Av Tapio Joulamo

Det blev inte oväntat New York som vann WNBA-finalen. Det var faktiskt New Yorks första titel, men oj vad det satt hårt åt. För andra gången i finalserien blev det förlängning när den femte och avgörande matchen spelades i söndags i NY. Minnesota bjöd verkligen till på ett enastående sätt och blev definitivt årets utropstecken i ligan, med starka insatser av inte minst Collier, McBride och Courtney Williams. New York hade dock en större bredd i sitt lag och kunde gå runt på fler spelare, vilket möjligen blev avgörande.

Sex europeiska spelare fanns i de båda finallagen. I New York Leonie Fiebich, Ivana Dojkic och Nyara Sabally och i Minnesota Cecilia Zandalasini, Dorka Juhász och Olivia Epoupa. Alla utom Dojkic och Epoupa fick i varierande grad vara på planen i finalen. Nyara Sabally stod i söndagens femte match för en tung insats med sina 13 poäng och sju returer på dryga 17 minuter, men bäst av de europeiska spelarna har förstås Fiebich varit. I match fem spelade hon t e x 40 av de 45 minuterna och man kan utan tveka säga att titeln hade glidit NY ur händerna om hon inte varit så bra. Nu återvänder de sex sannolikt till europeiska klubbar för vintersäsongen. Gissningsvis står några av de turkiska klubbarna redo att förstärka sina lag, och att det blir ett megakontrakt för Fiebich är ett som är säkert.

De vassaste amerikanskorna kommer dock inte till Europa. Som jag skrivit om tidigare skall 30 av dem spela den nya ligan Unrivaled, som startar i januari. I skrivande stund är 26 av de bästa klara för Unrivaled, dock inte alla. Det mest spännande blir att se om A´Ja Wilson och/eller Caitlin Clark kommer att spela Unrivaled. Clark är den som möjligen skulle spela utomlands, eftersom hon ännu inte omfattas av prioriteringsregeln i WNBA, den som innebär att en spelare stängs av om hon inte dyker upp i USA när träningslägren startar. Regeln gäller nämligen bara spelare med tre års erfarenhet av WNBA.

Det svenska landslagets nyckelspelare visar god form inför EM-kvalmatcherna i november. Regan Magarity svarade åter för en stark insats i den turkiska ligan, när Mersin i lördags besegrade Kocaeli på bortaplan. 25 poäng och sju returer stod Magarity för, efter 10/12 på skotten. Klara Lundquist satte elva poäng när Girona slog Ardoi, på 25 spelminuter. Lundquist verkar trivas bättre den här gången jämfört med sina tidigare utlandsäventyr. Hon har dock en lite annorlunda roll än vad man är van vid. Lundquist får inte så många avslut som hon borde, eftersom hon långa stunder spelar i en tydlig pg-roll och mest får fördela bollar till de andra.

Även Ellen Nyström hade en bra dag när hennes Zaragoza slog Jaris, med Stephanie Visscher i laget, med 70–68. Tio poäng från Nyströms händer är helt ok, med tanke på all annan nytta hon gör, inte minst defensivt. Fina 15+9 blev noteringen för Halvarsson i Euskotren i segern mot Estudiantes. Lovisa Hjern gör fortsatt bra ifrån sig i polska Wroclaw. Det blev förlust mot Gdynia, men 30 minuter, fem poäng och lika många assister av Hjern. Frida Eldebrink spelade 32 minuter för Chartres i förlusten mot Lyon. Hon fick ihop nio poäng, men Eldebrink har fortsatta problem i sitt trepoängsskytte. En av sju blev det den här gången och hittills under säsongen bara 5/31. Men vi vet ju vad hon normalt kan leverera. Hoppas att det lossnar i kvalmatcherna.

I Italien hade Nathalie Fontaine en fin föreställning när hennes Scrivia besegrade Brescia. Det blev 22 poäng och sex returer för Fontaine, som gör en efterlängtad comeback i landslaget i november. Lite tyngre går det för Elin Gustavsson i San Giovanni, som föll mot Venezia och nu är 1–3 i ligan. Gustavsson hade 4+4 i helgens match. Sammantaget ser det ändå bra ut för de svenska landslagsspelarna. De får mycket speltid i sina klubblag och producerar rejält.

Hälften av matcherna i SBL Dam den här säsongen har slutat med differenser större än 30 poäng. Det är en väldigt hög andel och alla dessa utklassningssegrar är knappast något som attraherar publiken, varken den befintliga eller potentiell ny. Ojämna matcher är ju bland det tråkigaste man kan se. Att det kan vara stor skillnad mellan toppen och botten är förstås inte konstigt, men att det sker en säsong då t o m lagen i toppen är svagare än förra året är förstås anmärkningsvärt. Logiskt innebär ju det att de sämre lagen blivit väldigt mycket svagare, och det är ju inte ett problem man vill ha. Med en svagare topp hade man förväntat sig en jämnare liga, men det blev tyvärr tvärtom. T o m ett förväntat topplag som Högsbo gick på pumpen med 36 poäng mot Luleå, dessutom på hemmaplan. Just Högsbo kommer nog tillbaka vad det lider, men att de stora differenserna består finns det risk för.

Jag har börjat titta på den nya Netflix serien ”Starting 5”, som följer några av mest profilerade spelarna i NBA under en säsong. Efter ett par tre avsnitt måste man säga att delar av det som man får se är vämjeligt, i alla fall i min smak. Vissa av dem uppträder som bortskämda snorungar med sina bakåtvända kepsar och ägnar större delen av sin fritid åt tv-spel. En av dem har t o m en släkting som packar väskorna åt honom inför bortamatcherna., för själv kan han inte packa. ”Jag bara slänger ned allt i en väska”.

Man visste förstås att det här inte är några Einstein figurer, som inte vistats en dag mer än nödvändigt i skolan därför att de hade basketgåvan och gjorde sig tillgängliga för draften så snabbt de kunde. Men ungdomar i hela världen ser upp till de här spelarna, som nog borde uppträda mer som de föredömen de borde vara. Kanske är det en generationsfråga, men nog gav gamla tiders stjärnor ett mer vederhäftigt intryck vid sidan av planen, sådana som Kareem, Russell, Bird, Bryant, Magic och Jordan. Skillnaden är kanske att de i alla fall gick sina fyra år på college.

Mest sympatisk i ”Starting 5” tycker jag att Sabonis är, men en sak som man imponeras av, och det gäller alla, är med vilken seriositet de tar hand om sina kroppar, hur mycket tid de lägger på träning och förberedelser, och hur het viljan att prestera och vinna är. Det är behållningen med serien. Och oavsett vad, jag kommer garanterat att se alla avsnitt.

Igår såg jag första halvlek i div 2 mellan KFUM Umeå och BK Vråken. 

Nog är det underligt att William Eriksson-Hansson spelar div 2 basket med sin moderklubb BK Vråken i år och inte ligabasket med Umeå. I fjol var han starter i många matcher i SBL. Det känns tokigt att se en så duktig spelare på den nivån.

Jag ställer mig frågan vad det beror på. Varför är inte han med i Umeå BSKT den här säsongen ?

Vad jag förstår så går han på polisskolan i Umeå. Det kanske inte är för sent. BSKT skulle behöva honom enligt mitt sätt att se. Han är inte så snabb men han kan spela och han kan passa bollen.

Har Högsbo seglat klart det är frågan för Köping hade inga som helst problem med att besegra dem.

Domarna hade återigen problem pga inkonsekventa domslut och det innebar 4-5 tekniska foul och mycket irritation. Peleg fick lämna hallen och lär vara avstängd nästa match.

I NSD/Kuriren finns det en artikel om David Lövgren som efter 33 år som elitdomare har gjort sin sista match. En trevlig artikel om en trevlig kille som har gjort en stor insats för basketsporten. Han har under åren dömt många matcher i Umeå och ”Davve” är en mycket omtyckt domare i Umeå.

Eddie Carrazana, tidigare Team Manager i Plannja/LF/BC Luleå är gäst i Between The Lines podden.

Jag tycker att du skall lyssna på den. Du får dig ett gott skratt och dessutom en hel del allvar. Om du lyssnar då kommer du att förstå och få en viss respekt.

Var nyfiken på Decostas comeback till SBL dam så jag tittade på första halvlek mellan Östersund och Eos. När hon spelade med Alvik då var hon suverän. Nu var hon ur form och tung i kroppen. Hon hinner inte komma i form under säsongen. Eos spelade trevlig basket i min smak.

I kväll möts Norrköping och Södertälje i SBL dam. En intressant match som jag inte missar.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Olika falla ödets lotter. Det är sant I det här jordelivet och gäller i lika hög grad i basketsamfundet. Vissa spelare blir framgångsrika och välbärgade. Den stora majoriteten når inte de höjderna och i spektret av spelaröden ryms allt från eufori till tragedier. Och det måste det göra, för basketen är som livet. Däri finns allt man kan tänka sig, på gott och ont.

Vi börjar med en framgångssaga. Nu när Caitlin Clark har lämnat collegebasketen står nya stjärnor redo att ta över strålglansen. Mycket talar för att de andra får stå i skuggan av Juju Watkins, som spelar i Southern California. Hon drog in som en virvelvind under sitt första år på college. Watkins gjorde bland annat 920 poäng, vilket är alla tiders rekord för en freshman. Hennes poängsnitt blev 27,1, slagen endast av Clark.

Watkins är en stor (188) bakplansspelare som är en sylvass poänggörare. Hon är inte det snabbaste man sett på en basketplan, men har en atletism och en kontroll över kropp och boll som är något alldeles extra. Dessutom tycks hon ha en fin attityd och verkar vara i avsaknad av divalater. Watkins ledde i våras sin skola till titeln i Pac 12 och till de sista åtta i NCAA-slutspelet. I år väntas USC bli ett lag för Final Four. Inte bara för at Juju Watkins finns där. USC har t e x fått till sig de två högst rankade spelarna från transferportalen; forwarden Kiki Iriafen från Stanford och guarden Talia von Oelhoffen från Oregon State. Dessutom har USC rekryterat bäst av alla från high school , med bland annat tre som rankas bland de 30 bästa nykomlingarna.

Men högst av alla förväntas Juju Watkins skina, inte bara i USC, utan som sagt i hela collegebasketen. Hennes marknadsvärde är redan skyhögt och ett tecken på det är att Nike snart väntas skria ett kontrakt med henne, som blir det största sponsoravtal en kvinnlig idrottare fått. Den hittills högst noteringen är Caitlin Clarks avtal med samma firma, som uppges ge henne 28 miljoner dollar. Så kan det gå för dem som har fått gåvorna och har förstånd att använda sig av dem. Framtiden ter sig onekligen ljus ut för Juju Watkins.

I bjärt kontrast står det som hände med Tyra Whitehead, den stora amerikanskan, som spelade för Wetterbygden Sparks i SBL säsongen 2021–22. Whitehead kom då direkt från en framgångsrik collegetid på Wake Forest och San Jose State. Hon var 2021snubblande nära att komma in i WNBA. Whitehead fick ett ”training camp contract” med Washington, men blev till sist ratad. Hon bestämde sig i alla fall för att fortsätta karriären och efter året i Sverige spelade Whitehead i Storbritannien och Australien. I september i år skrev hon på för den rumänska klubben Targoviste

Hon hann spela en enda match med sin nya klubb, innan vi i början av oktober nåddes av beskedet att hon hade gått bort. Whitehead hittades avliden i sin lägenhet i Targoviste med skador på kroppen som antydde att hon hade begått självmord. Tyra Whitehead blev bara 26 år och även om hon inte blev någon världsstjärna, så var hon en kompetent basketspelare med en bra karriär på den internationella scenen. Hon hade både livet och många idrottsår framför sig, men allt tog slut den där oktoberdagen i Targoviste.

Jag lärde känna Whitehead en del när hon var i Sverige och minns att hon var en utåtriktad och levnadsglad person, alltid på bra humör och hade nära till skämt. Och ett sådant rykte verkar hon ha haft i de klubbar hon representerat. Inte för inte hade hon smeknamnet ”the gentle giant”. Whiteheads öde visar att det är svårt att döma av det yttre. Vi vet sällan vad som pågår i andra individers innersta. Ibland når signalerna ut till omvärlden och man kan i bästa fall få hjälp med den problematik man har. Allt för ofta slutar det tyvärr lika tragiskt som för Tyra Whitehead.

Ett annat spelaröde handlar om den 23-åriga danskan Julianne Okosun, som rev upp stora hål i det svenska landslagsförsvaret i EM-kvalmatchen i Norrköping förra året. Okosun flyttade 2020 till USA för att spela collegebasket på Marquette, men de tre åren hon stannade där utvecklades till en mardröm. Det var framför allt de hårdföra coacherna, och den tuffa träningskulturen, som var nära att knäcka henne. Den hårda tonen och de ”avhyvlingar” som tränarna gav spelarna var något som Okosun inte var van vid.

Det gick så långt att hon blev rädd att gå till träningarna och utvecklade stress- och ångestliknande symptom. Hon fick ofta panik och fick tvinga sig upp ur sängen på morgnarna av ren fasa för den kommande träningen. Hennes prestationer blev förstås därefter. Den unga talangen kunde inte alls leverera på planen och fick bara spela enstaka minuter. Till slut fanns ingen annan råd än att avsluta collegekarriären och flytta hem till Danmark. Då, våren 2023, kände hon sig ganska klar med basketen p g a upplevelserna på Marquette,

Samma höst fångades hon i alla fall upp av ligaklubben Falcon i Köpenhamn och lyckades hitta glädjen i basketen igen. Och sedan gick det snabbt. Hon blev uttagen i Alva Starks landslagstrupp och fick spela EM-kvalmatcherna i november med känt resultat. Okosun följde upp det med att bli dansk mästare med Falcon i våras och hon utsågs även till ligans MVP. I början av den här säsongen fortsätter hon dominera. Falcon går som tåget och Okosun toppar skytteligan med 24,3 i snitt och tar dessutom drygt tio returer per match.

Man kan fråga sig varför en 23-åring på 193 och med Julianna Okosuns potential inte har rekryterats av någon europeisk storklubb. Hon borde vara högvilt. Högst troligt är hon det också, och har antagligen fått anbud i massor. Men än så länge är hon kvar i Danmark och Falcon. Det är ingen avancerad gissning att såren från tiden i Marquette sitter så djupt att hon inte vågar lämna tryggheten på hemmaplan. Men även om Okosun aldrig skulle ta steget ut i proffslivet utomlands, så är det ändå något av en seger att hon är tillbaka inom basketen.

På Facebook finns en sida som heter Basketball Officiating Questiones.

Frågeställningarna är många och diskussionerna är många men det verkar vara nästan helt utan svenska inlägg.  Är det verkligen ingen i Sverige som orkar bry sig ? Det innebär att nästan vad som helst kan få passera. 

När Umeå BSKT mötte Borås foulades Hilarie under korgen i slutsekunderna utan avblåsning. Borås tog returen och kunde avgöra.

Jag tror att alla som var i hallen såg att det var foul. Även Sonko och staben. Domarna vågade inte ta en matchavgörande avblåsning. Ingen i Umeå BSKT vågade klaga.

Ledningen för SBL herr borde vara bekymrad. 

Jag tror att sättet att bedöma är en anledning till att lag från Superettan inte vill upp i SBL. Det kostar mer än vad det smakar att ta det steget på flera plan.

Kalmar drog sig ur direkt för dom ansåg sig inte rättvist behandlade. Starkt av dem.

Basketboll är en vacker och elegant sport om man dömer strikt efter regelboken. Den brottning, tacklingar och de slag och knuffar jag ser i SBL herr innebär att spelet inte blir vackert och elegant. 

Jag tittade på Champions League igen. Teneriffa var suveräna och även Bilbao. Jag ryser när jag ser deras försvar och som grädde på moset deras fantastiska offensiv. Den basketen är vacker och elegant. Domarna sådär men dom tar det dom ser.

Ja ja ja……… jag skall sluta anmärka på domarnas sätt att döma i SBL herr för det har ingen effekt men konsekvensen blir också att jag slutar att gå på matcherna för jag mår faktiskt både fysiskt och mentalt illa av att se på skiten.

Norrköping mot Spirou i Eurocup var inte helt tokigt men Spirou var lite för stora och lite för vassa på trepoängarna. Tyus fick inte komma loss med sitt skytte. Domarna var bra och delade ut 27  foul på båda lagen. 

Synd att Zahui tackade nej till landslaget nu när hon äntligen har kommit i form igen. Hon gjorde en utmärkt match för Polkowice i onsdags.

Nyström(Zaragoza) blev utan poäng trots 23 minuter borta mot Fenerbache. Det blev 0 – 6 på skotten den här gången. Hon fick dessutom hålla Meesseman och det är tufft.

Lundqvist hade en bra kväll igen med 28 minuter och 8 poäng. Coachen har förtroende för henne.

Magarity var suverän i Mersin med 18 poäng.

Zalgiris låg under med 27 poäng borta mot Milano i torsdagens Euroleague match men dom gav inte upp. När slutsignalen ljöd hade dom vunnit med 83 – 85. Den legendariska Milano coachen Ettore Messina var ödmjuk efteråt och inser nog att tom hans dagar kan vara räknade i Milano.

Godmiddag

Jag skrev inför säsongsstarten att det blir spännande att få se om Umeå BSKT´s nya unga amerikanska spelare klarar av det äckliga försvarsspel som tillåts i SBL herr.

Jag skrev dessutom att nivån kommer i år att höjas ytterligare pga det vi fick se under OS. Det syns tydligt att toleransnivån har höjts. Det finns ingen på plan eller på läktaren som vet vad som kommer att tolereras när matchen startar.

Umeå BSKT har nu spelat 11 matcher och det är bara att konstatera att Davis, Gaffney och Kennedy så här långt inte håller måttet.

Det verkar vara en chock för dem att stifta bekantskap med det grisiga spelet i SBL. Det är ett evigt gnällande som i och för sig är förståeligt men dom måste lägga av och försöka börja spela annars är det bara att åka hem.

Några träningsmatcher gick sådär men nu står man stilla eftersom man måste slita sig lös för att ta sig fram. Jag rekommenderar dem att slå sig fri från kramarna. Ta en för laget.

Hilarie har internationell erfarenhet plus skills och kvickhet så han klarar sig bra men vem skall han passa som kan skjuta bollen i korgen.

Omar Krayem har erfarenhet och smartness men inte heller han kan orka att spela bra på högsta nivå när han blir fasthållen och tacklad i golvet 4 – 5 gånger varje match.

De tre jänkarna som jag nämnde ovan har förmodligen skavanker efter otaliga fysiska kontakter. Jag noterade i gårdagens match att alla tre haltade och lunkade omkring mest hela matchen och dessutom med ett trist kroppsspråk.

Men det är inte bara skavankerna som skaver. Det gör även deras spel framförallt offensivt, som är svagt och lågprocentigt.

Davis och Gaffney borde för det mesta spela ”i färgen” nära korgen för dom är svaga skyttar och dom kommer inte bli bättre den här säsongen. Motståndarna låter dem skjuta.

Om det fanns cash då skulle jag ha skickat hem alla tre redan nu. BSKT behöver några spelare som kan skjuta bollen i korgen då och då och inte bara dunka när dom är fri. Det finns så klart inte cash men något måste göras.

Det skulle krävas ett omtag när det gäller spelsystemet för att få ut mer av dem tycker jag men det lär knappast heller hända.

Med två ganska ofarliga spelare på plan blir det lite för enkelt att försvara mot Umeå BSKTs duktiga guards. Dom orkar inte bära laget till vinster det har vi nu sett 3 ggr.

Den medicin som HOOPS ordinerar är att ändra taktiken något eller att byta ut Davis och Gaffney mot spelare som motståndarna inte kan lämna öppna.

Igår stod både Davis och Gaffney 205-208 långa ute på perimetern mest hela tiden när dom borde vara mer under korgen och sopa rent.

Godmiddag​

Av Tapio Joulamo

En bra kvaltrupp ger Sverige chansen i EM-kvalet

Det är mycket glädjande att alla tillgängliga spelare, utom Amanda Zahui, ställer upp i landslaget under EM-kvalfönstret i november. Zahui har ju deklarerat att hon är färdig med svensk landslagsbasket, så det kom inte som någon överraskning att hon saknades när truppen offentliggjordes. Positivt är att Nathalie Fontaine åter är med, liksom att Frida Eldebrink och Louice Halvarsson fortsätter. Det är viktigt eftersom Sverige, förutom Zahui, kommer att sakna tre skadade spelare: Elin Eldebrink, Allis Nyström och Josefine Vesterberg.

Nyckelbeskedet är ändå att Regan Magarity kommer att spela. Hon är den största svenska stjärnan och den med det högsta marknadsvärdet. Det är av enorm betydelse att Magarity kommer att kliva in på planen för Sverige igen. En viss oro väckte det att hon i helgen saknades i sitt klubblag, Mersin, som överraskande förlorade mot Besiktas i den turkiska ligan. Förhoppningsvis är det ingen skada som riskerar att hålla henne borta från spel. Annars har säsongen börjat riktigt bra för Magarity, som utsågs till veckans spelare i ligan efter omgång två, när hon levererade en double-double, 20 poäng och elva returer, mot Nesibe.

Överraskningarna i landslagstruppen var Precious Johnson, som spelar i ungerska Szekszárd och Cecilia Holmberg från Eos. Det är bra att de båda unga 190-spelarna får vara med på landslagssamlingen. Spelare av den storleken är ju en bristvara. De har också gemensamt att de är födda 2000 och gick ut college i våras.

Givna i den slutliga truppen lär de här vara: Eldebrink, Halvarsson, Fontaine, Magarity, Nyström, Gustavsson, Lundquist, Hjern, Visscher, Wadling och Hägg, som lär få chansen när Elin Eldebrink saknas på bakplanen. Det skulle innebära övriga får tampas om en plats, d v s Johnson, Holmberg, Frankl Sandberg och Åhlberg.

Magarity har som sagt fått en bra start i sin nya klubb, men det har flera andra också, t e x Ellen Nyström, Klara Lundquist och Lovisa Hjern. Formen är alltså god på många håll. Ett aber är att Elin Gustavsson har fått begränsat med speltid i sin nya klubb, San Giovanni. Gustavsson har ju haft en uppåtgående karriär de senaste åren, så det är märkligt att hon inte får mer förtroende i sitt nya lag. Jag tycker inte heller att hon har tillräckligt bra spelare runt sig i San Giovanni. Hon kommer helt enkelt inte till sin rätt.

Sverige skall ju möta Estland (b) och Storbritannien (h) under det kommande kvalfönstret. Estland bör vara en expeditionsaffär, både borta och hemma (i februari), allt annat vore en skräll. Om vi räknar med dubbla vinster mot Estland, så innebär en seger mot Storbritannien i november att sämst en andraplats i gruppen är säkrad. Det betyder dock inte att EM-biljetten är i hamn. Blir man tvåa i gruppen skall man ju mätas med de andra grupptvåorna, av vilka de sex bästa tar sig till slutspelet. Samma dag som Sverige spelar i Tallinn möts GB och Danmark. Idealresultatet där vore en brittisk seger, för det skulle betyda att Sverige kan spela hem gruppsegern genom att slå Storbritannien 10 november. Och det skulle förstås smaka mumma. En god början är att Sverige har den bästa landslagstruppen på mången år.

Britterna har nog gnisslat tänder över förlusten mot Sverige i den första kvalmatchen för ett år sedan. Det var en riktig svensk bonusseger, som kom efter en rejäl svensk lag- och kämpainsats och med hjälp av ett antal ödesdigra beslut av den brittiske coachen. Lita på att britterna är revanschsugna, och ser man det ur deras perspektiv, så gäller det allt eller inget under de två matcherna i november. Det är britternas chans att trots allt ro hem gruppen och säkra en EM-slutspelsplats efter tiondeplatsen förra året.

Med en ny coach på plats kan det hända att britterna får med sig alla sina bästa spelare till det här kvalfönstret, för det är den avgörande frågan för dem. Kommer de med samma lag som mot Sverige senast, så lär de gå på pumpen mot Sverige i Malmö. Däremot, om alla ställer upp, så blir matchen en oviss historia. Nyckelspelarna Temi Fagbenle och Holly Winterburn, visar i alla fall god form. Båda spelar i Besiktas och var de som låg bakom segern mot Mersin i helgen. Fagbenle är precis tillbaka efter en bra säsong i WNBA, där hon hade en hyfsad säsong i Indiana. Och Winterburn, hon går på i ullstrumporna och har snittat 20 poäng hittills.

 som skriver under HOOPS bloggen ? I hans senaste podd inlägg så antyder han att vi är så negativa. Jag tycker att pojken borde kamma sig och åtminstone respektera Jonte Karlsson och Tapio Joulamo .

Om han inte respekterar mig och mina åsikter bryr jag mig inte det minsta.

Han är nog svensk expert på NBA och kunnig när det gäller SBL herr men när det kommer till SBL dam och internationell dambasket då är han inte det. Jag vet att åtminstone några håller med mig.

Vi som skriver krönikor kan leva medatt han profilerar sig själv i sina utläggningar men han borde skita i att bajsa på andras krönikor.

