt att öka inkomsterna. För vad vi än tycker så är det sportsliga framgångar som räknas och som vi kan bygga ett fundament på. Då håller inte två NBA spelare, som inte kan vara med under kvalfönstret, som dragplåster. Vi måste ha fler och bättre spelare! Och det börjar med ungdomslandslagen.

Att vi då även, enligt vissa, skall vara kravlösa mot 16 åringar, är ju helt bisarrt. Krav har ingen dött av. Däremot finns det många som mår dåligt av leda. Om vi började med de här enkla punkterna så tror jag vi kan komma en bit. Men för det krävs ett rakt och tydligt ledarskap med ett mål (som inte behöver behaga tyckare och sociala medier fantaster). Jag är övertygad om att dessa krafter finns i svensk basket om vi vågar släppa fram dem.

I den tredje och sista delen som kommer om några dagar skall jag lyfta fram vad jag tyckte saknades i lagen ur ett mer specifikt basket tänkande.

Av Jonte Karlsson

Ytterligare en sommar med våra ungdomslandslag har passerat. Jag tänkte här ge mina tankar om vad som presterats på pojk/herrsidan. Tyvärr känns det lite som en papegojatext eftersom mycket har sagts förut. Det tål dock att upprepas då inte mycket har förändrats de senaste sju – åtta åren.

Låt mig börja med den diskussion som förs på sociala medier (jo jag kan läsa ibland men jag närvarar inte!) där entusiasten och tyckaren Nick Rajajic kritiserade insatsen efter att U 16 laget misslyckats, i hans ögon, i sitt kval. Det var tydligt känsligt i PK (politiskt korrekta) Sverige då många hade åsikter om att kritisera ungdomar vid 16 års ålder. Nu var det kanske inte riktigt spelarna som fick kritik utan mer förbundet i ganska svepande omdömen. Jag förvånas att så många har åsikter samtidigt som så få vill göra något åt saken. Det känns däremot viktigt att göra sin röst hörd även om det i mina ögon ofta saknas något konkret förslag till förändring. Diskussionen blir mer av politisk karaktär och därmed ganska intetsägande för mig. Jag tycker dock att det var bra att ämnet togs upp.

Själv är jag ingen expert (de kan nämligen allt) utan mer sakkunnig i ämnet basketboll. Så jag vill gärna komma med förslag i stället för att bara tycka. Men låt oss börja med de olika lagen och deras prestationer:

Herrar U 20

Här huserar vi i division B och fick till slut ihop till en 15:e plats. I A divisionen finns det ytterligare 16 lag vilket innebär att vi är på plats 30 i Europa.
Intressant här är att det finns fyra SBL spelare men bara en som fick spela många minuter. Däremot många spelare som försöker göra sig lycka i USA på olika skolor, samt två spelare från lägre divisioner i Sverige. Någon som funderat på vad det säger om vår egen förmåga att handskas med talanger i vårt land?

Bäste spelare här var William Garcia Adsten hemmahörande i NCAA och Pacific i USA där han snittar ynka 8 min per match. Det hindrade inte honom från att vara särklassigt bäst i ett annars ganska anonymt lag. Förutom att han var bästa poänggörare så var han även i särklass bäste returtagare med åtta per match. Oscar Wickström Stümer från BC Luleå var även han framträdande i returtagningen (något som jag skall återkomma till) och det är en kille som kan bli riktigt bra. Det är dock plågsamt att se hur han inte skjuter när han är öppen. Den här killen, som annars har allt, och är utbildad på RIG vill inte skjuta och det är trist. Men någon måste ju ta ansvar och arbeta med honom gällande den här biten. Han kan annars bli hur bra som helst och det vilar ett stort ansvar på Håkan Larsson, coach i Luleå, att utveckla den här delen under kommande säsong.

Som lag kändes U 20 ganska ointressanta och jag hade svårt att se vad de ville göra rent taktiskt samtidigt som jag tycker att deras resultat är oroväckande med tanke på att de skall fylla på seniorlandslaget. Att bara slå Kosovo, Moldavien, Armenien och ett krigsdrabbat Ukraina duger inte i mina ögon.

Herrar U 18

Var ett avsevärt mycket intressantare och frejdigt lag. Dessutom spelar de i A divisionen vilket innebär att deras placering som åtta ger oss densamma i rankingen av lag i Europa. Här fanns flera intressanta spelare med internationell attityd och entusiasm. Guard orienterat och dominerat gällande bollinnehav och skott av trion Casper Potho, Julius Price och Nathaniel Nzonyansi. Men den i särklass bästa spelaren för mig var 204 cm långe Samuel Obenjo som spelade i RIG Mark förra säsongen. Han har allt för sin storlek undantaget tekniken i skotten som han behöver träna en aning på. Men resten! Att han inte var med i något SBL lag denna säsong måste ju misskreditera alla coacher på elitnivå som missat denna spelare. Nu ryktas det att även han skall i väg till USA för att spela och då vete fan hur det kommer att gå. Hade givetvis varit bättre med 20 min per match i SBL innan han åkte i väg men som vanligt är det få som vågar satsa på en ung spelare.

Basketmässigt var laget roligt att titta på där coachen var spanske Sergi Brugue Garcia som var lika yvig och förbannad på domarna som i SBL. Det påverkade inte lagets resultat och spel och får skrivas på kontot ”entusiasm”, Sergi är spanjor på samma sätt som sin assisterande coach Gabriel Loaiza Perez. Ytterligare coacher är Tom Stansfield (engelsman tror jag?) och Oliver Malekzadegan. Vad hände med satsningen på svenskutbildade coacher? Kommer ni ihåg steg 4 som var ett absolut krav för att vi skulle bli bättre på coachsidan för vår utveckling! Det är mindre än 10 år sedan…

Jag tycker inte att det spelar någon roll samtidigt som jag konstaterar att SBBF ändrar sina krav och tankar om framtiden lika ofta som jag slår en slice på golfbanan. De här fyra gjorde ett jättejobb och skall inte lastas för det. Det intressant är att de alla arbetar i SBL som är vår högsta liga. Så var inte fallet i de andra lagen. Kan kvaliteten/nivån på coacherna ha något med framgångar att göra? Självklart är det så och då spelar inte någon steg 4 utbildning någon roll.

Herrar U16

Laget som fick i gång debatten om kritik eller inte. Spelade som kollegorna i U 20 i B divisionen vilket det är lägre kvalité på. Kom på en åttonde plats vilket innebär att de har 23 länder framför sig på Europarankingen.

16 åringar är svåra att sia om. De gör saker som övergår etablerade coacher och ledares förstånd. I det ligger tjusningen och det finns ingen som egentligen kan säga något om majoriteten av spelare om de skall bli bra eller inte. Ändå dräller det av experter som skall göra just det.  De har mycket kvar att lära när det gäller mängder av delar i spelet och det gäller speciellt de länder som huserar i division B. Det oroar mig mer att de inte får möta det bästa motståndet än att utse vem som är bra, kommer att bli bra samt jämföras med spelare som inte är relevanta.

