Av Tapio Joulamo
Det råder ingen tvekan om att de två matcherna mot Storbritannien i EM-kvalet blir de mest kritiska för det svenska landslaget. Så hur skall det gå? GB är rankat tia i Europa, Sverige på plats 15, och det man kan säga är att den brittiska dambasketen är på uppgång, vilket gäller både landslaget och på klubbnivån. Två brittiska lag spelar den här säsongen Eurocup. Det ena är Caledonia Gladiators, förra säsongens trea i den brittiska ligan. Det andra är London Lions, ligamästaren, som har satsat stort de senaste åren och är just nu önationens i särklass bästa klubblag. I år kvalade London till Euroleague, men hade oturen att där få möta det starka ungerska DVTK, vilket blev för svårt. Så i stället spelar London, precis som förra året, i Eurocup. I våras nådde London första play-off rundan, men föll där, efter två tuffa matcher, mot blivande semifinalisten Villeneuve. I år har nog London stora möjligheter att nå en topplacering i turneringen. Och den här säsongen har det börjat på bästa sätt. London står just nu på 4–0 i matcher i gruppspelet och Caledonia har 2–0 i gruppspelet.
Storbritannien gjorde ett bra EM 2023. I en tuff grupp förlorade de med bara sex poäng mot både Frankrike och Serbien, och besegrade Slovenien. Och rimligen borde det brittiska landslaget nu vara mer samspelt, rikare på erfarenheter och därmed bättre än det var i EM. Därmed torde GB bli en oerhört svår nöt att knäcka för Sverige, i synnerhet som de två bästa stora svenska spelarna, Regan Magarity och Amanda Zahui, inte är med. I laget saknas också Binta Drammeh, som inte spelat i landslaget sedan EM 2021. Men just nu skulle Drammeh i alla fall inte kunnat spela. Hon är ryggskadad och hennes kontrakt med Girona har avbrutits. Med de tre viktiga spelarna borta, och eftersom Sveriges givna point guard, Elin Eldebrink dessutom är knäskadad borde inte oddsen vara på Sveriges sida.
Men läget har förändrats. När Storbritanniens coach Buceta presenterade den brittiska truppen till det första kvalfönstret, 13 spelare, fick man anledning att höja på ögonbrynen. GB kommer nämligen till spel utan stora delar av sitt tunga garde, spelare med massor av internationell erfarenhet, och är därmed minst lika rumphugget som det svenska laget. Skador uppges vara orsaken till bortfallen. Saknas gör främst de här:
Karlie Samuelsson, London Lions
Kristine Anigwe, UNI Györ
Sydney Wallace, Peacs
Kiki Herbert-Harrigan, Galatasaray
Att Samelsson (183) och Anigwe (193) inte är med gör att britterna kommer till spel utan sina två mest erfarna WNBA- spelare. Samuelsson var inte med i EM i somras, och inget talade för att hon skulle vara det nu heller, men att insidespelaren Anigwe saknas är väldigt tungt för britterna. Hon var tillsammans med Temi Fagbenle (193) den ledande brittiska spelaren i EM. Tillsammans snittade de 30 poäng och tjugo returer. Frånvaron av Kiki Herbert-Harrigan (188), en stor forward som har haft en bra utveckling och riktigt fin säsong i Galatasaray, och guarden Sydney Wallace, är också rejäla avbräck för britterna. Buceta har inte heller med en annan stor spelare, Harriet Ottwill-Soulsby, 193, från Durham, men lite mer överraskande är att inte guarden Shanice Beckford-Norton (London), är uttagen. Hon är en riktig energispelare som gjort bra ifrån sig i London Lions.
Så vilka spelare kommer att svara för eldkraften i det brittiska kvallaget? Det blir i första hand de tre Londonspelarna Temi Fagbenle, guarden Holly Winterburn och forwarden Savannah Wilkinson (183). De kommer att få bära ett tungt ansvar. Fagbenle, veteranen och kaptenen, är en stor spelare med ett brett register, som klarar av spelet både ute på planen och under korgarna. Winterburn är britternas unga guardstjärna, med bland annat ett bra trepoängsskytte. Wilkinson har gjort stora framsteg i London i år, där hon har en viktig roll. Internationellt är hon dock inte nivå med de två andra än så länger.
I det brittiska laget får vi också se forwarden Erin McGarrahan (183), guarden Hanna Robb och insidespelaren Kirsty Brown (190), alla Caledonia, samt bakplan spelaren Georgia Gayle (Sheffield). Men med spelare som svarade för 40 % av speltiden i årets EM borta, sitter Buceta lite i klistret. Han har därför ”dammat av” den 36-åriga Sverigebekantingen Chantelle Handy (Caledonia), som egentligen lagt ned landslagskarriären, och dessutom tagit in en naturaliserad spelare, Kennedy Leonard, en guard som bland annat spelat i Australien men som just nu är klubblös.
Med inte minst Anigwe och Herbert-Harrigan borta tappar det brittiska laget mycket av sin främsta styrka, en front court som är av hög europeisk klass. De svenska landslagsledarna drar nog en suck av lättnad över det, väl medvetna om att Sverige gott och väl kan matcha den brittiska bakplanen. Storbritanniens svaghet, oavsett laguttagning, är att de saknar en pg av internationell klass. Winterburn kan kanske bli det, men är inte där ännu. Återstår att se vad naturaliserade Leonard och Georgia Gayle kan tillföra på guardsidan. Gissningsvis startar Storbritannien med Winterburn, Gayle, Wilkinson, McGarrahan och Fagbenle.
Oddsen innan vi fick reda på den brittiska truppen inför mötet med Sverige, var definitivt i Storbritanniens favör. Jag hade förutspått en klar brittisk seger. Nu måste man dock säga att om inte pendeln har svängt, så har i alla fall styrkeförhållandena jämnats ut. Det är faktiskt lite märkligt att av de två lag som deltar i EM-kvalet, så är det Storbritannien och Sverige som har flest viktiga spelare borta. Som läget utvecklats, går det inte att utesluta en jämn match, i den bästa av världar t o m svensk seger i Manchester, något som absolut inte fanns i sikte för bara några dagar sedan.
På plussidan för Sverige är att Ellen Nyström och Elin Gustavsson gör bra ifrån sig i Euroleague, och att Södertäljespelarna är i bra form, men totalt sett vill det till att Sverige lyckas till fulländning med sin game plan och att spelarna jobbar tillsammans på ett uppoffrande sätt, för att matchen i Manchester skall bli en framgång. Med reservation för Leonard är det främst Fagbenle, men också Winterburn och Wilkinson som Sverige måste försöka stoppa defensivt. Försvaret blir definitivt en nyckel för Sverige.
Det gäller för det svenska laget att komma undan från matchen mot GB med så bra förutsättningar som möjligt inför fortsättningen av kvalet, och sedan göra bästa tänkbara resultat i de återstående fem matcherna, returen mot GB på hemmaplan och dubbla möten med både Estland och Danmark. Då kan drömmen om 2025 bli verklighet. Två av fyra experter på FIBA tippar faktiskt att Sverige är det lag, av de som missade slutspel senast, som har bäst chans att kvalificera sig den här gången. Den ene av de två är förre förbundskaptenen Marco Crespi. Han motiverar sitt val med två namn, Frida Eldebrink och Emma Johansson, tydligen ovetande om att den senare inte är med, i alla fall inte den här gången. Om Crespi trots det blir sannspådd får vi veta först i februari 2025, möjligen redan i november nästa år.