Några kortisar

Blir inte förvånad om Norrköping slår grekerna hemma. Green, Tyus, Hunter och Hampton är bra. Cole håller inte riktigt måttet. Langevine som spelade i Jämtland för några år sedan var sådär i det stora grekiska laget. Raduljevic en jätte. Isländske Fridriksson riktigt vass. Bra domare som vanligt. Fysiskt men juste.

BSKT förlorade stort borta mot Jämtland. Med tanke på hur illa det hade kunnat gå när man körde av vägen pga en väjning så kan vi alla pusta ut. Att BSKT över huvud taget kunde genomföra matchen var bra gjort. Kan man komma över det till Södertälje matchen ?

Återigen fick vi se en spansk coach lämna coachboxen för att blanda sig i ett knuffande utan åtgärd mot coachen. Det var uppe i Luleå i fredags. Det kommer att hända igen när inte domarna bestraffar sådant uppträdande. Otroligt mesigt av domarna tycker jag.

Luleå BBK´s överkörning av Högsbo måste ha gett några en sömnlös natt.

Du som är HOOPS läsare vet att jag ofta har synpunkter på hur matcherna i SBL döms.

Hoppas du förstår att jag inte har något emot domare personligen.

Under min långa  aktiva tid som coach i Damligan och BEH har jag för det mesta haft goda relationer med domare. Några höll inte rättvise måttet och dom fick också höra det. Ingen nämnd och ingen glömd.

Domarna tolererar för mycket hand & armkontakt, rörliga screens, på springningar av spelare som går på layup och dessutom knuffar. Jag vet inte varför man gör på det viset. Det blir ju mycket svårare att då döma rättvist.

Jag ser minst 10 internationella matcher varje vecka och jag kan upplysa er om att det är fysiskt men på ett annorlunda sätt. När det blir för mycket då kommer signalerna.

De svenska domarna ser så klart vad som händer på plan.

Avstår dom att blåsa för att ”dom inte vill blåsa sönder matcherna”.

Det uttrycket är ett gammalt uttryck som kom redan i början av 80-talet när man försökte popularisera sporten.

Nu skall man tydligen avvakta.

Jag har redan efter tre (3) omgångar sett 10-15 situationer där försvarare har foulat hårt. Domarna avvaktar med avblåsningen. Om det blir poäng då avstår man att blåsa även om spelaren som gjorde layup ligger på golvet nedklubbad.

Om det blir en miss då kanske man blåser av och tilldelar anfallaren inkast under korgen eller straffkast. Syna detta i din nästa match.

Det är inte den basket jag vill se om du fattar vad jag menar.

Domarna måste tagga till sig och visa lite mod och blåsa i pipan när när omfamningarna på springningarna , knuffarna och kapningarna går för långt 

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

En bekant sa häromdagen om SBL Dam att alla lag utom Högsbo är svagare än förra säsongen. Det var förstås lite raljerande, men i stora drag är man benägen att hålla med, även om t e x AIK har vässat upp sitt lag. På det hela taget kan ligan liknas vid en tunna som man förgäves försöker fylla med vatten eftersom tunnans botten har stora hål. Det rinner ut mer vatten än man hinner fylla på. Det stora utflödet av spelare, till college, till spel utomlands och sådana som slutar, gör att lagen inte kan fylla på sina trupper tillräckligt väl.

En och annan återvändare blir det ju varje säsong, men på det hela taget är det en hopplös ekvation för klubbarna, när Sverige har uppemot 100 spelare i ”förskingringen”. Sammantaget innebär det att nästan en hel liga av svenskor spelar utanför rikets gränser. Om det är bra eller dåligt kan man diskutera och beror på vilket perspektiv man har på frågan. Att SBL Dam är den stora förloraren är i alla fall helt klart, men ur ett landslagsperspektiv är det förstås bra. I stort sett hela landslaget spelar i bättre europeiska ligor och bra collegeskolor, vilket gör att de under träning och matcher har ett motstånd som är bättre än i den svenska ligan. Det gynnar dem och det gynnar landslaget.

Merparten av utlandsspelarna finns på college och i det sammanhanget finns en intressant fråga, den som handlar om hur man bäst ser till att spelarna klarar omställningen från ungdoms- till seniorbasket på hög nivå. Det är en sak som svensk basket historiskt haft problem med.

De som går till college flyttar direkt efter gymnasiet, d v s när de är 19 år gamla. Deras utveckling till hög seniornivå överlåts alltså till ett antal collegecoacher, vilkas mål och strävanden inte alltid korrelerar med den svenska basketens behov. Andra, dock inte lika många, går direkt efter gymnasiet till andra europeiska ligor, där de hamnar i klorna på klubblagscoacher. Och ytterligare några av ungdomstalangerna blir kvar på hemmaplan.

Man kan fråga sig vilken väg som är bra och vilken som är dålig. Kanske finns det inget enkelt svar på det, utom den att vägen till internationell seniornivå och landslagsspel nästan uteslutande går via utlandsspel. Det faller sig ganska naturligt eftersom olika college och europeiska klubbar suger upp alla talanger. Och det innebär att svensk basket och svenska coacher inte jobbar med utveckling av spelare från ungdomselit till internationell dito, och därmed inte heller kan det. Rent krasst kan man säga att de svenska coachernas huvudsakliga uppgift numera är att utveckla spelarna fram till 19 års ålder, d v s göra spelarna redo för utlandsäventyren. Det och inget annat. Men det håller de nog inte med om.

Så var finns de svenska spelarna som befinner sig utomlands? Jag har skrivit om spelarna på landslagsnivån, men det kan vara värt att upprepa:
Regan Magarity, Mersin, Turlkiet
Amanda Zahui, Polkowice, Polen
Lovisa Hjern, Wroclaw, Polen
Elin Gustavsson, San Giovanni, Italien
Nathalie Fontaine, Scrivia, Italien
Frida Eldebrink, Chartres, Frakrike
Louice Halvarsson, Euskotren, Spanien
Ellen Nyström, Zaragoza, Spanien
Stefanie Visscher, Jaris, Spanien
Klara Lundquist, Girona, Spanien
Amanda Kantzy, Trutnov, Tjeckien
Paulina Hersler, Al Ahly, Egypten

Men det finns fler svenskor ute i Europa. Här några av dem: Amanda Okodugha, Livorno, Italien, Felicia Dourva, Giannena, Iitalien, Emma Karamovic, Le Poinconnet, Frankrike, Elsa Paulsson Glantz, Osnabrück, Tyskland, Maria Gültekin, Canakkale, Turkiet, Precious Johnson, Szekszard, Ungern, Mikaela Borg, Blonay, Schweiz och Evelyn Ovner, Benfica, Portugal. Just Ovner tappade jag bort när jag i en tidigare krönika skrev om svenskorna i de europeiska klubblagsturneringarna, för Benfica deltar i Eurocup.
Utöver de här nämnda spelarna finns drygt tio svenskor i andra europeiska ligor.

Om vi vänder oss till college, där säsongen startar i början av november, så brukar där finnas 50–60 svenska spelare. Bland dem hittar vi Tilda Trygger, som redan varit med i seniorlandslaget, och Matilda Ekh, som är etablerad på den nivån. Trygger gör sitt första collegeår och har hamnat i toppskolan North Carolina State Hon är därmed den svenska som spelar i den högst rankade skolan. NC State blev förra året tvåa i starka ACC och tog sig sedan till Final Four i NCAA slutspelet, där det dock tog stopp mot blivande mästaren South Carolina. NC State är rankade som elfte bästa lag, men förutspås i år bli ett lag i topp tio.

Vann grundserien i ACC förra säsongengjorde Ekhs Virginia Tech, som tog sig till andra rundan i slutspelet och som har rankingen 19. Det är lite osäkert hur bra VT blir i år, eftersom de båda stora stjärnorna Amoore och Kitley har lämnat. Ekh gör sitt fjärde år på college, men kan välja att stanna ytterligare ett år. Hur som helst blir det den här säsongen flera intressanta svenskmöten i ACC.

Andra intressanta collegespelare är Diana Collins, som gått till Alabama (rankat 30) från Ohio State, Edessa Noyan i Virginia (62), Julia Nyström i St. Josephs (59) och Tilda Sjökvist, som flyttat från Presbyterian till Missouri, rankat på plats 84. Vidare har vi Stina Almqvist, som fortsätter på Penn (153), Freja Werth i San Fransisco (159) och Tova Sabel i UC Davis (171).

Till sist måste vi nämna Emma Johansson, som redan har goda meriter från seniorlandslaget och EM-slutspel. Hon har lämnat South Florida efter två säsonger och skall i stället spela för California Baptist (119) i Western Athletic Conference. Skolan har gjort bra ifrån sig de senaste åren. California Baptist vann både grundserien och slutspelet i WAC såväl 20/21 som 23/24 och bokade därmed biljetter till NCAA-slutspelet. I våras stöp man i första rundan mot UCLA.

De två åren på South Florida blev inte riktigt vad man hade hoppats på för Emma Johansson och knappast heller vad hon själv hade räknat med. Johansson fick blygsamt med speltid och kom aldrig riktigt in i det hela. Bytet av skola, till en helt ny miljö var nog det enda rätta för den svenska talangen. Nivåmässigt är skolbytet inget nedköp för Johansson. California Baptist kan sägas vara i paritet med South Florida. Förhoppningsvis faller det hela väl ut.

Av Jonte Karlsson

Har nu på höstregnens högsäsong ägnat en del tid åt att se och läsa om internationell basket. Det finns ju mängder att välja på och jag har varit på de flesta nivåer och botaniserat. Efter att ha läst LeBron James kommentar på twitter angående Lakers försäsongsresa till Milwaukee, så blev jag oerhört fundersam och kände mig nödgad att skriva några rader om egon samt avsaknaden av lagförståelse.

Egentligen började min fundering tidigare. Speciellt då det gäller NBA spelare som har en förmåga att uttrycka sig på en nivå som övergår mitt förstånd. Anthony Edwards i Minnesota Timbervolwes, en av de stora unga stjärnorna, gav i en intervju det famösa påståendet ”att ingen undantagen Michael Jordan under 90 talet hade någon färdighet/talang för att spela basket. Idag har alla det”

Som ni förstår så gick topplocket på flera av basketens största legendarer som gav uttryck för vad de tyckte. Se gärna följande klipp på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=me3vIJLX-LU&pp=ygUzMTUgbmJhIGxlZ2VuZHMgc2hhcmUgdGhlaXIgcHJvYmxlbXMgd2l0aCB0b2RheXMgTkJB

Vi har alla rätten att tycka men frågan är varför den nya generationen inte kan ge respekt åt de som var före deras tid? Anthony Edwards är dessutom en fantastisk basketspelare och erkänd av alla samt nybliven OS guldmedaljör. Med tanke på vad han tjänar samt hur mycket han hyllas undrar jag vad han vill med ett sådant här uttalande?

När sedan LeBron James går ut och ifrågasätter varför Lakers måste flyga till Milwaukee för en försäsongsmatch så häpnar jag. Detta är alltså en spelare som vissa anser vara den bäste genom tiderna, han tjänar en halv miljard om året och flyger alltid i Lakers (eller eget) privatjet, han lyckas få med sin egen son i sitt NBA lag (kanske inte att han platsar om vi skall vara ärliga) och så gnäller han över en flygresa som han inte vill ta för att han är trött! Dessutom på twitter så att alla kan läsa det. Detta twitter , med sin uppsjö av ”fake news”, förgiftar det samhälle vi för tillfället lever i. Bara idioten Trump, och några till,  har ju lyckats bli förbjudna att använda det alla andra tydligen är välkomna att nyttja.
Herre je vad LeBron sjönk i mina och många andras ögon. Men egon bryr sig om sig själv så det påverkar inget. De skall ju alltid tycka och anser att det är det viktigaste som sker i den värld där de befinner sig.

Det blir ännu lustigare med Edwards som i sin intervju säger att han inte kan prata om den tiden då han vare sig såg dem spela och än mindre var med. Ändå så fortsätter han och säger det han säger. En riktig knallkork i mina ögon.

Jag börjar förstå varför NBA spelet är som det är idag. De handlar inte längre om lag utan om individer och stjärnor. En stjärnstatus som svaga journalister hjälper till att bygga mer än någonsin tidigare efter som alla vill vara med den framgångsrike och det är sällan någon vågar/vill ifrågasätta det ”stjärnorna” säger.  I mina ögon en farlig väg att vandra…Om inte så kan vi ju kika på en del av de världsledare som finns i politiken idag?

Ni som läst mig tidigare vet att det var länge sedan jag slutade titta på NBA. Jag kan förstå att den yngre generationen har sålts in marknadsmässigt och inte har någon möjlighet att veta vad basketboll egentligen var för spel från början. Det är idag anpassat med regler och annat för att just vara en sport för de stora stjärnorna och det är vad de yngre känner till och då blir det som det blir. I en lagsport, i alla fall för mig, så är alla spelare viktiga samt delaktiga i om vinster skall inkasseras. Det är ”laget före jaget”! Vill du som egospelare hävda dig själv så tycker jag att du kan välja en individuell sport.

Nu kommer de yngre som läser att säga, jo den där gamla gubben är bara bitter. Det brukar vara standardsvaret till oss äldre bara för att vi inte tycker som den yngre egogenerationen. Men det är klart att om de yngre inte kan diskutera med de äldre samt acceptera andras åsikter så är ju kortet med bitterhet enkelt att dra! Bitterhet ligger inte för mig. Däremot har jag en mängd åsikter. Alla har ett val och det innebär att ”When you get older you either get bitter or better”

Så vill ni se på lagbasket, och i mina ögon, riktig basket så finns det mängder av bra europeisk basket med toppen Euroleague att kika på. Det är dessutom lätt att se de andra europeiska cupmatcherna samt de bästa inhemska ligorna. Där härskar fortfarande lagsammanhållning och lagspel samt givetvis klubbkänsla. Både för många spelare men framför allt för publiken. Att se inramningen till en match i Serbien eller Grekland slår allt som NBA kan producera. Anledningen är just passionen, kärleken och tillhörigheten för alla inblandade.

Jag som även följer SBL noga ser också tecken på att NBA attityden börjar mattas. Många av de amerikaner som denna säsong spelar här i SBL är lagorienterade och bra individer. Dessutom har många av de unga svenskarna en attityd som även den är klädsam där de inte ständigt pratar om sig själv (där finns det tyvärr avarter) och det gillar jag.

Jag vill gärna avsluta med att denna text är vad jag tycker. Det innebär, att jag inser att det finns fler svar än de jag ger och det accepterar jag. Det är vad som kallas demokrati. ”Egoism är en sjukdom som gör alla sjuka utom den som har den”. Låt oss komma ihåg det!

Av Tapio Joulamo

I WNBA pågår slutspelet. De fyra högst rankade lagen: New York, Minnesota, Cincinnati och Las Vegas, vann sina kvartsfinalserier i två raka. Av någon anledning var spelordningen sådan att de högre rankade startade med två hemmamatcher, så det blev en ganska enkel resa för topplagen. Därmed tog säsongen över för Indiana och Caitlin Clark, en säsong som inte varit någon annan lik, framför allt vad gäller intresse. Antalet utsålda arenor i ligan ökade från 45 förra säsongen till 154. Sammantaget ökade publiken under grundserien med dryga 48%. Till största delen kan de här siffrorna tillskrivas Caitlin Clark effekten. Rookien från Iowa har på egen hand förändrat WNBA, både på och utanför planen.

Indiana snittade 17 036 åskådare under säsongen, högst i WNBA och en ökning mot föregående år med hela 319%. Sju av Indianas bortamatcher flyttades till NBA-arenor och flera av dem drog åskådarskaror på över 20 000. Toppnoteringen blev matchen Washington-Indiana i september, då det sattes ett publikrekord för WNBA med 20 711.

Indiana hade egentligen ingen chans mot Connecticut i kvartsfinalen, men kan trösta sig med att man vann 20 grundseriematcher jämfört med 13 året innan. Och så blev det ju ett slutspel för första gången på åtta år. Dessutom kan man anta att klubbens kassa har stärkts rejält.

Första lag att bli klart för final blev New York, som i sin semi fick revansch på Las Vegas efter förra årets finalförlust. NY vann den moraliska finalen med 3–1 i matcher och satte spiken på bortaplan i en match som hade det mesta. Bättre än så blir det inte. Vem som blir New Yorks finalmotståndare, Minnesota eller Connecticut, vet ni förmodligen när den här texten publiceras, för den semin gick till en femte match. Kanske liten fördel för Minnesota, som har hemmaplan. I finalen, som startar på torsdag, är trots allt NY storfavorit, oavsett vem som blir motståndare.

Att NY slog LV i semin var helt logiskt. De har varit bäst hela året och t e x vunnit alla matcher utom en mot Las Vegas den här säsongen. New Yorks har vässat sitt försvar ordentligt jämfört med 2023 och är förödande effektivt framåt, anförda av den fenomenala Breanna Stewart.

Stewart i all ära, men det dräller av offensiva hot i New York, bland dem Sabrina Ionescu, som imponerat oerhört och definitivt tagit steget till den absoluta gräddan av dambasketspelare. Vi kan nog förutspå att det amerikanska landslagets bakplan från och med nu och många år framåt kommer att utgöras av Ionescu och Caitlin Clark. Det blir något att bita i för konkurrenterna.

Den stora sensationen i New Yorks lag, och i WNBA, har dock varit tyskan Leonie Fiebich, som gör sin första säsong i ligan. Och som hon har gjort det. Efter att ha spelat ströminuter i början av året har Fiebich har slagit sig in i förstauppställningen i NY, ligger nu på runt 30 minuter per match och är en tung faktor i NY. Hon har fått stort förtroende av coach Brondello och inte undra på det. Fiebech sitter som handsken i New Yorks lag. Hon tar konsekvent bra beslut, tvekar inte att ta sina lägen när hon får dem och är så duktig i 1–1 försvaret att hon kan användas på motståndarnas guards, trots att hon själv är nästan 195 lång.

Fiebich är en utomordentlig skytt utifrån. Hon sätter 43% av sina treor, med vilket hon rankas som fyra i ligan bland alla som skjutit fler än 200 treor. Och det som ger henne riktig offensiv spets är att hon är så bra på att utnyttja sina styrkor i transition. Hon har under säsongen satt 67% av sina skott i transition, som ger henne fenomenala 84 i måttet eFG% (effective field goal percentage), där treorna alltså får ett högre värde. Tyskland har nu tre spelare i WNBA och det är inte att undra på att deras landslag på några år tagit klivet in i den yppersta Europaeliten. Tyskland kom ju sexa i EM förra året och följde upp det med att kvalificera sig till OS i Paris, där de kom sjua. Utan att överdriva kan vi nog räkna med att Tyskland kommer att leverera stort i nästa års EM på hemmaplan.

Breanna Stewart valdes inte till MVP efter grundserien, utan det blev A´Ja Wilson som fick utmärkelsen för tredje gången i rad. Det var ett helt okontroversiellt val. Wilson är den bästa spelaren, inte bara i WNBA utan i hela världen. Hon blev i år den första spelaren att göra 1000 poäng under en grundseriesäsong. Hon var bäst i ligan i gjorda poäng, 26,9 per match och i blockar (2,6), samt tvåa i returtagning (11.9). Under OS i Paris kunde var och en se varför hon är bäst. I dessa tider, när resten av världen börjar knapra in på amerikanernas försprång. Wilson var   den stora skillnaden. Hon ”räddade” nästan på egen hand USA ett flertal gånger och såg till att guldet åter hamnade i USA.

Wilson är bäst just nu, men Caitlin Clark blir det kanske en dag. Hon blev inröstad i ligans förstalag tillsammans med Wilson, Napheesa Collier, Breanna Stewart och Alyssa Thomas. Självklart blev också Clark utsedd till årets rookie i WNBA. Och medan vi är inne på årets utmärkelser: Cheryl Reeve blev välförtjänt vald till årets coach för sitt jobb med Minnesota. Bästa sjätte spelare blev Tiffany Hayes i Las Vegas.

Det tillkommer ett lag i WNBA nästa år, Golden State, och ytterligare två, Toronto och Portland, 2026. Inför Golden States inträde nästa år är det nu klart att ”expansionsdraften” kommer att äga rum 6 december. Då kommer Golden State att få plocka en spelare från vart och ett av de tolv lag som nu finns i ligan. De tolv befintliga lagen får dock ”skydda” sex av sina spelare som inte kommer att vara tillgängliga för Golden State. Det blir förstås spännande att se vilka som spelare som dels blir skyddade och vilka som Golden State därefter kommer att välja. Men så ”enkelt” blir det dock inte, eftersom det är tillåtet för Golden State att göra ”trades” med de andra lagen i samband med expansionsdraften. Det kan ju uppstå alla möjliga situationer, t e x att Golden State vill ha två spelare från lag A. Då kan de göra en deal och erbjuda lag A den spelare de valt från lag B i utbyte mot den spelare de är ute efter.

trots att matchen bara marknadsfördes på sociala medier. Det får man vara nöjda med i BSKT. Tyvärr väljer man att inte annonsera i lokaltidningen. Det tycker jag är en miss av BSKT ledningen. Det måste få kosta en slant att sälja in en hemmamatch.

Bildskärmen fungerade och ljudanläggningen som är ny var riktigt bra. Speakern skötte sig utmärkt liksom publiken som lät som 1500. Ljudnivån på musiken var lite för hög men bara lite och det är ett gott betyg.

Jag förstår att BSKT tvekar att annonsera med tanke på lokaltidningens låga intresse för att skriva om basketsporten, men man får absolut inga random besökare som läser blaskan utan annons.

VK har valt att inte heller streama matcherna som övriga lokaltidningar gör så då försvinner även den marknadsföringen. Basketen får helt tydligt inte kosta.

Inför matchen mot Borås fanns det ingen förhands text i tidningen bara hockey, fotboll, innebandy, hockey, hockey. Kanske är det ett måste för BSKT att annonsera fysiskt i papperstidningen för att få en artikel med bild inför hemmamatcherna.

Det som BSKT presterar i Borås matchenvarierar mellan heaven and hell. Unga oerfarna amerikaner varvar atletisk uppvisning med junior misstag.

Omställningen till att spela i Sverige där domarna ”bara blåser för benbrott eller dödsfall” är en chock för många.

Det är häpnadsväckande vad som kan passera på en basketplan i SBL herr idag utan åtgärd från domarna. Det vackra spelet är som bortblåst. Jag mår illa.

Det ojusta och fysiska spelet suger musten ur många och när matcher skall avgöras då är bensinen är slut.

Jag skrev efter OS att toleransnivån på kontakt kommer att höjas ytterligare i SBL inför säsongen och precis så har det blivit. Toleransnivån är nu galet hög.

Jag hoppas verkligen att BSKT kan klara av den här säsongen och få lite medgång i slutet av matcherna snart.

Två sådana här smällar kan få många att tveka och få förlustraden att fortsätta att  växa.

Personligen känner jag så här.

Det är inte längre den basket som jag vill se som visas upp så jag har bestämt mig för att trappa ner tittandet på SBL herr både fysiskt och genom stream. Det är inte längre en njutning att titta på min älskade sport i alla fall på SBL herr som mer liknar wrestling än basket.

Jag väljer i fortsättningen helhjärtat Viaplay och ser Euroleague och Courtside1891 och tittar på Champions League.

Godmiddag

BSKT förlorade i Uppsala på söndag med 76 – 75. Jag har inte sett matchen och jag tänker inte se den heller. Ni slipper en personlig analys.

Jag har kollat play by play och tycker att det är märkligt att BSKT inte fick något straffkast och inte kunde göra någon poäng de sista 4 minuterna vid 65 – 75.

Ska det bli same procedure as almost every year ?

I morgon tisdag är det hemmapremiär i SBL. Borås kommer på besök och om du känner till historien då vet du att segrarna mot Borås under de senaste 10 åren är lätträknade.

Jag hoppas att BSKT kan bjuda på en bra fight och ”leverera en Högsboskräll”. 

Trist är det att notera att Umeå basketarenas stora TV skärm inte fungerade under den senaste helgens innebandymatcher i högsta ligan. Hinner man fixa den till tisdag kväll ?

De långa digitala skylten står dessutom utomhus vid fotbollsplanen där reklamen knappt syns i solljus eller regn.

Tänk dig B-löven match utan fungerande Jumbotron och digitala skyltar under nästa hemmamatch. Det kan väl aldrig hända.

SBL dam fick några timmars uppmärksamhet av mig i helgen och det visade sig att de som har sagt att ligan återigen är sämre har rätt.

Det är häpnadsväckande att se bristen på teknik, skytte och speluppfattning. Drillar man bara strukturerat spel och defensiva rotationer ute i klubbarna

Alvik är ganska bra det skrev jag för en vecka sedan och det gällde även i helgen. Dom samspelar bra. Tivenius, Teigland och Levin väldigt bra, men gör inte Tivenius stegfel ganska ofta och kommer undan med det ?

AIK tycker jag borde ha vunnit med Brown, Hansson och Lucacovicova. Jag tror att AIK laget missade minst 10 layup lägen i bara första halvlek och då kan man inte vinna en jämn match. AIK kommer att bli bättre och bättre.

