I NSD.se säger Sandberg att man inom Luleå Basket skall satsa svenskt inför kommande säsong men i samma andetag säger han att de utländska spelare som spelade i fjol gärna kommer tillbaka. Det kallar jag för att tala med kluven tunga.
Om man ”satsar svenskt” då spelar man – tycker jag – med ett i det närmaste helsvenskt lag alltså en (1) max två utländska spelare. Om Luleå kommer till spel igen med fyra då är det ingen svensk satsning även om man får hem Westerberg och Nyström.
Jag är förvånad över att Sandberg satsar på Vanloo. Hon är inte alls lika bra som hon var för några år sedan och därför har hon inte en plats i Belgiens landslag längre.
Även Enjebo har aviserat en satsning på färre utländska spelare. Vad det kommer att innebära får vi se men jag välkomnar en sådan förändring och hoppas att de få utländska blir klasspelare. A3 har haft lite för många dåliga utländska spelare de senaste åren. Rekryteringen har varit för dålig.
Jag skulle inte bli förvånad om det kan blir fler utländska spelare i damliga klubbarna. Basketkartan kommer troligtvis att ritas om i hela Europa vilket kommer att innebära att……..
…..det kommer att finnas färre exklusiva välbetalda jobb till hösten så lönerna kommer att sjunka för de utländska spelarna och bra spelare får nöja sig med mindre om de vill få jobb.
Kanske kan vi få se lite bättre utländska spelare i Sverige igen som det var på 70 och 80-talet.
De spelarna som kom då var ofta på hög nivå. Copeland, Robinson, O Hanlon, Grant, Person är bara några på herrsidan och t ex Emerson, Hugley, Ford och Bolton på damsidan. Otroligt bra spelare allihop.
Risken med en stor sponsor
Läser i Joulamos blogg att 90% av herr Wettarnas budget täcktes av deras huvudsponsor som nu kanske inte blir kvar. Jag fattar vad det innebär eftersom jag har varit med om en liknande situation.
1999 lyckades vi i dåvarande Cometerna få Balticgruppen att gå in med ett stort belopp som vår huvudsponsor. Avtalet var omfattande och innebar även en hel del payback. Jag är 100 på att inget annat damlag i landet hade en så stor sponsor, möjligtvis Visby genom Svenska Spel.
Den gången var det 50% av vår omsättning för elitlaget. Vi gjorde reklam på speldräkten för det nya köpcentrum Strömpilen som fortfarande bara fanns på ritbordet men skulle bli verklighet under avtalstiden.
På våren 2004 efter fem år tackade sponsorn nej till en förlängning. Beloppet var då högre och täckte 60% av den totala sponsorbudgeten.
Avhoppet höll på att bli knäcken för elitverksamheten men vi lyckades hålla oss kvar i pga solidariska spelare som spelade i det närmaste helt gratis under de följande krisåren.
Vi lyckades rekrytera billiga men duktiga amerikanskor som klarade jobbet och vi kunde hänga kvar i ligan. (t ex Christy Bacon, Shanita Sutton, Amy Mohr, Pam Rosanio)
Att lyckas med att hålla kvar laget i Damligan 2004 – 2009 utan att dra på sig stora skulder var som ett Houdini trick av bästa märke. Spelarna som spelade i Umeå Comets på den tiden förtjänar respekt.
Jag tror att Wettarna klarar det galant på damsidan där de är van att i princip spela utan lön men allt hänger på om de kan behålla truppen. Om det blir stor spelarflykt då blir det svårt.
På herrsidan blir det svårare. En 100% satsning med kanske två träningar per dag är knappast möjlig. Kanske skär man ner träningen till endast kvällsträningar och i stället lite längre pass. Personligen tror jag att det kan fungera. Om serien dessutom går över till mestadels helgmatcher då ser det ljusare ut även för dem som har tappat stora inkomster.
Enligt uppgift så skall KFUM Umeås damlag redan ha säkrat ekonomin för deltagandet i kommande års basketetta. Om det stämmer så är det bra jobbat. En säsong för ett Norrlandslag kostar minst 300-400.000 kr och då är inte en ev. coach kostnad inräknad i det.
Godmiddag