På torsdag, 24/11, spelar Sverige sin andra match i kvalet inför EM 2023. Den spelas mot Israel i Uppsala och blir den enda under novemberfönstret. Sveriges två avslutande kvalmatcher spelas i februari: borta mot Israel och hemma mot Lettland. Läget för Sverige är att seger i de tre matcherna kommer att ge en plats i EM-slutspelet, men det kan också räcka med två.
Inför torsdagens match finns det en del frågetecken. Ett sådant är om Israel verkligen kommer att få använda sig av amerikanskorna Jennie Simms och Alyssa Baron, vid sidan av den redan naturaliserade Alexandra Cohen. Simms och Baron är i alla fall uttagna till den israeliska truppen och deras förbund hävdar att man fått tillåtelse från FIBA att spela dem som israeliska medborgare snarare än som naturaliserade. Reglerna tillåter ju egentligen bara en naturaliserad spelare per lag.
Om de israeliska uppgifterna stämmer så blir det ju en annan kaliber på deras lag, jämfört med det som föll med knappa sex poäng mot Lettland i den första kvalmatchen. Stommen med Eden Rotberg, Cohen, Daniel Raber, Yarden Garzon, Gili Eisner och Jennifer Fleisher skulle då utökas med Simms och Baron. Det ger inte Israel särskilt mycket mer storlek, däremot avsevärt mer kvalitet och produktion. I synnerhet Simms, som i somras spelade i WNBA-laget Phoenix, är en respekterad poänggörare. I de matcher jag sett henne spela med sitt klubblag, Holon, i Eurocup, har motståndarna spelat rejält fysiskt och hårt för att få henne ur balans. Och det är nog så att om man inte gör något särskilt mot Simms, så gör hon garanterat 20–30 poäng varje dag mot europeiskt motstånd.
Ett annat frågetecken är vilket lag Sverige kommer att kunna ställa på benen. Vi vet redan nu att den mest gångbara svenska internationella spelaren, Binta Drammeh, valt att tacka nej. Vidare får man anta att Luleåduon Allis Nyström och Fanny Wadling, som båda dras med skador, knappast blir tillgängliga. Paulina Hersler, som den här säsongen spelar i London Lions, kan vi också räkna bort. Hon har inte spelat på flera veckor p g a en bruten hand och lär fortfarande vara i gips. Och hur är det ställt med Regan Magarity? Den skadebenägna svenskan har ju varit strålande bra i säsongsinledningen för sin franska klubb, Landes, men i helgens ligaomgång var hon plötsligt inte med. Frågan är också om Matilda Ekh, som spelar på college i Michigan State, dyker upp på landslagssamlingen, som startar under söndagen. Det är ju ganska ovanligt att collegespelarna släpps till landskamper under säsongen, men uttagen i landslagstruppen är hon. Ekh spelade för Michigan State på lördagskvällen och skulle ju kunna vara på plats om hon får permis från sitt college en vecka.
Sverige får alltså klara sig utan tre eller fyra av de 16 uttagna spelarna. Kanske fylls truppen på med några spelare. Vi får se.
Vidare kan man fråga sig hur det är ställt med formen och med matchvanan hos våra ack så viktiga utlandsspelare. Amanda Zahui, som nu återvänder till landslaget, får inte särskilt många minuter i italienska Schio. I den senaste matchen i Euroleague blev det inte en enda. Och Farhiya Abdi har ännu inte kommit in i rotationen i sin nya klubb, Bourges i Frankrike. Abigail Asoro (Namur, Belgien) och Nathalie Fontaine (Arka Gdynia, Polen), som båda blir viktiga för det svenska landslaget, får i alla fall hyfsat med minuter i sina lag, 20–25 per match. De snittar inte mer än 6–7 poäng, men har i alla fall några internationella matcher, i Eurocup, i benen den här säsongen.
Positiva utropstecken får vi däremot sätta för Elin Gustavsson (Sassari, Italien) och Maria Gültekin, som spelar i Bursa, Turkiet. Båda gör riktigt bra ifrån sig i ligor som hör till de allra starkaste i Europa. Gustavsson gör nog sin allra bästa säsong i karriären. Hon är starter och viktig spelare för Sassari ligan och i Eurocup, där hon snittar drygt tio poäng och sju returer. Gustavsson gjorde ju en riktigt stark match i den första EM-kvalmatchen, mot Lettland på bortaplan för ett år sedan, och är nog redo att ta en nyckelroll i det svenska laget. Vad gäller Gültekin har hon den här säsongen tagit steget upp till den turkiska ligan och gjort det överraskande bra. Gültekin har rutat in platsen som startande pg i Bursa. Kanske är det dags för henne att få en rejäl chans i landslaget, där hon många gånger varit uttagen men sällan kommit i spel.
Matchen mot Lettland i november 2021, då ett kämpande svenskt lag föll med 70–89, var den första tävlingsmatcher på evigheter utan trion Elin Eldebrink, Frida Eldebrink och Kalis Loyd. Även den rutinerade Louice Halvarsson saknades. Halvarsson gjorde sin senaste match i landslaget i EM-kvalet i februari 2021. Sedan blev hon ju gravid och spelade inte förrän den här hösten i Södertälje. Vi skall nog inte räkna med henne i landslaget framöver.
Att bara Hersler och Gustavsson av utlandsspelarna var med mot Lettland gjorde inte saken bättre. Med tanke på förutsättningarna blev det en hedervärd förlust. Den kunde ha blivit betydligt större om inte laget hade gått samman och jobbat ända in i slutet. Sveriges bästa spelare den gången var Elin Gustavsson, Klara Lundquist, och Ellen Nyström. Att hemmaspelarna Lundquist och Nyström, båda med god internationell rutin, får tunga roller mot Israel står alldeles klart. Det kommer att behövas. Och formen har varit god för båda i SBL Dam.
Att Eldebrinkarna, Halvarsson och Loyd inte är med längre lämnar förstås ett stort hål i det svenska laget, i synnerhet på bakplanen. Det kommer att ta ett tag att fylla med tanke på deras dominerande roller under många år, och utgör förstås en svensk svag punkt.
Sammantaget får vi säga att situationen är en smula darrig inför matchen mot Israel. I normalfallet skulle det vara en match där Sverige är stor favorit, men med de osäkerheter som finns går inget att ta för givet. Israel kan absolut inte underskattas, oavsett vilket lag de kommer till spel med. Israel är lite på gång med sitt landslag lagom till att landet nästa år är en av EM-arrangörerna. Hur som helst är en seger mot Israel i Uppsala absolut nödvändig, med tanke på fortsättningen. Det skulle vara oerhört jobbigt att komma till det avgörande kvalfönstret i februari, med 0–2 i matcher.
Tapio Joulamo