Av Tapio Joulamo
En bekant sa häromdagen om SBL Dam att alla lag utom Högsbo är svagare än förra säsongen. Det var förstås lite raljerande, men i stora drag är man benägen att hålla med, även om t e x AIK har vässat upp sitt lag. På det hela taget kan ligan liknas vid en tunna som man förgäves försöker fylla med vatten eftersom tunnans botten har stora hål. Det rinner ut mer vatten än man hinner fylla på. Det stora utflödet av spelare, till college, till spel utomlands och sådana som slutar, gör att lagen inte kan fylla på sina trupper tillräckligt väl.
En och annan återvändare blir det ju varje säsong, men på det hela taget är det en hopplös ekvation för klubbarna, när Sverige har uppemot 100 spelare i ”förskingringen”. Sammantaget innebär det att nästan en hel liga av svenskor spelar utanför rikets gränser. Om det är bra eller dåligt kan man diskutera och beror på vilket perspektiv man har på frågan. Att SBL Dam är den stora förloraren är i alla fall helt klart, men ur ett landslagsperspektiv är det förstås bra. I stort sett hela landslaget spelar i bättre europeiska ligor och bra collegeskolor, vilket gör att de under träning och matcher har ett motstånd som är bättre än i den svenska ligan. Det gynnar dem och det gynnar landslaget.
Merparten av utlandsspelarna finns på college och i det sammanhanget finns en intressant fråga, den som handlar om hur man bäst ser till att spelarna klarar omställningen från ungdoms- till seniorbasket på hög nivå. Det är en sak som svensk basket historiskt haft problem med.
De som går till college flyttar direkt efter gymnasiet, d v s när de är 19 år gamla. Deras utveckling till hög seniornivå överlåts alltså till ett antal collegecoacher, vilkas mål och strävanden inte alltid korrelerar med den svenska basketens behov. Andra, dock inte lika många, går direkt efter gymnasiet till andra europeiska ligor, där de hamnar i klorna på klubblagscoacher. Och ytterligare några av ungdomstalangerna blir kvar på hemmaplan.
Man kan fråga sig vilken väg som är bra och vilken som är dålig. Kanske finns det inget enkelt svar på det, utom den att vägen till internationell seniornivå och landslagsspel nästan uteslutande går via utlandsspel. Det faller sig ganska naturligt eftersom olika college och europeiska klubbar suger upp alla talanger. Och det innebär att svensk basket och svenska coacher inte jobbar med utveckling av spelare från ungdomselit till internationell dito, och därmed inte heller kan det. Rent krasst kan man säga att de svenska coachernas huvudsakliga uppgift numera är att utveckla spelarna fram till 19 års ålder, d v s göra spelarna redo för utlandsäventyren. Det och inget annat. Men det håller de nog inte med om.
Så var finns de svenska spelarna som befinner sig utomlands? Jag har skrivit om spelarna på landslagsnivån, men det kan vara värt att upprepa:
Regan Magarity, Mersin, Turlkiet
Amanda Zahui, Polkowice, Polen
Lovisa Hjern, Wroclaw, Polen
Elin Gustavsson, San Giovanni, Italien
Nathalie Fontaine, Scrivia, Italien
Frida Eldebrink, Chartres, Frakrike
Louice Halvarsson, Euskotren, Spanien
Ellen Nyström, Zaragoza, Spanien
Stefanie Visscher, Jaris, Spanien
Klara Lundquist, Girona, Spanien
Amanda Kantzy, Trutnov, Tjeckien
Paulina Hersler, Al Ahly, Egypten
Men det finns fler svenskor ute i Europa. Här några av dem: Amanda Okodugha, Livorno, Italien, Felicia Dourva, Giannena, Iitalien, Emma Karamovic, Le Poinconnet, Frankrike, Elsa Paulsson Glantz, Osnabrück, Tyskland, Maria Gültekin, Canakkale, Turkiet, Precious Johnson, Szekszard, Ungern, Mikaela Borg, Blonay, Schweiz och Evelyn Ovner, Benfica, Portugal. Just Ovner tappade jag bort när jag i en tidigare krönika skrev om svenskorna i de europeiska klubblagsturneringarna, för Benfica deltar i Eurocup.
Utöver de här nämnda spelarna finns drygt tio svenskor i andra europeiska ligor.
Om vi vänder oss till college, där säsongen startar i början av november, så brukar där finnas 50–60 svenska spelare. Bland dem hittar vi Tilda Trygger, som redan varit med i seniorlandslaget, och Matilda Ekh, som är etablerad på den nivån. Trygger gör sitt första collegeår och har hamnat i toppskolan North Carolina State Hon är därmed den svenska som spelar i den högst rankade skolan. NC State blev förra året tvåa i starka ACC och tog sig sedan till Final Four i NCAA slutspelet, där det dock tog stopp mot blivande mästaren South Carolina. NC State är rankade som elfte bästa lag, men förutspås i år bli ett lag i topp tio.
Vann grundserien i ACC förra säsongengjorde Ekhs Virginia Tech, som tog sig till andra rundan i slutspelet och som har rankingen 19. Det är lite osäkert hur bra VT blir i år, eftersom de båda stora stjärnorna Amoore och Kitley har lämnat. Ekh gör sitt fjärde år på college, men kan välja att stanna ytterligare ett år. Hur som helst blir det den här säsongen flera intressanta svenskmöten i ACC.
Andra intressanta collegespelare är Diana Collins, som gått till Alabama (rankat 30) från Ohio State, Edessa Noyan i Virginia (62), Julia Nyström i St. Josephs (59) och Tilda Sjökvist, som flyttat från Presbyterian till Missouri, rankat på plats 84. Vidare har vi Stina Almqvist, som fortsätter på Penn (153), Freja Werth i San Fransisco (159) och Tova Sabel i UC Davis (171).
Till sist måste vi nämna Emma Johansson, som redan har goda meriter från seniorlandslaget och EM-slutspel. Hon har lämnat South Florida efter två säsonger och skall i stället spela för California Baptist (119) i Western Athletic Conference. Skolan har gjort bra ifrån sig de senaste åren. California Baptist vann både grundserien och slutspelet i WAC såväl 20/21 som 23/24 och bokade därmed biljetter till NCAA-slutspelet. I våras stöp man i första rundan mot UCLA.
De två åren på South Florida blev inte riktigt vad man hade hoppats på för Emma Johansson och knappast heller vad hon själv hade räknat med. Johansson fick blygsamt med speltid och kom aldrig riktigt in i det hela. Bytet av skola, till en helt ny miljö var nog det enda rätta för den svenska talangen. Nivåmässigt är skolbytet inget nedköp för Johansson. California Baptist kan sägas vara i paritet med South Florida. Förhoppningsvis faller det hela väl ut.