Idag för exakt 60 år sedan kl 03.45 satt jag med min far och lyssnade på Radio Luxemburg när Ingemar Johansson mötte Floyd Patterson i Yankee Stadium i New York. Jag var 9 år och fortfarande vig så jag slog en kullerbytta i sängen och lyckades slå av näsbenet så att blodvite uppstod när det stod klart att INGO hade besegrat Floyd.
Det är nu 1½ timme till uppkast när jag skriver detta och jag hoppas att Sverige kan prestera det spel som man visade upp i kvalet borta mot Italien i den andra halvleken. Spelar Sverige på det viset då vinner man mot Montenegro.
Det finns något som jag fruktar och det är om Sverige får möte zonförsvar. De gånger som lag har testat det mot Sverige då har hela spelet kollapsat direkt. Alla lag från Balkan spelar oerhört taktiskt och det skulle i alla fall förvåna mig om inte Montenegro testar zon redan innan halvtidspausen.
Har du funderat på varför Sverige inte får fram riktiga specialister som pointguards, duktiga inside spelare och stabila skyttar ? Beror det på att vi inte har kunskap och kan lära ut ? Eller beror det på att vi inte kan ?
”Knowledge of the game and ability to teach the game and individual skills” är det viktigaste ingredienserna för att kunna vara en bra coach, det fick jag höra första gången 1972 i en skolsal i Solna från en amerikansk coach som hette Bob Boyd. Han var framgångsrik headcoach på Southern California då men hann med flera skolor till innan pensionen.
Jag tror att detta har varit Sveriges stora problem i massor av år nämligen bristen på det ovanstående. Jag själv har under hela mitt liv försökt att lära mig mer och mer om teaching & coaching och jag vet att jag idag som pensionär är många gånger bättre tränare och coach idag än vad jag var för 30, 20, 10 ja bara för fem år sedan.
Under de senaste 20 åren har har det hänt massor och under de senaste 10 åren har utvecklingen exploderat. Vi får fram fler och fler unga duktiga coacher som har spelat eller har utbildat sig själva på internet eller via resor till andra länder. Det dyker upp nya spännande spelare lite överallt.
Det som framförallt brister tycker jag är att få fram rollspelarna. Alla kan inte lära sig att göra allt. Några få klarar det mesta. Det går inte att spela totalbasket på alla nivåer där alla har samma ”gröna ljus”.
Jag har ett par nära bekanta som har åkt till Riga så jag får förhoppningsvis täta rapporter om hur kroppsspråket ser ut på spelarbänken, du vet det som sällan syns i TV.
Glädjen att INGO hade besegrat FLOYD förbyttes i gråt och tandagnisslan mycket snabbt när näsan slog mot sängkanten men näsan fixerades snabbt av min sjukvårdskunnige mor och smärtan gick över med lite is från frysfacket. Det behövdes inget läkarbesök och ”snoken” sitter än idag där den ska och är ganska rak.
Vi håller tummarna för Sweden