Av Tapio Joulamo
Som väntat hade Ellen Nyströms nya klubb, Zaragoza, inga problem i kvalet till Euroleague. Zaragoza vann den första matchen, på bortaplan, mot rumänska Constanta, med 75–67 och lika enkelt blev det i returen på hemmaplan. Siffrorna skrevs då till 71–52. Det blev därmed andra säsongen i rad som Nyström lyckades ta sig in i turneringen via kval. Förra året spelade Nyström i ett annat rumänskt lag, Sepsi, som väldigt överraskande slog TTT Riga i båda matcherna. Det var en skräll att de lyckades bryta ned etablerade Riga eftersom Sepsi inte ens är Rumäniens bästa lag. Det heter nämligen Constanta. Sepsi lyckades sedan vinna två av sina 14 matcher i Euroleagues grundserie. Högst troligt blir segerprocenten för Zaragoza högre än så, men något topplag blir Nyströms lag inte i Euroleague, såvida det inte kommer några friska förstärkningar. Och inte blir det lätt i Liga Endesa heller, med konkurrenter som Valencia, Bourges, Villeneuve och Avenida.
Därmed har vi tre svenskor i Euroleague den här säsongen. Vid sidan av Nyström är det Regan Magarity i turkiska Mersin och Amanda Zahui i Polkowice, Polen. En av Zahuis lagkamrater i Polkowize blir för övrigt danskan Maria Jespersen som vann SM-guld med Södertälje i våras. Att Mersin kommer att husera i toppen i år igen kan vi räkna med, och Polkowice, de kommer nog att klara sig hyfsat. Intressant blir att se hur Zahui kommer att prestera. Förra säsongen blev det bara 13 matcher för svenskan, då i australiska Townsville. Hon skulle egentligen ha spelat i Israel men lämnade landet innan säsongen ens hade börjat, när oroligheterna bröt ut i oktober.
Det var inte långt ifrån att det blev en fjärde svenska i Euroleague. Precious Johnson, som i våras lämnade Duquesne efter sina fem år på college, gör nämligen sitt första proffsår, i ungerska Szekszard. Johnsons klubb spelade sina kvalmatcher mot Brno och förlorade knappt mot det tjeckiska laget. Det blev förlust med en poäng borta och sju på hemmaplan. Än så länge får inte Johnson särskilt mycket utrymme i Szekszard. Mot Brno spelade hon bara fem minuter i kvalmatcherna. Desto bättre tycks det rulla på för Johnsons lagkamrat i Szekszard, finskan Sara Bejedi, som även hon kommer direkt från college. Bejedi hade fem fina år på Florida State. I returen skickade Bejedi in 22 poäng efter 4/5 på treorna.
I den andra europeiska klubblagsturneringen, Eurocup, blir det också tre svenska spelare: Klara Lundquist i spanska Girona, Louice Halvarsson i likaledes spanska Euskotren och så Elin Gustavsson i San Giovanni, Italien. Det kunde faktiskt ha blivit en fjärde och en femte, men båda stöp i kvalet. Osnabrück från Tyskland, med Elsa Paulsson Glantz i laget, sveptes bort av Bodrum från Turkiet i den första matchen och spelade sedan mycket bättre på bortaplan, då de förlorade med bara fyra poäng. Och så Felicia Dourva, som spelar i Giannena, ett grekiskt mittenlag, som blev utklassade av italienska Sassari i kvalspelet.
De flesta har nog Paulsson Glantz i minnet, inte minst för sejouren i Östersund 2020–22. Säsongen därefter spelade hon i Polen och gör nu sitt andra år i Osnabrück. Paulsson Glantz har ju varit uttagen i landslagstruppen och kanske får även Felicia Dourva den chansen en dag. Dourva är en liten doldis bland svenska utlandsproffs, vilket nog beror på att hon varit borta från svensk basket i fem år. Men många kommer säkert ihåg henne som en lovande guard från Eos ligalag och DU 18 landslaget. Lundatjejen Dourva flyttade till college efter gymnasiet och hamnade på Fresno Pacific, en division II skola, som hon lämnade i våras. Att hon plockades upp av ett grekiskt lag beror nog på hennes kopplingar till landet, då hennes pappa är av grekisk härstamning.
