Av Tapio Joulamo
Den största frågan när det gäller det kommande EM-slutspelet är i vilken mån Frankrikes chanser att ta hem mästerskapet, efter fem raka silver, påverkas av att de båda stjärnorna, Marine Johannes och Gabby Williams, saknas i laget. Det naturliga svaret är förstås ”enormt”, men man skall låta det vara osagt. Mer än en gång har vi ju sett de övriga spelarna reser sig, tar ansvar och överraskar när stjärnorna är borta.
Frankrike har länge tillhört den europeiska toppen, men har bara lyckats vinna ett mästerskap de senaste 20 åren. Det var den här gången det skulle ske igen. Stjärnorna stod rätt på himlen, med ett lag i toppklass, där alla var tillgängliga och med ny coach efter den ”ständiga tvåan”, Valerie Garnier, talade allt för att Frankrike skulle krypa ut ur silverskuggorna. Men så kom beskedet om att varken Johannes och Williams kommer att vara med. Om EM blir en framgång eller inte kommer att avgöras av det som pågår i de franska spelarnas huvuden. Kan de inta rätt ”mindset” är det möjligt att Frankrike t o m har ett bättre utgångsläge nu när favorittrycket har minskat och de kan slå lite ur underläge.
Frankrike får hur som helst finna sig i att vara en av storfavoriterna i EM, tillsammans med Spanien, Serbien och Belgien. Vi kan som vanligt väntas oss en och annan överraskning i slutspelet, men att de nämnda lagen för närvarande utgör den europeiska toppkvartetten råder ingen tvekan om. De här fyra lagen är förstås favoriter att vinna sina respektive gruppspel. Det är 16 lag som deltar i EM-slutspelet, indelade i fyra grupper. Gruppettorna går direkt till kvartsfinalerna, medan tvåorna och treorna möts korsvis i ”kvalificering till kvartsfinalerna”.
Att tippa hur det kommer att gå är inte helt lätt, men under förutsättning att Frankrike, Belgien, Spanien och Serbien vinner sina grupper och går vidare från kvartsfinalerna, så kommer semifinalerna att spelas så här:
Spanien – Serbien, Belgien – Frankrike
Med Johannes och Williams borta från Frankrike försvinner 25–30 poäng per match, men det finns förstås massor av kompetens och erfarenhet kvar i laget. Med spelare som Sandrine Gruda, Sara Michel, Valeriane Vukosavljevic, WNBA-spelaren Iliana Rupert, Alexia Chartereau, Helena Ciak, Marine Fauthoux och Martine Fathou, finns det gott om klasspelare, med ett möjligt frågetecken för hur bakplanen kommer att stå sig.
Spanien har också en helgjuten grupp, med massor av rutin. Även om Spaniens top scorer, Astou Ndour saknas, så finns ingen brist på kunnande och rutin: Alba Torrens, Silvia Dominguez, Maria Conde, Raquel Carrera, Leonor Rodriguez, Laura Gil och flera andra. Det spanska laget, som varit på podiet i åtta av de senaste tio EM-slutspelen, varav tre slutat med guld, är det förmodligen ”basketsmartaste” av alla lag, och blir oerhört svårt att slå. Längd är nog det enda som Spanien inte har överskott på. Icke desto mindre har Spanien gått som tåget i träningsmatcherna. I söndags blev det t e x seger mot Belgien med 18 poäng.
Belgien har alla sina bästa spelare tillgängliga, efter att Hind Ben Abdelkader återanslutit till landslaget. Den gyllene belgiska generationen har spelat ihop i flera mästerskap och kanske är årets EM deras stora chans att ta hem den där åtråvärda titeln. I Emma Meesseman, Julie Allemand, Antonia Delaere, Julie Vanloo, Kyara Linskens och nämnda Ben Abdelkader, har Belgien en riktigt konkurrenskraftig sextett. Bänken är dock inte lika stark, så det krävs verkligen att avbytarna gör rätt för sig. Laget är också sårbart om inte storstjärnan Meesseman kommer till sin rätt, eftersom lagets spel helt kretsar kring henne.
Serbien vann EM 2015 och 2021, men nu är varken Sonia Vasic, Jelena Brooks eller Ana Dabovic med i landslaget längre. Men kvar finns sådana som Yvonne Anderson, Tina Krajsnik, Nevena Jovanovic, Aleksandra Crevendakic, Sasa Cado, Jovana Nogic, Ivana Raca och Dragana Stankovic. Som alltid kommer Serbien kommer att vara det mest fysiska av alla lagen i EM. Inget lag kan kriga och kämpa som det serbiska, men frågan är om laget hinner hitta ett nytt spel, och en ny identitet, när man genomgår ett stort generationsskifte.
Om de nämnda fyra utgör favoritgruppen, vilka är då de främsta utmanarna och möjliga uppstickarna? Paul Nielsen på FIBA säger Italien, Turkiet, Storbritannien och Lettland. Jag håller delvis med, men mina val är Italien, Turkiet, Ungern och Slovenien.
Det välskolade och stabila Italien är nog det lag som ligger närmast toppkvartetten, men har faktiskt bara en EM-medalj de senaste 30 åren. Det italienska laget spelar smart, är brett, med Cecilia Zandalisini som topp, och med Olbis Andre, Jasmine Keys, Lorela Cubaj, Nicol Romeo och Martina Bestagno, som andra kända namn. Italien spelar i gruppen med Belgien, Tjeckien och Israel, och borde inte ha några problem att ta sig vidare. Men trots allt, en semifinal skulle vara att överträffa förväntningarna.
