Av Tapio Joulamo
Efter att ha genomlidit en inte allt för upplyftande helg framför skärmen, då SBL Dam hade, tipp off, var det rejält uppfriskande att på söndagskvällen ta del av den första finalen i WNBA mellan Las Vegas och New York. Till slut blev det en klar seger för LV med 99–82, men frågan är om det var en Pyrrhusseger. Mästarna gick hårt på sina bästa spelare och det gör man ju i finaler, men är det något som kan sänka Las Vegas i den här finalen så är det just den begränsade rotationen. Och att bara fem spelare i LV gjorde poäng var ingen direkt styrkedemonstration.
Saknaden efter den skadade Candace Parker är enorm i LV. I hennes ställe startar man med förvarsspecialisten Kiah Stokes, som dock inte duger mycket till offensivt. Stokes spelade t e x mer än halva matchen mot NY och bokfördes inte för en enda pinne. Hon tog faktiskt inte ett enda skott. När hon är på planen är det som om LV spelar med bara fyra offensivt. När den smarta Alysha Clark, utsedd till ligans bästa sjätte spelare, fick komma in, fick Las Vegas en annan balans och rytm. LV tappar längd när Clark ersätter Stokes, men även Clark är ju en förstklassig försvarare och kan utan problem spela på större spelare. New Yorks coacher måste nog hitta ett sätt att dra nytta av Stokes svaga offensiva kapacitet om LV fortsätter att spela henne.
I den första finalen hade Las Vegas stjärnor i alla fall inget problem med orken. Det var i hög grad lagets guardbesättning som vann matchen. Vi får se hur de står pall i de kommande matcherna, för matchen i matchen handlar i hög grad om den mellan lagens bakplaner. Det som talar för Las Vegas när det gäller orken är att matchserien spelas i ett ganska makligt temo: söndag-onsdag-söndag-onsdag fredag. Även match 2 spelas i LV och blir det då 2–0 är det rejäl uppförsbacke för New York.
Fransyskan Marine Johannes fick 20 minuter i söndags, vilken nog var mer än coacherna hade tänkt sig. Hon fick dock sina extra minuter eftersom hon sköt i sina ”vilda” treor, på ett ben och i total obalans. Det är ju Johannes adelsmärke och när hon har den dagen är det lika bra att ha henne på planen. Att Johannes fick spela halva matchen gick ut över veteranen Kayla Thornton, som överraskande bara fick åtta minuter. I Thornton har NY ett riktigt sparkapital. Märkligt nog fick inte heller Stefanie Dolson, även hon drygt 30 år gammal, spela mer än 1,5 minut. Dolson, en tidigare landslagsspelare, kan inte få tunga minuter i New York., för den tunga centern passar inte in i den snabba spelstilen, men både hon och Thornton kan nog utnyttjas mycket mer till New Yorks fördel i de tuffa och fysiska finalerna.
Förra veckan startade grundserien i Euroleague och den här veckan drar Eurocup i gång sina gruppspel, och precis som vanligt, helt utan svenskt deltagande. Det är synd, för det bidrar till att de svenska lagen halkar efter allt mer. 80 lag deltar, eller försökte kvala in, till de två turneringarna, så det är helt enkelt svagt att inget svenskt lag kan få ihop de resurser som krävs för att spela i Europa. För det handlar helt om ekonomi. De svenska klubbarna kan/vågar inte ta de kostnader som ett Europaspel kräver. Och inte blev saken bättre av att alla såg hur det slutade för A3, som var den svenska klubb som spelat mest internationellt de senaste åren.
I brist på svenska lag i Europaspel får vi följa de enstaka svenskor som spelar i turneringarna. I Euroleague finns ju Ellen Nyström (Sepsi, Rumänien) och Elin Gustavsson (Lublin, Polen). I Eurocup deltar Regan Magarity för spanska Girona, och Amanda Kantzy för Olympiacos, Grekland, sen är det inte så mycket mer. Landslagsspelarna Amanda Zahui (Mccabi Ashdod, Israel), Paulina Hersler (Hapoel, Israel) och Nathalie Fontaine (Cankaya, Turkiet), blir t e x inte med eftersom deras lag inte deltar. Och vad som hänt med sådana som Binta Drammeh, Abigail Asoro och Farhiya Abdi, har jag inga uppgifter om. Sammantaget får vi säga att det är en ganska liten skara svenskor som den här säsongen spelar ute i Europa.
Några större förhoppningar om framgångar för ”svensklagen” skall vi nog inte ha. Sepsi och Lublin tillhör de allra svagaste i Euroleague. Olympiacos har inte ett lika starkt lag som förra året i Euroleague. Kanske kostade deltagandet mer än det smakade för det grekiska laget. Girona har ett hyfsat lag, men liksom Olympiacos lär de inte kunna konkurrera med de bästa lagen i turneringen. En god chans att gå vidare från gruppspelet borde dock båda ha.
Om Fenerbahce är den stora favoriten i Euroleague så är det vidöppet i Eurocup. Svårigheten att tippa förstärks av det faktum att de bästa amerikanskorna inte kommer att spela utomlands den här säsongen. De allra bästa skulle normalt ha spelat i Euroleague och nivån under dem i Eurocup, men nu får nivå 2 ta plats i Euroleague och det får sedan effekter på Eurocup. Gissningsvis borde lag som Bourges, Galatasaray, London och Venezia kunna ha chans på titeln framåt våren.
Den nya amerikanska liga, Unrivaled, som bland annat Breanna Stewart står bakom, och som skulle ha startat i januari, sägs bli uppskjuten ett år. Men allt tyder som sagt på att toppamerikanskorna ändå inte spelar i Europa den här säsongen. Det kan förstås bli ändring på det, när WNBA-stjärnorna har fått vila upp sig ett par månader. Kanske ansluter en och annan efter nyår, men långt ifrån alla. Nästa år gäller för alla med minst tre års erfarenhet av spel i WNBA, måste infinna sig i sina klubbar när träningslägren startar, annars riskerar de att stängas av hela säsongen. I år startade lägren 30 april och något liknande lär det bli nästa år.
För svensk del väntar vi med spänning på att se vilka spelare som kommer att ingå i den svenska landslagstruppen inför det första kvalfönstret till EM 2025. Det borde vara dags för offentliggörande av laget när som helst. Storbritannien borta 9/11 och Danmark i Norrköping 12/11 är programmet. Zahui har i alla fall sagt att hon ställer upp och förhoppningsvis kommer också Hersler, Gustavsson, Nyström och Fontaine. Som vanligt är Magarity ett frågetecken, och någon Drammeh lär inte dyka upp. Frågan är också om Matilda Ekh gör samma sak som i senaste kvalet, d v s tar ledigt från collegespelet en vecka för att ställa upp för landslaget. Jag tror inte att vi skall hoppas på det den här gången. Ekh kommer att göra sin första säsong för Virginia Tech i år och lär inte skippa säsongsstarten med sitt nya lag. VT startar säsongen 6/11 och har 9/11 en stormatch, mot Iowa med superstjärnan Caitlin Clark i spetsen. Det här gör att minst halva den svenska kvaltruppen kommer att utgöras av spelare i SBL.