Södertälje vann lätt mot ett svagt Visby. Jag förstår inte hur Visby tänker nu för tiden när dom sätter ihop sina lag. Förr var Visby en maktfaktor men inte längre. Är det hockeyn och innebandyn som har tagit alla resurser ?

Luleå BBK var nu tillbaka i det extremt täta kladdförsvaret och det skrämde Eos så till den milda grad att dom inte fick ihop mer än 39 pinnar. Rättskiparna släppte dessutom det mesta på planen.

Norrköping ser ganska bra ut men har mött för dåligt motstånd för att kunna värderas på riktigt. Östersund, Eos, Visby och Mark/Borås och Uppsala gör upp om de 2 sista slutspelsplatserna.

Godmiddag

som konstigt nog ingen elitförening i Umeå har satsat på att använda. Vildmannen och Draken är symboler för regementet i Umeå som fortfarande är en stor arbetsgivare med stor betydelse för staden. Båda symbolerna skulle sitta snyggt på Umeå BSKT´s speldräkt.

De fyra publik starkaste lagen fick hemmamatch i den första omgången i SBL herr. Inte var det någon tillfällighet att de fyra ”restaurang klubbarna” fick hemmamatcher och chansen att håva in 100 papp netto direkt.

SBL ville också få en inledande omgång med höga publiksiffror och det fick dom. Ibland undrar jag om det är det sportsliga som styr eller bara business.

Den nya inkast regeln känns gammaldags i mina ögon. Det blir ofta missförstånd bland både spelare och domare. Sekretariat personalen måste fatta blixtsnabba viktiga beslut ibland om dom kan trycka på signalen eller inte. 

Känns väldigt konstigt att vi har infört den regeln när man inte använder den i FIBAS tävlingar ute i Europa och inte i Euroleague heller. Det kanske fungerar bra i Spanien men inte här. Lägg ner direkt.

Domarna verkar ha oerhörda problem med charge bedömningen och vilka tacklingar som man skall tillåta. Handkontakt och stegfel har man nästan helt slutat att blåsa på. Spelare kommer tom undan när man sticker in fel arm mot attackerande spelare och skapar kontakt . Helt galet.

Det är meningen att matcherna skall gå snabbare men i stället har vi fått mer strul. Vi kan väl ändra till 2 ggr 15 minuter och spela som vanligt i stället. Hahaha.

Efter förra helgens premiär i den franska damligan skrev jag att Frida Colas gjorde en bra match. Jag trodde att Frida Eldebrink hade gått och gift sig. Igår stod det Eldebrink på linnet och hon spelade hela matchen och återigen bra. Tyvärr andra raka förlusten för nykomlingarna.

Godmiddag

Två helsidor  om BSKT i dagens lokaltidning är jättebra och väldigt trevligt men den har givetvis ingenting att göra med mina utsvävningar om den svaga mediabevakningen av Umeå BSKT. Texten och foto har givetvis producerats under arbetsveckan. Ett måste inför seriestarten.

Notera att det är 60% foto och bara 40% text. Det är vad man orkade med för stadens basketlag i landets högsta serie inför seriestarten. Det finns många intressanta frågor som man kan ställa till icke media tränade spelare för att få ihop en bra artikel men om man inte ställer dem så…….

Jag hoppas självklart att jag får helt fel vad det gäller tabell placeringen för Umeå BSKT. Den 27 september placerade jag laget 9:a av 10. Det kan faktiskt bli 4-5 lag som fightas om slutspelsplatserna. Alla borde ha som målsättning att bli sämst 6:a. Du vet varför.

Borås tog en säker seger mot Nässjö som jag har haussat upp. Sonko visade upp lite av sin normala coach stil och fick fart på laget.

Är inte Andreas Person i form eller har han ngn skada ? Person är ligans i särklass mest underskattade spelare. Jag skulle signa honom direkt om jag var sportchef med cash.

Köping som har tippats som topplag av många inklusive mig i september blev helt avklädda uppe i Luleå igår.  Loaiza höll sig cool i boxen.

Synd att vi i Umeå inte får se deras guard Chavez live i Umeå förrän i mars. BSKT har 2 borta på hösten och 2 hemma på våren. Märkligt upplägg.

Gustav Hansson har i sommar utvecklat sitt pointguard spel ytterligare. Han läser av P&R situationerna bättre och han har tillfört en långsam skottfint i repertoaren som ger en hel del betalt. 19 pinnar i första är vasst.

Högsbo slog mästarna Norrköping i deras egen kula i premiären. Härlig injektion för Högsbo.

Nykomlingar brukar kunna sprattla till i inledningen av en serie. Dom är ofta ej så väl scoutade då. Högsbo har BC Luleå hemma på tisdag och Borås borta nästa fredag. Jag tror att dom tar en av de matcherna.

Kul att se Jonathan Peleg så bra. Han var bra när han spelade i Umeå trots fotproblem och han var omtyckt.

Om du har läst HOOPS då vet du att jag hade Högsbo sist i serien i september men samtidigt hade jag dem som årets Dark Horse. Dom spelar väldigt bra tillsammans.

Imorgon är det premiär för Umeå BSKT. Jag hoppas att dom är väl förberedda på Uppsalas varierade försvarsspel. Nyckeln brukar ofta vara att inte bry sig utan bara fortsätta med sitt ordinarie grundspel så löser det sig. Att bli stirriga mot en 2 – 3 zon är förödande.

BSKT borde kunna matcha Uppsala på alla positioner och Uppsala borde får en del problem med BSKT´s guards. Om alla är friska och krya då borde BSKT kunna vinna den matchen men jag är lite tveksam eftersom jag tror att Uppsala kommer att spela mycket zon. Zonförsvar är underskattat.

Godmiddag

Ledningen för SBL vill att Umeå BSKT skall marknadsföra laget så att det kommer publik på matcherna.

I Umeå är det lika svårt som att sälja konserverad gröt – allting går inte att sälja med mördande reklam.

Om SBL bara fattade och förstod hur ointressant basketen i Umeå är för dem på sportredaktionen så skulle man kanske ha förståelse – knappast

Det blir snabbt stora rubriker och undersökande artiklar om basketen när det gäller skandaler eller skulder till stat och kommun och räda siffror i bokslutet men inte några intressanta reportage om nyförvärven eller ambitionerna när det är dags för seriepremiär.

Man skulle kunna tro att Umeå BSKT spelar i ”lingonserien” med tanke på avsaknaden av reportage. OK det var en lite artikel i veckan om det fina bokslutet, men det hade varit en helsida om det hade varit ett stort minus.

Varje morgon när jag går in på vk.se då dominerar B-löven nyhetssidorna och på sportsidorna är det mer hockey och fotboll och återigen fotboll trots att herrarna är i ”division 3”.

Innebandyn kommer därefter pga att det finns fyra lag i den högsta serien.

Är det förresten så låg nivå på innebandyn i landet när 4 lag från Umeå platsar ? Björklöven kallar jag för B-löven för dom är verkligen B och verkar aldrig bli A.

Man kan tycka att det i rättvisans namn borde finnas någon rim och reson hur man fördelar spaltmillimetrarna men så är inte fallet varken på vk.se eller i papperstidningen. Allting styrs av det intresse som journalisterna har och dom är definitivt inte intresserade av basket.

För basketen räcker det inte ens med bra resultat för att få rejält med utrymme i Umeå media. Om man vinner många matcher i fotbollens div 1 (div 3) då äger man sportsidorna.

Igår var det premiär på årets SBL mellan Jämtland och Södertälje. Det var något helt annat än de träningsmatcher och cupmatcher som Jämtland har visat upp.

Om dom får spela det aggressiva och fysiska försvaret på hemmaplan hela säsongen då kommer dom inte att tappa många matcher hemma. Södertälje hade faktiskt ingen chans. Dom hade långa stunder problem med att få bollen över mittlinjen.

Undrar om Rajacic blev orolig. Han har ju sagt att han flyttar till Östersund om laget hamnar topp fyra kommande säsong. Det är inte omöjligt. Jefferson blir så klart kvar och Rajacic flyttar inte även om Jämtland vinner SM Guldet.

På söndag har Umeå BSKT seriepremiär borta mot Uppsala. Det borde finnas en bra chans till vinst om dom får försvaret att klaffa. Uppsala borde få problem med framförallt med BSKT´s guards som alla håller riktigt bra nivå.

Jag tittade på Euroleague premiären mellan Bayern München och Real Madrid igår. Det var nog inte många som trodde på Bayern. Definitivt inte jag, men dom överraskade med seger och nye coachen Gordon Herbert blev stor hjälte.

Matchen dömdes av bl a Saulius Racys som bor i Stockholm och har dömt i den svenska SBL i många år.

Vad jag förstår så dömer han av någon anledning inte i den svenska SBL längre. Jag skulle vilja veta varför. Stämmer det att det är schism med SBBF som ligger bakom ?

Det skulle vara nyttigt för de svenska spelarna att ha en internationell topp domare som de respekterar och ser upp till. För de svenska domarna skulle det vara lärorikt och nyttigt att få döma med en mångårig Euroleague domare.

Champions League startade också den här veckan. 76 – 87 till Teneriffa borta mot Karsiyaka sänder signal om att ö-laget kanske är lika bra i även om man har väldigt många nya spelare. Huertas är skadad, men Willis, Kramer och Schrubb är starka nya spelare med krutet torrt.

Godmiddag

Umeå IK damfotboll går återigen ut med en vädjan till Umeå Kommun och till Näringslivet om hjälp för att kunna överleva.

Det borde även Umeå BSKT ha gjort för några år sedan när det ekonomiska läget var på katastrofnivå men prestige förlusten var då för stor för ledningen så man valde att hålla tyst och köra på och skulderna ökade.

Med den nya ledningsgruppen har BSKT fått ordning på ekonomin och det är beundransvärt men i slasken ligger fortfarande nästan en miljon i skulder och troligtvis även någon gammal surdeg. Det lär ta minst ett år till innan ekonomin är helt i balans och föreningen kan satsa igen.

Jag tycker att Umeå IK gör rätt som vädjar om hjälp. Dom borde få hjälp av Umeå Kommun för kommunens PR lever på idrotten. Utan idrotten inga rubriker i media om Sveriges duktiga idrottsstad.

Tyvärr så tror jag inte att dom får hjälp den här gången. Det är nu en gång för mycket.

Det är tredje räddningsbegäran av Umeå IK på de senaste 10 åren och det är bara att konstatera att UIK nog måste trappa ner sin satsning.

Jag trodde att SBL för Umeå BSKT var över i våras när det ekonomiska läget blev offentligt, men ledningsgruppen har gjort ett Houdini trick som är beundransvärt. Nu gäller det att hålla i och genomföra stålbadet för då finns det en framtid.

Det har gått två veckor sedan incidenten i Köping då coach Loaiza attackerade Umeås Omar Krayem och Krayem försvarade sig. Båda blev så klart direkt utvisade resten av matchen.

Vid lunchtid idag fick jag reda på att både Loaiza och Krayem slipper ytterligare bestraffning.

Jag kan bara konstatera att jag tycker att det är otroligt att inget ytterligare bestraffning tillkommer.

Det sänder konstiga signaler att man faktiskt kan komma undan med sådant. Man vill antagligen vara snäll mot båda parter inför seriestarten. Konstigt är det.

Godmiddag

Lång tågresa och ingen Ruffin blev för tufft för Nässjö. För första gången spelade coach Larsson dessutom med alla 4 jänkare plus Gustav Hansson. Då var dom alldeles för starka för Nässjö. Luleå har kapacitet var så säker. När Sjöberg kommer i form blir dom svåra. 

Det duger inte att skylla på tågresan för med dagens ekonomiska förutsättningar får nog de flesta lagen i SBL nöja sig med lokaltrafiken and ”take the snake”. BSKT genomgår ett ekonomiskt stålbad och reser med minibussar hela hösten. Tufft men nödvändigt.

Luleå spelade inte lika slarvigt kladd försvar som man gjorde i Nässjö. Där åkte man på minst 10 desperata korkade foul pga överaggressivt försvar. Spelarna verkade överladdade då. Nu var BCL redo för match. Det gäller att skärpa till sig inför kommande bortamatcher och se till att man har rätt anspänningsnivå.

Behåll Svenska Cupen men gör om till fri anmälan för lag från div 1 och uppåt. Låg avgift för att stimulera till anmälan.

Kostnadsutjämning på allt i varje match mellan hemma och bortalaget för att stimulera till anmälan. 2 domarsystem så klart.

Lag från lägre division får fördel av hemmaplan i kvalmatcherna.

Regionala matcher i rond 1 och 2 med en match och direkt utslagning. SBL lag som anmäler sig seedas till 1/8 finaler direkt. Final Four under en helg.

Euroleague starten för herrarna närmar sig.

Jag har sett en ganska många lag  och följt spelarförflyttningarna under sommar och höst och det är bara att inse att ligan blir riktigt spännande att följa.

Real Madrid har varit den självklara favoriten inför säsongsstarten de senaste åren men nu är det helt nya förutsättningar. De grekiska skeppsredarna satsar mer än någonsin och de blir årets favoriter. Här kommer HOOPS tips på hur det ser ut efter grundserien.

Panathinaikos

Olympiakos

Real Madrid

Barcelona

Fenerbace

Monaco

Milano

Partizan

Baskonia

Maccabi Telaviv

Zalgiris

Crevna Zvezda

Bayern München

Paris

Lyon

Alba Berlin

På damsidan ser Fenerbache alldeles för starka ut för att jag skall kunna tro på något annat än en walk in the park för dem.

Godmiddag

Jag har i princip lagt av med  att regelbundet följa SBL dam sedan A3 drog sig ur, men eftersom SBL herr inte har startat och Cupen tog paus så passade jag på att kika lite på några av de damlag som skall tillhöra toppen enligt experten.

Wadling, Lindstrom, Kraker och Hägg imponerade i premiären när Luleå körde över SBBK. 

Kvartetten dominerade totalt och laget spelade med högt tempo och god intensitet. Hedlund, Alem och Persson kompletterade väldigt bra.

Det som skiljer LBBK i år från i fjol det är att dom spelar bättre balanserat försvar med mindre korkade kontakter. Konstant tät press utan ständigt kladdande händer.

Laget är utan tvekan redan nu ett finallag och om Allis Nyström dyker upp i laget efter årsskiftet då blir dom vassare. Är det någon som minns Amy Mohr som spelade i Umeå Comets till 2010 ? Kraker är en Mohr kopia.

Södertäljes lag ser på papperet hyfsat ut men flera spelare  verkade vingliga och lite otränade. Både Gustafsson och Mirkovic är rätt bra om dom är i form. Dom hängde helt enkelt inte med i Luleås tempo och det kostade foul.

SBBK drog på sig foul både ute på mittplan och under korgen pga av att man låg ett steg efter hela tiden. Luleås försvar fick SBBK ut på sidorna och som alla vet så är det så mycket lättare att spela försvar när bollen är på sidan.

Jag tittade även på Högsbo mot Alvik och jag måste säga att jag blev överraskad över Alviks frejdiga spel. Hegestrand, Tivenius och Levin var riktigt vassa.

Så länge som orkan fanns kvar spelade man ganska jämnt med Högsbo. Alvik kommer att ta många fler skalper i år.

Det var jämnt ända till halvtid men det berodde nog en del på att Kelliher fick 2 foul på 2 minuter i inledningen och fick sitta på bänken resten av halvleken.

Det var tydligen hög anspänning för även Alva Stark drog på sig en snabb teknisk foul i början av matchen.

Stark har några spelare med bra kvalitet och ganska stor bredd på laget så det lär nog gå bra för dem i år men jag tvivlar på SM Guld som Nick R tror så Starkt på.

Dagen avslutades med att studera Frida Colas i sin debut i Chartres i den franska basketligan. Chartres är nykomlingar och i match ett mötte man topplager Bourges.

Efter en bra premiär blev det minus 13.  Frida var starter och spelade mycket. Hon var riktigt bra. Såg vassare ut än i fjol i Södertälje. 

Godmiddag

Svenska Cupen är inte intressant bland SBL klubbarna. Jag undrar vad det beror på att man har återupptagit den. Var det någon som fick en idé om att man på så vis skulle ge SBL lagen träningsmatcher inför säsongen ? Det sköter klubbarna bäst själva.

Om lördagens matcher tycker jag så här.

Köping spelar bra men nog såg du väl att Borås tog dessa matcher i Cupen som rena träningsmatcher. Inför match ett sade coach Sonko att man inte hade lagt ner någon tid på scoutingen av Köping och att man bara koncentrerade sig på sitt spel. 

I match nummer två var det tydligare. Borås matchade hela tiden två amerikaner med tre svenskar. Man toppade aldrig laget. Coach Sonko var ännu coolare på sidlinjen än  vad han var i Köping. Han som brukar dirigera och skutta omkring stod still med händerna i fickorna på sina jeans. Om Borås verkligen hade satsat på 20+ så hade det varit möjligt. Den extra kostnaden ville man inte ha.

Ärligt talat så såg det ut på samma sätt ifrån Jämtlands sida eller så har nya coachen Kehris inte riktigt koll på laget. Att ha både Johansson, Czerapowicz och Jefferson på bänken när Uppsala spelar zon stora delar av matchen är ju lite väl konstigt. Dom är ju lagets bästa skyttar.

En erfaren spelare som Desport irrar omkring på planen, sätter screens men får inga passningar från jänkare som vill ha stats.

Det såg faktiskt ut som att inte heller Jämtland ville gå vidare till dyra cupmatcher i december.

Uppsala spelar riktigt bra med enbart svenska spelare. Coach Garcia ger dessutom de unga spelarna mycket speltid och dom växer för varje match. Jag har dissat Uppsala i förhands men dom blir farliga för Umeå BSKT i premiären på söndag.

Den nya inkastregeln skapar stor förvirring. Det visas ”varnande finger” och delas ut tekniska foul i nästan varje match dessutom så har domarna helt plötsligt tvingats att börja springa. Jag tror inte att domarna gillar regeln. Den passar i Spanien där spelet har varit snabbt i alla tider men inte här.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Dags för SBL start i en serie där en vinnare skall koras efter att nuvarande liga startade säsongen 1992/93. Tänk vad tiden går!
Stora favoriter är givetvis Norrköping men jag tänkte lägga tippandet åt sidan (det är så många andra som gjort ett bra jobb där, tror de i alla fall) och fokusera på en annan punkt som jag anser vara viktig i år.

Jag har genom åren publicerat krönikor för SBL samt diverse tidningar från norr till söder under ligans livstid. I år kommer jag fokusera på Expressens SBL sändningar och dels kommentera själv, vara expert (hatar det ordet), dels studioankare med Johanna Dahlén vid ett flertal tillfällen. Så några krönikor blir det inte, förutom möjligen någon gång då jag skriver åt min vän här, Torbjörn Björnström.

En regnig sommardag gick jag genom mina tidigare krönikor och noterar att jag ofta återkommer till samma ämnen. Det gör jag även denna gång och det är väl ett tecken på att det jag tycker inte har någon påverkan och det är därför bra att det kommer fram nya krafter som krönikörer.

Under försäsongen har jag hunnit med att se en del matcher, både live samt på webben, och noterar till min förskräckelse att gnället på domarna fortsätter och möjligen värre än någonsin. När coacher och spelare redan under försäsongen ägnar stor tid på att klaga på alla domslut så känner jag en viss oro inför kommande seriestart. Det övergår mitt förstånd att de inblandade kan fortsätta på den tidigare inslagna vägen. Att bli förbannad ibland tillhör spelet på elitnivå, men detta ständiga smågnällande på nästan varje domslut?  Det ger verkligen ingenting av värde till någon som vill vara med här. Framför allt inte för publiken. Nu har regler införts för att spelet skall gå snabbare men så blir inte fallet då det i stället skall diskuteras efter mängder av domslut vilket stoppar tempot.

Förutom det så tror även hemmapubliken att de skall bete sig som hemmacoachen (de förstår uppenbarligen inte bättre) och så buas det och gnälls även från deras sida. Snacka om trist stämning när vi skall se matcher.

Jag kan inte heller förstå argumenten om att domarna skall vara så dåliga, tjänar mer pengar än spelarna, tränar inte, har taskig attityd och förstör för svensk basket. Kan någon komma med en konstruktiv lösning i stället? Nää gnället och egna antaganden finns bara där utan några som helst förbättringsförslag från de gnällande.

För ingen vill betala för att utbilda domarna mer och framför allt vill ingen ta hit de bästa domarna från Europa då det är för dyrt. Ingen vill heller bli domare då det inte är kul att få gnäll fastän de får så mycket betalt. Hur fan går den ekvationen ihop?

Ingen coach förstår heller att de med sitt viftande och gnällande påverkar publiken, sporten och sponsorerna vilket de absolut gör. För att inte tala om hur de påverkar sina egna spelare som givetvis gör som coachen, då det verkar vara OK att gnälla. Jag har sagt det förut och säger det igen: Ta bort domarna och döm själva som när vi spelar 3–3 på gatan. Coacher och spelare kan alla regler enligt dem själva och dessutom kan ni ju dela på domaravgifterna. Jag är säker på att detta skulle bli en monumental succé’ då alla skulle vara glada och objektiva mot varandra. Det kanske är bäst att påpeka att jag raljerar så ingen på de sociala medierna går i taket och känner sig kränkt. Givetvis fungerar inte mitt förslag och därför måste vi, oavsett vad vi tycker anpassa oss. Alternativet är vi ju inte beredda att stå för ekonomiskt.

Nu är det ju inte bara coacher och spelare som skall ha kritik i den här debatten. Klubbdirektörerna är ju ytterst ansvariga och att de, som skall sälja det här, tillåter de egna att fortsätta gnällandet och göra vår produkt sämre i mångas ögon är ju faktiskt även det remarkabelt.
För att inte tala om domarna själva som tillåter alla aktörer att fortsätta. Egentligen är ju ni de enda som kan styra det här åt rätt håll. Skicka ut spelare och coacher som upprepar sitt dåliga beteende. Stå för en linje som rensar upp i sporten och låt oss vara de första som tar tag i problemet. För alla vet ju att det finns i alla bollsporter på alla nivåer idag där dessutom de flesta tycker det är tråkigt att både se och uppleva.

Och på tal om gnäll. Ni noterar ju givetvis att även jag gnäller eftersom jag skriver det här. Uppenbarligen är jag inte bättre än någon annan vilket jag håller med om. Dock erbjuder jag mig gärna att vara med i diskussioner som neutral för att få till ett bättre klimat för sporten. Jag har ju i alla fall en viss erfarenhet i form av spelare, coach, klubbdirektör samt förbundsanställd. Om någon har en konstruktiv idé så går det bra att höra av sig.

Så låt oss därför alla i år bara hålla käften och spela. Gärna med entusiasm och kampinslag på gränsen till det tillåtna. Visa att vi bryr oss med känslor och kroppsspråk men på ett sätt som engagerar. Det kommer gagna oss alla.

På Facebook blev det aktivitet när faktiska siffror kom fram om SBL klubbarnas ekonomiska läge. Genast börjar man spekulera om diverse små förändringar men det är mycket stora förändringar som behövs för att komma ner på rimliga kostnader.

När små klubbar hade ekonomiska problem då sade många till mig att bl a BSKT får börja jobba och sluta klaga. Det är inte reglerna eller restaurang klubbarnas fel. Inte skall dom starka behöva anpassa sig efter dom svaga.

Nu är det ”dom rika” som darrar och verkar vara på väg att tappa sin maktposition. Då sprider sig paniken i SBL leden.

När jag läser de texter och förklaringar som Södertälje och BC Luleå ger om nuvarande förlustsiffrorna får jag en stark känsla av att läget är allvarligare än så.

Jag har i HOOPS sedan 2014 menat att SBL herr och dam är en enda stor kuliss som till sist kommer att kollapsa. Damkulissen kollapsade med start 2021 och 2022 och fortsatte 2023.

Är det som nu händer början på slutet ? Jag tror att man till sist inser att det krävs en total makeover.

Kan ni förstå hur det var möjligt att t ex lagen i både herr & damligan kunde ha sex (6) utländska spelare för inte så många år sedan. Hur tänker man då ?

Vi spelar om SM guldet men det är knappt svenska spelare på plan.

Man har nu minskat på antalet utländska spelare men…….man borde kapa till noll och börja om från scratch.

Övriga kostnaderna är fortfarande alldeles för höga. Upplägget med det stora antalet matcher, matcher på vardagar, dyrt 3 domarsystem + kommissarie är förödande för ekonomin.

Billiga korttidsanställda jänkare är inte problemet utan resor & logi på vardagar och alldeles för dyra domare på vardagar.

I onsdags var BC Luleå tvungen att spela Svenska Cupen i Nässjö. Kostnaden lär ligga nära 100 tkr med 13  x flyg, hyrbilar, hotellogi, mat. Det är ju galenskap att inte få spela i Nässjö under helgen. Kostnaden hade varit 50% lägre.

