Krönika av Jonte Karlsson
Två matcher av tre avklarade av det olympiska kvalet i Istanbul och här kommer några subjektiva åsikter angående Sverige och deras insats så här långt
Det är verkligen ett ungt och oerfaret lag som representerar vårt land den här gången. Kul med en del nya spelare som vi inte sett i de här sammanhangen tidigare men det är ju inte riktigt sant att alla är ungdomliga talanger. Av de nya är faktiskt Sjöberg och Lecesne 26 år, Clarance 25 samt David Höök som hunnit bli 24 år. Att påstå att dessa är talanger är väl att gå lite långt. Själv skulle jag kalla dem för etablerade spelare med orutin från landslag och spel på hög nivå. Det hindrar inte mig från att gilla vad de presterar och speciellt då Höök som verkligen spelar efter sina resurser.
Vinsten mot Nederländerna var bra, och imponerande, med tanke på det lag Sverige ställer på benen i detta kval. Att det sen höll på att bli ett debacle igen likt det i förlustmatchen mot Kroatien i VM kvalet förvånade mig dock. Tio poäng upp med mindre än två minuter kvar är ju en sak men att återigen hamna i den situationen att laget har möjligheter att ”ge fouls” när det skall avgöras och ändå inte använder sig av den möjligheten gör mig mycket förvånad. Vet inte om vi kan skylla på orutinerade spelare eller coacher som har dålig koll? Spelar ingen roll denna gång eftersom vi vann men jag hoppas att vi lär oss inför framtiden. Speciellt då med talangerna….
Coacherna är ju numer en egen historia. Noterar att Riipinen har huvudansvaret under matcherna och det är bra då han oftast gör ett bra jobb. Men det som skulle bli vår styrka i och med en coachtrojka är väl passerat nu då Balibrea befinner sig i Polen, Degernäs har blivit sportchef och Källman damcoach (utifrån vad jag har hört) i Malmö. Inget fel på de tre nämnda men ge nu Riipinen nycklarna till det här med någon svensk aktiv coach i den högsta ligan. Annars känns det, för mig, ganska krystat som det är nu.
I vinsten mot Nederländerna visade Melwin Pantzar att han verkligen har utvecklats, och fortsätter göra så. Barra Njie gillar jag verkligen skarpt. Hans attackspel en mot en från toppen av banan är av hög europeisk klass. Dock blir det jobbigt att se att alla backar av honom. Då kan han inte kapitalisera eftersom hans skott är obefintligt och det är knappt så att han själv tittar efter det. Han har annars alla verktyg för att bli riktigt bra och jag hoppas han hoppar över det individuella G League och i stället går till någon bra europeisk coach som kan jobba med hans skott. Samt att någon låser in honom i en hall där han inte får gå ut förrän han skjutit 1 000 skott om dagen…
När det gäller Elijah Clarance så är jag mer återhållsam även om han skickade i 26 poäng mot Kroatien i första halvlek. Atletism och snabbhet finns det massor av men spelförståelsen och förmågan att spela lagbasket är en aning mindre. Han bör vara med i alla landslag men användas mer som en ”slasher” när Sverige behöver lösa upp sitt anfallsspel. Men för att gå tunga minuter så måste han utveckla sitt spelsinne.
Jag är ju rätt sarkastisk med ordet talang men i det här laget måste jag ändå tillskriva att två spelare verkligen är det. William Garcia och Nils Valberg Fasasi såg jag med ungdomslandslagen och blev imponerad. De visar faktiskt redan nu att de även klarar sig på den här nivån och de är ju inte ens 20 år fyllda! Jag är speciellt förtjust i Garcia som jag tycker spelar moget på båda sidorna av planen och dessutom verkar besitta en förståelse för spelet, både defensivt och offensivt, som är ovanligt för en spelare i hans ålder. Han blir spännande att följa framöver.
Annars pratas det ju som vanligt om de som inte är med och spelar. Så har det varit länge och så var det redan när jag var landslagschef för 10 år sedan. Det är ganska tröttsamt, samt respektlöst mot de som spelar, att lyssna på. Det finns anledningar till att de inte är med alternativt vill vara med men låt oss släppa det och fokusera på de som faktiskt är med. Och låt oss inte vara så naiva så att vi tror att vi är det enda landslag som har det så. Alla länder kommer alltid att sakna vissa spelare vid alla olika mästerskap. Det är bara att se om ”hörnet” när VM snart skall avgöras hur vanligt detta är.
Det är även naivt att tro att lilla Sverige skall göra bättre ifrån sig mot Kroatien med tanke på den erfarenhet, historia samt spelarkvalitet de har i sitt lag. Vi bör i stället fokusera på att försöka slå Belgien i den sista gruppmatchen så att vi går vidare och får en match till. Det vore bra lärpengar inför kommande EM kval där vi faktiskt fick en vettig grupp att kvala i.
Men om Belgien skall besegras så krävs det att några spelare kliver fram. För Pantzar kommer vara välbevakad och inte få samma svängrum som han fick mot Nederländerna. Denzel Andersson har ju en stor potential och presterar alltid bra defensivt. Men vem (i Spanien antar jag) har sagt att han är en trepoängs skytt? Miserabelt skytte i den här turneringen från trepoängslinjen och det som förvånar är att han inte slutar och försöker göra något annat. För det har han kapacitet för. Det lär behövas tillsammans med att jag skulle vilja se både Adam Ramstedt samt Nick Spires ibland sätta bollen i golvet från wing positionerna och attackera i stället för att oftast skjuta trepoängare. De måste mixa sitt offensiva spel bättre för att Sverige skall komma till sin rätt. Det defensiva spelet har nämligen, oftast i alla fall, visat sig hålla måttet och det kommer att behövas igen mot ett mer fysiskt Belgien.
Det blir spännande att följa matchen på onsdag kväll. Och tar sig Sverige vidare till den andra omgången så ger jag det här gänget med beröm godkänt. Att tro på avancemang till vidare OS kval är bara fjantigt men, jag har sagt det förut, läropengarna inför framtiden är stora. Kan det även komma någon form av program som talar om hur vi i Sverige skall arbeta med framtida spelare när det gäller våra akilleshälar (fysiken, returtagning, en mot en spel med avbruten attack samt basket IQ) så tror även en sådan som jag på fortsatt utveckling av elitbasketen i Sverige.