I Sverige finns det talang, som i alla andra lag, men de hade förtvivlat svårt att anpassa sig samtidigt som deras beslutsförfattande var… just det som 16 åringar. Att de skall tåla kritik tycker jag är självklart så länge den är konstruktiv och framförd med någon form av plan på vad de skall göra. Att dalta och vara PK riktig är inget jag tror på. Själv debuterade jag i ligan som 15 åring och i landslaget som 17 åring och det var inte nådigt kan jag lova. Inga silkesvantar där och det gav 206 landskamper innan jag var klar. Den som har flest är Mattias Sahlström som debuterade i seniorlandslaget som just 16 åring och i ligan som 14 åring. Jag var med när Mattias begick sin debut och jag kan lova er att han inte behandlades försiktigt han heller.

Som ni märker blir det här långt då det är ett ämne som engagerar samt har mängder av saker att diskutera. Jag kommer att återkomma med en del 2, och kanske till och med en del 3, där jag skall vara lite mer konkret om vad som skall göras än vad Facebook experterna/entusiasterna många gånger är.

Tapio Joulamo och Jonte Karlssons krönikor läses alltid av ca 1200.

Av Tapio Joulamo

Inte heller den kommande säsongen får vi se de bästa amerikanskorna spela i Europa. Den prioriteringsregel som införts i WNBA innebär att spelare med tre års erfarenhet eller mer måste infinna sig när WNBA-lagens träningsläger startar på våren, i mitten av april. Om de inte är på plats i tid blir konsekvensen avstängning under hela säsongen. Det är inte något som spelarna inte vill riskera. Och inte heller är arbetsgivarna, d v s de europeiska klubbarna, särskilt intresserade av importer som inte kan fullfölja säsongen.

Så varför väljer de bästa amerikanskorna att stanna i USA och avstå spel i Europa, när de tappar inkomster som kan vara tio gånger större än vad de drar in under en WNBA-säsong? En del av svaret är att det i långa loppet är slitsamt att spela året runt, inte minst för att skaderisken ökar markant. Ett annat skäl är att amerikanskorna vill spela och tävla med de bästa i världen, och det gör man i WNBA. Dessutom är spelarna i allmänhet hemmakära. De är solidariska med sitt land och sin liga, och ställer lojalt upp för att bygga upp WNBA till något bra och stort. Och de vet att om ligan utvecklas på ett bra sätt, kommer många av dem ha stora möjligheter att få fina sponsor- och reklamkontrakt, något som knappast vore aktuellt om de avstod från spel i den inhemska ligan.

Och den utvecklingen har redan börjat, med draghjälp av NIL, det regelverk som tillåter att enskilda spelare och skolor på college får ta betalt i olika sammanhang för att marknadsföra sig själv och olika varumärken. Många av de bästa spelarna, till exempel Caitlin Clark, hann bli mångmiljonärer redan under collegetiden och de lukrativa kontrakten fortsätter förstås att gälla även efter skoltiden. Men även bland spelare som aldrig fick uppleva NIL, och som blivit stora stjärnor i WNBA, finns det de som aldrig har spelat i Europa under vintersäsongen för att de har goda sidoinkomster under vintern. En sådan är A´Ja Wilson, av många ansedd som världens bästa spelare. Hon och några andra klarar sig bra även när det inte är säsong i WNBA och behöver inte åka till Europa och slita ut sig.

 Icke desto mindre behövs det alternativa intäkter på hemmaplan under vintern, för alla har det inte lika förspänt som fixstjärnorna. En sådan intäktskälla är en ny liga, kallad Unrivaled, som kommer att spelas för första gången med start i januari 2025. Unrivaled har startats på initiativ av två landslagsspelare, Breanna Stewart och Napheesa Collier. De båda tycks ha gjort ett bra grundjobb, för det har redan ordnats så mycket finansiering att de deltagande spelarna utlovas ersättningar som är de högsta inom kvinnlig idrott.

Unrivaled kommer att ha en annorlunda spelform, antagligen för att inte uppfattas som en konkurrent till WNBA. Den kommer att spelas 3 mot 3, men inte på traditionellt sätt, utan på en komprimerad basketplan, d v s med två korgar. Själva matcherna, i både grundserie och slutspel, skall bestå av fyra perioder, men varje match kommer att spelas klar på en timme.

Ligan skall genomföras under åtta veckor och spelplats premiäråret blir Miami. Det kommer att finnas sex lag med vardera fem spelare. Totalt 30 spelare kommer alltså att erbjudas plats, och man kan utgå ifrån att det bara blir amerikanskor. Elva spelare är hittills klara för Unrivaled, som ser ut att bli högkvalitativ. Sju av de elva var med i OS-laget: förutom de två grundarna även Jewell Loyd, Chelsea Gray, Kelsey Plum, Kahlea Copper och Jackie Young. De övriga fyra är Arike Ogunbowale, Rhyne Howard, Angel Reese och Dearica Hamby. Fler starka namn är att vänta.

Tyskland, som var en stor överraskning i OS i Paris, kommer att stå värd för nästa dam-VM, som spelas 2026. Den stora nyheten är att FIBA har bestämt att antalet deltagande länder skall utökas till 16. Det är glädjande att fler länder än tidigare kommer att ges möjligheten att delta i ett globalt mästerskap och att sporten ges större spridning.

Men först skall det spelas kval och det kommer att genomföras i mars 2026, där 24 länder skall göra upp om de 16 platserna i VM-slutspelet. Europa kommer att ha åtta av de 24 platserna, vilket är tre fler än under tidigare VM-turneringar. Europaplatserna går till de bästa lagen i EM-slutspelet nästa år. Att fler får chansen att tävla om en VM-plats borde ge råg i ryggen för de europeiska länderna och landslagen, även det svenska.

Direktplatser till slutspelet ges till fem länder: värdlandet Tyskland samt de fyra vinnarna av FIBAs kontinentala mästerskap, i vårt fall alltså Eurobasket 2025. Trots att de här lagen är direktkvalificerade skall de ändå vara med i kvalet.

Två platser i VM-kvalet är reserverade för de länder som vinner de nyinstiftade förkvalen, som spelas redan nu, med start 19 augusti, i Rwanda och i Mexiko. FIBA har beslutat att 16 länder deltar i förkvalet, fyra från varje FIBA-region, d v s Amerika, Europa, Afrika och Asien/Oceanien.

Från Europa deltar Storbritannien, Ungern, Tjeckien och Montenegro i förkvalet. Valet av dem motiveras med att det skall vara de fyra bästa europeiska länderna vid sidan av de som deltog i Paris-OS. Man kan fråga sig hur FIBA plockade ut de ”fyra bästa”. Det är inte de ”fyra bästa” baserat på Eurobasket 2023, och inte heller de ”fyra bästa” på FIBA-rankingen, för i båda fallen skulle till exempel Italien tilldelats en plats. Hur som helst, åtta länder spelar förkval i Rwanda och åtta i Mexiko. På vardera spelplatsen skall det koras en vinnare, och det är alltså de två länderna som garanteras platser i VM-kvalet.

