om sin utveckling som basketspelare och till min glädje så fick jag följande brev av honom:
Jag tror att till och börja med har jag alltid haft viljan att träna och försöka bli bättre
Om vi ska börja med SBL-åren – redan mitt första år med Jämtland vill jag säga att jag alltid var en av de första in i hallen innan lagträningarna. Även om jag inte hade största rollen i laget eller flest minuter så fortsatte jag träna på oavsett hur det kändes spelmässigt.
Även på somrarna försöker jag träna i gym, löpning utomhus och på basketplanen, det har dock inte alltid varit det enklaste att hitta någon hall att träna i under somrarna men jag har försökt hitta något ställe att kunna träna.
Jag har inget antal skott som jag måste skjuta som minst men jag tycker att det är bättre att köra skott ur situationer som kommer hända under en match än att bara stå helt stilla och försöka skjuta så många skott man kan. Till exempel, 100 skott i matchfart är för mig bättre än 150 skott som inte är i matchfart för att de förbereder mig för situationer som kan ske under match.
Jag tycker att sommaren är den tiden på året då man individuellt kan utvecklas som mest, för under säsongen är det mer lagträning än individuell träning och det gör att man inte kan fokusera allt för mycket på individuella saker under säsongen. Man har heller inte lika mycket tid att lägga på det individuella under säsongen eftersom man måste vara 100% redo till matcherna och därför kan man inte träna hur mycket som helst.
Under sommaren kan man istället ha några specifika saker man vill försöka lägga till eller utveckla i sitt spel och nöta dem mer eftersom det inte är lagträningar på samma sätt då.
Det blev en ”explosiv” utveckling med Boris som coach. Han är en väldigt smart coach som tidigt under första säsongen visade mig hur han ville att jag och laget skulle hantera vissa situationer, exempelvis hur man attackerar olika försvar i pick and roll spelet. Men även andra delar av spelet såklart.
Inte bara att han sa hur, utan även visade på video samt att vi återspeglade situationerna på planen, både under individuella pass men även under våra lagträningar. Jag försökte ta till mig så mycket som möjligt och kände att mitt självförtroende ökade ju längre de två åren gick. Vi jobbade även mellan de två säsongerna i Umeå för att förbättra saker till kommande säsongen.
Jag tror att arbetet jag la ner under tidigare år och det jag lärde mig av Gehrke i Alvik/Jämtland, av Jotti i Köping och sen av Boris i Umeå är grunden till allt.
Men i Umeå med Boris fick jag chansen att i en större roll och större förtroende visa upp mer och mer av mitt spel och det gjorde att mitt självförtroende växte och att jag blev mer bekväm i spelet. Saker jag tränat på under tidigare år togs fram i mitt spel i takt med att just mitt självförtroende ökade.
Gustav Hansson