Av Tapio Joulamo
I väntan på att säsongen här hemma skall komma igång på allvar, kan vi ägna oss åt att blicka framåt, för det är bara två månader kvar till damernas andra fönster i kvalet till EM nästa år. Det svenska utgångsläget i kvalet är riktigt bra, efter vinster mot Storbritannien (b) och Danmark (h) för nästan ett år sedan. Till EM tar sig de åtta gruppvinnana och de fyra bästa tvåorna. Det finns visserligen nio grupper, men en av dem innehåller de fyra arrangörsländerna, som är direktkvalificerade.
Den här gången skall Sverige möta Estland på bortaplan och britterna hemma. Och mycket står på spel, för med stor säkerhet kan vi säga att EM-biljetten är fixad om det blir vinster i båda matcherna. I så fall skulle Sverige sluta som sämst med 4–2 i matcher. Det kan t o m räcka för att vinna gruppen, och skulle det bli en andraplats förefaller det osannolikt att fyra andra grupptvåor kan uppnå ett bättre resultat. En plats i slutspelet vore något att glädjas åt, efter att Sverige missade att kvala in till EM 2023. Men det går inte att ropa hej ännu, i synnerhet som vinsterna i det första kvalfönstret var halvdarriga. Det blev seger med sju mot Danmark och två mot GB.
Svenskorna togs lite på sängen av ett oförskräckt och tufft Danmark, med Jespersen och unga Julianna Okosun i spetsen. Danmark vann t e x returtagningen överlägset (lite typiskt för svenska landslag), men hade ett svagt trepoängsskytte. En stark tredjeperiod avgjorde för Sverige, som kom undan med blotta förskräckelsen. Nyckeln till det fina utgångsläge som Sverige nu har var ändå matchen i England. Båda lagen var rejält åderlåtna, vilket GB led mest av. Det svenska laget gjorde dock en riktig kämpainsats och fick stor draghjälp av den brittiske coachen, Buceta. Han tog några häpnadsväckande beslut under matchen, till den milda grad att man kunde misstänkta att den stackarn var otillräknelig. Och som ett brev på posten fick han lämna posten efter kvalfönstret. Storbritannien leds numera av spanjorskan Anna Montanana.
Nyckelmatchen under novemberfönstret blir utan tvekan också den mot Storbritannien, för Estland borde bli en munsbit för det svenska laget. Och frågan är vilket lag GB kommer med. I den första EM-kvalmatchen mot Sverige saknades flera av deras bästa. Varken Sydney Wallace, Kristine Anigwe, Mikiah Herbert-Harrigan eller Karlie Samuelsson spelade då. Och likadant var det i det nyligen avslutade förkvalet till VM. Inte ens Temi Fagbenle var med i den turneringen. Om det var för att hon inte kom loss från WNBA eller skälet var något annat vet jag inte. Med ett rejält decimerat lag gjorde GB en ganska medioker insats i förkvalet. Visserligen vann de mot Rwanda och Libanon, två mycket svaga basketländer, men föll mot lägre rankade Argentina och hade inte en chans mot Ungern. Om inte Fagbenle kommer till spel mot Sverige är det egentligen bara Winterburn och Wilkinson som håller god internationell klass i det brittiska laget. Grundtipset är ändå att Fagbenle är med.
Det blir intressant att se vilket lag Sverige kan ställa på benen. Regan Magarity spelade inte under det första kvalfönstret, men mycket pekar på att hon ställer upp den här gången, för hon var med under landslagssamlingen i somras. Magarity är Sveriges största stjärna för närvarande. Om hon återvänder till landslaget har det samma betydelse som att Meesseman är med i Belgien. Zahui, som inte heller var med har sagt att hon är färdig med landslaget. Det är synd, för hon kommer att få en bra matchning i sitt klubblag den här säsongen. Zahui skall spela i det polska mästarlaget Polkowice, som också är med i Euroleague.
Saknades gjorde också Nathalie Fontaine, som inte brukar vara med när Zahui inte är det, så henne kan vi nog inte räkna med. Borta i matchen mot GB var också Matilda Ekh, som går på college och så den skadade Elin Eldebrink. När hon kan spela igen, och i så fall var, är såvitt jag vet ännu oklart. Med Magarity i laget, och om Halvarsson och Eldebrink(arna) fortsätter i landslaget sitter Sverige ändå i en bra sits inför matcherna i november.
I stort sett alla i landslaget spela numera i utländska klubbar. Om samtliga ställer upp finns det bara plats för någon enstaka från SBL. Kanske bara Wadling och Allis Nyström, om den senare är kurant. Att landslagsspelarna är utlandsproffs är något vi vant oss vid och som är helt i sin ordning. I de bättre europeiska ligorna spelar de vecka ut och vecka in mot bra motstånd, något som inte är möjligt i SBL i synnerhet som svenska klubbar inte deltar i europeiska turneringar. Att svenskorna spelar i riktigt bra ligor utomlands gör inte saken sämre. Magarity tillhör ju numera starka Mersin i Turkiet, Lovisa Hjern och Zahui spelar i Polen, Elin Gustavsson och Fontaine i Italien, Frida Eldebrink i Frankrike och fyra andra (Halvarsson, Ellen Nyström, Klara Lundquist och Stephanie Visscher) i Spanien.
Att fem av de nämnda lämnade SBL för spel utomlands den här hösten var förstås ett hårt slag för den inhemska ligan, som därmed tappade sina starkaste profiler. Klubbarna kan inte göra annat än att fylla på sina trupper med importer, främst amerikanskor som vi inte vet så mycket om. Och pengar finns det ju inte så mycket, så några klassvärvningar är det knappast frågan om.
Några importer har vi i alla fall koll på, sådana som Kelliher och Kraker som vi sett tidigare, och som är starka kort i den svenska ligan. Och Jessica Lindstrom, som skall spela i Luleå, är ett bekant namn bland de nya. Hon har efter college haft sex bra år i Europa, i Luxemburg och Belgien, senast i Castors Braine. Vi får se om någon av de andra amerikanskorna visar sig på styva linan, kanske någon av de tre som Norrköping har tagit in. I Norrköping brukar de ju göra fynd på marknaden.
Förra säsongen i SBL Dam var kvalitetsmässigt ganska risig och tyvärr ser den kommande värre ut, vilket inte så konstigt med tanke på att halva landslaget har flyttat utomlands. Det är ju stört omöjligt att täppa till en sådan lucka. Men den liga vi har är det bästa vi har på hemmaplan så den får vi leva med. Och nytta gör ju SBL Dam, som språngbräda för unga svenska spelare med ambitioner. Först SBL, sedan vidare till college och/eller bättre europeiska ligor, och därefter möjligen seniorlandslaget. Det är karriärvägen. Så hur kommer det att gå i SBL Dam i år? Med ett brandskattat mästarlag, Södertälje, som dessutom måste hålla i plånboken, kan man anta att SM-guldet blir en uppgörelse mellan Luleå och Norrköping.