Låt oss bara hoppas att det blir en rejäl satsning från Sverige, i första hand mot Eurobasket nästa år. En plats i VM-kvalet är något att sikta emot. En sådan målsättning känns inte helt orimlig. Men då gäller det först att fixa biljetten till EM och det i sin tur kräver att alla de bästa ställer upp, något som vi tyvärr inte varit vana vid på senare tid.

Fatta hur stor innebandyn är i Umeå. Under denna helg genomför IBK Dalen en s.k målvakts camp kallad Golie PRO Camp.

Man har fullbokat med 52 deltagare. Deltagare betalar 3000 kr för 8 måltider, tröja, logi i skolsal och instruktion av IBK Dalens elitspelare och ledare som ställer upp gratis.

Vinsten för IBK Dalen torde bli runt 100 papp. Hockeyföräldrar, innebandy föräldrar och fotbolls föräldrar har gott om cash. Många basket föräldrar har inte det.

Om jag skulle planera något liknande och genomföra det på samma sätt och begära 3000 kr för 3 dagars läger med aktiva spelare & ledare som instruktörer då skulle jag få mycket skit.

Inom basketen i Umeå har vi i alla tider haft låga medlemsavgifter och träningsavgifter.

Man har inte varit van och inte beredd att betala för det som klubbarna erbjuder hur bra det än har varit. Det har alltid varit för billigt och kanske därför har vi sämre status. Kanske är det dags att börja ta betalt.

Umeå Fritid har fördelat träningstider i kommunens hallar. Nyligen fick vi reda på vad som gäller inför höstterminen 2024.

Policyn är att elitlagen i de två högsta serierna får välja det man behöver. Det är väl helt i sin ordning.

Sedan fördelar Fritid 2 x 1.5 timme till div 2,3 och U19. Yngre ungdomslag får ynka 1 timme/grupp.

Ni fattar att vi inte skulle få någon form av bra basket i Umeå om ungdomslagen skulle måsta nöja sig med  2 eller bara 1 timme/vecka. Vi tvingas att pussla.

Umeå Fritid slår sig för bröstet över idrottens framgångar men det är tränarna och föreningarna som är trollkonstnärer. Hur löser man då detta ? 

För vår del så måste min förening både blanda ålderskategorier och mixa grupperna för att de som är 12 – 16 år skall ha en chans att utvecklas till basketspelare. Det är på gott och ont.

Den fysiska skillnaden kan vara skrämmande för en del. En del slutar eftersom dom måste samsas med pojkar eller flickor. Vi tappar talanger helt klart.

Träning dagligen är nödvändigt i 15-18 års åldern om man vill lära sig basket i någorlunda vettig takt. Om vi inte kan erbjuda det då går man till fotboll, innebandy och hockey som verkar ha obegränsade resurser.

Många vårdnadshavare blir faktiskt förvånade över seriositeten när deras barn kommer till oss och får höra att barnen skall träna 3-4 ggr/vecka. Vi erbjuder barnen chansen att utvecklas i basket.

Uppdatering: Målvaktscampen genomförs av ”målvaktsproffs” i samarbete med IBK Dalen och dom ar hela 90 deltagare. Hela 120 sökte plats.

Godmiddag

Den 15 juli tippade Hoops damlagens placering inför OS och jag träffade rätt med USA, Frankrike, Australien och Belgien men jag hade Belgien före Australien.

Jag tycker att Belgien chokade lite inför de avgörande matcherna. Avsaknaden av Allemand var stor men Ramette gjorde det iaf bra.

På herrsidan blev det inte en lika bra gissning. Jag hade USA, Serbien, Grekland, Tyskland och Frankrike i den ordningen. Jag trodde inte alls på franska Collets coaching med twin towers i startuppställningen. När han äntligen ändrade startfemman och matchningen blev det lyckosamt.

Enligt många var det domarna som räddade Collet & Frankrike med foul avblåsning i sista sekunden mot Japan. Det var hemskt att se vad ett trist domslut kan innebära i basket. Jag har tyvärr sett lite för många bara här i lilla Umeå när BSKT har mött ”lag som borde vinna” i SBL.

Ni kan säkert redan nu räkna ut vilka fördelar USA lagen kommer att ha i Los Angeles 2028 så glöm maktskifte.

FIBA domarnas coach Todd Warnick var mycket kritisk till domarnas insats i finalen.

Han sa att USA vann med 15 – 8 mot Serbien. Man fick 15 felaktiga domslut med sig som gynnade dem och Serbien bara 8. Tydliga knuffar och fasthållningar fick passera och tydliga offensiva resp defensiva foul nära korgen bedömdes felaktigt.

1 078 319 åskådare räknade man in under basketmatcherna i Lille & Paris. Rekordet från Atlanta OS 1996 slogs trots att det var hela 40 färre antal matcher nu. Kanske är det dags igen med minst fyra grupper och minst 16 lag. Det finns många fler bra lag i Europa som borde vara med.

Även 3X3 blev en succé i Paris.  Arenan på Place de la Concorde var utsåld med sina 4000 sittplatser alla 7 dagarna. Totalt räknade man in 72 000 åskådare. 3X3 basket i OS slutade igen lyckligt och lär bli kvar om populisterna inte finner breakdance mer tilltalande.

Lyssna på Benny & Kjell skrev jag i Hoops den 19 juli. Jag tycker att du skall ta chansen att lyssna på basketledarna Benny Johansson och Kjell Östh som startade Södertälje BBK 1976. Jag tror inte att folk ens i Södertälje riktigt förstår vad dom har gjort för staden och basketsporten. Deras piket tröjor borde hissas i taket på Telgehallen. Intervjun finns i LT.se. (podd)

Kanske borde både SBBF och SBL ledningen uppmärksamma deras gärning och resultat på alla nivåer under åren. Det är nästan oslagbart. Även Lars Mosesson förtjänar kavajen i taket uppe i Luleå.

Den 21 juli skrev jag om hur dåliga vi är på att visa uppskattning mot lokala spelare och ledare som har vigt stora delar av sitt liv för basketsporten. Jerry Selbergs inramade tröja står på golvet inne på Umeå BSKT´s kontor.

Det är dags att hänga upp den synbar på läktaren där publiken passerar och gärna med en liten faktanotis bredvid. Det måste gå att ordna. Någon måste ta ansvar för detta.

Umeå har många dam och herrspelare som har gjort många A-landskamper och vi har haft flera spelare som har vunnit SM guld dock få med en Umeå klubb. Jag tycker att basketen i Umeå borde ha en Wall Of Fame tavla i hallen uppe på läktaren.

Utan kultur och tradition så finns vi inte. Om det finns lite stolthet kvar för basketen i Umeå då måste detta hända under hösten annars tar IBK Dalen snart över baskethallen för gott.

