Kalle Anka på kortsidan………….

Jag funderar återigen på om det verkligen är OK att Nässjö får ha en speaker & hejaklack ledare med mikrofon ansluten till hallens högtalarsystem stående på kortsidan bakom den korg som Nässjö anfaller mot och där med närkontakt med spelare peppa och pusha.

Killen hoppar och viftar med armarna och skriker i micken och till råga på allt så hade han senast en Nässjö spelartröja på sig. Ibland är han bredvid matchens domare. Är det bara jag som tycker att det känns awkward och direkt osportsligt och inte professionellt.

Det är ok med en crowd pleaser på golvet i pauserna eller uppe på läktaren för att tända hemmapubliken, men inte på spelplanen bakom korgen på kortsidorna under matcherna.

Jag har aldrig sett detta fenomen någon annanstans under 65 år på basketplanen, läktaren och framför TV.

BC Luleå fick mycket kritik i lokaltidningen för försvarsspelet efter torsken mot Nässjö men enligt mig var det jänkarna Mucius, Smith & Polite, som var direkt kassa i den här matchen. Dom skramlade ihop 23 poäng tillsammans och defensivt så släppte dom in det dubbla. Om dom hade spelat på samma sätt mot Umeå då hade BSKT idag haft fyra vinster.

På tal om vinster så är det knappast vad jag kan räkna med ikväll då Borås kommer på besök igen. Deras laguppställning är alldeles för bra men de som gillar basket får i alla fall möjlighet att se lite bra basket.

Jag hoppas att Andreas Person med rötterna i Skellefteå får 25 minuter idag. Han är ligans mest underskattade spelare enligt mig. Bra försvar, elegant spel och ett sweet skott.

Jag hoppas verkligen att spelarna i Umeå BSKT kan motivera sig till att göra sitt bästa och ge Borås en match även om skriverierna om svag ekonomi på sociala medier inte är uppmuntrande. Publiken som kommer har tagit sig tid att komma för att se spelarna prestera. 

Jag tror att det finns fler klubbar som har det tufft ekonomiskt även om det inte syns utåt. Man försöker hålla tyst om sina problem. Det tror jag är ett misstag. Transparens är dagens melodi och det gäller i de flesta sammanhang.

På Köpings hemsida kunde jag läsa om Torbjörn Gehrkes besvikelse över ngn bloggare. Jag vet att det inte var jag som hade gjort honom besviken och sårad för jag har alltid gillat Gehrkes sätt att spela och leda laget.

Gehrkes lag spelar med fart och fläkt och spelarna har ganska stor frihet. Det gillar jag även om det blir en del TO ibland.

Jag tycker att han är en riktigt bra coach, han är en av våra bästa basketspelare genom tiderna, helt klart underskattad och jag tycker att domarna ibland har behandlat honom respektlöst. Borde sitta säkert i Köping.

Södertälje funderar på att anmäla Thamba för armbågen som deras Spires fick i samband med den senaste matchen. Det tycker jag är helt galet. Det fanns garanterat inget medvetet uppsåt att skada från Thamba utan var en helt normal spelsekvens. Spires råkade komma i vägen.

Det som är värt att anmäla det är att domarna inte ens blåste en personlig foul för det borde han ha fått. Hur kan det vara så svårt för tre domare att se vad som är foul ? Jag har skrivit det förr och jag gör det igen. Det blir fler och fler skador pga att domarna avvaktar och tillåter för tight spel.

Katastrof för Luleå BBK om det stämmer det jag har hört nämligen att Allis Nyström nu är gipsad.

Godmiddag

Status Quo

Jag har lite problem med mina ögon så i stället för läsning lyssnar jag på en del poddar och ljudböcker. Podden  Bänkvärmarna är bra men lite för mycket NBA för min smak även om dom är kunniga. SBL Podden mycket bra men efter BC Luleå mot Umeå BSKT tog dom inte tid att prata med någon från lagen efter matchen.

I slutet på oktober skickade Jonas Autio sin bok ”Timeout” till mig. Det tog lite tid innan jag kom igång med den, men senaste helgen var det dags för läs intervaller så de 301 sidorna är nu avverkade.

Boken är spännande läsning för en basketperson som inte var nära lagen Alvik, Kärcher, New Wawe eller Södertälje. Många kända och okända namn passerar revy.

Jag hann aldrig lära känna Thomas Fredriksson i Högsbo, men jag träffade honom ngn gång i samband med Basketfestivalen och förstod att det var en driftig herre. Mravec, Gustavsson och Christiansson m fl har jag aldrig träffat.

Benny Johansson träffade jag varje sommar som jag var på basket clinics ute i Europa och när vi coachade mot varann i dåvarande damernas Elitserie. Finns det ngt som liknar Benny Johansson och hans driv tillsammans med Kjell Östh och Kenth Leini runt om i Basket Sverige idag ?

Jag saknar tuffa skickliga domare som Lars Klaar, Ulf Öhrman, Claes Åhammar som nämns i boken. Dom var starka domare som aldrig tvekade att beivra en överträdelse. Du vet att jag tycker att man idag släpper igenom alltför mycket överträdelser.

Jag fick en insikt i en massa saker som jag i Umeå norr om Dalälven inte hade en möjlighet till eftersom lokaltidningarna inte fanns tillgängliga och inte heller Stockholms & Göteborg upplagorna av kvällstidningarna.  SVT har jag nästan aldrig haft tid att titta på de senaste 40 åren eftersom jag hade träningar på kvällstid när TV sporten sändes. 

Jag sprang på Umeå Stadsbibliotek och försökte hänga med i lokaltidningarna i Södertälje och Göteborg men tidningarna saknades ofta så det var nästan omöjligt att ha ngn närmare koll.

Jag minns urdragningarna och de ekonomiska problemen i Göteborg och Södertäljes strid med Skatteverket som dom till slut vann.

Det som är trist det är att när jag läste boken fick en känsla av att det verkar som att svensk basket sitter fast i ett ekorrhjul och att vi inte kommer ur det. Det mesta som hände på 90 talet upprepar sig. Vi snurrar numer runt ett varv men till sist hamnar vi på samma ställe igen.

Sportsligt rullar allt på som vanligt trots att SBBF har 20+ anställda mot max 5 under storhetstiden. Min känsla är att SBBF inte är det nav och drivkraft som Basketboll förbundet borde vara. Herr och damlandslagen måste lyftas fram och satsas på liksom ungdomslandslagen. Jag tycker att breddverksamheten och de sociala projekten helt borde ligga inom klubbverksamheten.

Svenska Basketbollförbundets ordförande skrev i sitt senaste brev på basket.se om hur bra allting är och vilka framgångar svensk basket har haft under 2023. Sanningen är ju den att vi helt saknar den framgång för våra herr och damlandslag som vi behöver. Vinst i ngn enstaka match ger inget.

De flesta ungdomslandslagen är i B grupperna och de få lag som spelar internationellt spel åkte ur direkt. Dom enda som hade verklig framgång verkar vara de som fick nya positioner i FIBA och andra organisationer. Jag tycker att det är de sportsliga framgångarna som räknas. 

Att bli uttagen och komma till landslaget är ingen morot för de aktiva. Dom vill komma till ett vinnande landslag. Domino effekten med alla avhopp är helt normalt. Sverige måste få ihop vinnande lag på både herr och damsidan. Kanske måste man börja med att pynta lite mer till landslagen och de lag som satsar på internationellt spel för att få upp intresset.

God Fortsättning

”Stop the player with flow”

Många berömmer BSKT för deras inställning och kämpatakter mot BC Luleå.

Alla borde förstå att om man sysslar med elitidrott så är det självklart att du skall göra ditt bästa när du uppträder inför publik som har kommit för att se matchen.

Om du är en seriös idrottare då borde det ligga i ditt intresse att göra ett så bra avtryck som möjligt varje gång du uppträder inför publik.

Spelare som var lata eller börjar gnälla eller gav upp när det inte gick bra för dem själv eller när laget låg under ger jag inte mycket för.

Dom fick sitta med mig på bänken när jag var aktiv coach både i basketettan och i Damligan. 

Jag har en fundering efter de senaste omgångarna i SBL och det är om coacher inte har förmåga att få igång spelare som helt plötsligt försvinner i matchen.

Jag ser det ofta i SBL och då menar jag att det är samma tendens i alla lag. Någon blir hårt försvarad och då är hen borta ur matchen.

Vad beror det på ? Beror det på bra försvar eller på att man håller i spelaren så att den inte kommer loss eller beror det på att anfallsspelaren inte kan läsa vad försvaret gör och därför tar fel beslut.

Finke gjorde 18 poäng i första halvlek men i andra försvann han nästan helt offensivt pga att BC Luleå ”satte silvertejp på honom” som hindrade honom att få bollen.

Czerapowicz hade i de senaste tre matcherna liknande bevakning. Det var helt enkelt svårt att slita sig loss och det är ju inte tillåtet att knuffa sig fri eller slå sig loss.

Går det verkligen inte att i dagens SBL göra en justering så att lagets hetaste spelare återigen kommer in i matchen under pågående match?

Den coachingen tycker jag saknas idag. Efter några minuter på bänken borde hen kunna gå in och leverera igen.

Är det domarnas fel att en spelare tillåts att ”döda en duktig offensiv spelare” med hårt tight försvar. Domarna har ett stort ansvar.

Topplagen bänkar en sådan spelare eftersom man har två i samma position och kvalitet. Lagen på den nedre halvan av serien tappar allt när den heta spelare har kylts ner och förlorar matchen.

Mitt tips till alla aktiva coacher är

Gör en förändring i spelet om du kan så att din heta spelare kommer igång igen.

Om du inte kan det då tar du en teknisk foul för att uppmärksamma domarna på att det nu räcker med fasthållningarna och knuffarna.

Om det inte biter då kanske man måste börja knuffas eller hålla fast. Det är för lätt att i SBL stop the player with flow.

Godmiddag

BSKT stred heroiskt

mot övermakten från Luleå på onsdagskvällen. Vilket lag dom har i år.

BC Luleå har en sådan bredd på laget så att dom kan vinna rubbet.

Sjöberg saknades men det innebar bara att Luleå spelade snabbare och framförallt aggressivare i försvar ju längre matchen led.

BCL spelarna fick en utskällning redan i första timeouten för försvarsspelet. Jag tycker att det var lite oförtjänt för det var BSKT som överraskade med bra attackerande anfallsspel som skapade problem för BC Luleå

Det var väldigt hög nivå på kontakterna i försvarsspelet. Domarna valde att avvakta och avvakta.

Så länge som en spelare inte tappade kontrollen på bollen så kom det ingen avblåsning. Är det så ni vill ha det ? Inte jag. Snart har jag kanske sett min sista live match. TV:n kan man alltid stänga av.

51 – 45 till BSKT i halvtid var väldigt överraskande för mig. BSKT spelade frejdigt och rörligt och kunde därför vara i ledning i matchen trots att Czerapowicz neutraliserades totalt.

Jag vet inte om utskåpningen med 12 – 45 de sista 14 minuterna av matchen berodde på trötthet eller BSKT taktiken, men BSKT slutade att spela både försvar och anfall.

I försvar var man för långt ifrån och i anfall för orörliga. Då är det godnatt. 

Bara hälften av spelarna i SBL är hel professionella men ändå spelar man på som om alla var heltidsanställda. Jag tycker att spelarna i SBL borde få lite ledigt och vettig återhämtning med ett lite längre juluppehåll.

Alla lag borde ha spelat fredag den 22 december

sedan kunde man ha startat tisdag den 2:a eller kanske väntat till fredag den 5 januari så att alla hinner får igång kropparna men nej. Spelprogrammet är en administrativ produkt utan tanke på spelarna.

Ett bra beslut är det i alla fall att det i år blev BC Luleå hemma på tisdag och BC Luleå borta på lördag. I fjol hade BSKT bortamatch mot Borås den 30 december. Det kostade skjortan. Nu gör man som BC Luleå gjorde igår. Sparar lite slantar och tar bilar till matchen.

God Fortsättning​

Leday lämnar Jämtland !

 Det spekulera om att det beror på att han inte passar in i det som gäller i klubben. I sociala medier antyder man att det kan ha med ett uppträdande av honom i samband med bortamatchen i Norrköping som Jämtland vann.

Jag har svårt att tro att det som hände i Norrköping var avgörande för att ge Leday kicken. Det måste ha hänt ngt annat. Det brukar inte alltför sällan vara en olämplig körning eller något annat olämpligt uppträdande. Kanske har han käbblat med Chuck och det är ju inte lämpligt.

I Norrköping verkar men väldigt irriterad över att Leday passerade deras bänk och skrek och gjorde gester. Är det så känsligt i mästarlaget ? Var det så känsligt att åka på den torsken så att man måste haka upp sig på detta.

Det är inte direkt ovanligt att en del spelare tar till överspel när man har flyt.

Jag glömmer inte den fd Umeå BSKT spelaren Yannic Anzulunis firande framför Umeås bänk när han hade flyt och förde BC Luleå vidare i kvartsfinalen. Nästan ingen (bara jag) brydde sig även om det inte såg bra ut.

I fjol fick vi se Sheriff Drammeh spela över väldigt mycket i deras ”flytmatch” uppe i Umeå. Dom satta i princip allt och kunde inte förlora så framgången tog över och Drammeh häcklade BSKT´s trumslagare och ungdomsfans på långsidan. Det såg inte så kul ut med dom gesterna.

Nathan Dawit som spelade i Umeå BSKT i flera år kan inte låta bli att titta på Umeå bänken och le då och då efter att han återigen har satt en trea och egenhändigt sänkt Umeå. De enda gången Umeå har vunnit mot Norrköping det var när Dawit hade en dålig kväll.

I morgon kommer BC Luleå till Umeå för match ett av två den här veckan. Jag undrar vem som har fått svälta mest under den senaste veckan och vem som är mest hungrig.

BSKT´s vinst borta mot Södertälje innebär att BC Luleå är förvarande. Umeå är farliga trots allt.

Jag tror inte att Gustav Hansson kommer att springa och fira framför Umeås bänk om han får igång skyttet, eller skall jag skriva – när han får igång skyttet. Korgarna i Umeå Energi Arena är mer hemmakorgar för bröderna Hansson än vad korgarna i LEA är.

Stoppa skyttet från bröderna. Tvinga BCL skyttarna att driva mot korgen.

BC Luleås nuvarande laguppställning är väldigt imponerande om jag jämför med Umeå BSKT men det är även Södertäljes så visst finns det en vinstchans även om inte många tror på den.

God Fortsättning

Snälla HJÄLP Umeå BSKT om du kan

Umeå BSKT vädjar om hjälp för att kunna överleva. Jag hoppas att alla basketälskare i Umeå drar sitt strå till stacken i stället för att bara kritisera entusiasterna i BSKT.

Jag hoppas att många kliver fram och är beredd att stödja BSKT både ekonomiskt och med arbetsinsatser men frågan är om ropet på hjälp gick fram.

VK valde en matsedel och placerade ropet på hjälp först på den 6:e sportsidan i lördagens tidning. Jag kan tycka att det borde ha varit på första sidan i del 1 eller åtminstone på första sidan i del 2.

Västerbottens Idrottsförbund och alla basketföreningar i länet borde känna ett visst ansvar att hjälpa till med ett ekonomiskt stöd.

När SBBF backade miljoner 2003 när herr EM spelades i Globen då fick alla basket föreningar i landet ställa upp med det statliga aktivitetsstödet.

Alla måste inse allvaret. Utan Umeå BSKT i SBL och BEH försvinner även NIU eftersom det krävs ett lag på högsta elitnivå i stan för att vara berättigad till att ha ett NIU.

Den informationen har iaf jag fått. En kollaps för SBL laget skulle vara förödande.

Umeå som Idrottsstad kommer att tappa position i rankingen och halka längre ner på listan.

Jag har varit med om nedläggningar av lag i div 1 inom KFUM Umeå vid tre (3) tillfällen.

Konsekvenserna har varit förödande. Duktiga talangfulla basketspelare har lagt av direkt. Det var samma visa 2009 när Cometerna gick in i KFUM Umeå. Många spelare gillade inte nedläggningen av Cometerna och slutade.

2012 när KFUM Umeå lade ner Damliga laget Umeå Comets uteblev den negativa effekten eftersom elitlaget redan då var ett lag. som bestod av hela sex importer och i övrigt värvade svenska spelare.

De flesta slutar direkt. Ett litet fåtal med höga ambitioner kanske söker sig vidare till någon annan klubb. 

I år delar jag inte ut några hårda eller mjuka klappar.

Det räcker med det tuffa paket som Umeå BSKT måste handskas med den närmaste tiden. Jag hoppas verkligen att dom som tar tag i uppgiften klarar den för utan Umeå i SBL och BEH då är basketen tillbaka på ruta noll.

En sista släng med sleven innan julgröten.

Jag vet jag vet att många tycker att jag tjatar för mycket om domarna, men jag vet också att det är många som håller med mig i min kritik. Mejl korrespondensen och telefon samtalen tyder ju på det.

Många av dem som håller med mig skulle aldrig våga gå ut med sin åsikt  offentligt eftersom dom riskerar att förlora på det.

Jag vet att många inte förstår min kritik eftersom jag i samma andetag skriver att det gärna får vara fysiskt på plan som i Euroleague och Champions League, men det är skillnad på fysiskt och regelbrott.

Jag står fast vid att de domare som inte vågar blåsa på de regelbrott som dom ser borde inte döma i SBL.

Det är ni som håller med mig som får mig att fortsätta med mitt mantra.

Det är en fröjd att se Saulius Racys döma i Euroleague och Litauiska ligan. Ingen tvekan i dömningen oavsett vilken spelare det gäller. Han borde vara alla SBL domares föredöme och mentor.

God Jul

Luca Banchi verkar vara en riktig trollkarl.

Jämtland vs Norrköping var återigen en kavalkad i icke avblåsningar. Det var bara tur att ingen återigen blev skadad. Påhopp, påspringning, armdragning och kapningar förkom i nästan varje bollinnehav men bara ett fåtal överträdelser beivrades.

Det är så få avblåsningar så man kan säga att varje avblåsning är välbetald. Tredomar systemet är fullständigt överflödigt när det är på det här viset.

Det spekuleras en del över varför en del importer spelar så svagt. Jag är ganska säker på att dom är chockade över det ruffiga och farliga spelet som tillåts i SBL herr. Dom är helt enkelt rädd att bli skadad.

Jag förstår dem. Dom tar chansen och drar vidare till mer civiliserad basket så fort dom kan.

Civliserad basket är det när jag tittar på Euroleague och Champions League. Dom domarna ”har lite jävlar anamma”

Igår såg jag Röda Stjärnan, Belgrad mot Real Madrid 58 – 72.

Crvena Zvezda är bra men Real utan jänkare är ruskigt bra och dominerar serien och har nu 14 – 1. I morgon fredag Real hemma mot Partizan kan bli tufft för coach Obradovic i Partizan.

Luca Banchi verkar vara en riktig trollkarl.  Hans lag Virtus Bologna ligger nu tvåa i Euroleague med 11 – 4 i matcher. Det var tydligen ingen tillfällighet att det gick bra för Lettland i höstas när han coachade dem i EM.

Jag tippar att han blir första headcoach från Europa i NBA.

Om du har Viaplay då kan du idag se Bayern München vs Efes, Istanbul kl 20:30, på torsdag Valencia vs Virtus Bologna kl 20:30 och på fredag 19:00 Zalgiris vs Barcelona.

Jag köpte ett månads abonnemang på SBL dam. Efter att ha studerat alla lag från den senaste omgången så har jag kommit fram till att inte köpa fler. Möjligtvis kan det bli aktuellt till slutspelet. Alla lag ser mycket svagare ut än tidigare.

Jag tror att man tränar för lite fysisk träning och då menar jag ren kondition. Allt spel går så långsamt och är så tråkigt att titta på. Om man dessutom lägger till alla borttappade bollar så blir det tyvärr inte bra idrott just nu.

Det lag av de 4-5-6 överst i den nuvarande tabellen som har den bästa orken och fighting spiriten kommer att vinna SM guld till våren. 

Godmiddag

Den ena dagen fanns inte basket, nästa dag fanns den där

Av Tapio Joulamo

Den kvinnliga collegebasketens poängrekord är 3527 och innehas av Kelsey Plum, den amerikanska landslagsspelaren och tvåfaldiga WNBA-mästaren med Las Vegas. Allt talar dock för att Plums rekord kommer att ryka all världens väg om ett par månader. Om inget oförutsett inträffar blir Caitlin Clark nästa rekordinnehavare. Clark, som även hon är guard, och spelar i Iowa, har hittills kommit upp i 3079 poäng. Om hon fortsätter producera med det snitt hon har den här säsongen, 30 per match, kommer hon att gå förbi Plum i slutet av februari.

Om Clark inte når Plums rekordnotering i februari så är det är nog dödsdömt innan säsongen är över, eftersom Clark har 18 matcher kvar med Iowa, dessutom 4–5 i slutspelet i Big Ten och sannolikt några i NCAA-turneringen. Med 25 matcher kvar att spela behöver hon alltså ett snitt på 18 poäng per match för att passera Plum. Det kan t o m bli så att rekordet får en skjuts med 1000 poäng. Det kan ske om Clark bestämmer sig för ett femte år på Iowa, något som inte var aktuellt på Plums tid. Det femte året tillkom på grund av pandemin. En sak är säker, att Indiana i WNBA håller alla tummar för att Clark skippar det femte året på college och i stället deltar i draften 2024. Indiana vann nämligen draftlotteriet och får alltså välja först. Enigheten om att Clark kommer att gå som etta i draften råder det total enighet om.

De högst rankade svensklagen på college, Ohio State och Virginia Tech, ligger just nu på plats 13 respektive 15 i AP:s omröstning. Diana Collins har startat ungefär som väntat på Ohio State. Hon snittar 13 minuter, vilket är bra med tanke på att det är hennes första år och att konkurrensen är stenhård. Även Matilda Ekh presterar som man hade hoppats, d v s riktigt starkt. Ekh har klivit rakt in i förstauppställningen på Virginia Tech, spelar 29 minuter per match och satte i helgen personligt poängrekord på college. Hon svarade för 25 poäng när VT slog Rutgers med 84–59. Eks tidigare poängbästa under åren på Michigan State var 21.

I de lägre rankade lagen har vi också spelare som gjort fina siffror framåt. Stina Almqvist på Penn har redan gjort 20 poäng eller mer fem gånger den här säsongen, med toppnoteringen 25. Intressant nog har Almqvist gjort merparten av sina poäng nära korgen, eftersom hon i år fått spela på för henne den ovana positionen 4–5. Men ett lyckat drag har det visat sig vara. Även Tilda Sjökvist på Presbyterian har glimtat till i ett par matcher då hon satt 21 och 26 poäng. Sjökvist produktion är dock väldigt ojämn. Någon gång har hon t o m gått poänglös av planen.

Penn är rankat 210 och Presbyterian 269, och det är naturligtvis stor skillnad i spelkvalitet jämfört med de bättre lagen. Det kunde vi t e x se i lördags, då Presbyterian mötte topprankade South Carolina på bortaplan och föll med 29–99. Att det skiljer mycket mellan lagen är inte är så konstigt när det finns över 300 lag på division 1-nivån. Liknande differenser upplever vi ju t o m i många olika ligor, inklusive den svenska. Oavsett nivå är det ändå glädjande att svenska spelare levererar fina siffror i collegebasketen.

Jag måste säga att jag häpnade när jag såg FIBA:s senaste ranking på flicksidan. Finland rankas nämligen på plats 10 i världen bland de kvinnliga ungdomarna, och på plats 6 i Europa! Förklaringen? Framför allt att Finland i år hade lag i alla A-divisioner i EM, och gjorde bra resultat: nia i DU 20, tia i DU 18 och fyra i DU 16. Noterbart är att Sverige rankas på plats 37 i världen på flicksida (19 i Europa). Bland damseniorerna är dock Finland långt efter Sverige, på platserna 66 respektive 27. Men med tanke på vad som händer på flicksidan är det väl bara en fråga om när Finland passerar Sverige även på seniorsidan.

Basketens mest ikoniska artefakt är nog de ursprungliga reglerna som James Naismith nedtecknade och publicerade i skoltidningen på KFUM-skolan i Springfield, Massachusetts, 15 januari 1892. På Disney finns en intressant dokumentär som handlar om när det handskrivna dokumentet, bestående av två pappersark, såldes på auktion. Dokumentären kan också ses på film.nu. Auktionen ägde rum för ett tag sedan, år 2010, när Naismiths ättlingar bestämde sig för att låta dokumentet gå under klubban.

