Förr kunde jag ställa krav. Idag skulle jag åka på en anmälan.

I söndags var jag och tittade på en dammatch i div 3 mellan KFUM Umeå och Höken, Luleå.

KFUM Umeå coachas av några av mina fd dam spelare. I laget spelar några av mina fd spelare som är unga juniorer och matchen dömdes av en av mina spelare från 80 talet. Kul !

Höken coachas av Mattias Kenttä som jag känner sedan många år.

Jag satt bakom Höken med en annan duktig Luleå ledare Robert Winneborn, som framgångsrikt ledde basketföreningen GameTime i Umeå under sin studietid på 90-talet.

Robban försökte få Umeå att köpa Luleå BasketCentrum iden med föreningar i ett antal stadsdelar men det gick trögt med att sälja in idén. Det var för tidigt då och kanske för tidigt än idag.

Det var jätteroligt att se Kenttäs ledarskap. Han visade upp kunskap, entusiasm och engagemang.

Inte konstigt att dom får fram massor av duktiga basketspelare i Luleå när fd elittränare tar hand om ungdomarna på det sättet.

Det är tyvärr ganska ovanligt i Umeå att man blir coach eller domare .

När man slutar sin aktiva karriär som spelare eller coach då slutat man för gott. Det är dessutom inte ovanligt att deras barn blir innebandy spelare i stället för basketspelare pga innebandyns stora influenser i Umeå. 

Det händer aldrig i Luleå eller i Östersund att basket föräldrars barn väljer innebandy eller…..händer det.

Jag blir glad när jag ser att kvinnor som jag har coachat blir tränare.

Tänk om fler skulle ta det steget då skulle basketen inom 10 år få en rejäl boom i Umeå.

Killarna är alla för lata och bortskämda. Det är ytterst få i Umeå som tar på sig ett ledarskap efter karriären.

Ofta får föreningarna skulden för att man inte rekryterar ledare och domare men det är inte föreningarnas fel.

Det individualiseringen och samhällsutvecklingen som ligger bakom allt.

När man är klar med basket då ska man förverkliga sig själv och göra något helt annat.

Förr kunde jag ställa krav, nästan tvinga folk att ställa upp. Idag skulle jag åka på en anmälan om jag ställde samma krav som jag gjorde på 80 och 90 talet när jag var kanslichef.

Om man ville vara med i verksamheten på den tiden var det bara att ställa upp. Det gick inte att köpa sig fri. Det var bara att sälja lotter, skotta skit, städa hus sälja julkärvar, you name it.

Godmiddag