Av Tapio Joulamo
En bra kvaltrupp ger Sverige chansen i EM-kvalet
Det är mycket glädjande att alla tillgängliga spelare, utom Amanda Zahui, ställer upp i landslaget under EM-kvalfönstret i november. Zahui har ju deklarerat att hon är färdig med svensk landslagsbasket, så det kom inte som någon överraskning att hon saknades när truppen offentliggjordes. Positivt är att Nathalie Fontaine åter är med, liksom att Frida Eldebrink och Louice Halvarsson fortsätter. Det är viktigt eftersom Sverige, förutom Zahui, kommer att sakna tre skadade spelare: Elin Eldebrink, Allis Nyström och Josefine Vesterberg.
Nyckelbeskedet är ändå att Regan Magarity kommer att spela. Hon är den största svenska stjärnan och den med det högsta marknadsvärdet. Det är av enorm betydelse att Magarity kommer att kliva in på planen för Sverige igen. En viss oro väckte det att hon i helgen saknades i sitt klubblag, Mersin, som överraskande förlorade mot Besiktas i den turkiska ligan. Förhoppningsvis är det ingen skada som riskerar att hålla henne borta från spel. Annars har säsongen börjat riktigt bra för Magarity, som utsågs till veckans spelare i ligan efter omgång två, när hon levererade en double-double, 20 poäng och elva returer, mot Nesibe.
Överraskningarna i landslagstruppen var Precious Johnson, som spelar i ungerska Szekszárd och Cecilia Holmberg från Eos. Det är bra att de båda unga 190-spelarna får vara med på landslagssamlingen. Spelare av den storleken är ju en bristvara. De har också gemensamt att de är födda 2000 och gick ut college i våras.
Givna i den slutliga truppen lär de här vara: Eldebrink, Halvarsson, Fontaine, Magarity, Nyström, Gustavsson, Lundquist, Hjern, Visscher, Wadling och Hägg, som lär få chansen när Elin Eldebrink saknas på bakplanen. Det skulle innebära övriga får tampas om en plats, d v s Johnson, Holmberg, Frankl Sandberg och Åhlberg.
Magarity har som sagt fått en bra start i sin nya klubb, men det har flera andra också, t e x Ellen Nyström, Klara Lundquist och Lovisa Hjern. Formen är alltså god på många håll. Ett aber är att Elin Gustavsson har fått begränsat med speltid i sin nya klubb, San Giovanni. Gustavsson har ju haft en uppåtgående karriär de senaste åren, så det är märkligt att hon inte får mer förtroende i sitt nya lag. Jag tycker inte heller att hon har tillräckligt bra spelare runt sig i San Giovanni. Hon kommer helt enkelt inte till sin rätt.
Sverige skall ju möta Estland (b) och Storbritannien (h) under det kommande kvalfönstret. Estland bör vara en expeditionsaffär, både borta och hemma (i februari), allt annat vore en skräll. Om vi räknar med dubbla vinster mot Estland, så innebär en seger mot Storbritannien i november att sämst en andraplats i gruppen är säkrad. Det betyder dock inte att EM-biljetten är i hamn. Blir man tvåa i gruppen skall man ju mätas med de andra grupptvåorna, av vilka de sex bästa tar sig till slutspelet. Samma dag som Sverige spelar i Tallinn möts GB och Danmark. Idealresultatet där vore en brittisk seger, för det skulle betyda att Sverige kan spela hem gruppsegern genom att slå Storbritannien 10 november. Och det skulle förstås smaka mumma. En god början är att Sverige har den bästa landslagstruppen på mången år.
Britterna har nog gnisslat tänder över förlusten mot Sverige i den första kvalmatchen för ett år sedan. Det var en riktig svensk bonusseger, som kom efter en rejäl svensk lag- och kämpainsats och med hjälp av ett antal ödesdigra beslut av den brittiske coachen. Lita på att britterna är revanschsugna, och ser man det ur deras perspektiv, så gäller det allt eller inget under de två matcherna i november. Det är britternas chans att trots allt ro hem gruppen och säkra en EM-slutspelsplats efter tiondeplatsen förra året.
Med en ny coach på plats kan det hända att britterna får med sig alla sina bästa spelare till det här kvalfönstret, för det är den avgörande frågan för dem. Kommer de med samma lag som mot Sverige senast, så lär de gå på pumpen mot Sverige i Malmö. Däremot, om alla ställer upp, så blir matchen en oviss historia. Nyckelspelarna Temi Fagbenle och Holly Winterburn, visar i alla fall god form. Båda spelar i Besiktas och var de som låg bakom segern mot Mersin i helgen. Fagbenle är precis tillbaka efter en bra säsong i WNBA, där hon hade en hyfsad säsong i Indiana. Och Winterburn, hon går på i ullstrumporna och har snittat 20 poäng hittills.