Idrott utan publik inte särskilt intressant

Luleå BBK letar efter en guard nu när Vanloo hamnade i Zaragoza. Lite överraskande för mig att hon fick en så bra deal. NSD skriver om en brasilianska men jag tvivlar.

Kan det vara Thomas med förflutet i Luleå ?  Hon har spelat bra i Olympiakos de senaste två säsongerna men blir knappast kvar en tredje säsong. Thomas var grymt bra i Luleå och avgörande när man slog UD i finalen 2018.

basket.se meddelar att Lena Wallin-Kantzy lämnar SBBF efter kommande verksamhetsår. Jag hade nog trott att hon skulle fortsätta till 67. Under de 20 år som LWK har varit boss på förbundet så har hon säkert gjort mycket för svensk basket som inte vi här i norr känner till och vi här uppe i Umeå har inte sett mycket av det.

2003 när hemma EM blev en ekonomisk katastrof då ställde vi i Cometerna upp med 10 000 av det statliga aktivitetsstödet för att hjälpa till i den trängda ekonomiska situationen. Övriga föreningar i Västerbotten ställde också upp. Vi blev alla lovade att få tillbaka pengarna men vi har aldrig sett röken av dom pengarna.

Per Källman lämnar också SBBF. Det väcker i alla fall frågan om båda har blivit uppsagda eller utköpta.

Min första kontakt med Per Källman var 1985 då mitt KFUM Skellefteå besegrade hans Järva BK i kvalet till division 1. Källman var en dryg stockholmare som inte tyckte att ”lapparna” från Skellefteå var särskilt bra på basket. Vi klickade inte direkt på den tiden.

Källman har hunnit med mycket bl a headcoach för M7 Borås ända uppe i final mot dåvarande SM Guld vinnaren Plannja Basket. Vad jag förstår så var det Källman som bygde upp satsningen på alla ungdomslandslag vilket har varit väldigt uppskattat bland många. I vintras raserades det och coronan satte definitivt stopp för all landslagsverksamhet. Förbundet verkar ha tagit chansen att nu ta ut en helt ny inriktning på verksamheten.

Hyder och Elin Johansson tillbaka i Högsbo och ny hittills starka Noaksson. Kan pappa Fredriksson få ihop ett slagkraftigt lag återigen. Det är frågan.

Jag såg UIK damernas första halvlek från första parkett (utan att bli upptäckt) och noterade att UIK spelade alldeles för defensivt och försiktigt för att vara på hemmaplan.  Man verkade lite för rädda att förlora och det passade gästerna som handsken.  Piteå varierade bättre med att rulla boll och då och då rakare spel och fick i början av första halvlek i en höjdduell in ledningsmålet.

UIK var underlägsna i luftduellerna hela tiden när Piteå lyfte in bollar. Dahlqvist var resolut i närkamperna men kanske lite för långsam. Målvakten Granberg verkar tung i kroppen och därför svag i luften. Jag tror att det är läge att ”hitta en snabb och smidig panter” till målvaktsjobbet för UIK. Jag såg inte andra halvlek men vad jag förstår så vågade man börja spela men tyvärr för sent. Är hemmaplan fördelen borta även i UIK inför tomma läktare.

Att döma av gratistittarna utanför staketen så är intresset för fotboll fortfarande svagt. Ca 10 själar hängde utanför staketen på UIK´s match. När UFC spelade i torsdags var det ungefär 20. Det kan inte vara särskilt kul att spela matcher när ingen kommer och tittar.

Det verkar i alla fall inte vara något problem att få tag i funktionärer som ställer upp gratis. Hela 22 st i gula västar kunde jag räkna in runt vallen plus bollflickorna.

Om coronan låsningen fortsätter då måste vi inom basketen finna en ny väg för att hålla uppe intresset för sporten annars kan tappet bli förödande för framtiden.

Läser en artikel i NSD om tjejhockey i Pajala. Det skrivs om hur kul det är och hur kul dom har men journalisten missar som vanligt den verkliga anledningen till att dom är med och att det är kul.  Det är ofta en person som ligger bakom allt men den ledaren eller tränare efterfrågas inte och namnges inte. I artikeln nämns en idrottslärare i förbifarten men inget mer om vem som egentligen är drivkraften och ligger bakom allt. Detta är ganska typiskt svenskt. Jantelagen dominerar fortfarande totalt. Ingen skall ha någon cred förrän man har vunnit något.

Godmiddag