Söndag 22 december, 2019
Tittade igår på Södertälje mot Borås, som Borås vann med hela 16 poäng och även på Jämtland mot Köping, som Köping vanna komfortabelt. Jag förundras än en gång över domarnas höga toleransnivå när det gäller vissa saker och låga toleransnivå när det gäller annat.
Det står nu helt klart att regelboken inte gäller utan det är domarnas bedömning som gäller. De styr matcherna för mycket enligt mig och det är därför spelarna klagar hela tiden. Det saknas konsekvens.
Köping spelar riktigt bra basket och deras tre amerikanska musketörer är stabila och riktigt bra. Borås är också riktigt bra men notera att BSKT slog dem för två veckor sedan på hemmaplan.
Jämtland har spelarna men de spelar för fritt för att få till en stabilitet.
Run and gun spelsättet är toppen och älskas av spelarna men bara om man vinner.
Södertälje fick Collison fotskadad tidigt i matchen och Gaddefors var inte med där har du skillnaden mellan lagen.
Jag har hört från flera håll åsikter om att Barton inte håller måttet som coach för Djurgården, men det tror inte jag på för fem öre. Bartons erfarenheter måste svensk basket ta tillvara till det att han väljer att sluta.
Jag tror i stället att det är några spelare i truppen som inte följer direktiven till 100% framförallt defensivt och då bryter hela systemet samman.
Utländska spelare och då framförallt amerikaner brukar vara inprogrammerade att spela på ett visst sätt och ha svårt att ställa om sitt tänkande. I Europa spelar man inte riktigt på samma sätt och det är anledningen till att många sportchefer eller coacher letar efter amerikaner som har spelat ute i Europa några år och har lärt sig spelstilen och levnadssätt.
Det är rent tragiskt att se hur Ramstedt i Djurgården nästan aldrig får låna bollen av alla utlänningar som vill hålla uppe sin statistik. Även Alberts försvinner helt ur matcherna. Måste vara hopplöst att spela med dem.
Jag anser att lag med 5-6 utländska spelare aldrig kommer att lyckas fullt ut om de inte leds av en extremt mentalt stark och kunnig coach. Många starka viljor som drar åt olika håll och som dessutom skall skrapa ihop ”sin statistik” vid varje match skapar bara kaos.
Jag tar återigen upp mitt mantra som jag har framfört vid ett flertal tillfällen att det är dags att begränsa antalet utländska spelare igen. Eftersom bara 3 av 10 lag i den svenska ligan spelar internationellt så räcker det med max tre utländska spelare oavsett nation i varje lag. De tre som spelar internationellt får lov att skriva interimsavtal med de extra utländska spelare de anser sig behöva. Det är inget märkligt alls ute i Europa.
Jag tittade lite på statistiken från BLD efter hösten. De flesta lagen har spelat nio matcher men ett par har hunnit med 10 resp 11. I stort sett alla A3:s proffs spelare ligger mittemellan i skytteligan. Är det ett tecken på att de inte håller särskilt hög klass eller beror det på lagets sätt att spela. Det ser nästan ut som om Enjebo vill ha 6-7 spelare på tvåsiffrigt. Alla skall med.
Det extremt anmärkningsvärda är väl att Tiffany Brown som lär skall vara så otroligt bra enligt många förståsigpåare bara ligger på 27:er plats i skytteligan med 11.56 poäng i snitt efter 9 matcher. Ivezic har exakt samma snitt. Lawrence är 33:a med 10.56, Drummer ligger högst av A3 spelarna på 19:e plats med 13.57 poäng. Både Brown och Drummer har i princip hela den övriga amerikanska eliten i Sverige framför sig.
Halleluja vad det skrivs och snackas om Umeås nya stadsprofil nämligen fotbollstältet. Det verkar ha blivit något av en sevärdhet eftersom det är så många som promenerar förbi och stannar upp och tittar och fotograferar.
Många verkar tro att det nu kommer att hända något revolutionerande med Umeå fotbollen men det tvivlar i alla fall jag på. I Luleå har man haft Arcushallen i mååånga år men det verkar inte gå att få till det i Lule i alla fall. I Sundsvall har de haft sin Nordic hall sedan början av 90 talet men de åkte i alla fall ner i superettan igen.
Godmiddag