Jag budade på Gustav Hanssons matchlinne från i fjol. Jag hade högsta budet till att det var sekunder kvar men då var det tydligen någon som slog till och jag blev utan trots att jag hade sagt att jag var beredd att höja mitt bud. Jag ville ha tröjan.

Jag gillade Gustavs sportsliga eleganta stil och givetvis hans kvalitet på plan under åren i Umeå. Han blev en förebild för alla spelare i Minervas Po 07-08 det vet jag. Om någon har hans Umeå BSKT tröja då köper jag den.

Undrar hur det egentligen står till med Uppsalas damlag i SBL. Jag har en känsla av att det kan bli ett nytt avhopp från SBL.

I UNT.se har man skrivit att det är klart med Nnamaka som headcoach och Nordström som assisterande, men det finns fortfarande inte en enda aviserad spelare i truppen. Ulf Landström kanske hör av sig nu när Hoops spekulerar.

Valencias headcoach Alex Mumbro blir ny coach för Tysklands herrlandslag. Det blir spännande att följa Gordon Herbert i Bayern Munchen. Är lite tveksam till hans coaching. Mest spännande blir Paris laget inträde i Euroleague.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Nu när OS i Paris är lagt till handlingarna, har abstinensen och tomheten infunnit sig. Det är inte så konstigt efter drygt två veckors intensivt tv-tittande, och dessutom efter en sommar som varit späckad med annan internationell elitidrott, med bland annat EM i både fotboll och friidrott samt alla golfmajors. Det tycks råda enighet om att spelen i Paris blev en succé på alla sätt och vis, organisatoriskt, publikt och idrottsligt. Och t o m transporterna och logistiken lär ha fungerat bra i det delvis avstängda Paris. Särskilt imponerande var arrangörernas genidrag att lägga flera av tävlingarna vid eller intill OS-stadens stora sevärdheter. Publiktillströmningen var enastående, med i princip utsålda arenor, oavsett idrott. Bara spelen i Sydney har tidigare kunnat uppvisa något motsvarande. Lite smolk i bägaren blev det dock av de högljudda franska hemmafansens buande på motståndarna. Det var inte så snyggt, men heller inte ovanligt.

I basketen gick det som det måste gå, d v s USA, gick rent och kammade hem gulden på både dam- och herrsidan. Det satt dock ganska hårt inne, och båda lagen fick verkligen slita hårt för guldmedaljerna. Det amerikanska herrlaget var ju ytterst nära att åka ut redan i semifinalen mot Serbien och fick ett hårt jobb mot Frankrike i finalen. Det favorittyngda damlagets segermarginaler blev inte så stora som man är van vid. Tre av de sex matcherna vanns t ex med mindre än  15 poäng. Och finalen, den blev som bekant en rysare, där amerikanskorna kom undan med blotta förskräckelsen.

Man kan konstatera att den utveckling vi sett under ett antal år, d v s att övriga länder närmar sig USA, fortsätter. Ett viktigt skäl är att de bästa spelarna från övriga världen till vardags tränar och tävlar med de främsta amerikanerna. När det amerikanska ”Dream Team” laget var med i OS 1992 fanns nio NBA-spelare i de andra lagen. Den här gången fanns det över 60. På damsidan är det ännu inte lika tydligt, eftersom spelmöjligheterna i WNBA är begränsade. Det blir ju så med bara 144 spelare i ligan. Och en annan faktor är att WNBA spelas på sommarhalvåret. Det är ganska få som vill/kan spela året runt. Men även på damsidan börjar USA känna flåset i nacken.

Klart är i alla fall att amerikanerna måste ställa upp med sina allra bästa lag för att hålla de andra nationerna stången. Det vill till att de lyckas locka sina stjärnor till de stora mästerskapen framöver. Men det kostar på, inte minst ekonomiskt, för det krävs särbehandling för att få dem att ställa upp. Jag såg att experten på SvT förfasade sig att det USA Basket spenderade 15 miljoner dollar på sina basketlag under OS, bland annat på eget boende på ett lyxhotell i stället för att inkvartering i OS-byn, och undrade vart OS-andan tagit vägen. Men sådan är verkligheten och så har det fungerat i varje OS efter 1992, då ”Dream Team” spelarna bodde i OS-byn och inte fick en lugn stund när de var utanför sina rum. Alla, även de andra idrottarna i OS-byn, vill ju synas och prata med de här megastjärnorna och ta selfies med dem. Amerikanerna betonar också säkerheten som en viktig orsak till att man väljer eget boende. När de hyr ett eget hotell kan de ha eget säkerhetsfolk, men också all annan nödvändig personal ”in house”, liksom familj och vänner. Det är sådant som krävs, och liknande arrangemang gjorde för övrigt andra stora stjärnor, som Djokovic och Duplantis.

Den olympiska damturneringens utropstecken var Nigeria och Tyskland. Nigeria slog både Australien och Kanada i gruppspelet, och nådde en historisk OS-kvartsfinal, där de föll med bara 74–88 mot USA. Det fysiskt starka nigerianska laget, ledda av internationellt erfarna spelare som Okonkwo, Balogun, Amukamara, Musa och den till landslaget återvändande Ezienne Kalu, har verkligen tagit stora kliv de senaste åren och lyft den afrikanska dambasketen. Inte minst har de blivit taktiskt bättre, även om det finns en bit kvar. Mycket av äran för det tillskrivs coachen Reka Wakama, som välförtjänt fick utmärkelsen som bästa coach under OS.

Det tyska laget, som spelade OS för första gången, chockade med att klippa till Europamästarna från Belgien, och sedan Japan, i gruppspelet. Att nå kvartsfinal var nog mer än vad de flesta hade hoppats och trott på. Draget som gjorde det möjligt var naturaliseringen av amerikanska point guarden Alexis Peterson. Hon är inte den mest namnkunniga amerikanska spelaren vi hört talas om, men passade som hand i handske i det tyska laget, som länge varit i ett skriande behov av en bra spelfördelare, som kan komplettera Tysklands starka front court, med systrarna Sabally, Fiebich, Gûlich och Geiselsöder. Det blir intressant att se vart den tyska landslagsbasketen nu tar vägen. Man får hoppas att de satsar vidare efter framgångarna i senaste EM och i Paris.

Platt fall i OS blev det för de stora basketnationerna Kina och Kanada, som båda slogs ut efter gruppspelet. Även Australien och Belgien var på vippen att missa kvartsfinal, men lyckades krångla sig vidare och blev sedan allt bättre. I de första matcherna var Belgiens avsaknad av Allemand enorm, men vartefter matcherna gick, tog spelare som Delaere, Ramette och Becky Massey allt större ansvar och stöttade Meesseman, Vanloo och Linskens, och det bar hela vägen till bronsmatchen, där det rutinerade Australien blev för svårt.

