Idag blir det extra gnälligt men det är ju Alla Helgons Helg så jag blir förlåten.
Läser i NSD att BC Luleå funderar på att gå tillbaka till den Plannja gröna färg man hade på hemmadräkterna då det begav sig med de stora framgångarna. Jag tycker att det skulle vara ett bra beslut och det skulle vara ännu bättre om man återigen börjar kalla sig för Plannja Basket. Det är kultur.
Däremot tror jag inte dessa förändringar leder till några större förändringar vad det gäller de t sportsliga. Det skulle man kunna uppnå om man återigen kan få till sig coacher i stil med Brad Dean och Bill Magarity, som var starka och drivna och krävande och extrema vinnarskallar som inte accepterade förluster.
Inget ont om coach Larsson. Han är mycket trevlig och säkert även bra taktiskt, men han är inte så krävande som dem jag nämnde ovan. Jag var personligen på träningar med Dean & Magarity och det var otroligt krävande och tuffa träningar. Slappt försvar, dåliga passningar och slarv var inte acceptabelt.
Jag tror inte spelarna var särskilt förtjusta i sina coacher men dom respekterade kravbilden och gav allt när det var match.
Det är inte många coacher i Sverige som klarar av eller vågar att ställa så höga krav på koncentration och utförande. Det är kanske inte heller så många spelare i dags SBL som skulle klara av att träna och spela på den effektivitetsnivå som krävdes på den tiden. Jag vet, många håller inte med mig men jag bara tycker så.
Nu är det mycket run and gun och happy go lucky. Det verkar som att dagens spelare inte har fått lära sig vad en turnover är för något. Jag tycker att minst 10 missade trepoängsskott i varje match borde betraktas som en turover.
Man har numera hellre roliga träningar än effektiva träningar för ”spelarna skall ju tycka att det är roligt” och träningar avslutas inte sällan med skott från halvplan bara för skojs skull. Skojigt men inte riktigt seriöst.
Det eviga bollscreenanadet eller pick & rullspelet som startade i början på 2000-talet är på utgående till förmån för bättre och tuffare försvar och högre fart och ännu mer 3p skytte. Jag gillar det. Det är äntligen ute att spela den trista gå basketen. Det går att spela bra basket även om man spelar snabbt.
Basketspelare borde redan nu inse att det går inte att hänga med i utvecklingen utan kondis. Ut i skogen och spring på våren och sommaren och åk gärna mycket skidor (längdåkning) under vintern då klarar du dig bra.
Signaturen AH skriver i Östersunds-Posten att man borde få 3 p för en dunk men då tar han ju inte hänsyn till sporten jämlikhetstankar. Det är bara att ställa frågan till landets basketdamer vad dom tycker om den tanken. Jag tror inte dom tycker den är så vass eller borde tjejer få 10p för en dunk ?
Jag har förresten sett många som kan dunka pga sin spänst men bara dom hamnar några meter från korgen så kan dom inte få i bollen. Dunkare är sällan riktigt bra lirare är min känsla.
I onsdags såg jag Salle Racys döma Euroleague matchen mellan Olympiakos vs Monaco i Athen. Het match som Monaco vann med 87 – 92. Jag tycker att han saknas i SBL. Med honom som role model skulle vi få en annan standard på den svenska domarkåren.
Godmiddag