Turkiet har, efter många svåra år, en ny generation av högklassiga spelare som tagit över i landslaget. De har under flera år härdats i de internationella klubblagsturneringarna, vilket är oerhört viktigt. De nya stjärnorna heter sådant som Tilbe Senyurek, Bahar Caglar Okten, Ilayda Guner, Sevgi Uzun och Feride Sevval Akalan, för att nämna några. Skall man utfärda skrällvarning i årets EM, så är det nog för det unga och tuffa turkiska laget, i synnerhet som naturaliserade amerikanskan Teaira McCowan uppges ställa upp i EM-slutspelet.
Slovenien har gruppspelet på sin hemmaplan, vilket kan komma att betyda mycket. Slovenien satsar stort, och förväntningarna är därefter. Stjärnguarden Nika Baric är inte längre med i landslaget, men man har en erfaren bas av spelare som alla spelar i starka europeiska klubbar, t e x Eva Lisec, Teja Oblak, Zala Friskovec, Tina Jakovina, Tina Cvijanovic och Mojca Jelenc. Om inte Slovenien tar sig vidare från gruppspelet, där de möter Tyskland, Storbritannien och Frankrike, är det en missräkning.
Ungern är ett lag som inte skall underskattas. Den ungerska basketen har tagit stora kliv de senaste åren, på såväl klubb- som landslagsnivå. Ungerns EM-lag innehåller en blandning av gammalt och nytt, med många intressanta spelare: Bernadett Hatar, Virag Kiss, Panka Dul, Nina Aho, Agnes Studer, Beatrix Meresz och Agnes Torok är några bland dem. De spelar en modern och underhållande basket. Jag tror de tar sig vidare från gruppen, även om de där får tampas med både Serbien och Turkiet.
Utöver de åtta uppräknade tror jag de här lagen går vidare från gruppspelet: Lettland, Israel, Storbritannien och Grekland. Vart och ett av dem har ett par riktiga klasspelare, sådana som Kitija Laksa och Anete Steinberga (Lettland), Alyssa Baron och Jennie Simms (Israel), Kristine Anigwe och Temi Fagbenle (Storbritannien), Artemis Spanou och Maria Fasoula (Grekland), men i övrigt har för stora hål i sina laguppställningar för att kunna konkurrera med topplagen.
Och sedan frågan hur EM kommer att sluta Jag såg att Spanien och Frankrike fick tre röster var bland dem som deltog i Hoops lilla enkät häromdagen. På FIBAs power ranking är Spanien för närvarande etta. För egen del gissar jag att de fyra ”stora” möts i semifinalerna och att Spanien slår ut Serbien i den ena. Ett scenario är att Belgien besegrar Frankrike i den andra. Då får vi en final mellan Spanien och Belgien, och visst vore det kul om den belgiska basketen skulle få utdelning på sin långsiktiga satsning och för första gången vinna ett EM. Ja, varför inte? Det är nog mest troliga är ändå att det blir Spanien som står där med bucklan när krutröken har lagt sig, vare sig man möter Belgien eller Frankrike i finalen. Och där har ni mitt tips: Spanien blir europamästare.
Så vilka är de största stjärnorna i årets mästerskap? Spelare som Allemand, Meesseman, Torrens, Crvendakic, Krajsnik, Zandalasini, Anderson, McCowan och Laksa tillhör de som kommer att sticka ut. Men det finns fler, och här kommer några namn som är värda att hålla ett extra öga på:
Maria Conde, Spanien
Den 187 cm långa forwarden har på senare år seglat upp som av den spanska basketens största stjärnor, och som väntas leda landslaget under många år framöver. De senaste säsongerna har Conde tillbringat i den tjeckiska Euroleagueklubben USK Prag.
Bernadett Hatar, Ungern
Med sina dryga två meter är Hatar givetvis en faktor både i klubblaget Sopron och i landslaget. Hon har vunnit Euroleague med sitt klubblag och beger sig kanske efter EM till WNBA, där hon tillhör Indiana Fever.
Iliana Rupert, Frankrike
Rupert, som mäter 190, är insidespelare, en stabil scorer och returtagare. Hon spelade den gångna säsongen i italienska Bologna, men gör annars sin andra säsong i WNBA. Rupert blir en nyckel för Frankrike i EM.
Maria Fasoula, Grekland
Fasoula, även hon insidespelare, har fått ett riktigt karriärlyft när hon för ett par år sedan flyttade från Grekland till Perfumerias Avenida. Hon är stark och tuff, och en klippa i det grekiska landslaget.
Tilbe Senyurek, Turkiet
Senyurek, 190, som i vardags spelare i Gorzow i Polen, snittade 19 poäng och 16,5 returer i EM-kvalet. Hon går i spetsen för det ”nya” Turkiet och förväntas bli lagets ledande spelare i mästerskapet.
Yarden Garzon, Israel
Garzon spelar collegebasket för Indiana, där hon under freshman-säsongen gjort stor succé. Hon spelade därför inte i kvalet i vintras, men har nu kommit hem för att vara med i EM, som ju delvis avgörs i Israel. Garzon, född -03, är redan nu Israels bästa spelare, vid sidan av de naturaliserade.
Kristine Anigwe, Storbritannien
Anigwe, 193, är kanske inte så känd för den stora allmänheten, men hon är en etablerad WNBA-spelare, där hon i år gör sin femte säsong. Hon spelade förra säsongen i italienska Ragusa, där hon imponerade med snitten 16 poäng och tio returer.