Till hemmapublikens glädje nådde Frankrike finalen. Johannes fick oftast börja på bänken, men var tillsammans med Williams, Badiane, Fauthoux och Ayayi lagets tyngsta kort. Det var dock laget som sådant, och att de är samspelta, som skapade framgången. Elva av de franska spelarna snittade över tio minuter per match, vilket är viktig faktor när man spelar med en så fysisk energi som Frankrike. Det tuffa spelet höll i finalen på att suga musten av amerikanskorna, som inte alls är vana vid att domarna tillåter så mycket fysisk kontakt.

A´Ja Wilson fick oerhört mycket stryk, men slet oerhört under korgarna och var till slut den som räddade det amerikanska laget med sina 25 poäng och 13 returer, för sammantaget var amerikanskorna inte alls beredda på vad som komma skulle. För även om Frankrike hade publik och hemmaplan i ryggen skall inte det namnkunniga amerikanska landslaget, med all individuell kompetens som det besitter, riskera stryk av Frankrike.

Den som får ta på sig ansvaret för att det höll gå åt pipan är förstås coachen Reeve, som inte alls hade någon bra OS- turnering. Hon hittade aldrig den bästa uppställningen och förvånade med massor av konstiga byten och bänkningar. Men det måste man ge Reeve, att hon vågade satsa på spelare som Copper, Young och Collier när det gällde som mest i finalen, i stället för att förlita sig på erfarna spelare som Griner, Taurasi och Gray. Taurasi, som t o m startade i början av turneringen, fick inte en minut i finalen, Griner bara strax under fem och Gray dryga 13.

Alla tre börjar bli för tröga och långsamma för att kunna spela vidare internationellt, i synnerhet Taurasi, som hade katastrofal turnering och naturligtvis inte borde ha blivit uttagen. Men att ge henne chansen att bli historisk med sex raka OS-guld vägde förstås tungt när den tolfte spelaren i truppen skulle spikas. USA måste nu fullfölja sin generationsväxling inför VM om två år och OS i Los Angeles 2028. OS-finalen visade att det amerikanska lagets svagaste punkt var point guarden. Avsaknaden av en profil som Sue Bird är väldigt stor. Den långsamma och otränade Gray häll inte måttet, och spelare som Ionescu och Plum inte har inte pg som sin naturliga position. Det är ganska givet att Caitlin Clark måste spelas in i rollen som bakplansgeneral för det amerikanska landslaget, och i den rollen lär hon stanna många år framöver.

Facit för Europa i OS-turneringen blev riktigt bra, med en silvermedalj och en fjärdeplats. Att alla fem lagen gick vidare från gruppspelen är dessutom ett gott betyg. Den europeiska dambasketen mår med andra ord bra, och det gör också krönikören, som lyckades pricka in de fyra semifinallagen i förhandstipset. Det händer inte så ofta.

Av Jonte Karlsson

Ytterligare ett OS i basket är färdigspelat och kanske som det bästa någonsin. En mängd fantastiska matcher och framför allt många kvalitativa spelare. USA vann som vanligt men behövde denna gång lite hjälp av domarna samtidigt som det var intressant att se att de även var tvungna att ha lite egen attityd samt gnäll på nämnda domare för att klara av vinsten.

Personligen tycker jag att USA:s spelare är i en klass för sig när det gäller individuellt spel men de är ack så tråkiga att titta på ur ett spelperspektiv när det gäller den taktiska och defensiva biten. Att få se Steph Curry skjuta sina treor på det vis han gjorde i både semi och final är en ynnest. Likaså att se Kevin Durant skjuta efter en studs samt att se ”fyståget” LeBron James springa över spelare på break är härligt. Men det är individuella prestationer och har lite med lagspelet att göra.

Att som USA spela en hög screen på sidan (på samma sätt som i NBA) och sen ha tre andra spelare på andra sidan som är åskådare tilltalar inte mig alls. Som sagt de är mycket bättre individuellt men det är för enahanda och tråkigt att titta på. Och vad hade hänt om inte Curry fått tokflytet och vad hade de då kunnat gå till för lösningar? I matchen mot Serbien hade de stora problem mot både zoner och matchups i olika kombinationer och där avslöjades deras taktiska kunnande brutalt. För att inte tala om deras försvar. Det är ju nästan skrattretande hur de spelar på P&R och försvar är knappast något som de gör sina vanliga arbetsdagar. Till sådant har de andra spelare för de som var i Paris skall ju bara glänsa och vara offensiva.

Och just det där med att de skall vara så bra går mig på nerverna också. Det är klart de är, men hyllningarna och beundran överstiger vad som är rimligt. Och att de den här gången även hade attityd samt gnällde på domarna irriterade mig mycket. I mina ögon fanns det spelare som var avsevärt mycket bättre än någon av amerikanerna. Både Giannis Antetounkompo och Nikola Jokic (speciellt) är klasser bättre som basketspelare än någon av amerikanerna.

Just Jokic imponeras jag mer av varje gång jag ser honom. Kanske inte den mest atletiske spelaren i världen men oj vad han besitter basket IQ och förmåga att utnyttja alla situationer. Dessutom spelar han försvar och är den mest genomsympatiske av de stora stjärnorna som var närvarande. Noterade ni att han alltid vid förlusterna var den förste att tacka motståndare och domare hjärtligt. Oavsett vad de hade haft för sig. Tänker då på LeBrons larviga flexande av muskler som 40 åring, Steph Currys barnsliga danssteg och tuggande på tandskyddet och Embids totala avsaknad av hur man beter sig mot motståndare.

Och just det där med det överdrivna berömmet för spelare gör mig bara trött. De är GOAT, bäst någonsin, starkast, vackrast, tjänar mest pengar och allt är så överdrivet bra så det finns ingen nyans i det som journalister och media bygger upp. Många gånger bara för att de själva vill vara märkvärdiga och synas. Var finns nyansen i beskrivandet av idrottsliga prestationer idag?

Vi människor går dessutom på det här och glömmer vår egen kritiska förmåga som många gånger är bra för att den förbättrar den produkt som vi älskar. Dessutom påverkar det domare som även de blev ”stjärnparalyserade” vid vissa tillfällen och inte vågade döma på de stora stjärnorna. Jag skall inte säga att det var direkt avgörande men hur serberna fick domslut mot sig  gjorde i alla fall att jag fick en fadd smak i munnen. Den känslan infann sig faktiskt även i finalen mot Frankrike!

Nåväl, ni förstår säkert att NBA inte är min grej utan det lämnar jag till andra och gläds med dem för att de kan gilla sådant. Det fanns givetvis mycket att glädjas åt i OS också. Sydsudan som charmade alla med en egen typ av basket, Australien som lika gärna kunde gått längre med lite tur med sitt tempo och intensitet, Vincent Collet, coach i Frankrike som vågade flytta på ett antal stjärnor när det gäller speltid och fick ett annat driv i sitt lag som så när hade kunnat ge dem guld. Tyskland som med ”färre” stjärnor än de andra topplagen spelade en härlig lagbasket.

