HOOPS

Av Tapio Joulamo

Häromdagen nåddes vi av beskedet att coachprofilen från Luleå, Mikael Johansson, lämnar RIG för att bli assisterande coach på University of Texas at Tyler, en skola i NCAA division II. Det var förstås en kul nyhet, för det hör inte till vanligheterna att svenska coacher rekryteras till college. Samtidigt var det lite överraskande att han skulle lämna den trygga hemmabasen för i första hand en ettårig utflykt över Atlanten.

En förklaring till att han tog steget är att Johansson sedan länge haft goda kontakter med coachstaben på Tyler, vilket ger en viss trygghet. Han har ju många gånger ”placerat” spelare från RIG Luleå på olika college, bland annat Stephen F. Austin och Colorado State. Head coachen på Tyler, Rebecca Alvidrez, har varit assisterande på båda skolorna, och var för övrigt också en tid i Sverige som spelare. Och Tim Moser, som varit ”associate head coach” på Tyler två säsonger, men som nu skall coacha skolans herrlag, var även han assisterande på Colorado State flera år. Johansson hamnar m a o bland vänner och gamla bekanta.

Dessutom har Johansson en av sina forna adepter från RIG i spelartruppen i Tyler. Det är Lovisa Hevinder, Stockholmstjejen som spelade i Fryshuset, senare RIG Luleå, och nu gör sin fjärde säsong på college. Hevinder, född -02, har spelat i flera svenska ungdomslandslag och kommer vad jag förstår att ha en stor roll i Tyler den kommande säsongen.

De flesta som intresserar sig för collegebasketen har förstås bättre koll på division I än II, även om massor av svenska spelare hamnat på just division II skolor. Och de båda divisionerna fungerar lite olika. Det finns till exempel 360 skolor i den högsta divisionen och bara 80 i den andra, och de 80 är indelade i åtta olika regioner, med tio skolor i varje. Precis som på division I nivån har man på våren ett nationellt slutspel, dit de bästa 64 skolorna tar sig. Varje region har sedan var sin åttondel av bracketen, d v s slutspelsträdet, och bara en skola från varje region tar sig alltså till kvartsfinal.

Så vad vet vi om damlaget på Texas Tyler? I ärlighetens namn inte så mycket och själv har jag aldrig sett dem spela, men lite efterforskningar ger vid handen att innan Alvidrez och Moser tillträdde 2021 hade skolan haft två riktigt katastrofala säsonger, som slutade 3–23 och 0–14 i matcher. Sedan vände det till 19–9, därefter 27–8 och förra säsongen 27–9, då man också nådde tredje rundan i slutspelet. Där föll Tyler mot blivande finalisten Texas Woman´s, efter att ha slagit ut två bättre rankade lag i de inledande rundorna. En titt på laguppställningen visar att Tyler har ett ungt lag. Bara tre av spelarna är ”seniors”, d v s sistaårsspelare. Och likaså är laget väldigt internationellt. Vid sidan av Hevinder finns spelare från Ryssland, Spanien, Nya Zeeland och Kosovo, samt tre nykomlingar från Nigeria.

Det är alltså en riktig profil som lämnar den svenska basketen, i alla fall för den kommande säsongen. Fast Johansson skulle man t o m kunna kalla legendar. På hans meritlista finns ju bland annat tre internationella medaljer från ungdomsmästerskap, två EM-brons och ett VM-silver, och det är faktiskt allt som Sverige som basketnation har vunnit. Visserligen gjorde han det med de ”gyllene årgångarna”, 88–89 och 91–92, men ändå.

Begreppet profiler som lämnar kan man också tillämpa på SBL Dam den kommande säsongen. Ligans största svenska profiler och tillika landslagsspelarna Louice Halvarsson, Frida Eldebrink, Klara Lundquist, Lovis Hjern och Stephanie Visscher lämnar för spel utomlands. Och den saken bidrar till att säsongen 2024/25 blir ganska oviss. Jag pratade nyligen med Mikael Nordqvist från Eos om den saken. Knubbe som han allmänt kallas, återfinns ju sedan många år i Eos, där han bland annat coachat i ligan, som han länge följt på nära håll och är insatt i som få.

Knubbe instämmer i att SBL Dam blir väldigt öppen och dessutom svårtippad, i alla fall under den topptrio som känns ganska given. Många svenska stjärnor har ju som sagt lämnat, det har värvats friskt mellan lagen och i vanlig ordning inte vet så mycket om de nya importerna. Han lämnade i alla fall ett tips, baserat på lagens rotation på åtta spelare i dagsläget, och som avser grundserien. Knubbes tips ser ut så här:

1. Luleå
2. Norrköping
3. Högsbo
4. Södertälje
5. Alvik
6. Mark Borås
7. AIK
8. Eos
9. Östersund
10. Visby
11. Uppsala

Ett tips så gott som något. De tre i toppen av Knubbes tips är lätt att hålla med om. Resten kan nog slå varandra huller om buller, men att placera Östersund och Uppsala, förra säsongens femma och fyra, i botten av tabellen känns ändå rätt. Båda lagen har ju brandskattats rejält, och vad gäller Visby så har de ju för vana hålla till där nere, men kan kanske krångla sig loss från den absoluta botten och t o m kriga om en slutspelsplats. Södertälje, som har tappat hela sin förstafemma, placeras så högt som fyra av Knubbe. Han sätter stor tillit till att återvändarna Gustafsson och Taylor kommer att ge den nödvändiga stabiliteten, men frågan är om det räcker för topp fyra. AIK var slagpåsen förra säsongen, men har värvat bra och kan nog bli årets lyft.

Men på det hela taget, vem är jag att döma? Jag avstår själv från att tippa och förlitar mig på Knubbes tränade öga. Södertälje lite för högt, Visby lite för lågt, det är allt. Sen får vi se.

I Norrköping tycker dom att jag är alldeles för negativ mot dem i Hoops. Jag har verkligen inget emot klubben, som har gjort en beundransvärd marsch under de senaste fem (5) åren.

Jag har höga förväntningar på den föreningen med tanke på deras resurser. Kanske förväntar jag mig för mycket av dem.

Igår förväntade jag mig inte seger mot Fribourg för det är ett bra lag, men jag skrev tidigare i veckan att dom skulle ha en bra chans.

Det såg kört ut med 5 minuter kvar och 10 p underläge. Norrköping hade missat flera öppna skott och dessutom gjort några ovanliga turnover.

Efter timeout med 5 minuter kvar vände matchen.  Fribourg fick ”brunt i brallan”.

Norrköping imponerade med sitt defensiva tryck över hela plan och erövrade bollen flera ggr. Med 4.5 sekunder kvar tog man ledningen med 78 – 79 och Fribourg tog timeout.

Enligt grafiken hade Norrköping 3 lagfoul så det fanns en att ta så det verkade vara vinst. Nästan som pengarna på banken. Tyvärr så finns det så många faktorer i detta underbara spel som kan påverka slutresultatet.

Norrköping försökte så klart foula när Fribourg hade passat in bollen men enligt Norrköping så valde domarna att inte blåsa.

Jag tycker att man inte vågade foula tillräckligt hårt. Antagligen var man rädd för 2 kast och bibehållen boll. ”Man måste våga för att vinna eller hur”.

Fribourg fick iväg ett vilt skott och en offensiv retur och avgjorde.

Norrköping var värda segern efter forceringen på slutet. Verkligen trist att dom inte gick vidare för Benfica är inte lika bra i år som i fjol.

Ni kan säkert räkna ut vad som kan komma att hända under kommande säsong när domarna väljer att inte blåsa foul i olika liknande situationer.

Spelare och coacher kommer att tappa kontrollen och följden blir osportsliga eller tekniska foul som domarna är ansvariga för pga no call.

Att avvakta med avblåsningar är ett brott mot spelets idé.

Två och en halv timme till match # 2 mellan Köping och Umeå BSKT. Jag har ingen koll på hur BSKT´s laguppställning ser ut idag. Om den är densamma då blir det mycket torsk igen.

Godmiddag

sätta emot Köping med Derrek Hillaire och Rami Ghanem på sidan. Hade knappast gjort så stor skillnad om dom hade varit med heller.

Enligt uppgift så saknas Letter of Clearence för Hillaire & Ghanem från Saudarabien.

Lite konstigt. Det borde inte vara något problem.

Om inte det landsförbund där dom har spelat senast hör av sig inom en vecka efter ansökan då brukar LOC beviljas av SBBF. Har man sökt för sent eller……

Jag valde att titta på Champions League i stället eftersom jag var ganska säker på hur det skulle se ut. 25 turnovers för BSKT och hela 17 steals för Köping är riktigt svagt av BSKT.

37 p torsk måste ha smakat riktigt illa för alla inblandade parter från coach, spelare till klubbledning.

Jag tror att de som har varit väldigt optimistiska nu inser att det blir en ganska lång och tuff höst. Laget kommer att ha svårt i det minst sagt hårda och fysiska spelet som blir hårdare i höst än vad det var i fjol. Allt tyder på det.

Returen på fredag lär inte Aftonbladet få några större intäkter av.

RIG Coachen Micke Johansson 52 år, är klar för coachjobb på University of Texas at Tyler som är en div 2 skola inte långt från Dallas. I USA blir man mer och mer nyfiken på den Europeiska basketen. Hoops har bett Mikke rapportera i Hoops om hur det går.

Godmiddag

var VK rubriken efter helgens matcher i Östersund och så klämde VK till med en bild på två skäggiga spelare som inte längre finns kvar i varken Jämtland eller Umeå BSKT. Så ointresserade är man på VK när det gäller basket.

Återigen nekade VK att sända de kommande SBL matcherna live trots att man fick ett kraftigt rabatterat pris. Kanske är det trots allt bäst för BSKT. Kanske ger det mer fysiska besök i hallen och mer netto.

SBL play som SBBF äger sänder försäsongens träningsmatcher, Aftonbladet sänder Svenska Cupen och Expressen sänder SBLs ordinarie säsong. Vad beror det på att det inte är en leverantör för all basket ?

Det kan inte vara möjligt att man slåss om sändningsrätterna ? I mina ögon ser det ut som ett onödigt komplicerat och för fansen dyrt upplägg.

Försöker man suga ut så mycket som möjligt även här ? Inte ens HOOPS ids betala för alla tre. Det är det inte värt.

SBL bjöd på en krönika av Torbjörn Gehrke i förra veckan. Tyvärr så var den alldeles för lång och seg så jag läste inte den noga till slut, men jag såg att han baissade Umeås BSKT´s chanser i årets SBL. Det nya krönikan som Gehrke lade ut idag behöver ingen kommentar. BSKT fortfarande toksist. Ingen press tack.

Norrköping klarade av det första hindret i Champions League kvalet mot BC Sabah med 75 – 71. Det var väldigt rättvist eftersom Norrköping helt enkelt var det bättre laget.

Sabah hade många bra spelare men alla solo körde och det slutade med fjasko för den kände coachen Kurtinaitis (från Litauen).

Tyus och Dawits 3p skytte i Norrköping var nycklarna till vinsten.

Norrköping spelade renare försvar än i SBL. Ingen hand checking eller hand/arm stopping, inga rörliga screens. Man satsade på fotarbete och body checking plus utblockering och returtagning. Det blev succé.

Fribourg blir nästa motstånd. Det laget spelar betydligt bättre tillsammans som lag så det blir en svår nöt att knäcka men inte omöjlig. Om det blir vinst då får man troligtvis möta Benfica i final. I fjol föll man mot dem. Tyvärr så ser Benfica ut att vara bättre i år.

I kväll Köping mot Umeå BSKT i Svenska Cupen. Alla experter och förståsigpåare säger att Köping i år blir topp sex (6). Om det stämmer då ska dom väl vinna med 20 plus i kväll på sin hemmaplan med takhängda korgar.

För coach Loaiza och Botold är det en speciell match med mycket prestige. Botold lär få starta. Håller säkringarna för Loaiza ?

Godmiddag​

Av Tapio Joulamo

Den nya amerikanska proffsligan, Unrivaled, som skall spelas i 3×3 formatet på en komprimerad basketplan, drar i gång i januari 2025 och är tänkt att pågå i åtta veckor. 19 av de totalt 30 spelarna är nu namngivna, alla toppspelare i WNBA, och i den kretsen ingår större delen av det amerikanska landslaget. Det innebär i klartext att hela det amerikanska toppgänget kommer att stanna på hemmaplan den här vintern, och sannolikt de vintrar som kommer. De kommer därmed att utebli från de bästa europeiska lagen även den här säsongen. Förra året var ju den här utvecklingen tydlig och nu fullbordas den. Vi får vänja oss vid att de europeiska turneringarna kommer att avgöras av de ”näst bästa” amerikanskorna och de bästa europeiska spelarna.

Det första utländska namnet i Unrivaled har dock överraskande dykt upp, tyskan Satou Sabally. Hon lär därmed missa Tysklands EM-kvalmatcher i vinter och det kan hon göra med gott samvete. Tyskland är ju ett av de direktkvalificerade arrangörsländerna. Att hon och några andra väljer bort de lukrativa kontrakten i Europa under vintern beror på att lönerna i Unrivaled kommer att vara mycket höga, enligt uttalanden från Unrivaled de högsta inom kvinnlig idrott. Då blir ju valet enkelt, i synnerhet som säsongen i Unrivaled bara varar i två månader. Det blir alltså gott om tid för vila, återhämtning och grundträning mellan säsongerna.

Innan Unrivaled sparkar igång återstår att slutföra WNBA-säsongen.  Ännu återstår två omgångar av grundserien innan slutspelet börjar nästa vecka. Sju av åtta slutspelslag är nu klara. Om den sista platsen står det mellan Washington och Chicago, som båda står på 13–25 i matcher. New York kommer att vinna serien och sitter därmed i en bra sits inför slutspelet, medan rivalen Las Vegas ser ut att sluta som fyra. För det regerande mästarlaget är det förstås en stor besvikelse. LV har inte riktigt fått till det den här säsongen, mycket beroende på skadeproblematik. På senare tid har det sett lite bättre ut, men det mesta talar nu för att Las Vegas kommer att stöta på New York redan i semifinal. Och i så fall blir det förstås den moraliska finalen.

Säsongens lyft har Minnesota gjort. Lynx ser ut att landa som tvåa i grundserien och har med två matcher kvar redan vunnit tio matcher mer än förra säsongen, då det blev en sjätteplats. Landslagsspelaren Napheesa Collier har varit enastående i Minnesota i år med snitten 20.3 och 9,8 i poäng och returer, men det är styrkan i laget som gett Minnesota lyftet. Bidragande till det är möjligen att Minnesota till stor del består av internationella spelare med viktiga roller. Där finns Alanna Smith från Australien, Bridget Carleton, Kanada, italienskan Cecilia Zandalasini och Dorka Juhasz från Ungern. Man måste säga att Cheryl Reeve, som också är landslagscoach, har fått ihop det riktigt bra, definitivt bättre än under OS-turneringen, då hon tog ett antal märkliga beslut.

Lyft sig har också Indiana gjort. Förra säsongens 13 vinster har förvandlats till 20 med två matcher kvar, och en stabil sjätteplats i tabellen. Det blir Indianas första slutspel på åtta år, vilket är en effekt inte minst av att man haft förstavalet i draften både 2023 och 2024. Då valde man Aliyh Boston och Caitlin Clark, som verkligen blivit en dynamisk och effektiv duo. Och så har Indiana veteranen Kelsey Mitchell, som gör sin bästa säsong i karriären och som verkar njuta av att kunna ta för sig när motståndarna fokuserar på Clark och Boston.

Den viktigaste pusselbiten för Indiana var att man lyckades drafta Caitlin Clark. Frågan är om ligan någonsin haft en rookie som haft så stor effekt. Både hon och Indiana har slagit olika rekord, såväl på planen som utanför. Intresset och tittarsiffrorna har skjutit i höjden på ett remarkabelt sätt, och det råder nu samstämmighet om att det var ett stort misstag att inte ta ut Clark i OS-laget. Det svala intresset för damernas OS-turnering hade kunnat vändas till en riktig boost för kvinnlig basket om USA hade tagit med sin unga fixstjärna, för Clark är på många sätt ett fenomen. Som basketspelare är hon bländande, främst offensivt. Hon har hela registret, med skyttet, attackspelet och spelförståelsen. Clark leder till exempel assistligan i WNBA, vilket är anmärkningsvärt för en förstaårsspelare. Clarkhysterin har spridit sig långt utanför de amerikanska gränserna, till den milda grad att t o m svensk statstelevision har inslag om henne. Och med all rätt. Den som inte sett henne spela rekommenderas starkt att göra det.

Frågan är när Sverige får sin nästa WNBA-spelare, för visst kommer det att ske. Den senaste var ju Amanda Zahui, vars sejour i ligan, som började 2015 när hon valdes som tvåa i draften, av allt att döma är över. Kanske är nästa namn Matilda Ekh. Hon har mångsidigheten och fysiken för att vara ett bra WNBA-prospect. Ekh spelar numera i Virginia Tech och det hon åstadkommer under sitt sista år kommer att avgöra om hon blir draftad eller inte. Under alla omständigheter placeras hon som nummer 26 i en mock draft som sammanställts av nba draft room. En sak som kan gynna Ekh är att WNBA nästa år utökas med ett lag. Det kan göra att fler draftade spelare än vanligt kommer att plockas upp av lagen.

En gedigen säsong 2024/25 blir som sagt nyckeln för Ekh. Med Amoore och Kitley borta talar allt för att Ekh kommer att få ta en större roll och mer ansvar i Virginia Tech. Det blir helt enkelt upp till svenskan att leverera och ta för sig. Defensivt är det inga problem för Ekh och vad som rimligen kommer att krävas av henne är att de offensiva siffrorna förbättras. Hon har under de tre första collegeåren snittat 10–12 poäng per match. Dryga 15 under det sista året skulle göra nytta. Och kapacitet för det finns utan tvekan. Hennes skytte utifrån, med dryga 40% på treorna, är en bra bas. Kanske kan det bädda för att Sverige får ytterligare en spelare i WNBA.

hämtade jag från Södertälje BBK. Deras fina framgångar var ett resultat av ledningens målmedvetna arbete det kan väl ingen förneka. 

Några kanske nu säger att det där var väl inget konstigt. Kanske tom ”så gör även vi och har gjort så i många år”.

Jag håller med. Det är inget märkvärdigt idag mer än helt enkelt klokt ledarskap och en bra röd tråd i verksamheten. Men på den tiden var det ovanligt.

Allt som dom gjorde i SBBK då skulle kunna fungera även idag om man bara hade förmåga att införa det och sedan genomföra det.

När man idag pratar om hur viktigt det är att det är kul med det som man sysslar med då drar hardcore fanatikerna direkt till med att verksamheten inte är seriös.

Dom har fel. Man kan faktiskt ha riktigt kul även om man förlorar många matcher bara man har bra och utvecklande roliga träningar. Jag vet för jag har gått igenom både high och low. Vinner man då är det kul hela tiden.

När vi i Umeå Comets spelade i Damligan kvalet och hade en viktig avgörande match hemma mot Järfälla lånade jag ihop skridskor, hjälmar och klubbor och tog ut laget på bandyplanen bara för att skingra tankarna och ha lite roligt.

Stämningen var både spänd och irriterad på träningarna inför de viktiga kommande matcherna. Det blev lyckat med bandy. Vi körde över Järfälla.

Den senaste helgen har jag sett fyra träningsmatcher mellan herrligalag och jag noterar att domarna har börjat att dela ut fler tekniska foul till coacher och spelare – BRA !

Kanske kan man begränsa det tidsödande och onödiga snacket i år.

Domarna springer omkring och varnar för flopping för ofta när det inte är flopping för att motivera sitt tveksamma beslut om en defensiv foul.

Däremot tillåter man hårdare och hårdare spel under korgarna precis som jag misstänkte i ett inlägg efter OS. Det kommer att innebära spontana kommentarer från spelare och en del kontakter som kan innebära att spelare får lämna spelplanen.

Jag blir lite lack på att domarna envisas med att hålla koll på om spelarna har linnet nerstoppat i brallorna. Sluta tjata om det och koncentrera er på bedömningen i stället.

Låt spelare och klubbar själva sköta det så gott som det går med de linnen som man har fått av dräktsponsorn.

Nästan alla linnen är 15-20 cm för korta och då åker dem upp ur byxorna så fort som en spelare hoppar efter en retur. Få leverantörer har bra dräkter anpassade för basket.

Umeå BSKT spelade mycket bättre försvar i lördags än vad man gjorde uppe i gruvmetropolen förra helgen. På söndag mot Jämtland var defensiven inte alls lika bra. Skyttet var hyfsat på lördag men inte på söndag.

BSKT´s backcourt känns ganska stabil men inte front courten. Både Davis och Gaffney är atletiska men dom kanske sparar sin explosivitet till värde matcherna. Vem vet.

Yemane gör ett bra jobb så nu gäller det för  David Johansson att ta på sig elit dressen för att kunna komma in i rotationen när det drar ihop sig.

Borås hittills obesegrade i träningsmatcherna. Palmquist stort utropstecken.

Nässjö helt ok spel trots att Barton är långt ifrån bra form. Inte lika bra som i fjol. Lindqvist får samma skitfoul i Nässjö som han fick i Umeå.​

Högsbo spelade bra i helgen. Dom är min ”dark horse” i år.

Jämtland var inte bra i helgen men dom kommer så småningom. Det finns erfarenhet i laget.

Godmiddag

Råden har gett fina resultat under 25-30 år. Vilken förening ?

*Det måste vara kul att spela, kul att se på och utvecklande på alla sätt

*Spelarna är inte till för coachen, coachen är till för spelarna

*En bra spelare är en bra spelare, men en riktigt bra spelare är en bra spelare som också gör sina medspelare bättre

*Coachen måste ha en genomtänkt filosofi som är heltäckande. Allt måste hänga ihop

*Respekt vinner coachen genom att ha stor kunskap och vara ärlig och rättvis

*Du har ingen rätt att skälla på eller förnedra spelare. Gör hen fel, så är det ditt fel. Då du inte har lärt spelaren

*Det är skillnad på ungdom och seniorer. Ungdomarna måste lära och utvecklas

*Du måste ha tålamod. Det går att lära spelaren en ”mowe” på några dagar, men det tar 8 månader innan hen gör rätt i en matchsituation

*Detaljerna avgör hur långt spelaren når. Summan av detaljerna sätter gräns för hur långt spelaren når.

*I defence måste spelaren ha ett antal rätta reflexer. Kräver flera tusen repetitioner för att skapa dessa.

*100 ”regler” styr vårt anfallsspel. Det gäller att kunna agera och sedan reagera på det som sker.

*Vi skjuter väldigt få treor. Vi vill utveckla kreativitet och bra smarta rörelser och lära oss fatta beslut.

*Analysera när det blir fel. Förstod spelaren situationen. Fattade spelaren rätt beslut. Hade hen teknik för genomförande.

*Om du vill bli bra i basket måste du ha bra fundamentals. Viktigt med alla detaljer.

*När en spelare drillar, måste hen veta vad och varför hen gör övningen så att hen vet vad hen förbättrar

*Det skall gå fort, men det handlar i första hand om tempoväxling och timeing

*Breakspel (helplan) och setspel (fem mot fem halvplan) är två ”olika idrotter”. Kräver helt olika teknik och beslutsfattande

*Turnovers är en bra febermätare. De uppkommer som regel p.g.a bristande teknik och spelförståelse 10-15 ok, 16-20 problem, 20-25 stora problem, över 25 byt coach.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Länder som Cypern, Schweiz, Armenien och Israel är med, likaså Portugal med två lag och dessutom Finland (PeKa). Det handlar om Eurocup, klubblagsturneringen där Sverige som vanligt lyser med sin frånvaro. 48 lag är med i Eurocup den här säsongen och så finns ju också den ”finaste” turneringen, Euroleague, som har 16 lag. Ytterligare åtta lag är med och kvalar till de båda turneringarna, vilket sammantaget gör att 72 lag har anmält sig.