Auktionen, som ägde rum på Sothenbys i New York, blev en hisnande kamp mellan två budgivare, tillika representanter för två framgångsrika skolor. Den ene budgivaren, David Rubenstein, hade själv gått på Duke University och vill köpa dokumentet och skänka det till Dukes Hall Of Fame. Den andre var David Booth, som tidigare hade bekostat Booth Family Hall Of Athletics intill Allen Fieldhouse Arena, där Kansas University har sin hemmaplan.

Booth har själv växt upp på Naismith Drive i Lawrence, Kansas. Det var nämligen till Lawrence som James Naismith flyttade från Springfield. I Lawrence, där Univeristy of Kansas ligger, var Naismith verksam i drygt 40 år, som coach och fortsatte där utveckla spelet. Och innan han dog hann Naismith på plats uppleva när basketen blev olympisk sport, 1936 i Berlin, bara drygt 30 år efter att han nedtecknat de allra första reglerna.

Den som fick David Booth att delta i auktionen var en person vid namn Josh Wade. Det är Wade som gjort dokumentären, driven av sitt engagemang för Kansas Jayhwaks, vars största supporter han lär vara. ”Naismiths historiska dokument skall hem”, d v s till Lawrence, var Wades ambition. Booth, som delade Wades strävanden, gjorde en utfästelse om att bidra med 1 miljon dollar, men det skulle visa sig att den miljonen inte kom att räcka långt när auktionen drog i gång.

Vem som rodde hem basketens främsta artefakt på auktionen skall vi inte avslöja för den som vill titta på dokumentären, som heter ”There´s no place like home”. Men så mycket kan vi säga att James Naismiths originaldokument klubbades för 3,8 miljoner dollar. Med försäljningskostnader blev totalpriset för att få äganderätten till dokumentet 4,3 miljoner dollar, motsvarande 44 miljoner svenska kronor, med dagens växelkurs. Den summan är det högsta som någonsin betalats för idrottsmemorabilia. Men det är också ett i sanning historiskt dokument, som inte har en motsvarighet i någon annan idrott. Eller som någon i dokumentären säger: ”den ena dagen fanns inte basketen, nästa dag fanns den där”.

Och det var de sista raderna från den här skribenten innan helgerna. Alla läsare önskas därmed en god jul och ett riktigt gott 2024.

Halleluja vilken härlig skräll av BSKT boysen nere i Södertälje

trots tågresan och obekväm väntan. Det går att spela och vinna i alla fall. Snyggt.

Det blir ibland gnäll när man inte får flyga men, ni skall veta att det är härdande att åka tåg ibland och det stärker alltid lagandan när alla måste umgås i en kupé i en liggvagn. Det är jag 100% säker på.

Jag har tidigare klagat på både Butler och Peltier  att dom drar ner tempot i matcherna. Den här gången saknades Butler pga sjukdom och det innebar att BSKT inte behövde vänta på honom i anfallsspelet och det gynnade laget.

SBBK fick lite huvudbry hur man skulle göra med matchupen när the big man inte var med. Det rörde om i grytan. Hela deras gameplan krashade förmodligen. Södertälje hade svårt att hänga med i svängarna när BSKT kom in i flow.

Även Peltier & Eriksson-Hansson levererade bollen framåt snabbare än vanligt och det innebar många snabba attacker och avslutningar där SBBK inte hann med.

Jag hoppas att BSKT satsar mycket mer på snabba attacker i fortsättningen. 4-4, 4-3, 3-3, 3-2 avslut är en mycket bättre taktik än att spela 5-5.

Jag bjuder inte på någon hjälte för jag tycker att alla gjorde sitt när dom var inne på plan. Det var riktigt kul att se hur man öste på både i defensiven och offensiven.

Om laget försöker att spela på det viset i fortsättningen då kommer även publiksiffran att öka igen.

Någon kanske är negativ över flera bortkastade bollar i andra halvlek men det var symptomatiskt. Om man driver upp tempot, får lite flow då chansar man lite mer och då måste man räkna med ett antal bortkastade bollar också.

Det blir dock inget jullov för lagen i SBL herr. Träning hela den här veckan måndag till fredag. Ledigt den 23:e och julafton men redan på juldagen och annandagen måste kroppen igång eftersom BC Luleå kommer på besök den 27:e. Dessutom skall BSKT till Luleå den 30:e.

Jag tycker att det är för mycket begärt av SBL att hindra spelarna från att fira jul med sina familjer. Jag har skrivit om detta tidigare. Det är lätt att acceptera om man är högavlönade superproffs i NBA eller Euroleague men inte i SBL.

Jag efterlyser ingen extremledighet som förekommer i SBL Dam. Jag läste att Östersunds damer har hela tre (3) veckor uppehåll vilket innebär att till och med amerikanskor kan åka hem i tio (10) dagar. Det är för lång ledighet. Många kommer tillbaka tyngre och med tappad form.

Godmiddag

En tydlig tendens

Jag undrar om det finns någon som helst självkritik hos domarna efter att dom får kritik ? Vad jag hör så tycker man i stort alltid att man har gjort ett bra jobb.

Jag är dessutom väldigt nyfiken på vad kommissarien ritar ner i sitt protokoll.

Är det bara kontroll av sekretariatet och matcharrangemanget i stort då kan SBL slopa kostnaden för kommissarierna. Sekretariaten i SBL är professionella.

En kommissarie (ej från Umeå) berättade en gång för mig att han hade tagit upp ett flertal synpunkter på domarnas beslut under en tidigare match men att han inte hade ngn aning om hans synpunkter hade penetrerats.

Han hade inte inte hört ett ljud. Ingen feedback innebär ingen feed forward.

Jämtland vs Södertälje i måndags borde innehålla ett fulltecknat protokoll hos kommissarien.

Där tappade dom kontrollen på matchen direkt. Vi som tittar fick se en kavalkad av konstiga, felaktiga avblåsningar och likaså en kavalkad av icke avblåsningar. Spelarna tappade till sist kontrollen lite och det blev tuffa kommentarer och lite gruff.

Matchen mellan Umeå BSKT och Köping innehöll minst 3-4 foul under båda korgarna bara under de två första minuterna men det blundade domarna för.

Från en nära läktarplats så är foulen väldigt tydliga men det verkar som att domarna har blicken på bollen eftersom dom inte ser.

Eller väljer dom att låta det passera. Avvaktar man resultat innan man blåser ? 

Blir det offensiv poäng då släpper man kapningen, som borde rendera i foul. Så ser det i alla fall ut väldigt ofta.

En tydlig tendens är det att om Crew Chief inte blåser då tvekar de två kollegorna. Undantag finns.

Matchens grövsta stegfel inträffade framför ögonen på SBL´s # 1 utan åtgärd men som tur var så blåste gårdagens rookie i SBL för steg och det hedrar honom. Rookien gjorde förresten en helt klart godkänd insats med flera avblåsningar som de två rutinerade herrarna släppte. Heders.

Om en domare ser ett fel då borde hen blåsa även om det inträffar inom någon av kollegornas område men det verkar vara tabu i Sverige. Jag har hört att det är väldigt känsligt och uppfattas väldigt negativt av domare om någon tar avblåsning i”deras område”. Det är ju rent ut sagt löjligt.

Den basket som lagen presterade var inte mycket att hänga i julgranen men den var i alla fall inte sämre än den minst sagt svaga domarinsatsen.

Jag valde andra halvlek hemma i TV stolen. Tack och lov så hade knappast domarinsatsen att göra med matchens utgång.

BSKT´s returtagning är riktigt svag. Köping tog 12 fler. Hela 17 av Köpings var offensiva och helt klart avgörande.

När skotten tas då står BSKT kvar och kollar. Det gäller inte Botold. Lata spelare är det värsta jag vet. Det fanns några extremt lata när det gäller returtagningen igår. Ingen nämnd ingen glömd.

BSKT har en egen tifo med trummor och megafon som buar och häcklar motståndarna. Jag tycker att dom borde börja kräva mer fighting spirit från det egna laget och kräva mycket mer aggressiv returtagningen i stället.

Godmiddag

Handbollsförsvar med gnäll

Norrköping mot Jämtland var en brottningsmatch utan dess like, men trots det så blåste domarna den första foulen i matchen först efter 6 minuter och 10 sekunder.

Jag har svårt att köpa vad domarna håller på med nuförtiden. Jag lägger snart av med att titta på matcherna.

Det är inte basket som erbjuds. Det liknar mer handbollsförsvar med den skillnaden att i handboll så gnäller inte spelarna.

I vår SBL basket är det ett evigt tjatande men det är ju inte så konstigt när vi har coacher som tjatar mest. Spelarna tar efter. Coacherna borde i stället gå före med gott exempel.

Skillnaden mot hur domarna dömer och hur basketen spelas i Eurocup och Champions League som är SBL närmast är hisnande. Det är två helt skilda sporter idag.

De svenska domare som jag då och då ser döma i Eurocup, dömer då på ett helt annat sätt. Mycket striktare efter boken.

Jag blev inte förvånad att det till sist slutade med en svår skada för skaderisken är ständigt överhängande med tanke på det som tillåts. Det som hände var olyckligt men symptomatiskt för allt konstigt som händer under matcherna.

Jag tycker att domarna har ett stort ansvar att se till att fasthållningar, rörliga screenar och knuffar beivras.

Antalet fasthållningar runt midjan i samband med P&R situationer var väldigt många men inga avblåsningar så det är väl numera tillåtet. Några spelare är experter på det. Jag avstår från att peka ut dem.

Är det verkligen den här typen av spel och tolerans som sakkunniga och experter vill ha. Jag vägrar att acceptera detta.

Basket är en vacker sport om den spelas enligt spelets regler, men när vissa får kringgå reglerna blir det bara skit.

Jag är glad att min tid som aktiv coach på elitnivå är över. Jag skulle välja att ta minst ett T i varje match.

Jag skulle vägra att acceptera den nivå som rättskiparna använder sig av.

Domarna styr den svaga svenska basket utvecklingen genom att inte kräva renare försvar enligt regelboken.

Jonte Karlssons senaste krönika gillar jag verkligen. Den får du inte missa på SBL´s hemsida.

Igår scannade jag av alla dammatcher som spelades i SBL dam. Det var ganska bedrövligt det jag fick se. Precis som i SBL herr så är kvalitén sämre än för några år sedan. Det som framförallt sticker ut det är bristen på kvalitativa utländska spelare. Det är få som höjer kvalitén på spelet.

Jag har även noterat att det finns lag och personer i högt uppe i basket hierarkin, som saknar A3.

Några individer avskydde kaxigheten i namnet Udominate och A3 och var starkt kritiska men även dom inser nu att när Udominate/A3 var med i serien då var alla tvingade att satsa för att hänga med i racet. Att försöka besegra Udominate/A3 krävde hårt arbete på alla plan.

Jag har hyfsad koll även på den finska damligan som i år bara har nio (9) lag. Till skillnad från Sverige så håller de flesta utländska spelarna i Finland högre klass än i Sverige och det beror på att man betalar högre löner i Finland. Basketen har medvind i Finland.

I morgon Umeå BSKT mot Köping. I ett utskick från Umeå BSKT står det att det är en viktig match. Det beror på hur man ser på det.

Om man vill undvika plats 8:a i serien då är det en vinst att förlora. Om man forfarande har ambitioner att ta sig uppåt i serien då går man för vinst men att ta sig upp till plats 6 eller 7 är förmpdligen inte möjligt längre för ngn av lagen.

Båda coacherna satsar förmodligen allt för att vinna matchen iaf.

Godmiddag

Några internationella noteringar

Av Tapio Joulamo

Amanda Zahui har nu åkt iväg till Australien, där hon skall spela för det regerande mästarlaget, Townsville, som just nu, efter sju spelade omgångar, ligger delad etta i ligan. WNBL håller en bra nivå, i klass med de bättre ligorna i Europa. Några av Australiens landslagsspelare, men långt ifrån alla, spelar i ligan, t e x Samantha Whitcomb, Cayla George och Allice Kunek. Där finns också legendaren Lauren Jackson och några amerikanskor i nivån under de bästa. Bekanta namn är Aari McDonald, Mercedes Russel, Jordin Canada och Brianna Turner. Även Sverigebekantingen Mehryn Kraker håller till i Australien den här säsongen.

Zahui blir i Townsville lagkompis med bland annat Whitcomb och Kunek, som är lagets bärande spelare. Det finns god chans att Zahui får bra med speltid i Townsville. Det, och att hon presterar bra, är nog en förutsättning för att det skall kunna bli en fortsättning i WNBA. Svenskan har ju haft några jobbiga år i WNBA, med flera klubbyten och begränsat med speltid. Om hon inte visar upp sig från sin bästa sida den här vintern blir det nog svårt att få nytt kontrakt i WNBA 2024.

Det fortsätter att gå tungt för de Euroleaguelag där vi i år har svenska spelare: Sepsi med Ellen Nyström och Lublin, med Elin Gustavsson. Båda lagen har bara en vinst efter åtta spelade omgångar, men på plussidan är att de tycks vänja sig allt bättre med nivån och kan bjuda upp till dans med många lag. Och att de båda svenskorna gör riktigt bra ifrån sig och får gott om speltid är också glädjande. Nyström är kittet som håller ihop sitt lag och Gustavsson, hon fortsätter att producera och ligger överraskande tvåa i returtagning i Euroleague och på plats 17 när det gäller gjorda poäng.

I den senaste omgången blev det knappa förluster för både Sepsi och Lublin. Sepsi ledde sin match mot Zaragoza i 39 minuter, men föll efter förlängning, 68–69. Det var en förlust som kan föras upp på erfarenhetskontot. Lublin å sin sida hade 67 lika mot Schio i matchens sista minut, men en trea från italienskorna i slutet avgjorde matchen. Man hade inte väntat sig några stordåd från Sepsi och Lublin i årets upplaga av Euroleague, för inget av dem har egentligen lag och spelare som kan konkurrera på den här nivån. Båda har dock redan visat att man kan komma en bra bit på vägen med mindre namnkunniga lag genom att sätta lagspelet i första rummet och ge allt i matcherna. En vinst vardera har det som sagt blivit och båda lagen har förstås gjort stora erfarenheter på vägen.

Den klart bästa europeiska spelaren är belgiskan Emma Meesseman, som i somras ledde Belgien till landets första EM-guld. På klubblagsnivån spelade Meesseman länge för UMMC Ekaterinburg, där hon och laget hade stora framgångar, men efter att det ryska fönstret stängts återfinns hon numera i turkiska Fenerbahce, som leder Euroleague i stor stil. Allt talar för att Fener, precis som förra säsongen, kommer att vinna turneringen. Mest troligt lär de inte förlora någon match under säsongen, för Fenerbahce har det överlägset bästa laget i Europa. Så bra spelare har klubben att en stjärna som Kitija Laksa inte får mer 10–11 minuter på planen i snitt.

Meessemans segerrad i Euroleague är hisnande. Hon har hunnit vinna turneringen fem gånger och faktum är att hon inte förlorat en match i turneringen på mer än fyra år. 52 raka vinster har det blivit. Den senaste förlusten inträffade 27 november 2019. Man kan säga att Euroleaguepokalen vandrar runt med Emma Meesseman.

Det belgiska landslaget deltar i OS-kvalet i februari och har chansen att nå sitt andra OS i rad. Belgien är arrangör för sin grupp, som även innehåller USA, Nigeria och Senegal. Matcherna kommer att spelas i Sportpaleis i Antwerpen 8–11/2 och då kommer det att sättas ett nytt publikrekord för damidrott i Belgien. Det tidigare rekordet sattes vid en fotbollsmatch som hade 9027 åskådare, men nu kommer det att få en skjuts framåt. Till Belgiens match mot USA, som spelas på turneringens första dag, har redan över 10 000 biljetter sålts i förköp.

OS-kvalet spelas förutom i Belgien också i Ungern, Kina och Brasilien. Av de 16 deltagande lagen tar sig 12 vidare till OS-turneringen i Paris. Direktkvalificerade är världsmästarna USA och OS-arrangören Frankrike. Från Europa deltar, vid sidan av Frankrike och Belgien även Spanien, Ungern, och Tyskland i OS-kvalet.

Storbritanniens landslagscoach, spanjoren Chema Buceta, lämnar sitt uppdrag efter bara två matcher i det pågående EM-kvalet. Buceta har haft jobbet i åtta år och varit högst delaktig i det uppsving som den brittiska dambasketen haft på senare tid. Han ledde GB till en fjärdeplats i EM 2019 och en tiondeplats i somras. Nu har det brittiska förbundet meddelat att Bucetas anställning omgående avslutas efter ett ömsesidigt beslut. Man kan undra varför den populära och framgångsrike Buceta helt plötsligt försvinner in i skuggorna. Det kan vara så att något har hänt, med Buceta personligen, eller att förbundet helt enkelt villa ha in en ny röst på bänken. Men något skumt är det, och kanske var det ett tecken att Buceta inte alls verkade vara med i matchen i kvalet mot Sverige. Han gjorde ett antal oförklarliga missar i coachingen, saker som man inte van att se från honom.

Så vem är favorit att ta över efter Buceta? En som kan ligga bra till är grekiskan Styliani Kaltsidou. Hon är en tidigare professionell spelare som har coachat sedan 2019. Kaltsidou är för närvarande headcoach i London Lions och assisterande i Sloveniens landslag.

EM-slutspelet 2027 kommer att äga rum i Litauen och Finland. Spelplatserna blir Klapeida, Vilnius och Espoo. De båda arrangörerna, som har haft svårt att kvalificera sig på senare tid, har därmed säkrat platser i turneringen. Finland har dock varit med sex gånger, men det var ett bra tag sedan sist, närmare bestämt 1987. Litauen har elva tidigare slutspel i bagaget, med segern 1996 som topp.

FIBA har dessutom meddelat att det kan bli aktuellt med ytterligare ett eller två arrangörsländer. Är det kanske läge för Sverige att kila in sig och arrangera ett gruppspel 2027?

Från collegevärlden noterar vi att UConn har sin lägsta ranking på 40 år, efter en historiskt svag inledning på säsongen. UConn har förlorat tre av sina åtta första matcher och placeras som nummer 17 i rankingen av AP. Av någon anledning har UConn varit extremt skadedrabbat de senaste säsongerna och likaså i år. Visserligen är Paige Bueckers tillbaka, men då har man fåt Azzi Fudd långtidsskadad i stället. Med alla skador fram och tillbaka är det förstås svårt att hitta kontinuitet och rytm, och det man får anta är att det görs grundliga analyser över vad som gjort att just det legendariska laget hela tiden får så många spelare på skadelistan.

Rankingen toppas just nu av South Carolina, följt av UCLA. Det senare laget spelar i Pac 12 conference, som just nu är den starkaste, med fem skolor i topp tio i rankingen. Desto märkligare är det att Pac 12 håller på att vittra sönder och kommer inte att finnas i sin nuvarande form nästa säsong, eftersom tio av de tolv skolorna har bestämt sig för att byta conference. Bara Oregon State och Washington State återstår i nästa års Pac 12 och de båda skolornas öde är ovisst. Det stora problemet för Pac 12 är att man inte lyckats sluta något tv-avtal efter att skola efter skola började byta conference. Och utan intäkterna från tv-bolagen går det helt enkelt inte.

Lägg ner tisdagsmatcherna till nästa säsong

Umeå BSKT försökte sig på en kort rotation mot Uppsala med fem spelare som fick 30 – 35 minuter. Tanken var nog rätt men tyvärr så finns det inte ork tillräckligt för att spela så aggressivt försvar och dessutom få tempostarka kontringar och bra rörelse i anfall under längre tid.

BSKT behöver nog spela mer varierat och dessutom se till att man har någon spelare på de offensiva returerna.

Det lär inte bli ngn förändring pga mina åsikter men det är anmärkningsvärt tomt nära korgen på offensiva returer när skotten tas. 

Med Butler ute på perimetern blir det inga returer så det gäller att sätta skotten.

Butler spelade nästan 36 minuter men hade bara tio returer & 8 p, åtta skottförsök, inga foul och inga dragna foul. Det säger det mesta om effektiviteten.

BSKT spelade faktiskt ut ett förvirrat Uppsala i starten.

När BSKT ledde med 16 poäng kunde det lätt ha varit 25 poäng men tyvärr så missade Butler 3-4 bra lägen i rad nära korgen som innebar kontringar och poäng för Uppsala. ”The ball looks heavy in his hands” som jänkarna brukar säga.

Jag skulle rekommendera 5 minuter klassiska Mikan Drill 2 ggr om dagen och även 5 minuter Kevin McHales up and under mowe under 5 minuter, 2 ggr om dagen. Det skulle förändra effektiviteten på bara några veckor.

Men så tränar man inte numera. Det blåser nya vindar. Man köper in färdiga produkter. Dagens coacher förvaltar. Man utvecklar inte.

Jag har kapat Chatham i flera krönikor men i den här matchen var det faktiskt han som överraskade. Kan han prestera på den nivån då kanske han får stanna över julskinkan. Nio returer och hela 16 poäng varav 3-4 dunkar. Tyvärr så hoppar han bort sig defensivt så fort någon fintar. Det gör även Finke.  Jänkarnas eviga dilemma.

Jag kommer inte att kommentera vad jag tycker om domarnas insats i matchen men 8 – 0 i foul på BSKT under sista delen av den fjärde perioden var magstarkt när det var Uppsala som behövde jaga.

Köping hade Nässjö på gaffeln men kollapsade igen på slutet. Nu är frågan vem av Köping & BSKT som bestämmer sig för att bli sist i årets serie för att slippa spela mot ettan i grundserien. Nästa match kan bli avgörande när man möter just Köping hemma.

Det har pratats om ökade publiksiffror men 480 i Umeå, 359 i Köping och 329 i Södertälje i tisdags är fakta. Det är bara Norrköping, BC Luleå, Jämtland och ibland Borås som har stabila siffror över ettusen personer. Produkten är inte tillräckligt intressant. Hur får man upp intresset ? 

Umeå BSKT har i år de flesta hemmamatcher på tisdagar. Det är katastrof ur publiksynpunkt.

Umeå har sällan under 10 säsonger haft mycket folk på en tisdagsmatch. Varför fick BSKT de flesta hemmamatcherna på tisdagar ? Kan det bero på att vi inte har ngn resturang i Umeå ? Konspiratoriska tankar dyker upp ibland.

Dags att skippa matcher på tisdagar. Dom tycker jag är dödsdömda redan nu. Även fredagarna ligger risigt till men kan få vara ett alternativ i stället för lördag för restaurang klubbarna.

En match i veckan från nästa säsong och lördag alt söndag som matchdag.

Lördag efter middag borde var självklart för att kunna locka familjer till matcherna. Då skulle man kunna öka publiken.

Varannan vecka hemma och varannan vecka borta skulle innebära att en SBL klubb har två (2) veckor på sig att sälja in nästa hemmamatch. Det borde gynna publiktillströmningen.

Godmiddag

Den sjätte spelarens magi

Av Tapio Joulamo

Vilka spelare är det som startar en match? Och varför? Ibland blir man minst sagt förvånad över att en viss spelare startar och en annan inte, trots att den senare objektivt sett är bättre än den förra. Det kan ha sin grund i en i flera saker, t e x skadeläge eller dagsform, t o m att coachen vill skicka en signal till någon av dem eller att det finns någon konflikt i botten. Men det kan också bero på att coachen har en speciell avsikt med den spelare som kommer in på planen som första avbytare, den sjätte spelaren.

Det är onekligen något speciellt med den sjätte spelaren, den som kommer in i det första bytet för laget. Det har t e x amerikanerna förstått, och därför har de alltid en utmärkelse till säsongens sjätte spelare. Här hos oss är det inte lika vanligt, och jag förstår inte riktigt varför. När jag förr om åren delade ut mina egna utmärkelser i ligan, på min blogg, brukade jag alltid ha med den kategorin. Första bytet är som sagt inte bara betydelsefullt. Det kan vara kritiskt. Det är som om det ligger en spänning och förväntan i luften när det första bytet sker. Vad kommer att hända nu? Kommer matchen att förändras i någon riktning?

Varje coach borde se en bra sjätte spelare som en gudagåva, och inte bara byta in någon för att en annan hamnat i foulproblem, blir trött eller helt enkelt har en dålig dag. Framför allt borde de vilja ha in en sjätte spelare som kan komma in på planen och se till att laget kan hålla nivån, ja t o m göra skillnad eller ändra matchbilden, när det behövs.