Jag misstänker att hela upplägget för Cupen är så här så att gräddan av domare ca 8 – 9 st skall få döma det mesta. Kulorna rullar in och inte ut. Förresten domar insatsen har hittills varit mycket sämre än spelarnas. Hinner dom komma i form ?

1 vecka till uppkast så här kommer HOOPS med sin egen lilla serietabell som bygger på dagsformen.  Jag har sett alla lag i 2-3 matcher. 

Norrköping

Borås

Nässjö

Köping

Södertälje

BC Luleå

Uppsala

Jämtland

Umeå BSKT

Högsbo

De tre översta har kommit längst med att få ihop laget. Loaiza har drillat hela laget sedan början av augusti så dom har kommit längst av alla i förberedelserna. Det kan komma att räcka ganska långt i SBL. Titta bara på Hugo Bergström. Han är mer fit än någonsin.

Södertälje må vara helt nytt men dom blir ingen slagpåse när Chuck är klar med dem. Detsamma gäller med BC Luleå för dom byter ut 1 kanske 2 av jänkarna snart. 

Uppsala har bra kloka svenska spelare. Klok satsning av Uppsala men även den är nog ganska dyr. Inte spelar dom gratis.

Jämtland lika flaxiga i spelstilen som Borås just nu men det lär väl stabilisera sig så småningom för båda lagen. Det blir en del onödiga förluster på vägen. Czerapowicz & Jeffersson outnyttjad kapacitet än så länge. Bra skyttar behöver ett smart spelsystem och en bra pg. 

Enligt coach Sjögren i BSKT finns det massor av kapacitet i spelarmaterialet. Jag hoppas att han har rätt. Högsbo placerar jag sist men det är ganska jämnt mellan de fyra sista lagen i tabellen.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Som väntat hade Ellen Nyströms nya klubb, Zaragoza, inga problem i kvalet till Euroleague. Zaragoza vann den första matchen, på bortaplan, mot rumänska Constanta, med 75–67 och lika enkelt blev det i returen på hemmaplan. Siffrorna skrevs då till 71–52. Det blev därmed andra säsongen i rad som Nyström lyckades ta sig in i turneringen via kval. Förra året spelade Nyström i ett annat rumänskt lag, Sepsi, som väldigt överraskande slog TTT Riga i båda matcherna. Det var en skräll att de lyckades bryta ned etablerade Riga eftersom Sepsi inte ens är Rumäniens bästa lag. Det heter nämligen Constanta. Sepsi lyckades sedan vinna två av sina 14 matcher i Euroleagues grundserie. Högst troligt blir segerprocenten för Zaragoza högre än så, men något topplag blir Nyströms lag inte i Euroleague, såvida det inte kommer några friska förstärkningar. Och inte blir det lätt i Liga Endesa heller, med konkurrenter som Valencia, Bourges, Villeneuve och Avenida.

Därmed har vi tre svenskor i Euroleague den här säsongen. Vid sidan av Nyström är det Regan Magarity i turkiska Mersin och Amanda Zahui i Polkowice, Polen. En av Zahuis lagkamrater i Polkowize blir för övrigt danskan Maria Jespersen som vann SM-guld med Södertälje i våras. Att Mersin kommer att husera i toppen i år igen kan vi räkna med, och Polkowice, de kommer nog att klara sig hyfsat. Intressant blir att se hur Zahui kommer att prestera. Förra säsongen blev det bara 13 matcher för svenskan, då i australiska Townsville. Hon skulle egentligen ha spelat i Israel men lämnade landet innan säsongen ens hade börjat, när oroligheterna bröt ut i oktober.

Det var inte långt ifrån att det blev en fjärde svenska i Euroleague. Precious Johnson, som i våras lämnade Duquesne efter sina fem år på college, gör nämligen sitt första proffsår, i ungerska Szekszard. Johnsons klubb spelade sina kvalmatcher mot Brno och förlorade knappt mot det tjeckiska laget. Det blev förlust med en poäng borta och sju på hemmaplan. Än så länge får inte Johnson särskilt mycket utrymme i Szekszard. Mot Brno spelade hon bara fem minuter i kvalmatcherna. Desto bättre tycks det rulla på för Johnsons lagkamrat i Szekszard, finskan Sara Bejedi, som även hon kommer direkt från college. Bejedi hade fem fina år på Florida State. I returen skickade Bejedi in 22 poäng efter 4/5 på treorna.

I den andra europeiska klubblagsturneringen, Eurocup, blir det också tre svenska spelare: Klara Lundquist i spanska Girona, Louice Halvarsson i likaledes spanska Euskotren och så Elin Gustavsson i San Giovanni, Italien. Det kunde faktiskt ha blivit en fjärde och en femte, men båda stöp i kvalet. Osnabrück från Tyskland, med Elsa Paulsson Glantz i laget, sveptes bort av Bodrum från Turkiet i den första matchen och spelade sedan mycket bättre på bortaplan, då de förlorade med bara fyra poäng. Och så Felicia Dourva, som spelar i Giannena, ett grekiskt mittenlag, som blev utklassade av italienska Sassari i kvalspelet.

De flesta har nog Paulsson Glantz i minnet, inte minst för sejouren i Östersund 2020–22. Säsongen därefter spelade hon i Polen och gör nu sitt andra år i Osnabrück. Paulsson Glantz har ju varit uttagen i landslagstruppen och kanske får även Felicia Dourva den chansen en dag. Dourva är en liten doldis bland svenska utlandsproffs, vilket nog beror på att hon varit borta från svensk basket i fem år. Men många kommer säkert ihåg henne som en lovande guard från Eos ligalag och DU 18 landslaget. Lundatjejen Dourva flyttade till college efter gymnasiet och hamnade på Fresno Pacific, en division II skola, som hon lämnade i våras. Att hon plockades upp av ett grekiskt lag beror nog på hennes kopplingar till landet, då hennes pappa är av grekisk härstamning. 

 Paulsson Glantz gjorde inget större väsen av sig i matcherna mot Bodrum. Hon fick sina 12–15 minuter och satte några poäng, men det är å andra inte så lätt att göra särskilt mycket på den begränsade tiden. Däremot blev jag positivt överraskad av Dourvas spel. Hon har direkt fått stort förtroende i sin grekiska klubb. Dourva spelade 30+ minuter i båda kvalmatcherna. Och jag förstår coachen. Hon är mångsidig spelare, som i och för sig inte glänser så mycket och inte är någon vass scorer på den här nivån, men är nyttig för laget i båda ändarna av planen, och har en bra spelförståelse. Helt enkelt en spelartyp som alla coacher vill ha i sitt lag. Synd bara att hon inte har ett bättre lag runt sig i Giannena.

I dagarna fick vi veta att Sverige nu officiellt har ansökt om att få arrangera ett gruppspel under EM 2027. Sedan tidigare är Finland och Litauen spikade som arrangörer, men i likhet med slutspelet nästa år kan det bli aktuellt med upp till två medarrangörer. Vid sidan av Sverige har även Belgien och Slovakien ansökt om att få hålla gruppspel. Beslut från FIBA kommer i november.

Det vore förstås mumma för Sverige och svensk basket om vi skulle utses som medarrangör. I så fall skulle ju Sverige vara direktkvalificerat till slutspelet, vilket skulle ge gott om tid för förbundet att göra något extra av evenemanget och för landslaget att förbereda sig på bästa sätt inför mästerskapet. Man vill gärna tro att Sverige, ligger bättre till än Belgien genom den geografiska närheten till Litauen och Finland. Och det vore sannerligen på tiden, för det är 15 år sedan som Sverige stod värd för ett internationellt mästerskap. Den gången, 2009, spelades ju DU 18 EM i Södertälje.

Man kan konstatera att det finns toppspelare som inte har några skrupler när det gäller att spela i Ryssland. De ryska klubbarna erbjuder garanterat topplöner till de utländska stjärnor som är beredda att lägga sitt världssamvete och sin moral åt sidan. I den ryska ligan återfinner man t e x flera spelare från USA och Nigeria. Och förra säsongen var den serbiska landslagsstjärnan Tina Krajisnik-Jovanovic i UMMC Ekaterinburg och slovenskan Eva Lisec, också hon landslagsspelare och sitt lands bästa spelare, tillhörde Nika.

I dagarna blev det klart att Kyara Linskens, som flera år varit en tung faktor i det framgångsrika belgiska landslaget, värvats av Dynamo Kursk. När det gäller Krajisnik-Jovanovic och Lisec, som båda kommer från forna öststaterna, kan man förstå att det ligger närmare till hands att spela i Ryssland. Men att en toppspelare som Linskens, som är från väst och tillika ett Natoland, flyttar till Ryssland framstår som obegripligt. Det måste handla om jättelika summor eftersom hon dessutom skall bo och spela i Kursk, den region där Ukraina har trängt in i Ryssland och där hårda strider pågår.

Om de här tre spelarna hade varit svenskor skulle de omedelbums blivit avstängda från spel i landslaget, enligt ”lex Jerebko”. Men andra är inte som vi. Varken Krajisnik-Jovanovic eller Lisec har blivit petade från landslagsspel. Hur det blir med Linskens återstår att se, men jag tvivlar på att det belgiska landslaget kommer att avstå hennes tjänster. När det är dags för EM nästa år kommer nog Linskens att finnas i det försvarande mästarlaget, som vanligt. Det är bara att konstatera att det berömda svenska världssamvetet är väldigt stort och att många andra länder inte har i närheten av samma syn på saker och ting. Och i det här fallet tycker jag att vi har rätt. 

Både BC Luleå och Södertälje BBK har över 5 miljoner minus den senaste säsongen men båda klubbarna gasar på med många utländska spelare och dyra tränarstaber.

Det är inte bara SBL dam som har problem. SBL herr är verkligen illa ute.

Ledningen inom SBBF och SBL envisas med att inte vilja inse att det är dags att ändra upplägget på serien.

Man borde ha tagit det steget redan tidigt i våras inför den här säsongen. Signalerna om flera SBL klubbars svaga ekonomi började cirkulera redan i februari-mars. 

Superettan klubbarna insåg faran och markerade med att det är för tidigt med 14 lag till 25/26.

Att inte göra några radikala förändringar redan tidigt i våras när man insåg klubbarna ekonomiska läge var fegt.

Jag förstår att det är en stor prestige förlust att inse problemen och att ta ett par steg tillbaka. Att inte göra det kan ha varit ”droppen som fick bägaren att rinna över”.

Den beska medicinen är

En rak serie och kortare med endast dubbelmatcher och totalt 18 omgångar. Ett kortare och billigare slutspel hade varit rätt. Bortamatcher på fredag och söndag när man ändå reser söderut eller norrut.

Endast 2 domare och ingen kommissarie hade varit det enda rätta . Reducerade avgifter och lägre domararvoden likaså. Alla måste spara om det skall bli ngt rejält resultat.

Vi kan inte fortsätta och låsas att vi har en professionell liga i Sverige längre. Jag tippar att SBL herr säsongen 25 – 26 endast har åtta (8) lag. 

I lördagens VK och i blogginlägg kallas det som hände mellan Köpings coach Loaiza och Umeås spelare Krayem för en kontrovers. Synonym för kontrovers är bl a meningsmotsättning. Var det bara en kontrovers ?

Det blir intressant att se hur disciplinnämnden handlägger detta. Jag har varit med länge och jag har aldrig sett något liknande. Det lär knappast passera utan ytterligare bestraffning.

Vad det gäller BSKT´s prestation i den andra matchen i Köping så tycker jag att den borde vara ganska godkänd. 

På BSKT´s FB sida skriver coach Sjögren att BSKT kan förbättra sig med 50% och det låter ju väldigt lovande. Om den analysen stämmer då borde laget definitivt vara med i kampen om slutspelsplatserna i år.

Umeås div 1 lag fick en bra start på årets serier.

Herrarna vann båda matcherna i Mälardalen och damerna en. Det som utmärker div 1 lagen från Umeå är att dom skjuter många treor men väldigt ojämnt.

Herrarna drog iväg 70 st i helgen med 19 respektive 50% precision. Damerna 65 st med 29 respektive 17% precision.

Blir spännande att följa hur det går för båda lagen den här säsongen. 

Melwin Pantzar dominerade plan när Bilbao vann borta mot Klaipeda, Lit med 8 p. Bäst av 2 avgör vem som tar steget in i ordinarie Euro Cup turnering. Pantzar hade 66% skytte, 14p, 8 r, 6 ass. Bilbao borde gå vidare men Klaipeda är inte att underskatta.

Zaragoza, Spa och Landes, Fra tog sig vidare till damernas Euroleague. Zaragoza coachen var så säker på seger så han gav alla spelare runt 10 minuter. Besiktas hade ingen chans alls mot Landes trots att Landes har mycket svagare lag i år så Euroleague resan blir svår.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Häromdagen nåddes vi av beskedet att coachprofilen från Luleå, Mikael Johansson, lämnar RIG för att bli assisterande coach på University of Texas at Tyler, en skola i NCAA division II. Det var förstås en kul nyhet, för det hör inte till vanligheterna att svenska coacher rekryteras till college. Samtidigt var det lite överraskande att han skulle lämna den trygga hemmabasen för i första hand en ettårig utflykt över Atlanten.

En förklaring till att han tog steget är att Johansson sedan länge haft goda kontakter med coachstaben på Tyler, vilket ger en viss trygghet. Han har ju många gånger ”placerat” spelare från RIG Luleå på olika college, bland annat Stephen F. Austin och Colorado State. Head coachen på Tyler, Rebecca Alvidrez, har varit assisterande på båda skolorna, och var för övrigt också en tid i Sverige som spelare. Och Tim Moser, som varit ”associate head coach” på Tyler två säsonger, men som nu skall coacha skolans herrlag, var även han assisterande på Colorado State flera år. Johansson hamnar m a o bland vänner och gamla bekanta.

Dessutom har Johansson en av sina forna adepter från RIG i spelartruppen i Tyler. Det är Lovisa Hevinder, Stockholmstjejen som spelade i Fryshuset, senare RIG Luleå, och nu gör sin fjärde säsong på college. Hevinder, född -02, har spelat i flera svenska ungdomslandslag och kommer vad jag förstår att ha en stor roll i Tyler den kommande säsongen.

De flesta som intresserar sig för collegebasketen har förstås bättre koll på division I än II, även om massor av svenska spelare hamnat på just division II skolor. Och de båda divisionerna fungerar lite olika. Det finns till exempel 360 skolor i den högsta divisionen och bara 80 i den andra, och de 80 är indelade i åtta olika regioner, med tio skolor i varje. Precis som på division I nivån har man på våren ett nationellt slutspel, dit de bästa 64 skolorna tar sig. Varje region har sedan var sin åttondel av bracketen, d v s slutspelsträdet, och bara en skola från varje region tar sig alltså till kvartsfinal.

Så vad vet vi om damlaget på Texas Tyler? I ärlighetens namn inte så mycket och själv har jag aldrig sett dem spela, men lite efterforskningar ger vid handen att innan Alvidrez och Moser tillträdde 2021 hade skolan haft två riktigt katastrofala säsonger, som slutade 3–23 och 0–14 i matcher. Sedan vände det till 19–9, därefter 27–8 och förra säsongen 27–9, då man också nådde tredje rundan i slutspelet. Där föll Tyler mot blivande finalisten Texas Woman´s, efter att ha slagit ut två bättre rankade lag i de inledande rundorna. En titt på laguppställningen visar att Tyler har ett ungt lag. Bara tre av spelarna är ”seniors”, d v s sistaårsspelare. Och likaså är laget väldigt internationellt. Vid sidan av Hevinder finns spelare från Ryssland, Spanien, Nya Zeeland och Kosovo, samt tre nykomlingar från Nigeria.

Det är alltså en riktig profil som lämnar den svenska basketen, i alla fall för den kommande säsongen. Fast Johansson skulle man t o m kunna kalla legendar. På hans meritlista finns ju bland annat tre internationella medaljer från ungdomsmästerskap, två EM-brons och ett VM-silver, och det är faktiskt allt som Sverige som basketnation har vunnit. Visserligen gjorde han det med de ”gyllene årgångarna”, 88–89 och 91–92, men ändå.

Begreppet profiler som lämnar kan man också tillämpa på SBL Dam den kommande säsongen. Ligans största svenska profiler och tillika landslagsspelarna Louice Halvarsson, Frida Eldebrink, Klara Lundquist, Lovis Hjern och Stephanie Visscher lämnar för spel utomlands. Och den saken bidrar till att säsongen 2024/25 blir ganska oviss. Jag pratade nyligen med Mikael Nordqvist från Eos om den saken. Knubbe som han allmänt kallas, återfinns ju sedan många år i Eos, där han bland annat coachat i ligan, som han länge följt på nära håll och är insatt i som få.

Knubbe instämmer i att SBL Dam blir väldigt öppen och dessutom svårtippad, i alla fall under den topptrio som känns ganska given. Många svenska stjärnor har ju som sagt lämnat, det har värvats friskt mellan lagen och i vanlig ordning inte vet så mycket om de nya importerna. Han lämnade i alla fall ett tips, baserat på lagens rotation på åtta spelare i dagsläget, och som avser grundserien. Knubbes tips ser ut så här:

1. Luleå
2. Norrköping
3. Högsbo
4. Södertälje
5. Alvik
6. Mark Borås
7. AIK
8. Eos
9. Östersund
10. Visby
11. Uppsala

Ett tips så gott som något. De tre i toppen av Knubbes tips är lätt att hålla med om. Resten kan nog slå varandra huller om buller, men att placera Östersund och Uppsala, förra säsongens femma och fyra, i botten av tabellen känns ändå rätt. Båda lagen har ju brandskattats rejält, och vad gäller Visby så har de ju för vana hålla till där nere, men kan kanske krångla sig loss från den absoluta botten och t o m kriga om en slutspelsplats. Södertälje, som har tappat hela sin förstafemma, placeras så högt som fyra av Knubbe. Han sätter stor tillit till att återvändarna Gustafsson och Taylor kommer att ge den nödvändiga stabiliteten, men frågan är om det räcker för topp fyra. AIK var slagpåsen förra säsongen, men har värvat bra och kan nog bli årets lyft.

Men på det hela taget, vem är jag att döma? Jag avstår själv från att tippa och förlitar mig på Knubbes tränade öga. Södertälje lite för högt, Visby lite för lågt, det är allt. Sen får vi se.

I Norrköping tycker dom att jag är alldeles för negativ mot dem i Hoops. Jag har verkligen inget emot klubben, som har gjort en beundransvärd marsch under de senaste fem (5) åren.

Jag har höga förväntningar på den föreningen med tanke på deras resurser. Kanske förväntar jag mig för mycket av dem.

Igår förväntade jag mig inte seger mot Fribourg för det är ett bra lag, men jag skrev tidigare i veckan att dom skulle ha en bra chans.

Det såg kört ut med 5 minuter kvar och 10 p underläge. Norrköping hade missat flera öppna skott och dessutom gjort några ovanliga turnover.

Efter timeout med 5 minuter kvar vände matchen.  Fribourg fick ”brunt i brallan”.

Norrköping imponerade med sitt defensiva tryck över hela plan och erövrade bollen flera ggr. Med 4.5 sekunder kvar tog man ledningen med 78 – 79 och Fribourg tog timeout.

Enligt grafiken hade Norrköping 3 lagfoul så det fanns en att ta så det verkade vara vinst. Nästan som pengarna på banken. Tyvärr så finns det så många faktorer i detta underbara spel som kan påverka slutresultatet.

Norrköping försökte så klart foula när Fribourg hade passat in bollen men enligt Norrköping så valde domarna att inte blåsa.

Jag tycker att man inte vågade foula tillräckligt hårt. Antagligen var man rädd för 2 kast och bibehållen boll. ”Man måste våga för att vinna eller hur”.

Fribourg fick iväg ett vilt skott och en offensiv retur och avgjorde.

Norrköping var värda segern efter forceringen på slutet. Verkligen trist att dom inte gick vidare för Benfica är inte lika bra i år som i fjol.

Ni kan säkert räkna ut vad som kan komma att hända under kommande säsong när domarna väljer att inte blåsa foul i olika liknande situationer.

Spelare och coacher kommer att tappa kontrollen och följden blir osportsliga eller tekniska foul som domarna är ansvariga för pga no call.

Att avvakta med avblåsningar är ett brott mot spelets idé.

Två och en halv timme till match # 2 mellan Köping och Umeå BSKT. Jag har ingen koll på hur BSKT´s laguppställning ser ut idag. Om den är densamma då blir det mycket torsk igen.

Godmiddag

sätta emot Köping med Derrek Hillaire och Rami Ghanem på sidan. Hade knappast gjort så stor skillnad om dom hade varit med heller.

Enligt uppgift så saknas Letter of Clearence för Hillaire & Ghanem från Saudarabien.

Lite konstigt. Det borde inte vara något problem.

Om inte det landsförbund där dom har spelat senast hör av sig inom en vecka efter ansökan då brukar LOC beviljas av SBBF. Har man sökt för sent eller……

Jag valde att titta på Champions League i stället eftersom jag var ganska säker på hur det skulle se ut. 25 turnovers för BSKT och hela 17 steals för Köping är riktigt svagt av BSKT.

37 p torsk måste ha smakat riktigt illa för alla inblandade parter från coach, spelare till klubbledning.

Jag tror att de som har varit väldigt optimistiska nu inser att det blir en ganska lång och tuff höst. Laget kommer att ha svårt i det minst sagt hårda och fysiska spelet som blir hårdare i höst än vad det var i fjol. Allt tyder på det.

Returen på fredag lär inte Aftonbladet få några större intäkter av.

RIG Coachen Micke Johansson 52 år, är klar för coachjobb på University of Texas at Tyler som är en div 2 skola inte långt från Dallas. I USA blir man mer och mer nyfiken på den Europeiska basketen. Hoops har bett Mikke rapportera i Hoops om hur det går.

Godmiddag

var VK rubriken efter helgens matcher i Östersund och så klämde VK till med en bild på två skäggiga spelare som inte längre finns kvar i varken Jämtland eller Umeå BSKT. Så ointresserade är man på VK när det gäller basket.

Återigen nekade VK att sända de kommande SBL matcherna live trots att man fick ett kraftigt rabatterat pris. Kanske är det trots allt bäst för BSKT. Kanske ger det mer fysiska besök i hallen och mer netto.

SBL play som SBBF äger sänder försäsongens träningsmatcher, Aftonbladet sänder Svenska Cupen och Expressen sänder SBLs ordinarie säsong. Vad beror det på att det inte är en leverantör för all basket ?

Det kan inte vara möjligt att man slåss om sändningsrätterna ? I mina ögon ser det ut som ett onödigt komplicerat och för fansen dyrt upplägg.

Försöker man suga ut så mycket som möjligt även här ? Inte ens HOOPS ids betala för alla tre. Det är det inte värt.

SBL bjöd på en krönika av Torbjörn Gehrke i förra veckan. Tyvärr så var den alldeles för lång och seg så jag läste inte den noga till slut, men jag såg att han baissade Umeås BSKT´s chanser i årets SBL. Det nya krönikan som Gehrke lade ut idag behöver ingen kommentar. BSKT fortfarande toksist. Ingen press tack.

Norrköping klarade av det första hindret i Champions League kvalet mot BC Sabah med 75 – 71. Det var väldigt rättvist eftersom Norrköping helt enkelt var det bättre laget.

Sabah hade många bra spelare men alla solo körde och det slutade med fjasko för den kände coachen Kurtinaitis (från Litauen).

Tyus och Dawits 3p skytte i Norrköping var nycklarna till vinsten.

Norrköping spelade renare försvar än i SBL. Ingen hand checking eller hand/arm stopping, inga rörliga screens. Man satsade på fotarbete och body checking plus utblockering och returtagning. Det blev succé.

Fribourg blir nästa motstånd. Det laget spelar betydligt bättre tillsammans som lag så det blir en svår nöt att knäcka men inte omöjlig. Om det blir vinst då får man troligtvis möta Benfica i final. I fjol föll man mot dem. Tyvärr så ser Benfica ut att vara bättre i år.

I kväll Köping mot Umeå BSKT i Svenska Cupen. Alla experter och förståsigpåare säger att Köping i år blir topp sex (6). Om det stämmer då ska dom väl vinna med 20 plus i kväll på sin hemmaplan med takhängda korgar.

För coach Loaiza och Botold är det en speciell match med mycket prestige. Botold lär få starta. Håller säkringarna för Loaiza ?

Godmiddag​

Av Tapio Joulamo

Den nya amerikanska proffsligan, Unrivaled, som skall spelas i 3×3 formatet på en komprimerad basketplan, drar i gång i januari 2025 och är tänkt att pågå i åtta veckor. 19 av de totalt 30 spelarna är nu namngivna, alla toppspelare i WNBA, och i den kretsen ingår större delen av det amerikanska landslaget. Det innebär i klartext att hela det amerikanska toppgänget kommer att stanna på hemmaplan den här vintern, och sannolikt de vintrar som kommer. De kommer därmed att utebli från de bästa europeiska lagen även den här säsongen. Förra året var ju den här utvecklingen tydlig och nu fullbordas den. Vi får vänja oss vid att de europeiska turneringarna kommer att avgöras av de ”näst bästa” amerikanskorna och de bästa europeiska spelarna.

