Måndag 11 november, 2019
Det finns många olika åsikter om satsning på ett lag med hälften utländska spelare såsom i A3, Luleå och Visby.
A3 och Luleå motiverar satsningen med att det är nödvändigt för att kunna hävda sig i EuroCup och för Visby är det tydligen numera svårt att få spelare att flytta till ön. Jag vet inte varför. Det var det inte på 80, 90, och 00-talet. På den tiden hade Visby alltid bra lag med duktiga svenska spelare som de värvade från fastlandet.
Jag tycker att det är bra att A3 och Luleå satsar på spel internationellt men tyvärr är det ju inte svenska spelare som får internationell erfarenhet utan i stället utländska spelare som samlar poäng i sin CV.
Det vore intressant att se A3 och Luleå satsa allt på de bästa svenska spelarna i stället och delta med svenska lag i de internationella cuperna. Det skulle säkert bli minst lika svårt att vinna men spelarna skulle få värdefull erfarenhet i stället för att som nu sitta på bänken.
A3 borde börja med att titta på de spelare som de spelade emot i lördags i Cupen. Det måste finnas minst 2-3 i det laget som borde vara intressanta och som redan nu borde kontaktas för att lyssna om de är intresserade. A3 kan vara säker på att LBBK redan har tagit de första kontakterna och Ekh spelar redan med Luleå BBK.
Umeås damer och herrar borde vara attraktiva lag att gå till med tanke på att en spelare kan kombinera studier på Universitetet med elitsatsningen. UMU (Universitetet) backar upp dem som vill kombinera med möjlighet att studera på halvfart om man så vill. Båda lagen kan säkert erbjuda hyfsade kontrakt till dem som vill vara med.
Tyvärr så kommer ingen att välja A3 eller Luleå om inte föreningarna går ut med en riktnings förändring. Det behövs en ny röd tråd i verksamheten där man bestämmer sig för att satsa på ett svensk lag spela med svenska spelare internationellt. Dessutom behöver man erbjuda en garanterad utvecklingsmöjlighet som spelare. ”Sträck er efter Svenskt Smör……..”
Jag kommer att hålla koll på de spelare som går ut RIG i Luleå och Mark till våren för att se hur många som blir kvar i landet. Jag misstänker att det blir som vanligt nämligen att de flesta försvinner till college i USA. De väljer hellre bra träning och spännande lag och äventyr än att ta utmaningen i BLD och det är trist. Många upptäcker efter en tid att det inte var ett så lyckat val och väljer att åka hem och kanske tom sluta med basket.
Jag har förresten kollat runt lite grand om vad det är som är avgörande när spelare väljer var de vill spela. För många svenska spelare framför allt kvinnliga är coachfrågan den viktigaste. De går sällan till lag med äldre coacher oavsett hur kunniga och erfarna de är. Unga spelare har ofta förutfattade åsikter om ledarskapet hos äldre coacher. Här måste några föreningar tänka till.
Utvecklingsmöjligheterna kommer som nummer två och det hänger givetvis ihop med coachfrågan. Man förväntar sig en coach som skall kunna fortsätta att utbilda spelaren både tekniskt och taktiskt. En duktig assistent som kan utveckla spelare kan vara lösningen.
Ersättningen är viktig men inte det viktigaste för tjejer. Killar kan stå ut med det mesta bara lönen är den rätta. Numera förväntar sig många manliga spelare 15-20 minuter speltid per match inskrivet i kontraktet redan innan han har presterat något. Jag skulle aldrig signa en sådan spelare.
Till Norrland flyttar man kanske om Luleå ringer men sällan till Umeå. Det svaga publikintresset i Umeå är en negativ faktor. De Norrländska klubbarna borde satsa på de bästa Norrländska spelarna och ge dem förutsättningar. För A3:s del innebär det att blickarna förutom mot RIG Luleå borde vändas mot Luleå och mot Östersund.
BSKT har en hel del talang inom stadsgränsen men frågan är vad man har tänkt att göra med den. Laget kommer inte att vinna serien och kunna ta sig till kval men IKSU är på väg mot serieseger och möjlighet till kvalspel. Ett smart drag vore att samarbeta och låta IKSU kvala upp i ettan och samverka kommande år med ett lag i basketettan.
Börja blåsa på 3 sekunder NU