Av Tapio Joulamo
Jag läste att Luleåcoachen Robin Sandberg i en intervju med Peter Lindvall ondgjorde sig över att lagen i SBL Dam agerar och tänker allt för kortsiktigt när det gäller att utveckla svenska spelare. Det är en sak som är lätt att säga, svårare att göra något åt. Många klubbar gör onekligen sitt bästa för att fostra spelare, men det är inte så lätt att vara långsiktig när talangerna sedan drar som avlöningar från landet, i första hand till college och sedan till spel utomlands. Den svenska ligan har inte så mycket att konkurrera med. Det finns inte resurser, i synnerhet inte ekonomiska, som räcker till för att behålla de spelare som finns kvar, för de måste ju tänka på sin framtida försörjning. Spelarna har inte råd att traggla i stort sett gratis i en liga som den svenska och nödgas naturligtvis prioritera sina civila karriärer. Att ligalagen i allmänhet står och faller med de importer de lyckas rekrytera de enskilda säsongerna är därför inte så märkligt.
De svenska ligaklubbarna är inte unika i det här avseendet. Likadant ser det ut i många andra europeiska ligor. Det är naturligtvis synd att spelarna inte kan/vill/har råd att fortsätta spela längre upp i åldrarna, för många internationella spelare har ju visat att det går att vara framgångsrik under lång tid. Man kan bara spekulera i hur den svenska ligan hade sett ut om merparten av spelaren hade kunnat fortsätta en bit över 30-årsåldern. Det är som bekant ingen ålder för en basketspelare. Diana Taurasi, som fyller 42 i år, sliter t e x oförtrutet på i WNBA. Hon upplever just nu en ny vår och kommer med största säkerhet med i det amerikanska OS-laget, då hon kan plocka hem sitt sjätte raka guld. Ett annat exempel är finskan Taru Tuukkanen, som i år, 47 år gammal, var med och spelade hem det finska ligaguldet till ToPo, och dessutom blev utsedd till finalernas MVP. Tuukkanen har för övrigt meddelat att hon fortsätter över nästa säsong i ToPo.
Sedan en tid är det klart att WNBA kommer att utökas, den första expansionen sedan 2008. Lag 13 in i ligan blir Golden State Valkyries som kommer in nästa år. 2026 är det sedan dags för det första laget utanför USA, då Toronto gör entré. Exakt hur de nya lagen kommer att få drafta sina spelare är inte riktigt klart. Det kommer att spikas av WNBA-ledningen tillsammans med spelarfacket. Brukligt är att nykomlingarna får ”plocka” spelare från de andra lagen. Senaste gången en nykomlingsdraft skedde i WNBA fick varje klubb skydda sex spelare från att väljas av de nya lagen. Förmodligen blir det något liknande när det är dags för Golden State och Toronto.
Utökningen av WNBA är efterlängtad på många håll. Med bara tolv lag och därmed 144 platser att tampas om blir det ju t e x så att många talangfulla spelare aldrig får möjligheten att spela på den högsta nivån. Samtidigt går det inte att ”rusa i väg” med en utökning eftersom den ekonomiska situationen är så pass svag. Att öka intresset för den kvinnliga basketen och att få in mer pengar i systemet är de högst prioriterade frågorna för WNBA-organisationen och lagen. Och mycket pekar på att man sakta men säkert är på väg att stärka positionerna.
Starten på årets WNBA beskrivs som ”meteorisk” avseende publikintresse. Tittarsiffrorna har ökat med 226 %, publiken på arenorna med 14% och antalet nedladdningar av ligans olika appar med 146%. Indianas första match den här säsongen sågs av 2,1 miljoner, vilket är den högsta noteringen på 23 år. En match år 2001 sågs av 2,5 miljoner, men den gången tv-sändes matchen, vilket inte var fallet den här gången.
Det finns flera anledningar till det ökade intresset. En är den starka rookieklassen i WNBA den här säsongen, med Caitlin Clark i spetsen, men också med sådana som Cameron Brink, Rickea Jackson och Angel Reese. Men överlag ökar intresset för kvinnlig elitidrott. Det satsa mer och utbudet ökar, t e x har den professionella hockeyligan, PWHL, startat i år. Sammantaget väntas den kvinnliga professionella idrotten i Nordamerika omsätta 10 miljarder svenska kronor i år, vilket är en ökning med 300% jämfört med för 20 år sedan.
När lagen i WNBA har spelat 6–8 av de totalt 40 matcherna i grundserien är Connecticut lite överraskande det enda obesegrade laget med sina sex raka. Både Las Vegas och New York har förlorat två matcher i inledningen. Connecticut har varit ett topplag under flera år, med en bra kontinuitet i lagbygget. Toppspelarna DeWanna Bonner, Alyssa Thomas och Brionna Jones är den starka bas som laget står på. I långa loppet blir det ändå svårt för Connecticut att konkurrera om titeln med lag som Las Vegas och New York, som har ett helt annat djup i sina lag.
I toppkvartetten återfinns också Minnesota, med 5–2 i matcher. Intressant med Minnesota är att laget med störst andel utländska spelare, fem av tolv: italienskan Zandalasini, ungerska Juhasz, fransyskan Epoupa, Sika Kone från Mali och kanadensiskan Bridget Carleton. Av dem är det dock bara Carleton som har en tung roll i laget, vid sidan av stjärnorna Kayla McBride, Napheesa Collier och Courtney Williams.
När Sverige i november skall möta Storbritannien i EM-kvalets andra fönster, kommer det brittiska laget att ha en ny coach. Sanjorskan Anna Montanana är den som fått ta över uppdraget efter Chema Buceta. Som spelare hade Montanana en framgångsrik karriär med bland annat 129 landskamper för Spanien och spel i WNBA. Efter spelarkarriären började hon coacha, 2015, och har gjort det på hög seniornivå i Spanien och med spanska ungdomslandslag. Montanana blev den första kvinnan att ingå i en coachstab i ACB-ligan, som assisterande i Fuenlabrada.
Sverige möter Storbritannien 10 november och då handlar det högst troligt om vem som skall vinna kvalgruppen. Sverige har en skör ledning när det gäller inbördes, efter den överraskande segern med 64–62 på bortaplan i den första kvalmatchen.