Det första utländska namnet i Unrivaled har dock överraskande dykt upp, tyskan Satou Sabally. Hon lär därmed missa Tysklands EM-kvalmatcher i vinter och det kan hon göra med gott samvete. Tyskland är ju ett av de direktkvalificerade arrangörsländerna. Att hon och några andra väljer bort de lukrativa kontrakten i Europa under vintern beror på att lönerna i Unrivaled kommer att vara mycket höga, enligt uttalanden från Unrivaled de högsta inom kvinnlig idrott. Då blir ju valet enkelt, i synnerhet som säsongen i Unrivaled bara varar i två månader. Det blir alltså gott om tid för vila, återhämtning och grundträning mellan säsongerna.

Innan Unrivaled sparkar igång återstår att slutföra WNBA-säsongen.  Ännu återstår två omgångar av grundserien innan slutspelet börjar nästa vecka. Sju av åtta slutspelslag är nu klara. Om den sista platsen står det mellan Washington och Chicago, som båda står på 13–25 i matcher. New York kommer att vinna serien och sitter därmed i en bra sits inför slutspelet, medan rivalen Las Vegas ser ut att sluta som fyra. För det regerande mästarlaget är det förstås en stor besvikelse. LV har inte riktigt fått till det den här säsongen, mycket beroende på skadeproblematik. På senare tid har det sett lite bättre ut, men det mesta talar nu för att Las Vegas kommer att stöta på New York redan i semifinal. Och i så fall blir det förstås den moraliska finalen.

Säsongens lyft har Minnesota gjort. Lynx ser ut att landa som tvåa i grundserien och har med två matcher kvar redan vunnit tio matcher mer än förra säsongen, då det blev en sjätteplats. Landslagsspelaren Napheesa Collier har varit enastående i Minnesota i år med snitten 20.3 och 9,8 i poäng och returer, men det är styrkan i laget som gett Minnesota lyftet. Bidragande till det är möjligen att Minnesota till stor del består av internationella spelare med viktiga roller. Där finns Alanna Smith från Australien, Bridget Carleton, Kanada, italienskan Cecilia Zandalasini och Dorka Juhasz från Ungern. Man måste säga att Cheryl Reeve, som också är landslagscoach, har fått ihop det riktigt bra, definitivt bättre än under OS-turneringen, då hon tog ett antal märkliga beslut.

Lyft sig har också Indiana gjort. Förra säsongens 13 vinster har förvandlats till 20 med två matcher kvar, och en stabil sjätteplats i tabellen. Det blir Indianas första slutspel på åtta år, vilket är en effekt inte minst av att man haft förstavalet i draften både 2023 och 2024. Då valde man Aliyh Boston och Caitlin Clark, som verkligen blivit en dynamisk och effektiv duo. Och så har Indiana veteranen Kelsey Mitchell, som gör sin bästa säsong i karriären och som verkar njuta av att kunna ta för sig när motståndarna fokuserar på Clark och Boston.

Den viktigaste pusselbiten för Indiana var att man lyckades drafta Caitlin Clark. Frågan är om ligan någonsin haft en rookie som haft så stor effekt. Både hon och Indiana har slagit olika rekord, såväl på planen som utanför. Intresset och tittarsiffrorna har skjutit i höjden på ett remarkabelt sätt, och det råder nu samstämmighet om att det var ett stort misstag att inte ta ut Clark i OS-laget. Det svala intresset för damernas OS-turnering hade kunnat vändas till en riktig boost för kvinnlig basket om USA hade tagit med sin unga fixstjärna, för Clark är på många sätt ett fenomen. Som basketspelare är hon bländande, främst offensivt. Hon har hela registret, med skyttet, attackspelet och spelförståelsen. Clark leder till exempel assistligan i WNBA, vilket är anmärkningsvärt för en förstaårsspelare. Clarkhysterin har spridit sig långt utanför de amerikanska gränserna, till den milda grad att t o m svensk statstelevision har inslag om henne. Och med all rätt. Den som inte sett henne spela rekommenderas starkt att göra det.

Frågan är när Sverige får sin nästa WNBA-spelare, för visst kommer det att ske. Den senaste var ju Amanda Zahui, vars sejour i ligan, som började 2015 när hon valdes som tvåa i draften, av allt att döma är över. Kanske är nästa namn Matilda Ekh. Hon har mångsidigheten och fysiken för att vara ett bra WNBA-prospect. Ekh spelar numera i Virginia Tech och det hon åstadkommer under sitt sista år kommer att avgöra om hon blir draftad eller inte. Under alla omständigheter placeras hon som nummer 26 i en mock draft som sammanställts av nba draft room. En sak som kan gynna Ekh är att WNBA nästa år utökas med ett lag. Det kan göra att fler draftade spelare än vanligt kommer att plockas upp av lagen.

En gedigen säsong 2024/25 blir som sagt nyckeln för Ekh. Med Amoore och Kitley borta talar allt för att Ekh kommer att få ta en större roll och mer ansvar i Virginia Tech. Det blir helt enkelt upp till svenskan att leverera och ta för sig. Defensivt är det inga problem för Ekh och vad som rimligen kommer att krävas av henne är att de offensiva siffrorna förbättras. Hon har under de tre första collegeåren snittat 10–12 poäng per match. Dryga 15 under det sista året skulle göra nytta. Och kapacitet för det finns utan tvekan. Hennes skytte utifrån, med dryga 40% på treorna, är en bra bas. Kanske kan det bädda för att Sverige får ytterligare en spelare i WNBA.

hämtade jag från Södertälje BBK. Deras fina framgångar var ett resultat av ledningens målmedvetna arbete det kan väl ingen förneka. 

Några kanske nu säger att det där var väl inget konstigt. Kanske tom ”så gör även vi och har gjort så i många år”.

Jag håller med. Det är inget märkvärdigt idag mer än helt enkelt klokt ledarskap och en bra röd tråd i verksamheten. Men på den tiden var det ovanligt.

Allt som dom gjorde i SBBK då skulle kunna fungera även idag om man bara hade förmåga att införa det och sedan genomföra det.

När man idag pratar om hur viktigt det är att det är kul med det som man sysslar med då drar hardcore fanatikerna direkt till med att verksamheten inte är seriös.

Dom har fel. Man kan faktiskt ha riktigt kul även om man förlorar många matcher bara man har bra och utvecklande roliga träningar. Jag vet för jag har gått igenom både high och low. Vinner man då är det kul hela tiden.

När vi i Umeå Comets spelade i Damligan kvalet och hade en viktig avgörande match hemma mot Järfälla lånade jag ihop skridskor, hjälmar och klubbor och tog ut laget på bandyplanen bara för att skingra tankarna och ha lite roligt.

Stämningen var både spänd och irriterad på träningarna inför de viktiga kommande matcherna. Det blev lyckat med bandy. Vi körde över Järfälla.

Den senaste helgen har jag sett fyra träningsmatcher mellan herrligalag och jag noterar att domarna har börjat att dela ut fler tekniska foul till coacher och spelare – BRA !

Kanske kan man begränsa det tidsödande och onödiga snacket i år.

Domarna springer omkring och varnar för flopping för ofta när det inte är flopping för att motivera sitt tveksamma beslut om en defensiv foul.

Däremot tillåter man hårdare och hårdare spel under korgarna precis som jag misstänkte i ett inlägg efter OS. Det kommer att innebära spontana kommentarer från spelare och en del kontakter som kan innebära att spelare får lämna spelplanen.

Jag blir lite lack på att domarna envisas med att hålla koll på om spelarna har linnet nerstoppat i brallorna. Sluta tjata om det och koncentrera er på bedömningen i stället.

Låt spelare och klubbar själva sköta det så gott som det går med de linnen som man har fått av dräktsponsorn.

Nästan alla linnen är 15-20 cm för korta och då åker dem upp ur byxorna så fort som en spelare hoppar efter en retur. Få leverantörer har bra dräkter anpassade för basket.

Umeå BSKT spelade mycket bättre försvar i lördags än vad man gjorde uppe i gruvmetropolen förra helgen. På söndag mot Jämtland var defensiven inte alls lika bra. Skyttet var hyfsat på lördag men inte på söndag.

BSKT´s backcourt känns ganska stabil men inte front courten. Både Davis och Gaffney är atletiska men dom kanske sparar sin explosivitet till värde matcherna. Vem vet.

Yemane gör ett bra jobb så nu gäller det för  David Johansson att ta på sig elit dressen för att kunna komma in i rotationen när det drar ihop sig.

Borås hittills obesegrade i träningsmatcherna. Palmquist stort utropstecken.

Nässjö helt ok spel trots att Barton är långt ifrån bra form. Inte lika bra som i fjol. Lindqvist får samma skitfoul i Nässjö som han fick i Umeå.​

Högsbo spelade bra i helgen. Dom är min ”dark horse” i år.

Jämtland var inte bra i helgen men dom kommer så småningom. Det finns erfarenhet i laget.

Godmiddag

Råden har gett fina resultat under 25-30 år. Vilken förening ?

*Det måste vara kul att spela, kul att se på och utvecklande på alla sätt

*Spelarna är inte till för coachen, coachen är till för spelarna

*En bra spelare är en bra spelare, men en riktigt bra spelare är en bra spelare som också gör sina medspelare bättre

*Coachen måste ha en genomtänkt filosofi som är heltäckande. Allt måste hänga ihop

*Respekt vinner coachen genom att ha stor kunskap och vara ärlig och rättvis

*Du har ingen rätt att skälla på eller förnedra spelare. Gör hen fel, så är det ditt fel. Då du inte har lärt spelaren

*Det är skillnad på ungdom och seniorer. Ungdomarna måste lära och utvecklas

*Du måste ha tålamod. Det går att lära spelaren en ”mowe” på några dagar, men det tar 8 månader innan hen gör rätt i en matchsituation

*Detaljerna avgör hur långt spelaren når. Summan av detaljerna sätter gräns för hur långt spelaren når.

*I defence måste spelaren ha ett antal rätta reflexer. Kräver flera tusen repetitioner för att skapa dessa.

*100 ”regler” styr vårt anfallsspel. Det gäller att kunna agera och sedan reagera på det som sker.

*Vi skjuter väldigt få treor. Vi vill utveckla kreativitet och bra smarta rörelser och lära oss fatta beslut.

*Analysera när det blir fel. Förstod spelaren situationen. Fattade spelaren rätt beslut. Hade hen teknik för genomförande.

*Om du vill bli bra i basket måste du ha bra fundamentals. Viktigt med alla detaljer.

*När en spelare drillar, måste hen veta vad och varför hen gör övningen så att hen vet vad hen förbättrar

*Det skall gå fort, men det handlar i första hand om tempoväxling och timeing

*Breakspel (helplan) och setspel (fem mot fem halvplan) är två ”olika idrotter”. Kräver helt olika teknik och beslutsfattande

*Turnovers är en bra febermätare. De uppkommer som regel p.g.a bristande teknik och spelförståelse 10-15 ok, 16-20 problem, 20-25 stora problem, över 25 byt coach.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Länder som Cypern, Schweiz, Armenien och Israel är med, likaså Portugal med två lag och dessutom Finland (PeKa). Det handlar om Eurocup, klubblagsturneringen där Sverige som vanligt lyser med sin frånvaro. 48 lag är med i Eurocup den här säsongen och så finns ju också den ”finaste” turneringen, Euroleague, som har 16 lag. Ytterligare åtta lag är med och kvalar till de båda turneringarna, vilket sammantaget gör att 72 lag har anmält sig.

Men inget av lagen är alltså svenskt, vilket är beklagligt. Jag börjar känna mig uttjatad i det här ämnet, men kan bara konstatera att det finns ett mycket större intresse för de europeiska klubblagsturneringarna i andra länder. Av olika anledningar kan de också mobilisera de resurser som krävs, för billigt är det inte att vara med. Kostnaderna är utan tvekan det största hindret för de svenska klubbarna, vilka ofta t o m har bekymmer med att finansiera spelet i SBL Dam.

Eftersom det skulle vara så viktigt att delta men ingen enskild klubb tycks kunna bekosta ett europaäventyr, skulle man behöva ta nya grepp för att lösa saken. Klubbarna och förbundet skulle behöva göra gemensam sak och försökte hitta en utväg. Kanske är lösningen att man skickar ett lag med spelare från olika klubbar, för sådant har ju FIBA tillåtit tidigare. Belgien fick göra just så för ett antal år sedan. Man fick spela i Eurocup med ett hopplock av unga belgiska spelare från olika klubbar, som man kallade ”Belgian Cats”. Intressant nog återfinns flera av spelarna i ”Belgian Cats” numera i det framgångsrika landslaget.

Nåväl, några svenska spelare kommer vi i alla fall att se i Euroleague och Eurocup säsongen 2024–25. Elin Gustavsson är med i Eurocup med sin nya italienska klubb, San Giovanni. Det är också Klara Lundquist (Girona, Spanien) och Louice Halvarsson (Euskotren, Spanien). I Euroleague spelar Regan Magarity (Mersin, Turkiet), Amanda Zahui (Polkowice, Polen) och kanske Ellen Nyström, som kvalar till turneringen med sin spanska klubb Zaragoza. I kvalet möter Zaragoza det rumänska laget Constanta, hemma och borta, 17/9 och 24/9.  Det blir första gången Constanta försöker ta sig in i Euroleague och de får göra det som stora underdogs mot ett starkt Zaragoza, som förra säsongen tog sig till kvartsfinal i Euroleague. Om Zaragoza mot alla odds skulle slås ut av Constanta i kvalet får de som tröst delta i Eurocup.

Det är totalt sex lag som kvalar för att ta platser i Euroleague. Förutom Zaragoza-Constanta spelas kvalen så här här:

Brno (Tjecken) – Sczekszard (Ungern)
Besiktas (Turkiet) – Landes (Frankrike)

Eurocup spelas enligt den ”vanliga” modellen, d v s efter gruppspelen går de 32 bästa lagen av de 48 deltagande till utslagsfasen, som hela vägen t o m finalen spelas i hemma- och bortamöten. I Euroleague testas däremot ett helt nytt format den här säsongen. När kvalen är klara är det gruppspel i fyra grupper om fyra lag. Lagen möts hemma och borta, varefter de fyra lag som placerar sig sist åker ut ur turneringen och får spela Eurocup. I andra rundan bildas två grupper om sex lag. Man tar med sig resultaten från första rundan och möter nu de lag man inte spelat mot tidigare, hemma och borta. Lagen som hamnar femma och sexa åker ur turneringen. Övriga åtta spelar ”play in” både till kvartsfinal och semi, då ytterligare två lag åker ut. Turneringen avslutas med ”Final Six”, 9–13 april nästa år.

Det nya spelformatet förefaller intressant. Det kan bli ganska raffinerat när fyra lag åker ur turneringen efter första rundan, ytterligare fyra efter den andra och sedan två i ”play in.” I stället för det monotona harvandet under en lång grundserie, där det mesta är avgjort ungefär halvvägs skapas det här formatet nya förutsättningar och möjligheter efter varje runda, något som förhoppningsvis håller alla lag alerta under hela säsongen

Favoritskapet i Euroleague faller åter ganska tungt på regerande mästarlaget Fenerbahce, som återigen har värvat bra. Några amerikanska landslagsspelare blir det dock inte, så man kan säga att Fenerbahce redan har det bästa av det som är tillgängligt. Klubben har redan gjort klart med de belgiska stjärnorna Meesseman och Allemand, med Jonquel Jones, Ariel Atkins och Gaby Williams. Och känner man den turkiska klubben rätt, så lär några starka namn tillkomma.

Mersin, som föll i semin mot Fenerbahce i våras, är möjligen det främsta hotet mot Fener. Förutom Regan Magarity har Mersin gjort klart med den franska trion Marine Johannes, Iliana Rupert och Marine Fauthoux, med amerikanskan Natasha Howard samt Yvonne Anderson, Sverigebekantingen som var i Fenerbahce förra säsongen. Men fler vill naturligtvis vara med i leken. I våras gick ju franska Villeneuve till final och Prag lyckas alltid få till ett bra lag. Och så är det ju det där med de slutliga trupperna. De är inte 100-procentigt klara och ett antal sista minuten värvningar kommer garanterat att dyka upp.

Kvalmatcherna till Euroleague spelas 17–25 september, och sedan drar säsongen i gång 9 oktober. Innan dess, 3/10, spelas den traditionella Super Cupfinalen, den mellan vinnarna av Euroleague och Eurocup. Fenerbahce kommer då inte att få möta London Lions, som gick hela vägen i Eurocup i våras. I stället blir det Besiktas, laget som London besegrade i finalen. Super Cupen blir alltså en ren Istanbulaffär. Anledningen är att London Lions mer eller mindre har imploderat. Man har tappat sponsorer som möjliggjorde förra säsongens stora Europasatsning och spelarna har övergett det sjunkande skeppet. De båda London- och brittiska landslagsspelarna Holly Winterburn och Temi Fagbenle har t e x flyttat till just Besiktas och får lustigt nog ändå spela Super Cupmatchen.

Jag undrade senast om det finns något bidrag från SBBF till de lag som vill spela internationellt i Eurocup osv med tanke på det finska förbundet fina stöd med 25 000 Euro till finska lag.

Jag fick snabb återkoppling från SBL ledningen att man stöttade lag som Norrköping, Borås och Jämtland med 50 000 vardera i fjol och det låter ju bra men vilka pengar var det som användes till det ? Tog man slantar ur avgifterna som ligalagen betalar till SBL ?

Jag tvivlar på att de lag som inte spelar internationellt vill vara med och stötta dem som gör det. Det borde ligga helt på SBBF att backa upp de lagen. Om SBL får in så mycket pengar så att man kan bidra till ligalags internationella spel då är det dags att dra ner på avgifterna.

Senaste avsnittet av Bänkvärmarna handlade nästan enbart om SBL herr och SBL dam.

Man diskuterade vem som kommer att över prestera, svika och vem som blir dark horse.

Helt klart är att Rajacic fortsätter att haussa upp Köping på herrsidan och Högsbo på damsidan. Damerna har nästan guldmedaljen runt halsen redan.

Han är nästan säker på att Köping kommer att spela semifinal till våren. Snacka om att sätta press på det trots allt ganska unga laget.

Alva Stark går in i säsongen för första gången i sitt liv med skyhöga förväntningar på sig. Jag tycker inte hon fick ihop laget i Östersund i fjol trots ganska bra trupp. Vi får se om den erfarenheten har gett ny kunskap.

Jag tror till skillnad från ”värmarna” att de lag som har många erfarna spelare kommer att lyckas bäst. Det vore överraskande om unga icke erfarna lag på herrsidan som Södertälje, Umeå, Köping och Högsbo skulle hamna högt i tabellen. Jag tror att den kvartetten får göra upp om plats 7 och 8.

I mina ögon så är Norrköping, Borås, Luleå, Uppsala, Nässjö och Jämtland mer erfarna. Det finns givetvis utrymme för både positiva och negativa skrällar men inte mycket. I SBL råder ett dödläge.

Jag såg Högsbo igår mot ett bättre spelande Randers och blev positivt överraskad. Högsbo kan bli en ”dark horse” i år. Det är nog bara jag och kanske dom själva som tror på dem. Dom blir mer dark horse i damligan.

När det gäller Umeå BSKT så kan ingen människa som har följt SBL under de senaste 10 åren förvänta sig några stordåd av årets Umeå BSKT.

Laget är ett ungt och oerfaret lag och det inklusive de amerikanska ”pojkarna”.

Nya coachen Sjögren är en ärrad veteran men han har aldrig coachat i SBL så även för honom blir det en riktigt tuff uppgift att leda laget

Omar Krayem är en bra ledare men inte ens han kan bära laget på sina axlar. Det vill till att de unga importerna växer och att de unga svenskarna vågar.

Om laget når slutspel så är det en bra prestation.

Godmiddag​

Klubbarna har skrivit till SBBF och meddelat redan 2025-2026 är för snabbt. Jag tycker att dom har helt rätt. Det krävs nog förändringar i SBL´s upplägg med tävlingsbestämmelser, matcher, resor och kostnader innan klubbarna nappar.

Om det finns en enda förening som har resurser och sportsliga resultat är mitt råd att låta dem ta steget upp. Vem vet förresten om alla nuvarande klubbar ens finns kvar om ett år.

Det kostar skjortan att spela i SBL. Här kommer ett exempel.

Domarkostnaden är 60 000 kr/månad som skall inbetalas i förskott till den som administrerar domarna. Oktober till mars blir 360 000. Går man till slutspel så tillkommer ytterligare 60 000 kr. Jag är glad att jag inte längre behöver dra in kulorna.

Jag skulle tro att det finns några runt om i landet som inte gillade min sammanfattning av träningsmatcherna som spelades i helgen. Många tycker nog att jag bara skall hålla käft och inte komma med några åsikter alls. Om man absolut skall skriva något då skall det vara positivt.

Några tycker kanske att jag var överdrivet positiv gällande Köping och BC Luleå och att jag var för negativ när det gäller Umeå.

Jag var i alla fall tydlig med att man inte kan veta hur det kommer att bli genom att utgå ifrån ett par inledande träningsmatcher men tendenser kan jag notera trots allt. 

Jag tycker att det är spännande att komma med en gissning om vad jag tror komma skall. När lagen kommer upp i 10 omgångar då är det dags att checka av om jag var ute på en cykeltur eller om jag träffade rätt. 

Mikke Rumansaari fortsätter som BC Luleås speaker. Jag gillar hans sportsligt korrekta och balanserade arbete. Jag har aldrig hört den killen komma med dumma kommentarer eller vråla tuuuuuurnover som några alltför partiska speakers gör. Snart rankar jag SBL herrs speakers under fjolåret.

Rumansaari är från i höst tillbaka även som säljare för BC Luleå. Det blev ca 7-8 år som säljare i textilbranschen innan återkomsten. I unga år var han även en riktigt bra basket domare på förbundsnivå. Jag gillade honom som domare. Alltid rättvis.

Igår kväll spelade Borås mot danska Randers. Motståndet var ganska svagt så det är lite svårt att bedöma Borås men dom såg starka ut. Guarden Jase Townsend så riktigt vass ut men det kan ha berott på avsaknaden av försvarsspel.

Umeå BSKT satte priset för säsongskort till 1495 kr (1295 pensionärer) . Snittet blir 99:67 kr(86:30 kr) och det tycker jag är rimligt med tanke på att det är få som kan se alla 15 hemmamatcherna. Dessutom finns ingen restaurang i Umeå Energi Arena så de flesta behöver åka hem och äta middag innan det är matchdags. Varm Korv med bröd och en gobit räcker inte.

Tänk om folk kunde köpa sig en ”Basketburgare med strips” och en lättöl i hallen. Jag tror att det skulle innebära mer publik bara det. Det borde gå att ordna men det är klart att det behövs ett par personer som är beredd att lägga ner lite jobb på det. 

Finska Basketförbundet bidrar med 25 000 Euro till herrlaget BC Nokia för deltagande i Eurocup. Om man går vidare till omgång 2 kommer ytterligare 10 000 Euro. Den summan utgår enbart om man är SM vinnare och det är BC Nokia.

Damlaget PeKa som också spelar Euro Cup får 10 000 Euro eftersom de blev 2:a i SM(FM). Jag undrar om det finns något sådant bidrag från SBBF till svenska klubbar ? Skulle säkert stimulera till att prova testa vingarna.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

I väntan på att säsongen här hemma skall komma igång på allvar, kan vi ägna oss åt att blicka framåt, för det är bara två månader kvar till damernas andra fönster i kvalet till EM nästa år. Det svenska utgångsläget i kvalet är riktigt bra, efter vinster mot Storbritannien (b) och Danmark (h) för nästan ett år sedan. Till EM tar sig de åtta gruppvinnana och de fyra bästa tvåorna. Det finns visserligen nio grupper, men en av dem innehåller de fyra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade.

Den här gången skall Sverige möta Estland på bortaplan och britterna hemma. Och mycket står på spel, för med stor säkerhet kan vi säga att EM-biljetten är fixad om det blir vinster i båda matcherna. I så fall skulle Sverige sluta som sämst med 4–2 i matcher. Det kan t o m räcka för att vinna gruppen, och skulle det bli en andraplats förefaller det osannolikt att fyra andra grupptvåor kan uppnå ett bättre resultat. En plats i slutspelet vore något att glädjas åt, efter att Sverige missade att kvala in till EM 2023. Men det går inte att ropa hej ännu, i synnerhet som vinsterna i det första kvalfönstret var halvdarriga. Det blev seger med sju mot Danmark och två mot GB.

Svenskorna togs lite på sängen av ett oförskräckt och tufft Danmark, med Jespersen och unga Julianna Okosun i spetsen. Danmark vann t e x returtagningen överlägset (lite typiskt för svenska landslag), men hade ett svagt trepoängsskytte. En stark tredjeperiod avgjorde för Sverige, som kom undan med blotta förskräckelsen. Nyckeln till det fina utgångsläge som Sverige nu har var ändå matchen i England. Båda lagen var rejält åderlåtna, vilket GB led mest av. Det svenska laget gjorde dock en riktig kämpainsats och fick stor draghjälp av den brittiske coachen, Buceta. Han tog några häpnadsväckande beslut under matchen, till den milda grad att man kunde misstänkta att den stackarn var otillräknelig. Och som ett brev på posten fick han lämna posten efter kvalfönstret. Storbritannien leds numera av spanjorskan Anna Montanana.

