I podden Bänkvärmarna sade vår nya GS Fredrik Joulamo att nummer ett på hans lista det är att ”få fler som vill vara med i basketen och under längre tid ”.
Det är en målsättning som jag tror att alla ställer upp på men frågan är med vilka medel man skall uppnå detta och om det är prio efter pandemin. Det akuta bör vara att få basketen att överleva.
Att bara sätta upp det som mål och sedan hoppas att föreningarna lyssnar och lever upp till det håller inte. Nu gäller det för SBBF att leverera medel för att kunna uppnå det målet.
Hur har SBBF tänkt locka till sig fler och hur skall man få de som är med att stanna kvar en längre tid ?
Ett sätt kan vara att t ex locka med lägre avgifter för de föreningar som ökar antalet:
1. Licensierade spelare under 13 år,
2. Antalet kvinnliga styrelsemedlemmar,
3. Antalet medlemmar i föreningen,
4. Utbildar många tränare & domare.
En av åtgärderna som nu presenteras av SBBF är anställning av några s.k ”basketutvecklare”som skall besöka föreningarna runt om i landet för att ge input så att bl a träningen i föreningarna kan bli bättre.
I mitten på 90-talet hade dåvarande utbildningsansvarig Göran Hendrix samma plan.
Han ville engagera fem ”Riksinstruktörer” som skulle få samma uppgift som man pratar om idag. Varje riksinstruktör skulle få ett område som man var ansvarig för.
Problemet var bara det att uppdraget var ideellt och ansågs vara ett hedersuppdrag. Man vände sig till ett antal steg 3 utbildade tränare som jobbade med basket och räknade med att dom skulle ställa upp.
Jag var en av dem som fick det smickrande erbjudandet men jag tackade nej pga att det var ideellt. Om man lever på basket då är det för mycket begärt att man skall ställa upp och jobba gratis för SBBF. Jag hade inte möjlighet och råd med det.
Jag antar att de flesta tillfrågade tackade nej av samma orsak som jag eftersom den utmärkta idén inte blev av.
Om satsningen skall ge ett mätbart resultat då krävs det en rejäl satsning på projektet och ett ganska stort antal s.k basketutvecklare.
Du som har läst HOOPS sedan starten 2014 vet att jag vid ett flertal tillfällen hävdat att SBBF måste anställa Riksinstruktörer som börjar åka runt i landet och inventera och utbilda. Jag är glad att även någon annan har tagit upp den tråden.
Det vore en stor fördel om dessa basketutvecklare även har med sig någon av landets manliga och kvinnliga välkända basketspelare som dragplåster. Det skulle väcka intresse bland de unga aktiva men framförallt av media.
I Norrbotten har man redan Mikke Johansson som reser runt till olika föreningar och hjälper dem med träning och upplägg. I Västerbotten har Lucas Enkvist fått samma uppdrag. Är vi unika eller jobbar andra distrikt på samma sätt ?
En annan SBBF åtgärd som kommer är införande av zonlägeri stället för det nyligen nedlagda Region. Det är helt ok men något helt annat. Till ett zonläger skickar man bara de mest motiverade och talangfulla.
Förhoppningsvis blir det zonläger med hög utbildningskvalitet och inte bara ett sållnings läger där man letar tänkbara blivande toppspelare. I den åldern är det fortfarande lite för tidigt att fatta beslut om hur talangen kommer att utvecklas. De s.k late blommers kidsen hittar man inte med den metoden.
Zonlägren borde förresten vara en given praktikplats för blivande steg 3 tränare eller som det numera heter Fördjupningsutbildning för utvecklingstränare (FFU = min beteckning)
Och så till något helt annat.
Jag vill inte vara negativ men SBBF´s nya logga känns riktigt gammaldags. För stor boll i en för liten korg – igen. Det har sett ut på samma sätt tidigare. Har man inte lärt sig något. Loggan är framtagen av någon som inte förstår sig på eller tänker basket. Det borde vara självklart att ta inspiration från andra men icke. Skippa den loggan innan massproduktionen startar.
Godmiddag