Hoops tar Time Out

Roundtable är det senaste på SBBF.

Det kanske är rätt att ta upp detta för det ligger ju i tiden så att säga men jag är tveksam. Har vi verkligen problem med rasism i svensk basket ? Kanske är det så i Stockholm, Malmö och Göteborg. Jag vet inte. Ska vi verkligen lyfta fram detta om problemet nästan inte finns ?

Jag har varit spelare, coach och ledare i 46 år och jag har aldrig någonsin hört eller sett något rasistiskt inom vår sport och då har jag rest runt vårt land på ungomsturneringar, USM, RM och JSM elitmatcher you name it.

Är det verkligen en slump att jag inte har sett eller hört något ?

Jag har varit ledare för 1000-tals spelare under alla dessa år och aldrig någonsin har någon berättat för mig om kränkande eller rasistiska påhopp. Har jag levt i en skyddad verkstad ? Är den Norrländska basketbubblan sådan att vi är lyckligt förskonade från dessa problem.  Är det så att dom aktiva råkar ut för detta men inte berättar om det ? Jag vet inte.

Jag tror att de svarta amerikanska basketspelarna som spelade i Sverige under 70 och 80-talet lade grunden för det icke rasistiska basket Sverige.

Hur som helst så tar Mr HOOPS nu time out med skrivande. Jag får se om jag ids återuppta skrivandet till hösten. Jag kommer under pausen att samla på mig åsikter som jag kommer att bombardera er med om jag öppnar HOOPS igen.

Alla ni som retar er på old school gubben från Umeå som har fräckheten att ha åsikter om allt möjligt slipper nu logga in varje dag.

Det är väldigt få som erkänner att dom läser HOOPS.  Ibland får jag mejl eller samtal från kritiker bl a SBBF, men den mesta feedbacken kommer från dem som håller med mig och hejar på mig.

Jag vet att ni är nyfikna på mina åsikter och läser mig eftersom jag under säsong har mellan 550-750 inloggningar på HOOPS varje dag. Under sommaren 350-450. Det tycker jag är kul.

Jag vet att det finns dom som tror ”att jag har rökt på eller har fylle noja” när jag eldar på ibland men så är det inte eftersom jag inte nyttjar dessa saker.

Jag vet att det finns dom som tycker att jag borde lägga ner, att jag bara svamlar och att jag borde hålla käft. Det är inte så kul.

Jag vet att det finns journalister som retar sig på mitt sätt att skriva och rekommenderar mig stavningsprogram. Om en BC Luleå spelares namn stavas fel då är HOOPS inte värd mycket. Det är jätteroligt.

Jag vet att många uppe i Luleå irriterar sig oerhört på att jag har fräckheten att ha åsikter om elitklubbarna och förbundet däruppe. Det kan jag ta men inte en kränkning.

Jag vet att ”dom däruppe” i Luleå unisont anser att basketen i Umeå och Västerbotten är bara skit men dom har fel.

Västerbotten har idag många välutbildade tränare och många duktiga basketspelare men vi har ingen ”basketfabrik” som RIG. Umeå Kommun kommer aldrig att bygga en hall till oss med restaurang och vi har nästan ingen tung sponsring från näringslivet i Umeå så vi kan givetvis inte mäta oss med mäktiga Luleå. Det kan ingen i Sverige och det kommer ingen att nå upp till det närmaste årtiondet. 

Jag har största respekt för basketen i Norrbotten och då särskilt i Tornedalen och i Jokkmokk för det var där allting började. Det var Lars och Karl-Gösta Aasa i Polcirkeln och SK Gränsen samt en magister Lennart Ullenius i Jokkmokks Skol IF. Thord Larsson i Överkalix, Leo Kairento i Råneå, Lars Arne Nilsson och Leif Larsson i Kalix som var dom riktiga pionjärerna. Luleå och Jampa Eriksson m fl kom ett antal år efter dem. Basketen i Luleå med omnejd kom igång efter Tornedalen och ganska långt efter Umeå.

Idag är nästan all basket centrerad till Luleå med omnejd. Basketorterna i Tornedalen och nästan hela övriga länet har tystnat och det beror tyvärr delvis på Luleålagens ovilja att åka utanför stadsgränsen.

Tack och lov så har inte allt dött ut i övriga Norrbotten. Jag läser i dagens tidning att tom lilla IFK Tärendö visar livstecken.

Nu har Norrbotten dessutom stängt ute Västerbottenslagen söder om Skellefteå från ungdomsbasketen. Luleålagen verkar bara vilja spela med varandra och med lagen i Mälardalen. Vart är dom på väg ? Snart kanske dom bara vill spela mot lag i södra Europa.

I Västerbotten har det gått åt motsatt håll mot Norrbotten. Basketen är på högre nivå än på de senaste decenniet. Det sjuder i inlandet och inte bara på E4:an. Vilhelmina, Åsele, Dorotea och Storuman har nu aktiva basketsektioner och både Vindeln och Vännäs kan vara på gång till vintern om pandemin släpper greppet om landet. Femton aktiva föreningar i Västerbotten under 19-20 är det bästa sedan 80-talet då vi hade nitton aktiva föreningar.

Allt behöver inte vara elitmässig och märkvärdigt men det måste finnas en bredd och en ungdomsrörelse för att det skall komma fram nya talanger. Av stor kvantitet kommer det fram kvalitet det har många av våra världsstjärnor som är födda på 50, 60, 70-talet bevisat. Väldigt få har fostrats i ”idrottsfabriker”.

För övrig anser jag att man på SBBF måste lägga mycket ekonomi och kraft på utbildning av tränare och ledare då får vi en bättre basket.

En nysatsning på skolturneringar på både låg och mellanstadiet måste vara SBBF´s viktigaste arbetsuppgifter för att tidigt fånga upp ungdomen.

Som det är nu fångar hockey, fotboll och tom innebandy ungdomarna i tidig ålder och basketen står och ser på.

Med vänlig hälsning

Torbjörn Björnström