Av Tapio Joulamo
Kvalet till damernas EM-slutspel 2025 spelas under tre fönster. Det första nu i november, det andra i november 2024 och det sista i februari 2025. Sverige blev som bekant lottat tillsammans med Storbritannien, Danmark och Estland i grupp D. Det som gäller för att kvalificera sig till slutspelet är att vinna gruppen eller vara bland de fyra bästa av de åtta grupptvåorna. I det här kvalet finns inga trelagsgrupper, vilket gör att alla resultaten i gruppspelet räknas när man jämför grupptvåorna. Alla matcher och alla resultat blir därmed betydelsefulla.
För Sveriges del startar kvalet med den tuffaste matchen, den mot Storbritannien på bortaplan. Det råder ingen tvekan om att Storbritannien, tia i det senaste EM-slutspelet, blir den svåraste motståndaren i gruppen, även om man måste ha respekt för båda Danmark och Estland, i synnerhet på deras hemmaplaner. Båda lagen kan blixtra till i enstaka matcher. I kvalet till EM 2023 vann t e x Danmark en match mot Montenegro, och Estland fick med sig en vinst, vilken kom mot just Storbritannien. Även om Sverige är klar favorit att komma etta eller tvåa i gruppen, så kan man inte ta något för givet mot Danmark och Estland. Och en förlust mot någon av dem kan bli ödesdiger.
Med tanke på tillståndet i den svenska truppen, d v s att flera av nyckelspelarna saknas, finns det anledning att känna stor oro inför Sveriges första match i kvalet, den mot GB i Manchester 9 november. Det blir inte direkt någon mjukstart för det rumphuggna svenska landslaget. Men den matchen skall vi återkomma till i en annan krönika. Först några rader om seedningen och lottningen till kvalet.
Seedningen av lagen inför lottningen baseras på FIBA:s världsranking. Länge såg det ut som om Sverige skulle hamna topp åtta i Europa, men vid den sista rankingen, som kom precis innan EM-kvallottningen, rasade Sverige nio platser, från 18 till 27. I den europeiska rankingen hamnade Sverige därmed på plats 15, och i seedningen inför kvallottningen blev det plats 11, i seedningsgrupp 3. Att Sverige hamnade där berodde på att de fyra arrangörsländerna (Grekland, Tjeckien, Italien och Tyskland) undantogs från seedningen eftersom de var direktkvalificerade.
Att Sverige hamnade utanför topp 8 i seedningen kom dock inte att få någon negativ betydelse för lottningen, snarare tvärtom, eftersom FIBA bestämde sig för åtta seedningsgrupper om fyra lag, i stället för fyra grupper om åtta. Om det hade blivit fyra seedningsgrupper skulle Sverige ha hamnat i den andra och riskerat att få ett av de ”fyra stora” länderna i gruppen, d v s Spanien, Frankrike, Serbien eller Belgien. Som det blev nu slapp ju Sverige storlagen och fick i stället ett lag från seedningsgrupp 2, och det blev Storbritannien.
Även om världsrankingen är ett ganska trögt och inte helt precist system att basera seedningen på, så finns ju inget egentligt alternativ. Men ibland ger rankingsystemet lite konstiga effekter. Lettland, som på senare år haft ett bra landslag, är t e x rankat på plats 16 i Europa, d v s ett steg bakom Sverige. Ett ännu bättre exempel är Bosnien- Herzegovina, som är placerat som nr. 7 i Europa. Den höga rankingen kan helt och hållet tillskrivas en enda person, Jonquel Jones. När Bosnien naturaliserade Jones, ledde hon laget till en femteplats i EM 2021 och ett efterföljande VM-kval. Det gjorde att Bosnien steg som en raket på rankingen.
Men sedan tog Jones eran i Bosnien-Herzegovina slut. Jones var i kvalet till EM 2023 bara med i de två första matcherna, då BIH bland annat slog Belgien efter 44 poäng av Jones. Efter det föll BIH som en sten, förlorade utan Jones resterande fyra kvalmatcher, t o m den mot ett av de allra svagaste landslagen i Europa, Nordmakedonien, och missade EM-slutspelet. Den ranking som BIH har just nu är alldeles för bra och det fick effekter på kvallottningen. BIH hamnade i en grupp med Montenegro, Luxemburg och Schweiz. Montenegro drog därmed vinstlotten i kvalet. Med tre blåbärslag i gruppen ligger vägen vidöppen för Montenegro.
Att så många länder har naturaliserat spelare som inte har någon som helst koppling till landet i fråga får berättigad kritik från många håll, och med all rätt. Några av de bästa spelarna i världen är helt enkelt av en sådan klass att de på egen hand kan omkullkasta ett EM-slutspel, precis om Jonquel Jones gjorde. Men vad många inte tänker på är de effekter som kan följa i spåren, t e x att Bosnien- Herzegovina i flera år kan bära en plats på världsrankingen som deras landslag inte kan leva upp till. Att det påverkar andra länders ranking, seedning och därmed möjligheter att ta sig till EM-slutspelet är förstås frustrerande.
För svensk landslagsbasket är ju det primära målet att ta sig till EM-slutspelen. För herrarna var det ett bra tag sedan och damerna missade det som spelades i år, vilket var högst bidragande till raset på rankingen. Ju fler missar det blir, desto längre ned på rankingen sjunker man, vilket i sin tur gör att seedningen till kvalen blir sämre och svårigheterna att ta sig tillbaka ökar. Det kan vi inte primärt skylla på alla konstgjorda naturaliseringar, även om de bidragit. Det svenska problemet är som bekant svårigheterna att få med alla de bästa spelarna. Vi kan kalla det just ett svenskt problem, eftersom inget annat land tycks vara i närheten av våra bekymmer i den delen, även om en och annan stjärna ibland saknas i kval och slutspel i de andra länderna.
Ett land som haft en släng av det svenska problemet är Tyskland, vars landslag under ett antal år fått klara sig utan sina två stjärnor, systrarna Satou och Nyara Sabally. Båda är WNBA- spelare. Nyara gjorde i år sin rookiesäsong, medan Satou är etablerad i ligan och just nu en av dess största stjärnor. Intressant nog är Satousystrarna uttagna i det tyska EM-kvallaget den här gången, vilket är lite av en sensation, för efter den långa bortavaron trodde man att de var förlorade för alltid. Tyskland spelar i en kvalgrupp tillsammans med de tre andra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade, så kvalmatcherna saknar i den meningen betydelse. Icke desto mindre är det väldigt kul att systrarna är tillbaka, och möjligen är det ett led i att Tyskland är ett av arrangörsländerna. Har man ett EM-slutspel på hemmaplan så gör man ju allt för att få bästa möjliga lag.
När det här skrivs har bara åtta av de 36 deltagande länderna offentliggjort sina trupper till det första kvalfönstret. Bland dem finns Frankrike, i vars trupp man kan notera att storstjärnan Marine Johannes inte är med. Johannes som nyligen avslutade finalspelet med New York i WNBA, hamnade i konflikt med landslagsledningen inför EM-slutspelet. Hon skulle bli några dagar sen till samlingen inför mästerskapet, vilket gjorde att man surnade i förbundet och helt enkelt inte tog ut henne. Johannes, som ville vara med, blev lika sur, men även om Johannes inte är med den här gången, har kanske stridsyxorna grävts ned. Det franska förbundet har meddelat att man kommit överens med sin stjärna om att hon skall avstå detta fönster och vila efter en lång WNBA-säsong. Man säger också att Johannes återkommer i landslaget till OS-kvalet i februari och OS-turneringen i Paris.