Av Tapio Joulamo
Det första fönstret i damernas kval till EM 2027 har hållit närmare europeisk B- än A nivå, vilket har sin naturliga förklaring. Av de tio högst rankade länderna har åtta saknats, eftersom de får stå över den första rundan. Det här kvalet är nämligen organiserat lite annorlunda än det vi vant oss vid, inte minst för att det spelas i två rundor (med två kvalfönster vardera), där ett antal lag åker ut efter runda 1, och som sagt, för att de bästa länderna slipper spela de i två första fönstren.
38 länder ställde upp i kvalet till EM 2027. Det måste vara ett rekord, och glädjande är att alla de nordiska länder var med den här gången. Vid sidan av fönstret som spelats nu i november blir det ett fönster i mars 2026 (runda 1), november 2026 (runda 2) och mars 2027 (runda 2).
I runda 1 är som sagt inte alla 38 länderna med. Dels är arrangörsländerna Sverige, Finland, Belgien och Litauen redan är klara för slutspel. De spelar dock en intern serie medan det riktiga kvalet pågår. Dessutom deltar inte de europeiska länder som skall spela VM-kval i mars 2026: Spanien, Italien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Tjeckien, Turkiet och Belgien.
27 lag tampas alltså i EM-kvalets första runda, varifrån 17 lag tar sig vidare till den andra rundan. Det blir gruppettorna, tvåorna, samt de tre bäst placerade treorna. Vilka länder det blir får vi alltså veta i mars nästa år. När det blir dags för kvalets runda 2 deltar 24 lag och delas in i sex 4-lagsgrupper. Med i runda 2 är alltså de 17 som gick vidare från den första rundan tillsammans med sju av VM-kvalländerna ovan, eftersom Belgien är direktkvalificerat. De två bästa i varje grupp blir klara för slutspelet sommaren 2027, tillsammans med de fyra värdländerna.
Med de bästa länderna borta har den första omgången i EM-kvalet blivit en festival för de svagare europeiska lagen, men också chans för många att visa framfötterna med goda möjligheter att ta sig till den andra rundan. Det innebär 12 värdematcher på ett och ett halvt år. Och det är ju inte fy skam. Det är säkerligen anledningen till att så många länder anmält sig till kvalet. Det saknas ju bara elva av kontinentens länder. Vid sidan av Ryssland och Belarus är det bara de minsta statsbildningarna som inte är med.
När vi summerar det första kvalfönstret kan vi konstatera att bästa läget inför kvalets andra fönster har Serbien, Polen, Israel, Österrike och Bulgarien, som alla gick obesegrade i sina grupper. Men några ordentliga skrällar blev också. Den största överraskningen var att Österrike gjorde en ”Mjällby”, gick rent i sin grupp och slog på vägenbåde Schweiz och Storbritannien, två lag som är avsevärt högre rankade. Österrike har nu en jättechans att ta sig till den andra rundan.
Österrikes succé blev en riktig fjäder för Jesper Sundberg, som numera är head coach i alplandet. På planen är det Sigi Koizar som är klippan. Hon styr och ställer från sin position på bakplanen. Många kan nog erinra sig att hon spelade collegebasket i Maine, där hon var lagkamrat med både Mikaela Gustafsson och Fanny Wadling. Koizar har efter det varit proffs i ett flertal länder. Man måste säga att Österrike fått fram sin bästa generation någonsin. Sundberg har dock tyvärr inte mycket längd att spela med. Ingen är över 190, men det kompenserar man med snabbt, rörligt och aggressivt spel. Djupet i laget lämnar dock en del att önska. Sundberg måste rotera på 6-7 spelare, men har på det hel taget har han gjort ett riktigt bra jobb med laget. Det är kul att Österrike är lite på gång.
Danmark, som var starkt nederlagstippat eftersom lagets stora stjärna, Marie Jespersen, inte var med p g a mammaledighet, tog en riktig skalp då man besegrade starka Kroatien. Sedan föll danskorna som väntat mot Grekland och slutade fönstret med 1-2 i matcher. Plumpen i protokollet blev enpoängsförlusten mot Makedonien, en förlust som naturligtvis svider. Det som blev Danmarks fall mot Makedonien var att Julianna Okosun snabbt hamnade i foulproblem och sedan aldrig kom in i matchen. Okosun tog dock en gruvlig revansch mot Kroatien, då hon svarade för strålande 28 poäng, 19 returer och 35 i effektivitet. Okosun är mogen för en högre nivå än spel med Malbas i den svenska ligan, men för att bli en riktig stjärna måste hon bli bättre i försvaret. Okosun är bra i hedge, men alldeles för svag i 1-1 försvaret. Danskorna tog sig hur som helst samman på ett bra sätt i frånvaro av stjärnan Jespersen och var hårsmånen ifrån att gå in i nästa fönster med 2-1 i matcher.
Även Nederländerna stod för en rejäl överraskning med sin seger över Slovenien, som är rankat 11 i Europa. I den matchen hade centern Emese Hof en riktig julafton med sina 29 poäng och 38 i effektivitet. Efter en seger mot Estland och stryk av Lettland har Nederländerna med sina 2-1 i matcher ändå skaffat sig en hyfsad chans att ta sig till andra rundan i kvalet.
Också Luxemburg, ledda av unga stjärnan Joyce Isi Etute (född 2008) är med i matchen efter två vinster och en förlust. Luxemburg har tagit stora kliv med sitt landslag de senaste åren och hade lyckan att den här gången hamna i den ”lättaste” gruppen, tillsammans med Israel, Bosnien/Herzegovina och Irland. Att den gruppen blev så pass svag beror på att rankingen för Bosnien hänger kvar sedan ”storhetstiden” då man hade Jonquel Jones i laget. Bosnien är numera bara en spillra av sitt forna jag och fick t o m stryk av Irland. Luxemburg däremot, måste anse ha en god chans att t o m vinna gruppen. Det beror helt på om man lyckas betvinga Israel i mars nästa år, då lagen möts i Luxemburg. Vid vinst mot Israel med mer än elva och att Luxemburg gör sin plikt mot Bosnien och Irland, så är gruppsegern i hamn.
Till sist: av de nordiska länderna får Island och Norge anses chanslösa inför fortsättningen, då båda lagen inkasserade tre förluster. Danmark har vissa möjligheter i mars, men då krävs nog att Jespersen är tillbaka. Men två nordiska länder, Finland och Sverige, är ju direktkvalificerade, och det är gott så. Nu håller vi tummarna för Danmark i det andra kvalfönstret.