Men inget av lagen är alltså svenskt, vilket är beklagligt. Jag börjar känna mig uttjatad i det här ämnet, men kan bara konstatera att det finns ett mycket större intresse för de europeiska klubblagsturneringarna i andra länder. Av olika anledningar kan de också mobilisera de resurser som krävs, för billigt är det inte att vara med. Kostnaderna är utan tvekan det största hindret för de svenska klubbarna, vilka ofta t o m har bekymmer med att finansiera spelet i SBL Dam.

Eftersom det skulle vara så viktigt att delta men ingen enskild klubb tycks kunna bekosta ett europaäventyr, skulle man behöva ta nya grepp för att lösa saken. Klubbarna och förbundet skulle behöva göra gemensam sak och försökte hitta en utväg. Kanske är lösningen att man skickar ett lag med spelare från olika klubbar, för sådant har ju FIBA tillåtit tidigare. Belgien fick göra just så för ett antal år sedan. Man fick spela i Eurocup med ett hopplock av unga belgiska spelare från olika klubbar, som man kallade ”Belgian Cats”. Intressant nog återfinns flera av spelarna i ”Belgian Cats” numera i det framgångsrika landslaget.

Nåväl, några svenska spelare kommer vi i alla fall att se i Euroleague och Eurocup säsongen 2024–25. Elin Gustavsson är med i Eurocup med sin nya italienska klubb, San Giovanni. Det är också Klara Lundquist (Girona, Spanien) och Louice Halvarsson (Euskotren, Spanien). I Euroleague spelar Regan Magarity (Mersin, Turkiet), Amanda Zahui (Polkowice, Polen) och kanske Ellen Nyström, som kvalar till turneringen med sin spanska klubb Zaragoza. I kvalet möter Zaragoza det rumänska laget Constanta, hemma och borta, 17/9 och 24/9.  Det blir första gången Constanta försöker ta sig in i Euroleague och de får göra det som stora underdogs mot ett starkt Zaragoza, som förra säsongen tog sig till kvartsfinal i Euroleague. Om Zaragoza mot alla odds skulle slås ut av Constanta i kvalet får de som tröst delta i Eurocup.

Det är totalt sex lag som kvalar för att ta platser i Euroleague. Förutom Zaragoza-Constanta spelas kvalen så här här:

Brno (Tjecken) – Sczekszard (Ungern)
Besiktas (Turkiet) – Landes (Frankrike)

Eurocup spelas enligt den ”vanliga” modellen, d v s efter gruppspelen går de 32 bästa lagen av de 48 deltagande till utslagsfasen, som hela vägen t o m finalen spelas i hemma- och bortamöten. I Euroleague testas däremot ett helt nytt format den här säsongen. När kvalen är klara är det gruppspel i fyra grupper om fyra lag. Lagen möts hemma och borta, varefter de fyra lag som placerar sig sist åker ut ur turneringen och får spela Eurocup. I andra rundan bildas två grupper om sex lag. Man tar med sig resultaten från första rundan och möter nu de lag man inte spelat mot tidigare, hemma och borta. Lagen som hamnar femma och sexa åker ur turneringen. Övriga åtta spelar ”play in” både till kvartsfinal och semi, då ytterligare två lag åker ut. Turneringen avslutas med ”Final Six”, 9–13 april nästa år.

Det nya spelformatet förefaller intressant. Det kan bli ganska raffinerat när fyra lag åker ur turneringen efter första rundan, ytterligare fyra efter den andra och sedan två i ”play in.” I stället för det monotona harvandet under en lång grundserie, där det mesta är avgjort ungefär halvvägs skapas det här formatet nya förutsättningar och möjligheter efter varje runda, något som förhoppningsvis håller alla lag alerta under hela säsongen

Favoritskapet i Euroleague faller åter ganska tungt på regerande mästarlaget Fenerbahce, som återigen har värvat bra. Några amerikanska landslagsspelare blir det dock inte, så man kan säga att Fenerbahce redan har det bästa av det som är tillgängligt. Klubben har redan gjort klart med de belgiska stjärnorna Meesseman och Allemand, med Jonquel Jones, Ariel Atkins och Gaby Williams. Och känner man den turkiska klubben rätt, så lär några starka namn tillkomma.

Mersin, som föll i semin mot Fenerbahce i våras, är möjligen det främsta hotet mot Fener. Förutom Regan Magarity har Mersin gjort klart med den franska trion Marine Johannes, Iliana Rupert och Marine Fauthoux, med amerikanskan Natasha Howard samt Yvonne Anderson, Sverigebekantingen som var i Fenerbahce förra säsongen. Men fler vill naturligtvis vara med i leken. I våras gick ju franska Villeneuve till final och Prag lyckas alltid få till ett bra lag. Och så är det ju det där med de slutliga trupperna. De är inte 100-procentigt klara och ett antal sista minuten värvningar kommer garanterat att dyka upp.

Kvalmatcherna till Euroleague spelas 17–25 september, och sedan drar säsongen i gång 9 oktober. Innan dess, 3/10, spelas den traditionella Super Cupfinalen, den mellan vinnarna av Euroleague och Eurocup. Fenerbahce kommer då inte att få möta London Lions, som gick hela vägen i Eurocup i våras. I stället blir det Besiktas, laget som London besegrade i finalen. Super Cupen blir alltså en ren Istanbulaffär. Anledningen är att London Lions mer eller mindre har imploderat. Man har tappat sponsorer som möjliggjorde förra säsongens stora Europasatsning och spelarna har övergett det sjunkande skeppet. De båda London- och brittiska landslagsspelarna Holly Winterburn och Temi Fagbenle har t e x flyttat till just Besiktas och får lustigt nog ändå spela Super Cupmatchen.

Jag undrade senast om det finns något bidrag från SBBF till de lag som vill spela internationellt i Eurocup osv med tanke på det finska förbundet fina stöd med 25 000 Euro till finska lag.

Jag fick snabb återkoppling från SBL ledningen att man stöttade lag som Norrköping, Borås och Jämtland med 50 000 vardera i fjol och det låter ju bra men vilka pengar var det som användes till det ? Tog man slantar ur avgifterna som ligalagen betalar till SBL ?

Jag tvivlar på att de lag som inte spelar internationellt vill vara med och stötta dem som gör det. Det borde ligga helt på SBBF att backa upp de lagen. Om SBL får in så mycket pengar så att man kan bidra till ligalags internationella spel då är det dags att dra ner på avgifterna.

Senaste avsnittet av Bänkvärmarna handlade nästan enbart om SBL herr och SBL dam.

Man diskuterade vem som kommer att över prestera, svika och vem som blir dark horse.

Helt klart är att Rajacic fortsätter att haussa upp Köping på herrsidan och Högsbo på damsidan. Damerna har nästan guldmedaljen runt halsen redan.

Han är nästan säker på att Köping kommer att spela semifinal till våren. Snacka om att sätta press på det trots allt ganska unga laget.

Alva Stark går in i säsongen för första gången i sitt liv med skyhöga förväntningar på sig. Jag tycker inte hon fick ihop laget i Östersund i fjol trots ganska bra trupp. Vi får se om den erfarenheten har gett ny kunskap.

Jag tror till skillnad från ”värmarna” att de lag som har många erfarna spelare kommer att lyckas bäst. Det vore överraskande om unga icke erfarna lag på herrsidan som Södertälje, Umeå, Köping och Högsbo skulle hamna högt i tabellen. Jag tror att den kvartetten får göra upp om plats 7 och 8.

I mina ögon så är Norrköping, Borås, Luleå, Uppsala, Nässjö och Jämtland mer erfarna. Det finns givetvis utrymme för både positiva och negativa skrällar men inte mycket. I SBL råder ett dödläge.

Jag såg Högsbo igår mot ett bättre spelande Randers och blev positivt överraskad. Högsbo kan bli en ”dark horse” i år. Det är nog bara jag och kanske dom själva som tror på dem. Dom blir mer dark horse i damligan.

När det gäller Umeå BSKT så kan ingen människa som har följt SBL under de senaste 10 åren förvänta sig några stordåd av årets Umeå BSKT.

Laget är ett ungt och oerfaret lag och det inklusive de amerikanska ”pojkarna”.

Nya coachen Sjögren är en ärrad veteran men han har aldrig coachat i SBL så även för honom blir det en riktigt tuff uppgift att leda laget

Omar Krayem är en bra ledare men inte ens han kan bära laget på sina axlar. Det vill till att de unga importerna växer och att de unga svenskarna vågar.

Om laget når slutspel så är det en bra prestation.

Godmiddag​

Klubbarna har skrivit till SBBF och meddelat redan 2025-2026 är för snabbt. Jag tycker att dom har helt rätt. Det krävs nog förändringar i SBL´s upplägg med tävlingsbestämmelser, matcher, resor och kostnader innan klubbarna nappar.

Om det finns en enda förening som har resurser och sportsliga resultat är mitt råd att låta dem ta steget upp. Vem vet förresten om alla nuvarande klubbar ens finns kvar om ett år.

Det kostar skjortan att spela i SBL. Här kommer ett exempel.

Domarkostnaden är 60 000 kr/månad som skall inbetalas i förskott till den som administrerar domarna. Oktober till mars blir 360 000. Går man till slutspel så tillkommer ytterligare 60 000 kr. Jag är glad att jag inte längre behöver dra in kulorna.

Jag skulle tro att det finns några runt om i landet som inte gillade min sammanfattning av träningsmatcherna som spelades i helgen. Många tycker nog att jag bara skall hålla käft och inte komma med några åsikter alls. Om man absolut skall skriva något då skall det vara positivt.

Några tycker kanske att jag var överdrivet positiv gällande Köping och BC Luleå och att jag var för negativ när det gäller Umeå.

Jag var i alla fall tydlig med att man inte kan veta hur det kommer att bli genom att utgå ifrån ett par inledande träningsmatcher men tendenser kan jag notera trots allt. 

Jag tycker att det är spännande att komma med en gissning om vad jag tror komma skall. När lagen kommer upp i 10 omgångar då är det dags att checka av om jag var ute på en cykeltur eller om jag träffade rätt. 

Mikke Rumansaari fortsätter som BC Luleås speaker. Jag gillar hans sportsligt korrekta och balanserade arbete. Jag har aldrig hört den killen komma med dumma kommentarer eller vråla tuuuuuurnover som några alltför partiska speakers gör. Snart rankar jag SBL herrs speakers under fjolåret.

Rumansaari är från i höst tillbaka även som säljare för BC Luleå. Det blev ca 7-8 år som säljare i textilbranschen innan återkomsten. I unga år var han även en riktigt bra basket domare på förbundsnivå. Jag gillade honom som domare. Alltid rättvis.

Igår kväll spelade Borås mot danska Randers. Motståndet var ganska svagt så det är lite svårt att bedöma Borås men dom såg starka ut. Guarden Jase Townsend så riktigt vass ut men det kan ha berott på avsaknaden av försvarsspel.

Umeå BSKT satte priset för säsongskort till 1495 kr (1295 pensionärer) . Snittet blir 99:67 kr(86:30 kr) och det tycker jag är rimligt med tanke på att det är få som kan se alla 15 hemmamatcherna. Dessutom finns ingen restaurang i Umeå Energi Arena så de flesta behöver åka hem och äta middag innan det är matchdags. Varm Korv med bröd och en gobit räcker inte.

Tänk om folk kunde köpa sig en ”Basketburgare med strips” och en lättöl i hallen. Jag tror att det skulle innebära mer publik bara det. Det borde gå att ordna men det är klart att det behövs ett par personer som är beredd att lägga ner lite jobb på det. 

Finska Basketförbundet bidrar med 25 000 Euro till herrlaget BC Nokia för deltagande i Eurocup. Om man går vidare till omgång 2 kommer ytterligare 10 000 Euro. Den summan utgår enbart om man är SM vinnare och det är BC Nokia.

Damlaget PeKa som också spelar Euro Cup får 10 000 Euro eftersom de blev 2:a i SM(FM). Jag undrar om det finns något sådant bidrag från SBBF till svenska klubbar ? Skulle säkert stimulera till att prova testa vingarna.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

I väntan på att säsongen här hemma skall komma igång på allvar, kan vi ägna oss åt att blicka framåt, för det är bara två månader kvar till damernas andra fönster i kvalet till EM nästa år. Det svenska utgångsläget i kvalet är riktigt bra, efter vinster mot Storbritannien (b) och Danmark (h) för nästan ett år sedan. Till EM tar sig de åtta gruppvinnana och de fyra bästa tvåorna. Det finns visserligen nio grupper, men en av dem innehåller de fyra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade.

Den här gången skall Sverige möta Estland på bortaplan och britterna hemma. Och mycket står på spel, för med stor säkerhet kan vi säga att EM-biljetten är fixad om det blir vinster i båda matcherna. I så fall skulle Sverige sluta som sämst med 4–2 i matcher. Det kan t o m räcka för att vinna gruppen, och skulle det bli en andraplats förefaller det osannolikt att fyra andra grupptvåor kan uppnå ett bättre resultat. En plats i slutspelet vore något att glädjas åt, efter att Sverige missade att kvala in till EM 2023. Men det går inte att ropa hej ännu, i synnerhet som vinsterna i det första kvalfönstret var halvdarriga. Det blev seger med sju mot Danmark och två mot GB.

Svenskorna togs lite på sängen av ett oförskräckt och tufft Danmark, med Jespersen och unga Julianna Okosun i spetsen. Danmark vann t e x returtagningen överlägset (lite typiskt för svenska landslag), men hade ett svagt trepoängsskytte. En stark tredjeperiod avgjorde för Sverige, som kom undan med blotta förskräckelsen. Nyckeln till det fina utgångsläge som Sverige nu har var ändå matchen i England. Båda lagen var rejält åderlåtna, vilket GB led mest av. Det svenska laget gjorde dock en riktig kämpainsats och fick stor draghjälp av den brittiske coachen, Buceta. Han tog några häpnadsväckande beslut under matchen, till den milda grad att man kunde misstänkta att den stackarn var otillräknelig. Och som ett brev på posten fick han lämna posten efter kvalfönstret. Storbritannien leds numera av spanjorskan Anna Montanana.

Nyckelmatchen under novemberfönstret blir utan tvekan också den mot Storbritannien, för Estland borde bli en munsbit för det svenska laget. Och frågan är vilket lag GB kommer med. I den första EM-kvalmatchen mot Sverige saknades flera av deras bästa. Varken Sydney Wallace, Kristine Anigwe, Mikiah Herbert-Harrigan eller Karlie Samuelsson spelade då. Och likadant var det i det nyligen avslutade förkvalet till VM. Inte ens Temi Fagbenle var med i den turneringen. Om det var för att hon inte kom loss från WNBA eller skälet var något annat vet jag inte. Med ett rejält decimerat lag gjorde GB en ganska medioker insats i förkvalet. Visserligen vann de mot Rwanda och Libanon, två mycket svaga basketländer, men föll mot lägre rankade Argentina och hade inte en chans mot Ungern. Om inte Fagbenle kommer till spel mot Sverige är det egentligen bara Winterburn och Wilkinson som håller god internationell klass i det brittiska laget. Grundtipset är ändå att Fagbenle är med.

Det blir intressant att se vilket lag Sverige kan ställa på benen. Regan Magarity spelade inte under det första kvalfönstret, men mycket pekar på att hon ställer upp den här gången, för hon var med under landslagssamlingen i somras. Magarity är Sveriges största stjärna för närvarande. Om hon återvänder till landslaget har det samma betydelse som att Meesseman är med i Belgien. Zahui, som inte heller var med har sagt att hon är färdig med landslaget. Det är synd, för hon kommer att få en bra matchning i sitt klubblag den här säsongen. Zahui skall spela i det polska mästarlaget Polkowice, som också är med i Euroleague.

Saknades gjorde också Nathalie Fontaine, som inte brukar vara med när Zahui inte är det, så henne kan vi nog inte räkna med. Borta i matchen mot GB var också Matilda Ekh, som går på college och så den skadade Elin Eldebrink. När hon kan spela igen, och i så fall var, är såvitt jag vet ännu oklart. Med Magarity i laget, och om Halvarsson och Eldebrink(arna) fortsätter i landslaget sitter Sverige ändå i en bra sits inför matcherna i november.

I stort sett alla i landslaget spela numera i utländska klubbar. Om samtliga ställer upp finns det bara plats för någon enstaka från SBL. Kanske bara Wadling och Allis Nyström, om den senare är kurant. Att landslagsspelarna är utlandsproffs är något vi vant oss vid och som är helt i sin ordning. I de bättre europeiska ligorna spelar de vecka ut och vecka in mot bra motstånd, något som inte är möjligt i SBL i synnerhet som svenska klubbar inte deltar i europeiska turneringar. Att svenskorna spelar i riktigt bra ligor utomlands gör inte saken sämre. Magarity tillhör ju numera starka Mersin i Turkiet, Lovisa Hjern och Zahui spelar i Polen, Elin Gustavsson och Fontaine i Italien, Frida Eldebrink i Frankrike och fyra andra (Halvarsson, Ellen Nyström, Klara Lundquist och Stephanie Visscher) i Spanien.

Att fem av de nämnda lämnade SBL för spel utomlands den här hösten var förstås ett hårt slag för den inhemska ligan, som därmed tappade sina starkaste profiler. Klubbarna kan inte göra annat än att fylla på sina trupper med importer, främst amerikanskor som vi inte vet så mycket om. Och pengar finns det ju inte så mycket, så några klassvärvningar är det knappast frågan om.

Några importer har vi i alla fall koll på, sådana som Kelliher och Kraker som vi sett tidigare, och som är starka kort i den svenska ligan. Och Jessica Lindstrom, som skall spela i Luleå, är ett bekant namn bland de nya. Hon har efter college haft sex bra år i Europa, i Luxemburg och Belgien, senast i Castors Braine. Vi får se om någon av de andra amerikanskorna visar sig på styva linan, kanske någon av de tre som Norrköping har tagit in. I Norrköping brukar de ju göra fynd på marknaden.

Förra säsongen i SBL Dam var kvalitetsmässigt ganska risig och tyvärr ser den kommande värre ut, vilket inte så konstigt med tanke på att halva landslaget har flyttat utomlands. Det är ju stört omöjligt att täppa till en sådan lucka. Men den liga vi har är det bästa vi har på hemmaplan så den får vi leva med. Och nytta gör ju SBL Dam, som språngbräda för unga svenska spelare med ambitioner. Först SBL, sedan vidare till college och/eller bättre europeiska ligor, och därefter möjligen seniorlandslaget. Det är karriärvägen. Så hur kommer det att gå i SBL Dam i år? Med ett brandskattat mästarlag, Södertälje, som dessutom måste hålla i plånboken, kan man anta att SM-guldet blir en uppgörelse mellan Luleå och Norrköping.

Uppsala överraskar med kvickt och bra passningsspel och bra skytte. P. Stümer riktigt intressant.

Uppsala spelade ganska jämnt med Norrköping i 15 minuter men sedan klev man upp i försvar och det kunde inte Uppsala handskas med och man gled ganska ifrån till 85 – 60.

Norrköping borde ha en bra chans att gå vidare i Champions League kvalet som snart spelas på Cypern med den breda spelartruppen. 

Några av Köpings amerikanare ser intressanta ut. Med Bergström & Persson blir Köping vassa. Köping är laget som spelar snabbast och aggressivast just nu och har kommit längst i att använda nya inkastregeln på bakre planhalvan. 

Södertälje kommer inte att tillhöra topp sex i år med den laguppställningen. Det ser tunt ut. Det var kul att se Eddie Czerapowicz. Killen har utvecklats. Var klart bäst i SBBK. Dyker Radosaljevic och en frisk Gehrke upp då blir det annat.

Det var även kul att se domare Robban Katic tillbaka. Robban och den unga kollegan hade inga problem att hantera den matchen trots att man bara var två. Låt dom rutinerade domarna döma. Dom får ju döma i NBA.

BC Luleå har bröderna Hansson och det räcker mot svaga försvar och det är det som BC Luleå fick möta den här helgen. 

Det mesta av focus på BSKT´s träningar har nog legat på att försöka få ihop lite fungerande anfallsspel. Försvarsspelet var iaf osynligt. Man gick bort sig i P&R spelet hela tiden.

Om bröderna Hansson  får minsta lila utrymme då skjuter dom bollen i korgen.

Sjöberg fick inget motstånd alls från BSKT och kunde göra poäng nära korgen hur lätt som helst när han var inne. BSKT foulade inte ens honom. De tre spelande jänkarna i BC Luleå är sådär – inte mer. Henson ok.

BSKT hade två hyfsat bra spelare i helgen i Hilaire 26 år & Krayem 36 år. Erfarenhet väger tungt.

Kennedy var periodvis ok men inte mer. Gaffney spelade bara sporadiskt i match ett och hann inte visa något pga ngn skada. Davis har mycket att bevisa om det skall bli mer än en provanställning.

Matchen mot Tromsö på lördag em var den sämsta jag har sett på många år mellan två elitlag.

Det gjorde ont i min basketsjäl var och varannan minut när jag såg det svaga beslutsfattandet på planen. Man litar till en struktur och missar chanser till attack eller poäng. Är speluppfattningen så svag eller ………

Det enda som var bra med den matchen var att coach Sjögren lät de unga Umeå grabbarna få mycket speltid. 

37-35 i halvtid på söndag mot BC Luleå var godkänt. Krayem ledde laget föredömligt och gjorde nästan poäng som han ville trots bra försvar. Luleå testade med båda bröderna och med Stümer. Lundmark förtjänar beröm. 

Tredje perioden riktigt svag igen. Kunde ha varit mer än 68 – 55 efter 3 perioder. Luleå har inga problem att göra poäng pga alldeles för svagt försvarsspel.

Jänkarna i BSKT spelar med för stort avstånd hela tiden och går inte hårt på returer varken i försvar eller anfall. Det måste korrigeras till nästa helg om det inte skall bli en till jobbig helg.

I anfall saknas fart och djup i spelet hos BSKT. Alla cuts eller säg förflyttningar inom strukturen går för långsamt och screen sättningen är riktigt dålig. Tendensen är dessutom att skotten i BSKT tas lite för ofta ”av fel spelare”.

Luleå vinner lätt utan att behöva anstränga sig med 89 – 79. Åldermannen i BSKT var bäst igen. Bröderna brothers överlägset bäst i Luleå.

Det går inte att bedöma lagens kapacitet av de träningsmatcher som har spelats i helgen, men så mycket kan jag våga mig på och det är att Rajacic har rätt när han haussar upp Köping. Hyfsade jänkare och hyfsade svenska blir en ganska bra soppa.

Loaizas ungdomliga entusiasm smittar av sig på boysen i Köping och jänkarna har redan fattat att det är bäst att sätta fart på benen och börja jobba. Så länge som Köping får med sig lite flyt i spelet då kan det sluta hur som helst.

Godmiddag

Jämtland spelarna tar man ut på en fjällvandring. BC Luleå spelarna får känna på att vara rökdykare på brandstationen. Umeå BSKT´s spelare får åka VW Buss dryga 7 timmar norr om Polcirkeln för träningsmatcher i Kiruna.

Snacka om upplevelse för de nya jänkarna som får se renar och kanske någon älg efter vägen och troligtvis även snöklädda fjälltoppar i horisonten. Bilderna som dom kommer att skicka hem kommer att vara mycket speciella.

Personligen tycker jag att de 25 tkr som det kalaset troligtvis kostar borde man ha satsat på att ta båten över till Vasa och spela mot Pyrintö och Nokia eller Kobrat och Karhu i stället. Det hade varit bättre valuta för pengarna.