I många fall har vi sett att den sjätte spelaren kommer in och ger laget ny energi, ofta i försvarsarbetet. Spelaren tillför den där lilla pusselbiten som saknas i laget och får med sig de andra i vändandet av stenar som dittills legat orörda. Och det ligger i högsta grad i den sjätte spelarens intresse att något händer. Det gäller att rättfärdiga sin plats i rotationen. Den sjätte spelaren vill visa att bytet var rätt och att man förtjänar sin plats på planen. Sådant ligger i sakens natur, men icke desto mindre är idealet som den sjätte spelaren den som förstår, vet och framför allt accepterar sin roll och uppgift som avbytare. En sådan svensk spelare var t e x guarden Mike Joseph, som spelade i Södertälje under den framgångsrika Bosniceran. Mike var inte den störste stjärnan i laget, men oj vilken skillnad han kunde göra när han kom in från bänken med en energi som smittade av sig till hela laget.

Det är svårt att veta hur coacherna tänker i de här frågorna, d v s vilka väljer man att starta med och varför och vilka vill man ha in från bänken för att uppnå ett visst syfte. Ibland undrar man om inte coacherna bara väljer att starta de fem som anses vara de bästa. Å andra sidan kanske finns det några som är utstuderade i saken, som har koll på vilka konstellationer av spelare som bäst gynnar laget, beroende på om de startar eller inte. Och det är nog så att det handlar om att både ha kontroll på statistiken och vara utrustad med en fingertoppskänsla och personkännedom. Ett exempel är NBA-laget LA Clippers, som i år har fyra stora stjärnor i laget. Naturligtvis startade man matcherna med alla fyra, men fick inte den dynamik man ville ha och inte heller resultaten. Clippers vann bara tre av sina första tio matcher. Draget blev då att en av de fyra, Russell Westbrook, fick komma in från bänken. Då blev det skillnad, och Clippers vann sex av de nästa tio.

Alla spelare vill i allmänhet vara inne på planen så mycket som möjligt, men det är en svår ekvation att lösa eftersom bara 200 spelminuter är tillgängliga under en normal match. Det är nog svårt att hitta den perfekta lösningen, snarare får man söka den optimala. Och en sak man kan ha som hypotes är att vissa spelare kommer mest till sin rätt när de startar, andra när de kommer in från bänken. Jag tror t o m att vissa spelare föredrar att vara avbytare, medan andra är tvärtom. Jonte Karlsson har berättat för mig att det t e x inte gick att börja med Per Stümer på bänken. Om Stümer inte fick starta kom han inte till sin rätt, och det gick ut över laget.

Det finns nog inte en enda typ som är den idealiska sjätte spelaren, för det beror ju på ett flertal saker: spelarens inställning och vad den kan tillföra, och inte minst vad laget behöver i den givna situationen. Men fick jag välja en typ, så skulle det vara en tvåvägsspelare med högt basket-IQ och som alltid är beredd att göra det som krävs för laget. Helt enkelt en spelare som kan användas i många olika situationer. Och precis sådan är forwarden Alysha Clark, en personlig favorit, som spelar i mästarlaget i WNBA, Las Vegas Aces.

Las Vegas var lyckligt lottat som den här säsongen hade Alysha Clark att skicka in från bänken i lagets första byte. Hon är en oerhört smart spelare, känd som en defensiv stopper, som också kan producera offensivt. Hon är helt enkelt mångsidig och är därför perfekt för coachen att skicka in på planen, beroende på vad som krävs.

Alysha Clark har inte haft en spikrak karriär. Hon har fått kämpa mer än många av kollegorna för att nå toppen, men att hon upplevt mycket motgångar har förstås format henne till den hon är. Hon har genom karriären varit tvungen att anpassa sig, att hitta nya vägar och ta vara på de möjligheter som getts. Clark började inte med basket förrän i sjunde klass, men hade ändå en fin collegekarriär, och draftades 2010 av San Antonio, som då spelade i WNBA, men blev cuttad. Hon försökte igen året därpå, men blev petad igen.

För att hålla i gång karriären spelade hon under vintrarna i Israel, ett land hon återvänt till flera gånger. Där har hon vunnit mästerskapet tre gånger, men också blivit mästare i Frankrike och Polen. Till slut fick Clark ändå kontrakt med Seattle i WNBA, där hon spelade från 2012 till 2020. Med lagkamrater som Breanna Stewart, Sue Bird och Jewell Loyd blev hon två gånger WNBA-mästare. Intressant nog var hon under flera år starter i Seattle och var då kittet på planen, även om lagkamraterna var stjärnorna. Det är lite typiskt för Clark, att hon tar den roll och uppgift hon tilldelas, oavsett vad, och levererar.

Det var i år, när hon fick kontrakt med Las Vegas, som hon fick och tog rollen som den sjätte spelaren. Och den har hon utfört på ett strålande sätt. Hon tar den defensiva rollen som behövs, hon gör det framåt som krävs för lagets bästa. När säsongens bästa sjätte spelare 2023 skulle utses, fick hon med all rätt den utmärkelsen. Men när WNBA-titeln stod på spel, då Las Vegas ledde med 2–1 och hade en tuff bortamatch mot New York, förändrades hennes roll. Ett tungt skadedrabbat och underbemannat Las Vegas behövde Alysha Clark på planen, från den första minuten och i stort sett hela matchen. Och den anpassningsbara Clark tog även den uppgiften. Hon spelade 37 minuter och var en viktig bricka när Las Vegas mot alla odds vann matchen med 70–69 och bärgade titeln för andra året i rad.

En bättre säsongsavslutning går knappast att tänka sig. Det är som en berättelse hämtad från det gamla ”Rekordmagasinet”. Den bästa sjätte spelaren kliver fram från skuggorna när det krävs som mest, tar platsen i rampljuset och blir hjälte. Men när allt återgår till det normala i Las Vegas, så får Alysha Clark säkerligen rollen som den sjätte spelaren igen. Och det är nog som det skall vara, för det är svårt att tänka sig någon bättre för den uppgiften.

Norrköping vann enkelt mot BCL

BC Luleå verkar vara årets ”happy go lucky” lag. Man skjuter så fort som man kommer nära 3 poäng linjen. Vi ser inte samma smarta spel med Gustav och Daniel Hansson i huvudrollerna längre som vi i Umeå fick se i fjol utan ett evigt dribblande och letande efter jag vet inte vad. 

Jag blev besviken igår. Jag trodde att BC Luleå skulle kunna vinna mot Norrköping för jag tycker att dom har bra spelare i varje position men dom var inte redo för en tuff fight. Norrköping åt upp BC Luleå i försvaret och dominerade returtagningen från start.

Luleå var ett steg efter i allt. Det blev ingen dogfight som jag trodde att det skulle bli och anledningen till det var att BC Luleå inte var på bettet. 

Dessutom hade Norrköping vasst skytte även utan Tyus, till skillnad mot BC Luleås som var darrigt på hemmakorgarna. Det gör ont att se Daniel Hansson stå och hänga ute på wingen utan att bollen kommer i närheten av honom. Varför värvade man honom när man inte utnyttjar hans kapacitet till max ?

Om inte coacherna snart lyckas att styra upp lagspelet så att man får ut max av sina bästa spelare då blir det inte kul i Luleå. BCL har så mycket kvalitet på guard sidan så att man inte riktigt kan få ut max av den och för lite kvalitet på position fyra och fem för att spelet skall fungera.

Både Mucius och Smith är bäst som treor och obekväma i andra roller tycker jag att det ser ut som. Polite såg riktigt vilsen ut igår.

Jag trodde att Sjöberg skulle bli bra och vara redo vid det här laget men han har inte alls kommit upp i den kapacitet som han visade i fjol. Han får för det mesta bollen för långt från korgen och då är det svårt för honom att ta sig fram till korgen och avsluta när han inte har leep i benen.

Tips: Byt till moderna korgnät i Luleå Energi Arena. Det syns ju inte när bollen passerar nätet idag. Inte ens den minsta rörelse i nätet. Kolla på Borås, Södertälje och Umeå. ”Deras basketnät lever”.

Jag lyfter på kepsen för Fredrik Joulamo, som lämnar SBBF för jobbet som ny sportdirektörsom tf  för den Svenska Olympiska Kommittén. Lasse Johansson tar över GS på SBBF tills vidare. Jag blir inte förvånad om det blir han som får ta över permanent.

Godmiddag

Dags för eftertanke innan det är för sent.

Jag har skrivit det tidigare men gör det återigen. Jag hoppas att Umeå BSKT inser att efter 1 – 11 och 12 av 32 matcher spelade så kan inte laget avancera i tabellen mer än möjligtvis 1-2 platser.

Att tvingas spela mot Norrköping, Jämtland eller Borås i kvartsfinal är näst intill hopplöst och bara en stor utgift.

Det är kanske dags att dra i handbromsen för Umeå BSKT när det gäller kostnader.

Det är trist att säga det men man borde avsluta de kontrakt som kan avslutas och dessutom borde man kunna åka med mindre trupp eftersom bara 8 spelare får minuter i de flesta matcherna.

Det är inte klokt att tuta och köra när sponsorerna är för få och publik tappet är redan ett faktum som knappast kan vändas hur mkt man än pumpar ut i sociala medier.

Det gäller nu att vara rädd om det man har. Säkra ekonomin genom fasta beslut.

Det är av stor vikt att SBL laget lever vidare för det finns möjligheter att göra något mer kanske redan kommande säsong men då måste saneringen genomföras och nya resurser tillföras innan sommaren. Klubbledningen tog inte chansen att rida på fjolårets framgång under våren 2023.

I min senaste krönika skrev jag om Norrköpings damer som tydligen tvingades att åka till Östersund med 2 minibussar. Kan det verkligen stämma ?

Jag har största förståelse om en förening har ebb i kassan och måste spara men lite rim och reson borde det vara i alla fall.

Jag får ofta kommentaren att vi borde åka billigare och ta bussen som innebandylag gör men då har folk inte koll på vad bussar kostar att hyra idag.

Att åka med buss idag kostar lika mycket eller tom mer för ett basketlag än att flyga. Om man kan boka flyget långt i förväg kan det tom bli betydligt billigare.

Till saken hör också att ett basketlag består av 10+2. Ett innebandylag av 20+2.

Om 2 helger den 16 december skall tre av mina lag åka upp till Norrbotten för matcher i Luleå och Kalix. Det är 33.5 mil enkel väg och vi åker bara över dagen. Den chartrade bussen kostar dryga 18 000 kr för ca 70 mil och 12 timmar för chauffören.

Finns det någon förening söder om Dalälven som har en sådan resekostnad för 3 ungdomslag en lördag. Det är real life i Norrland. Kanske tycker man att vi borde lägga ner och bara åka skidor.

Samma dag spelar Umeå BSKT bortamatch mot Södertälje. Om dom skulle välja busstransport ner  på matchdagen, match och direkt hem efter matchen då kostar bara bussen över 30 000 kr. Det blir ofta billigare med flyg ner och nattåget hem.

BC Luleå vinner mot Norrköping i kväll om det gråa/gula laget inte släpper matchen till en dogfight för då vinner Norrköping. BC Luleå matchar idag Norrköping på alla positioner utom Ramstedt och nu har man kommit in i flow igen.

BSKT mot Uppsala imorgon. Det mesta talar för Uppsala som har spelat bättre och bättre ju färre man har i rotationen. BSKT spelar intensivt men verkar inte klara av det hela matcherna och det är normalt med en tunn trupp.

Man kan inte kompensera brist på kvalitet med att träna mer och spela med intensitet.

Kanske skulle även BSKT nöja sig med att bara spela 6 max 7 i den här matchen och med mindre intensitet och mer effektivt utnyttjande av några spelare.

Jag hoppas att man har tänkt till hur man skall få ut mer från Czerapowicz fina skytte och från Finkes starka insidespel. Peltier borde med bra attacker och starka avslut kunna sätta rejäl press på både Paige och Friberg. Jag hoppas även att man satsar på inside out till Butler.

Passa gärna in bollen till Butler rakt framifrån, men han bör passa ut den till öppen spelare i stället för att avsluta för det ger mer poäng till BSKT.

Om ovan nämnda spelare presterar på topp imorgon då kan BSKT ta sin andra vinst.

Jag ger BSKT en halvlek till att börja med. Om dom gör jobbet kanske jag ser hela matchen. Om dom inte gör jobbet då väljer jag att se mina favoriter Teneriffa som spelar i Champions League kl 20.00.

Godmiddag

Minibussar från Norrköping till Östersund ?

Jag tittade på Östersund vs Norrköping igår och konstaterar att Östersund kanske kan vara med och tävla om en semifinalplats i slutet på säsongen men bara om amerikanskan som landar i veckan Natalie Chou är tillräckligt bra.

Den defensiva planen fungerade bra för Norrköping men Kelliher lämnades lite väl fri mitt i ”hjärtat” och hon satta nästan alla lägen och höll Östersund kvar i matchen.

Chanelle Molina är inte i toppform ännu men hon visade upp lite av samma kvalitet som vi har sett när hon spelade i Damligan senast. Mot A3 gjorde hon bara 4 resp 11 p när hon spelade i Södertälje säsongen 2021-2022.

Av ngn underlig anledning matchades hon sparsamt av dåvarande coach. Molina har väldigt hög kapacitet men då måste hon spela många minuter och få några bra back screens då blommar hon ut.

Östersunds vara eller icke vara hänger nog på om amerikanskan som kommer i veckan Natalie Chou håller tillräckligt bra nivå. Hon lär vara 185 cm och en poäng görare med över 20 p i snitt i Australien nu senast………men hon är ju guard och det är väl inte det som laget behöver.

Pelander som var i A3 två säsonger spelade riktigt bra för Norrköping. Det ser ut som om hon har utvecklats till en bättre spelare med bättre mowes. Finska landslagsledningen verkade inte ha noterat det för hon var inte med i senaste landslagssamlingen vad jag kunde se.

Kate Oliver är en suverän spelare som lyfter Norrköping till final tillsammans med Johnson och Hjern – tror jag.

Noterade även att Norrköping verkade ha rest med Minibussar till Östersund.

Det rör sig om 72 mil enkel och minst 8-9 timmar körning. Jag hoppas att jag tolkade texten fel för det verkar ju helt galet att damlaget skall tvingas till en sådan resa. Dom kan knappast ha valt alternativet själva.

Norrköpings herrar borde få ta minibussar när dom skall till Östersund eller Umeå nästa gång. Inte mer än rättvist om det skall råda ngn rättvisa.

På novembers sista dag dök det helt överraskande upp en lite ljusglimt i inkorgen.

I ett nyhetsbrev från Umeå BSKT inbjuder man till uppstartsträff för Umeå BSKT Supporterklubb torsdag den 7 december på Uman Hotel 19.00 – 21.00. Jag hoppas att man får napp från gamla och nya supportrar. Jag är nog en av de största stödjarna även om jag inte är med i organisationen.

Godmiddag

”If you can´t shoot you can´t play”

Om du vill se en bra, spännande och dramatisk basketmatch då letar du efter gårdagens match i Euroleague mellan Fenerbache och Real Madrid. Jag spoilar ingenting om du inte redan vet hur det gick. Om du älskar basket då tar du den tid det tar och ser hela matchen.

Jag orkade inte titta på hela andra halvlek mellan Borås och Umeå BSKT och anledningen till det var bristen på variation i taktiken. Om man pressar på samma sätt och spelar samma zonförsvar hela matchen och låter sig bli ut bollade av motståndarna då är det brist på taktik eller brist på beslutsfattande.

Det går alltid att göra något även om man inte har tränat på det i två veckor. Nu körde man bara på i samma hjulspår hela matchen.

I Borås var det bara Ibi Watson som var bra. Med lite Finke försvar på honom i stället för på Logan som inte är bra just nu hade det kunnat sett annorlunda ut men nej. Taktiken var Finke på Logan och det ändrade man inte.

Varför startade inte Peltier nu när han äntligen var tillbaka ? Han är väl lagets #1 etta och staben har ju pratat om hans frånvaro från laget i en månad men nu när han äntligen var fit for fight så startade han inte.

Czerapowicz var magisk i första halvlek och sänkte 16 poäng men hur kan det vara så lätt att få honom ur spel. Det lyckades ju inte BSKT med med Watson. Fanns det verkligen ingen möjlighet att göra någon justering i anfallet i andra halvlek för att få igång hans skytte igen ? Är coachingen så statisk ?

Finkes en mot en spel nära korgen är också riktigt bra. Det borde gå att utnyttja bättre. Butler & Chatham dom är inte bra just nu. Peltier drar ner tempot. Jag tycker att han borde pusha bollen i stället. Umeå BSKT spelar alldeles för långsamt med den spelartrupp man har tycker HOOPS.

I kväll gör Polite debut för BC Luleå. Undrar om dom kan lita på honom ?

Tycker att han såg lite tung ut på de bilder jag har sett om jag jämför med hur han såg ut i våras i Södertälje. Hoppas att han inte har hunnit deka ner sig som Sumbry hade gjort för Sumbry var en bra spelare tidigare.

Köping har sett bättre och bättre ut den senaste tiden så dom kan definitivt stöka till det för BC Luleå i kväll men jag tycker att dom kastar bort för mycket bollinnehav på felval. Det spelar ju ingen roll om man har bra spelare i ett lag om dom gång på gång tar fel beslut.

If you can´t shoot you can´t play är en devis som jag tror att många håller med om, men om man väljer skott för det mesta i stället för att passa eller attackera då har man problem i vår älskade sport. 

Funderar också på omställningen för Gustav Hansson. I fjol höjd till skyarna av alla som #1 i SBL. Nu var Gustav inte ens påtänkt när Rajacic tog ut de tre bästa i SBL just nu.

När han kom till Luleå då var förväntningarna höga. Att döma av medias sätt att skriva om honom numera så har man inte samma krav på honom längre. Han är numera en man i rotationen.

Jag gav matchen mellan Södertälje och Norrköping några minuter men den var alldeles för dålig när jag hade Fenerbache vs Real Madrid i färskt minne från tidigare på kvällen. Skillnaden mellan basketen som spelas och domarnas agerande och publiktrycket är så gigantisk.

Godmiddag

Det är verkligen dags att se över spelprogrammet i SBL herr.

Med så utspridda matcher så blir det som härom dagen. Jag hade gärna tittat på Uppsala vs Norrköping live, men jag hade inte koll på att matchen spelades på måndag. Ingen annan idrott spelar väl på måndagar. Absolut inte internationell basket. mer än i något undantagsfall.

Jag skall ärligt säga att om inte jag har koll när matcher i SBL herr spelas då är det garanterat många fler som inte heller har det. Jag vill iaf helst se en match LIVE. 

Jag har i ett flertal krönikor torgfört att det är dags att börja spela matcherna på helger.

SBL s spektakulära herr basket borde ha en stor möjlighet att bli det nya lördagsnöjet för barnfamiljer om matcherna spela kl 15.00.

Jag är 100% säker på att här i Umeå skulle det vara en publikvändare.

Fredagsmys med familjen efter en arbetsvecka skulle kunna följas av basketgodis på lördag. Kollidera för guds skull inte med heliga söndag eftermiddag.

Jag tycker att det projektet borde vara värt ett försök under kommande säsong.

Jag upptäckte faktiskt nyss att Umeå BSKT spelar i Borås imorgon torsdag. Även den kunde jag ha missat om jag inte råkade ramla över den nu när jag kollade i spelordningen. Jag har inte satt larmet i mobilen på när BSKT spelar.

SBL på helgerna och internationella matcher mitt i veckan skulle innebära att fler svenska lag deltar internationellt – tror jag.

Det skulle även innebära att SBL kan fastställa spelprogrammet redan i början på juni, ha ett spelprogram som inte påverkas av europaspel, lag kunde resa & bo så mycket billigare och domarna skulle kosta mycket mycket mindre.

På SBL´s hemsida så skriver den sakkunnige Jonte Karlsson att vi, som nämner restaurang klubbarna skall sluta med det och i stället ta tag i det och följa dem och ha Norrköping som måttstock.

Jag kan utan att ljuga konstatera följande och det är att det inte finns en basketledare i varken Luleå, Östersund eller Norrköping som skulle lyckas med att få till det dom har åstadkommit där i Umeå Kommun.

I Umeå ser man inte seriöst på basketsporten trots 50 år av stor tradition. /se Hoops igår/

Jag tackar Jonte Karlsson för hans avslutande ord i krönikan:

”Och till sist, hatten av för Nässjö, Köping och Umeå som envetet fortsätter och bygger basketintresse, för det gör ni. Ni har min största respekt och jag kan många gånger se er som viktigare än de klubbar som benämns topp. Dessutom är jag övertygad om att även ni kommer få sportslig framgång. Umeå fick det förra året och varför inte Nässjö denna säsong. Och de sistnämnda har dessutom lyckats gneta till sig en ny hall som är klar 2025 om allt stämmer. Så allt går, om du arbetar, har målsättningar samt vilja och dessutom att du kan acceptera att inte alltid vara bäst”.

Godmiddag

Nick Rajacic rankade Sveriges mesta basketstäder i egna podden.

Jag tycker att hans ranking i stort är korrekt men om man gräver lite så tror jag nog att det är motiverat att placera Umeå före Nässjö och enligt mig även före Östersund.

Umeås damlag har 30 säsonger i högsta ligan från 80 talet och framåt. Få föreningar i landet slår det.

Umeås herrlag har 13 säsonger i högsta serie från 70 talet och framåt. Både herrlag och damlag har det funnits i div 1 i nästan alla år från 70 talet.

Våra i Umeå fostrade damspelare har 227 A-landskamper (hoppar över J, & U) Nässjö och Östersund har ju inget sådant alls. Alla är födda mellan 1963 – 1977.

Ulrika Plogner 74 A kamper

Pia Edvinsson 57

Angelica Gabrielsson 30

Anna Oscarsson 48

Eva Söderberg 3

Liselott Andersson 2

Ann Ågren 8

Erika Åström 5

Våra herrspelare har 52 A-landskamper (hoppar över J, & U)

Jerry Selberg 31

Jan Brändström 17

Johan Pierre 4

Jag har varit huvudansvarig för att arrangera tre landskamper på seniorsidan i Umeå.

1981 Damer Sverige – Holland – vänkapsmatch 800 åskådare

2007 Damer Sverige – Slovakien EM Kval 1200 åskådare

2008 Herrar Sverige – Georgien EM Kval 1600 åskådare

Både Nordiska Mästerskap 80 talet och Svenska Junior Mästerskap 90 talet har spelats i Umeå

98/99 då Umeå Nordics spelade i Basketligan var vi i topp när det gäller publiksiffror, 2200 i premiären mot M7, 2100 i match 2 mot Dragons, stadigt runt 13-1500 fram till jul men då svek publiken pga att resultaten blev sämre. 

Överbevisa mig med fakta om du kan. Är Östersund och Nässjö före Umeå ?

Igår lottades OS kvalet för herrar och Finland hade flyt och hamnade med Polen och Bahamas och dessutom spelas kvalet i Spanien. Vi kommer att få se Finland i OS. Det måste svida för Sverige. Det som också måste svida rejält för Sverige det är följande.

Det är dags att börja planera resor till Finland för basketälskare

Finland har tilldelats U 18 EM 2024

En EM grupp för herrar 2025

Damernas EM 2027 tillsammans med Litauen

I ranking har Finland gått på herrsidan från 83 till 20 och på damsidan från 50 till 15 på kort tid.

Antalet finska coacher och både herr och damspelare ute i bra europeiska lag är många fler än de svenska. På college har vi massor av svenska pojkar och flickor men få på bra NCAA Div 1 nivå.  Finland har åtta herrar på hög NCAA nivå.

Jag ställer än en gång frågan. Varför hänger inte Sverige med i utvecklingen. Det krävs en oberoende analys tycker jag.

Vi är inte så bra och duktiga som man försöker framhäva.

Vi har hamnat på efterkälken mot Finland och övriga Europa. Tack och lov att vi har ett tiotal herrspelare på hög nivå. Kan dom fixa en plats i EM.

Godmiddag

På SBL herrs hemsida

slår man sig för bröstet över ökade publiksiffror i ligan. Man menar att produkten har blivit bättre och det är produkten som drar men de flesta lag har ju minussiffror. Det går att ljuga med statistik.

Man menar att ligaspelarna har det bättre och att dom kan satsa mer på att träna och på så sätt bli bättre. Sanningen är ju en annan.

Basket produkten är tyvärr inte bättre. Det är några lag som lyckas få publik och det är dom som kan erbjuda pilsner och käk.

