Jonte Karlsson bjuder idag på en rykande färsk krönika inför de viktiga kvalmatcherna.
Var i dagens (måndagens) sommarhetta i Täljehallen för att kika på det svenska landslaget herrar när de förbereder sig för stundande VM kval. Sorgligt varmt i hallen men det var inte en anledning till någon iskall träning utan det kördes på med olika spelsekvenser i ett match likt tempo.
Viktor Gaddefors frågade efteråt hur jag tyckte att det såg ut. Svarade ärligt att det såg helt OK ut men att det samtidigt är väldigt svårt att bedöma standarden när bara svenskar spelar mot varandra. Dessutom är vi ju offensivt lika plågade av det moderna anfallsspelet som alla andra, vilket innebär att det sätts mycket höga screens och sen gäller det att ”driva och kicka” till de obligatoriska spelarna i hörnen.
Jag och Sveriges bästa basketkommentator Magnus Dahlborn brukar på Viaplay prata om att du dör och lever med dina treor vilket är signifikativt för de flesta lagen på hög nivå idag. Så även för Sverige som inte skiljer sig mycket från sina motståndare i spelsätt. Det innebär att om landslaget skjuter som de gjorde idag så kommer det att gå bra.
Nu har vi dock ett problem i att det inte kommer vara svenskar som försvarar i de här två VM matcherna. Den stora frågan är alltså om vi kan skjuta bra, men än viktigare kommer det att bli att vårt eget försvar kan hindra motståndarna att skjuta. Som vanligt så kommer alltså försvaret vara det viktigaste även om andra krönikörer och tyckare gärna vill tänka offensivt.
Och när det gäller försvar så tänkte jag hela tiden på att Sverige var…. små. Det kan ju te sig märkligt i och med att vi har Mattias Markusson 221 cm, Simon Birgander 210 cm och Nick Spires 210 cm med i laget. Vi har alltså äntligen längd i vårt svenska landslag, något vi saknat ända sedan 70 talet. Men hur skall vi använda detta, om vi nu ens kommer att använda det?
Det är uppenbart att det är ett aber att vara lång idag om du inte kan använda din längd i försvar ute på banan. När du dessutom offensivt även skall kunna skjuta treor med hög procent så blir det inte lätt. Jag hoppas verkligen att vi kan använda våra stora pjäser till att åtminstone få ett djup i vårt anfallsspel och på något sätt skörda frukterna av att vi äntligen har längd. Jag gladde mig i alla fall mycket av hur Mattias Markusson såg ut.
Konstaterar även att Sveriges landslag kan bestå av Europas trevligaste spelare. Jag känner de flesta av dem väl efter min och Per Källmans tid som landslagsansvariga i förbundet under sju år. Noterar då även vilket jobb det var att få fram de här talangerna till dugliga landslagsspelare. Och det kan vi väl konstatera att de alla har blivit även om få av dem är ”Europa stjärnor”. Annars något som många gärna vill påstå utan att ha något som helst bagage med sig i sin historiska resväska…
Undrar även hur vi skall få fram nya ”stjärnor” i svensk basket med de talangprogram vi har, men kanske än mer utifrån hur vi på klubbnivå satsar på importer. Extra problematiskt blir det med den nya generationen som inte alltid har lagkänslan i sitt DNA på samma sätt som de spelare som kom fram innan år 2010.
Idag hittar de egna lösningar med att tidigt åka till USA alternativt spela i någon europeisk basketakademi vilket fungerar för några vilket jag antar är bra. Men det är ändå viktigt att fånga upp alla de andra som inte ger sig av för att få ett större urval till våra landslag, och ligor för den delen.
Och sen det där med att utnämna unga spelare till ”megatalanger” stör mig alldeles oerhört. Vi som är så kallade ”experter” i vårt land kan ju för fan inte ens tippa matcher. Hur kan vi då tro att vi vet vilka spelare som kommer att bli bra. Det är det ingen som gör och spelaren mår desto bättre om han i stället får höra att han kan bli bra ”om jobbet görs”. Men även då kanske det inte räcker till alla gånger.
När det gäller importsidan i Sverige så har det blivit en aning bättre när beslut tagits om att det endast får vara fyra importer som spelar i ligorna. Tidigare var det faktisk en aning värre berättade förbundets generalsekreterare Fredrik Joulamo för mig, som personligen kan tycka att begränsningen av importer skulle kunna minskas ytterligare. Jag är böjd att hålla med honom samtidigt som jag kan konstatera att årets SM vinnare gått i bräschen genom att satsa på svenska spelare. Det är de givetvis inte ensamma om men varför inte höja kraven ytterligare? För ju fler svenskar som blir bättre och får chansen desto bättre för svensk basket.
Och till sist ett ord till landets elitklubbar. Sluta och marknadsför de importer som tas hit som om de vore på gränsen till NBA. Det är ju patetiskt när vi vet att nästan 40% av importerna som kommer hit byts innan säsongen är slut. Dessutom vet de flesta av oss vad Google är, så det är ganska lätt att kolla upp era historier.
Många coacher ”skryter” om hur billiga importer de har och det må ju vara hänt. Men de kostar ändå pengar och är i allmänhet kass när det drar ihop sig. Ta de pengarna och bygg på svenskar istället. Det är lönande på sikt, både ekonomiskt och sportsligt för alla inblandade.
Och så håller vi tummarna för att Sverige, trots mina farhågor om att vara små, står upp defensivt i de två matcher som kommer. Det är där nyckeln till eventuella vinster finns.
Jonte Karlsson