Jag skulle förstå beslutet att åka till Kiruna om LKAB/BC Luleå skulle sponsra hela kalaset men vad jag erfar så är det inte så.

Till råga på allt så skall man till Östersund nästa helg och då återigen 8 – 9 timmar i VW buss och liknande kostnad. Undrar förresten om dom spelar på plastgolv i Kiruna ? Synd att BSKT inte orkar fixa en egen turnering som förr.

Det har skrivits en del om den engelska dam spelaren som var på väg till Uppsala. Det var en tanke vurpa av Uppsala basket. Man måste tänka till före. Även BSKT hade på gång en kille med rötter i Ryssland i Umeå i fjol. När frågor började ställas då tänkte han om och drog. Klokt beslut.

I fjol spelade en massa US och Balkan spelare i de högsta ligorna i Ryssland. Det är mammon som styr många idrottsmäns hjärnor. Mr Heurtel petades från det franska landslaget eftersom han for till Ryssland och missade en plats i OS lage.

Till helgen spelas det landskamper i innebandy i Luleå. Jag kan räkna ut att de åldrande basket guruna Jampa Eriksson, Ingemar Ek och Lars Mosesson skruvar sig oroligt med tanke på att matcherna spelas i basketarenen.

Ger man de unga entusiastiska innebandy ledarna lillfingret då tar dom hela handen. Innebandyfolket tar över om dom får chansen och rullar ut en plastmatta på parkettgolvet.

I Umeå finns det över 5000 registrerade innebandyspelare men de allra flesta är barn & ungdomar som vill lira. Intresset för att gå och titta på senior innebandy är låg i förhållande till antalet aktiva.

Jag tycker i alla fall att det är bra av innebandy förbundet att lägga landskamperna i Luleå och inte i Umeå. Det är så man sprider och väcker intresse på vita fläckar på IB kartan. Det är så som även Basketbollförbundet borde göra när man arrangerar kval och landskamper.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Efter Finlands EM-guld i DU 16 har jag från flera håll fått synpunkter och frågor, och essensen i det jag fått höra är det här: ”Varför kan Finland men inte vi?” Det finns förstås inte ett enkelt svar på den frågan, men som fri skribent får man ju ha åsikter i saken. Jonte Karlsson skrev häromdagen några texter, där han sammanfattade landslagssommaren på ungdomssidan och i den avslutande delen pekade på några saker som måste förbättras och förslag på åtgärder. Mina rader i den här krönikan får ses som ett komplement till Jontes analys. För de uppmärksamma läsarna, de som tagit del av mina tidigare alster, kan det framstå som att jag upprepar mina ”gamla synpunkter”. Och det har de alldeles rätt i.

Först och främst vill jag säga att visst skulle Sverige också kunna vinna ett EM-guld på ungdomssidan. Vi har ju varit hyfsat nära två gånger, då det har blivit brons, båda gångerna i DU 18. Men skall vi kunna vinna så måste stjärnorna stå helt rätt på himlen. Det krävs en exceptionell, välskolad och talangfull årskull, ett bra ledarskap, lite flyt i några av de egna matcherna och medgång i några av de andra, samt massor av jäklar anamma. Och det är ju inte så ofta vi har allt det där på en gång. Men om det är möjligt? Absolut.

Jag tänkte att vi skall ta avstamp i en jämförelse med ett av de bästa europeiska basketländerna, Spanien. På så sätt kan vi få en uppfattning om vad har att kämpa emot på ungdomssidan. Bara genom att jämföra sig med de bästa kan man ju komma fram till vad man själv behöver göra för att bli lika bra eller åtminstone bättre.

För ett tag sedan läste jag ett FB-inlägg av en svensk basketförälder som hade sin dotter i den spanska basketverksamheten. Tyvärr har jag glömt vad han och dottern heter, men jag hoppas de ursäktar mig och kan leva med att jag återger några av pappans rader.

Till saken hör att den här basketföräldern inte tog ställning för eller mot det spanska systemet, utan ville bara berätta hur det går till. Han skrev bland annat att man i Spanien har regionala lag från U10, där man tar ut de bästa från regionen och spelar mot andra regioner, typ ”tv-pucken”. Till de akademilag som finns i klubbarna runt om i Spanien får man söka vid tolv års ålder. Det är ungefär 50–70 sökande per kön och akademi, och varje år väljer man ut 12–14 tjejer och 12–14 killar. ”Som ny tränar man fyra gånger i veckan, 1,5 timme plus två gånger fys. 0,5 timme. Om det är en matchfri dag på helgen så är det i stället 1,5 timmes träning (man spelar normalt i två ligor). En ledig dag i veckan.  När man kommer upp i till U15 så tränar man 4 x 2 timmar samt 4 x 0,5 timme fys. Spel i två ligor och matchfri helgdag, extra träning. En ledig dag i veckan.” Och så fortsätter det högre upp i åldrarna. I U16-18 tränar man 4×2 timmar samt 4×1 timme fys. Man spelar i två ligor och har en ledig dag i veckan, för matchfri dag innebär träning.

Han skriver vidare att: ” Utslagningen är ganska hård. Man omsätter ungefär 1/3 av laget varje år. Dessa ersätts genom att antingen dammsuga regionen eller att erbjuda stipendier för spelare på landslagsnivå från andra regioner. Träningen är ofta mer intensiv än i Sverige och sen ankomst innebär normalt automatisk bänkning i nästa match. Tonen är också betydligt hårdare. Satsningen är betydligt mer elitistisk.”

Sammanfattningsvis bedriver spanjorerna en tydligt elitinriktad ungdomsverksamhet, med tidigare gallring och selektering än vi har hos oss, och med mer och hårdare träning långt ned i åldrarna. Hur kan vi ens tro att vi kan konkurrera med spanjorerna och de andra toppländerna i ungdoms-EM när våra tolvåringar fortfarande harvar runt i EB, medan spanjorerna i den åldern har oändligt många fler träningstimmar bakom sig, spelar i regionala turneringar och de bästa redan blir del av landslagsverksamheten. Det är som om vår avsikt är att leka oss igenom den period då andra ägnar sig åt att sätta den grundläggande tekniken, d v s 8–12 årsåldern. Konsekvensen blir att spanjorerna och andra bygger upp ett försprång som våra ungdomar inte har någon chans att ta igen. Det är där vi har det stora tappet gentemot de bättre länderna, med viss respekt för att vi inte har samma förutsättningar och resurser som de större basketnationerna. Ett land som Spanien är ju avsevärt större ur befolkningssynpunkt, har fler basketspelare, fler och förmodligen bättre ledare och resurser i form av anläggningar, spelarakademier etcetera.

Icke desto mindre är min tes att vi måste hitta ett sätt fungera som gör att våra ungdomar kan träna mer och bättre redan från unga år, för att vi skall kunna konkurrera bättre. Vi tränar på tok för lite. Och då handlar det i första hand om teknik. Om tekniken inte finns på plats i tonåren spelar det nog ingen roll vad man sedan försöker hitta på. Häromdagen läste jag ett uttalande av den kände professorn i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsfysiologi, Michail Tonkonogi. Han intervjuades i ett sammanhang som handlade om fysträning i unga år, vilket han rekommenderade om det görs på rätt sätt. Men Tonkonogi påpekade samtidigt teknikträningens betydelse för unga idrottare. Den får inte åsidosättas. Tekniken måste sitta där när spelarna senare börjar utvecklas på andra sätt. Det är samma sak som att man inte kan lösa en andragradsekvation om man inte kan multiplikationstabellen.

Vad gäller just EB tycks den modellen vara cementerad i Sverige. I grund och botten är det inget fel i att ha en spelmodell där man i unga åldrar spelar med färre i laget, på mindre planer och med lägre korgar. Sådana anpassningar görs i även i andra idrotter, till exempel i fotboll där man spelar på mindre planer, med sjumannalag och mindre mål. Det förödande med EB är att man har tagit bort tävlings- och konkurrensmomentet. Ingen får vinna, ingen får vara bäst (trots att någon måste vara bäst). Finns det sätt att skapa en vinnarkultur så är vårt system i alla fall inte ett sådant. Axiomet bland ledare och tränare tycks vara att det skall vara lek genom hela EB-åldern och den uppenbara risken är att det präglar både träningarna och EB-matcherna.

När man ger sig in i en ganska radikal modell som EB och låter den genomsyra all verksamhet borde det finnas en övertygelse om att det är det absolut bästa att göra på ungdomssidan. Så frågan är förstås: har EB gjort att de svenska basketungdomarna blivit bättre på sporten? Har EB gjort oss mer konkurrenskraftiga? Jag lämnar frågan öppen och kan bara konstatera att om svaret på frågorna är ja, så är det bara att elda på. Om EB-modellen däremot inte skapar bättre och mer konkurrensdugliga spelare, så borde man överväga om den skall vara kvar i dess nuvarande form.

Att helt skylla de svenska tillkortakommandena i ungdomssammanhang på EB är dock inte korrekt. Svenska spelare som växt upp med EB kan naturligtvis nå internationell elitnivå. Bland annat blev ju två svenskar, som växt upp under EB-eran, i år draftade till NBA-lag. För det är ju så att oavsett vilket utvecklingssystem vi har på ungdomssidan så finns det individer som har drivkraften och viljan att lyckas, oavsett vad. Och det gör de också. Men långt ifrån alla har samma driv. Men om vi vill utveckla verksamheten på bred front, så krävs andra grepp än att lita till ungdomarnas inre drivkrafter.

För att återgå till jämförelsen med Spanien, så finna det saker i deras modell som inte är helt tilltalande. Den väldigt tidiga selekteringen är till exempel ytterst tveksam, ja till och med förkastlig enligt alla erfarenheter och forskning på området. Häromdagen kom t e x en undersökning om svenska hockeyspelare som blir draftade till NHL Den visade att de som är bäst i tidiga tonåren är i minoritet i förhållande till de som utvecklas senare av alla NHL-draftade svenska spelare. Om dessa ”late bloomers” hade blivit bortgallrade som tolvåringar hade de förmodligen inte haft en chans, och hockeyvärlden blivit några profiler fattigare. Svensk basket har inte heller råd att tappa de som utvecklas lite senare, men inte heller att slarva bort de år då teknikträning är som mest gynnsam.

Jag har flera gånger uppmanat er HOOPS läsare att skriva av er om ni har någon åsikt som ni vill föra fram.

Härom dagen fick jag den här texten från en mycket kunnig basket människa. Jag hoppas att ni sätter er ner och begrundar efter att ha läst texten.

-” Har lite svårt att släppa UEM. Jag såg Sveriges samtliga tjejmatcher och mer än hälften av pojkmatcherna.

Flicklagen gör ett mycket svagt UEM. Det sämsta någonsin och det har blivit sämre för vart år…  

Det sorgligaste är ändå inte resultaten, utan hur vi spelar och hur vi ser ut (tekniskt).

Jag tycker synd om tjejerna och lider med dem. De är inte roligt att resultatmässigt misslyckas…

De kämpar och jobbar, dyker efter bollar, sliter i försvar m.m. Bra attityd!

Något är dock fel! De svenska spelarna saknar den mest grundläggande tekniken och brister i beslutsfattande. 

Skall det bli bättre måste man;

Definiera de tekniska bristerna och veta hur man åtgärdar felen. Man måste också ha en plan för hur man skapar ett bättre spel (samarbete). 

Sverige är ganska bra på vissa saker (trepoängsskytte), så bra att vi kan vinna mot dåliga lag och många ledare tror att spelarna är bra…

Men vi har så enorma brister att vi aldrig kan besegra bättre lag  (ledarna blir förvånade och besvikna).

I tio år har försämringen pågått och det verkar inte bekymra förbundet. Läser man hemsidan så verkar allt vara jättebra. Många saker är säkert bra, men inte elitungdomsverksamheten.

Se på Finlands U16-tjejer! Det går men det krävs kunskap och hårt arbete….”.

Hen skriver också.

-”Får jag lite inspiration, skall jag beskriva bristerna och komma med förslag till åtgärder”.

Godmiddag

Jag förstår inte hur man tänker nu för tiden när det gäller presentationen av nya spelare. Är det för stor tilltro till sociala medier eller brist på intresse från media som styr eller sitter det fast i handläggningen ?

Mellan 1986 – 2011 har jag skrivit avtal med 42 spelare till de klubbar som jag har representerat. (KFUM Umeå, KFUM Skellefteå, Cometerna, KFUM Umeå Comets)

Under alla år har jag tagit lokaltidningarna till flygplatsen för aktuella bilder när spelare anländer och lokaltidningarna har fått chansen att göra en snabbintervju med spelarna. Det gäller att se till att man får media utrymme så ofta och så mycket som möjligt för att väcka intresse hos publik och sponsorer.

De medier som inte kom till flygplatsen fick inga bilder och ingen övrig information. Det var inte ovanligt med båda lokaltidningarna och TV 4 på plats, ibland även Västerbottensradion. För det mesta hade medierna nyhetstorka. 

Nu för tiden stjäl man nästan allt från andra medier och och saknar nyhetstorka. Man jobbar nio till fem förutom på helger då man ”gud förbjude” ibland måste vara närvarande. Allt som oftast kan man se den direktsända matchen på redaktionen och slipper vara närvarande och se matchen live. 

Jag gick en helgutbildning i sports marketing i Stockholm i början på 80-talet. En röd tråd i utbildningen var att man måste förstå att ALLT som skrivs om klubben, spelare eller laget är bra reklam för klubben. 

Det gäller att mata lokaltidningarna med lite av varje. Ibland kan det vara på sin plats med några vita lögner för att höja intresset. Fyllekörning, slagsmål eller annat brott skadar självklart klubben. 

Vart vill jag komma med detta ? 

Umeå BSKT har haft tre av sina amerikanska spelare på plats i Umeå sedan i onsdags men inga bilder från flygplatsen och inga bilder från träningen. Inget reportage. Det var betydligt bättre när Hegethorn fanns på redaktionen för han var på tårna när det gällde basket. 

Om det är så att lokaltidningen vägrar att komma till dukat bord samtidigt som man i princip sänder direkt från B.-lövens förmiddagsträning och skriver helsidor nästan varje dag om Umeå FC då är det frågan om det är någon idé att fortsätta med elitbasket i Umeå.

B-löven och Umeå FC ligger inte ens i landets högsta serie men Löven drar mycket publik och då är det ball att vara där särskilt när man gillar hockey. Det har inte varit ballt med fotboll men nu när FC börjar få samma publiksiffror som basketen då är det ballt & coolt att mässa om dem dagligen.

Jag har studerat Umeå BSKT´s USA nyförvärv i veckan och det ser bra ut men, hur det blir i skarpt läge är ofta något helt annat. Jag har inte glömt t ex Chatham från i fjol. Han verkade bra med sina dunkar på highlight filmen så BSKT tog honom. När det blev skarpt då blev det inga dunkar och allt för ofta många bra missade lägen. 

Alonzo ”Zo” Gaffney ser ut att vara de utlovade 208 centimetrarna men han är ingen tung kille. Han är mycket atletisk och spänstig och skottet ser helt ok ut. Killen jobbar intensivt hela tiden och snappar upp det mesta kvickt vilket är en förutsättning för framgång.

Nick Davis är knappast mer än 204 cm men han har power i benen, och mowes i kroppen och dessutom kvickhet. Han kan bli en ganska svårstoppad rörlig femma. Skottekniken ser inte ut att vara den bästa just nu men det kanske kommer. Vi får se.

Keonte Kennedy guarden är 195 cm, snabb och har leap i benen och skottet ser hyfsat ut. Det som är kul att se det är att alla tre verkar komma från bra defensiv bakgrund. Dom är van att spela aggressivt man man försvar.

Det jag gillar mest av allt är att alla tre har träningsetik. Dom jobbar hårt på träningarna.

Det är omöjligt att redan nu se om BSKT har gjort en flip eller en flopp med dessa spelare men jag får i alla fall en känsla av att coach Sjögren har varit mycket noggrann. Med begränsade resurser vill man pricka rätt direkt. 

Coach Sjögren sade till mig att han nog hade lagt ner närmare 100 timmar i sommar på att titta på olika spelare. Jag undrar om arbetsgivarna någonsin kommer att förstå hur många gratistimmar som vi basket coacher lägger ner för våra föreningar.

Jag väntar med spänning på USA spelare # 4 och så Omar Krayem förstås. Kanske kan det bli en intressant baskethöst i Umeå som återigen väcker intresse hos den breda massan och att man fyller hallen till premiären mot Borås tisdag den 8 oktober.

Vid Umeå FC´s senaste hemmamatch mot Piteå den 24 augusti hade man fått tillstånd att ha öltält på ena kortsidan. 130 personer betalade 350 kr för hamburgare & strips samt en 1/2 liter ÖL. 

Det låter ganska oskyldigt men jag noterade att flera personer hade svårt med balansen när man gick för att kissa i läktarbyggnaden. Om det fanns folk från tillståndsmyndigheten på plats då blir det knappast något öltält igen.

Godmiddag

”Mina ögon” på plats vid en av Jämtlands träningar berättade följande:

”Jag kollade på JB:s träning idag och jag gillade verkligen det jag såg! David Czerapowicz och Adam Johansson var de som såg klart vassast ut av alla! De har skött sommarträningen ned beröm godkänt! Adam Massarsch , Denzel och Elias gav oxå allt utan att fuska sig igenom övningarna! Grant, Troy och Ben blir jäkligt bra. De med sin erfarenhet snackade hela tiden och var tydliga i sitt spel! Andris överraskade mig genom att vara otroligt auktoritär och bestämd när han presenterade övningarna! Gjorde nån något fel så stoppade han övningen och visade med tydlighet vad han ville ha ut av övningen! Positivt överraskad trots att De bara kört sedan i Lördags med full trupp ( förutom Akili)”

Tänk vad kul det skulle vara om fler av mina kontakter kunde komma med liknande rapporter som ovan. Det skulle uppskattas runt om i landet och göra SBL än mer spännande inför säsongen.

Jag kan rapportera att jag har kollat på några förmiddagsträningar och 1.5 kvällsträning i Umeå BSKT.

Under de tre senaste åren har de spanska coacherna med högljudd verbalt pådrivande genomfört sina träningar med ett ”äckligt disciplinerat” nötande av löpvägarna och samspels kombinationerna med ofta ganska hög bakgrundsmusik.

Drillningen fungerade bra för Balibrea år 2. Han hade ett bättre lag än Loaiza under år 3.

Antalet s.k plays som man har drillat har ”varit oräkneliga”. Skotträningen bokfördes noggrant liksom den fysiska statusen och stretchingen eller säg töjningen har skött exemplariskt.

Trots det hade laget för många skador under säsongen. Hoops misstänker att fysen inte sköttes under maj till augusti som den borde skötas.

I år saknas än så länge personal i BSKT staben. Kanske har man valt att satsa den kostnaden på en coach och spelare i stället. Jag tycker att det är en bra prioritering. BSKT måste bli bättre på matcherna om man skall kunna få publik. Umeå BSKT spelar i SBL för att behaga publiken och det gör man genom att vinna matcher.

Den stora skillnaden i år vad jag kan se är mer fysisk träning i terrängen, mer intervall löpning ute, mer löpning på kvälls träningarna och mer skotträning. Det ser även ut att bli ett enklare spel att komma in i.

Det finns dock en risk och det är att de spelare som inte har skött perioden maj till augusti på rätt sätt riskerar att dra på sig bristningsskador.

Jag gillar vad jag ser och inte hör, den ofta öronbedövande diskotek volymen är borta, upplägget är helt annorlunda så det gäller för spelarna att vara skärpta på varje träning. Alla startar från scratch.

BC Luleå har i sociala medier frontat med ”tortyrträning” barfota i sand. Frågan är om man har gjort det ett par gånger eller om det är schemalagt ett par gånger i veckan under 1.5 månader. Jag kan garantera att det fungerar och att det är både härdande mentalt och att det ger mycket mer fysiskt än intervall löpning på bana.

Godmiddag

Notera:

”Äckligt disciplinerat” är inte negativt i mina ögon utan snarare ett gott betyg till ledarna.

Krönikören i NSD skriver att Omar Krayem förhandlar med Umeå BSKT och att en sådan värvning skulle vara en sensationell värvning. Jag håller med krönikören. Det blir spännande och intressant under förutsättning att Krayem är helt utan skador – om han kommer till Umeå.

Mr Krayems kapacitet från fjolåret finns på youtube. Han kan definitivt fortfarande spela på hög nivå bara han är skadefri. 

Det går inte att förvänta sig att han nu 36 år gammal ska bjuda på samma spektakulära spel som när han senast var i Umeå men en sak är helt klart och det är att han kan spela basket och om han får med sig några lekkamrater som kan spela med honom då blir det kul i hallen i vinter.

Jag tror dessutom att coach Sjögren är en coach som inser att en spelare som Krayem inte kan stängas in i ett strikt spelsystem. Han måste ha frihet att bryta mönser när läge finns.

I morgon onsdag landar de tre amerikanerna berättade coach Sjögren. Dom har troligtvis en provanställningsperiod inskriven i avtalet. Om en spelare inte håller måttet måste man avbryta ganska fort.

På den tiden när jag tog hit amerikanska spelare brukade jag i princip köra dem direkt till träning. Anledningen var den att dom själva ville få springa av sig resan och jetlagen.

BSKT brukar aldrig sätta in spelarna i träning samma dag som dom har landat så jag får nog vänta till på torsdag kväll eller kanske fredag innan jag får syna vad som har landat.

Om BSKT tillför ytterligare en amerikan så har man en startfemma som blir intressant att se. Det blir en rejäl utmaning för övriga spelare i truppen att bevisa för coach att dom förtjänar minuter på planen.

Jag tycker att det är väldigt trist att Umeå BSKT inte erbjuder sina hemma fans någon träningsmatch innan seriestarten. Vem ids åka till Kiruna, Östersund eller Köping ?

Kanske har alla träningsmatcher på bortaplan med ekonomi att göra. BSKT blir väl bjuden på både mat & logi kan jag tänka. Men resorna till Kiruna, Östersund och Köping kostar. Det är lika långt till Kiruna som till Stockholm från Umeå.

De finska lagen på andra sidan Kvarken Karhu Basket, Kobrat Lapua, BC Nokia och Tampereen Pyrintö brukar vara intresserade av att komma till Umeå. Man borde behålla den traditionen.

Luleå BBK har ansökt om att få arrangera EM kval damer mellan Sverige och Estland i februari.

I NSD står det att anslutningsresorna för båda lagen  kommer att kosta 350 tkr och det är det som är haken. Det låter konstigt. Förr var FIBA´s regel att båda lagen stod för sina resor till spelplatsen men sedan tog den lokala arrangören över kostnad för mat & logi för lag och domare samt transporter och hallar. 

2007 arrangerade jag tillsammans med Cometerna Basket EM kval damer Sverige mot Slovakien. Då fick vi ett arrangörsbidrag på 25 tkr. Resten fick vi ordna själva. Jag fick hotell och restauranger att hjälpa till med specialpris, kommunen bjöd på lokalerna och avslutande bankett. I slutändan blev det mycket jobb men ett litet netto.

2008 gjorde vi det igen och då EM kval för herrar mellan Sverige och Georgien. Dealen var densamma men nu med lite rutin så blev nettot lite högre. SBBF sade båda gångerna att dom var väldigt nöjda med arrangemangen. De gästande lagen var fötjusta.

Jag har försökt att få arrangera flera gånger efteråt men alltid fått höra att matcherna måste gå i Mälardalen pga logistiken ???? Fan trot.

