Av Tapio Joulamo
Länder som Cypern, Schweiz, Armenien och Israel är med, likaså Portugal med två lag och dessutom Finland (PeKa). Det handlar om Eurocup, klubblagsturneringen där Sverige som vanligt lyser med sin frånvaro. 48 lag är med i Eurocup den här säsongen och så finns ju också den ”finaste” turneringen, Euroleague, som har 16 lag. Ytterligare åtta lag är med och kvalar till de båda turneringarna, vilket sammantaget gör att 72 lag har anmält sig.
Men inget av lagen är alltså svenskt, vilket är beklagligt. Jag börjar känna mig uttjatad i det här ämnet, men kan bara konstatera att det finns ett mycket större intresse för de europeiska klubblagsturneringarna i andra länder. Av olika anledningar kan de också mobilisera de resurser som krävs, för billigt är det inte att vara med. Kostnaderna är utan tvekan det största hindret för de svenska klubbarna, vilka ofta t o m har bekymmer med att finansiera spelet i SBL Dam.
Eftersom det skulle vara så viktigt att delta men ingen enskild klubb tycks kunna bekosta ett europaäventyr, skulle man behöva ta nya grepp för att lösa saken. Klubbarna och förbundet skulle behöva göra gemensam sak och försökte hitta en utväg. Kanske är lösningen att man skickar ett lag med spelare från olika klubbar, för sådant har ju FIBA tillåtit tidigare. Belgien fick göra just så för ett antal år sedan. Man fick spela i Eurocup med ett hopplock av unga belgiska spelare från olika klubbar, som man kallade ”Belgian Cats”. Intressant nog återfinns flera av spelarna i ”Belgian Cats” numera i det framgångsrika landslaget.
Nåväl, några svenska spelare kommer vi i alla fall att se i Euroleague och Eurocup säsongen 2024–25. Elin Gustavsson är med i Eurocup med sin nya italienska klubb, San Giovanni. Det är också Klara Lundquist (Girona, Spanien) och Louice Halvarsson (Euskotren, Spanien). I Euroleague spelar Regan Magarity (Mersin, Turkiet), Amanda Zahui (Polkowice, Polen) och kanske Ellen Nyström, som kvalar till turneringen med sin spanska klubb Zaragoza. I kvalet möter Zaragoza det rumänska laget Constanta, hemma och borta, 17/9 och 24/9. Det blir första gången Constanta försöker ta sig in i Euroleague och de får göra det som stora underdogs mot ett starkt Zaragoza, som förra säsongen tog sig till kvartsfinal i Euroleague. Om Zaragoza mot alla odds skulle slås ut av Constanta i kvalet får de som tröst delta i Eurocup.
Det är totalt sex lag som kvalar för att ta platser i Euroleague. Förutom Zaragoza-Constanta spelas kvalen så här här:
Brno (Tjecken) – Sczekszard (Ungern)
Besiktas (Turkiet) – Landes (Frankrike)
Eurocup spelas enligt den ”vanliga” modellen, d v s efter gruppspelen går de 32 bästa lagen av de 48 deltagande till utslagsfasen, som hela vägen t o m finalen spelas i hemma- och bortamöten. I Euroleague testas däremot ett helt nytt format den här säsongen. När kvalen är klara är det gruppspel i fyra grupper om fyra lag. Lagen möts hemma och borta, varefter de fyra lag som placerar sig sist åker ut ur turneringen och får spela Eurocup. I andra rundan bildas två grupper om sex lag. Man tar med sig resultaten från första rundan och möter nu de lag man inte spelat mot tidigare, hemma och borta. Lagen som hamnar femma och sexa åker ur turneringen. Övriga åtta spelar ”play in” både till kvartsfinal och semi, då ytterligare två lag åker ut. Turneringen avslutas med ”Final Six”, 9–13 april nästa år.
Det nya spelformatet förefaller intressant. Det kan bli ganska raffinerat när fyra lag åker ur turneringen efter första rundan, ytterligare fyra efter den andra och sedan två i ”play in.” I stället för det monotona harvandet under en lång grundserie, där det mesta är avgjort ungefär halvvägs skapas det här formatet nya förutsättningar och möjligheter efter varje runda, något som förhoppningsvis håller alla lag alerta under hela säsongen
Favoritskapet i Euroleague faller åter ganska tungt på regerande mästarlaget Fenerbahce, som återigen har värvat bra. Några amerikanska landslagsspelare blir det dock inte, så man kan säga att Fenerbahce redan har det bästa av det som är tillgängligt. Klubben har redan gjort klart med de belgiska stjärnorna Meesseman och Allemand, med Jonquel Jones, Ariel Atkins och Gaby Williams. Och känner man den turkiska klubben rätt, så lär några starka namn tillkomma.
Mersin, som föll i semin mot Fenerbahce i våras, är möjligen det främsta hotet mot Fener. Förutom Regan Magarity har Mersin gjort klart med den franska trion Marine Johannes, Iliana Rupert och Marine Fauthoux, med amerikanskan Natasha Howard samt Yvonne Anderson, Sverigebekantingen som var i Fenerbahce förra säsongen. Men fler vill naturligtvis vara med i leken. I våras gick ju franska Villeneuve till final och Prag lyckas alltid få till ett bra lag. Och så är det ju det där med de slutliga trupperna. De är inte 100-procentigt klara och ett antal sista minuten värvningar kommer garanterat att dyka upp.
Kvalmatcherna till Euroleague spelas 17–25 september, och sedan drar säsongen i gång 9 oktober. Innan dess, 3/10, spelas den traditionella Super Cupfinalen, den mellan vinnarna av Euroleague och Eurocup. Fenerbahce kommer då inte att få möta London Lions, som gick hela vägen i Eurocup i våras. I stället blir det Besiktas, laget som London besegrade i finalen. Super Cupen blir alltså en ren Istanbulaffär. Anledningen är att London Lions mer eller mindre har imploderat. Man har tappat sponsorer som möjliggjorde förra säsongens stora Europasatsning och spelarna har övergett det sjunkande skeppet. De båda London- och brittiska landslagsspelarna Holly Winterburn och Temi Fagbenle har t e x flyttat till just Besiktas och får lustigt nog ändå spela Super Cupmatchen.