Den 17 juli skrev jag mitt senaste inlägg i HOOPS där jag även signalerade att jag funderade på att lägga av. Det var allvarligt menat men…….
Under de senaste veckorna har jag blivit uppringd och kontaktad via sms och mejl av många som har peppat mig att fortsätta att skriva. Jag har även fått positivt bränsle från några personer som jag inte hade väntat mig att de skulle vara positiva.
Synd att inte fler har en blogg
Jag saknar Jonte Karlsson gästskrivar krönikor i basketsverige.se och jag skulle verkligen uppskatta om sådana som Per Stümer, Benny Johansson, Lars Mikkelsson, JP Kostet, Per Källman m fl som har varit med ett bra tag skulle lufta sina åsikter om det som händer eller inte händer i svensk basket.
En Udominate spelare sade en gång till en av mina vänner. ”Why is that old man writing shit about our team”.
Jag hade uttryckt en del synpunkter på hennes och lagets spel i den senaste matchen. Hon gillade inte kritik och särskilt inte från en erfaren coach.
Undrar om den spelaren reflekterade över sin prestation när hon ändå tog sig tid att läsa HOOPS. Jag vet att hennes coach brydde sig och lyssnade på mina åsikter.
Tyvärr tycker många att vi som är retired skall hålla käft. Det är en ny tid nu får jag ofta höra men den inställningen innebär att man ofta gör om samma mistag som redan har gjorts.
Om jag kommer med lite råd eller åsikter då betraktas jag ofta som någon som tror sig vara ”någon slags superwiser”. 80-talist coacherna kör ofta sitt eget race och lyssnar inte på åldermännen.
Mina åsikter retar en hel del personer. Coacher tycker att jag inte skall ha åsikter om lagets taktik. Spelare är väldigt känsliga och kan sura länge. Klubbdirektörer och styrelsefolk är känsligast. Dom tar åsikter personligt.
Jag påstår inte att jag år ”en expert som kan basket” men jag vet vad jag tycker är bra basket och jag kan se när en spelare fattar dåliga beslut i anfall eller spelar dåligt individuellt försvar och det är det basket är fråga om. Fungerar inte det då är det inte kul att titta på.
Godmiddag