På det individuella spelarplanet fanns det även där många positiva saker. Guerschon Yabusele (som inte tillhört mina favoriter) som inte backade för några kaxiga NBA stjärnor och hans dunk på LeBron James fick mig att stå upp och skrika. Giannis Antetounkompo som är ostoppbar anfallsmässigt. Och givetvis en av de två bästa i världen (Jokic är den andra) som även han är en ödmjuk person som sällan gnäller samtidigt som han får oerhört med stryk i matcherna.

Serbernas Bogdan Bogdanovic som är en fröjd att skåda när det gäller skytte samt det hjärta han hade för att representera sitt land, spanske forwarden Santi Aldama som jag inte visste var så här bra, australienske Josh Giddey som sin unga ålder till trots, vuxit ut till en världsspelare. Och många fler…..

Lagmässigt så var det några nationer som inte kom upp till den nivå som de själva, samt jag, trodde inför spelen. Canada hade en svagare dag på jobbet mot Frankrike och då åkte de ur, Australien förlorade en fantastisk förlängnings match mot Serbien osv. Men så skall det vara när de bästa spelar. Är du inte på topp så skall det inte räcka till och den klass som denna OS turnering hade blir svår att trumfa.

Kommande EM kval (till 2025) är nästa stora internationella tävling som står på tapeten för oss i den här världsdelen. Den kommer att målas upp som de stora stjärnornas slag och allt kommer vara oerhört fantastiskt och bra samtidigt som det kommer spridas osanna superlativer om de deltagande lagen. Allt går nämligen att säljas med mördande reklam och det kommer vara viktigt för många att kunna synas under den perioden. Det kommer att bli intressant, spännande och roligt. Dock får vi vänta fyra år till (Los Angeles) innan vi kommer att ha en lika kvalitativ turnering igen. Jag känner mig ödmjuk inför vad jag fått se i Lille/Paris detta OS och gläds åt att basketen fått visa upp sig från sin bästa sida, samtidigt som alla i världen numer vet att USA inte alls är så dominerande som många vill göra gällande. Bra nog för mig och vi slutar där för denna gång.

Nu får vi börja ladda för SBL i vårt land och kanske återkommer jag med några texter angående detta framöver.

Jag har sedan i maj månad haft en känsla av att Frankrike kommer att spela final i OS mot USA och det visade sig att den känslan var korrekt.

Tyskland var nog lite för självsäkra inför matchen och det fungerar aldrig. Frankrike vann helt rättvist pga bra taktik och oerhörd fighting spirit. Schröder & Frankarna levererade inte.

Jag hade en känsla av att Serbiens  taktiske coach Svetislav Pesic skulle sätta käppar i hjulet för USA och så blev det. Med Jokic som playmaker så var USA tvingade att dubbla och ibland trippla honom vilket gav utrymme för skyttarna och dom satta nästan allt.

Jag tycker synd om Serbien för att dom inte fick utdelning på sina ”taktisk fouls” för att stoppa USA´s fastbreak. I stället för stopp blev det layup och ibland and one för USA lite för många gånger.

Och så var det det här med stegfelen hos USA.

Till slut fick alla de ”överbetalda NBA coacherna” till taktiken. Med Le Bron på Jokic och övriga ute med tätare markering på skyttarna. Det avgjorde matchen, och så var det givetvis Curry förstås.

Flåt mig man jag valde dom engelsktalande kommentatorerna på MAX sändningen eftersom deras kommentering är så oerhört professionell.

Våra svenska kommentatorer gör givetvis så gott dom kan och kanske är det tillräckligt bra för den svenska TV publiken men inte för mig. Jag saknde Magnus Dahlborn och Jonte Karlsson.

För oss som har lite högre krav är basketexperterna på engelska att föredra. De ser taktiska förändringar och kommenterar dem. Dessutom har dom även pondus att ge uttryck för lite kritiska kommentarer.

Jag väntar med spänning på om det blir någon regeländring inför kommande säsong. Det brukar bli sådana efter ett OS.

Hoppas att dom som sitter i toppen på FIBA ser att vår fina sport håller på att närma sig handbollen. Gud förbjude. Jag skulle föredra ett närmande mot volleyboll.

Kanske dags för ett nät mellan lagen så att dom inte har ihjäl varann.

Godmiddag

Frankrike mot Tyskland borde innebära vinst till Schröder & Co men det blir inte lätt. Jag har haft en känsla för Frankrike sedan lång tid tillbaka så vi får se snart. Om Frankrike staben kör med twin towers då förlorar dom.

USA har tvålat dit Serbien med 20+ två gånger. En gång strax före och så under OS gruppspelet så det mesta talar för USA.

Jag tror personligen att Serbien och coach Pesic säkert har en ide om hur man skall störa USA. Allt hänger på om Jokic skall orka klämma 35 minuter ur sin kropp. Jag håller på Serbien.

Belgien har äntligen fått fart på sitt fina damlag. Spanien hade inget att sätta emot eller varför så konstig matchning.  Gustavsson & Conde borde ha spelat 35 minuter. Gustavsson fick ganska många minuter men Conde verkade bänkad.

Det var ytters nära att Belgien missade kvartsfinalen och jag skyller det på staben för deras bästa guard Ramette fick inte spela i början av gruppspelet. Man satsade på Vanloo som inte hade spelat träningsmatcherna pga WNBA.

Det var intressant att se hur jobbigt USA´s damer hade det mot det stora och fysiska Nigeria, som skall ha en stor eloge för sitt genomförande av OS.

Det var hårresande att se all fysisk kontakt och alla medvetna kollisioner som fick passera utan åtgärd. Det varvades med konstiga petiga avblåsningar som knappt någon förstod vad man blåste på. Spelet har gått framåt men dömandet har gått bakåt eller ÄR DET SÅ HÄR SOM MAN VILL HA DET?

USA slår Australien ganska lätt i semifinalen. Matchen mellan Frankrike och Belgien bli troligen tight men med Frankrike som vinnare pga hemmanation. Jag hoppas och tror på Belgien. Ramette är min nya favorit.

Herman Öberg, NSD Sport skriver följande i en artikel:

”Det finns en idé om att man genom att verbalt nöta ned domaren till slut ska vinna fördelar”.

Jag tror att han Öberg träffar mitt i prick på vissa basketcoacher. Vi har en grupp coacher i SBL herr som får hålla på och som nöter ner domare.

Godmiddag​

Hörde att Rajacic haussade upp Högsbo till guldfavoriter i SBL dam. Tidigare har han även haussat upp Köping till semifinalspel i SBL herr. Jag tror inte att någon av dom spådomarna kommer att slå in.

Båda har unga ambitiösa coacher men med så lite erfarenhet. Dom kan knappast kan nå dom resultaten med de laguppställningarna.

Luleå, Norrköping och några till lär nog vara ett snäpp vassare på damsidan. Köping och Högsbo får vara nöjda om de tar sig till kvarten igen.

På herrsidan blir det Norrköping och Borås med BC Luleå i hälarna i år. Vi får se till våren när vi har facit. Jag gissar ju bara som vanligt. Vad tror ni egentligen ?  Tror ni som Rajacic ?

