Av Tapio Joulamo
Jag pratade nyligen med en coach som jobbar med ett ambitiöst och träningsvilligt lag av 14–15 åriga killar. Vi diskuterade allt möjligt och bland annat frågade han om jag hade något råd om hur han skulle ta nästa steg med sitt lag. Det finns nog andra som är bättre lämpade att bistå honom i den saken, och i synnerhet som jag bara sett delar av några enstaka av hans träningar så kunde jag knappast uttala mig särskilt tvärsäkert. Men eftersom han uppriktigt ville ha input, så bestämde jag att ändå ge honom någon allmän idé, baserat på det jag lagt märke till på hans träningar.
Rådet jag gav handlade om att skärpa noggrannheten i alla moment på träningarna, d v s att inte lämna något åt slumpen, att vara fokuserad i varje detalj, försöka göra varje övning så bra som möjligt och gärna så matchlik som möjligt. Noggrannheten och disciplinen i allt man gör skiljer ofta de allra bästa från resten, oavsett vad man ägnar sig åt. Därmed inte sagt att det räcker med att vara ordningsam och fokuserad på detaljerna för att bli bäst, för alla kan inte bli bäst. Däremot kan alla bli bättre av ett sådant förhållningssätt, även om man inte tillhör världseliten. Jag minns en gång under Bosnic eran i Södertälje, när laget radade upp SM-guld, med bland annat ett försvarsspel som i högsta grad bidrog till framgångarna. Vid ett tillfälle frågade jag Martin Pahlmblad hur det kom sig att laget spelade så bra försvar. Tränade de försvar mer och på annat sätt än de andra liga klubbar han varit i? Pahlmblad svarade: ”Nej, vi gör ingenting som är särskilt annorlunda. Skillnaden här är att när vi tränar försvar, så låter han (coachen) oss inte komma undan med något slarv. Så fort någon gör något halvdant, inte gör det som är tänkt eller försöker fuska sig genom övningen, så avbryter han, tillrättavisar och så får man göra det igen, fast på rätt sätt”.
Alla känner till den totala fokusering på uppgiften, under såväl träning som match, som kännetecknade Michael Jordan. Och han krävde samma sak av hela sitt lag, ofta på ett brutalt sätt. Dessutom var det som om Jordans otroliga hängivenhet och fokusering gjorde honom outtröttlig rent fysiskt. En gång, när ”Dream team” var samlat fick Jordan med sig några i laget på en golfrunda, trots att laget hade match på kvällen. Efter rundan ville Jordan spela ytterligare 18 hål, vilket han också gjorde, men inte de andra. Inför matchen på kvällen, mot Puerto Rico, blev spelarna tilldelade sina försvarsuppgifter. Jordan protesterade och krävde att få hålla motståndarnas point guard. ”Det var helt otroligt. Först spelar han golf i åtta timmar och sen tar han sig an den svåraste försvarsuppgiften i matchen”, berättade Charles Barkley om händelsen
Otaliga berättelser cirkulerar om Kobe Bryants disciplin och hängivenhet, t e x den när hans lagkamrater kom hem till hotellet en tidig morgon, efter en festnatt, och stötte på Bryant, som var på väg till gymmet! Bryant har själv berättat om att han brukade gå upp kl. 4 på morgonen, vilket gjorde att han hann med fyra träningspass innan han gick till sängs på kvällen, medan de andra spelarna normalt bara tränade två pass. ”Med den skillnaden tar det dem minst tio år att komma i kapp mig”, sa han.
Det finns massor av exempel på när idrottare har ”satt ett märke” för konkurrenterna med sin attityd, hängiven och fokus på detaljerna. De svenska konditionsidrottarna Gunde Svan och Niels van der Poel var sådana, liksom Tiger Woods och Annika Sörenstam inom golfen. Innan Woods och Sörenstam kom fram som världsstjärnor, levde golfspelarna i allmänhet på ren talang. De brydde inte så mycket om hur de skötte sig i allmänhet och tog gärna några pints i baren på kvällen efter tävlingsronderna. Det blev ett bryskt uppvaknande för konkurrenterna, som var tvungna att radikalt förändra sina levnadssätt och träningsmetoder för att hänga med de nya stjärnorna.
Den noggrannhet som utmärker de bästa handlar om mer än träningar och matcher, och att sköta saker som kost och vila på bästa sätt. De bästa lämnar inget över huvud taget inget annat i sina liv åt slumpen för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt i sin idrott och för att inte få några störningar i den verksamheten.
Erik Spoelstra, som är coach i Miami Heat och assisterande i det amerikanska landslaget, har berättat om sina erfarenheter av Lebron James från deras gemensamma tid i Miami ”James var oklanderlig i hela sitt förhållningssätt. Inte bara i att han alltid gjorde sitt bästa. Han missade aldrig en träningstid eller en samling. Han var pedantiskt i allt vid sidan av också. På hans plats i omklädningsrummet var allt t e x prickfritt och prydligt ordnat, med allt på rått plats.”
De som minns den svenske OS-vinnaren i skytte, Ragnar Skanåker, kanske erinrar sig att han var minutiös in i minsta detalj. Inte bara vad gällde träningen, skyttet och utrustningen. Innan Skanåker åkte bort på tävlingar, var allt på hemmaplan tvunget att vara i ordning. Räkningarna betalda, gräsmattan klippt, huset städat o s v.
Visst, det kan vara detalj fixerat in absurdum och närmast maniskt, men det är så de gör, de bästa. Allt skall vara i ordning. Inget lämnas åt ödet. Sen finns det ju någon enstaka som lämnar allt åt slumpen, som lever ett liv i kaos, men som ändå lyckas på en hög nivå. Ett exempel på en sådan är Dennis Rodman. Shaquille O´Neal var under en period lagkamrat med Rodman och sa om denne: ”Jag gillar inte honom. Han kom aldrig i tid till samlingarna, han lyssnade inte på coachen och struntade i hur vi skulle spela. Efter varenda match drog han direkt i väg till en nattklubb för att festa. Han duschade inte ens.”
Rodman var på sitt sätt ett unikum, och det var väl bara hans uppoffrande spelstil som gjorde att ledare och lagkamrater i någon mån stod ut med honom. Men något att sträva efter var hans livsstil knappast, och som föredöme inget att stå efter. Man kan undra hur bra Rodman hade kunnat bli om han underkastat sig samma disciplin som t e x Jordan och Bryant. Det går inte att veta och Rodman själv får aldrig mer chansen. Andra kan dock lära sig något om vad det betyder att vara noggrann i allt man gör.