SBBF måste decentralisera mer landskamper och EM kval. Det är så man sprider basketpropaganda. Det måste få kosta lite att sprida basketintresset ute i landet. Om alla matcher skall spelas i Mälardalen då händer inget runt om i landet. Ge matchen till Luleå. Jag kommer att vara på plats för det är inom ett rimligt avstånd att resa för oss i Umeå. Kanske fyller jag en hel buss.

Matchen senast i Göteborg och snart i Malmö är ett bra första steg men det är dags att ta steget fullt ut. Det går inte att bara kapitalisera och räkna hem dessa matcher som en vinst för SBBF. Titta återigen på Finland. Nästa års EM grupp lade man i Tammerfors och inte i huvudstaden.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer den sista delen av mitt tyckande gällande den svenska landslagssommaren på herrsidan. I de två tidigare har jag ägnat mig åt de olika lagens prestationer samt en del raljerande gällande ”experter” samt de åsikter som dessa framför. I denna del hade jag tänkt mig att försöka komma med mina högst personliga synpunkter på åtgärder samt vad som saknas ren basketmässigt i de olika lagen.

När jag ser på våra ungdomslandslag noterar jag mängder av positiva saker. Talangen finns och så även storleken på spelarna vilket var en bristvara under tidigare generationer. Det är glädjande och i och med att vår bas av bredd ungdomsspelare ökar så borde det kunna bli än bättre gällande urval framöver.

Det finns även negativa saker att påpeka men det är lite annorlunda utifrån den ålder spelarna besitter samt från vilka miljöer de kommer. Och när det gäller miljöer så finns det ingen garanti, om du valt USA eller Europa, att du blir bättre eller sämre än de som spelar i Sverige. Allt handlar givetvis om vilken coach/program samt vilken seriositet för basketen som finns där talangen befinner sig. Låt oss inte heller glömma den kravbild som finns på aktörerna om vi nu skall prata elit. Det är vad jag gör som räknas i eliten och det är självklart en stor skillnad på den kontra den breddverksamhet som också är viktigt. Dock på ett annat sätt.

Jag har alltid varit en supporter av gren specifik styrka på basketplanen. En basketspelare skall alltså inte vara som en brottare eller tyngdlyftare vilket är självklart, men det är viktigt att påpeka då belackarna för styrketräning ofta framför dylika åsikter. Är du fysiskt stark så blir du även oftast starkare mentalt. Det brukar finnas en korrelation där som inte är att förakta. Du kan även tillgodogöra dig mer träning samt anpassa dig till ett högre tempo om du är starkare. Och högre tempo är vi väl alla överens om att det är internationellt.

De svenska ungdomarna ser generellt klena ut jämfört med sina motståndare. Det yttrar sig ofta i att de inte vill ta kampen i exempelvis returtagningen. Den fysiska aktivitet som krävs vid ut blockering samt förmåga att snabbt hitta offensiva vinklar för den offensiva returtagningen är inte något vi klarar av. Vår screensättning törs jag inte ens prata om…

Vi är även underrepresenterade att kunna avsluta egna attacker med fysisk kontakt när vi går på korgen vilket gör att vår skottprocent sjunker samtidigt som vi väljer att skjuta mer från distans. Vår förmåga att ha ett kvickt och snabbt första steg för att kunna slå våra motståndare till korgen bygger också på styrka och atletism.
Spelförståelse är även det en stor brist. Och ja, jag tror att den blir sämre när vi inte orkar eller vågar.

Så ja, (med tanke på att jag kallar mig en papegoja i del 1) vi måste lägga mer fokus på den fysiska nivån på landslagen. Det här kan inte ske under de få landslagsammandragningar som finns utan är ett arbete som måste skötas kontinuerligt ute i klubbarna under övervakning av landslagscoacherna eller förbundet.

Det finns faktiskt siffror som visar att den här tesen är riktigt. Under säsongerna mellan 2011–2015 hade SBBF en anställd som drev de här frågorna och följde upp det hela digitalt, vilket var revolutionerande på den tiden. Dessutom fanns det landslagsledare som ställde som krav att spelarna var tvungna att genomföra den här träningen om de ville vara med i landslagen. Något som givetvis inte var populärt hos alla, då de flesta vill vara med i landslag men inte alla ville lägga ned det arbete som krävdes. Utan att gå in för mycket i detaljer så konstaterar jag att utfallet efter några år var att fem av sex u-landslag spelade i den mycket tuffare och mer lärorika A divisionen. Här finns massor att göra i svensk basket!

När vi ändå pratar styrka, som kanske ger aggressivitet, så undrar jag även vad Easy Baskets regler om att spelare inte kan ta bollen ur varandras händer gett för utveckling av sporten. Att fler får/kan vara med är ju bra när det gäller bredd bland ungdomar. Däremot är jag väldigt skeptisk till vad det gör med instinkter för en spelare som lär sig att spela.

Vi har även borttagandet av regionsammandragningar som var ett mycket bra och effektivt sätt att kontrollera status på spelare samt även kartlägga de talanger som fanns. Hela det upplägget gjorde ju även att det fanns möjligheter att korrigera samt påpeka de brister som vid varje tillfälle fanns hos de olika spelarna. För vi har en del brister och kan inte göra något åt allt med en gång. Däremot fanns möjligheten att individuellt skicka med talangerna vad de specifikt borde träna mer på.

Det är ju av allas intresse i vår sport att landslagen är bra. I allra högsta grad gäller det A landslaget som är det lok som skall dra verksamheten men framför allt kanske skapa möjligheter till att vi även ekonomisk kan dra nytta av sportsliga framgångar. Vi vet ju hur det fungerar med media och det allmänna intresset. Om inte har vi återigen under OS blivit påminda om vad framgångar gör för en idrott. Både bordtennis och beachvolleyboll har ju ändrade förutsättningar numer.

SBL herr borde även de ha ett stort intresse av landslagsframgångar. Om inte så är de helt fel ute. Varför inte hjälpa förbundet och se till att alla coacher som anställs i föreningarna har en klausul som säger att de skall coacha ungdomslandslag om förbundet så vill. Sen står föreningarna för lönekostnaderna och SBBF kan använda de pengarna till läger för ungdomarna i stället. Det är ju förhoppningsvis så att de bästa coacherna är i vår högsta liga så då skall vi utnyttja dem. Med tanke på behovet av assisterande coacher så kan vi väl även lägga till Superettan i det här upplägget.
Och kom nu inte dragandes med att coacher behöver semester. De är oftast lediga mellan maj och augusti och mig veterligen finns det ingen yrkesgrupp i vårt samhälle som har längre ledighet.

Det finns mycket mer att tillföra i denna debatt men tyvärr får det inte plats när jag skriver. Min förhoppning är att alla hjälps åt att förbättra det som finns idag. Ändrar vi inte på något så kommer vi få samma resultat framöver. Om någon vill använda min erfarenhet så kanske jag kan hjälpa till med något? Som tyckare har vi ju även att ansvar att ställa upp/hjälpa till om vi nu skall äga rätten att alltid ha åsikter.

Det där med att någon annan skall göra det, håller inte i mina ögon.

Av Tapio Joulamo

Det är ganska enastående att det varje år arrangeras ungdoms-EM i tre åldersklasser, då de bästa unga spelarna får känna på den internationella konkurrensen. Att få vara med och tävla mot tuffast tänkbara europeiska motstånd redan i tonåren är viktigt och lärorikt. En paradox ur svensk synvinkel är dock att det internationella utbytet tar slut när spelarna fyllt 20 år, undantaget det fåtal som spelar i utländska klubbar och i seniorlandslaget. För de övriga, som kan ha spelat i EM under 5–6 år, väntar bara tragglandet i den inhemska ligan. Svenska klubbar deltar ju inte i internationellt spel, vilket är bedrövligt. I många andra länder har de förstått betydelsen av att fortsätta det internationella utbytet.

Med det sagt skall vi lämna några sammanfattande synpunkter på EM-sommaren på flicksidan. Någon djupanalys blir det inte, för då hade jag behövt se mer matcher än jag gjorde. Men sammantaget kan man säga att den svenska landslagssommaren var knackig, i alla fall om man ser till resultat. Även om spelarna är i en utvecklingsfas under de år då de är med i EM, så får man anta att resultaten är viktiga. Helst vill man ju att alla lagen skall nå spel i A-gruppen för att få möjligheten att möta de bästa, för att göra bästa tänkbara erfarenheter och om möjligt närma sig de bättre länder. Men så är ju inte läget. Nästa år är bara ett lag i A-gruppen på flicksidan och avståndet till topplagen har snarare ökat än minskat.

Bäst rent resultatmässigt lyckades DU20, som kom på tolfte plats i A-gruppen. De svenska tjejerna föll i åttondelen, mot Slovenien, men vann sedan den mest kritiska matchen, den första i placeringsspelet, mot Finland. Den räckte för att säkra fortsatt spel i A-gruppen. Det är ju så ordnat i EM, att det är tillräckligt att vinna en enda match i hela turneringen för att komma bland de tolv bästa, något som faktiskt har hänt ett par gånger just för Sverige i DU 20-klassen. Vinner man bara den första matchen i placeringsspelet så är man hemma.

Det finns en viss tröst i att DU 20 lyckades bättre än sina kollegor i de yngre åldersklasserna. Hellre det än tvärtom, d v s att framgångarna kommer i de yngre åldersklasserna och att man sedan tappar i U20. Avståndet till de bättre lagen för de svenska DU 20-tjejerna är fortfarande väldigt stort, men laget innehåller i alla fall några spelare som kan få bra karriärer och möjligen bli viktiga för framtidens damlandslag, sådana som Collins, Trygger och Noyan.

Om avståndet för DU 20 till den europeiska toppen är stort, så är det gigantiskt för DU 18, som inte placerade sig bättre än plats 17 i B-gruppen d v s plats 33 i den europeiska hierarkin. Framför sig hade Sverige t e x alla de andra nordiska länderna: Finland, Danmark, Norge och Island. Att det understundom blir resultatmässiga bottennapp är dock inget att förfäras över. Det är bara de stora basketnationerna, som Spanien och Frankrike, som kan hålla nivån år efter år. För de allra flesta länderna är det väldigt volatilt, d v s det går upp och ned. Svagare årsgrupper följs av bättre och så vidare. Och Sverige är inget undantag.

U16-EM, den yngsta åldersgruppen, är lite speciell. Spelarna är med i EM för första gången och spelet blir som det blir för så unga och omogna spelare. Det dräller av turnovers, halsbrytande passningar, oöverlagda attacker, forcerade avslut i svåra lägen och högfrekvent men lågeffektivt trepoängsskytte. Att se matcher i den här åldersklassen kan vara tålamodsprövande, men för spelarna är det ett lärande.

Det svenska laget i U16 och dess A-grupp, förlorade i sin åttondel mot Frankrike med stora siffror och misslyckades sedan med som DU 20 gick i land med, d v s stöp i den första placeringsmatchen, mot Serbien. Med vinst i nästa match kunde man ha gett sig chansen att stanna kvar i A-gruppen. Det gick dock inte. Montenegro tog till zonförsvarsvapnet, vilket brukar vara effektivt i de unga åldersgrupperna och slog ett hårt kämpande Sverige med en ynka poäng. Det hela slutade för svensk del med att laget kom sist i turneringen utan att ha vunnit en enda match.

Det handlar som sagt mycket om lärande och utveckling, i synnerhet i den yngsta åldersgruppen, och de svenska coacherna disponerade sitt lag i enlighet med det. Alla spelare fick gott om tid på planen och det är ju hedervärt, men just i placeringsmatcherna hade man önskat ett undantag, och en hårdare matchning av ett särskilt skäl: nästa år är det nämligen dags för årskullen -09 att spela sitt första EM och de kommer att få göra det i B-gruppen. Till saken hör att -09 årgången lär vara något alldeles extra. Där finns väldigt mycket talang, där finns längd och färdigheter. Vad jag har hört är det en exceptionell årskull. Det är synd att de inte får chansen att tävla med de bästa lagen nästa år. Hur som helst skall det bli spännande att följa det här laget nästa sommar. Kan vi kanske redan nu börja hysa förhoppningar om att de spelar tillbaka DU 16 till A-gruppen 2025?

Till sist skall vi notera att det finska DU 16-landslaget skrev historia i EM-turneringen. Laget tog sig hela vägen till final, besegrade där överraskande Frankrike med 49–47 och tog därmed Finlands första guld i ett europeiskt mästerskap, ja faktiskt den första medaljen någonsin. Coach för det finska laget var för övrigt Sverigebekantingen Janne Hänninen, som hade en sejour i SBL Dam för några år sedan, då han coachade Uppsala. Det blev bara ett år i Sverige för Hänninen, som sedan återvände till den finska basketen och landslagsverksamheten. För närvarande är Hänninen coach i HBA-Märsky.

Den finska framgången var högst välförtjänt sett till spelet de presterade. Visst var det, som för alla andra i den här åldersgruppen, ganska valpigt, men finskorna spelade med gediget lagförsvar, bra close outs, och med bra rörlighet och stor variation i anfallet. Det var inte bara de sedvanliga passningarna i sidled. Det fanns till exempel oftast en spelare på high post att droppa in bollen till, för att skapa nya passningsvägar.

Intressant blir förstås att se hur långt den här talangfulla årskullen kan ta finsk landslagsbasket på damsidan. Det är ännu för tidigt att säga, för det är först efter 5–10 år vi får någon form av facit. Hur som helst ger förstås EM-framgången i DU 16 en rejäl boost för finsk basket. Nu har man ju kommit över tröskeln och bevisat att det faktiskt går, att mindre länder kan gå hela vägen.

Jag vet att det finns de inom den svenska basketen som har lite nedlåtande syn på Finlands modell för utveckling av unga spelare. Något rätt måste de ändå ha gjort när de vinner ett europeiskt guld och dessutom har flyttat fram positionerna rent generellt för finsk basket. Och lita på att vi hade gjort på oss av glädjefnatt om det hade varit ett svenskt lag som vunnit guldet. Att nå de där stora framgångarna är ju vad det handlar om, oavsett vad och hur man bedriver sin verksamhet

Under den senaste tiden har vi fått läsvärda och spännande krönikor från både Jonte Karlsson och Tapio Joulamo.

Det blir spännande att få läsa Jonte Karlssons del 3 som kommer snart där han har lovat att leverera medicin till de svenska ungdomslandslagen. 

Jag tar inte åt mig av Jontes synpunkter om ”basketexperter” för jag har aldrig utgett mig för att vara det. Jag brukar bara skriva vad jag tycker att man borde göra och det står jag för. 

Jag tycker att Jonte träffar mitt i prick i det mesta. Han vill se att SBBF öronmärker pengar till sport och inte till administration. 

Tänk dig att för 25 år sedan hade jag nästan daglig kontakt med SBBF i olika ärenden. Numera har jag näst intill aldrig kontakt med dem. Förr kände jag personalen ganska väl genom all telefonkontakt.

På 80 och 90 talet när basketen i Sverige var större då klarade man sig med fem (5) anställda.

Jag tippar att telefonen på SBBF inte ringer särskilt ofta. Det är den trista hemsidan som är så svåra att använda som gäller. De få gånger jag har ringt under de senaste 10 åren ”då har den personen som har ansvar för just det” inte varit närvarande.

Det är samma sak med VIF och SDF. Förr daglig kontakt. Numera nästan aldrig.

Västerbottens Idrottsförbund har lika många anställda som SBBF. Där är det också frågan om administration som kostar 20 miljoner av statens medel till idrotten. Fem anställda borde räcka för att klara admin både på SBBF och VIF.

Hoops har nu börjat att snegla lite på spelartrupperna i SBL herr och dam och snart är det dags att komma med en profetia om hur årets grundserie kommer att sluta.

Jag avvaktar ett tag för jag vet att det händer en hel del i slutet av augusti i många klubbar. Just nu ser det ut som om Norrköping skall sopa rent på herrsidan. Även på damsidan verkar Norrköping bli starka men räkna aldrig bort Luleå BBK.

Gjorde ett svep igenom Euroleague damlagens roster och det är bara att konstatera att Fenerbahce och Mersin i alla fall just nu i mina ögon är överlägsna favoriter.

Fenerbache har klart med Emma Messeeman, Gabby Williams, Nicolina Milic, Julie Allemand, Marienne Badianne, och Sente Onar redan. Mersin har Yvonne Anderson, Ilanan Rupert. Reagan Magarity, Marien Fauthoux och några av de bästa turkiska spelarna. Snacka om rivalitet mellan dem.

Euroleague herr blir det svårare att tippa. Det enda som är ganska klart det är att Real Madrid med stor sannolikhet kommer att tillhöra toppen. Tavares, Campazzo, Hezonja, Llull och Musa väger tungt. Även Olympiakos blir utmanare #1 tror jag nu när Vezenkov är tillbaka från NBA. Alla lag i EL är bra. 

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Här kommer fortsättningen på mina tankar gällande den svenska landslagsommaren för herrar. I den första (som ni hittar tidigare i Hoops bloggen) gick jag igenom de olika lagen. Den här gången skall jag försöka gå in på detaljer och eventuella åtgärder som kan göras för att landslagen kanske kan bli bättre. Men det kommer även en del 3 för det är svårt att vara kort i detta ämne.

Jag hänvisade ju i tidigare alster till den debatt som startades av entusiasten Nick Rajajic om vårt U 16 landslag och deras misslyckande på Facebook. Jag har återigen försökt läsa mediet med dess svar, vilket visar sig vara omöjligt när jag inte är ansluten. Det går att få fram fragment av de svar som kommer in men inte allt av värde. Och det är väl lika bra med tanke på att det mesta inte innehåller substans som kan hjälpa oss framåt. Däremot verkar det vara väldigt viktigt för många att tycka om allt även om de inte har någon kunskap om ämnet. Det enda ämne de behärskar är att bygga sin egen identitet som något fantastiskt. Jag tycker nedanstående bild är både rolig och talande:

Det tycks och kommenteras men det är sällan det presenteras lösningar. Skribenten själv skriver ju att det saknas pengar till landslagen (”-se till att skapa de här pengarna. Hur? Vettefan, det är inte mitt jobb”) vilket är rätt i sak, men det finns sällan förslag på hur vilket ofta genomsyrar vår debatt om basket. Vi tycker att någon skall göra något. Bara det inte handlar om att jag själv måste göra det.

Jag lyckades i alla fall läsa ett svar av en konstruktiv person som föreslog att vi skulle lägga på 50 kr på försäkringspengen hos Folksam för varje licens som dediceras till ungdomslandslagen. De få andra svar jag fått fram är rätt talande för bilden här ovan.

Själv skulle jag gärna se, med tanke på ekonomin, att SBBF skulle öronmärka pengar till sport i stället för att satsa på administration. Det är ju inte ett specifikt problem för SBBF utan något riktigt svenskt som förekommer i de flesta organisationer. På hemsidan ser jag att förbundspersonalen uppgår till 23 personer. En normal snittlön i Sverige idag är 39 900 kr, vilket jag inte tror att alla anställda på förbundet har, men slår ni på skatter och andra lagstadgade kostnader så förstår ni ju själva att till detta går det stora summor.

Brad Dean (tidigare förbundskapten för herrlandslaget under EM 2013) hade även en karriär i tyska Bundesliga, innan den blev lika stor som nu. Han var många år i Ulm som inte kunde mäta sig med de stora lagen. Där beslöt man att minska personalkostnaderna till ett minimum och i stället lägga dem på bra spelare vilket innebar att Ulm vann matcher som skapade ett större intresse vilket genererade än mer sponsorinkomster. Idag, många år senare, tillhör laget de bästa både sportsligt samt ekonomiskt i Tyskland.

Skulle vi inte kunna göra något liknande hos oss och se till att våra landslag får de förutsättningar de behöver för att förbereda sig. Kanske också se till att vi har de bästa coacherna på ungdomarna även om vi får betala några kronor för det?

Vi ägnar oss i stället åt att tala om att basketen växer, vilket är jättebra och viktigt, samt att intresset är större än någonsin. Men finns det någon som kunnat slå mynt av den företeelsen? Det verkar inte så. Så vi administrerar i stället…
Eller så hyllar vi faktumet att vi fått två nya NBA spelare (jättekul och bra, grattis Pelle och Bobi) och tror att det löser våra problem. Vi sa likadant när de två andra svenska NBA spelarna tog plats i ”showbiz” ligan för några år sedan.

När de var med i landslaget (innan vi själva stängde av dem) så var intresset på topp och våra resultat gjorde det möjligt att öka inkomsterna. För vad vi än tycker så är det sportsliga framgångar som räknas och som vi kan bygga ett fundament på. Då håller inte två NBA spelare, som inte kan vara med under kvalfönstret, som dragplåster. Vi måste ha fler och bättre spelare! Och det börjar med ungdomslandslagen.

Att vi då även, enligt vissa, skall vara kravlösa mot 16 åringar, är ju helt bisarrt. Krav har ingen dött av. Däremot finns det många som mår dåligt av leda. Om vi började med de här enkla punkterna så tror jag vi kan komma en bit. Men för det krävs ett rakt och tydligt ledarskap med ett mål (som inte behöver behaga tyckare och sociala medier fantaster). Jag är övertygad om att dessa krafter finns i svensk basket om vi vågar släppa fram dem.

I den tredje och sista delen som kommer om några dagar skall jag lyfta fram vad jag tyckte saknades i lagen ur ett mer specifikt basket tänkande.

Av Jonte Karlsson

Ytterligare en sommar med våra ungdomslandslag har passerat. Jag tänkte här ge mina tankar om vad som presterats på pojk/herrsidan. Tyvärr känns det lite som en papegojatext eftersom mycket har sagts förut. Det tål dock att upprepas då inte mycket har förändrats de senaste sju – åtta åren.

Låt mig börja med den diskussion som förs på sociala medier (jo jag kan läsa ibland men jag närvarar inte!) där entusiasten och tyckaren Nick Rajajic kritiserade insatsen efter att U 16 laget misslyckats, i hans ögon, i sitt kval. Det var tydligt känsligt i PK (politiskt korrekta) Sverige då många hade åsikter om att kritisera ungdomar vid 16 års ålder. Nu var det kanske inte riktigt spelarna som fick kritik utan mer förbundet i ganska svepande omdömen. Jag förvånas att så många har åsikter samtidigt som så få vill göra något åt saken. Det känns däremot viktigt att göra sin röst hörd även om det i mina ögon ofta saknas något konkret förslag till förändring. Diskussionen blir mer av politisk karaktär och därmed ganska intetsägande för mig. Jag tycker dock att det var bra att ämnet togs upp.

Själv är jag ingen expert (de kan nämligen allt) utan mer sakkunnig i ämnet basketboll. Så jag vill gärna komma med förslag i stället för att bara tycka. Men låt oss börja med de olika lagen och deras prestationer:

Herrar U 20

Här huserar vi i division B och fick till slut ihop till en 15:e plats. I A divisionen finns det ytterligare 16 lag vilket innebär att vi är på plats 30 i Europa.
Intressant här är att det finns fyra SBL spelare men bara en som fick spela många minuter. Däremot många spelare som försöker göra sig lycka i USA på olika skolor, samt två spelare från lägre divisioner i Sverige. Någon som funderat på vad det säger om vår egen förmåga att handskas med talanger i vårt land?

Bäste spelare här var William Garcia Adsten hemmahörande i NCAA och Pacific i USA där han snittar ynka 8 min per match. Det hindrade inte honom från att vara särklassigt bäst i ett annars ganska anonymt lag. Förutom att han var bästa poänggörare så var han även i särklass bäste returtagare med åtta per match. Oscar Wickström Stümer från BC Luleå var även han framträdande i returtagningen (något som jag skall återkomma till) och det är en kille som kan bli riktigt bra. Det är dock plågsamt att se hur han inte skjuter när han är öppen. Den här killen, som annars har allt, och är utbildad på RIG vill inte skjuta och det är trist. Men någon måste ju ta ansvar och arbeta med honom gällande den här biten. Han kan annars bli hur bra som helst och det vilar ett stort ansvar på Håkan Larsson, coach i Luleå, att utveckla den här delen under kommande säsong.

