Jag tycker det är synd att det inte verkar vara någon som tar upp tråden och skriver texter om SBL Dam, för det behöver den ligan verkligen, förmodligen mer än herrarnas motsvarighet. Det är bara spridda skurar på SBL Dams och klubbarnas hemsidor och på sociala medier, samt i några lokaltidningar. För egen del fortsätter jag följa matcherna, men när omgångarna är färdigspelade blir det som ett tomrum, när det är i stort sett omöjligt att hitta några analyser av lagen, spelarna och matcherna, eller för den delen, några djupare eller spännande texter över huvud taget. Ändå finns det många saker som säkerligen skulle intressera ett flertal. Vid sidan av det sportsliga finns det t e x en berättelse om en av spelarna i ligan, som lika gärna kunde vara hämtad från en kriminalroman eller en dokumentär på Netflix. Vi får se om någon fångar upp den tråden.
Kanske beror det här ointresset på att det inte finns något större engagemang för det skrivna ordet. Korta klipp, bloggar och aktivitet i sociala medier är det som gäller. Vill ingen skriva om damligan så kanske en blogg i samma ämne skulle vara på sin plats? Jag vet att Thomas Lönnström, som startade P4B, och där vi skrev en hel del under en period, har funderat på att sätta upp en podd om enbart dambasket, i synnerhet SBL Dam. Låt oss hoppas att den blir av.
Det här med läsandet eller inte är förstås en generationsfråga. De yngre är lika ointresserade av att läsa en papperstidning som en fysisk bok. Om de läser något över huvud taget så är det på nätet. Och det är i och för sig bättre än ingenting alls. Själv skulle jag aldrig kunna skiljas från mina fysiska böcker. Ingen e-bok eller ljudbok i världen kan konkurrera med dem. Men det viktigaste är ändå att på något sätt ta del av litteratur. Det är berikande, meningsfullt och ger insikter på många plan. Men tyvärr är läsintresset utdöende och det börjar hos de yngre. En nyligen genomförd studie visade att läslusten är historiskt låg hos svenska barn och ungdomar. Två av tre pojkar läser t e x bara om de måste. Och enligt Pisaundersökningen ligger svenska skolelevers läslust i botten i OECD.
Just de här sakerna blev intressant belysta i en artikel jag läste nyligen i en tidning. Berättelsen har förekommit i några medier tidigare, men är värd att upprepas. Artikeln handlade bland annat om den svenske basketspelaren Elijah Clarance och två av hans ungdomsvänner, alla tre baskettalanger men också med väldigt stökiga liv vid sidan om. Platsen är Malmö för drygt tio år sedan. Det som händer är att de tre grabbarna träffar Nicolas Lunabba, från organisationen Helamalmö, som hjälper ungdomar som kommer från svåra förhållanden. Lunabba har också senare blivit känd som författare och sommarpratare, har fått Martin Luther King priset och är hedersdoktor vid Malmö Universitet.
Lunabba tar sig an de tre killarna, i synnerhet Clarance, som en dag ”kinesar” hemma hos Lunabba och sedan blir kvar där. De bestämmer att de skall ”klara av livet”, att ta tag i sina situationer och försöka vända dem till något bra. Det går bra med Elijah Clarance, som med inte minst basketen får ”ett lyft” från den utsatta situation han levt i. Hans framgångar inom basketen leder till college, till landslaget och en karriär som professionell spelare. För hans två kompisar blir det annorlunda. De lyckas inte ta sig vidare och skapa ett bättre liv. Den ene skadar sig senare när han försöker genomföra ett bombdåd. Den andre blir dömd efter att han skjutit ihjäl en tonårspojke.
Basketträning och intressant nog, litteratur, blir viktiga faktorer när Lunabba och Clarance bestämmer sig för att ”köra”, för att skapa en bättre tillvaro. ”Litteratur är det friaste och sannaste vi har, om vi tillåter den att vara det”, säger Lunabba. ”Sannare än den förljugna värld vi lever i”.
Att satsa på något man har talang för och upptäcka god litteratur, är det alltså ett bra sätt att ta sig ur en socialt utsatt situation? Så enkelt är det naturligtvis inte. Lunabba säger att han ryggar tillbaka när folk säger att kulturen räddar liv, att idrotten räddar liv. ”Nej, mat räddar liv. Tak över huvudet räddar liv”. Så svår är situationen på många håll, även i ett välfärdsland som Sverige. Men litteratur och idrott kan bidra, genom att man upptäcker något annat och lyckas skapa en meningsfullhet och framtidstro vid sidan av den grå och ofta eländiga vardagen. Litteratur vidgar perspektiven och är till nytta i alla sammanhang i livet, även om man är basketspelare eller coach. Det är jag helt säker på.
Jag vet inte om Elijah Clarance har fortsatt att läsa böcker. Man kan bara hoppas det, liksom att basketkarriären fortsätter och att han på det hela taget får ett fortsatt bra liv. Men var Clarance befinner sig basketmässigt verkar oklart. Förra säsongen spelade han för klubben Lovcen i Montenegro, där han vann skytteligan och blev MVP. Den här säsongen verkar han inte ha skrivit på för någon klubb ännu. En bekant sa till mig att Clarance är väldigt kräsen, spelar inte för småpengar och väntar tills han får ett bud på den nivå han anser sig vara värd. Men han kunde ju faktiskt göra som Viktor Gaddefors, som i brist på goda anbud från utlandet, spelade i SBL och Uppsala tills han fick ett bra utlandserbjudande. Möjligen hade då Elijah Clarance varit på planen i stället för att titta på landskamperna på tv, vilket jag antar att han gjort.
Tapio Joulamo