Spelet är inte bra. Mig kan ni inte lura. SBL är för närvarande ganska svag med svaga importer och alla de bästa spelarna ute i Europa eller på skola i USA.

På grund av för tight veckoprogram så hinner dessutom inte spelare träna upprätthållande fys utan bara på taktik.

Är det någon fler än de som sitter i toppen som tror på det man skriver ?

Publikökningen beror på restaurang koncept och inte på något annat och hur kan man veta att streamandet har ökat 3 ggr när det aldrig har varit transparent för allmänheten hur många som köpte abonnemang tidigare.

Jag vet att man tidigare räknade med att tre (3) personer tittar på varje abonnemang men så borde man inte få räkna. När jag hade abonnemang så var det bara jag som tittade. Det är bara antal sålda stream abonnemang som borde räknas.

När det är match då bör det bara vara det antal personer inne i hallen som räknas som publik. Inte de som tittar på stream eller har säsongskort och inte kom på matchen.

Jag är fullständigt övertygad om att de som styr SBL kommer att tvingas att tänka om när det gäller upplägget av matcherna i SBL och hela serieträdet.

Vi måste börja spela på helgerna så att inte grundserie programmet påverkas av spel i Europa. De 2-3 veckor långa uppehållen för en del lag har samma effekt som covid hade. Man vänjer sig att inte gå på match.

Max 2 utländska spelare borde få spela om SM tecknet – inte fler. Det var parodi för några år sedan när t ex Norrköping och A3 vann guld med 6 utländska spelare och Luleå dam håvar in guld med 3-4 utländska spelare år efter år.

Det är dags att få till en rimliga kostnad för att genomföra grundserien.

Släpp på prestigen – en hemma och en match borta i grundserien i alla serier och bara på helger, som ute i Europa. Efter det slutspel och fortsättningsserie, nedflyttning & uppflyttning borde vara självklart.

Kanske kan fler svenska lag få råd att spela internationellt.

Jag tittade på Södertälje mot Luleå BBK och konstaterar att det var en riktigt dålig match. Södertälje hade Lundqvist, Eldebrink & Halvarsson i bra form och det räcker långt mot dagens LBBK. Utländskorna Graham & Arsenic var svaga och även Jespersson förvånansvärt svag. Luleå bjöd på ”högstadiespel” när man missade layups och närskott i var och varannat anfall.

Undrar vart Södertälje spelarna Ellen Åström och Matilda Claesson har tagit vägen.

Båda var ju landslags aktuella bara för ett år sedan men nu borta från SBL. Båda skulle ju kunna hjälpa Luleå. Båda är bra pressande guards. Om dom gör 15-18 poäng tillsammans då skulle det räcka långt.

Jag är förvånad att inte dom platsar i Södertälje. Jag skulle iaf ringa dem och kolla läget. Båda är bra svenska erfarna guards.

Luleå hade lagt om sin spelstil en del. Lite mer strukturerat var det och knappast till lagets fördel. Det såg tveksamt ut. Undrar om Luleå inte har lite ebb i kassan trots allt när man inte fyller på luckorna. 

Godmiddag

Det borde inte ha blivit förlängning.

Oj så glad jag blev att rättvisa till slut skipades i matchen mellan Jämtland och Uppsala.

Uppsala hade verkligen inte domarna med sig. Jag tycker att det är starkt av coach Pavlidis att klara av att hålla humöret och coachningen på topp trots att det ena domslutet efter det andra icke domslutet går emot honom.

Det syns så tydligt hur svårt domarna har det i Östersund med deras extremt partiska gaphalsar på läktaren. Jag vet att domarna tycker att dom är jobbiga att ha i sitt öra. Även Borås gaphalsar på golvplatserna på kortsidan är jobbiga.

För att inte tala om det ständiga tryck som Chuck sätter på domarna. Alla ser väl att ingen annan coach kan snacka och diskutera med domarna så mycket som Chuck. Han får en extremt stor respekt från domarna och aldrig ett T.

När Paige attackerade i slutsekunden vid likaläge under ordinarie tid borde domaran ha blåst och gett honom två kast. Då hade matchen varit över direkt, men no call by the refs och overtime. Pinsamt.

Pinsam var även Fribergs femte foul. Holder drev rakt in i Friberg som i och för sig inte var blixt stilla men han var i rörelse bakåt och Holder stod utan tvekan för kontakten.

Varningarna för flopping börjar bli tröttsamma.

Sluta varna olika spelare det ser ju rent ut sagt löjligt ut. Varna en gång därefter ett T om du är säker på filmning.

Innan du gör det så borde du kunna se att vissa spelare väljer att inte landa och ta emot med fötterna för man är rädd att stuka fötterna så man väljer att falla bakåt i stället. Paige m fl gör så och tar emot landningen med armarna.

Har inte domarna insett att det är så det fungerar även internationellt. Det är inget problem att falla bakåt och sätta sig i golvet med dagens specialskydd under shortsen.

Om man faller bakåt och inte klagar då är det inte flopping. 

Det såg länge ut som domarna såg till att ”rätt lag skulle vinna” men tack och lov så schabblade Jämtland själva bort matchen. Jag tyckte att man sysslade med rena högstadie rotationerna. Holder dribblade dessutom nästan sönder skinnet på bollen. 

Till slut fick Uppsala trots allt lite tur med sig och det förtjänade dom verkligen. Om jag hade varit coach för Uppsala då hade jag bjudit laget runt på en lättöl efter matchen.

Jämtland förtjänade ombyte och direkt ut i naturen för lite snö pulsning.

Kul att se Jens Tillman tillbaka nu som ast coach med Uppsala. Han har gjort sina personliga misstag men förtjänar att vara med om han har fått stabilitet i livet igen. En personlig, kunnig och bra ledare.

Godmiddag​

Även damernas Euroleague

har tappat i kvalitet i år och det beroende av att många amerikanskor valde att inte välja Europa i år. Kan man tjäna miljoner hemma i USA så är borta bra men hemma bäst.

Fenerbache och DVTK Miscolc från Ungern är än så länga obesegrade och har 6 – 0, men i nästa match den 29/11 kl 18.00 spelar DVTK hemma mot Fenerbache. Jag skulle bli förvånad om inte Fener vinner ganska lätt. Messemann dominerar i ett överlägset lag.

Lite synd tycker jag om Elin Gustavssons lag Lublin som var nära att välta jättarna Lyon på deras hemmaplan. Lyon lyckades skramla in den avgörande poängen till 73 – 72 i matchens slutsekund. Gustavsson levererade 24 p och 9 returer. Hon har ögonen på sig nu från de stora klubbarna.

Cukurova från Mersin sparkade den lite väl hetsige spanska coachen Inigues och tog in en lokal förmåga samt värvade in poänggöraren Mabrey för ngn miljon. Efter det har man vunnit alla matcher. Mersin hade bra lag redan innan kicken men han skällde mer än coachade och det fungerar ju inte.

Den mest uppmärksammade matchen i onsdags var mötet mellan Zaragoza och Schio. Italienskorna körde över Zaragoza och hade 9 – 29, men när matchen var slut stod det otroliga  56 – 51 på tavlan och årets vändning var ett faktum. Italienskorna slappnade av och då vände det.

Jag följer de svenska och de finska lagen i Euro Cup mest för att kolla om något lag kan hävda sig. I fjol var finska Karhu lyckosamma och tog sig ända till semifinal mycket pga att dom hade lyckats med de amerikanska spelarna och att guarderna Kaukkainen och Kankonen var så bra.

Efter säsongen köptes laget sönder. Alla jänkare försvann till högre nivå liksom både finska guarderna.

Karhu har bra lag även i år men det blir nog svårt att tom vinna den finska ligan i år. I fjol blev det en överraskande förlust i finalen mot Helsinki Seagulls. Nu ligger man 7:a efter senaste förlusten mot Kobrorna från Lapua smed 77 – 68.

Norrköping spelade sin sista match i Eurocup igår hemma mot Bakken Bears. Det blev förlust med 82 – 88 och 1 – 5 i sluttabellen. Det ser inte bra ut men alla skall veta att lagen som man möter är starka även om det är div 4 av internationella matcher.

Varken jänkarna eller de svenska spelarna i Norrköping håller måttet ens på den här nivån. 

Tittade på Södertälje mot Köping i tisdags, men jag stod inte ut mer än 15-20 minuter sedan fick det vara för det var så gräsligt dålig basket från båda lagen. Lagen kastade bort bollen på löpande band genom galna skott i dåligt läge och genom dåliga passningar. Om domarna dessutom hade beivrat alla stegfel då hade det sett ännu värre ut.

Svensk basket står verkligen kvar på perrongen och stampar för närvarande. Jag hävdar återigen att en total makeover behövs.

Förändrade tävlingsbestämmelser, ett helt nytänk när det gäller serieträdet och genomförandet av serierna. Domarnas arbete måste bli striktare. Som det är nu så fuskar spelare och coacher hela tiden utan åtgärd. Det kommer att spåra ur fullständigt om SBBF inte gör något åt det.

Övrigt att notera är att Månsson dömde Euro Cup matchen mellan TTT Riga och Olympiakos och att Jovan Scundric var kommisarie i Joensuu när Kataja spelade Euro Cup mot Levice.

Godmiddag

Om basketintresse och en bok

Av Tapio Joulamo

Med lika delar ironi och allvar klagade nyligen journalisten och bloggaren från Luleå, Peter Lindvall, över att inte han inte fått mer 578 klick på sin blogg, när han berättade att BC Luleå hade värvat en ny amerikan. Till saken hör att hans blogg är väletablerad och en sådan som alla genuint basketintresserade har koll på. Lindvall tolkade det relativt sett låga antalet klick som att basketfolket i allmänhet är ointresserade av de svenska basketligorna. Den slutsatsen kan man ha lite olika åsikter om, inte minst för att nyheten i fråga var Luleåspecifik, vilka Lindvalls inlägg allt som oftast är. Många höjer nog inte ögonbrynen över att Luleå har tagit in ännu en amerikan, en av alla dessa basketarbetare som kommer och går. Fast Luleås fans var förmodligen intresserade, och svarade nog för den överväldigande majoriteten av klicken. Och så tror jag att det i hög grad fungerar, d v s klubbarnas fans är intresserade av vad som händer i det egna laget, men bryr sig föga om de andra klubbarna eller om ligan i allmänhet.

Ett problem i sammanhanget är att det skrivna ordet inte upplever sin glansperiod just nu. Läsandet minskar radikalt och förändringen är starkast hos de yngre. Vill man nå dem finns inga andra alternativ än att vara aktiv på Instagram, Tiktok och allt vad det heter. Den unga generationen står inte ut med att läsa texter och bloggar om basket, när det finns sociala medier och poddar. Det är på något sätt ”minsta ansträngningens lag”, men icke desto mindre en realitet.

Men det finns förstås en krets av genuint basketintresserade människor, som slukar allt som har med SBL att göra. Problemet är att de är ganska få. När bloggarna toppar på 2000 klick så är det ju inte så mycket att skryta över, men gissningsvis ökar kretsen sakta men säkert, när ”ordet” sprids allt mer, genom att alla ligamatcher numera kan streamas, genom alla sociala medier och genom poddarna, som tycks ha en ganska stor publik.

Men i grund och botten håller jag förstås med Peter Lindvall. Intresset för SBL är ännu inte så stort som man skulle önska. Det har jag själv upplevt under lång tid. Under en mängd av år skrev jag spaltkilometrar om SBL Dam, av den enkla anledningen att jag tyckte den förtjänade mer uppmärksamhet, när nästan allt medialt ljus kastades över herrarnas liga. Den som tror att det gav någon respons eller tilldrog sig någon uppmärksamhet tror fel. Det var faktiskt som att år ut och år in stå och hälla vatten på en gås.

Att det genuina basket-och SBL-intresset inte är särskilt högt kan låta märkligt när det finns cirka 35 000 aktiva, men många fler som är direkt eller indirekt involverade. Med bara föräldrarna till de aktiva torde det handla om minst 100 000. Men, precis som när det handlar om klubbarnas fans, så vill, kan eller orkar inte de inblandade engagera sig i mer än den egna kretsen. Man är inblandad i basketen för att man tycker om att träna och spela, eller för att de egna barnen eller anhöriga sysslar med sporten. Men där tar intresset slut. Liga- eller landslagsbasket ligger långt ned på ”att göra” listan.

Om intresset vore större skulle också den nyligen utkomna basketboken ”Timeout”, skriven av Jonas Autio, sälja i stora upplagor. Men så lär det tyvärr inte bli.  ”Jag räknar inte med någon bestseller., för det kan man inte göra med ett så smalt ämne”, säger författaren. För den inbitna basketkretsen är dock Autios bok en stor händelse, för ”Timeout” är den första i sitt slag som skrivits om och i Sverige. I det stora landet i väster finns otaliga, bland dem ”A season on the brink”, skriven av John Feinstein, som följer coachen Bobby Knight och hans collegelag, Indiana, under säsongen 1985–86. ”A season on the brink” är den enda basketboken som har toppat New York Times bestsellerlista och anses i vida kretsar vara den bästa i sitt slag.

Autios bok kan inte nå samma försäljningsframgång, men står sig, såvitt jag kan bedöma, väldigt väl i den svenska floran av idrottslitteratur och lär få kultstatus på basketens område. I handlingens epicentrum står finalserien i SBL mellan New Wave och Södertälje år 1996 och i synnerhet matchen mellan lagens coacher, Freddy Mravec och Jonte Karlsson. Men vi får också inblick i spelet bakom kulisserna, i basketligans uppkomst och utveckling, och vi får följa landslagets förehavanden och klubbarnas deltagande i Europaspel. Dessutom får vi oss till livs ett antal intressanta porträtt på personer som förekommer i handlingen. ”Timeout” är i sin egen rätt ett gediget tidsdokument över en spännande tid i den svenska basketens historia.

Personligen gladde jag mig åt att läsa ”Timeout” eftersom just 90-talet råkade bli en blank period för mig vad gäller basket. Man får mer perspektiv på dagens situation när man förstår vad som hänt tidigare. Extra kul var också att vännen Jonte har en så stor roll i boken. Jag kan inte annat än småle över det som han brukar säga när vi pratar basket och särskilt hur dagens coacher uppträder: ”jag var precis lika galen på min tid”. Och det var han ju onekligen. Det skildras i boken, som samtidigt ger en ärlig beskrivning av Jontes engagemang, kompetens och betydelse för svensk basket.

”Timeout” är i motsats till Jonas Autios tidigare basketböcker inte personlig. Den här gången har han valt att ställa sig vid sidan av, beskriva ett skeende som han inte var delaktig i och låta andra komma till tals. Det blir ett helt annat sätt att skriva och berätta, och en väldig skillnad i det arbete som måste göras. Den research som krävs för en bok som ”Timeout” är av det värre slaget. Det tog 1,5 år att färdigställa boken, efter oavbrutet arbetande på kvällar, helger, nätter och semestrar. Att skriva basketböcker går inte att leva på, så allt jobb måste ske på fritiden. Den arbetsinsatsen är imponerande.

Så varför ger man sig in i ett sådant projekt? Ja, inte är det för pengarna. Jonas säger att han skulle behöva sälja flera tusen exemplar av boken för att det skulle bli någon förtjänst att tala om. Och dit är det en bit kvar, för i detta nu har 4–500 sålts. Det är nog snarare så att anledningen till att han åtar sig uppgifter som att skriva ”Timeout” är en kombination av hans kall som författare och kärleken till sporten. ”Jag tycker det behövs alster av den här typen om vår sport”, säger han.

Alla basketnördar har anledning att vara tacksamma för att Autio gett oss det här tidsdokumentet. Boken är lätt att läsa och ta till sig och det enda jag hade lite svårt för, var att hänga med i alla omkastningar mellan tidsperioderna. Boken är under alla omständigheter ett måste för alla de som är det minsta intresserade av basket och den svenska basketligan. Vem vet när det kommer något liknande? Och händer det, så kommer det nog från Jonas Autios penna. Han berättade för mig att en bok till blir det nog hur som helst, oavsett var försäljningssiffrorna för ”Timeout” kommer att landa. Vi tackar på förhand.

För mycket kulisser i SBL

Den 13 november skrev jag i HOOPS under rubriken ”funderingar efter domarträffen”.

Det är bara att konstatera att det var ett hett ämne. Expressens citat tidigare från min blogg måste ha spridit sig på sociala medier runt om i landet för den 13-14 var det all time high med besök på bloggen. Runt 1800 läste krönikan på mrbasket/Hoops den 13:e och 1300 den 14:e.

Det borde vara ett ännu hetare ämne med tanke på hur ett flertal matcher har sett ut framförallt i slutet på den senaste tiden. Det har varit alldeles för många ICKE avblåsningar. Uppsala – Köping, Jämtland – Borås var riktigt svaga domarinsatser och det är inte säkert att det var rätt lag som vann.

Jag tycker att en del kommentatorer som kan basket är fega när dom inte vågar säga vad dom säkert ser. Deras trovärdighet som sakkunnig sjunker i alla fall i mina ögon när dom inte vågar ha en åsikt om en horribel foul eller en horribel icke avblåsning.

Dom har kanske fått direktiv att inte kommentera domarnas missar trots att en del är ganska hårresande. Kanske har dom även fått direktiv att prata positivt om produkten som tyvärr för närvarande inte är bra – tycker jag.

Jag lyssnade på sportradion igår. En fd spelare menade att anledningen till svensk fotbolls tillbakagång på klubb och landslagssidan beror på att klubbar och förbund har lagt all focus på att få mkt folk på matcherna och det har inneburit att den sportsliga kvalitén har sjunkit.

Jag vet inte om det stämmer men det känns som att det påståendet är jämförbart med SBL herr för det som förbundsfolk, kommentatorer, experter och mediafolk nu pratar mest om det är hur viktigt det är att fylla hallarna.

Självklart är det viktigt att få folk på matcherna men det går inte att lura folk. Man blir snabbt genomskådad om man bygger upp kulisser. Basketen borde passa sig från att falla i den fallgropen.

Numera är alla lag och coacher 100% seriösa och man försöker spela taktisk och kontrollerad basket och eftersom domarna inte blåser på otillåten kontakt så genomsyrar det nu vår vår sport. Till och med hockeypubliken gillar basket. Är det verkligen så vi vill ha det.

Om man vill bjuda på show då måste man nog tänka om när det gäller mycket.

I mina ögon borde SBL ledningen göra om SBL så att lagen i stället blir så jämna som möjligt.

Det skulle bli en viss utjämning om man bara fick ha 1 max 2 utländska spelare för då skulle alla lag ha råd att ha två ganska bra spelare som dessutom vore så bra så att dom drog folk till matcherna. Om man skulle spela matcherna på helgerna då skulle även den svenska spelartruppen bli avsevärt mycket billigare.

Godmiddag

Time for a change i Sverige

Finska coacher i fyra lag i herrarnas Bundesliga i Tyskland och en ast coach i Strasbourg i franska ligan dessutom Lassi Tuovi nu ast coach till Luca Banchi i Virtus Bologna i Euroleague. Sverige har halkat efter Finland även här.

Finlands herrlandslag spelade nyligen VM, Lauri Markkanen är framträdande i Utah i NBA. Det är bara en tidsfråga när Sverige åker på torsk mot det finska damlandslaget.

Våra ungdomslandslag har svårt att vinna mot Finland. Vad är det som vi gör fel i Sverige för närvarande. Borde analyseras av utomstående.

Snart hör kanske någon av sig till mig och frågar vad jag håller på med.

Allt är ju så bra i svensk basket. Vi har ju så många duktiga herrspelare ute i bra lag i Europa och även några damer är i bra lag. Alla skall tydligen vara positiva och nöjda och glada och enbart tala positivt om svensk basket – verkar det.

Sanningen är att SBL herr och dam är sämre än på många år om vi bortser från några enstaka lag. Många av de bästa svenska unga talangerna väljer spel på skola i USA i stället för att få sitta på bänken i SBL eller Superettan. 

Jag hoppas att jag innan jag gör min sista timme för basketsporten får uppleva att SBBF gör om seriesystemet så att det blir bredare och anpassat så att fler duktiga basketspelare kan få möjligheten att spela längre upp i åren. Som det nu är så lägger många av för tidigt.

Förändringar som borde göras enligt HOOPS är att alla lag spelar sina matcher på helger (fr-sö). De logistiska och ekonomiska fördelarna är så stora så att det borde inte vara någon tvekan längre.

Det innebär dessutom att alla har mer möjlighet till både bra träning och återhämtning.

SBL herr och dam bör ha 12 lag där man spelar hemma/borta, som följs av ett slutspel för 6 lag och en fortsättningsserie för övriga 6.

Besluta om max två utländska spelare då fyller ni serierna direkt.

En Allsvensk herr & dam serie under SBL med 12 lag från hela landet med slutspel och direkt uppflyttning till SBL för för segraren. Max en utländsk spelar/lag. Sista laget i SBL fortsättningsserien flyttas ner till Div 2.

Gör om div 1 serierna till div 2 serier så att vi kan får basketbredden att växa. Vi får kvalitativa div 2 och tom div 3 serier över hela landet som konsekvens av detta. Bredden blir bättre. 

”I have a dream” , men det lär knappast bli något i den stilen. Jag fortsätter att drömma och hoppas att någon av alla de unga som idag sitter i planerings grupper kan se tjusningen med detta upplägg. Dagens upplägg är enbart anpassat ”för de som redan har det mesta”.

Godmiddag

Kantbollarna var på Sveriges sida i EM-kvalet

Av Tapio Joulamo

Stjärnorna stod onekligen rätt på himlen för det svenska landslaget under det första EM-kvalfönstret. En rad lyckliga omständigheter, plus 80 minuter av slit på planen, gjorde att det blev två segrar för det rejält decimerade laget. Så är det ju ibland, att man har kantbollarna på sin sida. Den här gången var det Sveriges tur och det är bara att tacka och ta emot. Nästa gång kan det svänga åt andra hållet, men den dagen den sorgen. Vinsterna mot Storbritannien och Danmark har bäddat fint för fortsättningen.

Jag har läst och hört en hel del superlativer om det svenska lagets prestationer under de två matcherna, allt från ”imponerande” till ”ett försvar i världsklass”, uttalanden som enligt min mening är att betrakta som rejäla överdrifter. Så himlastormande var inte det spel som vi fick se i Manchester och Norrköping. Det som imponerade var att Sverige, trots att förutsättningarna var långt ifrån de bästa, klarade av att rädda vinster i båda matcherna. Lyckan stod Sverige bi, men det kunde inte heller ha skett om inte spelarna stått upp för varandra och jobbat tillsammans på ett sätt som man inte sett på länge. Intrycket man fick var att allt det tjafs som hörts om dålig stämning och missförhållanden i landslaget, var som bortblåst. Om mina observationer stämmer är det verkligen något att ta med sig in i framtiden.

Den rättfärdige blir belönad, och möjligen var det just det som inträffade under det första kvalfönstret. För alla bitar föll på plats, även om det var med nöd och näppe. En omständighet var att Storbritanniens lag kom till spel lika decimerat som det svenska. Robin Sandberg kunde inte, innan matchen, dölja sin förtjusning när han fick veta vilka brittiska spelare som saknades. Och med all rätt, för vi förstod ju alla att spelartbortfallen var svårare att bära för GB än för Sverige.

En annan omständighet var att den brittiska coachen, Buceta, sannerligen inte hade en av sina bästa dagar på jobbet. Det kom en rad märkliga beslut från hans sida. Ett av dem var att han bänkade sin bästa spelare, Temi Fagbenle, större delen av den första halvleken, just den spelare som hade största möjligheterna att orsaka skada för Sverige där det skulle ha störst effekt, d v s inside. Sådana bjudningar tackar man inte nej till.

För de allra flesta utvecklade sig matchen mot Danmark på ett oväntat sett. Danmark har ju länge varit lillasyster till Sverige och även om man t e x tog en seger mot Montenegro borta i det förra EM-kvalet fanns det inte mycket som talade för att Danmark skulle ha den minsta chans mot Sverige. Men där blev det tji, även om utklassningen av Estland i torsdags borde ha gett en fingervisning om vad som väntade.