Som lag kändes U 20 ganska ointressanta och jag hade svårt att se vad de ville göra rent taktiskt samtidigt som jag tycker att deras resultat är oroväckande med tanke på att de skall fylla på seniorlandslaget. Att bara slå Kosovo, Moldavien, Armenien och ett krigsdrabbat Ukraina duger inte i mina ögon.

Herrar U 18

Var ett avsevärt mycket intressantare och frejdigt lag. Dessutom spelar de i A divisionen vilket innebär att deras placering som åtta ger oss densamma i rankingen av lag i Europa. Här fanns flera intressanta spelare med internationell attityd och entusiasm. Guard orienterat och dominerat gällande bollinnehav och skott av trion Casper Potho, Julius Price och Nathaniel Nzonyansi. Men den i särklass bästa spelaren för mig var 204 cm långe Samuel Obenjo som spelade i RIG Mark förra säsongen. Han har allt för sin storlek undantaget tekniken i skotten som han behöver träna en aning på. Men resten! Att han inte var med i något SBL lag denna säsong måste ju misskreditera alla coacher på elitnivå som missat denna spelare. Nu ryktas det att även han skall i väg till USA för att spela och då vete fan hur det kommer att gå. Hade givetvis varit bättre med 20 min per match i SBL innan han åkte i väg men som vanligt är det få som vågar satsa på en ung spelare.

Basketmässigt var laget roligt att titta på där coachen var spanske Sergi Brugue Garcia som var lika yvig och förbannad på domarna som i SBL. Det påverkade inte lagets resultat och spel och får skrivas på kontot ”entusiasm”, Sergi är spanjor på samma sätt som sin assisterande coach Gabriel Loaiza Perez. Ytterligare coacher är Tom Stansfield (engelsman tror jag?) och Oliver Malekzadegan. Vad hände med satsningen på svenskutbildade coacher? Kommer ni ihåg steg 4 som var ett absolut krav för att vi skulle bli bättre på coachsidan för vår utveckling! Det är mindre än 10 år sedan…

Jag tycker inte att det spelar någon roll samtidigt som jag konstaterar att SBBF ändrar sina krav och tankar om framtiden lika ofta som jag slår en slice på golfbanan. De här fyra gjorde ett jättejobb och skall inte lastas för det. Det intressant är att de alla arbetar i SBL som är vår högsta liga. Så var inte fallet i de andra lagen. Kan kvaliteten/nivån på coacherna ha något med framgångar att göra? Självklart är det så och då spelar inte någon steg 4 utbildning någon roll.

Herrar U16

Laget som fick i gång debatten om kritik eller inte. Spelade som kollegorna i U 20 i B divisionen vilket det är lägre kvalité på. Kom på en åttonde plats vilket innebär att de har 23 länder framför sig på Europarankingen.

16 åringar är svåra att sia om. De gör saker som övergår etablerade coacher och ledares förstånd. I det ligger tjusningen och det finns ingen som egentligen kan säga något om majoriteten av spelare om de skall bli bra eller inte. Ändå dräller det av experter som skall göra just det.  De har mycket kvar att lära när det gäller mängder av delar i spelet och det gäller speciellt de länder som huserar i division B. Det oroar mig mer att de inte får möta det bästa motståndet än att utse vem som är bra, kommer att bli bra samt jämföras med spelare som inte är relevanta.

I Sverige finns det talang, som i alla andra lag, men de hade förtvivlat svårt att anpassa sig samtidigt som deras beslutsförfattande var… just det som 16 åringar. Att de skall tåla kritik tycker jag är självklart så länge den är konstruktiv och framförd med någon form av plan på vad de skall göra. Att dalta och vara PK riktig är inget jag tror på. Själv debuterade jag i ligan som 15 åring och i landslaget som 17 åring och det var inte nådigt kan jag lova. Inga silkesvantar där och det gav 206 landskamper innan jag var klar. Den som har flest är Mattias Sahlström som debuterade i seniorlandslaget som just 16 åring och i ligan som 14 åring. Jag var med när Mattias begick sin debut och jag kan lova er att han inte behandlades försiktigt han heller.

Som ni märker blir det här långt då det är ett ämne som engagerar samt har mängder av saker att diskutera. Jag kommer att återkomma med en del 2, och kanske till och med en del 3, där jag skall vara lite mer konkret om vad som skall göras än vad Facebook experterna/entusiasterna många gånger är.

Tapio Joulamo och Jonte Karlssons krönikor läses alltid av ca 1200.

Av Tapio Joulamo

Inte heller den kommande säsongen får vi se de bästa amerikanskorna spela i Europa. Den prioriteringsregel som införts i WNBA innebär att spelare med tre års erfarenhet eller mer måste infinna sig när WNBA-lagens träningsläger startar på våren, i mitten av april. Om de inte är på plats i tid blir konsekvensen avstängning under hela säsongen. Det är inte något som spelarna inte vill riskera. Och inte heller är arbetsgivarna, d v s de europeiska klubbarna, särskilt intresserade av importer som inte kan fullfölja säsongen.

Så varför väljer de bästa amerikanskorna att stanna i USA och avstå spel i Europa, när de tappar inkomster som kan vara tio gånger större än vad de drar in under en WNBA-säsong? En del av svaret är att det i långa loppet är slitsamt att spela året runt, inte minst för att skaderisken ökar markant. Ett annat skäl är att amerikanskorna vill spela och tävla med de bästa i världen, och det gör man i WNBA. Dessutom är spelarna i allmänhet hemmakära. De är solidariska med sitt land och sin liga, och ställer lojalt upp för att bygga upp WNBA till något bra och stort. Och de vet att om ligan utvecklas på ett bra sätt, kommer många av dem ha stora möjligheter att få fina sponsor- och reklamkontrakt, något som knappast vore aktuellt om de avstod från spel i den inhemska ligan.

Och den utvecklingen har redan börjat, med draghjälp av NIL, det regelverk som tillåter att enskilda spelare och skolor på college får ta betalt i olika sammanhang för att marknadsföra sig själv och olika varumärken. Många av de bästa spelarna, till exempel Caitlin Clark, hann bli mångmiljonärer redan under collegetiden och de lukrativa kontrakten fortsätter förstås att gälla även efter skoltiden. Men även bland spelare som aldrig fick uppleva NIL, och som blivit stora stjärnor i WNBA, finns det de som aldrig har spelat i Europa under vintersäsongen för att de har goda sidoinkomster under vintern. En sådan är A´Ja Wilson, av många ansedd som världens bästa spelare. Hon och några andra klarar sig bra även när det inte är säsong i WNBA och behöver inte åka till Europa och slita ut sig.

 Icke desto mindre behövs det alternativa intäkter på hemmaplan under vintern, för alla har det inte lika förspänt som fixstjärnorna. En sådan intäktskälla är en ny liga, kallad Unrivaled, som kommer att spelas för första gången med start i januari 2025. Unrivaled har startats på initiativ av två landslagsspelare, Breanna Stewart och Napheesa Collier. De båda tycks ha gjort ett bra grundjobb, för det har redan ordnats så mycket finansiering att de deltagande spelarna utlovas ersättningar som är de högsta inom kvinnlig idrott.

Unrivaled kommer att ha en annorlunda spelform, antagligen för att inte uppfattas som en konkurrent till WNBA. Den kommer att spelas 3 mot 3, men inte på traditionellt sätt, utan på en komprimerad basketplan, d v s med två korgar. Själva matcherna, i både grundserie och slutspel, skall bestå av fyra perioder, men varje match kommer att spelas klar på en timme.

Ligan skall genomföras under åtta veckor och spelplats premiäråret blir Miami. Det kommer att finnas sex lag med vardera fem spelare. Totalt 30 spelare kommer alltså att erbjudas plats, och man kan utgå ifrån att det bara blir amerikanskor. Elva spelare är hittills klara för Unrivaled, som ser ut att bli högkvalitativ. Sju av de elva var med i OS-laget: förutom de två grundarna även Jewell Loyd, Chelsea Gray, Kelsey Plum, Kahlea Copper och Jackie Young. De övriga fyra är Arike Ogunbowale, Rhyne Howard, Angel Reese och Dearica Hamby. Fler starka namn är att vänta.

Tyskland, som var en stor överraskning i OS i Paris, kommer att stå värd för nästa dam-VM, som spelas 2026. Den stora nyheten är att FIBA har bestämt att antalet deltagande länder skall utökas till 16. Det är glädjande att fler länder än tidigare kommer att ges möjligheten att delta i ett globalt mästerskap och att sporten ges större spridning.

Men först skall det spelas kval och det kommer att genomföras i mars 2026, där 24 länder skall göra upp om de 16 platserna i VM-slutspelet. Europa kommer att ha åtta av de 24 platserna, vilket är tre fler än under tidigare VM-turneringar. Europaplatserna går till de bästa lagen i EM-slutspelet nästa år. Att fler får chansen att tävla om en VM-plats borde ge råg i ryggen för de europeiska länderna och landslagen, även det svenska.

Direktplatser till slutspelet ges till fem länder: värdlandet Tyskland samt de fyra vinnarna av FIBAs kontinentala mästerskap, i vårt fall alltså Eurobasket 2025. Trots att de här lagen är direktkvalificerade skall de ändå vara med i kvalet.

Två platser i VM-kvalet är reserverade för de länder som vinner de nyinstiftade förkvalen, som spelas redan nu, med start 19 augusti, i Rwanda och i Mexiko. FIBA har beslutat att 16 länder deltar i förkvalet, fyra från varje FIBA-region, d v s Amerika, Europa, Afrika och Asien/Oceanien.

Från Europa deltar Storbritannien, Ungern, Tjeckien och Montenegro i förkvalet. Valet av dem motiveras med att det skall vara de fyra bästa europeiska länderna vid sidan av de som deltog i Paris-OS. Man kan fråga sig hur FIBA plockade ut de ”fyra bästa”. Det är inte de ”fyra bästa” baserat på Eurobasket 2023, och inte heller de ”fyra bästa” på FIBA-rankingen, för i båda fallen skulle till exempel Italien tilldelats en plats. Hur som helst, åtta länder spelar förkval i Rwanda och åtta i Mexiko. På vardera spelplatsen skall det koras en vinnare, och det är alltså de två länderna som garanteras platser i VM-kvalet.

Låt oss bara hoppas att det blir en rejäl satsning från Sverige, i första hand mot Eurobasket nästa år. En plats i VM-kvalet är något att sikta emot. En sådan målsättning känns inte helt orimlig. Men då gäller det först att fixa biljetten till EM och det i sin tur kräver att alla de bästa ställer upp, något som vi tyvärr inte varit vana vid på senare tid.

Fatta hur stor innebandyn är i Umeå. Under denna helg genomför IBK Dalen en s.k målvakts camp kallad Golie PRO Camp.

Man har fullbokat med 52 deltagare. Deltagare betalar 3000 kr för 8 måltider, tröja, logi i skolsal och instruktion av IBK Dalens elitspelare och ledare som ställer upp gratis.

Vinsten för IBK Dalen torde bli runt 100 papp. Hockeyföräldrar, innebandy föräldrar och fotbolls föräldrar har gott om cash. Många basket föräldrar har inte det.

Om jag skulle planera något liknande och genomföra det på samma sätt och begära 3000 kr för 3 dagars läger med aktiva spelare & ledare som instruktörer då skulle jag få mycket skit.

Inom basketen i Umeå har vi i alla tider haft låga medlemsavgifter och träningsavgifter.

Man har inte varit van och inte beredd att betala för det som klubbarna erbjuder hur bra det än har varit. Det har alltid varit för billigt och kanske därför har vi sämre status. Kanske är det dags att börja ta betalt.

Umeå Fritid har fördelat träningstider i kommunens hallar. Nyligen fick vi reda på vad som gäller inför höstterminen 2024.

Policyn är att elitlagen i de två högsta serierna får välja det man behöver. Det är väl helt i sin ordning.

Sedan fördelar Fritid 2 x 1.5 timme till div 2,3 och U19. Yngre ungdomslag får ynka 1 timme/grupp.

Ni fattar att vi inte skulle få någon form av bra basket i Umeå om ungdomslagen skulle måsta nöja sig med  2 eller bara 1 timme/vecka. Vi tvingas att pussla.

Umeå Fritid slår sig för bröstet över idrottens framgångar men det är tränarna och föreningarna som är trollkonstnärer. Hur löser man då detta ? 

För vår del så måste min förening både blanda ålderskategorier och mixa grupperna för att de som är 12 – 16 år skall ha en chans att utvecklas till basketspelare. Det är på gott och ont.

Den fysiska skillnaden kan vara skrämmande för en del. En del slutar eftersom dom måste samsas med pojkar eller flickor. Vi tappar talanger helt klart.

Träning dagligen är nödvändigt i 15-18 års åldern om man vill lära sig basket i någorlunda vettig takt. Om vi inte kan erbjuda det då går man till fotboll, innebandy och hockey som verkar ha obegränsade resurser.

Många vårdnadshavare blir faktiskt förvånade över seriositeten när deras barn kommer till oss och får höra att barnen skall träna 3-4 ggr/vecka. Vi erbjuder barnen chansen att utvecklas i basket.

Uppdatering: Målvaktscampen genomförs av ”målvaktsproffs” i samarbete med IBK Dalen och dom ar hela 90 deltagare. Hela 120 sökte plats.

Godmiddag

Den 15 juli tippade Hoops damlagens placering inför OS och jag träffade rätt med USA, Frankrike, Australien och Belgien men jag hade Belgien före Australien.

Jag tycker att Belgien chokade lite inför de avgörande matcherna. Avsaknaden av Allemand var stor men Ramette gjorde det iaf bra.

På herrsidan blev det inte en lika bra gissning. Jag hade USA, Serbien, Grekland, Tyskland och Frankrike i den ordningen. Jag trodde inte alls på franska Collets coaching med twin towers i startuppställningen. När han äntligen ändrade startfemman och matchningen blev det lyckosamt.

Enligt många var det domarna som räddade Collet & Frankrike med foul avblåsning i sista sekunden mot Japan. Det var hemskt att se vad ett trist domslut kan innebära i basket. Jag har tyvärr sett lite för många bara här i lilla Umeå när BSKT har mött ”lag som borde vinna” i SBL.

Ni kan säkert redan nu räkna ut vilka fördelar USA lagen kommer att ha i Los Angeles 2028 så glöm maktskifte.

FIBA domarnas coach Todd Warnick var mycket kritisk till domarnas insats i finalen.

Han sa att USA vann med 15 – 8 mot Serbien. Man fick 15 felaktiga domslut med sig som gynnade dem och Serbien bara 8. Tydliga knuffar och fasthållningar fick passera och tydliga offensiva resp defensiva foul nära korgen bedömdes felaktigt.

1 078 319 åskådare räknade man in under basketmatcherna i Lille & Paris. Rekordet från Atlanta OS 1996 slogs trots att det var hela 40 färre antal matcher nu. Kanske är det dags igen med minst fyra grupper och minst 16 lag. Det finns många fler bra lag i Europa som borde vara med.

Även 3X3 blev en succé i Paris.  Arenan på Place de la Concorde var utsåld med sina 4000 sittplatser alla 7 dagarna. Totalt räknade man in 72 000 åskådare. 3X3 basket i OS slutade igen lyckligt och lär bli kvar om populisterna inte finner breakdance mer tilltalande.

Lyssna på Benny & Kjell skrev jag i Hoops den 19 juli. Jag tycker att du skall ta chansen att lyssna på basketledarna Benny Johansson och Kjell Östh som startade Södertälje BBK 1976. Jag tror inte att folk ens i Södertälje riktigt förstår vad dom har gjort för staden och basketsporten. Deras piket tröjor borde hissas i taket på Telgehallen. Intervjun finns i LT.se. (podd)

Kanske borde både SBBF och SBL ledningen uppmärksamma deras gärning och resultat på alla nivåer under åren. Det är nästan oslagbart. Även Lars Mosesson förtjänar kavajen i taket uppe i Luleå.

Den 21 juli skrev jag om hur dåliga vi är på att visa uppskattning mot lokala spelare och ledare som har vigt stora delar av sitt liv för basketsporten. Jerry Selbergs inramade tröja står på golvet inne på Umeå BSKT´s kontor.

Det är dags att hänga upp den synbar på läktaren där publiken passerar och gärna med en liten faktanotis bredvid. Det måste gå att ordna. Någon måste ta ansvar för detta.

Umeå har många dam och herrspelare som har gjort många A-landskamper och vi har haft flera spelare som har vunnit SM guld dock få med en Umeå klubb. Jag tycker att basketen i Umeå borde ha en Wall Of Fame tavla i hallen uppe på läktaren.

Utan kultur och tradition så finns vi inte. Om det finns lite stolthet kvar för basketen i Umeå då måste detta hända under hösten annars tar IBK Dalen snart över baskethallen för gott.

Jag budade på Gustav Hanssons matchlinne från i fjol. Jag hade högsta budet till att det var sekunder kvar men då var det tydligen någon som slog till och jag blev utan trots att jag hade sagt att jag var beredd att höja mitt bud. Jag ville ha tröjan.

Jag gillade Gustavs sportsliga eleganta stil och givetvis hans kvalitet på plan under åren i Umeå. Han blev en förebild för alla spelare i Minervas Po 07-08 det vet jag. Om någon har hans Umeå BSKT tröja då köper jag den.

Undrar hur det egentligen står till med Uppsalas damlag i SBL. Jag har en känsla av att det kan bli ett nytt avhopp från SBL.

I UNT.se har man skrivit att det är klart med Nnamaka som headcoach och Nordström som assisterande, men det finns fortfarande inte en enda aviserad spelare i truppen. Ulf Landström kanske hör av sig nu när Hoops spekulerar.

Valencias headcoach Alex Mumbro blir ny coach för Tysklands herrlandslag. Det blir spännande att följa Gordon Herbert i Bayern Munchen. Är lite tveksam till hans coaching. Mest spännande blir Paris laget inträde i Euroleague.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Nu när OS i Paris är lagt till handlingarna, har abstinensen och tomheten infunnit sig. Det är inte så konstigt efter drygt två veckors intensivt tv-tittande, och dessutom efter en sommar som varit späckad med annan internationell elitidrott, med bland annat EM i både fotboll och friidrott samt alla golfmajors. Det tycks råda enighet om att spelen i Paris blev en succé på alla sätt och vis, organisatoriskt, publikt och idrottsligt. Och t o m transporterna och logistiken lär ha fungerat bra i det delvis avstängda Paris. Särskilt imponerande var arrangörernas genidrag att lägga flera av tävlingarna vid eller intill OS-stadens stora sevärdheter. Publiktillströmningen var enastående, med i princip utsålda arenor, oavsett idrott. Bara spelen i Sydney har tidigare kunnat uppvisa något motsvarande. Lite smolk i bägaren blev det dock av de högljudda franska hemmafansens buande på motståndarna. Det var inte så snyggt, men heller inte ovanligt.

I basketen gick det som det måste gå, d v s USA, gick rent och kammade hem gulden på både dam- och herrsidan. Det satt dock ganska hårt inne, och båda lagen fick verkligen slita hårt för guldmedaljerna. Det amerikanska herrlaget var ju ytterst nära att åka ut redan i semifinalen mot Serbien och fick ett hårt jobb mot Frankrike i finalen. Det favorittyngda damlagets segermarginaler blev inte så stora som man är van vid. Tre av de sex matcherna vanns t ex med mindre än  15 poäng. Och finalen, den blev som bekant en rysare, där amerikanskorna kom undan med blotta förskräckelsen.

Man kan konstatera att den utveckling vi sett under ett antal år, d v s att övriga länder närmar sig USA, fortsätter. Ett viktigt skäl är att de bästa spelarna från övriga världen till vardags tränar och tävlar med de främsta amerikanerna. När det amerikanska ”Dream Team” laget var med i OS 1992 fanns nio NBA-spelare i de andra lagen. Den här gången fanns det över 60. På damsidan är det ännu inte lika tydligt, eftersom spelmöjligheterna i WNBA är begränsade. Det blir ju så med bara 144 spelare i ligan. Och en annan faktor är att WNBA spelas på sommarhalvåret. Det är ganska få som vill/kan spela året runt. Men även på damsidan börjar USA känna flåset i nacken.

Klart är i alla fall att amerikanerna måste ställa upp med sina allra bästa lag för att hålla de andra nationerna stången. Det vill till att de lyckas locka sina stjärnor till de stora mästerskapen framöver. Men det kostar på, inte minst ekonomiskt, för det krävs särbehandling för att få dem att ställa upp. Jag såg att experten på SvT förfasade sig att det USA Basket spenderade 15 miljoner dollar på sina basketlag under OS, bland annat på eget boende på ett lyxhotell i stället för att inkvartering i OS-byn, och undrade vart OS-andan tagit vägen. Men sådan är verkligheten och så har det fungerat i varje OS efter 1992, då ”Dream Team” spelarna bodde i OS-byn och inte fick en lugn stund när de var utanför sina rum. Alla, även de andra idrottarna i OS-byn, vill ju synas och prata med de här megastjärnorna och ta selfies med dem. Amerikanerna betonar också säkerheten som en viktig orsak till att man väljer eget boende. När de hyr ett eget hotell kan de ha eget säkerhetsfolk, men också all annan nödvändig personal ”in house”, liksom familj och vänner. Det är sådant som krävs, och liknande arrangemang gjorde för övrigt andra stora stjärnor, som Djokovic och Duplantis.

Den olympiska damturneringens utropstecken var Nigeria och Tyskland. Nigeria slog både Australien och Kanada i gruppspelet, och nådde en historisk OS-kvartsfinal, där de föll med bara 74–88 mot USA. Det fysiskt starka nigerianska laget, ledda av internationellt erfarna spelare som Okonkwo, Balogun, Amukamara, Musa och den till landslaget återvändande Ezienne Kalu, har verkligen tagit stora kliv de senaste åren och lyft den afrikanska dambasketen. Inte minst har de blivit taktiskt bättre, även om det finns en bit kvar. Mycket av äran för det tillskrivs coachen Reka Wakama, som välförtjänt fick utmärkelsen som bästa coach under OS.

Det tyska laget, som spelade OS för första gången, chockade med att klippa till Europamästarna från Belgien, och sedan Japan, i gruppspelet. Att nå kvartsfinal var nog mer än vad de flesta hade hoppats och trott på. Draget som gjorde det möjligt var naturaliseringen av amerikanska point guarden Alexis Peterson. Hon är inte den mest namnkunniga amerikanska spelaren vi hört talas om, men passade som hand i handske i det tyska laget, som länge varit i ett skriande behov av en bra spelfördelare, som kan komplettera Tysklands starka front court, med systrarna Sabally, Fiebich, Gûlich och Geiselsöder. Det blir intressant att se vart den tyska landslagsbasketen nu tar vägen. Man får hoppas att de satsar vidare efter framgångarna i senaste EM och i Paris.

Platt fall i OS blev det för de stora basketnationerna Kina och Kanada, som båda slogs ut efter gruppspelet. Även Australien och Belgien var på vippen att missa kvartsfinal, men lyckades krångla sig vidare och blev sedan allt bättre. I de första matcherna var Belgiens avsaknad av Allemand enorm, men vartefter matcherna gick, tog spelare som Delaere, Ramette och Becky Massey allt större ansvar och stöttade Meesseman, Vanloo och Linskens, och det bar hela vägen till bronsmatchen, där det rutinerade Australien blev för svårt.

