Av Tapio Joulamo
Amanda Zahui har nu åkt iväg till Australien, där hon skall spela för det regerande mästarlaget, Townsville, som just nu, efter sju spelade omgångar, ligger delad etta i ligan. WNBL håller en bra nivå, i klass med de bättre ligorna i Europa. Några av Australiens landslagsspelare, men långt ifrån alla, spelar i ligan, t e x Samantha Whitcomb, Cayla George och Allice Kunek. Där finns också legendaren Lauren Jackson och några amerikanskor i nivån under de bästa. Bekanta namn är Aari McDonald, Mercedes Russel, Jordin Canada och Brianna Turner. Även Sverigebekantingen Mehryn Kraker håller till i Australien den här säsongen.
Zahui blir i Townsville lagkompis med bland annat Whitcomb och Kunek, som är lagets bärande spelare. Det finns god chans att Zahui får bra med speltid i Townsville. Det, och att hon presterar bra, är nog en förutsättning för att det skall kunna bli en fortsättning i WNBA. Svenskan har ju haft några jobbiga år i WNBA, med flera klubbyten och begränsat med speltid. Om hon inte visar upp sig från sin bästa sida den här vintern blir det nog svårt att få nytt kontrakt i WNBA 2024.
Det fortsätter att gå tungt för de Euroleaguelag där vi i år har svenska spelare: Sepsi med Ellen Nyström och Lublin, med Elin Gustavsson. Båda lagen har bara en vinst efter åtta spelade omgångar, men på plussidan är att de tycks vänja sig allt bättre med nivån och kan bjuda upp till dans med många lag. Och att de båda svenskorna gör riktigt bra ifrån sig och får gott om speltid är också glädjande. Nyström är kittet som håller ihop sitt lag och Gustavsson, hon fortsätter att producera och ligger överraskande tvåa i returtagning i Euroleague och på plats 17 när det gäller gjorda poäng.
I den senaste omgången blev det knappa förluster för både Sepsi och Lublin. Sepsi ledde sin match mot Zaragoza i 39 minuter, men föll efter förlängning, 68–69. Det var en förlust som kan föras upp på erfarenhetskontot. Lublin å sin sida hade 67 lika mot Schio i matchens sista minut, men en trea från italienskorna i slutet avgjorde matchen. Man hade inte väntat sig några stordåd från Sepsi och Lublin i årets upplaga av Euroleague, för inget av dem har egentligen lag och spelare som kan konkurrera på den här nivån. Båda har dock redan visat att man kan komma en bra bit på vägen med mindre namnkunniga lag genom att sätta lagspelet i första rummet och ge allt i matcherna. En vinst vardera har det som sagt blivit och båda lagen har förstås gjort stora erfarenheter på vägen.
Den klart bästa europeiska spelaren är belgiskan Emma Meesseman, som i somras ledde Belgien till landets första EM-guld. På klubblagsnivån spelade Meesseman länge för UMMC Ekaterinburg, där hon och laget hade stora framgångar, men efter att det ryska fönstret stängts återfinns hon numera i turkiska Fenerbahce, som leder Euroleague i stor stil. Allt talar för att Fener, precis som förra säsongen, kommer att vinna turneringen. Mest troligt lär de inte förlora någon match under säsongen, för Fenerbahce har det överlägset bästa laget i Europa. Så bra spelare har klubben att en stjärna som Kitija Laksa inte får mer 10–11 minuter på planen i snitt.
Meessemans segerrad i Euroleague är hisnande. Hon har hunnit vinna turneringen fem gånger och faktum är att hon inte förlorat en match i turneringen på mer än fyra år. 52 raka vinster har det blivit. Den senaste förlusten inträffade 27 november 2019. Man kan säga att Euroleaguepokalen vandrar runt med Emma Meesseman.
