Matchen mot Norrköping blev tyvärr det jag befarade och det utan att Norrköping behövde gå på max mer än dryga fem minuter.
Jag förstår att många efter den här svidande förlusten funderar över hur det är möjligt att BSKT kunde vinna hemma med 108-107 efter förlängning i början av november och det utan Peleg men med nigerianen Mo, som inte bidrog med något om man jämför med Jordan som nu var med.
Förklaringen till segern hemma är en kombination av flow och att försvarsspelet då var en surprise. Nu är det inte det längre. Alla lag koncentrerar sig på att sätta press på BSKT´s guards och då särskilt på Dawit när han har bollen och helst hindra honom från att få bollen.
Esteban som skall vara en av lagets få skyttar fick återigen starta på bänken och när han väl kom in blev det missade skott och flera naiva missar i defensiven. Varför startar inte en av lagets utländska spelare varje match ?
Dawit och Esteban skall vara lagets 3 poäng skyttar men tyvärr så fungerar inte det. Dom har under de senaste sex matcherna 15 satta av 52 (28%) . Individuellt 7/21 (33%) för Esteban och 8/31 (25%) för Dawit. Är det verkligen rätt att dom skall skjuta så många treor ? Borde inte bollinnehavet förvaltas bättre ?
BSKT såg ut som att dom hade betongskor på fötterna. Dom hängde inte med alls i tempot redan i matchinledningen och eftersom BSKT missade allt som går att missa i första perioden så blev tempot ännu högre än normalt när Norrköping ställde om gång på gång med snabba uppspel och layup eller 3 poängare. Förödande mentalt för BSKT.
Jag har i alla fall sluppit läsa bortförklaringar om att den svaga starten berodde på att laget inte fick flyga utan måste åka tåg. Det vore bara pinsamt med en sådan bortförklaring.
Är det möjligtvis så att laget just nu är nedtränat ? Jag vet hur mycket och hur hårt laget har tränat före laget drabbades av covid. Över 14 dagars uppehåll innebar att man tappade mycket och efter det har man försökt att ta igen det tappade med enormt mycket och hård träning. Jag personligen tror att laget är slitet men jag kan givetvis ha fel.
Jag skrev härom dagen att jag skulle börja betygsätta lagen och domarna men det gör jag bara i de matcher som jag ser live och inte via streaming.
Maggie Lucas, guard, 29 år med fina meriter klar för Luleå. Det låter bra men när jag läser att hon har haft ett års uppehåll från elitbasket pga knäskada då blir jag fundersam. Spelare med den skadan brukar sällan komma tillbaka till samma nivå som man hade innan. Tänk efter själv. Vilka spelare I nuvarande Luleå som har haft liknande skada är fortfarande ett år efter skadan nära den nivå som dom hade innan. Det tar tid fysiskt men framförallt mentalt att komma tillbaka.
Noterade uttagningen av den svenska damlandslaget nyligen. Jag kallar det för ”mellanmjölkstruppen” eftersom man verkar behöva ”glädja så många” genom att de är ”är uppmärksammade”. Förr tog man ut tolv (12) spelare och två reserver.
Spelarna borde inte behöva motivation från SBBF utan ha den själva. De som skall konkurrera med Eldebrinkarna, Lloyd, Zahui, Halvarsson, Magarity och Fontaine m.fl har ju inget där att göra än så länge.
Det fanns spelare i matchen mot svaga Israel som aldrig hade presterat i landslaget men som mot det motståndet lyfte till skyarna. Det borde inte övervärderas även om det kanske är den nya generationen så småningom.
Bakken Bears från Århus i Danmark vann igen igår i Champions League. Storlaget Galatasaray fick åka hem med en storförlust. I nästa match möter Bears det spanska storlaget Teneriffa på hemmaplan. En vinst är helt klart möjlig och det skulle innebära avancemang och vore stort. I kväll kl 20.30 spelar Sassari mot Teneriffa. Missa inte den.
Godmiddag