Av Tapio Joulamo
Collegesäsongen är så här långt halvknackig för de svenska spelarna. Ingen har egentligen någon framträdande roll i något topplag. Tilda Trygger spelar i det högst rankade laget, North Carolina State. NC State hoppade upp till plats 22 på rankingen i veckan efter segern mot 18-rankade Ole Miss häromdagen. Trygger för dock en blygsam tillvaro i NC State med sina tolv minuter per match, och mot Ole Miss saknades hon helt av någon anledning.
Diana Collins bytte i år skola, från Ohio State till Alabama. Hennes skola rankas precis utanför topp 25, och Collins, hon får en del speltid, dryga 20 minuter per match. Men hon har inte lyckats slå sig in i startfemman och levererar dryga sju poäng i snitt. En som har det kämpigt är Emma Johansson, också bytte skola inför den här säsongen, från South Florida till California Baptist. Laget har startat säsongen med förfärliga 1–9 i matcher. Johansson spelar en hel del och startar alla matcherna, men tycks ha svårt att få ut potentialen.
Matilda Ekh och hennes Virginia Tech är försvagat efter att två av lagets nyckelspelare lämnat skolan. VT är visserligen 7–3 i matcher, men någon upprepning av förra säsongens framgångar kan det knappast bli i år. Ekh gör hyggligt ifrån sig, men förmodligen hade alla väntat sig mer än dryga elva poäng per match av den svenska landslagsspelaren. Det är siffror som hon legat på under sina fyra år på college. Hon har i vissa WNBA mock drafts tippats gå i den tredje rundan. Kanske kan det fortfarande bli så och det vore en ordentlig framgång.
Den svenska spelare som går bäst är Stina Almqvist i Penn. Laget har visserligen inte mött något rankat lag, men Almqvist är i alla fall en dominerande kraft i sitt lag. Och med sina snitt på 19 poäng och åtta returer leder hon ”svenskligan” på college. Penn mötte för övrigt California Baptist nyligen och vann den matchen.
Högst rankat av alla lag är just nu UCLA, som har 9–0 i matcher efter bland annat en klar seger, 77–62, mot tidigare ettan och regerande mästaren South Carolina. Intressant nog har den finska förstaårsspelaren, 19-åriga Elina Arnisalo, varit en sensationell kraft i sitt lag. Aarnisalo fick chansen när den ordinarie point guarden, Kiki Rice, var skadad i början av säsongen. Numera är Rice tillbaka i laget, men efter finskans prestationer i år har coachen i de flesta matcher valt att starta båda.
Ny head coach för WNBA-laget Connecticut inför säsongen 2025 blir fransmannen Rachid Meziane. Mig veterligen är han den första europeiska head coachen i WNBA någonsin. En sådan som tysken Olaf Lange har visserligen funnits i ligan flera år, men som assisterande till sin fru, Sandy Brondello. Det blir intressant att se hur det kommer att gå för Meziane och inte minst hur spelarna, klubben och ligan kommer att ta till sig den basket som fransmannen vill spela. För att det blir annorlunda är ett som är säkert.
Meziane är en meriterad herre som just nu är coach i franska Villeneuve, som i år tog hem ligatiteln och gick till final i Euroleague. Men ännu viktigare för Connecticuts rekrytering av honom har nog varit uppdraget som förbundskapten för Belgien. Meziane har ju lett Belgien till EM-guld 2023 och en fjärdeplats i OS i år. Dessutom gav ju Belgien amerikanskorna skrämselhicka i en match inför OS, då USA lyckades krångla sig till seger med bara en poäng. Sådant ger eko.
Man hoppas verkligen att Meziane får en rejäl chans i Connecticut och WNBA, för han har nog möjligheter att bli en vitamininjektion. Kunskaps- och erfarenhetsmässigt står han nog inte de andra coacherna efter. Rekrytering av coacher till liga sker ibland på märkliga grunder, där spelarmeriter ofta är viktigare än annat. Och som vi vet leder inte det ena till det andra med automatik. Det märks att rekryteringarna sker på lösa boliner ibland, för den coachkarusell som upplevts i WNBA är inte någon annan lik.
Apropå WNBA, så har nu det nya laget Golden State fått sina första spelare. Det skedde i en ”expansion draft” häromdagen. GS fick då välja en spelare från vart och ett av de andra lagen, dock inte vilka som helst, för de andra lagen fick ”skydda” sex av sina spelare. Det intressantaste med den draften var nog att av de elva valda spelarna var sju icke-amerikanskor och av dem sex europeiska, bland dem Julie Vanloo och Temi Fagbenle. Med tanke på att alla de sex europeiska spelarna sannolikt kommer att spela EM i sommar, så undrar man hur Golden State skall få ihop det i sommar. Svaret på det är nog att laget kommer att ha en annan sammansättning när säsongen startar. Det återstår ju t e x den ordinarie draften och så kommer det att göras en hel del ”trades” efter nyår.
Vi kan också notera att Ellen Nyströms klubb, Casademont Zaragoza,har tilldelats värdskapet för Final Six i Euroleague. Och inte bara för 2025, utan även de två därpå följande åren. Det är inte riktigt klart varför FIBA tar det här steget, för det är första gången en klubb/stad får arrangemanget tre år i rad. Men ett kul grepp får man säga att det är. Nu är det bara att hoppas på att hemmalaget lyckas ta sig till Final Six.
När det blev klart att Sverige får arrangera ett gruppspel i EM 2027, blev det också klart att Sverige kommer att spela EM två gånger i rad. Det är stora och viktiga saker. Svensk basket har nu en jättechans att lägga upp en långtidsplan och satsning för damlandslaget. Och kanske sätta upp ett mål som är högre än att delta i EM. Möjligheten som dykt upp är i alla händelser unik. Det blir spännande att se hur man kommer att slå mynt av den.
Även om Sverige redan är klart för sommarens EM, så är de avslutande svenska matcherna i februari månads kvalfönster inte betydelselösa. Det gäller att få med sig så mycket som möjligt, för att få fördel i seedningen och lottningen inför slutspelet. Och dessutom kommer ju de svenska matcherna att spela roll för vilket lag som hamnar tvåa i gruppen och dess möjlighet att nå EM.
Februarifönstret blir spännande. Utöver de fyra arrangörsländerna är det bara Sverige och Turkiet som har säkrat platser i slutspelet. Allra intressantast är det som händer i grupp H. Den leds nämligen av Luxemburg, som har 3–1 i matcher. Det vore sensationellt om lilla Luxemburg skulle lyckas nå slutspelt. Och chansen finns onekligen. Luxemburg möter Montenegro och Bosnien på bortaplan i februari, två lag som man redan besegrat på hemmaplan. Men minst en vinst kommer säkerligen att krävas. Störst chans har man nog i matchen mot Bosnien, som är en skugga av sitt forna jag och förlorat alla sina matcher i kvalet.
I normalfallet skall Luxemburg inte ha en chans att nå slutspelet, men två saker har gett dem en möjlighet som kanske inte kommer tillbaka: det ena är Luxemburg hade rejält flyt i kvallottningen, när man hamnade med Bosnien, Montenegro och Schweiz. Det andra är att man naturaliserat amerikanskan Amanda Cahill och har inhemska jättetalangen Faith Etute, 19 år. Tillsammans snittar de 40 poäng och 20 returer i kvalet, Heja Luxemburg!