Om man jämför den svenska startfemman med den danska, så är det ljusår av skillnad när det gäller erfarenhet och framgångar. Svenskorna är t e x överlägsna när det gäller spelår i bättre europeiska klubbar, deltagande i Eurocup, Euroleague och EM-slutspel, och vunna titlar utomlands. På förhand såg allt ut att vara uppdukat för en klar svensk seger, men det är inte alltid verkligheten gestaltar sig som man tänkt på förhand. Danmark, numera ledda av Alva Stark, bjöd upp till riktig dans ända till slutminuterna. Danskorna fick dock stora darren när de ledde med mindre än fyra minuter kvar, och när det svenska laget under den återstående tiden, som en skänk från ovan sänkte fyra raka treor, dessutom från fyra olika spelare, var matchen avgjord. Allt föll på plats på slutet, och tack och lov för det.

Danmark lyckades hålla jämna steg med Sverige genom att slå till hårdast där det sved som mest, för i normalfallet skulle Sverige ha kontroll på tresekundersområdet. Men inte den här gången, när två stora spelare saknades. Danmark vann returtagningen med överlägsna 46–29 och satte 38 poäng i det färgade området, mot bara 16 för Sverige! Det är talande siffror. Det ledde också till att danskorna fick 29 poäng från sin bänk, Sverige bara sju. Av de 29 poängen svarade unga Okosun för 18. Att hon skulle komma in och dominera inside var högst oväntat, och ingen bra signal för Sverige. Det är bara att hoppas att Regan Magarity kan vara med i kvalmatcherna nästa vinter.

Trots att danskorna föll får man ge dem all heder för prestationen i matchen. Danmark kan, med Stark vid rodret, vara på väg mot en fin framtid och är definitivt med i kvalet. Det enda de inte lyckades med mot Sverige, förutom minuterna i slutet, då de inte lyckades knyta ihop säcken, var att hålla Klara Lundquist i schack, trots att man gjorde vad man kunde. Lundquist var den klart bästa svenska spelaren i de två matcherna och ligger fyra med poängsnittet 23 i kvalets skytteliga. Men som någon konstaterade: ”Det är orimligt att allt skall gå genom Klara”. Men den här gången fungerade det. Polletterna föll, med lite gammaldags flyt, ned på rätt ställen för Sverige i de två första matcherna. Det kan vi knappast räkna med i fortsättningen av kvalet.

Funderingar efter domarträffen

Tisdagen den 7 november i samband med SBL matchen BSKT mot Nässjö genomförde Västerbottens BDF en clinic för lokala domare.

Goniband, Mehmedovic och Bardagji som var kvällens SBL domare svarade för informationen. Informationen var bra och rak.

Focus områden i år är handkontakt, rörliga screens, osportsliga foul och uppträdande. Ingen närmare förklaring om hur man bedömer de olika områdena kom fram men helt klart är det att man inte följer regelboken slaviskt utan att varje situation bedöms eller avvaktas som det nu kallas.

Jag påpekade på mötet att jag och flera med mig anser att man släpper för mycket utan avblåsning. Svaret jag fick var att man inte vill att matcherna skall bli en straffkast tävling.

Man vill att spelet skall flyta på utan ständiga avbrott för publiken. Jag häpnar varje gång jag får höra det argumentet. Inte är det väl domarna som skall bestämma vad som är rätt eller fel eller………..

Det är coacherna och spelarnas uppgift att försöka spela så bra och publikfriande basket som möjligt för att locka publik till matcherna. Domarna är där för att hålla ordning och skipa rättvisa.

Domarna sade att man är där för att se till att rätt lag vinner matchen. Ett uttalande som förvånar iaf mig. Det är ibland inte det som anses vara ”rätt lag” som vinner matchen.

Som det är idag så styr man matcherna genom att släppa/avvakta så mycket som man gör. De som är fräckast och mest förslagna vinner mest på detta.

Min personliga reflektion över det är att spelarna numera väldigt sällan tilldelas straffkast.

Det kanske är dags att dra ner på straffkast träningen och ägna mer tid till att överdriva kontakt situationer så att det iaf utlöser en avblåsning.

Det stod också helt klart att om man är beredd att ”offra en del” för att bli SBL domare så är det helt klart värt det rent ekonomiskt. Ett flertal av SBL domarna dömer enligt dem minst 10-12 kvällar i månaden bara i SBL dessutom tillkommer Superettan m.m

Domarna intygade att det nog stämmer att dom tjänar bättre än de flesta spelarna i SBL fn.

Min högst personliga gissning är att de domare som satsar mycket tid på att döma i SBL och är beredda att resa över hela landet (ca 15 st) tjänar runt 40+ tkr/månad enbart i arvoden.

Jag var ej med på mötet som hölls efter SBL matchen så jag kan inte kommentera de synpunkter som där framfördes. Personligen så tyckte jag att domarna dömde ganska bra under första halvlek. Några missar fanns så klart men de noterade säker kommissarie Öhrman.

I andra halvlek åkte BSKT coachen på en teknisk foul. Kontrasten blir stor med en helt tyst Nässjö coach och en Umeå coach som ropar taktik & kommentarer under hela matchen och ofta är utanför boxen. Till sist blir det för mycket och då åker man dit. 

Nässjö kom i tredje perioden undan med en goaltending vilket inte var bra. Ska det verkligen vara så svårt för de två bakre domarna att hänga med på den. Jag valde därefter Champions League hemma i TV soffan så ytterligare kommentarer blir det inte.

Jag kom att tänka på ”Gråt inga tårar mer för min skull” låten från 70 talet när jag läser VK´s krönika om fotbollen i Umeå idag måndag. Snacka om en så överreklamerad, över bevakad och överskattad dålig produkt som dagens Umeå fotboll är.

Kom inte och säg till mig att jag inte vet vad jag snackar om för jag har sett 50% av UIKs och 60% av Umeå FC´s matcher i år.

Godmiddag

”Nu tar vi Danskjävlarna”

Grattis Sverige som lyckades vinna borta mot Storbritannien igår. Det var definitivt pga en bra defensiv insats, men den var inte ”av världsklass” som kommentatorerna klämde ur sig.

Vi får glädjas över segern men det är förvånande att se att Svenska lag år efter år ”får brunt i brallan” när motståndarlag sätter upp ett zonförsvar. Vi kan inte skjuta sönder en zon så vi envisas med att ”gå inside”. det funkar sällan.

Mot man man fungerade det svenska spelet bra förutom att man bränner lay ups i tid och otid. Så har det varit i varje match de senaste åren.

I pausen hade Sverige ritat upp ett spel som tack och lov gav några poäng och GB bytte till man man igen. När GB senare kom tillbaka till zonen höll matchen på att förloras.

Coacherna matchade det svenska laget bra och guarderna Lundqvist, Eldebrink och Hjern var bra. Jag tycker att Hjerns försvar var vassast.

Gustavsson stabil, Nyström satte till sist några viktiga bollar och Allis tog tunga returer som vanligt. Halvarsson äntligen bra i landslaget men bara sista 12 minuterna.

Danmark är ganska bra så det blir nog ingen enkel seger men seger blir det om Sverige spelar lika bra försvar igen. Jag är ganska säker på att coach Stark i DK har klart för sig att Sveriges svaga punkt är spel mot zonförsvar.

Nässjö vs Umeå BSKT i kväll är inte matchen man ser fram emot direkt med tanke på BSKT spelare som fick stanna hemma. I kväll är det Barcelona vs Crevna Zvezda kl 20.30 som får min uppmärksamhet.

Trist att det inte finns en större ungdomsturnering i Norra Norrland längre.

Barents Basketball Games i Luleå var hyfsat stora för 25 år sedan. Jag kan tycka att Luleå BasketCentrum med alla deras klubbar och stadens hallar borde kunna fixa en stor turnering igen.

Jag blir så avundsjuk när jag tänker på Göteborg Basketfestival och läser lite fakta om Södertälje Open som spelades nyligen. Ni fattar vilka intäkter de har från en sådan turnering.

310 lag från Sverige, Norge och Danmark.
1 300 deltagare övernattade i Södertälje i tre dagar.
5 000 deltagare och besökare per dag.
6 000 luncher och mer än 2500 frukostar serverades.
24 matchhallar.
744 basketmatcher.
450 funktionärer.
4 500 ideella funktionärstimmar.

En gång i tiden på 90-talet arrangerade jag Björkstaden Basket Cup här i Umeå. Vi hade runt 50 deltagande lag från Djursholm i söder till Östersund i väst, Vasa i öst och Gällivare i norr. Det var otroligt mycket jobb att fixa genomförandet men det var lyckat och uppskattat av alla deltagande lagen.

Umeå BSKT har slirat i några år med planer på en större ungdomsturnering men har inte kommit till skott. En ordentlig samordning krävs mellan Umeås basket föreningar om det skall kunna bli verklighet. En förutsättning för att man skall lägga ner så mycket arbete som krävs är att arbetet genererar en rejäl inkomst till de samarbetande föreningarna.

Godmiddag

Ett administrativt misstag !!!

BSKT åker på avstängning av importerna i morgon borta mot Nässjö eftersom dom inte har gjort rätt för sig mot SBBF. Lite svårt att förstå att man inte sköter sådana betalningar om det fanns pengar i kassan.

Arbetsrättsligt tycker jag att det är tveksamt att SBBF har rätt att hindra anställda spelare från att arbeta. Normal bestraffning borde vara ett vitesföreläggande.

Ännu en anledning till hur galet det är att svenska lag ”är så beroende av utländsk arbetskraft”. Det finns gott om spelare i landet. Låt dom få jobben från alla mediokra importer.

Jag har redan skrivit i HOOPS vad jag tycker att Umeå BSKT borde göra.

Till jul bör man avsluta avtalen med importerna och spela av säsongen med övriga spelare. Om någon av övriga spelare vill lämna truppen då kan man släppa dem.

Jag tycker att de svenska spelarna som finns i truppen idag redan har visat att dom kan spela vidare i SBL utan jänkare och göra bra ifrån sig. Jag tror att flera av dem skulle växa ytterligare och prestera mycket bättre i fortsättningen.

Eftersom inget lag åker ur i år så kan BSKT dra ner maximalt på kostnaderna och redan nu börja att sanera sin dåliga ekonomi. Coach staben kan skäras ner. Res med få och med billigaste färdsätt. Genomföra ekonomiska aktiviteter som är lag relaterade. Om man inte gör detta så tror jag att föreningen går mot sin egen A3.

Från den ena krisen övergår jag till den andra och det är min andra klubb nämligen BC Luleå. Det är dags för Håkan Larsson att bestämma sig för vilka som är hans första femma och börja att matcha den. Nu tycker jag att Larsson velar med bytena för att göra alla glada. Det håller inte.

Jag skulle utan att tveka välja Gustav Hansson, Daniel Hansson, Smith, Mucius och Sumbry och dom skulle få många minuter för att spela ihop sig och visa vad dom går för.

En skytt som Daniel Hansson måste servas med de rätta passningarna så fort som han är öppen. Smith är också en vass skytt och han måste få liknande uppbackning. Nu irrar dom omkring och är ganska lätta att hålla fast.

Sumbry är nog en hyfsad amerikan men han måste få starta för att motivationen ska finnas där. Det syns tydligt att killen är ”ganska trött just nu” och nog helst vill åka hem. Fingertoppskänsla behövs här.

Arvidsson får bli backup till Gustav, George till Smith, Wickström-Stümer till Mucius  och Sjöberg till Sumbry. Där har dom sin niomanna rotation. Om man hellre vill starta Sjöberg då är det bara att skicka hem Sumbry för inte kan man ha en import som inte platsar i startfemman.

Läste i Norrköpings Tidningar en intervju med coach Jesper Sundberg om varför han fick sparken från Södertälje dam i fjol. Jag tycker att Elias Desport som driver podden ”Between The Lines” borde intervjua Sundberg för han berättar inte vad som verkligen hände.

Lägg korten på bordet eller har han tvingats att skriva på ett papper om tystnadsplikt.

Godmiddag

Några noteringar om EM-kvalfönstret

Av Tapio Joulamo

Häromdagen kom beskedet om att inte heller Nathalie Fontaine kommer att spela för Sverige under det första EM-kvalfönstret. När Amanda Zahui berättade att hon inte längre ställer upp i landslaget, fick jag en föraning om att även Fontaine skulle avstå. Det visade sig stämma, även om jag inte hört något definitivt skäl till hennes avhopp. Synd är det i alla fall. Fontaine, som skulle varit en viktig pjäs i landslaget, har varit utomlands i flera år och är van vid internationellt spel. Den här säsongen är hon i turkiska Cankaya, laget där Brooke McCarthy-Williams, är stor stjärna. Cankaya har inte gått så bra, är 1–7 i matcher i ligan, men Fontaine får stort förtroende och spelar 33 minuter per match.

Tidigare har jag skrivit om att Sverige och Storbritannien märkligt nog är lagen i det första fönstret, som saknar flest spelare. Matchen mellan dem på torsdag kan därför bli spännande, för innan alla avhopp var GB solklar favorit i Manchester. Men det finns en och annan saknad spelare även i de andra landslagen. Litauens unga stjärns Juste Jocyte är t e x skadad, och Marine johannes kommer inte att spela för Frankrike. Johannes skall efter överenskommelse vila upp sig efter WNBA-säsongen, men återkommer i landslaget till OS-kvalet i februari.

En annan skadad spelare är Greklands insidestjärna Maria Fassoula, som de senaste åren klivit fram ordentligt i rampljuset i sin spanska klubb Avenida. Det blir ett stort avbräck för Grekland, men lyckligtvis slipper Grekland all kvalångest, eftersom de spelar i en grupp med de redan direktkvalificerade arrangörsländerna: Italien, Tyskland och Tjeckien. Saknas gör också lettiska centern Kristine Vitola, som av någon orsak inte spelat i landslaget på flera år. Och Hind Ben Abdelkader, hon som omväxlande saknas och är med i Belgien, har också valt att avstå.

De naturaliserade spelarna är färre än vanligt under det här fönstret. Bara 6–7 finns med och av dem är det ytterst få som kan göra någon skillnad. Jonquel Jones har gjort sitt i Bosnien och likadant är det med DeWanna Bonner i Nordmakedonien. Antagligen har de perioder de fått betalt för i sina ”nya hemländer” gått ut. Yvonne Anderson blir som vanligt nyttig för Serbien och en som åter är med i truppen (Turkiet) är stora amerikanskan Teaira McCowan. Vi får se om McCowan dyker upp. Den här säsongen spelar hon i den kinesiska ligan, där man betalar stort för WNBA-stjärnor. Nyligen fick t e x Liz Cambage ett tremånaderskontrakt med en kinesisk klubb, värt en miljon dollar.

Debut på den europeiska landslagsnivån gör Megan Gustafson, som Spanien, av alla länder, har naturaliserat. Det känns lite si och så att ett starkt basketland, som Spanien, måste/känner sig tvunget att vidta sådana åtgärder. Hur som helst är Gustafson en duglig spelare, välmeriterad i WNBA och som den här vintern spelar i London Lions. Ytterst glädjande är att Satou och Nyara Sabally är tillbaka i det tyska linnet efter några års frånvaro.  Båda är numera WNBA-spelare och Satou t o m en av de ledande spelarna i den amerikanska ligan. De här ”förstärkningarna” är massiva för Tyskland, till den milda grad att FIBA rankar Tyskland som det femte bästa laget i kvalet, t o m före Serbien. Ett möjligt OS nästa år och ett EM på hemmaplan 2025 har möjligen gjort att systrarna nu bestämt sig för landslagsspel igen

En intressant bekantskap för många blir Dorka Juhasz, Ungern, som nu är med i landslaget. Den 196 cm stora ungerskan gick ut UConn i våras, och hade en framgångsrik debutsäsong i Minnesota i WNBA och röstades in i ligans ”all rookie team”. Juhasz spelar i år i italienska Schio, och kommer att bidra till det redan starka ungerska laget, som av FIBA rankas fyra av alla kvallag. En annan spelare att hålla ögonen på är Dominique Malonga i Frankrike, bara 18 år gammal. Malonga, som mäter 198 och spelar i Tarbes, spås bli något utöver det vanliga. Andra ungdomar som är redo att ta för sig internationellt är italienskan Matilde Villa, född -05, och Faith Etute, Luxemburg. Den senare är ett 183 stort kraftpaket, men ännu en oslipad diamant.

I det här kvalet såg allting städat och välordnat ut, med åtta grupper om fyra lag, där gruppvinnarna och de fyra bästa tvåorna skulle ta sig till EM-slutspelet 2025. Men nu har det stökat till sig lite, eftersom Israel, på grund av det pågående kriget, inte kan delta i det första fönstret. FIBA har flyttat Israels två första matcher till februari, med hopp om att läget i landet då har lugnat ned sig. Frågan är dock vad som händer om oroligheterna fortsätter. Det går kanske att flytta matcherna ännu längre fram, eftersom nästa kvalfönster inte skall spelas förrän november 2024. Men skulle det värsta inträffa, att kriget blir långvarigt, och Israel inte kan delta över huvud taget, vad händer då?

Det finns bara två möjliga svar på den frågan. Det ena är att göra som i det förra EM-kvalet, då Ryssland och Belarus, utestängdes: FIBA bestämde då att från de grupper där Ryssland och Belarus skulle ha varit med, gick bara ett lag vidare. Det andra alternativet är att göra som tidigare, när kvalet bestått av tre- och fyralagsgrupper: för att jämföra de bästa grupptvåorna tar man bort resultaten som lagen i fyralagsgrupperna gjort mot det sämst placerade laget i gruppen.

Båda de här metoderna har sina om och men. I det första fallet skulle t e x Lettland riskera att drabbas hårt. Deras kvalgrupp innehåller ju Israel, Frankrike och Irland. Lettland skulle med stor säkerhet elimineras om bara ett lag från gruppen tillåts gå vidare eftersom de har starka Frankrike i gruppen. I det andra fallet skulle Lettland förmodligen gynnas, även om det skulle bli två förluster mot Frankrike. Lettland borde då ha alla chanser att skaffa sig en god målskillnad mot svaga Irland, som är klart sämre än Israel. Men i det här alternativet skulle även alla de andra grupptvåorna påverkas, eftersom förutsättningarna skulle komma att ändras jämfört med det som man varit inställd på. 

Eftersom de fyra arrangörsländerna, som alla ryms inom topp elva på den europeiska rankingen, redan är klara, blir kvalet en behaglig resa för flera av topplagen. Länder som Belgien, Frankrike, Spanien, Ungern, Serbien och Turkiet, torde segla ganska enkelt igenom kvalet och bli gruppettor. Den allra enklaste lottningen har dock Montenegro fått. Med ett Bosnien utan Jonquel Jones, Schweiz och Luxemburg i grupp H, har MNE dragit vinstlotten i kvalet. Sju av gruppvinnarna borde därmed vara solklara. Återstår att se om det blir Sverige eller GB som tar direktplatsen i grupp D. Annars är nog den ovissaste gruppen C, med Belgien, Litauen, Polen och Azerbajdzjan. Det sistnämnda laget blir förstås slagpåsen, men varken Litauen eller Polen har varit i slutspel sedan 2015. Något av dem kommer tyvärr att missa femte raka mästerskapet.

Seger mot Danmark i EM-kvalet är ett måste

Av Tapio Joulamo

Den andra matchen i EM-kvalet för det svenska landslaget blir intressant på flera sätt. Dels är matchen, som spelas mot Danmark i Norrköping söndagen 12 november, en definitiv måstematch för Sverige. Att tappa en match mot Danmark, eller för den delen Estland, kan bli ödesdigert för Sverige. Coach matchen blir också speciell, eftersom Alva Stark i år blivit dansk förbundskapten, en värvning som förmodligen sportchefen i det danska förbundet, den välbekante Jörgen Fastberg, legat bakom. Stark gör nu gör sina första tävlingsmatcher med Danmark, men har ändå hunnit bekanta sig med landslaget en smula, då man i somras åkte och spelade ett par matcher i Japan.

Danmark har inte varit i EM-slutspel på 50 år, senast var 1974. Över huvud taget har det varit si och så med deltagande i EM-kval, men efter segern i ”B-EM” 2018, det som FIBA kallar ”European Championship For Small Countries”, har Danmark ställt upp i kvalen till EM både 2021 och 2023, och nu är det alltså dags igen. Det är kul att Danmark är tillbaka på den europeiska scenen igen, efter ett antal svåra år, då man inte kunnat unna sig det som satsningen på ett damlandslag kräver. För några år sedan var det t o m så att spelarna startade egen penninginsamling för att kunna delta i EM-kvalet. Men nu tycks det alltså vara annat ljud i skällan. Danmark ser ut att satsa seriöst på sina damspelare.

Danskorna har dock en lång väg att vandra och kan i dagsläget inte mäta sig med t e x Sverige. Det danska damlandslaget är rankat på plats 56 i världen och 26 i Europa, men ett steg i taget är nog det som gäller. Man får hoppas att det danska förbundets satsning är långsiktig, gissningsvis med målet att åter kvalificera sig till ett EM-slutspel. I kvalet till EM 2021 vann Danmark bara en match i sin fyralagsgrupp, mot Rumänien hemma. Inför 2023 gick det bättre, med en seger mot Montenegro och en mot Österrike. Danmark kom tvåa i gruppen, efter Montenegro, med 2–2 i matcher och +27 i målskillnad, vilket skulle ha räckt för att kvalificera sig som en av de bästa grupptvåorna. FIFA bestämde dock att bara ett av lagen i Danmarks grupp skulle gå vidare, eftersom Belarus skulle ha varit med i den, men av kända skäl uteslöts.

Danmark möter Estland i sin första match i EM-kvalet, samma dag som Sverige spelar mot Storbritannien i Manchester, nu på torsdag. Danskorna spelar på hemmaplan, i Gentofte och vi får nog utnämna dem till knappa favoriter mot Estland, som är rankat som 32 i Europa. Estlands lag är inte särskilt namnkunnigt och en av de mest erfarna, Annika Köster, har dessutom avslutat landslagskarriären. I stället man tagit in en amerikanska med estniskt pass, Tea Adams, som spelar i Leverkusen i tyska ligan. Adams är en guard som gick ut college (Oregon) 2022 och förra säsongen spelade i engelska Caledonia. Adams är ingen superstjärna, men kan nog bli en förstärkning för Estland, som brukar vara svaga på bortaplan men desto bättre hemma. I förra kvalet gjorde Estland t e x ett par bra matcher i Tallinn, när man besegrade Storbritannien och föll med bara två poäng mot Grekland.

I den danska kvaltruppen på 14 spelare som Alva Stark har tagit ut, tycks hon ha fått med alla som är tillgängliga. Åtta av dem spelar på hemmaplan och alla ligalag är representerade. Det är inte så konstigt eftersom den danska damligan sedan flera år består av bara fem lag. De som inte finns att tillgå för Stark är ett antal collegespelare, av vilka flera hade kunnat ta en plats, t e x Laura Ziegler (St.Joseph´s), som vi känner igen från Eoslinnet, Frida Formann, stjärna i Colorado, och Alberte Rimdal (Florida).

Danmark har, i motsats till Sverige, inga representanter i bättre europeiska lag, men en och annan har spelat utomlands och gör det även idag. Den som varit mest framgångsrik är Danmarks största stjärna, Maria Jespersen, som den här säsongen spelar i Södertälje med stor framgång. Jespersen, med sitt patenterade pull up skott, är för Danmark ungefär det som Emma Meesseman är för Belgien, d v s centralfiguren i laget som det mesta kretsar kring.

Runt sig kommer Jespersen att ha ett par andra Sverigebekantingar, point guarden Anna Seilund, som spelar i Amager, och forwarden Emilie Hesseldahl, den här säsongen i isländska Njardvik. Givna i laget och rotationen är också Elisabeth Brynaa Hansen, guarden som i våras blev ligamästare och finalernas MVP i Falcon, Sofie Tryggedsson (Melilla, Spanien), som är 183, och forwarden i Aabyhöj, Caroline Wich (185). De nämnda spelarna utgör Danmarks erfarna garde, av vilka merparten är runt 30 år. Med i det slutliga laget blir nog också Hesseldahls lagkamrat i Njardvik, guarden Ena Viso, som startar ligasäsongen på ett bra sätt, Enna Pennhadzic (Alcobendas, Spanien), point guarden Nikoline Sandbäck (Falcon) och Ellen Iversen från Herlev. Vi får se om det även blir en plats för unga Olivia Lutterodt, SISU, född -05 och 186 lång. Och så skulle jag bli förvånad om inte Stark tar ut 194 cm stora Juliana Okosun, född -01, som hör hemma i mästarlaget Falcon och hittills haft en bra säsong i klubblaget.

