”Vart är vi på väg”

Det finns ett diskussionsforum på Facebook där Svensk Basket penetreras. 

Jag har inte tyckt till i det forumet eftersom jag är kritisk till mycket och tycker att det var mycket som var bättre förr så är det bäst att tiga och hålla mig till min egen HOOPS sida. Jag skulle antagligen bli kapad längs fotknölarna i kommentator fältet.

Det är intressant att läsa åsikter som ventileras även om det mesta är gamma skåpmat som jag har hört från olika tyckare under alla år. Tyckarna har alltid funnits men då hördes och syntes dom inte mer än på de möten som SBBF hade på den tiden. Med alla sociala medier får alla utlopp för sina åsikter om de bara vill.

I podden ”Bänkvärmarna” fick jag lyssna på den avgående generalsekreteraren Johan Stark om hans syn på tingen. Lyssna gärna på den och gör en egen bedömning om  Stark är på rätt spår eller inte. Slutordet från Stark om vilket som är viktigast för hans efterträdare att ta tag i var bland annat:

1. SBBF måste förändra attityden mot föreningar och SDF och förbättra relationerna med dem. Förbundet måste NÅ föreningarna. Man har inte ansträngt sig för att knyta till sig SDF och föreningarna.

Här träffar Stark rätt till 100%. De fysiska möten var många fler tidigare på förbundsnivå men upphörde mer och mer för 15-20 år sedan. SBBF ansåg att det blev för dyrt, men sanningen är enligt mig att det blev ”för besvärligt att ha sådan närkontakt med klubbledarna”.  

I stället för årligen återkommande årsmöten för SBBF´s styrelse fick man mandatperioder på 3 år. Även det motiverades med att det var dyrt med allas resor och logi. I och med detta beslut blev glappet ännu längre.

Utbildningarna bedrevs förr på helger (Gk, Steg 1 och Steg 2) och under hela veckor (Steg 3 och Steg 4) . De fysiska mötena blev väldigt utvecklande och många starka vänskapsband uppstod.

Digitaliserad utbildning som man nu försöker sälja in det sysslar alla tränare med idag på youtube så det behöver man inte.

SBBF bör erbjuda årlig kraftigt subventionerad utbildning till alla steg 3 och 4 tränare helst i varje region med duktiga tränare från olika länder för att få inblick i olika sätt att träna och spela. Det får inte heller bli en mjölkkossa för SBBF där man skall gå med vinst. Det måste få kosta. SBBF är till för föreningarna.

Regionlägren har varit bra även om det har blivit för dyrt för de aktiva. Reg har utvecklat de unga tränarna och givetvis spelarna så något liknande måste snarast igång igen. Stark menade att få klubbtränare har synts på regionlägren men det stämmer inte med den norra regionen i alla fall.

Jag tycker dessutom att SBBF har blivit ”skattmasen som driver in avgifter från bönderna”. Det krävs ett totalt omtänk här. ”Skatterna”/avgifterna måste sänkas drastiskt, bötesbeloppen slopas helt och i stället skall individuell bedömning göras om det sportsliga på något sätt inte följts.

Den enda avgiften som kan få vara hög det är licensavgiften om den är knuten till en bra försäkring. Licensavgiften bör dessutom vara individuell och ingen laglicens.

2. Öka antalet utvecklingsmiljöer betonade Stark = få fler föreningar att arbeta på ”rätt sätt” för att utveckla spelare.

Bra tanke men frågan är då hur det skall förändras. Jag har hört samma klagosång från SBBF håll sedan 80-talet. Landslagstränarna har klagat på att spelarna inte har kunnat utföra det som de vill göra med spelarna. Det kan inte vara spelarnas fel. Det måste vara de som har tagit ut dem som har dålig koll på vad spelaren kan. Spela ett spel som spelarna klara av – thats it.

Som jag ser det så förändras utvecklingsmiljöerna ständigt och automatiskt med bra utbildning och satsning på alla tränare. Det kommer att ge resultat INTE SATSNING PÅ DE AKTIVA SPELARNA.

Jag tycker att Stark var inne på hur man bör gå tillväga när han pratande om att vi kanske har för få fysiska möten numera. Jag anser att det är nyckeln till utveckling. Jag tror stenhårt på att de gamla steg 2 och steg 3 kurserna var anledningen till att basketen var så bra på 70 , 80 och 90-talet. Ingen lär hålla med mig om det men jag står på mig.

Stark menar att eftersom 9 av 10 personer inom basketen har olika åsikter om hur saker och ting bör fungera så är det svårt att komma någon vart. Jag tycker tvärt om.

Låt en grupp på 10-15 erkänt kunniga tränare för olika nivåer från norr till söder penetrera frågan och i demokratisk anda forma ett grundprogram som Svensk Basket skall följa i säg 10 år för alla ungdomslag mellan 12 – 16 år. Det kommer att bli bra utveckling för tränare och för ungdomarna.

Jag tycker att det är intressant att alla har olika åsikter och anledningen är att utveckling pågår hela tiden. Svensk basket har en ny generation av tränare och ledare i många föreningar som har tillgång till internet som fungerar som en gratis bank idag dessutom finns det utbildningar runt om i världen som iofs har funnits de senaste 25 åren men som väldigt få svenska coacher har besökt. 

Vi har en utvecklingsexplosion inom svensk basket just nu och åsiktsskillnaderna är bara positivt anser jag. Vi kommer under de närmaste 10-15 åren att få fram många mycket bra basketspelare frågan är bara om SBBF kan ge dem möjlighet att få mäta sina krafter med bra spelare i övriga Europa. Fler läger och flera träningsmatcher  det är nyckeln till att hänga med i utvecklingen.

Stark har varit på förbundet i två år. En del har hänt framförallt under det senaste 7-8 månaderna så det blir oerhört intressant att se vad som kommer att hända under det kommande åren. Jag hade helst sett att Stark hade varit kvar. Då kanske han hade genomfört tanken med många fler fysiska möten. Om det mesta blir som nu då kör svensk basket snart i diket.

Godmiddag