Av Tapio Joulamo
Häromdagen kom beskedet om att inte heller Nathalie Fontaine kommer att spela för Sverige under det första EM-kvalfönstret. När Amanda Zahui berättade att hon inte längre ställer upp i landslaget, fick jag en föraning om att även Fontaine skulle avstå. Det visade sig stämma, även om jag inte hört något definitivt skäl till hennes avhopp. Synd är det i alla fall. Fontaine, som skulle varit en viktig pjäs i landslaget, har varit utomlands i flera år och är van vid internationellt spel. Den här säsongen är hon i turkiska Cankaya, laget där Brooke McCarthy-Williams, är stor stjärna. Cankaya har inte gått så bra, är 1–7 i matcher i ligan, men Fontaine får stort förtroende och spelar 33 minuter per match.
Tidigare har jag skrivit om att Sverige och Storbritannien märkligt nog är lagen i det första fönstret, som saknar flest spelare. Matchen mellan dem på torsdag kan därför bli spännande, för innan alla avhopp var GB solklar favorit i Manchester. Men det finns en och annan saknad spelare även i de andra landslagen. Litauens unga stjärns Juste Jocyte är t e x skadad, och Marine johannes kommer inte att spela för Frankrike. Johannes skall efter överenskommelse vila upp sig efter WNBA-säsongen, men återkommer i landslaget till OS-kvalet i februari.
En annan skadad spelare är Greklands insidestjärna Maria Fassoula, som de senaste åren klivit fram ordentligt i rampljuset i sin spanska klubb Avenida. Det blir ett stort avbräck för Grekland, men lyckligtvis slipper Grekland all kvalångest, eftersom de spelar i en grupp med de redan direktkvalificerade arrangörsländerna: Italien, Tyskland och Tjeckien. Saknas gör också lettiska centern Kristine Vitola, som av någon orsak inte spelat i landslaget på flera år. Och Hind Ben Abdelkader, hon som omväxlande saknas och är med i Belgien, har också valt att avstå.
De naturaliserade spelarna är färre än vanligt under det här fönstret. Bara 6–7 finns med och av dem är det ytterst få som kan göra någon skillnad. Jonquel Jones har gjort sitt i Bosnien och likadant är det med DeWanna Bonner i Nordmakedonien. Antagligen har de perioder de fått betalt för i sina ”nya hemländer” gått ut. Yvonne Anderson blir som vanligt nyttig för Serbien och en som åter är med i truppen (Turkiet) är stora amerikanskan Teaira McCowan. Vi får se om McCowan dyker upp. Den här säsongen spelar hon i den kinesiska ligan, där man betalar stort för WNBA-stjärnor. Nyligen fick t e x Liz Cambage ett tremånaderskontrakt med en kinesisk klubb, värt en miljon dollar.
Debut på den europeiska landslagsnivån gör Megan Gustafson, som Spanien, av alla länder, har naturaliserat. Det känns lite si och så att ett starkt basketland, som Spanien, måste/känner sig tvunget att vidta sådana åtgärder. Hur som helst är Gustafson en duglig spelare, välmeriterad i WNBA och som den här vintern spelar i London Lions. Ytterst glädjande är att Satou och Nyara Sabally är tillbaka i det tyska linnet efter några års frånvaro. Båda är numera WNBA-spelare och Satou t o m en av de ledande spelarna i den amerikanska ligan. De här ”förstärkningarna” är massiva för Tyskland, till den milda grad att FIBA rankar Tyskland som det femte bästa laget i kvalet, t o m före Serbien. Ett möjligt OS nästa år och ett EM på hemmaplan 2025 har möjligen gjort att systrarna nu bestämt sig för landslagsspel igen
En intressant bekantskap för många blir Dorka Juhasz, Ungern, som nu är med i landslaget. Den 196 cm stora ungerskan gick ut UConn i våras, och hade en framgångsrik debutsäsong i Minnesota i WNBA och röstades in i ligans ”all rookie team”. Juhasz spelar i år i italienska Schio, och kommer att bidra till det redan starka ungerska laget, som av FIBA rankas fyra av alla kvallag. En annan spelare att hålla ögonen på är Dominique Malonga i Frankrike, bara 18 år gammal. Malonga, som mäter 198 och spelar i Tarbes, spås bli något utöver det vanliga. Andra ungdomar som är redo att ta för sig internationellt är italienskan Matilde Villa, född -05, och Faith Etute, Luxemburg. Den senare är ett 183 stort kraftpaket, men ännu en oslipad diamant.
I det här kvalet såg allting städat och välordnat ut, med åtta grupper om fyra lag, där gruppvinnarna och de fyra bästa tvåorna skulle ta sig till EM-slutspelet 2025. Men nu har det stökat till sig lite, eftersom Israel, på grund av det pågående kriget, inte kan delta i det första fönstret. FIBA har flyttat Israels två första matcher till februari, med hopp om att läget i landet då har lugnat ned sig. Frågan är dock vad som händer om oroligheterna fortsätter. Det går kanske att flytta matcherna ännu längre fram, eftersom nästa kvalfönster inte skall spelas förrän november 2024. Men skulle det värsta inträffa, att kriget blir långvarigt, och Israel inte kan delta över huvud taget, vad händer då?
Det finns bara två möjliga svar på den frågan. Det ena är att göra som i det förra EM-kvalet, då Ryssland och Belarus, utestängdes: FIBA bestämde då att från de grupper där Ryssland och Belarus skulle ha varit med, gick bara ett lag vidare. Det andra alternativet är att göra som tidigare, när kvalet bestått av tre- och fyralagsgrupper: för att jämföra de bästa grupptvåorna tar man bort resultaten som lagen i fyralagsgrupperna gjort mot det sämst placerade laget i gruppen.
Båda de här metoderna har sina om och men. I det första fallet skulle t e x Lettland riskera att drabbas hårt. Deras kvalgrupp innehåller ju Israel, Frankrike och Irland. Lettland skulle med stor säkerhet elimineras om bara ett lag från gruppen tillåts gå vidare eftersom de har starka Frankrike i gruppen. I det andra fallet skulle Lettland förmodligen gynnas, även om det skulle bli två förluster mot Frankrike. Lettland borde då ha alla chanser att skaffa sig en god målskillnad mot svaga Irland, som är klart sämre än Israel. Men i det här alternativet skulle även alla de andra grupptvåorna påverkas, eftersom förutsättningarna skulle komma att ändras jämfört med det som man varit inställd på.
Eftersom de fyra arrangörsländerna, som alla ryms inom topp elva på den europeiska rankingen, redan är klara, blir kvalet en behaglig resa för flera av topplagen. Länder som Belgien, Frankrike, Spanien, Ungern, Serbien och Turkiet, torde segla ganska enkelt igenom kvalet och bli gruppettor. Den allra enklaste lottningen har dock Montenegro fått. Med ett Bosnien utan Jonquel Jones, Schweiz och Luxemburg i grupp H, har MNE dragit vinstlotten i kvalet. Sju av gruppvinnarna borde därmed vara solklara. Återstår att se om det blir Sverige eller GB som tar direktplatsen i grupp D. Annars är nog den ovissaste gruppen C, med Belgien, Litauen, Polen och Azerbajdzjan. Det sistnämnda laget blir förstås slagpåsen, men varken Litauen eller Polen har varit i slutspel sedan 2015. Något av dem kommer tyvärr att missa femte raka mästerskapet.