De ledande spelarna i Danmark har varit med på landslagsnivån ett bra tag och är förstås samspelta, men har ännu inte kvaliteten som gör att laget kan konkurrera på en bra europeisk nivå. Och ofta blir det höga berg och djupa dalar. Vi minns t e x ett par matcher i det förra EM-kvalet. Först kom en plattmatch och förlust mot Österrike, 63–66. Den följdes upp med en seger mot Montenegro på bortaplan, 84–81, efter en heroisk insats. Seilund satte då 32 poäng och Jespersen 25. Montenegro spelade visserligen utan Dubljevic och Ivanovic, och var redan EM-klara, men det var ändå en storartad prestation av danskorna. Vi får se om Alva Stark lyckas etablera en större stabilitet.

Skall man jämföra Danmark med Sverige, så är det klart att den individuella kvaliteten i det svenska laget är avsevärt högre än i det danska, även i ett läge där flera svenska spelare saknas. Spelare som Lundqvist, Eldebrink, Halvarsson, Nyström och Gustavsson håller en lika hög eller högre nivå än Danmarks bästa. Om inget går riktigt snett skall Sverige inte kunna förlora matchen i Norrköping på söndag. Det vore närmast ett fiasko. Möjligen finns det anledning att känna större oro inför bortamatchen mot Danmark senare i kvalet.

”Mellan raderna”

Härom dagen fick jag tips om att det finns en podd som heter Between The Lines, med Elias Desport som värd.

Jag blev särskilt nyfiken på Martina Stålvant del 1 och del 2 eftersom hon spelade i Umeå med Udominate 2016 – 2017.

Det var lite chokerande att få höra henne berätta om hur det hade varit att spela som proffs i Gran Canaria och i Bourgonge. Jag tänker inte berätta något av det som hon hade att avslöja utan ta dig tid och lyssna och förundras.

Jag lyssnade även på avsnittet där Gustav Hansson är gäst och även det var intressant lyssning t ex att det var han som tog kontakt med Balibrea och frågade om det fanns en plats för honom i BSKT.

Att lyssna på Stefan Jovanovic fd spelare i Akropol, Solna Vikings, White Eagles och nu som framgångsrik ledare i AIK Basket visar på att även om vi lever i ett litet land så är det helt skilda världar i övriga landet jämfört med stor Stockholm.

Min högst personliga reflektion är efter att ha lyssnat på Jovanovic och även Desport är att jag tycker att talangfulla spelare i Mälardalen borde lämna storstan och ta chansen i Luleå, Umeå, Östersund och självklart även i Köping, Nässjö, Göteborg, Malmö. Det blir inget i Stockholm.

Gör som Gustav Hansson. Ta direktkontakt med någon coach och visa ditt intresse till att satsa 100%. Jag tror att det är rätt väg att gå. Kontakta inte klubbledningen. Om coachen vet att du vill spela för hen då går allt så mycket lättare. Du får chansen.

Det är säkert många fler avsnitt i den podden som är intressanta men jag nöjer mig med att lyssna på dem som jag har följt ganska nära under 1-2 år. Jag var nyfiken på Jovanovic. Jag ger Elias Desport ett gott betyg för hans podd.

Desport & Jovanovic anser att de svenska talangerna drar utomlands eftersom spelare anseratt man inte får chansen att spela i SBL. Jag förstår dem så väl.

Förr var det sex utländska spelare i SBL, fortfarande är det fyra. Hur skall man kunna ta plats med de förutsättningarna. Ett steg i rätt riktning borde vara att snarast gå ner till max två. Det skulle utveckla svensk basket ett snäpp direkt.

Svensk Basket skulle även direkt få fler föreningar som börjar att snegla på att ta steget upp i SBL. Jag är absolut 100 på att jag har rätt i detta.

BC Luleå är nog inne i en kris. Rollerna verkar otydliga, spelet är väldigt ojämnt, bytena och matchningen virrig för en utomstående, misstagen i försvar och långa stunder bristen på samspel förvånar.

Det ser ut som att man inte har klart för sig hur man skall spela försvar i ett flertal situationer. Jag hoppas att Larsson och Enbom har den kunskap som krävs idag för att hänga med på SBL nivån för annars blir säsongen en stor besvikelse.

Nya amerikanen Sumbry är inte bra. Han är BC Luleås Chatham.

Godmiddag

Ny säsong på college, med svenskor i topplag

Av Tapio Joulamo

Man kan säga att den kvinnliga collegebasketen upplever ett rejält uppsving. Den är hetare än någonsin, med ett intresse och en publiktillströmning som är enastående. Många skolor har redan sålt ut sina hemmamatcher inför en säsong som många förväntar sig kommer att bli något utöver det vanliga. I spetsen går ett antal hög profilerade och populära spelare, som tycks poppa upp år efter år. Onekligen innehåller den här säsongen ett antal unga stjärnor som är ”extra allt”. Om alla som har möjlighet att ställa upp i WNBA-draften, verkligen gör det, väntas t e x WNBA-draften bli bland det bästa som skådats. Det här spännande collegeåret är det dessutom extra kul att vi har svenska intressen att bevaka bland de absoluta topplagen.

Collegesäsongen börjar 6 november, men det har redan spelats ett antal uppvisningsmatcher. En av dem gick av stapeln för par veckor sedan, då det sattes ett präktigt publikrekord inom den kvinnliga collegebasketen, och förmodligen för dambasket över huvud taget. University of Iowa hade då bokat en utomhusarena, Kinnick Stadium, där skolans footballag normalt huserar, och mötte De Paul. 55 646 åskådare såg matchen på plats och slog därmed publikrekordet med råge. Den förra toppnoteringen var på drygt 29 000, som uppnåddes under en match i collegebasketens Final Four år 2002.

Iowa vann matchen 94–71 efter 34 poäng av lagets, och collegebasketens fixstjärna, Caitlin Clark, som dessutom hade elva returer och tio assister. Clark, som ledde sitt lag till collegebasketens final i våras, har nästan på egen hand skapat en mäktig baskethausse i Iowa och på vägen dragit in kolossala summor NIL-pengar till sig själv. Frågan alla ställer sig är om Clark kommer att ställa upp i draften i april 2024, eller om hon återkommer till Iowa för ett femte år. Man kan tänka sig att den unga kvinnan vill vinna collegemästerskapet innan hon blir proffs, men det blir nog inte så lätt. Efter finalen i våras rankas Iowa visserligen i topp fyra inför denna säsong, men kan som lag knappast mäta sig med de två favorittippade lagen: Louisiana State och UConn.

Det regerande mästarlaget, LSU, kommer att ha en riktigt oerhört stark uppställning. Stommen från finalvinsten i våras, med Angel Reese i spetsen, är kvar. LSU har också plockat de två topprankade namnen i transferportalen, d v s spelare som vill byta skola: Hailey Van Lith och Aneesah Morrow. Som om det inte vore nog har LSU rekryterat bättre än någon annan från high school: guarden Mikaylah Williams, guard, rankad etta bland alla prospects, insidespelaren Aalyah Del Rosario, rankad fyra, och Angelica Velez., en guard, rankad 21. 

Men UConn går heller inte av för hackor. Kvar från förra säsongens lag är spelare som Aaliyah Edwards, Nika Mühl och Aubrey Griffin. Återvänder gör också Azzi Fudd, som kom tillbaka efter en skada och inte hann spela mer än 15 matcher säsongen 22/23. Framför allt är nu storstjärnan Paige Bueckers frisk efter att ha missat hela fjolårssäsongen. Även UConn har, som alltid, rekryterat bra från high school, framför allt point guarden Kamorea Arnold, rankad sexa, och guarden Ashlynn Slade (nr.15).

Förutom LSU, UConn och Iowa, förväntas också UCLA, Utah och South Carolina tillhöra topplagen den här säsongen. Och i de omröstningar som genomförts inför säsongsstarten kan vi notera att två lag med svenskt deltagande, Ohio State och Virginia Tech, rankas bland åtta starkaste lagen. Sajten ESPN rankar t o m Ohio State som fyra och i omröstningen bland coacherna hamnar Virginia Tech som femma. Mycket talar för att det kan bli en riktigt kul ”svensk” säsong i collegebasketen. Sällan har vi haft svensklag rankade så högt inför säsongsstarten. Senast har jag för mig att det var Miami under Stefanie Yderströms tid på den skolan. Men nu har vi t o m två spelare bland topplagen.

Diana Collins gör sitt första år på Ohio State, där hon blir lagkompis med en annan Sverigebekanting, Karla Vres. Ohio State lyckades förra säsongen besegrade UConn i slutspelet och tog sig till de sista 8. Där det blev det dock förlust mot just Virginia Tech. Och i den senare skolan har vi från och med i år Matilda Ekh, som sina första två collegeår spelade i Michigan State. Virginia Tech slogs i Final Four ut av blivande mästarlaget Louisiana State. Innan hade VT vunnit slutspelet i ACC efter seger mot Louisville i finalen.

Det blir intressant att se hur mycket plats Collins och Ekh kan ta i sina högt rankade lag. Diana Collins är en exceptionell talang, som var rankad som nr.70 bland alla ”college prospects” i år, och topp tio bland point guards. Men vi kan nog inte förvänta oss tunga minuter av henne under den första säsongen. Konkurrensen på bakplanen i Ohio State är mördande, med främst Celeste Taylor, som anslöt i år från Duke, och australiensiska point guarden Jacy Sheldon. Med de två anses Ohio State ha en av de allra bästa bakplanerna inom collegebasketen. I år blir det nog att känna en del på hetluften för Collins, vars tid garanterat kommer de tre följande åren.

För Ekh kan det förhoppningsvis bli lite annorlunda. Hon har redan två framgångsrika år bakom sig i Michigan State, där hon var en ledande spelare. Det är helt rätt av svenskan att ta steget till en vass skola, där hon t o m kan vara med och tävla om stora titlar. Ekh förväntas bidra redan från början i VT, och blir hon inte starter så lär hon få en fast plats i rotationen på 7–8 spelare. Jag tror att Ekh kan passa in bra i VT, som komplement till lagets dynamiska duo, point guarden Georgia Amoore och stjärncentern Liz Kitley, 199, som väntas gå tidigt i första rundan i den kommande WNBA-draften.

Vad kan vi för övrigt vänta oss av de svenska collegespelarna den här säsongen? De är många, som vanligt. Just i år har jag inte riktigt koll på alla, men en som är värd att hålla ögonen på är förstås Emma Johansson. Hon gör sitt andra år på South Florida, som är rankat på plats 39. Om jag inte missat någon så är South Florida det tredje högst rankade ”svensklaget” i år. Johansson, som för övrigt är lagkamrat med finskan Jeanette Aarnio, fick under sin första säsong kämpa för speltiden. Hon snittade 8,6 minuter och det finns anledning att tro att det blir mer i år. Vi får se hur det går för Emma Johansson och South Florida. Laget är i alla fall förhands tippat att vinna sin conference, AAC, vilket skulle innebära en direktplats till det nationella slutspelet.

Vi kunde ha haft ytterligare en svenska i ett topp 40 lag, men Sanna Ström, som spelat sina första två år i Kansas (rankat 35), har bytt till Colorado State. Den forna svenskskolan, som spelar i Mountain West conference, är rankad 89. Möjligen bytte Ström för att få mer speltid än de 16 minuter hon hade i Kansas förra säsongen. Och högst troligt får hon det också.

I övrigt är vi förstås nyfikna på spelare som Helen Haegerstrand (Albany), som återvänder för ett femte år, andraårsspelaren Tilda Sjökvist (Presbyterian), samt Stina Almqvist (Penn) och Freja Werth (USF), som börjar sina tredje år. Men det finns som sagt ett fler ingen nämnd, ingen glömd. På måndag, 6 november, sparkar i alla fall den stort emotsedda collegesäsongen i gång.

Kan Sverige rå på Storbritannien i EM-kvalet?

Av Tapio Joulamo

Det råder ingen tvekan om att de två matcherna mot Storbritannien i EM-kvalet blir de mest kritiska för det svenska landslaget. Så hur skall det gå? GB är rankat tia i Europa, Sverige på plats 15, och det man kan säga är att den brittiska dambasketen är på uppgång, vilket gäller både landslaget och på klubbnivån. Två brittiska lag spelar den här säsongen Eurocup. Det ena är Caledonia Gladiators, förra säsongens trea i den brittiska ligan. Det andra är London Lions, ligamästaren, som har satsat stort de senaste åren och är just nu önationens i särklass bästa klubblag. I år kvalade London till Euroleague, men hade oturen att där få möta det starka ungerska DVTK, vilket blev för svårt. Så i stället spelar London, precis som förra året, i Eurocup. I våras nådde London första play-off rundan, men föll där, efter två tuffa matcher, mot blivande semifinalisten Villeneuve. I år har nog London stora möjligheter att nå en topplacering i turneringen. Och den här säsongen har det börjat på bästa sätt. London står just nu på 4–0 i matcher i gruppspelet och Caledonia har 2–0 i gruppspelet.

Storbritannien gjorde ett bra EM 2023. I en tuff grupp förlorade de med bara sex poäng mot både Frankrike och Serbien, och besegrade Slovenien. Och rimligen borde det brittiska landslaget nu vara mer samspelt, rikare på erfarenheter och därmed bättre än det var i EM. Därmed torde GB bli en oerhört svår nöt att knäcka för Sverige, i synnerhet som de två bästa stora svenska spelarna, Regan Magarity och Amanda Zahui, inte är med. I laget saknas också Binta Drammeh, som inte spelat i landslaget sedan EM 2021. Men just nu skulle Drammeh i alla fall inte kunnat spela. Hon är ryggskadad och hennes kontrakt med Girona har avbrutits. Med de tre viktiga spelarna borta, och eftersom Sveriges givna point guard, Elin Eldebrink dessutom är knäskadad borde inte oddsen vara på Sveriges sida.

Men läget har förändrats.  När Storbritanniens coach Buceta presenterade den brittiska truppen till det första kvalfönstret, 13 spelare, fick man anledning att höja på ögonbrynen. GB kommer nämligen till spel utan stora delar av sitt tunga garde, spelare med massor av internationell erfarenhet, och är därmed minst lika rumphugget som det svenska laget. Skador uppges vara orsaken till bortfallen. Saknas gör främst de här:

Karlie Samuelsson, London Lions
Kristine Anigwe, UNI Györ
Sydney Wallace, Peacs
Kiki Herbert-Harrigan, Galatasaray

Att Samelsson (183) och Anigwe (193) inte är med gör att britterna kommer till spel utan sina två mest erfarna WNBA- spelare. Samuelsson var inte med i EM i somras, och inget talade för att hon skulle vara det nu heller, men att insidespelaren Anigwe saknas är väldigt tungt för britterna. Hon var tillsammans med Temi Fagbenle (193) den ledande brittiska spelaren i EM. Tillsammans snittade de 30 poäng och tjugo returer. Frånvaron av Kiki Herbert-Harrigan (188), en stor forward som har haft en bra utveckling och riktigt fin säsong i Galatasaray, och guarden Sydney Wallace, är också rejäla avbräck för britterna. Buceta har inte heller med en annan stor spelare, Harriet Ottwill-Soulsby, 193, från Durham, men lite mer överraskande är att inte guarden Shanice Beckford-Norton (London), är uttagen. Hon är en riktig energispelare som gjort bra ifrån sig i London Lions.

Så vilka spelare kommer att svara för eldkraften i det brittiska kvallaget? Det blir i första hand de tre Londonspelarna Temi Fagbenle, guarden Holly Winterburn och forwarden Savannah Wilkinson (183). De kommer att få bära ett tungt ansvar. Fagbenle, veteranen och kaptenen, är en stor spelare med ett brett register, som klarar av spelet både ute på planen och under korgarna. Winterburn är britternas unga guardstjärna, med bland annat ett bra trepoängsskytte. Wilkinson har gjort stora framsteg i London i år, där hon har en viktig roll. Internationellt är hon dock inte nivå med de två andra än så länger.

I det brittiska laget får vi också se forwarden Erin McGarrahan (183), guarden Hanna Robb och insidespelaren Kirsty Brown (190), alla Caledonia, samt bakplan spelaren Georgia Gayle (Sheffield). Men med spelare som svarade för 40 % av speltiden i årets EM borta, sitter Buceta lite i klistret. Han har därför ”dammat av” den 36-åriga Sverigebekantingen Chantelle Handy (Caledonia), som egentligen lagt ned landslagskarriären, och dessutom tagit in en naturaliserad spelare, Kennedy Leonard, en guard som bland annat spelat i Australien men som just nu är klubblös.

Med inte minst Anigwe och Herbert-Harrigan borta tappar det brittiska laget mycket av sin främsta styrka, en front court som är av hög europeisk klass. De svenska landslagsledarna drar nog en suck av lättnad över det, väl medvetna om att Sverige gott och väl kan matcha den brittiska bakplanen. Storbritanniens svaghet, oavsett laguttagning, är att de saknar en pg av internationell klass. Winterburn kan kanske bli det, men är inte där ännu. Återstår att se vad naturaliserade Leonard och Georgia Gayle kan tillföra på guardsidan. Gissningsvis startar Storbritannien med Winterburn, Gayle, Wilkinson, McGarrahan och Fagbenle.

Oddsen innan vi fick reda på den brittiska truppen inför mötet med Sverige, var definitivt i Storbritanniens favör. Jag hade förutspått en klar brittisk seger. Nu måste man dock säga att om inte pendeln har svängt, så har i alla fall styrkeförhållandena jämnats ut.  Det är faktiskt lite märkligt att av de två lag som deltar i EM-kvalet, så är det Storbritannien och Sverige som har flest viktiga spelare borta. Som läget utvecklats, går det inte att utesluta en jämn match, i den bästa av världar t o m svensk seger i Manchester, något som absolut inte fanns i sikte för bara några dagar sedan.

På plussidan för Sverige är att Ellen Nyström och Elin Gustavsson gör bra ifrån sig i Euroleague, och att Södertäljespelarna är i bra form, men totalt sett vill det till att Sverige lyckas till fulländning med sin game plan och att spelarna jobbar tillsammans på ett uppoffrande sätt, för att matchen i Manchester skall bli en framgång. Med reservation för Leonard är det främst Fagbenle, men också Winterburn och Wilkinson som Sverige måste försöka stoppa defensivt. Försvaret blir definitivt en nyckel för Sverige.

Det gäller för det svenska laget att komma undan från matchen mot GB med så bra förutsättningar som möjligt inför fortsättningen av kvalet, och sedan göra bästa tänkbara resultat i de återstående fem matcherna, returen mot GB på hemmaplan och dubbla möten med både Estland och Danmark. Då kan drömmen om 2025 bli verklighet. Två av fyra experter på FIBA tippar faktiskt att Sverige är det lag, av de som missade slutspel senast, som har bäst chans att kvalificera sig den här gången. Den ene av de två är förre förbundskaptenen Marco Crespi. Han motiverar sitt val med två namn, Frida Eldebrink och Emma Johansson, tydligen ovetande om att den senare inte är med, i alla fall inte den här gången. Om Crespi trots det blir sannspådd får vi veta först i februari 2025, möjligen redan i november nästa år.

Det är dags att tänka om på flera plan

Det spekuleras bland en del om vem av BSKT eller Köping som skall gå till slutspel. Ärligt talat tycker jag att det är helt ointressant eftersom det lag som blir åtta får möte ettan och med 100% säkerhet åker ut direkt. Den åttonde platsen är bara en onödig helt värdelös kostnad. Fatta det.

Det är om man kan bli fyra, som BSKT blev i fjol som det börjar att bli intressant. Då får man möte det lag som blev femma och som du vet så lyckades Umeå BSKT med en oväntat 3 – 0 sweep av BC Luleå.

Jag tror inte att ledning och spelare i BC Luleå helt har kommit över den chocken än trots att dom direkt tog och värvade Gustav & Daniel Hansson från Umeå BSKT efter säsongen.

Man har nog förträngt 3 – 0 sweepen av Umeå BSKT. Det har nog aldrig hänt.

Det är inte första gången Luleå hämtar framgång från Umeås värvningar.

Christy Bacon tog man 2004 till Luleås damlag och det blev guld för LBBK. Jag borde ha fått ett tackkort för det var jag som tog henne till Umeå.

Yannic Ansuluni tog man till BC Luleå och även det gav guld till Peter Öqvist. Jag tror inte att Jesper Gustavsson som fick honom att prestera i Umeå BSKT har fått ngt tackkort heller.

Nu tror man på nytt guld med bröderna Hansson som Boris Balibrea fick fart på. Har du tänkt på hur sällan som coacherna får cred för spelare som blommar ut ?

Jag skrev inför säsongen att BC Luleå kommer att bli bra med det lag man har och den basket som coacherna kommer att spela men jag har inte pratat om SM guld för det lär det inte bli. Coacherna behöver minst ett år till för att bygga det lag och spel man behöver. 24-25 kan bli BC Luleås säsong.

När det gäller Umeå BSKT så börjar jag mer och mer tycka att man måste tänka till ordentligt om spel i SBL utan resurser verkligen är värt de sömnlösa nätter som säkert besvärar dem som sitter i ledningsgruppen.

Klubben har inte råd att kontraktera tillräckligt bra utländska spelare och då uteblir segrarna och följaktligen uteblir även publiken och den ekonomi som skall bära föreningens verksamhet. Umeå BSKT har redan i flera år varit inne i ekorrhjulet.

I fjol gav man allt man kunde för att hålla löften man hade gett till Balibrea men det innebar att man även drog på. sig en ryggsäck som man idag får släpa med sig och som innebär att man lever ”ur handen i mun”.

Resten av säsongen 2023-2024 borde man ägna sig till att få ordning på organisationen och på att sköta ekonomin. Jag tycker att man efter årsskiftet borde avsluta säsongen med enbart svenska spelare i truppen och hålla nere kostnaderna till det minimala. 

Jag drömmer om att SBBF snart kommer med ett pressmeddelande där man tillkännager att man lägger ner herrarnas superetta precis som man gjorde med damernas superetta. Jämlikhet borde råda även här eftersom damverksamheten i Sverige är lika stor som herr dito.

Jag drömmer om att man ser till att SBL herr innehåller 12 lag som klarar ekonomin men det kommer inte att kunna ske så länge som det är tillåtet med fyra (4) utländska spelare i SBL. De flesta klubbarna i Sverige kan då snabbt räkna ut att de är chanslösa och då vill man inte delta.

Det är dags att tänka om och göra ändringar i tävlingsbestämmelserna för att få tävlingsverksamheten att bli bättre i toppen och på bredden.

Godmiddag

Kanske lite underskattning också……

BSKT hade ingen chans alls mot Södertälje även om det blev lite jämnare i starten av den fjärde perioden. Södertälje slappnade av och luftade bänken och vips så kom BSKT tillbaka med en frejdig offensiv signerat svenskar. Det var kul att se så länge som det varade.

Lindqvist levererade all time high med 22p på 37 minuter. Överraskande för han brukar nästan alltid få 2 snabba foul i matchinledningen och hamna på bänken. Tisdagens domare blåste inte på någonting i matchinledningen. Inte ens om det hade varit ”benbrott och dödsfall” hade pipan ljudit. (OBS ! Ett skämt för att belysa den höga toleransnivån)

Botold var utan tvekan en positiv injektion med fartfyllt och frejdigt spel. Helt rätt agerande när han äntligen får chansen på plan. Han gav 100% och tvekade inte att ta öppna skott eller att ta en foul när det var nödvändigt. Bra att Botold fick 19 minuter. Han borde få det i varje match från och med nu.

Peltiers fem turnovers var inte bra. Det var bl a slarviga försök till samspel med en Butler som inte var med i matchen. Det måste en pg känna av direkt. När dessutom skyttet inte fungerar 4 av 16 då gäller det att som pg snabbt värdera hur man skall förvalta bollen.

Finke har problem med ryggen. Det förklarar hans svaga match. Han ställde upp för laget men egentligen borde han nog ha stått över. Han undvek tydligt kontakt under korgarna och ärligt talat så gjorde han då ingen nytta för laget.

Eriksson-Hansson är inte snabb men han gör i alla fall ett bra jobb som pg när Peltier behöver hämta andan. Behöver han förresten det så ofta ?

Eriksson -Hanssons skott är långsamt men bra och känslan finns i handlederna för att attackera och avsluta med floaters. Kanske borde han spela mer eftersom BSKT inte satsar på riktigt snabbt spel.

Czerapowicz gavs inget som helst utrymme. Alla vet idag att han är en riktigt bra skytt. Det som är trist det är att de som markerar honom håller i honom. Han måste slita sig loss. Det är anmärkningsvärt att det får förekomma i SBL. Vissa spelare får spela försvar på det sättet.

