Av FIBA:s fem regioner i världen är konkurrensen mellan länderna särklassigt störst i Europa. Man kan säga att Europa ständigt blir underrepresenterat i de största turneringarna, de som omfattar hela världen, alltså OS och VM, eftersom FIBA reserverar platser och ser till att länder från alla världsdelar är representerade i mästerskapen. Begränsningen av platser i turneringarna gör att det alltid finns europeiska länder som kunde vara sportsligt kvalificerade, men inte får plats.
Den tuffa konkurrensen i Europa har som bekant lett till att land efter land börjat naturalisera spelare, främst amerikanska, för att förstärka sina landslag. Det sker både på dam- och herrsidan och exemplen är många. De amerikanska världsstjärnorna Courtney Vandersloot och Allie Quigley har t e x båda spelat för Ungern, Jonquel Jones (som är från Bahamas) representerar numera Bosnien och Yvonne Anderson Serbien. Såväl Ryssland som Turkiet och Frankrike, med flera, har ägnat sig åt samma sak. I herrarnas EM såg vi också att ett så starkt basketland som Spanien hade en naturaliserad amerikan i sitt lag.
FIBA-bestämmelserna om representation i landslag är snåriga, men grundprincipen är att ett land får använda sig av bara en naturaliserad spelare, d v s en som fått medborgarskap i det nya landet efter att denne fyllt 16 år och under förutsättning att spelaren inte representerat sitt ”ursprungsland” i någon FIBA-turnering på landslagsnivå, inklusive 3×3. Vad gäller spelare med dubbla medborgarskap kan de välja vilket landslag de vill representera. Och många länder har som sagt ”nosat upp” amerikanskor av hög klass, men inte så hög att de kan ta platser i amerikanska landslag, både sådana som har dubbla medborgarskap eller sådana som är villiga att låta sig naturaliseras.
Och inte sällan är stora pengar inblandade när spelarna naturaliseras. I många fall har de naturaliserade spelarna inte någon som helst koppling till det nya landet utan lockas helt enkelt skriva på för att de får ordentligt betalt. Det var därför som Vandersloot oväntat dök upp i Ungern och Jones i Bosnien.
FIBA:s regelverk kan dock beskrivas som väldigt töjbart, eftersom generalsekreteraren efter eget gottfinnande kan bevilja undantag. Och det har också gjorts, t e x att spelare som representerat USA ändå kunnat naturaliseras i ett europeiskt land, eller att ett land tillåts spela med fler än en naturaliserad spelare. Generalsekreteraren skall i dessa fall bland annat ta hänsyn till hur länge spelaren bott och spelat i det ”nya landet”. Två aktuella sådana fall har nyligen inträffat i Israel, närmare bestämt i dess landslag, ett beslut som kan få inverkan på Sveriges möjligheter att kvalificera sig till EM 2023.
Sverige skall ju möta Israel i vinterns två EM-kvalfönster: på hemmaplan nu i november och på bortaplan i februari. Inför matchen i Uppsala 24/11 har den israeliske coachen tagit ut en trupp på 14 spelare, där inte bara den tidigare naturaliserade Alexandra Cohen ingår. Där finns också amerikanskorna Jennie Simms och Alyssa Baron, som blivit israeliska medborgare. Det israeliska förbundet har meddelat att FIBA godkänt de båda amerikanskorna för spel i landslaget, vilket naturligtvis betyder att Israel blir ordentligt förstärkt. Det är ju nämligen inga ”dussinlirare” det handlar om, i synnerhet inte Simms. Naturaliseringen av de båda spelarna har antagligen beviljats med hänsyn till att de båda tillbringat många år i Israel och dess liga. Baron gör i år sin sjunde säsong i den israeliska ligan och Simms sin sjätte.
Båda spelarna är guards och strax under 30 år gamla. De är stabila poänggörare, mångsidiga och rutinerade efter många års spel i Europa och i internationellt klubblagsspel. Jennie Simms spelade på college för Old Dominion och utmärkte sig redan då för sitt poänggörande. Hon blev tvåa nationellt efter att ha snittat 26 poäng. Simms draftades till WNBA 2017. Hon valdes i andra rundan, som nr. 18 och spelade det året en del matcher för Washington och Indiana. Sedan kom hon tillbaka den här säsongen, då hon tillhörde Phoenix Mercury. Säsongen 2021–22 spelade hon för Rishon, då hon vann skytteligan med snittet 29 (och tio returer) och blev utsedd till både MVP och årets guard. Den här säsongen spelar Simms i Holon, där hon fortsätter producera.
Alyssa Baron spelade för Penn på college, den skola där Stina Almqvist går. Baron blev en legendar på sin skola. Bland annat är hon den som gjort näst mest poäng i Penns historia. Baron blev mästare i Israel förra säsongen, tillsammans med bland annat Paulina Hersler, i Ramla. Amerikanskan snittade då 13 poäng, fem returer och fyra assister. Baron spelar i år vidare i Ramla och har redan hunnit representera Israel i årets 3×3 EM.
Simms och Barons inträde kommer givetvis att göra Israels landslag starkare. Hur mycket och i vilken grad det kommer att påverka EM-kvalgruppen, där Sverige och Lettland ingår, är förstås svårt att sia om. Men att det kommer att ha betydelse står klart, och att det kommer som en mindre glad överraskning för den svenska landslagsledningen inför de avgörande EM-kvalmatcherna kan vi utgå ifrån.
Israel är en av arrangörerna av nästa års EM. Om FIBA:s beslut att godkänna de båda amerikanskornas deltagande i landslaget på något sätt har med det att göra kan man fundera på. FIBA vill ju gärna ”haussa” intresset i länderna där mästerskap spelas. Hur som helst, även om Israel genom sitt arrangörskap är direktkvalificerat för slutspelet., så deltar landet i kvalet. Skulle Israel ta en plats genom kvalspelet går den överskjutande platsen till den femte bästa tvåan i kvalet. Det vore en ödets ironi om Sverige, som råkat hamna i den israeliska kvalgruppen, skull missa slutspelet för att Israel fått den exceptionella fördelen att spelade med tre naturaliserade amerikanskor.
Men det skall spelas om det, och det man kan konstatera är att läget i Sveriges EM-kvalgrupp har spetsats till. Efter den inledande förlusten i Lettland krävs det seger i minst två av vinterns tre matcher för att ta en plats i slutspelet. I kvalet till EM 2021 tog sig fem grupptvåor (av nio) vidare. Då räckte det med två vinster. Det sista laget som klarade strecket var Storbritannien, som hade 2–2 i matcher och -1 i målskillnad. Den här gången är det knepigare, för det finns bara plats för fyra av de tio grupptvåorna.
Tapio Joulamo