Av Tapio Joulamo
Efter det stora tappet under pandemin tycks idrotten, läs ungdomsidrotten, ha återhämtat sig. 2019 rapporterades totalt 58,1 miljoner deltagartillfällen, d v s aktiviteter som ger LOK-stöd. Tre år senare hade siffran sjunkit dramatiskt, till 50,5 miljoner. De preliminära siffrorna från RF, som en tid cirkulerat i medierna visar att noteringen för 2023 blev 59,7 miljoner. I jämförelse mellan 2019 och 2023 är det dock bara fem idrotter som har ökat sina deltagartillfällen, tre av dem marginellt. De enda två som ökat markant är fotbollen (+14 %) och basket (+11 %). Det gör att basketen numera är den sjätte största idrotten i landet, efter fotboll, innebandy, ishockey, gymnastik och handboll, mätt i antalet deltagaraktiviteter.
För drygt tio år sedan kollade jag, med hjälp av olika källor, hur många aktiva vi hade inom basketen. Den ungefärliga siffran jag kom fram till var 32 000. När jag nu får fram förra säsongens siffra är den på 54 000 registrerade spelare. Den skickade Torbjörn Lyrström på SBBF till mig, och den kan vi lita på. Lyrström har koll på sina siffror. Det är en magnifik ökning, med 69% om jag har räknat rätt. Att basketen är på rejäl frammarsch är ställt utom alla tvivel. Intresset ökar och allt fler ungdomar lockas av sporten. Frågan är om och hur nästa kliv skall kunna tas. Ser man till kvantiteten (deltagartillfällen) är nog fotboll, ishockey och innebandy utom räckhåll under överskådlig tid. Basketen flåsar dock gymnastiken och handbollen i nacken. Med den nuvarande ökningstakten skulle basketen snart kunna bli den fjärde största idrotten i landet. Det vore något!
Var håller de svenska domarna hus? Sverige har ett antal FIBA-domare och jag ser ganska många internationella matcher, men ser nästan aldrig svenskar bland rättsskiparna. Vartenda litet basketland tycks ha domare som får internationella matcher. Det skulle inte förvåna om det dyker upp någon från Vatikanstaten eller San Marino innan vi får se en svensk domare. Jag vet inte vad det beror på. Står de svenska domarna inte högt i kurs eller är det jag som ser ”fel” matcher?
(Mr Basket: Både Månson i Riga, Bardagji i Kotka och Begenicic har dömt Eurocup matcher de senaste veckorna)
Det går ganska bra för svensklagen i Euroleague och Eurocup. Mersin (Regan Magarity) och Zaragoza (Ellen Nyström) är klara för andra rundan i Euroleague. Vad gäller Polkowice (Amanda Zahui) är det mer osäkert. Polkowice tampas med franska Villeneuve om att gå vidare och med en match kvar är lagen lika i tabellen. Polkowice har inbördes, men möter Fenerbahce på onsdag, vilket lär bli för svårt. Villeneuve spelar borta mot Zaragoza, så Nyström och hennes lag kan alltså spela in Polkowice in i nästa rond.
I Eurocup är Euskotren (Louice Halvarsson) vidare, liksom San Giovanni (Elin Gustavsson) och Girona (Klara Lundquist). Girona åkte dock på en förlust mot italienska Campobasso förra veckan efter en slätstruken insats i en ganska medioker match, där det spanska försvarets fönster stod vidöppet. Om Girona vill vara med och tampas om titeln ni Eurocup duger inte sådana insatser. Favoritskapet i turneringen får nog i stället läggas på de franska lagen Lyon och BLMA, samt turkiska Besiktas och Galatasaray.
De andra två svenskorna i Eurocup, Precious Johnson i Szekszard och Evelyn Ovner i Benfica, måste vinna sina matcher i veckan för att kunna avancera. Bäst chans har Szekszard, som står på två vinster och har hemmamatch mot Estudiantes. Det blev förlust med 30 borta, så uppgiften känns tung. Benfica å sin sida behöver inte bara en vinst på onsdag, då de för övrigt möter San Giovanni i Lissabon. Benfica behöver nog också hjälp från högra makter eftersom de bara har vunnit en match hittills i turneringen.
Tänka sig att Geno Auriemma på UConn i veckan blev den vinstrikaste coachen någonsin inom collegebasketen, både dam och herr inräknade. När UConn besegrade Farleigh Dickinson passerade han Tara VanDerveer och tog vinst nummer 1217. Auriemma har tagit alla vinsterna med UConn, där han varit head coach i 40 år och vunnit elva nationella mästerskap. I collegebasketen dräller det av coacher som haft sitt jobb i 30–50 år, något som man inte ser på annat håll. Förutsättningarna, jämfört med ett ”vanligt” lag är ju annorlunda på college, där man byter ut hela laget i cykler om fyra år. Bara undantagsfall ser man coachingperioder på tio år eller längre i samma klubb, vid sidan av college.
Ett undantag är Gregg Popovich i San Antonio Spurs i NBA, som han varit head coach för sedan 1996, d v s 28 år. Bland europeiska damcoacher på toppnivå är det nog Natalia Hejkova i USK Prag som haft sitt uppdrag längst tid. Hejkova, som hunnit fylla 70, har varit head coach i klubben sedan 2012. Prag är ett etablerat lag i Euroleague och har även vunnit turneringen, men det är Prags och Hejkovas svit av segrar i den tjeckiska ligan som är något utöver det vanliga. Prag förlorade en ligamatch 30 april 2013 och sedan inte förrän 22 april i år, då Brno vann med 71–69. Det blev en segersvit på närmare 300 matcher under de elva åren. Det måste ha varit tröstlöst att vara konkurrent till Prag och Hejkova de här åren.
Natalia Hejkova är den mest framgångsrika coachen på damsidan i Europa någonsin, med sin svit i Tjeckien, med fem segrar i Euroleague i tre olika klubbar och 22 nationella mästerskap i fyra olika länder. Och kanhända är det inte slut ännu. Hejkova är dessutom en ”skön gumma”, men en ovanlig och avslappnad coachingstil. Ibland sitter hon på bänken hela matcherna, under time-outerna går det oftast stillsamt till och det ritas det sällan på taktiktavlan. Understundom verkar det inte ens sägas så mycket över huvud taget. Hur länge hon fortsätter står skrivet i stjärnorna, men vi kan nog utgå ifrån att när hon för sista gången reser sig från bänken så blir det i USK Prag.