Nyckelmatchen under novemberfönstret blir utan tvekan också den mot Storbritannien, för Estland borde bli en munsbit för det svenska laget. Och frågan är vilket lag GB kommer med. I den första EM-kvalmatchen mot Sverige saknades flera av deras bästa. Varken Sydney Wallace, Kristine Anigwe, Mikiah Herbert-Harrigan eller Karlie Samuelsson spelade då. Och likadant var det i det nyligen avslutade förkvalet till VM. Inte ens Temi Fagbenle var med i den turneringen. Om det var för att hon inte kom loss från WNBA eller skälet var något annat vet jag inte. Med ett rejält decimerat lag gjorde GB en ganska medioker insats i förkvalet. Visserligen vann de mot Rwanda och Libanon, två mycket svaga basketländer, men föll mot lägre rankade Argentina och hade inte en chans mot Ungern. Om inte Fagbenle kommer till spel mot Sverige är det egentligen bara Winterburn och Wilkinson som håller god internationell klass i det brittiska laget. Grundtipset är ändå att Fagbenle är med.

Det blir intressant att se vilket lag Sverige kan ställa på benen. Regan Magarity spelade inte under det första kvalfönstret, men mycket pekar på att hon ställer upp den här gången, för hon var med under landslagssamlingen i somras. Magarity är Sveriges största stjärna för närvarande. Om hon återvänder till landslaget har det samma betydelse som att Meesseman är med i Belgien. Zahui, som inte heller var med har sagt att hon är färdig med landslaget. Det är synd, för hon kommer att få en bra matchning i sitt klubblag den här säsongen. Zahui skall spela i det polska mästarlaget Polkowice, som också är med i Euroleague.

Saknades gjorde också Nathalie Fontaine, som inte brukar vara med när Zahui inte är det, så henne kan vi nog inte räkna med. Borta i matchen mot GB var också Matilda Ekh, som går på college och så den skadade Elin Eldebrink. När hon kan spela igen, och i så fall var, är såvitt jag vet ännu oklart. Med Magarity i laget, och om Halvarsson och Eldebrink(arna) fortsätter i landslaget sitter Sverige ändå i en bra sits inför matcherna i november.

I stort sett alla i landslaget spela numera i utländska klubbar. Om samtliga ställer upp finns det bara plats för någon enstaka från SBL. Kanske bara Wadling och Allis Nyström, om den senare är kurant. Att landslagsspelarna är utlandsproffs är något vi vant oss vid och som är helt i sin ordning. I de bättre europeiska ligorna spelar de vecka ut och vecka in mot bra motstånd, något som inte är möjligt i SBL i synnerhet som svenska klubbar inte deltar i europeiska turneringar. Att svenskorna spelar i riktigt bra ligor utomlands gör inte saken sämre. Magarity tillhör ju numera starka Mersin i Turkiet, Lovisa Hjern och Zahui spelar i Polen, Elin Gustavsson och Fontaine i Italien, Frida Eldebrink i Frankrike och fyra andra (Halvarsson, Ellen Nyström, Klara Lundquist och Stephanie Visscher) i Spanien.

Att fem av de nämnda lämnade SBL för spel utomlands den här hösten var förstås ett hårt slag för den inhemska ligan, som därmed tappade sina starkaste profiler. Klubbarna kan inte göra annat än att fylla på sina trupper med importer, främst amerikanskor som vi inte vet så mycket om. Och pengar finns det ju inte så mycket, så några klassvärvningar är det knappast frågan om.

Några importer har vi i alla fall koll på, sådana som Kelliher och Kraker som vi sett tidigare, och som är starka kort i den svenska ligan. Och Jessica Lindstrom, som skall spela i Luleå, är ett bekant namn bland de nya. Hon har efter college haft sex bra år i Europa, i Luxemburg och Belgien, senast i Castors Braine. Vi får se om någon av de andra amerikanskorna visar sig på styva linan, kanske någon av de tre som Norrköping har tagit in. I Norrköping brukar de ju göra fynd på marknaden.

Förra säsongen i SBL Dam var kvalitetsmässigt ganska risig och tyvärr ser den kommande värre ut, vilket inte så konstigt med tanke på att halva landslaget har flyttat utomlands. Det är ju stört omöjligt att täppa till en sådan lucka. Men den liga vi har är det bästa vi har på hemmaplan så den får vi leva med. Och nytta gör ju SBL Dam, som språngbräda för unga svenska spelare med ambitioner. Först SBL, sedan vidare till college och/eller bättre europeiska ligor, och därefter möjligen seniorlandslaget. Det är karriärvägen. Så hur kommer det att gå i SBL Dam i år? Med ett brandskattat mästarlag, Södertälje, som dessutom måste hålla i plånboken, kan man anta att SM-guldet blir en uppgörelse mellan Luleå och Norrköping.

Uppsala överraskar med kvickt och bra passningsspel och bra skytte. P. Stümer riktigt intressant.

Uppsala spelade ganska jämnt med Norrköping i 15 minuter men sedan klev man upp i försvar och det kunde inte Uppsala handskas med och man gled ganska ifrån till 85 – 60.

Norrköping borde ha en bra chans att gå vidare i Champions League kvalet som snart spelas på Cypern med den breda spelartruppen. 

Några av Köpings amerikanare ser intressanta ut. Med Bergström & Persson blir Köping vassa. Köping är laget som spelar snabbast och aggressivast just nu och har kommit längst i att använda nya inkastregeln på bakre planhalvan. 

Södertälje kommer inte att tillhöra topp sex i år med den laguppställningen. Det ser tunt ut. Det var kul att se Eddie Czerapowicz. Killen har utvecklats. Var klart bäst i SBBK. Dyker Radosaljevic och en frisk Gehrke upp då blir det annat.

Det var även kul att se domare Robban Katic tillbaka. Robban och den unga kollegan hade inga problem att hantera den matchen trots att man bara var två. Låt dom rutinerade domarna döma. Dom får ju döma i NBA.

BC Luleå har bröderna Hansson och det räcker mot svaga försvar och det är det som BC Luleå fick möta den här helgen. 

Det mesta av focus på BSKT´s träningar har nog legat på att försöka få ihop lite fungerande anfallsspel. Försvarsspelet var iaf osynligt. Man gick bort sig i P&R spelet hela tiden.

Om bröderna Hansson  får minsta lila utrymme då skjuter dom bollen i korgen.

Sjöberg fick inget motstånd alls från BSKT och kunde göra poäng nära korgen hur lätt som helst när han var inne. BSKT foulade inte ens honom. De tre spelande jänkarna i BC Luleå är sådär – inte mer. Henson ok.

BSKT hade två hyfsat bra spelare i helgen i Hilaire 26 år & Krayem 36 år. Erfarenhet väger tungt.

Kennedy var periodvis ok men inte mer. Gaffney spelade bara sporadiskt i match ett och hann inte visa något pga ngn skada. Davis har mycket att bevisa om det skall bli mer än en provanställning.

Matchen mot Tromsö på lördag em var den sämsta jag har sett på många år mellan två elitlag.

Det gjorde ont i min basketsjäl var och varannan minut när jag såg det svaga beslutsfattandet på planen. Man litar till en struktur och missar chanser till attack eller poäng. Är speluppfattningen så svag eller ………

Det enda som var bra med den matchen var att coach Sjögren lät de unga Umeå grabbarna få mycket speltid. 

37-35 i halvtid på söndag mot BC Luleå var godkänt. Krayem ledde laget föredömligt och gjorde nästan poäng som han ville trots bra försvar. Luleå testade med båda bröderna och med Stümer. Lundmark förtjänar beröm. 

Tredje perioden riktigt svag igen. Kunde ha varit mer än 68 – 55 efter 3 perioder. Luleå har inga problem att göra poäng pga alldeles för svagt försvarsspel.

Jänkarna i BSKT spelar med för stort avstånd hela tiden och går inte hårt på returer varken i försvar eller anfall. Det måste korrigeras till nästa helg om det inte skall bli en till jobbig helg.

I anfall saknas fart och djup i spelet hos BSKT. Alla cuts eller säg förflyttningar inom strukturen går för långsamt och screen sättningen är riktigt dålig. Tendensen är dessutom att skotten i BSKT tas lite för ofta ”av fel spelare”.

Luleå vinner lätt utan att behöva anstränga sig med 89 – 79. Åldermannen i BSKT var bäst igen. Bröderna brothers överlägset bäst i Luleå.

Det går inte att bedöma lagens kapacitet av de träningsmatcher som har spelats i helgen, men så mycket kan jag våga mig på och det är att Rajacic har rätt när han haussar upp Köping. Hyfsade jänkare och hyfsade svenska blir en ganska bra soppa.

Loaizas ungdomliga entusiasm smittar av sig på boysen i Köping och jänkarna har redan fattat att det är bäst att sätta fart på benen och börja jobba. Så länge som Köping får med sig lite flyt i spelet då kan det sluta hur som helst.

Godmiddag

Jämtland spelarna tar man ut på en fjällvandring. BC Luleå spelarna får känna på att vara rökdykare på brandstationen. Umeå BSKT´s spelare får åka VW Buss dryga 7 timmar norr om Polcirkeln för träningsmatcher i Kiruna.

Snacka om upplevelse för de nya jänkarna som får se renar och kanske någon älg efter vägen och troligtvis även snöklädda fjälltoppar i horisonten. Bilderna som dom kommer att skicka hem kommer att vara mycket speciella.

Personligen tycker jag att de 25 tkr som det kalaset troligtvis kostar borde man ha satsat på att ta båten över till Vasa och spela mot Pyrintö och Nokia eller Kobrat och Karhu i stället. Det hade varit bättre valuta för pengarna.

Jag skulle förstå beslutet att åka till Kiruna om LKAB/BC Luleå skulle sponsra hela kalaset men vad jag erfar så är det inte så.

Till råga på allt så skall man till Östersund nästa helg och då återigen 8 – 9 timmar i VW buss och liknande kostnad. Undrar förresten om dom spelar på plastgolv i Kiruna ? Synd att BSKT inte orkar fixa en egen turnering som förr.

Det har skrivits en del om den engelska dam spelaren som var på väg till Uppsala. Det var en tanke vurpa av Uppsala basket. Man måste tänka till före. Även BSKT hade på gång en kille med rötter i Ryssland i Umeå i fjol. När frågor började ställas då tänkte han om och drog. Klokt beslut.

I fjol spelade en massa US och Balkan spelare i de högsta ligorna i Ryssland. Det är mammon som styr många idrottsmäns hjärnor. Mr Heurtel petades från det franska landslaget eftersom han for till Ryssland och missade en plats i OS lage.

Till helgen spelas det landskamper i innebandy i Luleå. Jag kan räkna ut att de åldrande basket guruna Jampa Eriksson, Ingemar Ek och Lars Mosesson skruvar sig oroligt med tanke på att matcherna spelas i basketarenen.

Ger man de unga entusiastiska innebandy ledarna lillfingret då tar dom hela handen. Innebandyfolket tar över om dom får chansen och rullar ut en plastmatta på parkettgolvet.

I Umeå finns det över 5000 registrerade innebandyspelare men de allra flesta är barn & ungdomar som vill lira. Intresset för att gå och titta på senior innebandy är låg i förhållande till antalet aktiva.

Jag tycker i alla fall att det är bra av innebandy förbundet att lägga landskamperna i Luleå och inte i Umeå. Det är så man sprider och väcker intresse på vita fläckar på IB kartan. Det är så som även Basketbollförbundet borde göra när man arrangerar kval och landskamper.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Efter Finlands EM-guld i DU 16 har jag från flera håll fått synpunkter och frågor, och essensen i det jag fått höra är det här: ”Varför kan Finland men inte vi?” Det finns förstås inte ett enkelt svar på den frågan, men som fri skribent får man ju ha åsikter i saken. Jonte Karlsson skrev häromdagen några texter, där han sammanfattade landslagssommaren på ungdomssidan och i den avslutande delen pekade på några saker som måste förbättras och förslag på åtgärder. Mina rader i den här krönikan får ses som ett komplement till Jontes analys. För de uppmärksamma läsarna, de som tagit del av mina tidigare alster, kan det framstå som att jag upprepar mina ”gamla synpunkter”. Och det har de alldeles rätt i.

Först och främst vill jag säga att visst skulle Sverige också kunna vinna ett EM-guld på ungdomssidan. Vi har ju varit hyfsat nära två gånger, då det har blivit brons, båda gångerna i DU 18. Men skall vi kunna vinna så måste stjärnorna stå helt rätt på himlen. Det krävs en exceptionell, välskolad och talangfull årskull, ett bra ledarskap, lite flyt i några av de egna matcherna och medgång i några av de andra, samt massor av jäklar anamma. Och det är ju inte så ofta vi har allt det där på en gång. Men om det är möjligt? Absolut.

Jag tänkte att vi skall ta avstamp i en jämförelse med ett av de bästa europeiska basketländerna, Spanien. På så sätt kan vi få en uppfattning om vad har att kämpa emot på ungdomssidan. Bara genom att jämföra sig med de bästa kan man ju komma fram till vad man själv behöver göra för att bli lika bra eller åtminstone bättre.

För ett tag sedan läste jag ett FB-inlägg av en svensk basketförälder som hade sin dotter i den spanska basketverksamheten. Tyvärr har jag glömt vad han och dottern heter, men jag hoppas de ursäktar mig och kan leva med att jag återger några av pappans rader.

Till saken hör att den här basketföräldern inte tog ställning för eller mot det spanska systemet, utan ville bara berätta hur det går till. Han skrev bland annat att man i Spanien har regionala lag från U10, där man tar ut de bästa från regionen och spelar mot andra regioner, typ ”tv-pucken”. Till de akademilag som finns i klubbarna runt om i Spanien får man söka vid tolv års ålder. Det är ungefär 50–70 sökande per kön och akademi, och varje år väljer man ut 12–14 tjejer och 12–14 killar. ”Som ny tränar man fyra gånger i veckan, 1,5 timme plus två gånger fys. 0,5 timme. Om det är en matchfri dag på helgen så är det i stället 1,5 timmes träning (man spelar normalt i två ligor). En ledig dag i veckan.  När man kommer upp i till U15 så tränar man 4 x 2 timmar samt 4 x 0,5 timme fys. Spel i två ligor och matchfri helgdag, extra träning. En ledig dag i veckan.” Och så fortsätter det högre upp i åldrarna. I U16-18 tränar man 4×2 timmar samt 4×1 timme fys. Man spelar i två ligor och har en ledig dag i veckan, för matchfri dag innebär träning.

Han skriver vidare att: ” Utslagningen är ganska hård. Man omsätter ungefär 1/3 av laget varje år. Dessa ersätts genom att antingen dammsuga regionen eller att erbjuda stipendier för spelare på landslagsnivå från andra regioner. Träningen är ofta mer intensiv än i Sverige och sen ankomst innebär normalt automatisk bänkning i nästa match. Tonen är också betydligt hårdare. Satsningen är betydligt mer elitistisk.”

Sammanfattningsvis bedriver spanjorerna en tydligt elitinriktad ungdomsverksamhet, med tidigare gallring och selektering än vi har hos oss, och med mer och hårdare träning långt ned i åldrarna. Hur kan vi ens tro att vi kan konkurrera med spanjorerna och de andra toppländerna i ungdoms-EM när våra tolvåringar fortfarande harvar runt i EB, medan spanjorerna i den åldern har oändligt många fler träningstimmar bakom sig, spelar i regionala turneringar och de bästa redan blir del av landslagsverksamheten. Det är som om vår avsikt är att leka oss igenom den period då andra ägnar sig åt att sätta den grundläggande tekniken, d v s 8–12 årsåldern. Konsekvensen blir att spanjorerna och andra bygger upp ett försprång som våra ungdomar inte har någon chans att ta igen. Det är där vi har det stora tappet gentemot de bättre länderna, med viss respekt för att vi inte har samma förutsättningar och resurser som de större basketnationerna. Ett land som Spanien är ju avsevärt större ur befolkningssynpunkt, har fler basketspelare, fler och förmodligen bättre ledare och resurser i form av anläggningar, spelarakademier etcetera.

Icke desto mindre är min tes att vi måste hitta ett sätt fungera som gör att våra ungdomar kan träna mer och bättre redan från unga år, för att vi skall kunna konkurrera bättre. Vi tränar på tok för lite. Och då handlar det i första hand om teknik. Om tekniken inte finns på plats i tonåren spelar det nog ingen roll vad man sedan försöker hitta på. Häromdagen läste jag ett uttalande av den kände professorn i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, Michail Tonkonogi. Han intervjuades i ett sammanhang som handlade om fysträning i unga år, vilket han rekommenderade om det görs på rätt sätt. Men Tonkonogi påpekade samtidigt teknikträningens betydelse för unga idrottare. Den får inte åsidosättas. Tekniken måste sitta där när spelarna senare börjar utvecklas på andra sätt. Det är samma sak som att man inte kan lösa en andragradsekvation om man inte kan multiplikationstabellen.

Vad gäller just EB tycks den modellen vara cementerad i Sverige. I grund och botten är det inget fel i att ha en spelmodell där man i unga åldrar spelar med färre i laget, på mindre planer och med lägre korgar. Sådana anpassningar görs i även i andra idrotter, till exempel i fotboll där man spelar på mindre planer, med sjumannalag och mindre mål. Det förödande med EB är att man har tagit bort tävlings- och konkurrensmomentet. Ingen får vinna, ingen får vara bäst (trots att någon måste vara bäst). Finns det sätt att skapa en vinnarkultur så är vårt system i alla fall inte ett sådant. Axiomet bland ledare och tränare tycks vara att det skall vara lek genom hela EB-åldern och den uppenbara risken är att det präglar både träningarna och EB-matcherna.

När man ger sig in i en ganska radikal modell som EB och låter den genomsyra all verksamhet borde det finnas en övertygelse om att det är det absolut bästa att göra på ungdomssidan. Så frågan är förstås: har EB gjort att de svenska basketungdomarna blivit bättre på sporten? Har EB gjort oss mer konkurrenskraftiga? Jag lämnar frågan öppen och kan bara konstatera att om svaret på frågorna är ja, så är det bara att elda på. Om EB-modellen däremot inte skapar bättre och mer konkurrensdugliga spelare, så borde man överväga om den skall vara kvar i dess nuvarande form.

Att helt skylla de svenska tillkortakommandena i ungdomssammanhang på EB är dock inte korrekt. Svenska spelare som växt upp med EB kan naturligtvis nå internationell elitnivå. Bland annat blev ju två svenskar, som växt upp under EB-eran, i år draftade till NBA-lag. För det är ju så att oavsett vilket utvecklingssystem vi har på ungdomssidan så finns det individer som har drivkraften och viljan att lyckas, oavsett vad. Och det gör de också. Men långt ifrån alla har samma driv. Men om vi vill utveckla verksamheten på bred front, så krävs andra grepp än att lita till ungdomarnas inre drivkrafter.

För att återgå till jämförelsen med Spanien, så finna det saker i deras modell som inte är helt tilltalande. Den väldigt tidiga selekteringen är till exempel ytterst tveksam, ja till och med förkastlig enligt alla erfarenheter och forskning på området. Häromdagen kom t e x en undersökning om svenska hockeyspelare som blir draftade till NHL Den visade att de som är bäst i tidiga tonåren är i minoritet i förhållande till de som utvecklas senare av alla NHL-draftade svenska spelare. Om dessa ”late bloomers” hade blivit bortgallrade som tolvåringar hade de förmodligen inte haft en chans, och hockeyvärlden blivit några profiler fattigare. Svensk basket har inte heller råd att tappa de som utvecklas lite senare, men inte heller att slarva bort de år då teknikträning är som mest gynnsam.

Jag har flera gånger uppmanat er HOOPS läsare att skriva av er om ni har någon åsikt som ni vill föra fram.

Härom dagen fick jag den här texten från en mycket kunnig basket människa. Jag hoppas att ni sätter er ner och begrundar efter att ha läst texten.

-” Har lite svårt att släppa UEM. Jag såg Sveriges samtliga tjejmatcher och mer än hälften av pojkmatcherna.

Flicklagen gör ett mycket svagt UEM. Det sämsta någonsin och det har blivit sämre för vart år…  

Det sorgligaste är ändå inte resultaten, utan hur vi spelar och hur vi ser ut (tekniskt).

Jag tycker synd om tjejerna och lider med dem. De är inte roligt att resultatmässigt misslyckas…

De kämpar och jobbar, dyker efter bollar, sliter i försvar m.m. Bra attityd!

Något är dock fel! De svenska spelarna saknar den mest grundläggande tekniken och brister i beslutsfattande. 

Skall det bli bättre måste man;

Definiera de tekniska bristerna och veta hur man åtgärdar felen. Man måste också ha en plan för hur man skapar ett bättre spel (samarbete). 

Sverige är ganska bra på vissa saker (trepoängsskytte), så bra att vi kan vinna mot dåliga lag och många ledare tror att spelarna är bra…

Men vi har så enorma brister att vi aldrig kan besegra bättre lag  (ledarna blir förvånade och besvikna).

I tio år har försämringen pågått och det verkar inte bekymra förbundet. Läser man hemsidan så verkar allt vara jättebra. Många saker är säkert bra, men inte elitungdomsverksamheten.

Se på Finlands U16-tjejer! Det går men det krävs kunskap och hårt arbete….”.

Hen skriver också.

-”Får jag lite inspiration, skall jag beskriva bristerna och komma med förslag till åtgärder”.

Godmiddag

Jag förstår inte hur man tänker nu för tiden när det gäller presentationen av nya spelare. Är det för stor tilltro till sociala medier eller brist på intresse från media som styr eller sitter det fast i handläggningen ?

Mellan 1986 – 2011 har jag skrivit avtal med 42 spelare till de klubbar som jag har representerat. (KFUM Umeå, KFUM Skellefteå, Cometerna, KFUM Umeå Comets)

Under alla år har jag tagit lokaltidningarna till flygplatsen för aktuella bilder när spelare anländer och lokaltidningarna har fått chansen att göra en snabbintervju med spelarna. Det gäller att se till att man får media utrymme så ofta och så mycket som möjligt för att väcka intresse hos publik och sponsorer.

De medier som inte kom till flygplatsen fick inga bilder och ingen övrig information. Det var inte ovanligt med båda lokaltidningarna och TV 4 på plats, ibland även Västerbottensradion. För det mesta hade medierna nyhetstorka. 

Nu för tiden stjäl man nästan allt från andra medier och och saknar nyhetstorka. Man jobbar nio till fem förutom på helger då man ”gud förbjude” ibland måste vara närvarande. Allt som oftast kan man se den direktsända matchen på redaktionen och slipper vara närvarande och se matchen live. 

Jag gick en helgutbildning i sports marketing i Stockholm i början på 80-talet. En röd tråd i utbildningen var att man måste förstå att ALLT som skrivs om klubben, spelare eller laget är bra reklam för klubben. 

Det gäller att mata lokaltidningarna med lite av varje. Ibland kan det vara på sin plats med några vita lögner för att höja intresset. Fyllekörning, slagsmål eller annat brott skadar självklart klubben. 

Vart vill jag komma med detta ? 

Umeå BSKT har haft tre av sina amerikanska spelare på plats i Umeå sedan i onsdags men inga bilder från flygplatsen och inga bilder från träningen. Inget reportage. Det var betydligt bättre när Hegethorn fanns på redaktionen för han var på tårna när det gällde basket. 

Om det är så att lokaltidningen vägrar att komma till dukat bord samtidigt som man i princip sänder direkt från B.-lövens förmiddagsträning och skriver helsidor nästan varje dag om Umeå FC då är det frågan om det är någon idé att fortsätta med elitbasket i Umeå.

B-löven och Umeå FC ligger inte ens i landets högsta serie men Löven drar mycket publik och då är det ball att vara där särskilt när man gillar hockey. Det har inte varit ballt med fotboll men nu när FC börjar få samma publiksiffror som basketen då är det ballt & coolt att mässa om dem dagligen.

Jag har studerat Umeå BSKT´s USA nyförvärv i veckan och det ser bra ut men, hur det blir i skarpt läge är ofta något helt annat. Jag har inte glömt t ex Chatham från i fjol. Han verkade bra med sina dunkar på highlight filmen så BSKT tog honom. När det blev skarpt då blev det inga dunkar och allt för ofta många bra missade lägen. 

Alonzo ”Zo” Gaffney ser ut att vara de utlovade 208 centimetrarna men han är ingen tung kille. Han är mycket atletisk och spänstig och skottet ser helt ok ut. Killen jobbar intensivt hela tiden och snappar upp det mesta kvickt vilket är en förutsättning för framgång.

Nick Davis är knappast mer än 204 cm men han har power i benen, och mowes i kroppen och dessutom kvickhet. Han kan bli en ganska svårstoppad rörlig femma. Skottekniken ser inte ut att vara den bästa just nu men det kanske kommer. Vi får se.

