Vad är det fråga om i svensk basket idag ?
Är alla så rädda om sin status så att man inte vågar ha en kritisk åsikt.
När slutsignalen gick i gårdagens match mot Tjeckien satt i alla fall nästan hela basketsverige och kände sig snuvade på konfekten. Hovet med 8-9000 är succé med mycket publik men vi spelar så naivt.
Publiken var chockade, coachstaben med stirrig blick, spelarna förvirrade.
En 29 poängsledning, stor t övertag i spel och succé hade övergått i ett veritabelt fjasko.
62 poäng framåt i första och sedan 26 poäng i andra halvlek var historiskt åt båda håll. Det otroliga hypade halvtidssnacket från alla parter var som bortblåst men……
….. man fortsatte efter slutsignalen att vräka på med superlativer trots att man hade vunnit en pyrrusseger mot Tjeckien utan sin general Satoransky och skytten Hruban.
En vinst i en landskamp är alltid bra men andra halvlek var nog det sämsta jag har sett under alla år och jag har sett mycket.
Sverige skulle ha satt mer än 8 poäng om man hade skjutit alla skott från halvplan sista perioden. Tjeckien körde samma enkla spel hela tiden och vände matchen på ren diciplin och coaching.
Den enda som får godkänt av mig är Cadeau. Bra försvar, bra passningar och starka attacker om än så få.
Larsson 1 av 9 på treorna duger inte. Kanske var det grisförsvaret som dämpade honom. Välkommen till Europa .
Njie var inte bra och fick ju alldeles för mycket speltid.
Har man uppgjort bytesschema även i landslaget ? Det såg så ut tycker jag.
Har staben ingen fingertoppskänsla om vilka som borde spela ?
Pohto var bra med 10 p och 3 OR på 11 minuter. Ge Borg mer utrymme även om han inte matchar motspelare i längd. Vi behöver hans skytte och han kan även skapa eget utrymme till skillnad från de flesta. Jag saknade Pierre Hampton.
Coacher och spelare gjorde efter slutsignalen sitt yttersta för att lyfta fram segern trots allt och det kan jag förstå, men inte kollapsen i andra halvlek.
En vinst är en vinst och i FIBA´s ranking har den betydelse om än så liten.
Kommentatorernas översvallande positivism bedarrade något. Jonte Karlsson var diplomatisk och påminde om att Satoransky saknades.
Med Guds Hand kanske man till sist tar sig vidare men jag säger bara Månne Det.
Torbjörn Björnström