Paulsson Glantz gjorde inget större väsen av sig i matcherna mot Bodrum. Hon fick sina 12–15 minuter och satte några poäng, men det är å andra inte så lätt att göra särskilt mycket på den begränsade tiden. Däremot blev jag positivt överraskad av Dourvas spel. Hon har direkt fått stort förtroende i sin grekiska klubb. Dourva spelade 30+ minuter i båda kvalmatcherna. Och jag förstår coachen. Hon är mångsidig spelare, som i och för sig inte glänser så mycket och inte är någon vass scorer på den här nivån, men är nyttig för laget i båda ändarna av planen, och har en bra spelförståelse. Helt enkelt en spelartyp som alla coacher vill ha i sitt lag. Synd bara att hon inte har ett bättre lag runt sig i Giannena.
I dagarna fick vi veta att Sverige nu officiellt har ansökt om att få arrangera ett gruppspel under EM 2027. Sedan tidigare är Finland och Litauen spikade som arrangörer, men i likhet med slutspelet nästa år kan det bli aktuellt med upp till två medarrangörer. Vid sidan av Sverige har även Belgien och Slovakien ansökt om att få hålla gruppspel. Beslut från FIBA kommer i november.
Det vore förstås mumma för Sverige och svensk basket om vi skulle utses som medarrangör. I så fall skulle ju Sverige vara direktkvalificerat till slutspelet, vilket skulle ge gott om tid för förbundet att göra något extra av evenemanget och för landslaget att förbereda sig på bästa sätt inför mästerskapet. Man vill gärna tro att Sverige, ligger bättre till än Belgien genom den geografiska närheten till Litauen och Finland. Och det vore sannerligen på tiden, för det är 15 år sedan som Sverige stod värd för ett internationellt mästerskap. Den gången, 2009, spelades ju DU 18 EM i Södertälje.
Man kan konstatera att det finns toppspelare som inte har några skrupler när det gäller att spela i Ryssland. De ryska klubbarna erbjuder garanterat topplöner till de utländska stjärnor som är beredda att lägga sitt världssamvete och sin moral åt sidan. I den ryska ligan återfinner man t e x flera spelare från USA och Nigeria. Och förra säsongen var den serbiska landslagsstjärnan Tina Krajisnik-Jovanovic i UMMC Ekaterinburg och slovenskan Eva Lisec, också hon landslagsspelare och sitt lands bästa spelare, tillhörde Nika.
I dagarna blev det klart att Kyara Linskens, som flera år varit en tung faktor i det framgångsrika belgiska landslaget, värvats av Dynamo Kursk. När det gäller Krajisnik-Jovanovic och Lisec, som båda kommer från forna öststaterna, kan man förstå att det ligger närmare till hands att spela i Ryssland. Men att en toppspelare som Linskens, som är från väst och tillika ett Natoland, flyttar till Ryssland framstår som obegripligt. Det måste handla om jättelika summor eftersom hon dessutom skall bo och spela i Kursk, den region där Ukraina har trängt in i Ryssland och där hårda strider pågår.
Om de här tre spelarna hade varit svenskor skulle de omedelbums blivit avstängda från spel i landslaget, enligt ”lex Jerebko”. Men andra är inte som vi. Varken Krajisnik-Jovanovic eller Lisec har blivit petade från landslagsspel. Hur det blir med Linskens återstår att se, men jag tvivlar på att det belgiska landslaget kommer att avstå hennes tjänster. När det är dags för EM nästa år kommer nog Linskens att finnas i det försvarande mästarlaget, som vanligt. Det är bara att konstatera att det berömda svenska världssamvetet är väldigt stort och att många andra länder inte har i närheten av samma syn på saker och ting. Och i det här fallet tycker jag att vi har rätt.