Keonte Kennedy guarden är 195 cm, snabb och har leap i benen och skottet ser hyfsat ut. Det som är kul att se det är att alla tre verkar komma från bra defensiv bakgrund. Dom är van att spela aggressivt man man försvar.

Det jag gillar mest av allt är att alla tre har träningsetik. Dom jobbar hårt på träningarna.

Det är omöjligt att redan nu se om BSKT har gjort en flip eller en flopp med dessa spelare men jag får i alla fall en känsla av att coach Sjögren har varit mycket noggrann. Med begränsade resurser vill man pricka rätt direkt. 

Coach Sjögren sade till mig att han nog hade lagt ner närmare 100 timmar i sommar på att titta på olika spelare. Jag undrar om arbetsgivarna någonsin kommer att förstå hur många gratistimmar som vi basket coacher lägger ner för våra föreningar.

Jag väntar med spänning på USA spelare # 4 och så Omar Krayem förstås. Kanske kan det bli en intressant baskethöst i Umeå som återigen väcker intresse hos den breda massan och att man fyller hallen till premiären mot Borås tisdag den 8 oktober.

Vid Umeå FC´s senaste hemmamatch mot Piteå den 24 augusti hade man fått tillstånd att ha öltält på ena kortsidan. 130 personer betalade 350 kr för hamburgare & strips samt en 1/2 liter ÖL. 

Det låter ganska oskyldigt men jag noterade att flera personer hade svårt med balansen när man gick för att kissa i läktarbyggnaden. Om det fanns folk från tillståndsmyndigheten på plats då blir det knappast något öltält igen.

Godmiddag

”Mina ögon” på plats vid en av Jämtlands träningar berättade följande:

”Jag kollade på JB:s träning idag och jag gillade verkligen det jag såg! David Czerapowicz och Adam Johansson var de som såg klart vassast ut av alla! De har skött sommarträningen ned beröm godkänt! Adam Massarsch , Denzel och Elias gav oxå allt utan att fuska sig igenom övningarna! Grant, Troy och Ben blir jäkligt bra. De med sin erfarenhet snackade hela tiden och var tydliga i sitt spel! Andris överraskade mig genom att vara otroligt auktoritär och bestämd när han presenterade övningarna! Gjorde nån något fel så stoppade han övningen och visade med tydlighet vad han ville ha ut av övningen! Positivt överraskad trots att De bara kört sedan i Lördags med full trupp ( förutom Akili)”

Tänk vad kul det skulle vara om fler av mina kontakter kunde komma med liknande rapporter som ovan. Det skulle uppskattas runt om i landet och göra SBL än mer spännande inför säsongen.

Jag kan rapportera att jag har kollat på några förmiddagsträningar och 1.5 kvällsträning i Umeå BSKT.

Under de tre senaste åren har de spanska coacherna med högljudd verbalt pådrivande genomfört sina träningar med ett ”äckligt disciplinerat” nötande av löpvägarna och samspels kombinationerna med ofta ganska hög bakgrundsmusik.

Drillningen fungerade bra för Balibrea år 2. Han hade ett bättre lag än Loaiza under år 3.

Antalet s.k plays som man har drillat har ”varit oräkneliga”. Skotträningen bokfördes noggrant liksom den fysiska statusen och stretchingen eller säg töjningen har skött exemplariskt.

Trots det hade laget för många skador under säsongen. Hoops misstänker att fysen inte sköttes under maj till augusti som den borde skötas.

I år saknas än så länge personal i BSKT staben. Kanske har man valt att satsa den kostnaden på en coach och spelare i stället. Jag tycker att det är en bra prioritering. BSKT måste bli bättre på matcherna om man skall kunna få publik. Umeå BSKT spelar i SBL för att behaga publiken och det gör man genom att vinna matcher.

Den stora skillnaden i år vad jag kan se är mer fysisk träning i terrängen, mer intervall löpning ute, mer löpning på kvälls träningarna och mer skotträning. Det ser även ut att bli ett enklare spel att komma in i.

Det finns dock en risk och det är att de spelare som inte har skött perioden maj till augusti på rätt sätt riskerar att dra på sig bristningsskador.

Jag gillar vad jag ser och inte hör, den ofta öronbedövande diskotek volymen är borta, upplägget är helt annorlunda så det gäller för spelarna att vara skärpta på varje träning. Alla startar från scratch.

BC Luleå har i sociala medier frontat med ”tortyrträning” barfota i sand. Frågan är om man har gjort det ett par gånger eller om det är schemalagt ett par gånger i veckan under 1.5 månader. Jag kan garantera att det fungerar och att det är både härdande mentalt och att det ger mycket mer fysiskt än intervall löpning på bana.

Godmiddag

Notera:

”Äckligt disciplinerat” är inte negativt i mina ögon utan snarare ett gott betyg till ledarna.

Krönikören i NSD skriver att Omar Krayem förhandlar med Umeå BSKT och att en sådan värvning skulle vara en sensationell värvning. Jag håller med krönikören. Det blir spännande och intressant under förutsättning att Krayem är helt utan skador – om han kommer till Umeå.

Mr Krayems kapacitet från fjolåret finns på youtube. Han kan definitivt fortfarande spela på hög nivå bara han är skadefri. 

Det går inte att förvänta sig att han nu 36 år gammal ska bjuda på samma spektakulära spel som när han senast var i Umeå men en sak är helt klart och det är att han kan spela basket och om han får med sig några lekkamrater som kan spela med honom då blir det kul i hallen i vinter.

Jag tror dessutom att coach Sjögren är en coach som inser att en spelare som Krayem inte kan stängas in i ett strikt spelsystem. Han måste ha frihet att bryta mönser när läge finns.

I morgon onsdag landar de tre amerikanerna berättade coach Sjögren. Dom har troligtvis en provanställningsperiod inskriven i avtalet. Om en spelare inte håller måttet måste man avbryta ganska fort.

På den tiden när jag tog hit amerikanska spelare brukade jag i princip köra dem direkt till träning. Anledningen var den att dom själva ville få springa av sig resan och jetlagen.

BSKT brukar aldrig sätta in spelarna i träning samma dag som dom har landat så jag får nog vänta till på torsdag kväll eller kanske fredag innan jag får syna vad som har landat.

Om BSKT tillför ytterligare en amerikan så har man en startfemma som blir intressant att se. Det blir en rejäl utmaning för övriga spelare i truppen att bevisa för coach att dom förtjänar minuter på planen.

Jag tycker att det är väldigt trist att Umeå BSKT inte erbjuder sina hemma fans någon träningsmatch innan seriestarten. Vem ids åka till Kiruna, Östersund eller Köping ?

Kanske har alla träningsmatcher på bortaplan med ekonomi att göra. BSKT blir väl bjuden på både mat & logi kan jag tänka. Men resorna till Kiruna, Östersund och Köping kostar. Det är lika långt till Kiruna som till Stockholm från Umeå.

De finska lagen på andra sidan Kvarken Karhu Basket, Kobrat Lapua, BC Nokia och Tampereen Pyrintö brukar vara intresserade av att komma till Umeå. Man borde behålla den traditionen.

Luleå BBK har ansökt om att få arrangera EM kval damer mellan Sverige och Estland i februari.

I NSD står det att anslutningsresorna för båda lagen  kommer att kosta 350 tkr och det är det som är haken. Det låter konstigt. Förr var FIBA´s regel att båda lagen stod för sina resor till spelplatsen men sedan tog den lokala arrangören över kostnad för mat & logi för lag och domare samt transporter och hallar. 

2007 arrangerade jag tillsammans med Cometerna Basket EM kval damer Sverige mot Slovakien. Då fick vi ett arrangörsbidrag på 25 tkr. Resten fick vi ordna själva. Jag fick hotell och restauranger att hjälpa till med specialpris, kommunen bjöd på lokalerna och avslutande bankett. I slutändan blev det mycket jobb men ett litet netto.

2008 gjorde vi det igen och då EM kval för herrar mellan Sverige och Georgien. Dealen var densamma men nu med lite rutin så blev nettot lite högre. SBBF sade båda gångerna att dom var väldigt nöjda med arrangemangen. De gästande lagen var fötjusta.

Jag har försökt att få arrangera flera gånger efteråt men alltid fått höra att matcherna måste gå i Mälardalen pga logistiken ???? Fan trot.

SBBF måste decentralisera mer landskamper och EM kval. Det är så man sprider basketpropaganda. Det måste få kosta lite att sprida basketintresset ute i landet. Om alla matcher skall spelas i Mälardalen då händer inget runt om i landet. Ge matchen till Luleå. Jag kommer att vara på plats för det är inom ett rimligt avstånd att resa för oss i Umeå. Kanske fyller jag en hel buss.

Matchen senast i Göteborg och snart i Malmö är ett bra första steg men det är dags att ta steget fullt ut. Det går inte att bara kapitalisera och räkna hem dessa matcher som en vinst för SBBF. Titta återigen på Finland. Nästa års EM grupp lade man i Tammerfors och inte i huvudstaden.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer den sista delen av mitt tyckande gällande den svenska landslagssommaren på herrsidan. I de två tidigare har jag ägnat mig åt de olika lagens prestationer samt en del raljerande gällande ”experter” samt de åsikter som dessa framför. I denna del hade jag tänkt mig att försöka komma med mina högst personliga synpunkter på åtgärder samt vad som saknas ren basketmässigt i de olika lagen.

När jag ser på våra ungdomslandslag noterar jag mängder av positiva saker. Talangen finns och så även storleken på spelarna vilket var en bristvara under tidigare generationer. Det är glädjande och i och med att vår bas av bredd ungdomsspelare ökar så borde det kunna bli än bättre gällande urval framöver.

Det finns även negativa saker att påpeka men det är lite annorlunda utifrån den ålder spelarna besitter samt från vilka miljöer de kommer. Och när det gäller miljöer så finns det ingen garanti, om du valt USA eller Europa, att du blir bättre eller sämre än de som spelar i Sverige. Allt handlar givetvis om vilken coach/program samt vilken seriositet för basketen som finns där talangen befinner sig. Låt oss inte heller glömma den kravbild som finns på aktörerna om vi nu skall prata elit. Det är vad jag gör som räknas i eliten och det är självklart en stor skillnad på den kontra den breddverksamhet som också är viktigt. Dock på ett annat sätt.

Jag har alltid varit en supporter av gren specifik styrka på basketplanen. En basketspelare skall alltså inte vara som en brottare eller tyngdlyftare vilket är självklart, men det är viktigt att påpeka då belackarna för styrketräning ofta framför dylika åsikter. Är du fysiskt stark så blir du även oftast starkare mentalt. Det brukar finnas en korrelation där som inte är att förakta. Du kan även tillgodogöra dig mer träning samt anpassa dig till ett högre tempo om du är starkare. Och högre tempo är vi väl alla överens om att det är internationellt.

De svenska ungdomarna ser generellt klena ut jämfört med sina motståndare. Det yttrar sig ofta i att de inte vill ta kampen i exempelvis returtagningen. Den fysiska aktivitet som krävs vid ut blockering samt förmåga att snabbt hitta offensiva vinklar för den offensiva returtagningen är inte något vi klarar av. Vår screensättning törs jag inte ens prata om…

Vi är även underrepresenterade att kunna avsluta egna attacker med fysisk kontakt när vi går på korgen vilket gör att vår skottprocent sjunker samtidigt som vi väljer att skjuta mer från distans. Vår förmåga att ha ett kvickt och snabbt första steg för att kunna slå våra motståndare till korgen bygger också på styrka och atletism.
Spelförståelse är även det en stor brist. Och ja, jag tror att den blir sämre när vi inte orkar eller vågar.

Så ja, (med tanke på att jag kallar mig en papegoja i del 1) vi måste lägga mer fokus på den fysiska nivån på landslagen. Det här kan inte ske under de få landslagsammandragningar som finns utan är ett arbete som måste skötas kontinuerligt ute i klubbarna under övervakning av landslagscoacherna eller förbundet.

Det finns faktiskt siffror som visar att den här tesen är riktigt. Under säsongerna mellan 2011–2015 hade SBBF en anställd som drev de här frågorna och följde upp det hela digitalt, vilket var revolutionerande på den tiden. Dessutom fanns det landslagsledare som ställde som krav att spelarna var tvungna att genomföra den här träningen om de ville vara med i landslagen. Något som givetvis inte var populärt hos alla, då de flesta vill vara med i landslag men inte alla ville lägga ned det arbete som krävdes. Utan att gå in för mycket i detaljer så konstaterar jag att utfallet efter några år var att fem av sex u-landslag spelade i den mycket tuffare och mer lärorika A divisionen. Här finns massor att göra i svensk basket!

När vi ändå pratar styrka, som kanske ger aggressivitet, så undrar jag även vad Easy Baskets regler om att spelare inte kan ta bollen ur varandras händer gett för utveckling av sporten. Att fler får/kan vara med är ju bra när det gäller bredd bland ungdomar. Däremot är jag väldigt skeptisk till vad det gör med instinkter för en spelare som lär sig att spela.

Vi har även borttagandet av regionsammandragningar som var ett mycket bra och effektivt sätt att kontrollera status på spelare samt även kartlägga de talanger som fanns. Hela det upplägget gjorde ju även att det fanns möjligheter att korrigera samt påpeka de brister som vid varje tillfälle fanns hos de olika spelarna. För vi har en del brister och kan inte göra något åt allt med en gång. Däremot fanns möjligheten att individuellt skicka med talangerna vad de specifikt borde träna mer på.

Det är ju av allas intresse i vår sport att landslagen är bra. I allra högsta grad gäller det A landslaget som är det lok som skall dra verksamheten men framför allt kanske skapa möjligheter till att vi även ekonomisk kan dra nytta av sportsliga framgångar. Vi vet ju hur det fungerar med media och det allmänna intresset. Om inte har vi återigen under OS blivit påminda om vad framgångar gör för en idrott. Både bordtennis och beachvolleyboll har ju ändrade förutsättningar numer.

SBL herr borde även de ha ett stort intresse av landslagsframgångar. Om inte så är de helt fel ute. Varför inte hjälpa förbundet och se till att alla coacher som anställs i föreningarna har en klausul som säger att de skall coacha ungdomslandslag om förbundet så vill. Sen står föreningarna för lönekostnaderna och SBBF kan använda de pengarna till läger för ungdomarna i stället. Det är ju förhoppningsvis så att de bästa coacherna är i vår högsta liga så då skall vi utnyttja dem. Med tanke på behovet av assisterande coacher så kan vi väl även lägga till Superettan i det här upplägget.
Och kom nu inte dragandes med att coacher behöver semester. De är oftast lediga mellan maj och augusti och mig veterligen finns det ingen yrkesgrupp i vårt samhälle som har längre ledighet.

Det finns mycket mer att tillföra i denna debatt men tyvärr får det inte plats när jag skriver. Min förhoppning är att alla hjälps åt att förbättra det som finns idag. Ändrar vi inte på något så kommer vi få samma resultat framöver. Om någon vill använda min erfarenhet så kanske jag kan hjälpa till med något? Som tyckare har vi ju även att ansvar att ställa upp/hjälpa till om vi nu skall äga rätten att alltid ha åsikter.

Det där med att någon annan skall göra det, håller inte i mina ögon.

Av Tapio Joulamo

Det är ganska enastående att det varje år arrangeras ungdoms-EM i tre åldersklasser, då de bästa unga spelarna får känna på den internationella konkurrensen. Att få vara med och tävla mot tuffast tänkbara europeiska motstånd redan i tonåren är viktigt och lärorikt. En paradox ur svensk synvinkel är dock att det internationella utbytet tar slut när spelarna fyllt 20 år, undantaget det fåtal som spelar i utländska klubbar och i seniorlandslaget. För de övriga, som kan ha spelat i EM under 5–6 år, väntar bara tragglandet i den inhemska ligan. Svenska klubbar deltar ju inte i internationellt spel, vilket är bedrövligt. I många andra länder har de förstått betydelsen av att fortsätta det internationella utbytet.

Med det sagt skall vi lämna några sammanfattande synpunkter på EM-sommaren på flicksidan. Någon djupanalys blir det inte, för då hade jag behövt se mer matcher än jag gjorde. Men sammantaget kan man säga att den svenska landslagssommaren var knackig, i alla fall om man ser till resultat. Även om spelarna är i en utvecklingsfas under de år då de är med i EM, så får man anta att resultaten är viktiga. Helst vill man ju att alla lagen skall nå spel i A-gruppen för att få möjligheten att möta de bästa, för att göra bästa tänkbara erfarenheter och om möjligt närma sig de bättre länder. Men så är ju inte läget. Nästa år är bara ett lag i A-gruppen på flicksidan och avståndet till topplagen har snarare ökat än minskat.

Bäst rent resultatmässigt lyckades DU20, som kom på tolfte plats i A-gruppen. De svenska tjejerna föll i åttondelen, mot Slovenien, men vann sedan den mest kritiska matchen, den första i placeringsspelet, mot Finland. Den räckte för att säkra fortsatt spel i A-gruppen. Det är ju så ordnat i EM, att det är tillräckligt att vinna en enda match i hela turneringen för att komma bland de tolv bästa, något som faktiskt har hänt ett par gånger just för Sverige i DU 20-klassen. Vinner man bara den första matchen i placeringsspelet så är man hemma.

Det finns en viss tröst i att DU 20 lyckades bättre än sina kollegor i de yngre åldersklasserna. Hellre det än tvärtom, d v s att framgångarna kommer i de yngre åldersklasserna och att man sedan tappar i U20. Avståndet till de bättre lagen för de svenska DU 20-tjejerna är fortfarande väldigt stort, men laget innehåller i alla fall några spelare som kan få bra karriärer och möjligen bli viktiga för framtidens damlandslag, sådana som Collins, Trygger och Noyan.

Om avståndet för DU 20 till den europeiska toppen är stort, så är det gigantiskt för DU 18, som inte placerade sig bättre än plats 17 i B-gruppen d v s plats 33 i den europeiska hierarkin. Framför sig hade Sverige t e x alla de andra nordiska länderna: Finland, Danmark, Norge och Island. Att det understundom blir resultatmässiga bottennapp är dock inget att förfäras över. Det är bara de stora basketnationerna, som Spanien och Frankrike, som kan hålla nivån år efter år. För de allra flesta länderna är det väldigt volatilt, d v s det går upp och ned. Svagare årsgrupper följs av bättre och så vidare. Och Sverige är inget undantag.

U16-EM, den yngsta åldersgruppen, är lite speciell. Spelarna är med i EM för första gången och spelet blir som det blir för så unga och omogna spelare. Det dräller av turnovers, halsbrytande passningar, oöverlagda attacker, forcerade avslut i svåra lägen och högfrekvent men lågeffektivt trepoängsskytte. Att se matcher i den här åldersklassen kan vara tålamodsprövande, men för spelarna är det ett lärande.

Det svenska laget i U16 och dess A-grupp, förlorade i sin åttondel mot Frankrike med stora siffror och misslyckades sedan med som DU 20 gick i land med, d v s stöp i den första placeringsmatchen, mot Serbien. Med vinst i nästa match kunde man ha gett sig chansen att stanna kvar i A-gruppen. Det gick dock inte. Montenegro tog till zonförsvarsvapnet, vilket brukar vara effektivt i de unga åldersgrupperna och slog ett hårt kämpande Sverige med en ynka poäng. Det hela slutade för svensk del med att laget kom sist i turneringen utan att ha vunnit en enda match.

Det handlar som sagt mycket om lärande och utveckling, i synnerhet i den yngsta åldersgruppen, och de svenska coacherna disponerade sitt lag i enlighet med det. Alla spelare fick gott om tid på planen och det är ju hedervärt, men just i placeringsmatcherna hade man önskat ett undantag, och en hårdare matchning av ett särskilt skäl: nästa år är det nämligen dags för årskullen -09 att spela sitt första EM och de kommer att få göra det i B-gruppen. Till saken hör att -09 årgången lär vara något alldeles extra. Där finns väldigt mycket talang, där finns längd och färdigheter. Vad jag har hört är det en exceptionell årskull. Det är synd att de inte får chansen att tävla med de bästa lagen nästa år. Hur som helst skall det bli spännande att följa det här laget nästa sommar. Kan vi kanske redan nu börja hysa förhoppningar om att de spelar tillbaka DU 16 till A-gruppen 2025?

Till sist skall vi notera att det finska DU 16-landslaget skrev historia i EM-turneringen. Laget tog sig hela vägen till final, besegrade där överraskande Frankrike med 49–47 och tog därmed Finlands första guld i ett europeiskt mästerskap, ja faktiskt den första medaljen någonsin. Coach för det finska laget var för övrigt Sverigebekantingen Janne Hänninen, som hade en sejour i SBL Dam för några år sedan, då han coachade Uppsala. Det blev bara ett år i Sverige för Hänninen, som sedan återvände till den finska basketen och landslagsverksamheten. För närvarande är Hänninen coach i HBA-Märsky.

Den finska framgången var högst välförtjänt sett till spelet de presterade. Visst var det, som för alla andra i den här åldersgruppen, ganska valpigt, men finskorna spelade med gediget lagförsvar, bra close outs, och med bra rörlighet och stor variation i anfallet. Det var inte bara de sedvanliga passningarna i sidled. Det fanns till exempel oftast en spelare på high post att droppa in bollen till, för att skapa nya passningsvägar.

Intressant blir förstås att se hur långt den här talangfulla årskullen kan ta finsk landslagsbasket på damsidan. Det är ännu för tidigt att säga, för det är först efter 5–10 år vi får någon form av facit. Hur som helst ger förstås EM-framgången i DU 16 en rejäl boost för finsk basket. Nu har man ju kommit över tröskeln och bevisat att det faktiskt går, att mindre länder kan gå hela vägen.

Jag vet att det finns de inom den svenska basketen som har lite nedlåtande syn på Finlands modell för utveckling av unga spelare. Något rätt måste de ändå ha gjort när de vinner ett europeiskt guld och dessutom har flyttat fram positionerna rent generellt för finsk basket. Och lita på att vi hade gjort på oss av glädjefnatt om det hade varit ett svenskt lag som vunnit guldet. Att nå de där stora framgångarna är ju vad det handlar om, oavsett vad och hur man bedriver sin verksamhet

Under den senaste tiden har vi fått läsvärda och spännande krönikor från både Jonte Karlsson och Tapio Joulamo.

Det blir spännande att få läsa Jonte Karlssons del 3 som kommer snart där han har lovat att leverera medicin till de svenska ungdomslandslagen. 

Jag tar inte åt mig av Jontes synpunkter om ”basketexperter” för jag har aldrig utgett mig för att vara det. Jag brukar bara skriva vad jag tycker att man borde göra och det står jag för. 

Jag tycker att Jonte träffar mitt i prick i det mesta. Han vill se att SBBF öronmärker pengar till sport och inte till administration. 

Tänk dig att för 25 år sedan hade jag nästan daglig kontakt med SBBF i olika ärenden. Numera har jag näst intill aldrig kontakt med dem. Förr kände jag personalen ganska väl genom all telefonkontakt.

På 80 och 90 talet när basketen i Sverige var större då klarade man sig med fem (5) anställda.

Jag tippar att telefonen på SBBF inte ringer särskilt ofta. Det är den trista hemsidan som är så svåra att använda som gäller. De få gånger jag har ringt under de senaste 10 åren ”då har den personen som har ansvar för just det” inte varit närvarande.

Det är samma sak med VIF och SDF. Förr daglig kontakt. Numera nästan aldrig.

Västerbottens Idrottsförbund har lika många anställda som SBBF. Där är det också frågan om administration som kostar 20 miljoner av statens medel till idrotten. Fem anställda borde räcka för att klara admin både på SBBF och VIF.

Hoops har nu börjat att snegla lite på spelartrupperna i SBL herr och dam och snart är det dags att komma med en profetia om hur årets grundserie kommer att sluta.

Jag avvaktar ett tag för jag vet att det händer en hel del i slutet av augusti i många klubbar. Just nu ser det ut som om Norrköping skall sopa rent på herrsidan. Även på damsidan verkar Norrköping bli starka men räkna aldrig bort Luleå BBK.

Gjorde ett svep igenom Euroleague damlagens roster och det är bara att konstatera att Fenerbahce och Mersin i alla fall just nu i mina ögon är överlägsna favoriter.

Fenerbache har klart med Emma Messeeman, Gabby Williams, Nicolina Milic, Julie Allemand, Marienne Badianne, och Sente Onar redan. Mersin har Yvonne Anderson, Ilanan Rupert. Reagan Magarity, Marien Fauthoux och några av de bästa turkiska spelarna. Snacka om rivalitet mellan dem.

Euroleague herr blir det svårare att tippa. Det enda som är ganska klart det är att Real Madrid med stor sannolikhet kommer att tillhöra toppen. Tavares, Campazzo, Hezonja, Llull och Musa väger tungt. Även Olympiakos blir utmanare #1 tror jag nu när Vezenkov är tillbaka från NBA. Alla lag i EL är bra. 