Det belgiska landslaget deltar i OS-kvalet i februari och har chansen att nå sitt andra OS i rad. Belgien är arrangör för sin grupp, som även innehåller USA, Nigeria och Senegal. Matcherna kommer att spelas i Sportpaleis i Antwerpen 8–11/2 och då kommer det att sättas ett nytt publikrekord för damidrott i Belgien. Det tidigare rekordet sattes vid en fotbollsmatch som hade 9027 åskådare, men nu kommer det att få en skjuts framåt. Till Belgiens match mot USA, som spelas på turneringens första dag, har redan över 10 000 biljetter sålts i förköp.
OS-kvalet spelas förutom i Belgien också i Ungern, Kina och Brasilien. Av de 16 deltagande lagen tar sig 12 vidare till OS-turneringen i Paris. Direktkvalificerade är världsmästarna USA och OS-arrangören Frankrike. Från Europa deltar, vid sidan av Frankrike och Belgien även Spanien, Ungern, och Tyskland i OS-kvalet.
Storbritanniens landslagscoach, spanjoren Chema Buceta, lämnar sitt uppdrag efter bara två matcher i det pågående EM-kvalet. Buceta har haft jobbet i åtta år och varit högst delaktig i det uppsving som den brittiska dambasketen haft på senare tid. Han ledde GB till en fjärdeplats i EM 2019 och en tiondeplats i somras. Nu har det brittiska förbundet meddelat att Bucetas anställning omgående avslutas efter ett ömsesidigt beslut. Man kan undra varför den populära och framgångsrike Buceta helt plötsligt försvinner in i skuggorna. Det kan vara så att något har hänt, med Buceta personligen, eller att förbundet helt enkelt villa ha in en ny röst på bänken. Men något skumt är det, och kanske var det ett tecken att Buceta inte alls verkade vara med i matchen i kvalet mot Sverige. Han gjorde ett antal oförklarliga missar i coachingen, saker som man inte van att se från honom.
Så vem är favorit att ta över efter Buceta? En som kan ligga bra till är grekiskan Styliani Kaltsidou. Hon är en tidigare professionell spelare som har coachat sedan 2019. Kaltsidou är för närvarande headcoach i London Lions och assisterande i Sloveniens landslag.
EM-slutspelet 2027 kommer att äga rum i Litauen och Finland. Spelplatserna blir Klapeida, Vilnius och Espoo. De båda arrangörerna, som har haft svårt att kvalificera sig på senare tid, har därmed säkrat platser i turneringen. Finland har dock varit med sex gånger, men det var ett bra tag sedan sist, närmare bestämt 1987. Litauen har elva tidigare slutspel i bagaget, med segern 1996 som topp.
FIBA har dessutom meddelat att det kan bli aktuellt med ytterligare ett eller två arrangörsländer. Är det kanske läge för Sverige att kila in sig och arrangera ett gruppspel 2027?
Från collegevärlden noterar vi att UConn har sin lägsta ranking på 40 år, efter en historiskt svag inledning på säsongen. UConn har förlorat tre av sina åtta första matcher och placeras som nummer 17 i rankingen av AP. Av någon anledning har UConn varit extremt skadedrabbat de senaste säsongerna och likaså i år. Visserligen är Paige Bueckers tillbaka, men då har man fåt Azzi Fudd långtidsskadad i stället. Med alla skador fram och tillbaka är det förstås svårt att hitta kontinuitet och rytm, och det man får anta är att det görs grundliga analyser över vad som gjort att just det legendariska laget hela tiden får så många spelare på skadelistan.
Rankingen toppas just nu av South Carolina, följt av UCLA. Det senare laget spelar i Pac 12 conference, som just nu är den starkaste, med fem skolor i topp tio i rankingen. Desto märkligare är det att Pac 12 håller på att vittra sönder och kommer inte att finnas i sin nuvarande form nästa säsong, eftersom tio av de tolv skolorna har bestämt sig för att byta conference. Bara Oregon State och Washington State återstår i nästa års Pac 12 och de båda skolornas öde är ovisst. Det stora problemet för Pac 12 är att man inte lyckats sluta något tv-avtal efter att skola efter skola började byta conference. Och utan intäkterna från tv-bolagen går det helt enkelt inte.