Det förekommer inte internationellt för då blir det fight.

Om jag vore Czerapowicz coach då skulle jag uppmana honom att kapa de försvarare som håller fast honom. Det räcker inte med att slita sig loss för då får han varning för flopping.

Det måste kosta att spela grisigt. I fjol spelade alla på samma sätt mot Daniel Hansson. Måste ha varit hopplöst att lira i många matcher.

HOOPS gissade bra när det gäller Uppsala. Jag misstänkte att Nikolaidis skulle klura ihop en bra taktik för att kunna fälla BCL. Jag gillar hans sätt att spela med laget. Snacka om att få ut max av spelarmaterialet. Om han får lite mer kvalitet till laget då är dom med i semi racet.

Jag gissade även ganska bra när det gällde Nässjö vs Jämtland. Jag är imponerad av Nässjös sätt att spela. Laget är solidare och stabilare i år och det kommer att gå bra för dem.

Nässjö coachen hade Tromsö i fjol och dom spelade bra när dom var i Umeå på försäsongen.

Adnan Chuck kan sina spelare och gav Try Holder ansvaret att ta det sista skottet och killen levererade en lååång trea till 1 p vinst. Halleluja.

Det som också var anmärkningsvärt i omgången det var de spanska Södertälje spelarna Mejas 20p och Buerberi 16p. När dom spelade i Umeå i försäsong cupen då var dom verkligen bedrövligt dåliga och många med mig trodde nog att dom skulle få en enkelbiljett pronto. Nu dominerade dom.

Kanske lite underskattning av BSKT staben gissar jag.

Godmiddag

Vilket tjoller om Zahui i SVT.

Jag tror att det bästa vore om hon lät bli att göra insinuerande uttalanden i media och hänvisa till rasism. Om det fanns problem tidigare då borde hon ha agerat direkt i stället för ”the swedish way” nämligen skitsnack efteråt.

Jag har hört en hel del om förhållandet spelare emellan i landslaget tidigare från olika oberoende initierade källor. Det som har framkommit stämmer säkert, men inte ens HOOPS vågar skriva det jag har hört för då blir det livat.

Men så mycket vågar jag skriva nämligen att jag tycker att Zahui aldrig har varit tungan på vågen i landslaget. Hon har ofta fått vara ansiktet utåt.

Jag blir förvånad när landslagschefen Lars Johansson i SVT säger att hon har haft ”en framgångsrik landslagskarriär”.

HOOPS åsikt är att man nu borde städa rejält och börja om med ett landslag med spelare som ”skriver på en överenskommelse” om minst fem år med rejäl fysisk träning under sommaren och att man ställer upp på ett flertal träningsmatcher för att förbereda sig på bästa sätt.

De som comittar sig är med fullt ut – Punkt. Men så lär det inte bli……………..

Noterade att BSKT coachen satt på läktaren och pratade med Cole Welle i lördags i samband med annan match. Jag skulle bli glad om han kom tillbaka för han var iaf enligt mig lagets informella ledare i fjol och inte Gustav Hansson.

BSKT saknar en rejäl informell ledare idag. Ingen fyller Welles skor och det är just nu en svaghet. Jag tror att det blir svårt att få honom tillbaka för han är besviken på att han inte erbjöds att komma tillbaka. Jag hoppas att jag har fel.

BSKT vs Södertälje om sex timmar. Jag tror att de flesta tror att Södertälje vinner med tanke på deras fina inledande 5 matcher. Durham har sett vass ut men kanske lite för mkt solo ibland.

Jag tycker att Södertälje borde ha vunnit senast men av någon anledning så spårade dom ur under de sista fem minuterna med solokörning och lite konstiga avslut.

Det såg ut som att det var coachen som villa ha de avsluten men det blev ju helt fel. Om jag hade varit coach då hade jag mått dåligt efter den matchen för det var en onödigt förlorad match.

Om BSKT kan få till samma prestation som borta mot Köping då kan det bli en vinst. BSKT spelade fysiskt och bra försvar i Köping, kontrollerade returerna under egen korg och. dessutom var Czerapowicz och Finkes skytte mycket bra.

Jag blir inte helförvånad om gårdagens Köping vinst över Borås följs av BSKT vinst mot Södertälje, Nässjö vinst mot Jämtland och Uppsala vinst borta mot BC Luleå.

Lagen i SBL är inte stabila än. Vad som helst kan hända om ett lag får det att stämma.

Kvällens toppmatch spelas kl 18:00 mellan Darüssafaka – Teneriffa i Champions League. Jag skulle helst vilja se den live men jag får nöja mig med en repris senasre på kvällen.

Senast satte Sasu salin sju (7) treor i den andra perioden och alla assist kom från Marcelinho Huertas, som är min speciella guard favorit.

Godmiddag

Om seedningen och lottningen av EM-kvalet

Av Tapio Joulamo

Kvalet till damernas EM-slutspel 2025 spelas under tre fönster. Det första nu i november, det andra i november 2024 och det sista i februari 2025. Sverige blev som bekant lottat tillsammans med Storbritannien, Danmark och Estland i grupp D. Det som gäller för att kvalificera sig till slutspelet är att vinna gruppen eller vara bland de fyra bästa av de åtta grupptvåorna. I det här kvalet finns inga trelagsgrupper, vilket gör att alla resultaten i gruppspelet räknas när man jämför grupptvåorna. Alla matcher och alla resultat blir därmed betydelsefulla.

För Sveriges del startar kvalet med den tuffaste matchen, den mot Storbritannien på bortaplan. Det råder ingen tvekan om att Storbritannien, tia i det senaste EM-slutspelet, blir den svåraste motståndaren i gruppen, även om man måste ha respekt för båda Danmark och Estland, i synnerhet på deras hemmaplaner. Båda lagen kan blixtra till i enstaka matcher. I kvalet till EM 2023 vann t e x Danmark en match mot Montenegro, och Estland fick med sig en vinst, vilken kom mot just Storbritannien. Även om Sverige är klar favorit att komma etta eller tvåa i gruppen, så kan man inte ta något för givet mot Danmark och Estland. Och en förlust mot någon av dem kan bli ödesdiger.

Med tanke på tillståndet i den svenska truppen, d v s att flera av nyckelspelarna saknas, finns det anledning att känna stor oro inför Sveriges första match i kvalet, den mot GB i Manchester 9 november. Det blir inte direkt någon mjukstart för det rumphuggna svenska landslaget. Men den matchen skall vi återkomma till i en annan krönika. Först några rader om seedningen och lottningen till kvalet.

Seedningen av lagen inför lottningen baseras på FIBA:s världsranking. Länge såg det ut som om Sverige skulle hamna topp åtta i Europa, men vid den sista rankingen, som kom precis innan EM-kvallottningen, rasade Sverige nio platser, från 18 till 27.  I den europeiska rankingen hamnade Sverige därmed på plats 15, och i seedningen inför kvallottningen blev det plats 11, i seedningsgrupp 3. Att Sverige hamnade där berodde på att de fyra arrangörsländerna (Grekland, Tjeckien, Italien och Tyskland) undantogs från seedningen eftersom de var direktkvalificerade.

Att Sverige hamnade utanför topp 8 i seedningen kom dock inte att få någon negativ betydelse för lottningen, snarare tvärtom, eftersom FIBA bestämde sig för åtta seedningsgrupper om fyra lag, i stället för fyra grupper om åtta. Om det hade blivit fyra seedningsgrupper skulle Sverige ha hamnat i den andra och riskerat att få ett av de ”fyra stora” länderna i gruppen, d v s Spanien, Frankrike, Serbien eller Belgien. Som det blev nu slapp ju Sverige storlagen och fick i stället ett lag från seedningsgrupp 2, och det blev Storbritannien.

Även om världsrankingen är ett ganska trögt och inte helt precist system att basera seedningen på, så finns ju inget egentligt alternativ. Men ibland ger rankingsystemet lite konstiga effekter. Lettland, som på senare år haft ett bra landslag, är t e x rankat på plats 16 i Europa, d v s ett steg bakom Sverige. Ett ännu bättre exempel är Bosnien- Herzegovina, som är placerat som nr. 7 i Europa. Den höga rankingen kan helt och hållet tillskrivas en enda person, Jonquel Jones. När Bosnien naturaliserade Jones, ledde hon laget till en femteplats i EM 2021 och ett efterföljande VM-kval. Det gjorde att Bosnien steg som en raket på rankingen.

Men sedan tog Jones eran i Bosnien-Herzegovina slut. Jones var i kvalet till EM 2023 bara med i de två första matcherna, då BIH bland annat slog Belgien efter 44 poäng av Jones. Efter det föll BIH som en sten, förlorade utan Jones resterande fyra kvalmatcher, t o m den mot ett av de allra svagaste landslagen i Europa, Nordmakedonien, och missade EM-slutspelet. Den ranking som BIH har just nu är alldeles för bra och det fick effekter på kvallottningen. BIH hamnade i en grupp med Montenegro, Luxemburg och Schweiz. Montenegro drog därmed vinstlotten i kvalet. Med tre blåbärslag i gruppen ligger vägen vidöppen för Montenegro.

Att så många länder har naturaliserat spelare som inte har någon som helst koppling till landet i fråga får berättigad kritik från många håll, och med all rätt. Några av de bästa spelarna i världen är helt enkelt av en sådan klass att de på egen hand kan omkullkasta ett EM-slutspel, precis om Jonquel Jones gjorde. Men vad många inte tänker på är de effekter som kan följa i spåren, t e x att Bosnien- Herzegovina i flera år kan bära en plats på världsrankingen som deras landslag inte kan leva upp till. Att det påverkar andra länders ranking, seedning och därmed möjligheter att ta sig till EM-slutspelet är förstås frustrerande.

För svensk landslagsbasket är ju det primära målet att ta sig till EM-slutspelen. För herrarna var det ett bra tag sedan och damerna missade det som spelades i år, vilket var högst bidragande till raset på rankingen. Ju fler missar det blir, desto längre ned på rankingen sjunker man, vilket i sin tur gör att seedningen till kvalen blir sämre och svårigheterna att ta sig tillbaka ökar. Det kan vi inte primärt skylla på alla konstgjorda naturaliseringar, även om de bidragit. Det svenska problemet är som bekant svårigheterna att få med alla de bästa spelarna. Vi kan kalla det just ett svenskt problem, eftersom inget annat land tycks vara i närheten av våra bekymmer i den delen, även om en och annan stjärna ibland saknas i kval och slutspel i de andra länderna.

Ett land som haft en släng av det svenska problemet är Tyskland, vars landslag under ett antal år fått klara sig utan sina två stjärnor, systrarna Satou och Nyara Sabally. Båda är WNBA- spelare. Nyara gjorde i år sin rookiesäsong, medan Satou är etablerad i ligan och just nu en av dess största stjärnor. Intressant nog är Satousystrarna uttagna i det tyska EM-kvallaget den här gången, vilket är lite av en sensation, för efter den långa bortavaron trodde man att de var förlorade för alltid. Tyskland spelar i en kvalgrupp tillsammans med de tre andra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade, så kvalmatcherna saknar i den meningen betydelse. Icke desto mindre är det väldigt kul att systrarna är tillbaka, och möjligen är det ett led i att Tyskland är ett av arrangörsländerna. Har man ett EM-slutspel på hemmaplan så gör man ju allt för att få bästa möjliga lag.

När det här skrivs har bara åtta av de 36 deltagande länderna offentliggjort sina trupper till det första kvalfönstret. Bland dem finns Frankrike, i vars trupp man kan notera att storstjärnan Marine Johannes inte är med. Johannes som nyligen avslutade finalspelet med New York i WNBA, hamnade i konflikt med landslagsledningen inför EM-slutspelet. Hon skulle bli några dagar sen till samlingen inför mästerskapet, vilket gjorde att man surnade i förbundet och helt enkelt inte tog ut henne. Johannes, som ville vara med, blev lika sur, men även om Johannes inte är med den här gången, har kanske stridsyxorna grävts ned. Det franska förbundet har meddelat att man kommit överens med sin stjärna om att hon skall avstå detta fönster och vila efter en lång WNBA-säsong. Man säger också att Johannes återkommer i landslaget till OS-kvalet i februari och OS-turneringen i Paris.

Trist att ett land som Sverige inte kan……

Gårdagens match i Euroleague mellan Röda Stjärnan och Monaco var fantastisk kul att se. Strålande basket, fantastisk publik och riktigt bra domare som inte tvekar att ta det som är fel och som måste tas.

Sverige hade domare Saulius Racys på planen och han dömde stabilt rakt igenom trots att stora karaktärer som Mike James och Montejunas inte var helt nöjd några gånger.

Jag trodde att Monaco inte skulle ha med slutspel att göra i år men efter att ha sett dem igår så pudlar jag. Vilka lirare dom har och coach Sasa Obradovic är suverän. Bara 3 matcher spelade och 1 – 2 men jag tror att Monaco kommer.

I kväll känns det bra att få se Real Madrid mot Milano kl 20:30 för Jämtland mot Umeå BSKT kl 19.00 lär knappast bli en höjdare. Det är bara att hoppas att BSKT laget ”gör en till Köping”.

Pantzar & Anderson spelar i Bilbao så var jag tvungen att kolla in deras match i FIBA Europe Cup. Anwil körde över dem i starten och hade 17-4 men Bilbao är bra och kom tillbaka pga Renfroes suveräna spel. Anderson och Pantzar startade men hade blyga roller när matchen skulle avgöras på slutet och få poäng.

Håkansson & Birganders Murcia åkte till en okänd basketort i Italien och förlorade med 78 – 74. Ni fattar hur stor basketen är ute i Europa. Norrköping som spelar i FIBA Europe Cup spelar på den fjärde nivån av stora Europeiska Cuper.

Damernas Euroleague bjuder på intressanta matcher i år nu när många av de bästa WNBA spelarna har beslutat sig för att inte åka overseas än i alla fall. Fenerbache kom undan med 71 – 74 mot nykomlingen Zaragoza. McBride tog på sig ansvaret och avgjorde matchen.

Schio som nästan aldrig förlorar på hemmaplan åkte dit mot DVTK från Miscolc i Ungern med 55 – 59. Jag är väldigt imponerad av det som Ungerska klubblag presterar i Euroleague och Eurocup. DVTK har startat med 3 – 0.

Det är inte många år sedan som Luleå BBK spelade bra mot just DVTK Miscolc i Eurocup. Jag tycker att det är trist att ett land som Sverige inte kan vara med och tävla mot ett Ungern som inte har samma levnadsstandard.

Jag upprepar det jag har skrivit två ggr tidigare nämligen att de Ungerska lag som deltar i Euroleague får 3 miljoner kronor vardera i stöd av det ungerska basketförbundet. Det är en förutsättning för att de skall ha råd att värva några toppspelare till laget.

Det kanske vore välplacerade slantar om även SBBF skulle stödja t ex Luleå damerna och någon till satsande damförening med liknande bidrag så att de kan ta upp kampen och samla på sig rankingpoäng som gynnar Sverige. SBBF kunde åtminstone stå för anmälaningsavgiften.

Godmiddag

Det börjar kännas som att jag är klar med herr elitbasketen i Umeå.

Matcherna är för mig inte längre njutbara när det är så lätt att genom fysiskt spel neutralisera de bättre spelarna i ett lag. Vår liga är mot vissa experters åsikt inte tillräckligt bra för detta.

Skyttarna håller man i eller knuffar så att dom inte kommer i läge när dom springer för att använda en screen. Ingen spelare vågar säga ifrån eller gnälla för då blir det dubbelt värre med trash talk på planen.

Rörliga screenar tvingar playmaker att ta omvägar för att inte bli skadad. Lagens playmaker får ta emot kroppstacklingar och armkontakt som lätt kan styra en spelare från korgen. Skadorna kommer var så säker.

Inside spelare kan man tackla med torso nästan hur mycket som helst. En del spelare kan till och med få använda armarna för att knuffa en post spelare från korgen.

Dom svenska domarna har tagit på sig ett extremt stort ansvar i år när man har höjt tolerans nivån och avvaktar så länge innan man blåser.

I senaste matchen såg jag Kalpakas blåsa en foul långt efter att situationen var över.

Det var inte fel för alla på läktaren såg att det var foul i det första läget men domarna avvaktade länge. När det inte blev poäng för Norrköping då kom avblåsningen av crew chief långt efter händelsen.

Till råga på allt så är ljudvolymen i hallen klart över tillåten decibel. Signal-tutan på kortsidan har smärtsamt högt ljud.

Bakgrundsmusik samtidigt som den entusiastiska speakern manar på aktörerna gör det hela extremt rörigt. Jag förstår att många inte står ut med ljudnivån och inte kommer tillbaka.

Det kanske passar ungdomar som fortfarande tillbringar helgkvällar på hoppa disco, rave eller vad det numera kallas men den ljudnivån är inte lämpad för småbarn och vi lite äldre. Synd att vi kanske måste välja bort favoritsporten live.

Jag åkte faktiskt hem i halvtid på fredagkvällen och det berodde inte på att Norrköping hade en storledning utan det var helt och håller beroende av att domarna tillåter för grisigt spel och den alldeles för höga ljudvolymen.

Det var som man brukar säga oliiiiidligt i alla fall för mig och min kompis.

På lördag köpte jag Östersund dam mot Södertälje. Trodde att det skulle bli en bra match men oj vad jag bedrog mig. Det var en dålig basketmatch.

Södertälje vann ganska lätt mot Östersund så mitt förhands tips att Östersund missar semi står fast tills vidare. Södertälje var inte särskilt bra.

Bristen på en ”Popkey playmaker” i Östersund och förmåga att få in bollen till Kelliher vid rätt tillfälle och från rätt vinkel lyser med sin frånvaro. 

För alla inblandade runt det svenska damlandslaget är det dags att inse att det är läge att satsa på en helt ny generation spelare.

Det är mycket tveksamt att ta med spelare som har ”lagt av” om och om igen. Med tanke på att laget saknar många bra spelare så är det orimligt att kräva att laget skall klara av EM kvalet. GB är för bra för Sverige och Danmark troligtvis lika bra som Sverige liksom Esti.

Västerbottens Kuriren verkar ha blivit en inaktuell blaska som bara innehåller gamla topp nyheter och lokala ej aktuella nyheter. Det grundar jag på det faktumet att tidningen numera redigeras i Karlstad och att allt material som skall med i tidningen tydligen skall vara inne så tidigt så att det inte ens finns plats för en så tragisk händelse som den skjutningen som inträffade på måndag i Bryssel. 

Nyheten var ute på sociala medier vid 20.30 och ett världskänt faktum vid 21.00, men trots det inte en enda rad i tisdagens VK eller VF papperstidning. Det går knappas att motivera varför man skall annonsera i tidningen eller ha ett abonnemang på papperstidningen när den inte är aktuell med de största nyheterna. Dags för att börja stoppa pressarna igen om ni vill att tidningen skall överleva några år till.

I kväll kan du som vill njuta av Partizan mot Barcelona i Euroleague på ViasatSport och Teneriffa mot Cholet på Courtside1891.

Godmiddag

Norrköping borde få klara sig själva

Umeå BSKT mot Norrköping kunde knappast sluta på annat sätt än med vinst för gästerna.

Laguppställningen är så imponerande så det spelar egentligen ingen roll om spelarna i startfemman inte är på hugget. Släpper man in bänken så är det lika svårt.

En sak vet vi och det är att Nathan Dawit nästan alltid gör sina bästa matcher när han spelar i sin gamla hemmahall och så blev det igen.

Det som inte är kul att se det är den favör som Norrköping har som mästare. Dom kan spela oerhört fysiskt försvar och dom kommer undan med fasthållningar och tacklingar som ingen annan. Ge dem inte en extra favör. Det är inte fair play att dom får bete sig som dom gör. Norrköping är tillräckligt bra för att klara sig själva ändå. Dom behöver ingen hjälp från domarna.

Jag älskar basketsporten men inte när det är som det var igår. Umeå BSKT får petiga avblåsningar mot sig. Norrköping får bara tre (3) foul i första perioden och i den andra perioden tar det sju (7) minuter innan dom får den första foulen. När den kommer har dom redan fullständigt knäckt BSKT med sitt försvar. BSKT kom absolut ingenstans. Dom kunde inte spela den basket dom kan spela.

Jag valde att åka hem och titta på Olympiakos mot Barcelona i stället. Det är två lag som också spelar fysiskt försvar men rent och  inte med fasthållningar och knuffar för då blir det fight om domare tvekar att skipa rättvisa enligt regelboken. Spelet i Euroleague är som en helt annan sport.

Jag efterlyser även lite jävlar anamma av Umeå BSKT spelare. Ni kan inte acceptera att en motståndare håller i er, tacklar er och knuffar er. Ni måste sätta emot, sätta er i respekt även om det kostar en avblåsning.  Om domarna släpper dumheterna då kan man inte acceptera det.

Förbundskapten Riipinens uppträdande är dessutom pinsamt. Han som borde gå före med gott exempel.

Han är aldrig nöjd. Han klagar och gnäller på allt. Han kräver and one även om det absolut inte ska var det. Han ifrågasätter med sitt kroppsspråk varje avblåsning mot hans lag. Om han får en foul med sig då kräver han and one eller en osportslig med sitt kroppsspråk. Jag förstår inte att domarna låter honom hålla på. Han är alltid välkammad men uppträdandet är inte bra. Kan ingen i hans förening säga till honom ?

När det gäller Umeå BSKT så vet jag inte vad jag skall tycka längre. Jag förstår inte hur dom tänker när det gäller matchningen av spelare. Det ser ut som att man följer ngn form av bytes schema. Kan det vara så att man har bestämt redan innan matchen hur man skall matcha laget ? Om det är så då är det i mina ögon helt tokigt.

Man måste självklart matcha sitt lag beroende på hur matchen utvecklar sig. Ingen match blir precis som man har tänkt sig.

I mina ögon så skall man spela med de spelarna som är bäst för dagen. De spelare som har flyt och sätter skotten skall givetvis spela. Om spelaren dessutom är bra i försvar då skall han spela så länge han orkar. Att rotera ut en spelare som är i flow är ett klassiskt misstag som en del coacher gör. Spelaren tappar flytet och kommer oftast inte in i det igen.

Igår startade BSKT med det som borde vara den bästa femman (Peltier, Butler, Czerapowicz, Finke och Chatham) och det visade sig fungera riktigt bra. Med 17 – 12 till BSKT efter fem minuter så var det kul att se på. Sedan startade roteringen och momentum gick över till gästerna.

Om någon av spelarna var trött så att dom behövde vila eller av annan anledning behövde sitta på bänken då förstår jag roteringen men inte annars.

Chatham sköt fyra airballs nära korgen. Det är dags att boka flyget.

Godmiddag

Universum Stars var Sveriges första basketlag med stor företagssponsor

Lyssnade på Rajacic´s senaste podd intervju med Charles Barton. Kul och intressant.

Charles som nu är en 77 årig pigg pensionär borde ha fått vara senior adviser på Basketbollförbundet de senaste 10 åren. Hans kunskap och kontaktnät torde vara ovärderligt. Han borde ha varit Sveriges Henrik Dettman om du förstår vad jag menar.

Jag minns som om det var igår när jag 1976/1977 coachade ”Universum Stars” från Umeå och skulle möte Charles Bartons Plannja Basket i en avgörande seriematch.

Vi i Umeå var vad jag vet det första laget i Sverige (1975) som hade ett företagsnamn. Universum på universitetsområdet var på den tiden Sveriges överlägset största danspalats och restaurang med gigantisk aula och campus område.

Universum var huvudsponsor och beloppet var över en kvarts miljon/ säsong vilket var gigantiskt på den tiden. Vi åkte till Spanien på träningsläger före seriestarten. Ja det är sant. Vår amerikan Dulaine Harris och några spelare hade Volvo 343 som leasingbilar

Vi mötte Plannja Basket (bildades 1976) på våren 1977 i årets sista och avgörande seriematch om vilket lag som skulle ta en plats i kvalet till elitserien. Plannja Basket hade vunnit hemma mot oss före jul med 20 poäng. Vinst med 21 poäng var ett måste för oss.

Jag minns att mina guards Lennart Falkmer och Anders Hedman lyckades radera ut Charles Bartons fina skytte genom att ständigt byta i försvar på deras screenar och på så sätt inte fastna. Barton kom inte loss.

Vi vann med 19 p, vi hade matchens sista skott men det var ring ut och Plannja tog klivet upp.

Jag minns att vår suveräna amerikan Dulaine ”Sweet D” Harris sopade rent runt korgarna och gjorde poäng efter poäng. Och jag minns att en 18 årig Jerry Selberg fick sitt stora genombrott i den matchen.