Till hemmapublikens glädje nådde Frankrike finalen. Johannes fick oftast börja på bänken, men var tillsammans med Williams, Badiane, Fauthoux och Ayayi lagets tyngsta kort. Det var dock laget som sådant, och att de är samspelta, som skapade framgången. Elva av de franska spelarna snittade över tio minuter per match, vilket är viktig faktor när man spelar med en så fysisk energi som Frankrike. Det tuffa spelet höll i finalen på att suga musten av amerikanskorna, som inte alls är vana vid att domarna tillåter så mycket fysisk kontakt.

A´Ja Wilson fick oerhört mycket stryk, men slet oerhört under korgarna och var till slut den som räddade det amerikanska laget med sina 25 poäng och 13 returer, för sammantaget var amerikanskorna inte alls beredda på vad som komma skulle. För även om Frankrike hade publik och hemmaplan i ryggen skall inte det namnkunniga amerikanska landslaget, med all individuell kompetens som det besitter, riskera stryk av Frankrike.

Den som får ta på sig ansvaret för att det höll gå åt pipan är förstås coachen Reeve, som inte alls hade någon bra OS- turnering. Hon hittade aldrig den bästa uppställningen och förvånade med massor av konstiga byten och bänkningar. Men det måste man ge Reeve, att hon vågade satsa på spelare som Copper, Young och Collier när det gällde som mest i finalen, i stället för att förlita sig på erfarna spelare som Griner, Taurasi och Gray. Taurasi, som t o m startade i början av turneringen, fick inte en minut i finalen, Griner bara strax under fem och Gray dryga 13.

Alla tre börjar bli för tröga och långsamma för att kunna spela vidare internationellt, i synnerhet Taurasi, som hade katastrofal turnering och naturligtvis inte borde ha blivit uttagen. Men att ge henne chansen att bli historisk med sex raka OS-guld vägde förstås tungt när den tolfte spelaren i truppen skulle spikas. USA måste nu fullfölja sin generationsväxling inför VM om två år och OS i Los Angeles 2028. OS-finalen visade att det amerikanska lagets svagaste punkt var point guarden. Avsaknaden av en profil som Sue Bird är väldigt stor. Den långsamma och otränade Gray häll inte måttet, och spelare som Ionescu och Plum inte har inte pg som sin naturliga position. Det är ganska givet att Caitlin Clark måste spelas in i rollen som bakplansgeneral för det amerikanska landslaget, och i den rollen lär hon stanna många år framöver.

Facit för Europa i OS-turneringen blev riktigt bra, med en silvermedalj och en fjärdeplats. Att alla fem lagen gick vidare från gruppspelen är dessutom ett gott betyg. Den europeiska dambasketen mår med andra ord bra, och det gör också krönikören, som lyckades pricka in de fyra semifinallagen i förhandstipset. Det händer inte så ofta.

Av Jonte Karlsson

Ytterligare ett OS i basket är färdigspelat och kanske som det bästa någonsin. En mängd fantastiska matcher och framför allt många kvalitativa spelare. USA vann som vanligt men behövde denna gång lite hjälp av domarna samtidigt som det var intressant att se att de även var tvungna att ha lite egen attityd samt gnäll på nämnda domare för att klara av vinsten.

Personligen tycker jag att USA:s spelare är i en klass för sig när det gäller individuellt spel men de är ack så tråkiga att titta på ur ett spelperspektiv när det gäller den taktiska och defensiva biten. Att få se Steph Curry skjuta sina treor på det vis han gjorde i både semi och final är en ynnest. Likaså att se Kevin Durant skjuta efter en studs samt att se ”fyståget” LeBron James springa över spelare på break är härligt. Men det är individuella prestationer och har lite med lagspelet att göra.

Att som USA spela en hög screen på sidan (på samma sätt som i NBA) och sen ha tre andra spelare på andra sidan som är åskådare tilltalar inte mig alls. Som sagt de är mycket bättre individuellt men det är för enahanda och tråkigt att titta på. Och vad hade hänt om inte Curry fått tokflytet och vad hade de då kunnat gå till för lösningar? I matchen mot Serbien hade de stora problem mot både zoner och matchups i olika kombinationer och där avslöjades deras taktiska kunnande brutalt. För att inte tala om deras försvar. Det är ju nästan skrattretande hur de spelar på P&R och försvar är knappast något som de gör sina vanliga arbetsdagar. Till sådant har de andra spelare för de som var i Paris skall ju bara glänsa och vara offensiva.

Och just det där med att de skall vara så bra går mig på nerverna också. Det är klart de är, men hyllningarna och beundran överstiger vad som är rimligt. Och att de den här gången även hade attityd samt gnällde på domarna irriterade mig mycket. I mina ögon fanns det spelare som var avsevärt mycket bättre än någon av amerikanerna. Både Giannis Antetounkompo och Nikola Jokic (speciellt) är klasser bättre som basketspelare än någon av amerikanerna.

Just Jokic imponeras jag mer av varje gång jag ser honom. Kanske inte den mest atletiske spelaren i världen men oj vad han besitter basket IQ och förmåga att utnyttja alla situationer. Dessutom spelar han försvar och är den mest genomsympatiske av de stora stjärnorna som var närvarande. Noterade ni att han alltid vid förlusterna var den förste att tacka motståndare och domare hjärtligt. Oavsett vad de hade haft för sig. Tänker då på LeBrons larviga flexande av muskler som 40 åring, Steph Currys barnsliga danssteg och tuggande på tandskyddet och Embids totala avsaknad av hur man beter sig mot motståndare.

Och just det där med det överdrivna berömmet för spelare gör mig bara trött. De är GOAT, bäst någonsin, starkast, vackrast, tjänar mest pengar och allt är så överdrivet bra så det finns ingen nyans i det som journalister och media bygger upp. Många gånger bara för att de själva vill vara märkvärdiga och synas. Var finns nyansen i beskrivandet av idrottsliga prestationer idag?

Vi människor går dessutom på det här och glömmer vår egen kritiska förmåga som många gånger är bra för att den förbättrar den produkt som vi älskar. Dessutom påverkar det domare som även de blev ”stjärnparalyserade” vid vissa tillfällen och inte vågade döma på de stora stjärnorna. Jag skall inte säga att det var direkt avgörande men hur serberna fick domslut mot sig  gjorde i alla fall att jag fick en fadd smak i munnen. Den känslan infann sig faktiskt även i finalen mot Frankrike!

Nåväl, ni förstår säkert att NBA inte är min grej utan det lämnar jag till andra och gläds med dem för att de kan gilla sådant. Det fanns givetvis mycket att glädjas åt i OS också. Sydsudan som charmade alla med en egen typ av basket, Australien som lika gärna kunde gått längre med lite tur med sitt tempo och intensitet, Vincent Collet, coach i Frankrike som vågade flytta på ett antal stjärnor när det gäller speltid och fick ett annat driv i sitt lag som så när hade kunnat ge dem guld. Tyskland som med ”färre” stjärnor än de andra topplagen spelade en härlig lagbasket.

På det individuella spelarplanet fanns det även där många positiva saker. Guerschon Yabusele (som inte tillhört mina favoriter) som inte backade för några kaxiga NBA stjärnor och hans dunk på LeBron James fick mig att stå upp och skrika. Giannis Antetounkompo som är ostoppbar anfallsmässigt. Och givetvis en av de två bästa i världen (Jokic är den andra) som även han är en ödmjuk person som sällan gnäller samtidigt som han får oerhört med stryk i matcherna.

Serbernas Bogdan Bogdanovic som är en fröjd att skåda när det gäller skytte samt det hjärta han hade för att representera sitt land, spanske forwarden Santi Aldama som jag inte visste var så här bra, australienske Josh Giddey som sin unga ålder till trots, vuxit ut till en världsspelare. Och många fler…..

Lagmässigt så var det några nationer som inte kom upp till den nivå som de själva, samt jag, trodde inför spelen. Canada hade en svagare dag på jobbet mot Frankrike och då åkte de ur, Australien förlorade en fantastisk förlängnings match mot Serbien osv. Men så skall det vara när de bästa spelar. Är du inte på topp så skall det inte räcka till och den klass som denna OS turnering hade blir svår att trumfa.

Kommande EM kval (till 2025) är nästa stora internationella tävling som står på tapeten för oss i den här världsdelen. Den kommer att målas upp som de stora stjärnornas slag och allt kommer vara oerhört fantastiskt och bra samtidigt som det kommer spridas osanna superlativer om de deltagande lagen. Allt går nämligen att säljas med mördande reklam och det kommer vara viktigt för många att kunna synas under den perioden. Det kommer att bli intressant, spännande och roligt. Dock får vi vänta fyra år till (Los Angeles) innan vi kommer att ha en lika kvalitativ turnering igen. Jag känner mig ödmjuk inför vad jag fått se i Lille/Paris detta OS och gläds åt att basketen fått visa upp sig från sin bästa sida, samtidigt som alla i världen numer vet att USA inte alls är så dominerande som många vill göra gällande. Bra nog för mig och vi slutar där för denna gång.

Nu får vi börja ladda för SBL i vårt land och kanske återkommer jag med några texter angående detta framöver.

Jag har sedan i maj månad haft en känsla av att Frankrike kommer att spela final i OS mot USA och det visade sig att den känslan var korrekt.

Tyskland var nog lite för självsäkra inför matchen och det fungerar aldrig. Frankrike vann helt rättvist pga bra taktik och oerhörd fighting spirit. Schröder & Frankarna levererade inte.

Jag hade en känsla av att Serbiens  taktiske coach Svetislav Pesic skulle sätta käppar i hjulet för USA och så blev det. Med Jokic som playmaker så var USA tvingade att dubbla och ibland trippla honom vilket gav utrymme för skyttarna och dom satta nästan allt.

Jag tycker synd om Serbien för att dom inte fick utdelning på sina ”taktisk fouls” för att stoppa USA´s fastbreak. I stället för stopp blev det layup och ibland and one för USA lite för många gånger.

Och så var det det här med stegfelen hos USA.

Till slut fick alla de ”överbetalda NBA coacherna” till taktiken. Med Le Bron på Jokic och övriga ute med tätare markering på skyttarna. Det avgjorde matchen, och så var det givetvis Curry förstås.

Flåt mig man jag valde dom engelsktalande kommentatorerna på MAX sändningen eftersom deras kommentering är så oerhört professionell.

Våra svenska kommentatorer gör givetvis så gott dom kan och kanske är det tillräckligt bra för den svenska TV publiken men inte för mig. Jag saknde Magnus Dahlborn och Jonte Karlsson.

För oss som har lite högre krav är basketexperterna på engelska att föredra. De ser taktiska förändringar och kommenterar dem. Dessutom har dom även pondus att ge uttryck för lite kritiska kommentarer.

Jag väntar med spänning på om det blir någon regeländring inför kommande säsong. Det brukar bli sådana efter ett OS.

Hoppas att dom som sitter i toppen på FIBA ser att vår fina sport håller på att närma sig handbollen. Gud förbjude. Jag skulle föredra ett närmande mot volleyboll.

Kanske dags för ett nät mellan lagen så att dom inte har ihjäl varann.

Godmiddag

Frankrike mot Tyskland borde innebära vinst till Schröder & Co men det blir inte lätt. Jag har haft en känsla för Frankrike sedan lång tid tillbaka så vi får se snart. Om Frankrike staben kör med twin towers då förlorar dom.

USA har tvålat dit Serbien med 20+ två gånger. En gång strax före och så under OS gruppspelet så det mesta talar för USA.

Jag tror personligen att Serbien och coach Pesic säkert har en ide om hur man skall störa USA. Allt hänger på om Jokic skall orka klämma 35 minuter ur sin kropp. Jag håller på Serbien.

Belgien har äntligen fått fart på sitt fina damlag. Spanien hade inget att sätta emot eller varför så konstig matchning.  Gustavsson & Conde borde ha spelat 35 minuter. Gustavsson fick ganska många minuter men Conde verkade bänkad.

Det var ytters nära att Belgien missade kvartsfinalen och jag skyller det på staben för deras bästa guard Ramette fick inte spela i början av gruppspelet. Man satsade på Vanloo som inte hade spelat träningsmatcherna pga WNBA.

Det var intressant att se hur jobbigt USA´s damer hade det mot det stora och fysiska Nigeria, som skall ha en stor eloge för sitt genomförande av OS.

Det var hårresande att se all fysisk kontakt och alla medvetna kollisioner som fick passera utan åtgärd. Det varvades med konstiga petiga avblåsningar som knappt någon förstod vad man blåste på. Spelet har gått framåt men dömandet har gått bakåt eller ÄR DET SÅ HÄR SOM MAN VILL HA DET?

USA slår Australien ganska lätt i semifinalen. Matchen mellan Frankrike och Belgien bli troligen tight men med Frankrike som vinnare pga hemmanation. Jag hoppas och tror på Belgien. Ramette är min nya favorit.

Herman Öberg, NSD Sport skriver följande i en artikel:

”Det finns en idé om att man genom att verbalt nöta ned domaren till slut ska vinna fördelar”.

Jag tror att han Öberg träffar mitt i prick på vissa basketcoacher. Vi har en grupp coacher i SBL herr som får hålla på och som nöter ner domare.

Godmiddag​

Hörde att Rajacic haussade upp Högsbo till guldfavoriter i SBL dam. Tidigare har han även haussat upp Köping till semifinalspel i SBL herr. Jag tror inte att någon av dom spådomarna kommer att slå in.

Båda har unga ambitiösa coacher men med så lite erfarenhet. Dom kan knappast kan nå dom resultaten med de laguppställningarna.

Luleå, Norrköping och några till lär nog vara ett snäpp vassare på damsidan. Köping och Högsbo får vara nöjda om de tar sig till kvarten igen.

På herrsidan blir det Norrköping och Borås med BC Luleå i hälarna i år. Vi får se till våren när vi har facit. Jag gissar ju bara som vanligt. Vad tror ni egentligen ?  Tror ni som Rajacic ?

OS kvartsfinalerna bjöd på åtminstone ett oväntat resultat för en del experter. Det var inte många som trodde att Frankrike skulle kunna stå emot Kanada.

Coacherna i Frankrike vaknade till slut och satsade inte på sina misslyckade twin towers i startfemman. Med Wembanyama, Yabusele och Courdinier blev det succé.

Om du har läst HOOPS under försommaren då har du läst att jag tippade USA vs Frankrike i finalen. Det kan bli verklighet men då måste man besegra Tyskland och det blir inte lätt, men inte ogörligt.

Spanoulis taktik räckte inte mot Tyskland som är ett brett och komplett lag. Frågan är om Frankrike kan spela lika bra mot dem kl 17.30 i morgon. Om dom får fram det då kan det bli final för hemmalaget.

Jokic levererade en hård arbetsinsats tillsammans med en av mina favoriter Avramovic och ledde Serbien till en välförtjänt seger. Jag tror att matchen hade kunnat sluta annorlunda om inte coachen i Australien tog ut Mills när han var inne i zonen och dom ledde med 20 poäng.

Patty Mills kunde inte missa, han hade gjort 15 raka poäng när han blev utbytt och fick nöta bänk läääänge. Poäng produktionen avstannade. När Mills kom in igen hade han kallnat och när han dessutom fick Avramovic på sig då kunde han inte komma igen.

Ett råd till dig från HOOPS:  -”Byt aldrig ut en het spelare så länge skotten sitter”. Man blir inte trött när man är inne i flow.

Jag tog en liten timeout från basketen inför tisdag kvällens sista match mellan Brasilien och USA. Jag älskar Huertas i Teneriffa & i Brasilien men den här gången fick det vara.

Jag har sett 30 av 36 matcher under gruppspelet så det infinner sig en viss mättnad även för en stor basketvän som jag.

Semifinaler i morgon. Tyvärr blir det stopp för Serbien mot USA men jag skulle föredra Serbiens lagspel i finalen. Jag hoppas på tidernas skräll. Jag tror att Serbien har mer att ge än vad vi hittills har sett.

Jag tror fortfarande att Frankrike tar sig till finalen även om det blir svårt mot Tyskland. Kan Frankrike få någon som helst kontroll på Schröder ?

Reflektioner under OS

* Vi har fått se en noggrannare bedömning av stegfel men inte när USA spelar. Slår det igenom i SBL i år ?

* Vi har fått se avsevärt mer er kroppskontakt tillåtas. Slår det igenom även i SBL.

* Vi har fått se att coacherna respekterar och håller sig bra inom coach boxen. Vågar domarna se till att det hålls även i SBL ?

Godmiddag

Tyvärr så hinner inte Tapio Joulamo leverera någon krönika inför kvartsfinalerna så då får ni nöja er med HOOPS tankar inför matcherna på onsdag.

Australien vinner mot Serbien eftersom dom har det bättre laget. Belgien vinner mot Spanien nu när Ramette äntligen får spela. Det var ett misstag att satsa på Vanloo i gruppspelets två inledande matcher som etta. Remette hade varit brilliant i alla träningsmatcher. Frankrike vinner mot Tyskland för dom är ett bättre lag och en vassare coach. USA vinner mot Nigeria med stora siffror.

HOOPS har haft timeout sedan 25 juli men under tiden har jag hunnit notera en del som jag reagerat över.

Under OS basketen används VAR ofta som en extra lång timeout. Dom vet redan att bollen är i princip förlorad men med coaches challange får man ett avbrott på 1-2 minuter ibland längre för taktiska förändringar. Bevare oss för VAR i SBL. Vad skall vi med snabbare spel till vid inkasten då ? 

Har lagt märke till att nästen enbart de ungacoacherna sitter på en stol vid timeout. De äldre farbröderna förutom den franska coachen har ett knä i golvet och pratar när de ritar. Ofta pratar dom enbart. Om man använder stol då är det ast. coachen som bär fram stolen. 

Lyssnade på senaste timeout podden. Johansson blir bättre och bättre på att ställa följdfrågor så det bli intressantare för varje avsnitt. Henrik Dettman hade kloka saker att berätta men inget särskilt märkvärdigt budskap. Det var mycket ”Norrländskt sunt förnuft”.

Så har vi jobbat i Norrland länge. Coacher och spelare har fått förtroende att jobba. Det var t ex så Henrik Johansson kom in i coach rollen. Fick chansen i Umeå Comets i Damligan trots enbart GK. Tyvärr drog han när Jämtland erbjöd bättre cash.

I Norrland ger vi förtroende. Vi har sällan några spektakulära avskedanden. Udominate är undantaget med två avskedade coacher (Ruzic & Alman) inom två år.

Det var enligt mig gigantiska misstag att avskeda två så duktiga coacher pga den spelarkritik som kom fram mot dem. Man borde ha rett ut problemet i stället för avsked. Man kunde ha vunnit guldet redan då 2017 eller 2018 med någon av dem vid rodret.

Enligt uppgift går 40% av Svenska Basketförbundets 51 miljoner till personalkostnader. Är det rimligt/vettigt med tanke på hur lite föreningarna och SDF:en får ut ? Vad tycker du ?

Håkan Bergholtz som kommenterar basket på MAX under OS säger ”damernas NBA” om WNBA. Inte så professionellt. Jag googlade honom och det visade sig att han normalt är trafikreporter & sändningsledare på P4 kanalen. En budgetlösning med en som redan är anställd av Sveriges Radio. Snålt & trist.

Till Bergholtz försvar skall jag säga att han har skärpt sig en hel del till de sista matcherna. Om man skall referera basket i SBL eller OS eller var som helst då måste man göra lite förarbete annars blir det inte seriöst.

Jag är lite förvånad över att David Czerapowicz hamnade i Jämtland. När jag pratade med honom i våras då var det ju klart med att han skulle till Italienska 2:a ligan. Det är bara att gratulera Jämtland. Jag skulle ha varit glad om han hade varit kvar i Umeå. Trevlig kille och bra spelare.

Jag lyssnade på en litauisk blogg och där sade dom att den Japanska B-league kommande säsong inför en 4 poäng linje som dras ut till sidlinjen så det blir lika långt till korgen oavsett varifrån man skjuter. Det görs på försök för att värdera utvecklingen. Hur långt ut linjen dras förtäljer inte storyn. Intressant eller hur. Dagens 3 p linje är 6.75 meter från korgens mittpunkt.

Jag har snappat upp några intressanta meningar under sommaren som borde beröra basketspelare på elitnivå.

-”Spelarna bör alltid finna rätt motivation när dom spelar inför sina fans.  ”Coach Djordjevic

-”Den dagen en spelare fattar att en turnover är mycket dåligt, den dagen börjar utvecklingen”  Coach Kokoskov.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Efter lite drygt en veckas spel så har OS basketen slutfört sina gruppspel som bjudit på mycket bra matcher och en del godis. I mina ögon förvånansvärt bra basket i de flesta matcher och än mer glädjande att det inte funnits någon riktig slagpåse med i turneringen.

Av de lag som spelat klart så har alla tre visat sig vara riktigt bra och när det gäller Syd Sudan så är det många som tagit laget till sitt hjärta. De har ju en speciell historia som land och det hade ju inte blivit något alls om det inte var för gamle NBA spelaren Luol Deng som tog sig an uppgiften att skapa ett landslag i det krigshärjade landet. Laget består av ” ett gäng flyktingar som spelar basket” enligt forwarden Wenyen Gabriel. Än mer anmärkningsvärt är ju, enligt uppgifter, att landet saknar en enda baskethall. De bjöd på bra motstånd mot alla lag och vann över Puerto Rico men räckte inte mot stornationerna Serbien och USA. Rent basketmässigt var det också uppfriskande att se dem i en individuell atletisk offensiv som måste vara omöjlig att scouta.

Japan visade sig också vara bättre än vad jag förväntade mig. Vann inte någon match men var med länge mot Frankrike och förlorade efter förlängning. I matchen mot Brasilien om tredjeplatsen i gruppen saknade de sin stora stjärna NBA spelaren Rui Hachimura (som varit riktig bra) och då räckte det inte riktigt till.

Spanien missade också avancemang till viss glädje för undertecknad. Anledningen är att de gnäller så mycket på domarna. Ständigt utslagna armar, stora gester, floppande och annat elände som bara är trist att se på. Likadant har det varit med de spanska lagen i Euroleague där storlagen Real Madrid samt Barcelona har varit en plåga att titta på den här säsongen. Även grekerna med Larentzakis i spetsen kan klaga hejdlöst och göra allt till ett drama. De har det i och för sig kanske med sig från antikens historia…

Rent generellt så tycker jag att det här problemet varit ett europeiskt beteende och det har varit avsevärt mycket roligare att se lag från de andra kontinenterna. Australien är ett lag som bara spelar bra och hårt, ger och tar (de tar speciellt ingen skit, läs Josh Giddey) och är därför en fröjd att se när de dessutom spela bra basket. Även Canada och till viss del USA fokuserar på spelet och jag tror att diskussionen måste upp på bordet hur vi i Europa blir bättre på att spela i stället för att prata med och om domarna. Annars går vi samma elände till mötes som fotbollen och det gagnar inte sporten.

Om vi nu skall fokusera på något positivt så vill jag gärna påpeka att (enligt mig) de tre bästa spelarna så här långt alla är med i lag som inte tillhör det över hypade amerikanska laget. Det tycker jag är kul och bra mycket viktigare att påpeka än de sociala medier gurus som hyllar amerikanerna i tid och otid vad de än gör. Mer för att media byggt upp deras stjärnstatus (som blivit så viktig för många) än vad de gör på basketplanen. Joel Embid är ett exempel som kommer till tals ofta. Ser otränad och lat ut, spelar dåligt, skadar sig ofta men har synpunkter om allt och andra hela tiden. En riktig pajas i mina ögon.

