Jag har lite problem med mina ögon så i stället för läsning lyssnar jag på en del poddar och ljudböcker. Podden Bänkvärmarna är bra men lite för mycket NBA för min smak även om dom är kunniga. SBL Podden mycket bra men efter BC Luleå mot Umeå BSKT tog dom inte tid att prata med någon från lagen efter matchen.
I slutet på oktober skickade Jonas Autio sin bok ”Timeout” till mig. Det tog lite tid innan jag kom igång med den, men senaste helgen var det dags för läs intervaller så de 301 sidorna är nu avverkade.
Boken är spännande läsning för en basketperson som inte var nära lagen Alvik, Kärcher, New Wawe eller Södertälje. Många kända och okända namn passerar revy.
Jag hann aldrig lära känna Thomas Fredriksson i Högsbo, men jag träffade honom ngn gång i samband med Basketfestivalen och förstod att det var en driftig herre. Mravec, Gustavsson och Christiansson m fl har jag aldrig träffat.
Benny Johansson träffade jag varje sommar som jag var på basket clinics ute i Europa och när vi coachade mot varann i dåvarande damernas Elitserie. Finns det ngt som liknar Benny Johansson och hans driv tillsammans med Kjell Östh och Kenth Leini runt om i Basket Sverige idag ?
Jag saknar tuffa skickliga domare som Lars Klaar, Ulf Öhrman, Claes Åhammar som nämns i boken. Dom var starka domare som aldrig tvekade att beivra en överträdelse. Du vet att jag tycker att man idag släpper igenom alltför mycket överträdelser.
Jag fick en insikt i en massa saker som jag i Umeå norr om Dalälven inte hade en möjlighet till eftersom lokaltidningarna inte fanns tillgängliga och inte heller Stockholms & Göteborg upplagorna av kvällstidningarna. SVT har jag nästan aldrig haft tid att titta på de senaste 40 åren eftersom jag hade träningar på kvällstid när TV sporten sändes.
Jag sprang på Umeå Stadsbibliotek och försökte hänga med i lokaltidningarna i Södertälje och Göteborg men tidningarna saknades ofta så det var nästan omöjligt att ha ngn närmare koll.
Jag minns urdragningarna och de ekonomiska problemen i Göteborg och Södertäljes strid med Skatteverket som dom till slut vann.
Det som är trist det är att när jag läste boken fick en känsla av att det verkar som att svensk basket sitter fast i ett ekorrhjul och att vi inte kommer ur det. Det mesta som hände på 90 talet upprepar sig. Vi snurrar numer runt ett varv men till sist hamnar vi på samma ställe igen.
Sportsligt rullar allt på som vanligt trots att SBBF har 20+ anställda mot max 5 under storhetstiden. Min känsla är att SBBF inte är det nav och drivkraft som Basketboll förbundet borde vara. Herr och damlandslagen måste lyftas fram och satsas på liksom ungdomslandslagen. Jag tycker att breddverksamheten och de sociala projekten helt borde ligga inom klubbverksamheten.
Svenska Basketbollförbundets ordförande skrev i sitt senaste brev på basket.se om hur bra allting är och vilka framgångar svensk basket har haft under 2023. Sanningen är ju den att vi helt saknar den framgång för våra herr och damlandslag som vi behöver. Vinst i ngn enstaka match ger inget.
De flesta ungdomslandslagen är i B grupperna och de få lag som spelar internationellt spel åkte ur direkt. Dom enda som hade verklig framgång verkar vara de som fick nya positioner i FIBA och andra organisationer. Jag tycker att det är de sportsliga framgångarna som räknas.
Att bli uttagen och komma till landslaget är ingen morot för de aktiva. Dom vill komma till ett vinnande landslag. Domino effekten med alla avhopp är helt normalt. Sverige måste få ihop vinnande lag på både herr och damsidan. Kanske måste man börja med att pynta lite mer till landslagen och de lag som satsar på internationellt spel för att få upp intresset.
God Fortsättning