Igår tog jag upp i HOOPS saknaden av glädjeyttring i A3 när slutsignalen gick och segern var bärgad mot Norrköping.
Är det så att pressen är så stor att vinna matcher så att man helt enkelt har svårt att visa glädje när man vinner.
Är det så att det förväntas att A3 med det lag man har skall vinna varje match ? Om det är så då är det ett feltänk. Det laget kommer knappast att lyckas.
Jag hoppas verkligen att laget fick cred i omklädningsrummet efter matchen för att de lyckades kämpa hem segern för det är de värda och Thompson borde ha fått en liten bonus för att hon räddade laget från torsk.
Jag kan förstå om man har förväntningar på Luleå BBK som har tagit hem SM guldet sex av de senaste sju åren att de skall vinna varje match men inte på A3. Guld skapar ofta hybris det är ett faktum.
Ärligt talat blev jag förvånad över att se Luleå igår mot Alvik. Jag trodde absolut på vinst för Luleå men dom verkade otränade, tröga, tunga i steget och det var bara Nnamaka som hade skott i tankarna.
Westerberg, A Nyström och Ahlin helt virriga i spelet. Det såg i alla fall i mina ögon ut som att laget är ur form. Det var så virrigt så att det gjorde ont att se för en Norrbottning som jag.
Luleå startade med hög fart och hade möjlighet att gå ifrån ordentligt. Sandberg ville köra slut på McCarville och det var rätt taktik men då började han rotera in spelare och med det massor av avbrott för vila. Både McCarville och James återhämtade sig och flytet var borta. Jag tror att han spelade hela bänken redan i första perioden nästan för att visa att ”han har vassare bänk än Alvik”. Det var ett misstag anser jag.
Alvik var helt klart bättre. Bättre mer varierat anfallsspel. Varierat försvarsspel och tom bättre skytte från 3 poäng linjen. Luleå som har haft skytte som adelsmärke har inte det längre. Det är attackspel som gäller numera och tyvärr inte alls bra.
Man brukar säga ”den enes död den andres bröd” och det gäller Ellen Åström som efter Sterns naiva fouls fick en rejäl chans och tog den med besked. Hon är en av deras 6-7 bra spelare och förtjänar mycket mer tid i matcherna.
Det som också skilde det var domarnas bedömning. I första halvlek såg det ut som att man letade fel på Luleå samtidigt som Alvik kom undan utan avblåsningar vid liknande situationer. I andra halvlek blev det lite mer rättvist. Jag hoppas att en övervakare fanns på plats som vågar kritisera de två rutinerade herrliga domarna för det var en svag domarinsats.
Det brukar iofs se likadant ut i Luleå. Luleå får spela ganska hårt men det är gästerna som får foul. Jag efterlyser återigen rättvisa domare som följer boken och inte sysslar med personliga bedömningar och bestämmer hur man får spela.
Det var mycket bättre förr när det gäller domarna. Kunniga, mentalt starka, rättvisare och de flesta med glimten i ögat och inte rädd för att prata och skämta lite grand.
En som också svarade för en lite jobbig insats var TV kommentatorn Becksmo. Berömmet om Alvik och Lundqvist och deras fantastiska passningar och hur starka dom var m.m blev som ungdomen numera säger awkward.
Jag är ganska säker på att basketfolket i Luleå nu inser att om dom skall ta sig till final till våren då måste dom agera snart.
Godmiddag