OS kvartsfinalerna bjöd på åtminstone ett oväntat resultat för en del experter. Det var inte många som trodde att Frankrike skulle kunna stå emot Kanada.

Coacherna i Frankrike vaknade till slut och satsade inte på sina misslyckade twin towers i startfemman. Med Wembanyama, Yabusele och Courdinier blev det succé.

Om du har läst HOOPS under försommaren då har du läst att jag tippade USA vs Frankrike i finalen. Det kan bli verklighet men då måste man besegra Tyskland och det blir inte lätt, men inte ogörligt.

Spanoulis taktik räckte inte mot Tyskland som är ett brett och komplett lag. Frågan är om Frankrike kan spela lika bra mot dem kl 17.30 i morgon. Om dom får fram det då kan det bli final för hemmalaget.

Jokic levererade en hård arbetsinsats tillsammans med en av mina favoriter Avramovic och ledde Serbien till en välförtjänt seger. Jag tror att matchen hade kunnat sluta annorlunda om inte coachen i Australien tog ut Mills när han var inne i zonen och dom ledde med 20 poäng.

Patty Mills kunde inte missa, han hade gjort 15 raka poäng när han blev utbytt och fick nöta bänk läääänge. Poäng produktionen avstannade. När Mills kom in igen hade han kallnat och när han dessutom fick Avramovic på sig då kunde han inte komma igen.

Ett råd till dig från HOOPS:  -”Byt aldrig ut en het spelare så länge skotten sitter”. Man blir inte trött när man är inne i flow.

Jag tog en liten timeout från basketen inför tisdag kvällens sista match mellan Brasilien och USA. Jag älskar Huertas i Teneriffa & i Brasilien men den här gången fick det vara.

Jag har sett 30 av 36 matcher under gruppspelet så det infinner sig en viss mättnad även för en stor basketvän som jag.

Semifinaler i morgon. Tyvärr blir det stopp för Serbien mot USA men jag skulle föredra Serbiens lagspel i finalen. Jag hoppas på tidernas skräll. Jag tror att Serbien har mer att ge än vad vi hittills har sett.

Jag tror fortfarande att Frankrike tar sig till finalen även om det blir svårt mot Tyskland. Kan Frankrike få någon som helst kontroll på Schröder ?

Reflektioner under OS

* Vi har fått se en noggrannare bedömning av stegfel men inte när USA spelar. Slår det igenom i SBL i år ?

* Vi har fått se avsevärt mer er kroppskontakt tillåtas. Slår det igenom även i SBL.

* Vi har fått se att coacherna respekterar och håller sig bra inom coach boxen. Vågar domarna se till att det hålls även i SBL ?

Godmiddag

Tyvärr så hinner inte Tapio Joulamo leverera någon krönika inför kvartsfinalerna så då får ni nöja er med HOOPS tankar inför matcherna på onsdag.

Australien vinner mot Serbien eftersom dom har det bättre laget. Belgien vinner mot Spanien nu när Ramette äntligen får spela. Det var ett misstag att satsa på Vanloo i gruppspelets två inledande matcher som etta. Remette hade varit brilliant i alla träningsmatcher. Frankrike vinner mot Tyskland för dom är ett bättre lag och en vassare coach. USA vinner mot Nigeria med stora siffror.

HOOPS har haft timeout sedan 25 juli men under tiden har jag hunnit notera en del som jag reagerat över.

Under OS basketen används VAR ofta som en extra lång timeout. Dom vet redan att bollen är i princip förlorad men med coaches challange får man ett avbrott på 1-2 minuter ibland längre för taktiska förändringar. Bevare oss för VAR i SBL. Vad skall vi med snabbare spel till vid inkasten då ? 

Har lagt märke till att nästen enbart de ungacoacherna sitter på en stol vid timeout. De äldre farbröderna förutom den franska coachen har ett knä i golvet och pratar när de ritar. Ofta pratar dom enbart. Om man använder stol då är det ast. coachen som bär fram stolen. 

Lyssnade på senaste timeout podden. Johansson blir bättre och bättre på att ställa följdfrågor så det bli intressantare för varje avsnitt. Henrik Dettman hade kloka saker att berätta men inget särskilt märkvärdigt budskap. Det var mycket ”Norrländskt sunt förnuft”.

Så har vi jobbat i Norrland länge. Coacher och spelare har fått förtroende att jobba. Det var t ex så Henrik Johansson kom in i coach rollen. Fick chansen i Umeå Comets i Damligan trots enbart GK. Tyvärr drog han när Jämtland erbjöd bättre cash.

I Norrland ger vi förtroende. Vi har sällan några spektakulära avskedanden. Udominate är undantaget med två avskedade coacher (Ruzic & Alman) inom två år.

Det var enligt mig gigantiska misstag att avskeda två så duktiga coacher pga den spelarkritik som kom fram mot dem. Man borde ha rett ut problemet i stället för avsked. Man kunde ha vunnit guldet redan då 2017 eller 2018 med någon av dem vid rodret.

Enligt uppgift går 40% av Svenska Basketförbundets 51 miljoner till personalkostnader. Är det rimligt/vettigt med tanke på hur lite föreningarna och SDF:en får ut ? Vad tycker du ?

Håkan Bergholtz som kommenterar basket på MAX under OS säger ”damernas NBA” om WNBA. Inte så professionellt. Jag googlade honom och det visade sig att han normalt är trafikreporter & sändningsledare på P4 kanalen. En budgetlösning med en som redan är anställd av Sveriges Radio. Snålt & trist.

Till Bergholtz försvar skall jag säga att han har skärpt sig en hel del till de sista matcherna. Om man skall referera basket i SBL eller OS eller var som helst då måste man göra lite förarbete annars blir det inte seriöst.

Jag är lite förvånad över att David Czerapowicz hamnade i Jämtland. När jag pratade med honom i våras då var det ju klart med att han skulle till Italienska 2:a ligan. Det är bara att gratulera Jämtland. Jag skulle ha varit glad om han hade varit kvar i Umeå. Trevlig kille och bra spelare.

Jag lyssnade på en litauisk blogg och där sade dom att den Japanska B-league kommande säsong inför en 4 poäng linje som dras ut till sidlinjen så det blir lika långt till korgen oavsett varifrån man skjuter. Det görs på försök för att värdera utvecklingen. Hur långt ut linjen dras förtäljer inte storyn. Intressant eller hur. Dagens 3 p linje är 6.75 meter från korgens mittpunkt.

Jag har snappat upp några intressanta meningar under sommaren som borde beröra basketspelare på elitnivå.

-”Spelarna bör alltid finna rätt motivation när dom spelar inför sina fans.  ”Coach Djordjevic

-”Den dagen en spelare fattar att en turnover är mycket dåligt, den dagen börjar utvecklingen”  Coach Kokoskov.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Efter lite drygt en veckas spel så har OS basketen slutfört sina gruppspel som bjudit på mycket bra matcher och en del godis. I mina ögon förvånansvärt bra basket i de flesta matcher och än mer glädjande att det inte funnits någon riktig slagpåse med i turneringen.

