Beskedet om Ike Persons bortgång känns overklig och så sorglig. Jag har under en längre tid känt till om tillståndet men det fanns ju ett litet hopp trots allt. Mikael Eldborn och jag som var vapendragare med Ike i Skellefteå under flera år har knäppt våra händer och hoppats.
Jag har behövt några dagar innan jag har känt att jag kan och har lust att skriva något mer inlägg men nu efter en vecka så är jag på banan igen med ena foten.
Ikes betydelse för basketen i Skellefteå och Västerbotten var stor mellan 1983 och nästan ända fram till milleniumskiftet. Först som den elegante men kraftfulle spelaren och sedan som den fina ledaren och taktiska coachen.
Ike Person har säkert varit minst lika uppskattad i Uppsala som både spelare och ledare där han verkade under de senaste 20 åren. Det är fortfarande svårt att ta in att Ike inte är bland oss längre. R.I.P
Godmiddag