Av Jonte Karlsson
På fredag drar EM kvalet i gång igen med omgång tre (och fyra) av de sex som skall spelas. Sverige befinner sig i en av de jämnare grupperna med Tyskland, Montenegro samt Bulgarien. Alla lagen har en seger var och hur sluttabellen skall se ut är vidöppet. Dock oroar det undertecknad att många tror att det är ett givet läge att Sverige avancerar.
Som bekant har ju inte Sveriges herrar någon lysande statistik då det gäller deltagande i EM i basketboll. Senast var det 2013 i Slovenien som vi kvalade in men där åkte vi tyvärr ut i gruppspelet efter att ha lottats i en tuff grupp med Ryssland (dock vinst) Turkiet, Grekland, Italien samt Finland. Sedan dess har vi inte riktigt varit nära. Totalt har Sverige deltagit i åtta EM sedan starten 1953 och tre av dem (1993, 1995 och 2013) är i modern tid om vi skall ha samma tids spann som jag hade då de tio bästa spelarna rankades i Expressen förra helgen.
Med en historisk återblick för oss som varit med länge så vet jag hur svårt det är att lyckas och det oroar mig att många tror att det här är en väg som kommer vara enkel att vandra. Jag har träffat både förbundspersonal, styrelsemedlemmar, experter, mediafolk samt klubbrepresentanter från SBL som alla i princip tror att det här är klart och att vi är i EM.
För mig har det varit en överdriven hype om ur bra vi är i Sverige, vilket dock till viss del kan vara sant. Men har vi inte glömt bort att vi har motståndare också? Eller är det så enkelt att vi så gärna vill vara med i EM så att vi tappat allt vett och sans samtidigt som vi (gud förbjude) därmed sätter för stor press på vårt lag? Jag har både själv som spelare och coach varit i de här situationerna och haft svårt att handskas med allt önsketänkande vilket lett till misslyckanden.
Tyskland kommer hit med en annorlunda laguppställning och det är bara en (Johannes Thiemann) av spelarna som var med när de vann VM samt kom fyra i Paris OS i somras. Dessutom är tre av spelarna i deras trupp från Euroleague som krockar med den första matchen på fredag på Hovet. Tanken är dock att de skall medverka i Heidelberg kommande måndag då returmatchen spelas. En av dem är Andreas Obst som var med i mästerskapslaget.
Ny i laget är amerika/tysken Dylan Osetkowski med erfarenheter från ASVEL i Euroleague och numer i spanska Unicaja Malaga. När jag vid en av Sveriges träningar pratade med de svenska spelarna i den spanska ligan så sade de att han är mycket bra. Lägg därtill många andra mycket kvalificerade Bundesliga spelare så förstår i alla fall jag att det här inte blir, som många verkar tro, en promenad i parken.
För coachstaben med Mikko Riipinen i spetsen så finns det även säkert även frågetecken om hur Tyskland kommer att spela. Ny förbundskapten är nämligen den spanske före detta storspelaren Alex Mumbru, som även hunnit med att coacha Valencia i Euroleague. Det är alltså ett mycket bra Tyskland men med nytt sätt att spela som kommer till Sverige. De är ju dessutom i samma sits i gruppen som Sverige med en vinst och en förlust så vinster är av största värde även för dem.
Jag fick möjligheten att se en av Sveriges träningar häromdagen och imponerades över den intensitet som fanns i spel och övningar. Dessutom var det en grupp individer som tycktes fungera väl tillsammans. Det var tydligt att timing med mera inte satt fullt ut, samtidigt som några spelare saknades på grund av lättare skador, som gjorde att det ibland såg en aning hackigt ut. Det är ett bra svenskt landslag men låt oss inte tro att vi på något sätt är mycket bättre eller mer välrenommerade än tyskarna bara för att många vill att vi skall vara det!
Vi har ju några riktigt bra spelare i form av Melwin Pantzar, Ludde Håkansson och Simon Birgander alla spelandes i spanska ACB ligan där de gjort mycket bra ifrån sig. Men att säga att de är Europastjärnor (lika lite som att Pelle Larsson är en NBA stjärna) är inte att göra dem eller Sverige någon tjänst utan skapar bara i mina ögon en felaktig press på dem. Låt oss vara stolta över vilka bra spelare de är utan att lägga överdrivet tryck på dem.
Annars imponerade Olle Lundkvist mest på mig på den enda träning jag sett. Han berättade också att han är friskare än vanligt gällande efterhängsna skador och han kan kanske, vara en överraskning med den spelförståelse samt intensitet han besitter. Det såg även ut som Adam Ramstedt trivdes att vara hemma i ett bra gäng till skillnad mot det Nantes i franska andradivisionen som suger fett i tabellens nedre del.
I det andra mötet i gruppen drabbar Bulgarien samman med Montenegro och för dem är det givetvis samma premisser som för de lag jag pratat om tidigare, vinster som gäller. De har det lite bättre förspänt när det gäller sina bästa spelare eftersom de inte har mer än en spelare i Euroleague. Det är naturaliserade amerikanen Codi Miller – McIntyre som spelar för Bulgarien. Han kommer att delta i måndagens match men inte på fredag eftersom han representerar Röda Stjärnan som spelar serbiskt derby i Euroleague dagen innan (missa inte den matchen ni som gillar basket!). Annars så kommer de här att mönstra sina bästa lag vilket innebär att de kan vinna varsin match i det här fönstret på hemmaplan.
Ni förstår då vikten av att Sverige vinner hemma på fredag samt att det är långt ifrån självklart med tanke på motståndet som de skall upp mot. Och tänk hemska tanke att det i nästa fönster blir ett avgörande mot Bulgarien på bortaplan med Euroleague stjärnan Sasha Vezenkov på hemmaplan uppbackad av Miller McIntyre.
Låt oss därför ge landslaget allt vårt stöd på fredag samt se till att vi har rimliga förväntningar på dem och att det är ur underläge vi slår. Oavsett vad alla önskerobotar säger! Sverige är bra men vi har långt kvar innan vi är på någon toppnivå. Den diskussionen hur vi skall komma dit borde nu starta i stället för att ta för givet att det landslag som nu finns är det bästa någonsin.
Det blir en bra match på fredag. Låt oss gå dit och vara entusiastiska och patriotiska samtidigt som vi har insikt om vilket svårt uppdrag som väntar vårt landslag. Vi kan vinna men då krävs det en riktigt bra insats på planen. Inte bara i snacket runt omkring för alla oss andra som inte deltar. Heja Sverige!