Giannis Antetokounmpo i Grekland är så här långt överlägsen som spelare. Helt ostoppbar offensivt samt en NBA stjärna som spelar för sitt lag och sällan gnäller på domare även om han får ordentligt med stryk. Näst bäst är den serbiske centern Nikola Jokic som är snuskigt basketintelligent och även en ödmjuk spelare och människa. Imponerar oerhört i alla sammanhang. Shai Gilgeous-Alexander i Kanada är en av de mer vassa offensiva spelare jag sett. Oerhört bra på att skapa sitt eget skott med högprocent, sen kanske defensiven kunde vara en aning bättre.
Skulle jag utöka den här listan så finns det även andra bra europeiska spelare som jag väljer före amerikanerna prestationsmässigt i den här turneringen. Dennis Schröder och Franz Wagner i Tyskland har även de (oavsett vad man tycker om Schröders beteende ibland) varit riktigt vassa.

Kvartsfinalerna spelas enligt följande och här kommer några tankar samt mina tips i hur det kommer att gå:

1. Tyskland – Grekland
   Tyskarna har imponerat med sitt lagbygge, med betoning på lag, och har dessutom fler spelare som kan kliva fram och avgöra till exempel bröderna Wagner. Spelar som bäst med ”uptempo” men klarar även av de andra delarna.
   Grekerna är stabila men de är för ojämna i sina individuella prestationer (undantaget Antetokuonmpo) och har inte riktigt samma vassa försvar som tidigare. Rent procentuellt säger jag 60–40 i tyskarnas favör
2. Serbien – Australien

Vilken match, missa inte den! Australien är en personlig favorit just för att de har engagemang, spelar hårt samt har en del riktigt bra spelare. Josh Giddey är riktigt tuff offensivt, Patty Mills har bössan och kan få flyt i perioder, men den stora spelaren för mig är centern Jock Landale som imponerat oerhört.

Serbien är riktigt bra och det kan man stava Jokic och Bogdanovic som är superba. Resterande delar av laget har dock inte fått till det och personligen tycker jag att både Petrusev och tokhyllade Jovic är överskattade. Här behöver fler spelare kliva fram i den här jämna kvartsfinalen. Omöjlig att tippa vilket procentuellt ger 50–50, även om jag har en liten känsla för Australien…

• Frankrike – Canada
  Hemmalaget har varit en stor besvikelse och hade tur som vann över Japan. Är pressade och det märks på ordkriget i pressen mellan coachen Vincent Collier och spelaren Evan Fournier. De ser stabbiga ut och är det verkar som att många av de äldre har gjort sitt? Och Victor Wembanyama i all ära men inte heller han har väl varit riktigt bra?
  Canada däremot är en favorit. Bra välkomponerat och coachat lag. En storstjärna i Gilgeous- Alexander som backas upp av strålande Barret och Brooks samt många andra mycket kompetenta spelare (Dort har varit lysande) så de gäller som stora favoriter. Men får Frankrike till det vilket är tveksamt… kan det här bli en rysare. Canada vinner och chanserna är 70–30.

• Brasilien – USA

Spel mot ett mål givetvis. Brassarna har Caboclo, Marcelhino och skytten Benite som är bra. Måste dock dras med back up guarden Yoga Santos vilket förstör det mesta. Vill ni se någon som dribblar som om livet stod på spel så kika på honom. Sen kan jag även tycka att coach Petrovic har fel fokus i matcherna ibland.
USA har ju bara bra spelare. Tyvärr verkar det som om de fokuserar på att vara ”coola” i stället för att ta i och visa sin klass. Gör de det så är det givetvis inget lag som rår på dem i den här turneringen. Bäst så här långt har Durant, Edwards och LeBron James varit. Det enda jag hoppas på i den här matchen är att jag slipper se Embid.

Men direkt efter herrarnas gruppspel kommer Jonte Karlssons aktuella krönika.

Ha en fortsatt bra sommar

Torbjörn Björnström

Hoops hjälper dig med tiderna för den första omgången i OS basketen. Om du läser de krönikor som Jonte Karlssons och Tapio Joulamo hade i Hoops den 20 resp 22 juli då får du mycket intressant information. Hoops kommer inte att kommentera matcherna i OS dagligen.

Herrar Grupp A

Australien, Grekland, Kanada, Spanien

Herrar Grupp B

Frankrike, Tyskland, Japan, Brasilien

Herrar Grupp C

Serbien, South Sudan, Puerto Rico, USA

Lördag den 27 juli

11:00 Australien – Spanien

13:30 Tyskland – Japan

17:15 Frankrike – Brasilien

21:00 Grekland – Canada

Söndag den 28 juli

11:00 South Sudan – Puerto Rico

13:30 Spanien – Kina damer

17:15 Serbien – USA

21:00 Serbien – Puerto Rico damer

Damer Grupp A

Serbien, Spanien, Kina, Puerto Rico

Damer Grupp B

Frankrike, Kanada, Nigeria, Australien

Damer Grupp C

USA, Tyskland, Japan, Belgien

Söndag den 28 juli

13:30 Spanien – Kina 

21:00 Serbien – Puerto Rico 

Måndag 29 juli

11:00 Nigeria – Australien 

13:30 Tyskland – Belgien 

17:15 Canada – Frankrike 

21:00 USA – Japan 

Godmiddag

HU20 landslaget slutade på 15:e plats i B-EM. Det innebär att laget rent statistiskt är på 31:a plats i Europa.

Det borde sända signaler inom SBBF att det är dags att tillsätta en grupp bestående av kunniga ganska erfarna basketledare för att analysera om något är på tok eller om det är ok.

DU20 landslaget tog en 12:e plats i Litauen för några veckor sedan och höll sig kvar i A gruppen. Bra så. Jag vet inte om SBBF är nöjd med det resultatet.

Jag tycker att laguppställningen var tillräckligt bra för att kunna placera sig högre men efter en svag match mot Slovenien försvann kvartsfinalen. Ambitionen kanske inte var att placera sig högt utan hålla sig kvar. Kanske.

Den 2 augusti startar U18 B-EM både för pojkarna och flickorna. Pojkarna spelar i Tammerfors bara ”några stenkast” ifrån Umeå. Jag skulle ha varit på plats om jag hade varit lite yngre.

Den 8 augusti är det dags för U16 B-EM för pojkarna men A-EM för U16 flickorna. Det blir intressant att se vilken nivå dessa kategorier ligger på rent statistiskt.

Skulle vara intressant med en transparent analys av ungdomslandslagens prestationer inom kort efter sommaren.

Nyligen presenterades damernas A landslagstrupp inför augusti lägret i Södertälje. Våra ettor (pg) fixar väl jobbet mot Estland och Storbritannien men hur skall det gå om man går vidare och skall spela mot bättre nationer ?

Det är på papperet många riktigt bra basketspelare i landslaget men jag saknar en riktig spelfördelare (pg) som inte bara är säker med bollen utan en som kan passa bollen inside på rätt sätt. Det har länge varit det svenska landslagets svagaste punkt. Vi får inget djup i spelet.

Vi utbildar inte spelfördelare i Sverige pga ”vår spelstil”. Någon borde ”lära våra guards” och övriga spelare hur man gör när man passar bollen inside. 

Magarity och Halvarsson har inte fått bollen där dom är svårstoppade nämligen nära korgen. Dom är båda bra på att posta upp och skapa utrymme men vi är så förtvivlat dåliga på att ge dem bollen i rätt ögonblick.

Det blir så att våra 5:or i stället tar de flesta avsluten långt från korgen och det är inte deras game. Motståndarna gillar läget och kan leva med det för det är ju deras taktik att femmorna skall få skjuta utifrån.

Kanske har det inte varit Sveriges taktik att ge dem bollen nära korgen. Vad vet jag. Jag utgår ifrån vad jag ser. Det borde i alla fall vara meningen att dom skall få operera där dom är bäst. Snacka inte om gamla skolans taktik. Man måste få ut max av det en spelare kan i landslaget.

Det är bra att landslaget har ett läger i augusti men personligen hade jag föredragit träning och ett par tränings matcher mot bra motstånd. OS har enbart fem (5) europeiska lag med så det borde finnas bra lag som skulle vilja spela träningsmatcher inför november kvalet.

Godmiddag

Av Tapio Joulamo

Tre grupper med fyra lag, där ettorna, tvåorna och de två bästa treorna tar sig till kvartsfinal. Det är formatet för den olympiska turneringen på både dam- och herrsidan. Baserat på resultaten i gruppspelet rankas lagen inför kvartarna. Lagen rankade etta och två lottas mot sjuan och åttan, och så vidare. Slutspelsträdet är alltså inte spikat på förhand, vilket är bra. Spelformatet gör att varje match i gruppspelet är viktig. Det går alltså inte att släppa på gasen om man vill ha en bra kvartsfinallottning, även om man redan är klar.

USA är förstås den stora favoriten i herrarnas turnering, men kommer att få jobba för att ta hem guldet. På damsidan är det däremot otänkbart att något annat lag än USA kommer att vinna. Det är t o m så att amerikanskorna överlägsenhet kan göra turneringen lite utslätad och i det perspektivet är det synd att rookiestjärnan i WNBA, Caitlin Clark, inte fick plats i det amerikanska laget. Det i sig hade sannolikt varit tillräckligt för att skapa en hype kring varenda match som USA spelar och ytterligare bidragit till lyfta dambasketen.

Men att bara se USA spela är ändå en höjdare för alla basketfrälsta. Bättre kan det inte bli, när världens bästa spelare, sådana som A´Ja Wilson, Breanna Stewart, Jewell Loyd, Kelsey Plum, Napheesa Collier, Chelsea Gray, Brittney Griner och Sabrina Ionescu lirar tillsammans för att bärga ännu ett OS-guld. Diana Taurasi är även hon med i laget och blir historisk med ett sjätte raka OS-guld om USA vinner.

USA får bara en dryg vecka av förberedelser innan OS eftersom de sista matcherna i WNBA innan OS spelades 18/7 och sedan avslutade man på hemmaplan i lördags, då landslaget spelade mot ”Team WNBA”. Den matchen ersatte i år den traditionella All Star-matchen, och det slutade föga överraskande med att landslaget fick bita i gräset. Team WNBA vann med 117–109, då poängmaskinen Arike Ogunbowale med sina 34 poäng visade att hon borde haft en plats i OS-laget. Men saken är som den är. USA har ju utan vidare två lag som kan vinna OS, när man kan peta sådana som DeWanna Bonner, Caitlin Clark, Ogunbowale, Kayla McBride, Aliyah Boston, Alisha Gray, Brionna Jones och Angel Reese från landslaget.

Omröstningen om Team WNBA slog för övrigt alla tidigare intresserekord, i mångt och mycket även det en del av ”Caitlin Clark effekten”. Inför förra säsongens omröstning till All Star-matchen fick A´Ja Wilson flest röster av alla, 95 000. I år vann Clark omröstningen med 700 000 röster, Aliyah Boston fick 619 000 och Wilson 607 000. Det är en hisnande ökning.

Efter matchen mot Team WNBA åker det amerikanska laget till London för en träningsmatch 23/7, mot Tyskland. Och det är vad man hinner med innan OS-turneringen, som för amerikanskornas del startar 29 juli. De andra lagen spelar däremot 5–10 matcher som förberedelse inför OS i Paris. Det är dock svårt att dra några större växlar på basis av träningsmatcherna, bland annat för att flera länder hade sina bästa spelare kvar i WNBA, t e x Kanada och Australien. Men några saker kan man notera: Japan har vunnit sina sex matcher så här långt, i dubbla möten med Australien, Nya Zeeland och Kina. Även Belgien och Spanien, som båda har i stort sett intakta lag, har också gått riktigt bra i förberedelsematcherna. Det belgiska laget, som än så länge bara saknar Julie Vanloo, har t e x slagit Spanien, och Frankrike har tagit en stor seger mot Serbien.

Om amerikanskorna är givna OS-vinnare så lär kampen bakom dem, den om medaljerna, bli desto hårdare. I den senaste VM-turneringen, 2022, var det Kina och Australien som fick gå upp på podiet tillsammans med vinnande USA. De båda är även den här gången medaljaspiranter, men det är även Japan, europamästarna Belgien, Kanada och ”hemmalaget” Frankrike. Det är inte helt lätt att tippa silver- och bronsmedaljörerna, men skulle jag tvingas lämna ett tips på semifinallagen, så får det bli USA, Belgien, Frankrike och Australien.

En intressant start i OS gör det tyska laget, som är starkt på alla de stora positionerna, men varit i skriande behov av en bakplansgeneral. Det anser man i Tyskland är löst, då man naturaliserat den amerikanska point guarden Alexis Peterson, den senaste säsongen i franska Landes. Och det är onekligen så att om Peterson håller måttet, så får Tyskland en helt annan balans i sitt lag. Hur långt det räcker återstår att se, för tyskorna har hamnat i det som man kan kalla dödens grupp i OS. I grupp C får Tyskland ta sig an USA, Belgien och Japan, och det är nog Japan som tyskorna skall kunna rå på om en kvartsfinalplats skall vara möjlig. Den dåliga nyheten är att Japans terrierliknande up- tempospel inte alls passar för det storväxta tyska laget.

Grupp A är betydligt ”enklare”, med Spanien, Kina, Puerto Rico och Serbien. Klar favorit är Kina medan Spanien och Puerto Rico lär göra upp om andraplatsen. Grupp B är å andra sidan ett getingbo. Nigeria får svårt att avancera, men mellan Kanada, Australien och Frankrike blir det hugget som stucket. Tipset blir att alla tre når kvartsfinal.

Om vi skall prata profiler vid sidan av de amerikanska stjärnorna, så måste vi nämna Ezi Magbegor (Australien), Marine Johannes (Frankrike), Kinas stora spelare Xu Han, Satou Sabally (Tyskland), Mai Yamamoto (Japan), samt Europas bästa spelare, belgiskan Emma Meesseman. Noterbart är att Lauren Jackson är tillbaka i Australiens landslag och Rui Machida i det japanska. När det vankas OS vill ju alla som har möjligheten vara med, och praktiskt taget ingen avstår frivilligt. Några spelare saknas dock, och hårdast har Spanien drabbats. Varken Raquel Carrera, veteranen Silvia Dominguez eller Maria Conde är med i OS.

I värdlandet Frankrike är förväntningarna högt ställda inför OS-turneringen. I Tokyo 2020 blev det brons, och målet är förstås att nå minst lika högt den här gången. Mitt tips blir att länderna som tillsammans med USA får gå upp på pallen blir Belgien och Frankrike. Och i det franska laget tror jag kan finnas den spelare som får sitt stora internationella genombrott. Det handlar om det stora löftet Dominique Malonga, en kraftfull insidespelare som mäter 198 och som t o m kan dunka med lätthet. Malonga är född 2005 och hemmahörande i ligalaget Tarbes, men förmodligen inte så länge till.

Jonte Karlssons krönika hade 583 läsare under det första dygnet. Kul !

Han brukar säga att han är en jättedålig tippare men den här gången tror jag att han är nära. En del experter tror att USA kommer att floppa men inte Jonte och inte jag heller.

Efter att ha sett Le Bron växla upp när man låg under med 16p mot South Sudan då förstår i alla fall  jag vilken potential som finns i det laget. Om dom bara tar varje match seriöst då är dom helt enkelt för bra. Kanske kan dom tappa en gruppmatch men inte finalen och guldet.

På damsidan är jag mer tveksam om USA är givna vinnare i OS. Det beror inte på att WNBA laget besegrade OS laget med 117 – 109 i natt i samband med All Star matchen. Det beror på det faktum att Europa har tagit jättekliv sedan senaste OS i Tokyo.

Det kan inte vara helt tomt i kassan i Södertälje eftersom man lyckades kontraktera Adnan Chuck och nu även Nikolas Spires. Jag tippar att Radosaljevic skriver på inom kort nu när Spires blir kvar.

Tränaren Bernat Canut lämnade Södertälje för spanska klubben Jairis. Canut har klart för sig vilka spelare i Sverige som håller måttet. I veckan skrev en av de allra bästa Stefanie Visscher på för hans klubb. 

Fyra Umeå killar plus två Stockholmare är hittills klara för Umeå BSKT. So far so good, men nu väntar många med mig på mer ”kött på benen”.

Hur blir det med erfarna Eriksson-Hansson och Yemane ?

När kommer info om importerna för fyra sådana behövs om laget skall kunna vinna i SBL. Kan det bli fråga om någon överraskning ?

Att hissa tröjor i taket är inte aktuellt i Umeå Energi Arena, men jag hoppas att Umeå BSKT ledningen tillsammans med Västerbottens Basketdistriktsförbund ansöker hos Umeå Fritid om att få sätta upp tavlor uppe på läktaren för att få hedra basketens ”legender” som har spelat många matcher i hallen och bidragit med så mycket glädje. Vi är dåliga på att visa uppskattning i Sverige.

Om basketen i Umeå inte är på tårna då kommer IBK Dalen att ta alla öppna ytor i hallen i anspråk under de närmaste åren. Read my words.

Den 19:e skrev jag att tavlan med Jerry Selbergs ”är försvunnen”. Det var fel. Den står inne på BSKT´s kontor.

Den bör komma upp igen men då på läktarväggen och jag tycker att där även borde hänga tavlor med Egal Saleman och Johan Pierre  som har varit kulturbärare i Umeå. Gamla linnen eller jackor borde finnas i något förråd.

Tre tavlor till borde hänga där nämligen för Ulrika Plogner (74 st), Pia Edvinsson(57 st) och Angelica Gabrielsson (30 st) alla tre fostrade inom dambasketen i Umeå.

Pia Edvinsson gjorde sina första A-landskamper mot Holland när hon spelade med Cometerna. Hon var 18 år gammal 1981 och matcherna spelades i Södertälje och i Umeå. Historien är viktig.

Utan historia och kultur då finns vi inte.

Godmiddag

Av Jonte Karlsson

Tiden går fort. Det känns märkligt att tänka på att det förra OS var i Tokyo för fyra år sedan. Speciellt eftersom mästerskap hela tiden avlöser varandra i en sällan sinande ström, vilket i mina ögon gör att det börjar bli svårt att hetsa upp sig över de turneringar som ständigt anses vara de bästa någonsin. Så skall det ju vara igen nu i Paris då det gäller vår sport men jag tycker nog att det mesta i försnacket är sig likt. Och sen är det väl högst troligt att utgången även den blir som den brukar?

Allt handlar ju som vanligt om USA och alla deras NBA spelare. Megastjärnorna som likt fotbollens Ronaldo beter sig lite som de vill. Nu har i alla fall tolv spelare (alla från NBA) bestämt sig för vilka som skall vara med. Och vad skall vi säga? Är verkligen de bästa med eller är det de största namnen som medverkar? Ta en sådan som LeBron James som faktiskt debuterade i OS redan år 2004 i Aten. Det är prick 20 år sedan och det här blir hans fjärde olympiad. Han stod över spelen i både Rio de Janeiro samt Tokyo men det mest anmärkningsvärda är väl att han förlorat ett mästerskap i just debutantspelen i Aten. Att hans karriär är imponerande kan inte någon anmärka mot, men har han verkligen varit så bra de senaste åren i Los Angeles. Individuellt ja, men kanske inte som lagspelare. Intressant fråga nu när även Enes Kanter Freedom går ut med massiv kritik som inte är nådig när det gäller hur LeBron är som människa och lagkamrat. Sen om Enes Kanter är något att lyssna på låter jag vara osagt…

Att även Kevin Durant är med igen är väl kul då även han är en av de bästa någonsin. Men är han verkligen det nu och han har väl haft samma problem med att vinna i sina senaste lag som LeBron haft i LA? Men oavsett min lite njugga och negativa kritik här ovan så är ju USA jättefavoriter och skall med sitt namnkunniga lag givetvis vinna. Tar de i och är motiverade samt kan styra sina egon så att alla får en del av kakan så vinner de givetvis.

Den enda legitima utmanaren är Canada som även de har mängder av NBA spelare. Hela 10 av de 12 kommer från ”världens bästa liga”. De andra två är Kem Birch och Melwin Ejim och de spelar till vardags i Spaniens ACB liga som även den rankas bland världens bästa. Canada har även en riktig superstjärna i Shai Gilgeous Alexander (Oklahoma Thunders) som det mesta kretsar kring. De andra NBA spelarna är bra men inte lika namnkunniga som sina amerikanska motsvarigheter. Däremot har de ett mer lagorienterat lag vilket alltid är bra i just lagsporter. I en träningsmatch lagen emellan så vann USA med 86–72 men jag tyckte mig se tendenser i det kanadensiska spelet som var mer intressanta än i det individualistiska USA.

Det finns givetvis andra mycket sevärda spelare i några av lagen och Nikola Jokic (Denver Nuggets) i Serbien är ju minst lika stor i NBA som alla spelare i det amerikanska laget. För att inte tala om Giannis Antetokounmpo (Milwaukee Bucks) som spelar för Grekland. Franske Victor Wembanayma (San Antonio Spurs) tillsammans med defensive specialisten Rudy Gobert (Minnesota Timberwolves) bildar ett intressant par i Frankrike som även har många andra bra spelare med meriter från just NBA. Frankrike är givetvis ett lag som även kommer att ha ett massivt stöd från hemmapubliken och de är verkligen motiverade för att ta en medalj.

Som synes en hel del kvalificerade spelare som gör att hela OS blir en enda kavalkad i ”All Star spelare”. Frågan är dock om det kommer att gå ut över lagprestationerna då alla de här herrarna kommer att vilja ha mycket boll samt få sitt eget ego (läs Ronaldo igen) mättat.

Grupp A är den mest sevärda när det gäller spänning och den kan med fog kallas ”Dödens grupp” då den innehåller Australien (alltid bra lag med många bra meriterade spelare), Grekland, Canada och det tidigare storlaget Spanien. Deras mest meriterade spelare finns dock inte kvar i laget och de bygger nytt. De hade dessutom vissa problem med Finland i kvalet och då förstår ni att de motståndare som nu kommer är i svåraste laget. Härifrån tror jag att Canada och Grekland går vidare till kvartsfinal.

Grupp B består av Frankrike, Tyskland (världsmästare) Japan och Brasilien. Enklare att tippa där jag tror att Frankrike och Tyskland är de bästa lagen.

Grupp C ger då Serbien, Syd Sudan, Puerto Rico samt USA där de sistnämnda och Serbien står i särklass och kommer gå vidare.

Mitt tips här ger ju bara sex kvartfinalslag men det är även så att de två bästa treorna går vidare men det blir ju vanskligt att tippa då grupperna är så ojämna. Men får jag välja två lag till som bör vara med rent sportsligt och spelmässigt så blir det Australien samt Brasilien.

Annars är jag mest intresserad av hur basketen skall spelas nu när det är internationellt spel. Det spelet är ju många gånger avsevärt tuffare fysiskt än vad NBA stjärnorna är vana vid och det har ju redan nu gnytts från en del håll gällande det här. Otaliga är dessutom de ex NBA spelare som i Euroleague vittnar om att basketen där är avsevärt mycket mer lagorienterad, publikbaserad men framför alltmer fysisk. NBA spelarna skall ju även anpassa sig till de internationella reglerna som är annorlunda mot vad de är vana vid och det blir intressant att se ur de handskas med det. Givetvis är amerikanerna storfavoriter men det här kanske kan störa lite. Och att de går att besegra vet vi ju numer och till och med LeBron James borde vara medveten om det. Om inte annat av egen erfarenhet.

Det är Discovery som står för sändningarna i Sverige detta OS. Vad de har för basketredaktion vet jag inte men har fått höra att Alva Stark skall vara expertkommentator och det tycker jag är spännande. Om hon sen är expert för både dam och herrbasketen låter jag vara osagt men det är alltid kul med nya röster. Det enda jag hoppas är att kanalen tar OS basket på allvar. Vi vet ju av erfarenhet att amerikanska lag drar till sig ett stort intresse när de har sina stjärnor med. Och denna gång finns det ju mer NBA spelare än någonsin i flera olika lag att kika på vilket faktiskt ger många bra matcher även i gruppspelet. Med tanke på att nästan alla påtalar att svensk basket har fler utövare än någonsin, bättre fanbase med utökat allmänintresse samt att vi är på gång (om detta kan vi diskutera en annan gång) så hoppas jag att sändningarna höjs till intressenivån. För det är väl vi fantaster värda?

