Tisdag 25 februari, 2020
Halleluja det hände igen mot Turkiet det som knappast någon trodde var möjligt efter den förnedrande torsken i Zagreb i fredags.
Vi som hänger med lite i den internationella basketen vet att vi har en drös med duktiga basketspelare förutom ”de tre” som aldrig spelar i landslaget.
Vi vet vad Håkansson, Magarity, Löfberg, Spires, Borg och några till kan och vi vill givetvis alla att det svenska landslaget skall lyckas ta sig till EM.
Man blir besviken när laget kollapsar och om man bor i Norrland då lägger man inte kanske 5000 kr på en tripp ner för att se ett lag som man inte ”kan lita på”.
Jag hoppas att det inte var en ”once in a lifetime” upplevelse detta att få se Sverige skjuta 3 poängare med sådan grym precision på internationell nivå. I fredags kunde man ju inte träffa ”med bollen ner i bollhavet”. Statistikerna borde ha noterat nedslagsplatsen och inte där skottet togs ifrån.
Dessutom spelade Sverige riktigt bra försvar och eftersom man kontrollerade den defensiva returtagningen i andra halvlek så kunde man vinna matchen.
Jag tänker inte skriva om matchen. Se den i efterhand om du inte har sett den. Det var spännande och kul att se och verkligen värd ett par timmar. En riktig bra basketmatch av Sverige. Kanske en av de bästa någonsin. Jag såg vinsten efter overtime mot Ryssland i EM i Karlsruhe på plats och den har toppat min lista ganska länge.
HOOPS är känd för att inte smeka medhårs och klappa coacher och spelare på axeln men den här gången får de jag har nämnt ett stort plus liksom coach Lopez, förutom att han inte flyttade upp bollen och tog inkast på den främre planhalvan i slutet. Det kunde ha gått åt helsingpyttes.
Jag har för övrigt en högst personlig synpunkt som du kan få reflektera över under våren.
Före under och efter matchen svepte kameran över ”idel ädel basketadel” som man vanligtvis inte ser i gympahallarna i Stockholm.
När det är landskamp i Globen då passar det att ”show up” men när Djurgården spelar BLH match i Brännkyrkahallen mot Sveriges bästa lag då är inte många på plats.
Man skiter i Djurgården och tänker bara på sin egen klubb. Om man gillar bra basket då borde man stöja Stockholms enda ligalag med sin närvarao.
Det sägs ofta att 60% av alla basketspelare som finns i hela landet finns i Stockholm men det syns definitivt inte på Djurgårdens matcher. Det är mer folk på läktaren i USM sammandrag i Stockholm än när DIF spelar.
Jantelagen mellan storstadens basketklubbar är troligtvis också anledningen till att det fortfarande inte finns en en riktig baskethall med faciliteter som kanske skulle locka ”idel ädel basketadel” till hallen.
Ingen politiker vill ta ett sådant beslut som kommer att uppfattas som en favorisering av någon av stadsdelsföreningarna.
Sanningen är den att de flesta i Stockholm och i övriga landet håller på med basket för sin egen skull och inte för svensk baskets framtid. Det är en av de stora anledningarna till att svensk basket inte utvecklas tillräckligt. Man sysslar med basket inom sitt eget revir och man vill helst inte ha någon insyn alls.
Det går bättre på mindre orter som Luleå, Östersund, Norrköping där det inte finns konkurrerande elitbasketklubbar. Där har man riktiga arenor man samarbetar och elitlagen blir bara bättre och bättre.
Är det inte dags för basketföreningarna i storstaden att gå samman och se till att man får en rejäl baskethall med ett par tre träningshallar där flera av stadens lag kan husera och börja samverka. Det är dags att skippa prestigen.
Samverkan är basketsportens framtid i Sverige men då måste prestigen spolas ner och de som har en egen agenda bort.
Jag har varit i Globen på Harlem Globetrotters Show med 12000+ åskådare. Då såg det crowded ut. Om det verkligen var 11000+ i Globen igår då kommer tomten till midsommar i år.
Godmiddag