Av Jonte Karlsson
Det kanske känns så för oss i Sverige men det stämmer verkligen inte om vi kikar på hur basketvärlden ser ut. Vi har NBA finaler som pågår, många som förbereder sig för både OS kval och OS i Paris samt att en del länder fortfarande spelar sina finalserier. Men hur är läget här hemma i Svedala efter avslutad säsong?
Jag passade på att besöka Täljehallen i Södertälje där SBL (tillsammans med Superettan) för första gången arrangerar sitt Summercamp för spelare som har framtiden för sig. Syftet med lägret är att förlänga spelarkarriärer och få fram fler svenska elitspelare. Campen riktar sig till de som inte är med i ungdomslandslagen samt de spelare i SBL som inte har mycket speltid, samt givetvis då även spelare från Superettan. Ett fint och ambitiöst initiativ av arrangörerna.
För mig blev det spännande då jag inte hade sett många av spelarna tidigare. Lite förvånande var det också att en del spelare tackat nej till det här då de två lagen tränas och coachas av meriterade coacher som Henrik Sonko (Borås), Tom Stansfield (Högsbo), Panagiottis Nikolaidis (Alvik) och Åke Bärlin (Fryshuset). De drillas på dagarna samt spelar matcher mot varandra på kvällarna samtidigt som de bor bra på hotell och äter bra mat under sin vistelse. Verkligen en möjlighet för alla att få känna sig som värdiga elitspelare under några dagar, dessutom utan någon kostnad.
De spelare som tackat nej har verkligen tagit ett dåligt beslut, säkert påverkade av någon suspekt agent som ger dåliga råd om något annat, men de har sig själva att skylla.
Mina förväntningar var blygsamma men som så många gånger förr blev jag positivt överraskad. Bra arrangemang, lite publik (för lite med tanke på vad vi bjöds på) och en jämn match ”som gick hela vägen in i kaklet”. Dessutom en hel del spelare som jag tyckte var riktigt bra och framför allt intressanta för kommande SBL. Jag fokuserade på de längre spelarna och blev återigen (har skrivit om detta förut) glad över vilket råmaterial vi har i svensk basket. Något som pessimisterna och gnällskallarna på sociala medier helt missat. De vet oftast bäst och jämför allt med de bästa spelarna i världen och då är ju alla dåliga och det känns som om det är den enklaste vägen att vara ”expert” nuförtiden. För vem kan argumentera om alla skall jämföras med hur Luka Doncic var som 17-åring?
För mig handlar det mer om hur vi själva skall ta vara på det som vi har utan att känna att alla skall bli, och jämföras, med världsstjärnor. Det finns potential och frågan bör istället ställas om vi har coacher som kan ta hand om det som finns samt vara villiga att jobba med de här spelarna. Personligen blev jag förvånad över hur få SBL coacher som var på plats (bara en faktiskt förutom de som coachade) och som visade sig villiga av att se vad som erbjuds gratis i vårt land.
Men det är såklart lättare att prata om att det inte finns pengar (som någon annan alltid skall fixa) i stället för att själv försöka arbeta maximalt med vad som erbjuds. Någon på läktaren sade till mig ” Det händer bra saker när alla kämpar och försöker” vilket är en riktigt understatement men som få lever efter i vårt land.
Fanns det några bra spelare då? Ingen Jokic eller Doncic givetvis men några stycken som jag fastnade för och som jag med bestämdhet menar borde spela i SBL och kunna utvecklas där. Jag vill inte efter en match namnge någon speciell och höja dom till skyarna. I den branschen finns det många andra som är bättre än mig…Men jag dryftar mig ändå till att säga att påstå att ett lag av åtta av de här svenskarna och sen lägga till fyra budgetamerikaner skulle göra det till en produkt värd att titta på. De skulle säkert också klara sig hyfsat i SBL. Jag fastnade speciellt för två av spelarna, som båda fanns i Superettan förra året och var över två meter, som imponerade med vad de hade med sig för fysiskt paket. Men även hur de spelade och presterade och är inte de här två med i SBL nästa år blir jag förvånad. Det fanns fler bra spelare men som sagts tidigare så fokuserade jag på de längre pjäserna.
Och på tal om coacher och coaching, lyssna gärna på Henrik Johanssons podd ”Time Out” som är en del i podden Bänkvärmarna där han intervjuar svenska coacher och får dem att prata om sina tankar gällande viktiga ämnen. Mästarcoachen Mikko Riipinen samt Adnan Chuk är två av de gäster som varit intressanta. Jag vet även att det blir en damcoach som nästa gäst och att det finns tankar om en internationell väldigt meriterad gäst som tackat ja till medverkan. Något för er basketintresserade att lyssna på i hängmattan i sommar. Om det nu blir någon sol i år….
När det gäller SBL-lagen och deras lagbyggen så händer det inte så jättemycket mer än att Köping tagit för sig och gjort en svensk satsning som jag tycker verkar intressant. Kan bli en överraskning denna säsong kan jag tro? Annars pratas det mest i kulisserna om vad som händer med ”storlagen” Jämtland, Södertälje samt Luleå som av olika anledningar verkar ha hamnat i ett sämre läge än tidigare. Mer om det får vi återkomma med längre fram.
Och till sist vill jag passa på att tacka för alla fina ord som vi från Expressens sändningar har fått från er som har kikat på årets matcher. Det värmer och vi ser med glädje fram mot nästa säsong som förhoppningsvis kan göra att basketen lyfter ytterligare medialt. För att den gjort så finns det siffror på, i alla fall när det gäller tittare, men det får ansvariga bestämma hur de vill kommunicera.
När det gäller sändningarna nästa säsong så finns det även några idéer om hur vi kan både förbättra samt ta lite nya initiativ så att produkten blir ännu mer intressant, och det får vi återkomma till.