Av de lag som spelat klart så har alla tre visat sig vara riktigt bra och när det gäller Syd Sudan så är det många som tagit laget till sitt hjärta. De har ju en speciell historia som land och det hade ju inte blivit något alls om det inte var för gamle NBA spelaren Luol Deng som tog sig an uppgiften att skapa ett landslag i det krigshärjade landet. Laget består av ” ett gäng flyktingar som spelar basket” enligt forwarden Wenyen Gabriel. Än mer anmärkningsvärt är ju, enligt uppgifter, att landet saknar en enda baskethall. De bjöd på bra motstånd mot alla lag och vann över Puerto Rico men räckte inte mot stornationerna Serbien och USA. Rent basketmässigt var det också uppfriskande att se dem i en individuell atletisk offensiv som måste vara omöjlig att scouta.

Japan visade sig också vara bättre än vad jag förväntade mig. Vann inte någon match men var med länge mot Frankrike och förlorade efter förlängning. I matchen mot Brasilien om tredjeplatsen i gruppen saknade de sin stora stjärna NBA spelaren Rui Hachimura (som varit riktig bra) och då räckte det inte riktigt till.

Spanien missade också avancemang till viss glädje för undertecknad. Anledningen är att de gnäller så mycket på domarna. Ständigt utslagna armar, stora gester, floppande och annat elände som bara är trist att se på. Likadant har det varit med de spanska lagen i Euroleague där storlagen Real Madrid samt Barcelona har varit en plåga att titta på den här säsongen. Även grekerna med Larentzakis i spetsen kan klaga hejdlöst och göra allt till ett drama. De har det i och för sig kanske med sig från antikens historia…

Rent generellt så tycker jag att det här problemet varit ett europeiskt beteende och det har varit avsevärt mycket roligare att se lag från de andra kontinenterna. Australien är ett lag som bara spelar bra och hårt, ger och tar (de tar speciellt ingen skit, läs Josh Giddey) och är därför en fröjd att se när de dessutom spela bra basket. Även Canada och till viss del USA fokuserar på spelet och jag tror att diskussionen måste upp på bordet hur vi i Europa blir bättre på att spela i stället för att prata med och om domarna. Annars går vi samma elände till mötes som fotbollen och det gagnar inte sporten.

Om vi nu skall fokusera på något positivt så vill jag gärna påpeka att (enligt mig) de tre bästa spelarna så här långt alla är med i lag som inte tillhör det över hypade amerikanska laget. Det tycker jag är kul och bra mycket viktigare att påpeka än de sociala medier gurus som hyllar amerikanerna i tid och otid vad de än gör. Mer för att media byggt upp deras stjärnstatus (som blivit så viktig för många) än vad de gör på basketplanen. Joel Embid är ett exempel som kommer till tals ofta. Ser otränad och lat ut, spelar dåligt, skadar sig ofta men har synpunkter om allt och andra hela tiden. En riktig pajas i mina ögon.

Giannis Antetokounmpo i Grekland är så här långt överlägsen som spelare. Helt ostoppbar offensivt samt en NBA stjärna som spelar för sitt lag och sällan gnäller på domare även om han får ordentligt med stryk. Näst bäst är den serbiske centern Nikola Jokic som är snuskigt basketintelligent och även en ödmjuk spelare och människa. Imponerar oerhört i alla sammanhang. Shai Gilgeous-Alexander i Kanada är en av de mer vassa offensiva spelare jag sett. Oerhört bra på att skapa sitt eget skott med högprocent, sen kanske defensiven kunde vara en aning bättre.
Skulle jag utöka den här listan så finns det även andra bra europeiska spelare som jag väljer före amerikanerna prestationsmässigt i den här turneringen. Dennis Schröder och Franz Wagner i Tyskland har även de (oavsett vad man tycker om Schröders beteende ibland) varit riktigt vassa.

Kvartsfinalerna spelas enligt följande och här kommer några tankar samt mina tips i hur det kommer att gå:

1. Tyskland – Grekland
   Tyskarna har imponerat med sitt lagbygge, med betoning på lag, och har dessutom fler spelare som kan kliva fram och avgöra till exempel bröderna Wagner. Spelar som bäst med ”uptempo” men klarar även av de andra delarna.
   Grekerna är stabila men de är för ojämna i sina individuella prestationer (undantaget Antetokuonmpo) och har inte riktigt samma vassa försvar som tidigare. Rent procentuellt säger jag 60–40 i tyskarnas favör
2. Serbien – Australien

Vilken match, missa inte den! Australien är en personlig favorit just för att de har engagemang, spelar hårt samt har en del riktigt bra spelare. Josh Giddey är riktigt tuff offensivt, Patty Mills har bössan och kan få flyt i perioder, men den stora spelaren för mig är centern Jock Landale som imponerat oerhört.

Serbien är riktigt bra och det kan man stava Jokic och Bogdanovic som är superba. Resterande delar av laget har dock inte fått till det och personligen tycker jag att både Petrusev och tokhyllade Jovic är överskattade. Här behöver fler spelare kliva fram i den här jämna kvartsfinalen. Omöjlig att tippa vilket procentuellt ger 50–50, även om jag har en liten känsla för Australien…

• Frankrike – Canada
  Hemmalaget har varit en stor besvikelse och hade tur som vann över Japan. Är pressade och det märks på ordkriget i pressen mellan coachen Vincent Collier och spelaren Evan Fournier. De ser stabbiga ut och är det verkar som att många av de äldre har gjort sitt? Och Victor Wembanyama i all ära men inte heller han har väl varit riktigt bra?
  Canada däremot är en favorit. Bra välkomponerat och coachat lag. En storstjärna i Gilgeous- Alexander som backas upp av strålande Barret och Brooks samt många andra mycket kompetenta spelare (Dort har varit lysande) så de gäller som stora favoriter. Men får Frankrike till det vilket är tveksamt… kan det här bli en rysare. Canada vinner och chanserna är 70–30.

• Brasilien – USA

Spel mot ett mål givetvis. Brassarna har Caboclo, Marcelhino och skytten Benite som är bra. Måste dock dras med back up guarden Yoga Santos vilket förstör det mesta. Vill ni se någon som dribblar som om livet stod på spel så kika på honom. Sen kan jag även tycka att coach Petrovic har fel fokus i matcherna ibland.
USA har ju bara bra spelare. Tyvärr verkar det som om de fokuserar på att vara ”coola” i stället för att ta i och visa sin klass. Gör de det så är det givetvis inget lag som rår på dem i den här turneringen. Bäst så här långt har Durant, Edwards och LeBron James varit. Det enda jag hoppas på i den här matchen är att jag slipper se Embid.

Men direkt efter herrarnas gruppspel kommer Jonte Karlssons aktuella krönika.

Ha en fortsatt bra sommar

Torbjörn Björnström