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer fortsättningen på mina tankar gällande den svenska landslagsommaren för herrar. I den första (som ni hittar tidigare i Hoops bloggen) gick jag igenom de olika lagen. Den här gången skall jag försöka gå in på detaljer och eventuella åtgärder som kan göras för att landslagen kanske kan bli bättre. Men det kommer även en del 3 för det är svårt att vara kort i detta ämne.

Jag hänvisade ju i tidigare alster till den debatt som startades av entusiasten Nick Rajajic om vårt U 16 landslag och deras misslyckande på Facebook. Jag har återigen försökt läsa mediet med dess svar, vilket visar sig vara omöjligt när jag inte är ansluten. Det går att få fram fragment av de svar som kommer in men inte allt av värde. Och det är väl lika bra med tanke på att det mesta inte innehåller substans som kan hjälpa oss framåt. Däremot verkar det vara väldigt viktigt för många att tycka om allt även om de inte har någon kunskap om ämnet. Det enda ämne de behärskar är att bygga sin egen identitet som något fantastiskt. Jag tycker nedanstående bild är både rolig och talande:

Det tycks och kommenteras men det är sällan det presenteras lösningar. Skribenten själv skriver ju att det saknas pengar till landslagen (”-se till att skapa de här pengarna. Hur? Vettefan, det är inte mitt jobb”) vilket är rätt i sak, men det finns sällan förslag på hur vilket ofta genomsyrar vår debatt om basket. Vi tycker att någon skall göra något. Bara det inte handlar om att jag själv måste göra det.

Jag lyckades i alla fall läsa ett svar av en konstruktiv person som föreslog att vi skulle lägga på 50 kr på försäkringspengen hos Folksam för varje licens som dediceras till ungdomslandslagen. De få andra svar jag fått fram är rätt talande för bilden här ovan.

Själv skulle jag gärna se, med tanke på ekonomin, att SBBF skulle öronmärka pengar till sport i stället för att satsa på administration. Det är ju inte ett specifikt problem för SBBF utan något riktigt svenskt som förekommer i de flesta organisationer. På hemsidan ser jag att förbundspersonalen uppgår till 23 personer. En normal snittlön i Sverige idag är 39 900 kr, vilket jag inte tror att alla anställda på förbundet har, men slår ni på skatter och andra lagstadgade kostnader så förstår ni ju själva att till detta går det stora summor.

Brad Dean (tidigare förbundskapten för herrlandslaget under EM 2013) hade även en karriär i tyska Bundesliga, innan den blev lika stor som nu. Han var många år i Ulm som inte kunde mäta sig med de stora lagen. Där beslöt man att minska personalkostnaderna till ett minimum och i stället lägga dem på bra spelare vilket innebar att Ulm vann matcher som skapade ett större intresse vilket genererade än mer sponsorinkomster. Idag, många år senare, tillhör laget de bästa både sportsligt samt ekonomiskt i Tyskland.

Skulle vi inte kunna göra något liknande hos oss och se till att våra landslag får de förutsättningar de behöver för att förbereda sig. Kanske också se till att vi har de bästa coacherna på ungdomarna även om vi får betala några kronor för det?

Vi ägnar oss i stället åt att tala om att basketen växer, vilket är jättebra och viktigt, samt att intresset är större än någonsin. Men finns det någon som kunnat slå mynt av den företeelsen? Det verkar inte så. Så vi administrerar i stället…
Eller så hyllar vi faktumet att vi fått två nya NBA spelare (jättekul och bra, grattis Pelle och Bobi) och tror att det löser våra problem. Vi sa likadant när de två andra svenska NBA spelarna tog plats i ”showbiz” ligan för några år sedan.

När de var med i landslaget (innan vi själva stängde av dem) så var intresset på topp och våra resultat gjorde det möjligt att öka inkomsterna. För vad vi än tycker så är det sportsliga framgångar som räknas och som vi kan bygga ett fundament på. Då håller inte två NBA spelare, som inte kan vara med under kvalfönstret, som dragplåster. Vi måste ha fler och bättre spelare! Och det börjar med ungdomslandslagen.

Att vi då även, enligt vissa, skall vara kravlösa mot 16 åringar, är ju helt bisarrt. Krav har ingen dött av. Däremot finns det många som mår dåligt av leda. Om vi började med de här enkla punkterna så tror jag vi kan komma en bit. Men för det krävs ett rakt och tydligt ledarskap med ett mål (som inte behöver behaga tyckare och sociala medier fantaster). Jag är övertygad om att dessa krafter finns i svensk basket om vi vågar släppa fram dem.

I den tredje och sista delen som kommer om några dagar skall jag lyfta fram vad jag tyckte saknades i lagen ur ett mer specifikt basket tänkande.

Av Jonte Karlsson

Ytterligare en sommar med våra ungdomslandslag har passerat. Jag tänkte här ge mina tankar om vad som presterats på pojk/herrsidan. Tyvärr känns det lite som en papegojatext eftersom mycket har sagts förut. Det tål dock att upprepas då inte mycket har förändrats de senaste sju – åtta åren.

Låt mig börja med den diskussion som förs på sociala medier (jo jag kan läsa ibland men jag närvarar inte!) där entusiasten och tyckaren Nick Rajajic kritiserade insatsen efter att U 16 laget misslyckats, i hans ögon, i sitt kval. Det var tydligt känsligt i PK (politiskt korrekta) Sverige då många hade åsikter om att kritisera ungdomar vid 16 års ålder. Nu var det kanske inte riktigt spelarna som fick kritik utan mer förbundet i ganska svepande omdömen. Jag förvånas att så många har åsikter samtidigt som så få vill göra något åt saken. Det känns däremot viktigt att göra sin röst hörd även om det i mina ögon ofta saknas något konkret förslag till förändring. Diskussionen blir mer av politisk karaktär och därmed ganska intetsägande för mig. Jag tycker dock att det var bra att ämnet togs upp.

Själv är jag ingen expert (de kan nämligen allt) utan mer sakkunnig i ämnet basketboll. Så jag vill gärna komma med förslag i stället för att bara tycka. Men låt oss börja med de olika lagen och deras prestationer:

Herrar U 20

Här huserar vi i division B och fick till slut ihop till en 15:e plats. I A divisionen finns det ytterligare 16 lag vilket innebär att vi är på plats 30 i Europa.
Intressant här är att det finns fyra SBL spelare men bara en som fick spela många minuter. Däremot många spelare som försöker göra sig lycka i USA på olika skolor, samt två spelare från lägre divisioner i Sverige. Någon som funderat på vad det säger om vår egen förmåga att handskas med talanger i vårt land?

Bäste spelare här var William Garcia Adsten hemmahörande i NCAA och Pacific i USA där han snittar ynka 8 min per match. Det hindrade inte honom från att vara särklassigt bäst i ett annars ganska anonymt lag. Förutom att han var bästa poänggörare så var han även i särklass bäste returtagare med åtta per match. Oscar Wickström Stümer från BC Luleå var även han framträdande i returtagningen (något som jag skall återkomma till) och det är en kille som kan bli riktigt bra. Det är dock plågsamt att se hur han inte skjuter när han är öppen. Den här killen, som annars har allt, och är utbildad på RIG vill inte skjuta och det är trist. Men någon måste ju ta ansvar och arbeta med honom gällande den här biten. Han kan annars bli hur bra som helst och det vilar ett stort ansvar på Håkan Larsson, coach i Luleå, att utveckla den här delen under kommande säsong.

Som lag kändes U 20 ganska ointressanta och jag hade svårt att se vad de ville göra rent taktiskt samtidigt som jag tycker att deras resultat är oroväckande med tanke på att de skall fylla på seniorlandslaget. Att bara slå Kosovo, Moldavien, Armenien och ett krigsdrabbat Ukraina duger inte i mina ögon.

Herrar U 18

Var ett avsevärt mycket intressantare och frejdigt lag. Dessutom spelar de i A divisionen vilket innebär att deras placering som åtta ger oss densamma i rankingen av lag i Europa. Här fanns flera intressanta spelare med internationell attityd och entusiasm. Guard orienterat och dominerat gällande bollinnehav och skott av trion Casper Potho, Julius Price och Nathaniel Nzonyansi. Men den i särklass bästa spelaren för mig var 204 cm långe Samuel Obenjo som spelade i RIG Mark förra säsongen. Han har allt för sin storlek undantaget tekniken i skotten som han behöver träna en aning på. Men resten! Att han inte var med i något SBL lag denna säsong måste ju misskreditera alla coacher på elitnivå som missat denna spelare. Nu ryktas det att även han skall i väg till USA för att spela och då vete fan hur det kommer att gå. Hade givetvis varit bättre med 20 min per match i SBL innan han åkte i väg men som vanligt är det få som vågar satsa på en ung spelare.

Basketmässigt var laget roligt att titta på där coachen var spanske Sergi Brugue Garcia som var lika yvig och förbannad på domarna som i SBL. Det påverkade inte lagets resultat och spel och får skrivas på kontot ”entusiasm”, Sergi är spanjor på samma sätt som sin assisterande coach Gabriel Loaiza Perez. Ytterligare coacher är Tom Stansfield (engelsman tror jag?) och Oliver Malekzadegan. Vad hände med satsningen på svenskutbildade coacher? Kommer ni ihåg steg 4 som var ett absolut krav för att vi skulle bli bättre på coachsidan för vår utveckling! Det är mindre än 10 år sedan…

Jag tycker inte att det spelar någon roll samtidigt som jag konstaterar att SBBF ändrar sina krav och tankar om framtiden lika ofta som jag slår en slice på golfbanan. De här fyra gjorde ett jättejobb och skall inte lastas för det. Det intressant är att de alla arbetar i SBL som är vår högsta liga. Så var inte fallet i de andra lagen. Kan kvaliteten/nivån på coacherna ha något med framgångar att göra? Självklart är det så och då spelar inte någon steg 4 utbildning någon roll.

Herrar U16

Laget som fick i gång debatten om kritik eller inte. Spelade som kollegorna i U 20 i B divisionen vilket det är lägre kvalité på. Kom på en åttonde plats vilket innebär att de har 23 länder framför sig på Europarankingen.

16 åringar är svåra att sia om. De gör saker som övergår etablerade coacher och ledares förstånd. I det ligger tjusningen och det finns ingen som egentligen kan säga något om majoriteten av spelare om de skall bli bra eller inte. Ändå dräller det av experter som skall göra just det.  De har mycket kvar att lära när det gäller mängder av delar i spelet och det gäller speciellt de länder som huserar i division B. Det oroar mig mer att de inte får möta det bästa motståndet än att utse vem som är bra, kommer att bli bra samt jämföras med spelare som inte är relevanta.

I Sverige finns det talang, som i alla andra lag, men de hade förtvivlat svårt att anpassa sig samtidigt som deras beslutsförfattande var… just det som 16 åringar. Att de skall tåla kritik tycker jag är självklart så länge den är konstruktiv och framförd med någon form av plan på vad de skall göra. Att dalta och vara PK riktig är inget jag tror på. Själv debuterade jag i ligan som 15 åring och i landslaget som 17 åring och det var inte nådigt kan jag lova. Inga silkesvantar där och det gav 206 landskamper innan jag var klar. Den som har flest är Mattias Sahlström som debuterade i seniorlandslaget som just 16 åring och i ligan som 14 åring. Jag var med när Mattias begick sin debut och jag kan lova er att han inte behandlades försiktigt han heller.

Som ni märker blir det här långt då det är ett ämne som engagerar samt har mängder av saker att diskutera. Jag kommer att återkomma med en del 2, och kanske till och med en del 3, där jag skall vara lite mer konkret om vad som skall göras än vad Facebook experterna/entusiasterna många gånger är.

Tapio Joulamo och Jonte Karlssons krönikor läses alltid av ca 1200.

Av Tapio Joulamo

Inte heller den kommande säsongen får vi se de bästa amerikanskorna spela i Europa. Den prioriteringsregel som införts i WNBA innebär att spelare med tre års erfarenhet eller mer måste infinna sig när WNBA-lagens träningsläger startar på våren, i mitten av april. Om de inte är på plats i tid blir konsekvensen avstängning under hela säsongen. Det är inte något som spelarna inte vill riskera. Och inte heller är arbetsgivarna, d v s de europeiska klubbarna, särskilt intresserade av importer som inte kan fullfölja säsongen.

Så varför väljer de bästa amerikanskorna att stanna i USA och avstå spel i Europa, när de tappar inkomster som kan vara tio gånger större än vad de drar in under en WNBA-säsong? En del av svaret är att det i långa loppet är slitsamt att spela året runt, inte minst för att skaderisken ökar markant. Ett annat skäl är att amerikanskorna vill spela och tävla med de bästa i världen, och det gör man i WNBA. Dessutom är spelarna i allmänhet hemmakära. De är solidariska med sitt land och sin liga, och ställer lojalt upp för att bygga upp WNBA till något bra och stort. Och de vet att om ligan utvecklas på ett bra sätt, kommer många av dem ha stora möjligheter att få fina sponsor- och reklamkontrakt, något som knappast vore aktuellt om de avstod från spel i den inhemska ligan.

Och den utvecklingen har redan börjat, med draghjälp av NIL, det regelverk som tillåter att enskilda spelare och skolor på college får ta betalt i olika sammanhang för att marknadsföra sig själv och olika varumärken. Många av de bästa spelarna, till exempel Caitlin Clark, hann bli mångmiljonärer redan under collegetiden och de lukrativa kontrakten fortsätter förstås att gälla även efter skoltiden. Men även bland spelare som aldrig fick uppleva NIL, och som blivit stora stjärnor i WNBA, finns det de som aldrig har spelat i Europa under vintersäsongen för att de har goda sidoinkomster under vintern. En sådan är A´Ja Wilson, av många ansedd som världens bästa spelare. Hon och några andra klarar sig bra även när det inte är säsong i WNBA och behöver inte åka till Europa och slita ut sig.

 Icke desto mindre behövs det alternativa intäkter på hemmaplan under vintern, för alla har det inte lika förspänt som fixstjärnorna. En sådan intäktskälla är en ny liga, kallad Unrivaled, som kommer att spelas för första gången med start i januari 2025. Unrivaled har startats på initiativ av två landslagsspelare, Breanna Stewart och Napheesa Collier. De båda tycks ha gjort ett bra grundjobb, för det har redan ordnats så mycket finansiering att de deltagande spelarna utlovas ersättningar som är de högsta inom kvinnlig idrott.

Unrivaled kommer att ha en annorlunda spelform, antagligen för att inte uppfattas som en konkurrent till WNBA. Den kommer att spelas 3 mot 3, men inte på traditionellt sätt, utan på en komprimerad basketplan, d v s med två korgar. Själva matcherna, i både grundserie och slutspel, skall bestå av fyra perioder, men varje match kommer att spelas klar på en timme.

Ligan skall genomföras under åtta veckor och spelplats premiäråret blir Miami. Det kommer att finnas sex lag med vardera fem spelare. Totalt 30 spelare kommer alltså att erbjudas plats, och man kan utgå ifrån att det bara blir amerikanskor. Elva spelare är hittills klara för Unrivaled, som ser ut att bli högkvalitativ. Sju av de elva var med i OS-laget: förutom de två grundarna även Jewell Loyd, Chelsea Gray, Kelsey Plum, Kahlea Copper och Jackie Young. De övriga fyra är Arike Ogunbowale, Rhyne Howard, Angel Reese och Dearica Hamby. Fler starka namn är att vänta.

Tyskland, som var en stor överraskning i OS i Paris, kommer att stå värd för nästa dam-VM, som spelas 2026. Den stora nyheten är att FIBA har bestämt att antalet deltagande länder skall utökas till 16. Det är glädjande att fler länder än tidigare kommer att ges möjligheten att delta i ett globalt mästerskap och att sporten ges större spridning.

Men först skall det spelas kval och det kommer att genomföras i mars 2026, där 24 länder skall göra upp om de 16 platserna i VM-slutspelet. Europa kommer att ha åtta av de 24 platserna, vilket är tre fler än under tidigare VM-turneringar. Europaplatserna går till de bästa lagen i EM-slutspelet nästa år. Att fler får chansen att tävla om en VM-plats borde ge råg i ryggen för de europeiska länderna och landslagen, även det svenska.

Direktplatser till slutspelet ges till fem länder: värdlandet Tyskland samt de fyra vinnarna av FIBAs kontinentala mästerskap, i vårt fall alltså Eurobasket 2025. Trots att de här lagen är direktkvalificerade skall de ändå vara med i kvalet.

Två platser i VM-kvalet är reserverade för de länder som vinner de nyinstiftade förkvalen, som spelas redan nu, med start 19 augusti, i Rwanda och i Mexiko. FIBA har beslutat att 16 länder deltar i förkvalet, fyra från varje FIBA-region, d v s Amerika, Europa, Afrika och Asien/Oceanien.

Från Europa deltar Storbritannien, Ungern, Tjeckien och Montenegro i förkvalet. Valet av dem motiveras med att det skall vara de fyra bästa europeiska länderna vid sidan av de som deltog i Paris-OS. Man kan fråga sig hur FIBA plockade ut de ”fyra bästa”. Det är inte de ”fyra bästa” baserat på Eurobasket 2023, och inte heller de ”fyra bästa” på FIBA-rankingen, för i båda fallen skulle till exempel Italien tilldelats en plats. Hur som helst, åtta länder spelar förkval i Rwanda och åtta i Mexiko. På vardera spelplatsen skall det koras en vinnare, och det är alltså de två länderna som garanteras platser i VM-kvalet.

Låt oss bara hoppas att det blir en rejäl satsning från Sverige, i första hand mot Eurobasket nästa år. En plats i VM-kvalet är något att sikta emot. En sådan målsättning känns inte helt orimlig. Men då gäller det först att fixa biljetten till EM och det i sin tur kräver att alla de bästa ställer upp, något som vi tyvärr inte varit vana vid på senare tid.

Fatta hur stor innebandyn är i Umeå. Under denna helg genomför IBK Dalen en s.k målvakts camp kallad Golie PRO Camp.

Man har fullbokat med 52 deltagare. Deltagare betalar 3000 kr för 8 måltider, tröja, logi i skolsal och instruktion av IBK Dalens elitspelare och ledare som ställer upp gratis.

Vinsten för IBK Dalen torde bli runt 100 papp. Hockeyföräldrar, innebandy föräldrar och fotbolls föräldrar har gott om cash. Många basket föräldrar har inte det.

Om jag skulle planera något liknande och genomföra det på samma sätt och begära 3000 kr för 3 dagars läger med aktiva spelare & ledare som instruktörer då skulle jag få mycket skit.

Inom basketen i Umeå har vi i alla tider haft låga medlemsavgifter och träningsavgifter.

Man har inte varit van och inte beredd att betala för det som klubbarna erbjuder hur bra det än har varit. Det har alltid varit för billigt och kanske därför har vi sämre status. Kanske är det dags att börja ta betalt.

Umeå Fritid har fördelat träningstider i kommunens hallar. Nyligen fick vi reda på vad som gäller inför höstterminen 2024.

Policyn är att elitlagen i de två högsta serierna får välja det man behöver. Det är väl helt i sin ordning.

Sedan fördelar Fritid 2 x 1.5 timme till div 2,3 och U19. Yngre ungdomslag får ynka 1 timme/grupp.

Ni fattar att vi inte skulle få någon form av bra basket i Umeå om ungdomslagen skulle måsta nöja sig med  2 eller bara 1 timme/vecka. Vi tvingas att pussla.

Umeå Fritid slår sig för bröstet över idrottens framgångar men det är tränarna och föreningarna som är trollkonstnärer. Hur löser man då detta ? 

För vår del så måste min förening både blanda ålderskategorier och mixa grupperna för att de som är 12 – 16 år skall ha en chans att utvecklas till basketspelare. Det är på gott och ont.

Den fysiska skillnaden kan vara skrämmande för en del. En del slutar eftersom dom måste samsas med pojkar eller flickor. Vi tappar talanger helt klart.

Träning dagligen är nödvändigt i 15-18 års åldern om man vill lära sig basket i någorlunda vettig takt. Om vi inte kan erbjuda det då går man till fotboll, innebandy och hockey som verkar ha obegränsade resurser.

Många vårdnadshavare blir faktiskt förvånade över seriositeten när deras barn kommer till oss och får höra att barnen skall träna 3-4 ggr/vecka. Vi erbjuder barnen chansen att utvecklas i basket.

Uppdatering: Målvaktscampen genomförs av ”målvaktsproffs” i samarbete med IBK Dalen och dom ar hela 90 deltagare. Hela 120 sökte plats.

Godmiddag

Den 15 juli tippade Hoops damlagens placering inför OS och jag träffade rätt med USA, Frankrike, Australien och Belgien men jag hade Belgien före Australien.

Jag tycker att Belgien chokade lite inför de avgörande matcherna. Avsaknaden av Allemand var stor men Ramette gjorde det iaf bra.

På herrsidan blev det inte en lika bra gissning. Jag hade USA, Serbien, Grekland, Tyskland och Frankrike i den ordningen. Jag trodde inte alls på franska Collets coaching med twin towers i startuppställningen. När han äntligen ändrade startfemman och matchningen blev det lyckosamt.

Enligt många var det domarna som räddade Collet & Frankrike med foul avblåsning i sista sekunden mot Japan. Det var hemskt att se vad ett trist domslut kan innebära i basket. Jag har tyvärr sett lite för många bara här i lilla Umeå när BSKT har mött ”lag som borde vinna” i SBL.

Ni kan säkert redan nu räkna ut vilka fördelar USA lagen kommer att ha i Los Angeles 2028 så glöm maktskifte.

FIBA domarnas coach Todd Warnick var mycket kritisk till domarnas insats i finalen.

Han sa att USA vann med 15 – 8 mot Serbien. Man fick 15 felaktiga domslut med sig som gynnade dem och Serbien bara 8. Tydliga knuffar och fasthållningar fick passera och tydliga offensiva resp defensiva foul nära korgen bedömdes felaktigt.

1 078 319 åskådare räknade man in under basketmatcherna i Lille & Paris. Rekordet från Atlanta OS 1996 slogs trots att det var hela 40 färre antal matcher nu. Kanske är det dags igen med minst fyra grupper och minst 16 lag. Det finns många fler bra lag i Europa som borde vara med.

Även 3X3 blev en succé i Paris.  Arenan på Place de la Concorde var utsåld med sina 4000 sittplatser alla 7 dagarna. Totalt räknade man in 72 000 åskådare. 3X3 basket i OS slutade igen lyckligt och lär bli kvar om populisterna inte finner breakdance mer tilltalande.

Lyssna på Benny & Kjell skrev jag i Hoops den 19 juli. Jag tycker att du skall ta chansen att lyssna på basketledarna Benny Johansson och Kjell Östh som startade Södertälje BBK 1976. Jag tror inte att folk ens i Södertälje riktigt förstår vad dom har gjort för staden och basketsporten. Deras piket tröjor borde hissas i taket på Telgehallen. Intervjun finns i LT.se. (podd)

Kanske borde både SBBF och SBL ledningen uppmärksamma deras gärning och resultat på alla nivåer under åren. Det är nästan oslagbart. Även Lars Mosesson förtjänar kavajen i taket uppe i Luleå.

Den 21 juli skrev jag om hur dåliga vi är på att visa uppskattning mot lokala spelare och ledare som har vigt stora delar av sitt liv för basketsporten. Jerry Selbergs inramade tröja står på golvet inne på Umeå BSKT´s kontor.

Det är dags att hänga upp den synbar på läktaren där publiken passerar och gärna med en liten faktanotis bredvid. Det måste gå att ordna. Någon måste ta ansvar för detta.

Umeå har många dam och herrspelare som har gjort många A-landskamper och vi har haft flera spelare som har vunnit SM guld dock få med en Umeå klubb. Jag tycker att basketen i Umeå borde ha en Wall Of Fame tavla i hallen uppe på läktaren.

Utan kultur och tradition så finns vi inte. Om det finns lite stolthet kvar för basketen i Umeå då måste detta hända under hösten annars tar IBK Dalen snart över baskethallen för gott.

Jag budade på Gustav Hanssons matchlinne från i fjol. Jag hade högsta budet till att det var sekunder kvar men då var det tydligen någon som slog till och jag blev utan trots att jag hade sagt att jag var beredd att höja mitt bud. Jag ville ha tröjan.

Jag gillade Gustavs sportsliga eleganta stil och givetvis hans kvalitet på plan under åren i Umeå. Han blev en förebild för alla spelare i Minervas Po 07-08 det vet jag. Om någon har hans Umeå BSKT tröja då köper jag den.

Undrar hur det egentligen står till med Uppsalas damlag i SBL. Jag har en känsla av att det kan bli ett nytt avhopp från SBL.

I UNT.se har man skrivit att det är klart med Nnamaka som headcoach och Nordström som assisterande, men det finns fortfarande inte en enda aviserad spelare i truppen. Ulf Landström kanske hör av sig nu när Hoops spekulerar.

Valencias headcoach Alex Mumbro blir ny coach för Tysklands herrlandslag. Det blir spännande att följa Gordon Herbert i Bayern Munchen. Är lite tveksam till hans coaching. Mest spännande blir Paris laget inträde i Euroleague.

Godmiddag