En internationell kompott

Av Tapio Joulamo

Det är dödläge i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal (CBA) i WNBA. Parterna, spelarföreningen och ägarna, har förhandlat i 16 månader och så länge de inte kommer överens är det total stiltje i ligan. Ingen draft, ingen ”free agency” och ingen expansionsdraft kan starta innan avtalet är på plats. Det finns nu en oro över att säsongen inte kommer att starta i tid. 8 maj är det meningen att de första matcherna skall spelas. Ägarna har därför ställt ett ultimatum: om inte parterna blir överens innan 10 mars, så kan inte säsongen genomföras som planerat.

Det här året utökas antalet lag i WNBA, då Portland Fire och Toronto Tempo gör entré. Antalet matcher i grundserien utökas därmed till 40. Skulle det inte bli något avtal i tid och ligastarten måste skjutas upp så blir det väldigt svårt att hålla säsongens spelschema. Det finns inte mycket luckor, i synnerhet som ligan pausar de två första veckorna i september, då VM spelas.

Den stora knäckfrågan i avtalsförhandlingarna är den om ”revenue sharing”, d v s hur ligans intäkter skall fördelas mellan spelare och ägare. Parterna har inte ens kommit överens om modellen för fördelningen, än mindre procenttalen. Spelarföreningen vill ha 30% av ligans bruttointäkter, medan ägarnas förslag är 70% av nettot. Och där står man. Att det blir högre löner och därmed utökade ”salary caps” är dock klart. Maxlönerna, som legat på drygt en kvarts miljon dollar, väntas stiga till över 1 miljon.

Det känns onekligen lite konstigt att de två nya lagen i ligan, Portland och Toronto, två månader innan ligastarten inte ens vet vilka spelare de kommer att ha i sina lag. De andra klubbarna lever förstås också i ovisshet, eftersom de måste släppa spelare till nykomlingarna i expansionsdraften, men inte vet vilka. Det var tänkt att expansionsdraften skulle ske i februari och den ordinarie draften i april. I den senare är det en europeisk spelare som väntas gå tidigt, Awa Fam från Spanien. Den unga stjärnan (född 2006), som är nästan två meter, är tippad som etta eller tvåa i draften. Och det är inte så märkligt. Fam är redan etablerad på internationell nivå och är en spelartyp som lagen söker efter med ljus och lykta.

I mars spelas VM-kvalet på fyra olika platser i världen. 24 länder deltar och elva platser står på spel, då de fyra kontinentala mästarna, liksom värdlandet Tyskland, redan är kvalificerade. Det intressantaste med kvalturneringarna blir nog att se det ”nya” amerikanska landslaget. USA passar ju på att skola in en helt ny generation av spelare. Det blir landslagsdebut på bakplanen för Caitlin Clark, Paige Bueckers och Sonia Citron, och för de stora spelarna Angel Reese, Kiki Iriafen och Aliyah Boston.

Sex rutinerade landslagsspelare kommer att stötta nykomlingarna i kvalturneringen, men många av de bästa saknas. Breanna Stewart spelar t e x inte i kvalet. Och självklart blir det så att alla ungtuppar inte får plats i höstens VM-lag, men garanterat några. Det skall bli mycket intressant att se den unga amerikanske truppen i kvalturneringen.

I Europa är klubblagsturneringarna inne i slutskedet. Euroleague har just nu play- ins för att spika de lag som skall spela ”final six” i april. Girona, med Klara Holm i laget, har gjort det väldigt bra när man tagit sig till de sista åtta, men nu tar det tvärstopp. Girona fick ju tyvärr möta Fenerbahce i sitt play-in. Det turkiska laget är storfavorit att vinna turneringen och blev det ännu mer när Breanna Stewart nyligen anslöt till laget. Med henne och med Meesseman, McBride, Gabby Williams, Rupert, Milic och Allemand, borde Fener vara oslagbart. Det är nästan intressedödande. För svensk del kan vi i alla fall glädjas åt att Holm gör en riktigt bra säsong i Girona. Vi håller tummarna för hennes lag i slutspurten av den spanska ligan. Är det dags att slå till nu efter att ha åkt ut i semi två säsonger i rad?

I Eurocup börjar denna vecka semifinalerna, med två franska lag, BLMA som ställs mot turkiska Mersin, och Villeneuve som möter Athinaikos från Grekland. Till skillnad mot Euroleague, känns den här turneringen väldigt öppen. Jag sätter dock en slant på det grekiska laget, som har en riktigt bra bredd i sitt lag, med namnkunniga spelare som Hristova, Winterburn, Anigwe, Alexis Prince, Ana Tadic och Robyn Parks, för att nämna några.

När det gäller Grekland är vi vana vid att de bästa lagen år efter år heter Panathinaikos och Olympiacos. Att Athinaikos dykt upp som ny stjärna på himlen har förstås att göra med att någon har öppnat penningpungen på vid gavel. Redan förra året var Athinaikos i den grekiska ligans final, där Olympiacos blev för svårt. I år verkar det stora hotet komma ifrån Panathinaikos, men högst troligt bir det Athinaikos som tar hem titeln.

Coach för Athinaikos är den forna grekiska landslagsspelaren Stella Kaltsidou, som ledde London Lions till segern i Eurocup 2024 och förra året blev brittisk förbundskapten. Bredvid sig på bänken som assisterande, i såväl London som landslaget och Athinaikos, har hon haft Sverigebekantingen Krumesh Patel. Han coachade ju Wetterbygdens damer i SBL ett par år, när det begav sig. Efter det har han återvänt till GB och bland annat coachat brittiska ungdomslandslag och 3×3 landslaget.

När Patel kom till Sverige efterträdde han Fransisco Pinto i Wetterbygden. De coachade aldrig tillsammans, men nu kommer det faktiskt att bli så. Patel har nämligen utsetts till ny förbundskapten för det brittiska damlandslaget, där han alltså efterträder Kaltsidou. Och som en av sina assisterande kommer han att ha nämnde Pinto, som har gott om erfarenhet av landslagsbasket. Pinto jobbade tidigare med flera svenska ungdomslandslag och blev sedan assisterande till Jurgita Kausaite i seniorlandslaget. När Kausaite fick gå fick Pinto en period leda landslaget som interimscoach.

Patel och Pinto kommer att gå i elden redan i mars då det spelas ett EM-kvalfönster. Storbritannien ligger hyggligt till i sin kvalgrupp, med 2-1 i matcher halvvägs in i kvalet. Med ett klent motstånd i gruppen, i form av Österrike, Norge och Schweiz, talar det mesta för att GB kommer att boka en plats i EM-slutspelet 2027. Då lär vi få se radarparet Patel och Pinto på den brittiska bänken, kanske rentav i den grupp som spelas i Sverige?