Eftersom jag skriver HOOPS så kollar jag i några lokaltidningar regelbundet.

Jag gillar om lokalredaktioner har känsla för rättvisa när dom fattar beslut om vad man skall skriva om. En dominans om lagen i hög serie med bra resultat är självklart men vad man sedan väljer verkar bero på redaktörernas eget intresse.

Igår noterade jag att Länstidningen i Södertälje har spelat in en podd med ledarna Benny Johansson och Kjell Östh om historien bakom Södertälje BBK.

NSD.se borde göra det med sina legendariska basketledare med all den historik som man har bakom.

Jag rekommenderar dig att lyssna på podden även om du måste köpa ett kort abonnemang för det är viktig historia om basketsporten inte bara i Södertälje utan om hur basketsporten växte fram i Sverige.

Det smittade av sig det som dom höll på med. Det var Benny m fl som ”sådde fröet” och man brukar säga att som man sår får man skörda och dom sådde bra.

Den ideella idrotten i Sverige har varit grunden för all idrott i landet och det har fungerat bra men nu håller den på att försvinna till förmån för krav på anställda och snygga organisationsplaner.

Man tappar de ideella krafterna och ledarna pga att man inte frågar folk om dom kan hjälpa till.

Det finns fortfarande många som lägger ner massor av tid ideellt för att dra in sponsorer fixa med försäljningar, kanske tom träna laget men då gör man det för sonens eller dotterns lag. Jag känner till några lag i olika sporter här i Umeå som driver sitt barns lag som en helt fristående förening. Nästan som ett företag.

Det är bra för laget men det skapar avundsjuka och inte klubbkänsla. Jag anser att alla förenings styrelser är ansvariga för att alla ungdomslag i en förening får likvärdiga förutsättningar och inte en gräddfil för de lag som har driftiga föräldrar som fixar allt.

Länstidningen i Södertälje hade även en podd med Britt Marie ”Bitte” Andersson som var en av landets bästa basketspelare på 80 talet. Även den podden är värd 40 minuter av din tid för den speglar hur fantastisk idrotten kan vara när allt börjar och när den är som bäst.

Bitte har fått sin tröja upphissad i Telgehallen. Jerry Selberg fick sin uppsatt på väggen i Umeå baskethall för flera år sedan (var är den nu ?)

Borde inte Ulrika Plogners (74 A landskamper och flera SM Guld med Arvika) & Pia Edvinsson (57 A-landskamper och flera SM Guld med Solna) tröja hissas i Umeås baskethall. Basketfolket borde ta tag i basketkulturen och traditionen.

Om ingen tradition & kultur finns då finns vi inte.

Jag anser att många av dem som verkar idag i många föreningar inte vill att de som bar föreningens fana och kämpade på barrikaderna för laget och klubben och sporten skall hedras och kommas ihåg. Jante står för misunnsamhet.

Godmiddag

 av nostalgiska skäl gjorde jag igår en tillbakablick och kollade vad jag skrev om våren 2014. Det är förvånansvärt likt det jag skrev bara för 2 månader sedan.

Onsdag 26 mars, 2014

-”Som jag misstänkte. Dolphins brottade ner Udominate. Det hade behövts benbrott och dödsfall för att få domarna att ta vissa avblåsningar. Ett exempel. Pam Rosanio går mot korgen, blir fullständigt nedklubbad av Egnell men domarna blåser stegfel på Pam. Ytterligare ett – Egnell har 4 foul med 5 minuter kvar att spela, Dolphins leder med några poäng. Egnell håller Kadidja Andersson och UD försöker givetvis anfalla med Kadidja som postar upp på medium post. Egnell kopplar livtag på Kadidja, drar ner henne i golvet och tar bollen som passas in. FIBA domaren står 3 meter ifrån händelsen utan åtgärd. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Domarna styr alltför mycket och pga detta är det inte alltid rätt lag som vinner matcherna”.

SM finalspelet för damer avgjordes i början av maj 2014.

Luleå damerna hade ”BSB” i laguppställningen säsongen 2013-2014.  BSB var Bussey, Smart & Butuija som då var topp guards i dåvarande Damligan. Dessutom hade man Trebec och Barthold och det gav laget som då kallades Northland sitt första guld när man slog Norrköping i finalen.

Jag tycker att Luleå aldrig har haft ett bättre damlag sedan dess. 

Umeås herrlag har i maj 2014 fått klartecken till spel i Basketligan. Detta skrev jag samma vecka.

-”Det är givetvis otroligt roligt för oss basketälskare men frågan är om de förstår vad de har gett sig in ”i.

”Både sportsligt, organisatoriskt och ekonomiskt så är det ett Mount Everest att bestiga. Man behöver i fortsättningen 35-40 personer i funktionärsstaben samt ett proffsigt sekretariat och det skall helst vara samma personer och vuxna personer på alla poster”.

Det har gått nu passerat 10 år i SBL för Umeå BSKT. Man hankar sig fram med 10 – 15 personer i funktionärsstaben. Många är ganska slitna. Man har aldrig tagit chansen att skapa ett gäng ideella krafter som tycker att det är kul att vara med.

Det har funkat sådär med få funktionärer eftersom publik tillströmningen har varit måttlig utom i några få slutspels matcher.

Alltför många smyger sig in på matcherna utan att betala eftersom det finns så många dörrar som ej får låsas. Det skulle behövas minst fem vakter bara för att bevaka alla in & utgångar.

Kanske lyckas man lösa personalproblemet till säsongen 24 – 25, nu är man håller på med en rejäl makeover.

Godmiddag

ett mejl från Coachteamet (Pleick & Aspegren) från SBBF innehållande ett tack för säsongen och tips till coacher och spelare vad dom kan göra under sommaren.

Initiativet är jättebra men problemet är att MEJLET KOMMER ALLDELES FÖR SENT.

Den 17 juli är det ca 3 kanske 4 veckor innan de flesta är tillbaka i vardagen vad det gäller träning med sitt lag.

Utskicket borde ha gjorts i slutet av maj för att verkligen kunna göra skillnad redan i år. Jag kan bara inte förstå att man gör på detta viset. Varför först nu ? 

Jag undrar om teamet helt plötsligt kom på att de borde skicka ut något till dem som inte är professionella i branschen.

Var det någon som tog kontakt med dem och bad om hjälp ? Har dom läst HOOPS och insett att det är utbildning som behövs ute i landet om SWE skall bli något.

Alla spelare som är 15+ och har licens borde få ett sådant brev automatiskt.

Det går inte att lita på att föreningarna skickar ut det. Det fungerar inte så.

Just nu har säkert 90% av föreningarna semester stängt och ingen kollar mejl förrän om ett par veckor.

Förslag: Begär in epost adresser när årets licenser registreras.

Inga svenskor kom med i 1:st Team eller 2:nd Team vid damernas U 20 EM.  Tilda Trygger fick ett s.k ”ärofyllt omnämnande”. Många i Sverige har haussat upp Collins men hon fick ingen notering alls och fanns inte ens med i toppstats. 

Godmiddag

Finska ligalaget Peli-Karhut som tog silver säsongen 23-24 slipper kvala till damernas Eurocup. Laget tilldelades en direktplats i gruppspelet.

Jag kommer att följa laget med stort intresse under den kommande säsongen.

Det är verkligen synd att inte Udominate/A3 finns kvar längre för då hade Sverige haft ett lag på den nivån.

Deltagandet i Eurocup var föreningens tyngsta argument för att få bra spelare att flytta till Umeå. Luleå skulle återigen kunna konkurrera om spelare som Vanloo om man deltog i Eurocup.

Alla världsstjärnor som har spelat i Umeå under åren har varit en ynnest att se.

Jewel Loyd, Kyla McBride och Courtney Vanderslot är några av topparna. Listan skulle kunna göras lång. Jag har besökt lagens träningar inför matcherna och såg kvalitén.

Umeå och jag saknar ett damlag i SBL och matcherna i Eurocup oerhört. Det var för mig essensen av basket på gamla dar. Om jag hade varit 25 år yngre då hade jag tagit tag i det igen. Hoppas att jag får uppleva SBL dam igen innan sista sucken.

Jag hoppas att någon snart kliver fram och tar tag i dam verksamheten i Umeå och pekar med stadig hand vilken som är vägen tillbaka till SBL. I Umeå finns alla förutsättningar både i form av spelare och faciliteter, men någon måste kliva fram och leda arbetet. Det lär inte bli inom KFUM.

Vad jag förstår har man i KFUM Umeå bestämt att man inte sysslar med elitverksamhet längre även om damlaget nu spelar i basketettan. Laget finansieras helt av laget själva och fungerar som ett bredd & utvecklingslag.

Det var 2012 som KFUM Umeås huvudstyrelse bestämde att man inte längre ville satsa på elitlaget Comets och sparkade ut dem och då bildades Umeå Basketbollklubb (Umeå BBK), som numera inte finns.

Godmiddag

OS gruppspelet i basket genomförs i en förort till Lille nämligen Villeneuve-d`acq i norra Frankrike på gränsen till Belgien ca 3 timmars bil/tåg från Paris. 60 000 innevånare och 50000 studenter innebär att förstaden liknar Umeå. Lille har ca 250 000 innevånare och regionen ca 1.2 miljoner.

Det känns lite lite konstigt att basketens gruppspel spelas långt bort från händelsernas centrum och inte i Paris där tom beachvolley har fått en egen arena med 13000 sittplatser  mitt framför Eiffeltornet. Har basketen sämre status i Frankrike än vad jag trodde ?

Herrarnas gruppspel med 18 matcher drar igång den 27 juli och är färdigspelad den 3 augusti. 1/4 finaler den 6:e, 1/2 finaler den 8:e och brons & final den 10:e augusti.

Jag tror att det kommer att bli en spännande och intressant turnering. USA kommer inte få någonting gratis. Det blir inte showtime som i Barcelona 1992.

Idag 12 dagar innan uppkast ser min ranking ut så här: USA, Serbien, Grekland, Tyskland, Frankrike. Inte många som tror på Grekland men jag tror på deras nya coach Spanoulis. Coachningen blir avgörande i sådana här turneringar.

Damernas gruppspel med 18 matcher startar den 28 juli och är färdigspelad den 4 augusti. 1/4 finaler den 7:e, 1/2 finaler den 9:e och bronsmatch & final den 11:e augusti.

Även damturneringen kommer att bli intressant. De flesta tror nog att USA´s damer kommer att vinna lätt men dom får det minst lika tufft som herrarna att försvara titeln. Den Europeiska basketen har tagit jättekliv sedan senast.

Idag 13 dagar innan uppkast i damturneringen ser min ranking ut så här: USA, Frankrike, Belgien, Australien, Kanada. Ingen tror på Belgien i topp men jag har sett dem i 2 matcher den senaste veckan. Dom spelar bra och har en bra coach.

OS närmar sig. Japans herrlag har lagt sitt sista träningsläger i Helsingfors i Finska Förbundets fina träningsanläggning i anslutning till Idrottshögskolan.

Smarta och offensiva satsningar av det finska förbundet och staden Helsingfors ger eko ute i basketvärden.

Det är ingen slump att Finland har tilldelats U18 EM för herrar som spelas i Tammerfors i slutet av juli och har även fått en herr EM grupp och ett dam EM grupp inom det kommande två åren.

Mina gästskrivare  Jonte Karlsson (herrbasket) och Tapio Joulamo (dambasket) har lovat att försöka leverera en krönika med deras egna tankar innan OS startar. Det ser vi fram emot.

Godmiddag

P.S Friidrotten börjar inte förrän 1 augusti och då med kvaltävlingar och det tackar jag för eftersom det är den sport som ligger mig varmast om hjärtat efter basket.  Basketen hinner spela klart hele gruppspelet innan friidrotten drar igång på allvar d.s

 att flyttas ner hade varit ett stort misslyckande med den laguppställningen.

Mot Israel hade box & one eller triangle & two på Sinner och Ettinger varit en bra taktik det är jag säker på. Tyckte man att Israel var ett så mycket bättre lag än Finland så att man inte vågade.

Man hoppades igen på man-man försvaret men det fungerade inte. I stället blev det 2 – 3 zon och även det kunde Israel klara av eftersom deras skyttar satte skotten. Sverige spelar helt utan tempo. Man joggar faktiskt nästan hela tiden. Avsaknaden av djup i spelet är förödande trots EM´s största spelare i start femman.

Det som jag saknar mest av allt i laget är fighting spirit och lite attityd. Spelarna visar inga som helst känslor mer än när dom sitter på bänken och ”firar” en 3:a eller ett misstag hos motståndarna.

Sista matchen om 12-13:e plats mot Portugal som man slog med en poäng i öppningsmatchen innebar en ny förlust med 53 – 70.  Kan till viss del snackas bort med att man lät spelare som har fått lite eller ingen speltid ”känna på lädret”.

Herrar U 20 har inlett med två klara vinster mot Moldavien och Kosovo. William Garcia Adsten imponerar. Mot Ukraina på söndagen blir det tuffare.

Intressant träningsmatch för damer mellan Belgien och Kanada idag söndag kl 18:00.

Godmiddag

Sverige borde spela ”Box and one på Aarnisalo” och det gjorde man tack och lov efter att ha hamnat i 12p underläge med man-man försvar i starten av matchen.

Ett bra beslut och jag tippar att old school assisterande Frivold hade ett finger med i det beslutet.

Finskorna började mycket aggressivt och intensivt. Sverige hamnade i total panik och spred bollar över hela banan. Finskorna hade 7 – 19 ledning efter 1:a, då slutade man pressa. Sverige fick lite andrum och bytte till box and one försvar.

Det blev en total scenförändring. med 42 – 19 i period 2 och 3 för Sverige. Jag trodde att den rutinerade finske coachen Pekka Salminen skulle kunna lösa det så småningom men icke. Det blev panik i det finska laget och tom deras kännemärke nämligen bra skytte falerade. 

Sverige hade modet att fortsätta med samma försvar även om finskorna ibland hittade poänglägen för Aarnisalo.

Bra jobbat av den svenska coach staben den här dagen då man fick ut max av laget i den här viktiga matchen. Collins 20p, Noyan 17p, Trygger 14p och 46% skytte, Finland hade 28%.

Förlusten 54 – 64 måste ha varit en chock för Finland för man har inte nämnt förlusten med en enda rad på Finlands hemsida som alltid brukar vara snabba att uppdatera det minsta lilla. Sverige säkrade en plats i A gruppen. Finland får spela med kniven på strupen mot Montenegro.

Sverige möte Israel i placeringsmatch idag. Det borde gå bra bara inte Israelerna spelar zon.

Belgiens damer körde över Spanien igår i en träningsmatch inför OS. I morgon söndag kl 18:00 spelar Belgien mot Kanada. Belgien ser väldigt starka ut. På Courtside1891 hittar du som är intresserad matchen.

Frankrike mötte Serbien i Lyon i en träningsmatch inför OS. Serbien brottades bäst och vann med 13 p. Det spelades grymt hårt fysiskt försvar och domarna hade gigantisk toleransnivå så jag kan redan räkna ut vartåt det lutar inför OS. Det blir brottning. 

Godmiddag

Blev lite förvånad att Rajacic blev så starstruck när han mötte Erik Spoelstra vid en morgon promenad i Miami. Nog borde den snabb pratande experten ha agerat och snabbt presenterat sig. Han hade säkert fått ta en selfie med Miami Heats headcoach för han ser ju så trevlig ut.

Numera måste man bevisa med foto att en sak verkligen har hänt annars blir man inte betrodd.

Jag träffade på 80-talet Rod Stewart uppe i bergen på Mallorca och tillbringade några timmar med honom på en bar. Ingen tror på det heller för jag hade ingen kamera med mig.

Jag träffade och skakade hand med NBA legenderna Bill Walton, Hubie Brown och Calvin Murphy i Husqvarna på NBA Clinicen 1993 men tyvärr har jag ingen bild på det heller så för många har det aldrig hänt även om dom bevisligen var där.

Spoelstra fick förresten 120 miljoner USD när han skrev på sitt innevarande 8 årskontrakt. Sinnes eller hur.

U20 damerna åkte på en förlust med 62 – 54 mot Slovenien Det innebär att Sverige får spela mot Finland på fredag kl 14:30 om 9 – 16 plats.

Det gäller att få kontroll på Aarnisalo för hon är det finska lagets nyckel. Förlust och man riskerar platsen i A gruppen. Box and one skulle inte skada.

På papperet ser den svenska truppen stark ut men internationellt så väger den tydligen lätt.

Vi saknar tempo, aggressivitet och fysik. Det tycker iaf jag syns tydligt. Finnarna är ett snäpp vassare känns det som. Vi lugnar ner och startar hellre grundspelet än snabb attack 4 mot 3 eller 3 mot 2.

Vi dribblar lika bra och vi skjuter ungefär lika bra som övriga lag, men vi spelar lite väl förutsägbart vilket innebär att lag ganska lätt kan störa oss.

Det är länge sedan Sverige hade ett så namnstarkt U 20 lag men det visade sig att det inte räckte. Hoppas bara att man kan bibehålla positionen i A gruppen.

Nja det var inte Klara Lundqvist som var först med att torka händerna mot undersidan av skorna eller var det att torka ren skorna. Det var nog Frida Aili och Martina Stålvant, som började men det var Klara som tog upp det efter att dom två hade lagt skorna på hyllan.

När Aili och Stålvant spelade i Umeå då spred det sig bland de yngre snabbt och skotorkandet finns fortfarande kvar även om golvet är rent.

Godmiddag

Igår såg jag Frankrikes herrar spela en träningsmatch mot Tyskland i Montpellier. Matchen slutade med tysk seger med 5 poäng. För någon dag sedan vann Frankrike med ganska stora siffror. Den här gången var inte Wenbanyama med pga ngn skada så det blev ingen big man high low game..

Frankrike har ett riktigt bra lag men som jag har skrivit tidigare i HOOPS så är deras guard sida ganska svag så det är definitivt deras akilleshäl. Tyskland har däremot Schröder och Lo som båda levererar stort spel. Lagen spelar i samma grupp i OS gruppspelet. Frankrike tar ingen finalplats med det dom nu visar upp.

Sveriges U 20 damer lyckades besegra Montenegro med 59 – 51 men det gick återigen trögt med spelet. Allt spel skall gå genom Diana Collins händer och det innebär för det mesta långsam transport upp med bollen eftersom lag sätter press på henne på helplan. Sverige skulle tjäna på att spela snabbare.

Hon levererade 12 p. Noyan, Enander, Englund och Barbosa med SBL rutin var bäst. Trygger utvecklas inte som förväntat. Hon saknar tempo och intensitet i spelet. Eklöv som jag tycker är bra fick inte mycket förtroende. Sverige blir tvåa i gruppen och går vidare.

Har du lagt märke till att…….

…..torka sina basketdojor på undersidan har blivit en grej som har spridit sig som covidviruset gjorde, men bara i svenska basketkretsar och då framförallt bland damer.  Vad beror detta på ? Har du koll på det ? Det beror inte på smutsiga basketgolv (ibland) och knappast på smutsiga händer.

Jag ser detta hända i tid och otid vid straffkast och andra avblåsta situationer. Snacka om ticks.

Varifrån kommer detta att torka av händerna på skornas undersida ? Det är ytterst få andra spelare framför allt från andra länder som gör det. Jag har sett ngn finska göra det.

Första gången jag såg detta var redan för 4-5 år sedan och det var mångas kelgris Klara Lundqvist som började med det och många tog efter henne. Hon började även köra med näven i luften efter att hon hade satt en trea. Det har inte många vågat kopiera av henne. Klara har satt sina spår.

Har du lagt märke till att…….

De extremt långa och stora shortsen har blivit mindre i NBA under de senaste åren. Det har nu börjat att sprida sig runt i Europa men det lär dröja innan det når Svedala. Dräkterna är så gräsligt fula för det mesta. Borås hade de överlägset snyggaste i år speciellt när dom  spelade i sin vita t shirtsdräkt.

Godmiddag

Jag började dagen med att lyssna på Torbjörn Gehrke i Nicks hörna.

Förlåt att jag slår mig lite för bröstet men han framför det mantra som även jag har framfört i år efter år här i HOOPS.

-”Förbättra organisationen, skaffa fram bra ledare då får vi fram duktiga basketspelare”.

Om det inte går att förändra organisationen då måste man starta om på nytt.

Jag tror att att organisationen måste förbättras från toppen (SBBF) ända ner till botten (klubbnivå).

Ledarna behöver inte vara topptränare utan helt enkelt bara bra ledare och förebilder. Duktiga basketspelare kommer numera fram automatiskt. Youtube & Tik Tok bjuder på gratis coaching. De som är motiverade kan komma långt bara på det.

Om jag vore ordförande i SBBF eller GS då skulle jag anställa Torbjörn Gehrke som Basketboll förbundets PR man. Hans basket bakgrund är bra, men inte i Sverige för här väger inte rutin särskilt mycket. Det är nästan en belastning.

Det som väger tyngst nästan överallt numera det är förmågan att kunna snacka och det kan han och han har kunskap bakom snacket.

Jag har aldrig hört Nick Rajacic vara så tyst så länge som när Gehrke var gäst i hörnan.

Det är nog landssorg i Litauen idag. Det baskettokiga landet kunde inte rå på jämnstora landet Puerto Rico på deras hemmaplan. För andra gången i rad missade man att ta sig till OS. Litauen blev självständigt 1991 och sedan dess har man spelat OS varje gång.

Sorg är det även i Lettland efter att ha förlorat mot Brasilien, men inte lika stor sorg som i Litauen. Brasilien imponerade på letternas nationalarena i Riga.

I Spanien är det stor glädje efter att ha besegrat Bahamas och tagit en OS plats.

Man kom undan med blotta förskräckelsen mot Finland. Hade Spanien gått vidare utan Lorenzo Brown ? Jag tycker att det känns konstigt att Spanien skall behöva ta in en ”amerikan” i laget.

Greklands nya coach Spanoulis hade smarta taktiska drag för att kunna överlista Kroatiens kollapsande försvar för att försöka få stopp på Yannis A. Nu väntar jag bara på besked att något Euroleague lag har skrivit kontrakt med Spanoulis. Inte blir han kvar i Peristeri, Grekland.

Inför OS hamnade Spanien och Grekland i grupp A tillsammans med Australien och Kanada. Brasilien hamnar i grupp B där man får möte Frankrike, Tyskland och Japan. Puerto Rico hamnar i grupp C med USA, Serbien och Syd Sudan. 19 dagar till uppkast i Paris.

Finland igen. Memphis Grizzlies i NBA meddelade i natt att coach Tuomas Iisalo, 41 år blir en av deras assisterande coacher 2024 – 2025.

Iisalo förde i fjol Bonn till vinst Champions League och i år Paris till final i Franska ligan.

Petteri Koponen är i samma roll i San Antonio Spurs i NBA Summerleague.

Damernas U 20 spelas i Litauen. Vinst mot Portugal med 1 poäng var bra men inte 57 poäng förlusten mot Spanien.

Det är för svagt med tanke på de spelare som Sverige har i laget. Sverige brände båda timeouterna i första perioden inom 7 minuter. Blackout på bänken. Det hade varit bättre med många byten, kanske hela femmor. 

Spanien är bra och var i final i U 19 VM i fjol men så många bortkastade bollar och missade layups och närskott som Sverige hade borde inte hända.

Många av de svenska spelarna spelar ju på hög nivå. Morgondagens match mot Montenegro (2 förluster) måste vinnas.

Godmiddag