Det är förresten lätt att minnas hur det var då trots att det är 45 år sedan eftersom en kompis filmade en hel del av matchen med s.k Super 8 film. Jag har överfört den matchen till en 15 minuter lång dvd och det är hyfsad kvalitet på filmen. Historien är viktig tycker jag även om många inte verkar bry sig alls.

Kuriosa i sammanhanget är att när det var dags för första match i serien på hemmaplan då blev det problem.

Klubbens exentriska markands ansvarige (ja vi hade en sådan redan 1977) i ”Universum Stars” hade köpt in så extremas speldräkter med stora stjärnor på så att spelarna i laget vägrade att spela i dessa clowndräkter.

Premiären spelade i de gamla dräkterna och det blev vinst som vanligt. Dräkterna med stjärnor såg jag aldrig mer.

Godmiddag

Damer som förtjänar Umeå basketens respekt

Under åren 2012 – 2022 vann Udominate Basket och A3 Basket många matcher i den svenska damligan. Lagen var hop värvade främlingslegioner med målsättningen att vinns SM guld och det lyckades man med 2019. Under dessa år lyckades man inte producera några lokala spelare till A landslaget.

Det som inte så många kommer ihåg eller känner till det är att Umeå faktiskt har en fin historik när det gäller egna produkter i damernas A landslag. Hela åtta (8) damer har representerat Umeå i A landslaget under 80 och 90 talet.

Jag var engagerad i distriktets basketförbund i många år fram till 2018. Under mina sista år försökte jag få styrelsen att i samband med någon av Udominates slutspelsmatcher uppmärksamma dem som kämpade på parketten i elitserien på 80 och 90 talet och tog plats i A-landslaget.

Jag kontaktade berörda spelare och alla tyckte att det skulle bli jättetrevligt. 

Tyvärr så ”rann det ut i sanden” av ngn anledning. Det hade absolut ingen inte med ekonomi att göra. Bara brist på engagemang. Vi i Sverige är så förtvivlat dåliga på att visa uppskattning av våra föregångare som har lagt grunden till det vi idag står på. Jag hoppas att det någon gång blir en förändring i tänket.

Spelarna som förtjänar respekt är följande:

Ulrika Plogner, 53 år som numera bor i Karlstad är den Umeå spelare som har flest A-landskamper. Hon gjorde hela 74 A landskamper. På andra plats kommer Pia Edvinsson, 59 år som bor i Holmsund med 57 A-landskamper. Anna Oscarsson 55 år med 48 A-landskamper bor utanför Umeå. Angelica Gabrielsson 45 år med 30 kamper är sportchef för Täby Basket. I Umeå finns även Ann Ågren 53 år (8), Erika Åström 53 år (5), Liselott Andersson 55 år  (2). Eva Söderberg 55 år (3) bor i Göteborg. (Med reservation för nuvarande andra efternamn)

Dambasketen på högsta elitnivå finns inte längre i Umeå och jag tippar att det återigen tar 7-8 år innan det kommer fram en ny bra generation spelare och entusiastiska ledare som är beredda att ta steget mot yppersta eliten igen. Det krävs mycken och målmedveten träning för att nå dit.

1993 lades dam elitbasketen ned senast i Umeå. Det dröjde till 2000 innan man återigen tog steget upp i elitserien som Umeå Comets.

På herrsidan har Umeå inte haft samma framgång men Jerry Selberg har 31 A-landskamper, Jan Brändström 17 och Johan Pierre 4.

Jag vet inte vad det var som hände nere i Uppsala igår kväll. Vid ställningen 58 – 59 med en period kvar blev BSKT´s för kvällen bästa spelare sittandes på bänken i öppningen av den fjärde perioden. Jag har ingen aning om hur staben tänkte där men helt klart är att i mina ögon matchade man helt fel spelare. Spelare som hade flow fick sitta på bänken.

Godmiddag

WNBA-final och klent svenskt deltagande i Europa

Av Tapio Joulamo

Efter att ha genomlidit en inte allt för upplyftande helg framför skärmen, då SBL Dam hade, tipp off, var det rejält uppfriskande att på söndagskvällen ta del av den första finalen i WNBA mellan Las Vegas och New York. Till slut blev det en klar seger för LV med 99–82, men frågan är om det var en Pyrrhusseger. Mästarna gick hårt på sina bästa spelare och det gör man ju i finaler, men är det något som kan sänka Las Vegas i den här finalen så är det just den begränsade rotationen. Och att bara fem spelare i LV gjorde poäng var ingen direkt styrkedemonstration.

Saknaden efter den skadade Candace Parker är enorm i LV. I hennes ställe startar man med förvarsspecialisten Kiah Stokes, som dock inte duger mycket till offensivt. Stokes spelade t e x mer än halva matchen mot NY och bokfördes inte för en enda pinne. Hon tog faktiskt inte ett enda skott. När hon är på planen är det som om LV spelar med bara fyra offensivt. När den smarta Alysha Clark, utsedd till ligans bästa sjätte spelare, fick komma in, fick Las Vegas en annan balans och rytm. LV tappar längd när Clark ersätter Stokes, men även Clark är ju en förstklassig försvarare och kan utan problem spela på större spelare. New Yorks coacher måste nog hitta ett sätt att dra nytta av Stokes svaga offensiva kapacitet om LV fortsätter att spela henne.

I den första finalen hade Las Vegas stjärnor i alla fall inget problem med orken. Det var i hög grad lagets guardbesättning som vann matchen. Vi får se hur de står pall i de kommande matcherna, för matchen i matchen handlar i hög grad om den mellan lagens bakplaner. Det som talar för Las Vegas när det gäller orken är att matchserien spelas i ett ganska makligt temo: söndag-onsdag-söndag-onsdag fredag. Även match 2 spelas i LV och blir det då 2–0 är det rejäl uppförsbacke för New York.

Fransyskan Marine Johannes fick 20 minuter i söndags, vilken nog var mer än coacherna hade tänkt sig. Hon fick dock sina extra minuter eftersom hon sköt i sina ”vilda” treor, på ett ben och i total obalans. Det är ju Johannes adelsmärke och när hon har den dagen är det lika bra att ha henne på planen. Att Johannes fick spela halva matchen gick ut över veteranen Kayla Thornton, som överraskande bara fick åtta minuter. I Thornton har NY ett riktigt sparkapital. Märkligt nog fick inte heller Stefanie Dolson, även hon drygt 30 år gammal, spela mer än 1,5 minut. Dolson, en tidigare landslagsspelare, kan inte få tunga minuter i New York., för den tunga centern passar inte in i den snabba spelstilen, men både hon och Thornton kan nog utnyttjas mycket mer till New Yorks fördel i de tuffa och fysiska finalerna.

Förra veckan startade grundserien i Euroleague och den här veckan drar Eurocup i gång sina gruppspel, och precis som vanligt, helt utan svenskt deltagande. Det är synd, för det bidrar till att de svenska lagen halkar efter allt mer. 80 lag deltar, eller försökte kvala in, till de två turneringarna, så det är helt enkelt svagt att inget svenskt lag kan få ihop de resurser som krävs för att spela i Europa. För det handlar helt om ekonomi. De svenska klubbarna kan/vågar inte ta de kostnader som ett Europaspel kräver. Och inte blev saken bättre av att alla såg hur det slutade för A3, som var den svenska klubb som spelat mest internationellt de senaste åren.

I brist på svenska lag i Europaspel får vi följa de enstaka svenskor som spelar i turneringarna. I Euroleague finns ju Ellen Nyström (Sepsi, Rumänien) och Elin Gustavsson (Lublin, Polen). I Eurocup deltar Regan Magarity för spanska Girona, och Amanda Kantzy för Olympiacos, Grekland, sen är det inte så mycket mer. Landslagsspelarna Amanda Zahui (Mccabi Ashdod, Israel), Paulina Hersler (Hapoel, Israel) och Nathalie Fontaine (Cankaya, Turkiet), blir t e x inte med eftersom deras lag inte deltar. Och vad som hänt med sådana som Binta Drammeh, Abigail Asoro och Farhiya Abdi, har jag inga uppgifter om. Sammantaget får vi säga att det är en ganska liten skara svenskor som den här säsongen spelar ute i Europa.

Några större förhoppningar om framgångar för ”svensklagen” skall vi nog inte ha. Sepsi och Lublin tillhör de allra svagaste i Euroleague. Olympiacos har inte ett lika starkt lag som förra året i Euroleague. Kanske kostade deltagandet mer än det smakade för det grekiska laget. Girona har ett hyfsat lag, men liksom Olympiacos lär de inte kunna konkurrera med de bästa lagen i turneringen. En god chans att gå vidare från gruppspelet borde dock båda ha.

Om Fenerbahce är den stora favoriten i Euroleague så är det vidöppet i Eurocup. Svårigheten att tippa förstärks av det faktum att de bästa amerikanskorna inte kommer att spela utomlands den här säsongen. De allra bästa skulle normalt ha spelat i Euroleague och nivån under dem i Eurocup, men nu får nivå 2 ta plats i Euroleague och det får sedan effekter på Eurocup. Gissningsvis borde lag som Bourges, Galatasaray, London och Venezia kunna ha chans på titeln framåt våren.

Den nya amerikanska liga, Unrivaled, som bland annat Breanna Stewart står bakom, och som skulle ha startat i januari, sägs bli uppskjuten ett år. Men allt tyder som sagt på att toppamerikanskorna ändå inte spelar i Europa den här säsongen. Det kan förstås bli ändring på det, när WNBA-stjärnorna har fått vila upp sig ett par månader. Kanske ansluter en och annan efter nyår, men långt ifrån alla. Nästa år gäller för alla med minst tre års erfarenhet av spel i WNBA, måste infinna sig i sina klubbar när träningslägren startar, annars riskerar de att stängas av hela säsongen. I år startade lägren 30 april och något liknande lär det bli nästa år.

För svensk del väntar vi med spänning på att se vilka spelare som kommer att ingå i den svenska landslagstruppen inför det första kvalfönstret till EM 2025. Det borde vara dags för offentliggörande av laget när som helst. Storbritannien borta 9/11 och Danmark i Norrköping 12/11 är programmet. Zahui har i alla fall sagt att hon ställer upp och förhoppningsvis kommer också Hersler, Gustavsson, Nyström och Fontaine. Som vanligt är Magarity ett frågetecken, och någon Drammeh lär inte dyka upp. Frågan är också om Matilda Ekh gör samma sak som i senaste kvalet, d v s tar ledigt från collegespelet en vecka för att ställa upp för landslaget. Jag tror inte att vi skall hoppas på det den här gången. Ekh kommer att göra sin första säsong för Virginia Tech i år och lär inte skippa säsongsstarten med sitt nya lag. VT startar säsongen 6/11 och har 9/11 en stormatch, mot Iowa med superstjärnan Caitlin Clark i spetsen. Det här gör att minst halva den svenska kvaltruppen kommer att utgöras av spelare i SBL.

Albin Frank dominerade……

Final # 1 i damernas WNBA mellan Las Vegas och New York spelades igår kväll. Vegas vann ganska enkelt med 99 – 82. Nyckel till framgång var att ta bort NY´s guards från poänggörandet och hålla Stewart under kontroll. Young, Plum, Grey och Wilson gick inte att stoppa och allt talar för att Las Vegas vinner men det stod 2 – 2 i matcher från grundserien före final 1.

Jag skall vara ärlig och erkänna att jag inte orkade med hela matchen. Jag tittade på 1.5 period men sedan hade jag fått nog av alla lååååånga pauser och låååånga time outs och lååånga high lights på spelare som inte spelade i finalen. Pauserna är så långa så att matchen tappar i intensitet och spänning. Pauserna är dessutom så långa så vem som helst får god tid att återhämta sig.

Jag klickade in mig igen i mitten på den fjärde perioden när Vegas ledde med 20 poäng men då spelade man bara av matchen. I USA är det inte fråga om att kämpa till sista sekunden. Om man anser att matchen är förlorad då lägger man av med försvarsspelet och det gjorde man ganska tidigt i den här matchen. Bäst av fem väger nog över för Las Vegas. Jag hoppas på NY för dom spelar roligare basket.

Tittade på en match från årets feltänk – TIPPOFF i Södertälje. Jag var mest nyfiken på Norrköping men faktiskt även Högsbo och jag blev inte besviken. Högsbo har i år ett ganska spännande lag. Dom kommer att vinna många matcher. Det var en riktigt trevlig basketmatch där Norrköping till slut vann med 75 – 70. Göteborgs spårvagnen spårade ur i slutet med ett flertal tokiga avslut.

När det gäller Norrköping så är Stella Johnson vass, Pelander lika ojämn som hon var i A3 och äntligen blev Hjern avblåst för sina höga luftdribblingar. Hon för ju bollen i nästan vid varje bollinnehav.

Publiktillströmningen var precis som väntad nämligen obefintlig. Om någon påstår att det var kul med gemensam Tipp Off då bluffar man. Hoppas att herrarna aldrig får en sådan ide igen. Det räcker med 1992 i Globen.

Jag fattar inte hur klubbarna kunde gå med på ett nytt försök med gemensam Tipp Off. Har man ingen koll på historien.

Jag var och tittade på IK Studenterna Umeå (IKSU) mot BK Vråken i div 2 på söndagen.

Ganska kul match att se för det 30 tal åskådare som var på plats. Det var högt tempo och intensitet och lite känslor. Matchen var jämn i halvtid. Jag tycker att det är trist att så skickliga spelare som Albin Frank och Victor Brännström inte spelar med Umeå BSKT i BEHerr. Dom unga pojkarna i ettanlaget skulle må gott av att ha med några så rutinerade spelare i laget.

Enligt mig borde dom inte behöva träna alla 4-5 träningspassen/vecka för att få spela, men om policyn är att laget bara är till för unga och dem som tränar alla pass så fattar jag.

Umeå BSKT vann BEHerr i fjol, men det hade inte varit möjligt om inte de äldre rutinerade killarna hade fått betydande spelminuter. I år kommer det troligtvis att bli många förluster.

Om BEH laget inte tar emot äldre rutinerade spelare då kan man inte heller förvänta sig några större sportsliga resultat.

Jag vet inte hur div 2 matchen slutade för jag avvek i halvtid. Men det var rätt kul att se iaf. Albin Frank dominerade.

Godmiddag

Experterna får tänka om när det gäller SBBK i SBL herr

I Luleå klagar alla på BC Luleås defensiv men i ärlighetens namn borde dom i stället erkänna att Södertälje var jäkligt vassa. SBBK var framförallt vassa offensivt och att dom vann väldigt välförtjänt.

SBBK spelade bra dubblings försvar mot Gustav och tvingade honom att passa ifrån sig bollen. Även de defensiva roteringarna var ofta bra. Det var lyckosamt.

Frågan är varför det tog så lång tid innan BCL slutade med pick & rull med Gustav. När dom släppte lös honom då vände matchen.

Det som var mest överraskande det var Södertäljes Bueriberi med hela 30 poäng. När han var i Umeå för en månad sedan då var han direkt dålig men nu visade killen oanande kunskaper. Var det ”a one day flow” eller…….

Nye guarden Durham är en kvalitetsspelare som direkt levererade 22 pinnar framåt men kanske lite väl chansartat försvarsspel än så länge.

Nya SBBK coachen använder Radosalijevic, som skytt (27p) och på det som han kan bäst nämligen post up spel och det är smart. Rado verkar ha bättre kondis i år och då orkar han hålla skärpan.

Vad jag har hört så är både Gaddefors och Lindqvist borta resten av säsongen och eftersom dom har höga löner så finns det nu underlag för komplettering av laget.

SBBK fyller på med ytterligare en bra amerikan. Som jag ser det så får alla experter tänka om och inse att SBBK i år kommer att vara med i toppen av serien när det drar ihop sig till slutspel.

Uppsala spelade bra i Norrköping men vem kan stå emot Norrköping när dom får spela så fysiskt som dom alltid får på hemmaplan.

Uppsala coachen skulle ha slitit av sig kalufsen i förtvivlan om han hade haft en hårkalufs pga alla uteblivna domslut när Uppsala anföll. Trist tycker jag att det har blivit på det här viset.

Domarna tillåter alldeles för mycket. Man avvaktar och släpper. Det vackra spelets tid är förbi. 

Uppsalas nya guard Paige visste jag var bra för han kommer från Denver området där jag har goda kontakter. High scorer och 27 pinnar i den första matchen visar på kvalitet. Han är inte billig så Uppsala har cash kontakter när det behövs.

Det vill till att BSKT gör en minst lika bra match i Uppsala på tisdag som man gjorde borta mot Köping om det skall kunna bli en vinst.

Nässjö hade inga problem att vinna mot Köping, som såg lika stabbiga ut som senast. Defensiven har stora brister och då blir det svårt att vinna matcher i SBL.

Godmiddag

Ett hårt straff men det biter….

Jag tycker mer synd om Borås än om Norrköping. Norrköping orkade inte stå emot Benficas fysiska försvar.

Borås blev bestulen på segern mot Burgas. Domaren avgjorde med en galen foul på Simon Gunnarsson. Kolla av sekvensen.

Om man blåser foul på honom i den aktionen då är man fel ute. Då letar man efter en anledning.

Jag hoppas att Kataja vinner mot Burgas idag så att målskillnaden avgör till Borås fördel.

Jämtland vann inte helt oväntat enligt mig mot Pardubitche. Proffsen med feta löner levererarde och Hampton som gjorde comeback frälste hemmalaget.

Avgörande ikväll men tyvärr inte med mig på plats. Ländryggen sätter stopp för 4.5 timmar ggr två på dåliga vägar. Kanske vill våra spanska coacher ta över biljetterna som jag hade.

Jämtland kan knappast stå emot Zaragoza om dom maxar det tunga artilleriet men man kan ju alltid hoppas. Lycka till.

Damernas Euroleague startade med några för en del oväntade resultat. Att Avenida skulle vinna borta mot Cukurova och att DVK skulle vinna borta mot Lyon – det var rejäla skrällar även om t ex Lyon inte har fullt lag. Ungerska Gyor var nära en superskräll borta mot Villenuve men det slutade 93-92 efter OT. Fenerbache, Prag, Schio. Virtus och Zaragoza tog väntade segrar.

Ellen Nyströms Sepsi var utan chans mot Zaragoza men Nyström var vassast i Sepsi med 17p och 17+ i effektivitet. Nyström är nu förlorad för svensk klubbasket. Snart ringer de större klubbarna.

I helgen startar SBL dam med att återigen testa en gemensam Tipp Off. Senast det genomfördes i Norrköping blev det inte lyckat och plockades bort till efterföljande säsong. Jag tror inte att det blir lyckat den här gången heller. Jag tror på Luleå, Norrköping, Södertälje och Uppsala. Det skall mycket till om ngn skall lyckas knäcka Luleå i en final på fem matcher.

Kalabaliken i Heleneholmshallen när Malbas och Mark möttes i Superettan har dominerat sociala medier de senaste dagarna. I slutet av matchen skanderade delar av publiken en ramsa med ordet seger. Många anser att det var n – ordet som användes.

Jag hoppas att man går till botten med detta och beslutar att om någon i publiken som sympatiserar med något av lagen använder n-ordet då borde hens lag dömas som förlorare direkt. Ett hårt straff men det biter och förebygger.

Godmiddag

Vi håller tummarna för Jämtland och Borås

Borås spelade taktiskt och riktigt smart på slutet i matchen mot Kataja. Man kan inte säga detsamma om Kataja, som spelade huvudlöst och förlorade helt rättvist. Lagom tufft men domarna var rättvisa och det avgjorde till Borås fördel när hemmalaget försökte med lite trix på slutet.

Klockan 17.30 i eftermiddag spelar Borås sin avgörande match mot Burgas från Bulgarien. Burgas har flera ”stora frysboxar” i sitt lag men jag tror att Borås lirar ut dem. Vi håller tummarna för cuplagen

Zaragoza fick att anstränga sig i den sista perioden för att besegra Pardubice.

Ingen skall komma och säga att Zaragoza ansträngde sig de tre första perioderna. Dom räknade iskallt med att vinna matchen men dom hade inte räknat med guarden Alford i Pardubice som sänkte 7 galna tror och höll dem i matchen.

Ingen av storspelarna i Zaragoza Okafor, Yusta, Suljemanovic imponerade. Smith & Langarita var mina favoriter. Hela åtta nationaliteter finns i Zaragoza.

Klockan 19.00 ikväll Jämtland mot Pardubice.

Inte en omöjlig match om Jämtland får ut max av sina utländska spelare som i en sån här match verkligen måste prestera om dom vill vidare i karriären.

Det vore perfekt om Jämtland vinner för då får morgondagens match mellan Jämtland och Zaragoza , som jag skall se på plats lite extra touch.

Zaragoza lär vinna gruppen för dom har mkt mer att ta fram om det behövs.

Klockan 18:00 kväll startar damernas Euroleague. Kan Valencia ge Fenerbache en match på bortaplan ? Knappast troligt men kanske. Jag tar den matchen ikväll.

Godmiddag

Läser dementin från KFUM i lokaltidningen.

Det finns ingen dialog mellan Umeå BSKT och KFUM Umeå om damlaget.

Jag blev verkligen förvånad när Umeå BSKT ordföranden Bergeli gick ut med information om att en dialog förekom. Sådant brukar läcka ut direkt och brukar nå HOOPS öra.

Det finns knappast några förutsättningar alls till något samverkan i dagsläget även om det kanske skulle kunna vara en bra utveckling inför framtiden. Om så blir fallet någon gång då måste alla resurser delas 50/50 om äktenskapet skall hålla.

KFUM spelar idag i ettan utan elit ambitioner enligt föreningens statuter.

KFUMs huvudstyrelse lade ner elitbasketen 2012 (KFUM Umeå Comets) och har bestämt att det inte blir mer elitbasket (SBL) i föreningen. Om det återigen visar det sig att det finns ambitioner att få upp ett lag i SBL då måste man nog söka sig till Umeå BSKT eller bilda eget.

Jag har förresten tittat en hel del på matcherna i Basketettan herr & dam under fjolåret och i år och noterar följande.

Ungefär hälften av alla lags spelare har stora brister i de tekniska färdigheterna. Då menar jag alla lag och inte bara lagen i Umeå.

Förklaringen till bristande fundamentals är helt enkelt att många spelare är för unga för spel på den nivån eller så har dom inte har jobbat tillräckligt på tekniken under ”semesterperioden” maj – augusti. Antalet TO blir många.

Jag anser att de flesta lagen i serien även spelar alldeles för komplicerat i förhållande till den teknik man har. Sannolikheten är hög att någon tappar kontrollen över bollen innan man kommer till det läge som man letar i sitt spel.

Alltför ofta genomför man ett komplicerat spel för att få en spelare fri men när den spelaren skjuter så missar man för det mesta.

Då måste man ställa sig frågan om det verkligen är på det som man skall lägga ner så mycket tid på.

”If you can´t shoot you can´t play”devisen håller så jobba med skottet varje dag och skjut massor. Bestäm dig för att sätta 25,50 eller 100 treor innan du går hem.

Jag jämför dagens BED och BEH med de damlag och herrlag från Umeå och andra lag som spelat i ettan tidigare år.

Det var ofta betydligt äldre spelare och många med ganska stor rutin. Spelet var snabbare och mer tekniskt och framförallt skyttet var mycket bättre. Möjligtvis så är det defensiva lagspelet bättre, men inte det individuella defensiven.

Jag anser att många av dagens spelare kommer upp på nivån under SBL alldeles för tidigt.

Det är dags att vässa toppen på Superettan bland herrarna till max 8 lag satsande lag som verkligen vill upp och detsamma på damsidan. Idag har vi galna 16 lag i superettan och ännu galnare 25 lag i två serier damettan. Det är rena kindergarten.

Min kontakt i Denver säger att Jeremiah Paige som är ny pointguard i Uppsala är riktigt bra. En lite avig vänsterhänt spelare men med hyfsat skott och bra passningsförmåga. Med några år på nacken ute på Europas bakgator borde han veta vad som krävs. Hinner han bli spelklar till den 10:e mot BSKT. Så klart.

Damernas Euroleague startar i morgon. Fiba rankingen tippar Fenerbace som etta i grundserien och Sepsi som hopplös jumbo. Jag går ett steg längre och tippar redan nu vilka lag som spelar final four till våren och det blir Fenerbache från Istanbul, Cukurova från Mersin, ASVEL från Lyon och Valencia från Spanien.

Godmiddag