Två veckors paus får räcka. När jag såg att flera hundra personer går in dagligen på mrbasket.se/HOOPS för att kolla om jag har skrivit någonting.
Jag kan inte släppa att Umeå BBK(A3) lade ner verksamheten bara sådär. När den nya ledningen 2012-2013 tog över ansvaret för SBL laget då hoppades jag och många med mig att det skulle bli ett långvarigt äktenskap där dambasket traditionen och kulturen i Umeå skulle få växa.
Det blev inte långvarigt. 10 år är ingenting.
Hårdsatsning några år och ett guld 2019 blev det men därefter bara semifinal 20/21 och 21/22.
A3 ledningen gick inte ens ut i media och vädjade om hjälp från kommun och näringsliv för att klara av skulderna. Ett fullständigt katastrofalt misslyckande.
Om det hade varit jag som var ansvarig då skulle inte jag ha kunnat visa mig på en idrottsarena i Umeå längre. Ansvariga kanske inte bryr sig. Jag hade förmodligen flyttat med skammes rodnad över mitt face.
Jag tänker på de unga satsande tjejerna som finns i Umeås basketettan lag och de som var med i A3.
Några i ettanlaget sneglade troligtvis på att ta en plats i A3 kanske redan till höstens lag.
Jag tror att det finns flera tjejer som är ganska besvikna på det som har hänt. En dröm kan ha krossats. Nu måste man flytta om man vill spela i SBL.
Tänk om A3 i år hade kunnat nöja sig med t ex två utländska spelare och gett plats åt 5-6 egna produkter i SBL. Jag är säker på att alla sponsorer och bidragsgivare hade ställt upp och föreningen hade kunnat beta av skuldberget under ett par år. Det hade varit snyggt och respektingivande.
Det skulle ha varit intressant även för Umeå publiken med egna lokala förmågor på plan. Det är bara att se på hur det har sett ut i fjol på matcherna i basketettan dam. Nästan vid varje hemmamatch hade man dubbelt upp mot A3 i SBL.
Lokal förankring är alltid bra.
Jag tänker på när Umeå BSKT hade Johan Pierre, Egal Saleman och Albin Frank i startuppställningen. Då var det 7 – 800 åskådare vid varje match och ibland över tusen.
Jag hoppas att man aldrig mer gör om misstaget att låta folk utan själ och hjärta för föreningen få makten och rätt att bestämma framtiden för det slutar allt som oftast bara på ett sätt. Med katastrof.
KFUM Umeå hade för 30 år sedan en basket ansvarig som flyttade upp till Umeå från Stockholm. Ledaren hade ingen respekt för föreningens tidigare verksamhet. Han bestämde helt sonika att nu börjar en ny era i föreningens historia.
Han startade sitt ledarskap med att beställa fram en container på baksidan av KFUM och i den kastade han historik i form av speldräkter, overaller, diplom, pärmar, pokaler. Allt skulle bort som påminde om det som hade varit.
Han gjorde sig av med tränare som ”inte var tillräckligt bra” och tillsatte en egen avlönad tränare som tillsammans med honom själv tränade alla 12 lag som föreningen hade. De som inte var beredd på mycket och intensiv träning fick inte vara med.
Det mest skrämmande var att ingen i föreningens styrelse hade insyn eller intresse utan man lät dem hållas.
Till sist gick det givetvis för långt och du kan räkna ut hur det hela slutade. Den sittande styrelsen insåg att man var inne på en lite väl galen väg och avslutade samarbetet med båda parter.
Contentan av det hela enligt mig är att alla idrottsföreningar med kultur och traditioner borde vara mer rädd om sin förening och framförallt inte ge någon utan rätt känsla för föreningen makt.
Godmiddag